Ett objekt som minner om en massmördare som ansvarade för uppemot 200 000 människors onda bråda död säljs just nu på svenska Tradera

På Tradera säljs som alltid olika historiska artefakter från svunna, blodiga mördarregimer – d v s det är inget nytt och kanske inte heller något konstigt med tanke på de mängder av objekt som just sådana regimer föredrar att producera och med tanke på de mängder av samlare som föredrar objekt från just sådana regimer – men ibland står vissa artefakter ändå ut såsom detta sigill som har tillhört SS-Gruppenführer och SS-Polizeiführer Fritz Katzmann som antagligen dödade uppemot 200 000 människor och mestadels judar mellan 1941-45.


Katzmann var då ansvarig för att minst 60 000 judar i Galizien i dagens Ukraina dödades i samband med Operation Reinhard 1941-42. Därefter var han ansvarig för etableringen av det stora gettot i Lviv i dagens Ukraina varifrån uppemot 100 000 judar skickades till Auschwitz för att dödas och 1943 ansvarade han för att de kvarvarande 15 000 judarna dödades i Lviv. Jag var själv i Ukraina, i Galizien och just i Lviv för bara några år sedan och vandrade då genom hela det gamla gettot som chockerande nog var beläget alldeles intill det ståtliga gamla habsburgska operahuset och stadens magnifika paradgata – Lviv kallades då ibland ”Lilla Wien” under Österrike-Ungern-tiden – och om jag förstår det rätt så hördes skott och skrik regelbundet från gettot samtidigt som Lvivs operahus gav föreställningar åt de tyska ockupationstrupperna och SS-männen.


Katzmann blev därefter utsedd till generallöjtnant efter att ha ansvarat för att ha släckt kring 145 000 judars liv i Galizien. Efter denna masslakt författade Katzmann en rapport, den berömda Katzmannrapporten från 1943, till sina överordnade i SS där han lät meddela och skröt med att Galizien nu var ”Judenfrei”. År 1944 utsågs Katzmann sedan till generalmajor och ansvarade i krigets slutskede för att gasa ihjäl 10 000-tals fångar i koncentrationslägret Stutthof. Efter kriget undgick Katzmann rättvisan ända fram tills dess att han gick bort 1957.


En stilla fråga infinner sig: Vem vill egentligen köpa och äga SS-Gruppenführer och SS-Polizeiführer Katzmanns gamla sigill och hur har det ens hamnat i Sverige och på Tradera?

Bidens installationstal är historiskt: Han är den förste amerikanske presidenten som explicit adresserar det icke-vita USA i sitt installationstal genom att tala om raslig rättvisa och genom att ta avstånd från vit dominans

Biden är den förste amerikanske presidenten som explicit adresserar det icke-vita USA i sitt installationstal genom att tala om raslig rättvisa (”racial justice”) och genom att ta avstånd från vit dominans (white supremacy) och han har också listat antirasism och kamp mot strukturell rasism (”systemic racism”) eller raslig jämlikhet (”racial equity”) som en av sin administrations mest prioriterade frågor:

Samtidigt visar en opinionsundersökning att endast 1% av de som röstar på och sympatiserar med Republikanerna anser att raslig jämlikhet är en prioriterad fråga för landet, vilket inte bådar särskilt gott för Bidens regering.

F ö såg havet av flaggor nästan ut som ett hav av gravar som representerade de över 400 000 amerikaner som hittills har dött av viruset p g a Trumps slarv, tjat om det ”kinesiska viruset”, påhitt att viruset var ett propagandavapen för Demokraterna och påstående att det inte är så farligt o s v.

Fler amerikaner har nu dött av viruset än antalet amerikaner som stupade i både Första och Andra världskriget plus i Koreakriget och Vietnamkriget sammantaget p g a Trumps hänsynslösa slarv och då just Bidens väljare har drabbats proportionellt hårdast av viruset så blir gravsymboliken kanske ännu starkare – d v s det var det icke-vita USA som avgjorde 2020 års amerikanska presidentval till Bidens fördel och det är det icke-vita USA som proportionellt sett dör allra mest av viruset och flaggorna kan därmed nästan tolkas som att de representerar Bidens alla icke-vita väljare som har gått bort av viruset men som ändå var symboliskt närvarande under gårdagens ceremoni i Washington.

https://www.usnews.com/news/world/articles/2021-01-20/biden-repudiates-white-supremacy-calls-for-racial-justice

“Rare for an inaugural address, President Joe Biden issued a strong repudiation of white supremacy and domestic terrorism seen on the rise under Donald Trump. In his speech Wednesday, Biden denounced the “racism, nativism, fear, demonization,” that propelled the assault on Capitol Hill by an overwhelmingly white mob of Trump supporters who carried symbols of hate, including the Confederate battle flag.

“A cry for racial justice some 400 years in the making moves us,” Biden said in the nearly 23-minute-long speech promising to heal a divided nation. “A cry that can’t be any more desperate or any more clear. And now a rise of political extremism, white supremacy, domestic terrorism that we must confront and we will defeat.”

Compared to his immediate predecessors, three of whom attended Wednesday’s inauguration, Biden is the first president to directly address the ills of white supremacy in an inaugural speech. In his second inaugural address in 1997, former President Bill Clinton called out racial divisions as “America’s constant curse,” but stopped short of naming culprits.

Biden’s words follow months of protests and civil unrest over police brutality against Black Americans, as well as a broader reckoning on the systemic and institutional racism that has plagued non-white Americans for generations.”

(…)

“Biden began addressing some of these issues in a series of executive orders signed after the inauguration. They order federal agencies to prioritize racial equity and review policies that reinforce systemic racism, which the BLM foundation said mirrors a proposal contained in the BREATHE Act, proposed legislation championed by the foundation and the Movement for Black Lives. It calls for sweeping federal reforms, including overhauling police, the criminal justice system and immigration enforcement.

Susan Rice, Biden’s incoming domestic policy adviser, said the new president would also revoke the just-issued report of Trump’s “1776 Commission” that downplayed the historic legacy of slavery. The commission was created in response to The New York Times’ “1619 Project,” which highlights the long-term consequences of slavery and the contributions of Black Americans.

Biden’s remarks also came a day after the nation marked yet another grim milestone surpassing 400,000 U.S. deaths as a result of the COVID-19 pandemic. The pandemic has disproportionately killed Black Americans and other people of color and laid bare longstanding racial disparities in the country’s health system.”

Ulf Kristersson ljuger både sina egna väljare och svenska folket rakt upp i ansiktet ikväll i SVT genom att påstå att SD har blivit ett seriöst parti på sistone och särskilt under pandemin

Ulf Kristersson ljuger både sina egna väljare och svenska folket rakt upp i ansiktet ikväll i SVT och på samma dag och under samma kväll som superlögnaren Trump avgick genom att påstå att SD har blivit ett seriöst parti på sistone och särskilt under pandemin:

Kristersson går nu ikväll ut i SVT:s nya program ”30 minuter” och försäkrar både sina egna väljare och det s k svenska folket att SD på sistone och sedan 2018 års val har blivit ett seriöst och konstruktivt parti (och vuxet antar jag att just Kristersson gärna också tänker) och särskilt under pandemin och att M tillsammans med KD därmed är redo att samarbeta med SD som ett stödparti till en M-KD-regering efter 2022 års val.

Sanningen är dock den att särskilt innan, under och efter 2018 års val och än mer under pandemin så har SD radikaliserats rejält och på flera områden i det närmaste återvänt till 1990- och 2000-talens Kampfzeit-period för SD:s retorik har då höjts och högerradikaliserats avsevärt:

SD har bl a gång på gång innan, under och efter 2018 års val återvänt till 90-talets återvandrings- och repatrieringslinje liksom till gamla BSS krav på att lägga ned SIDA och strypa biståndet och till 90-talets SD:s krav på totalstopp för all flyktinginvandring, på att ta bort allt statligt stöd till invandrar- och minoritetsföreningarna/församlingarna och på att ta bort eller banta ned public service-media.

Därtill har SD öppet stöttat alternativmedierna innan, under och efter 2018 års val och än mer under pandemin och även kryptoantisemitiska, konspiracistiska och högerextrema Swebbtv och dessutom har SD öppet gett sitt stöd till Trump och de amerikanska Republikanerna och t o m även efter stormningen av Kapitolium.

Vidare har SD efter valet bildat en riksdagsgrupp mot s k svenskfientlighet och tillsammans med de högerextrema alternativmedierna drev SD en kampanj mot s k svenskfientlighet under självaste BLM-sommaren 2020 och senast för några dagar sedan höll SD:s EU-parlamentariker den hårt högerradikaliserade värmlänningen Charlie Weimers ett hårt högerradikaliserat tal om s k svenskfientlighet medan SD:s egen tv-kanal flera gånger har bjudit in kryptoantisemitiska, konspiracistiska och högerextrema Swebbtvs VD Mikael Willgert.

I sitt Almedalstal 2019 öppnade Åkesson talet genom att tilltala och hälsa till Sveriges sex och en kvarts miljoner svenskar (d v s enbart till majoritetssvenskarna) och i höstas använde Åkesson vidare en explicit krigsretorik vid åtminstone två tillfällen och bl a i SD:s tv-sändning (”vi ska kriga för er” och implicit för majoritetssvenskarna) och för bara någon vecka sedan lovade Karlsson att SD ska genomföra en konservativ revolution mot ”kulturmarxisterna” samtidigt som att han publicerade en artikel i en engelskspråkig paneuropeisk högerradikal tidskrift som bl a hyllar den gamla franska rasideologiska och antisemitiska organisationen Action française.

Och som om inte detta vore nog har SD öppet flirtat med sitt eget ursprung i den våldsamma skinheadsubkulturen på 90-talet i form av en ohämmad ”vi-vill-tillbaka-till-tonårens-Sverige-åt-svenskarna-sha-la-la-la-la”-nostalgitripp genom att om och om igen anordna konserter med kryptovänsternazistiska Ultima Thule och andra liknande band.

I oktober 1922 fick Italien en borgerlig koalitionsregering som bestod av Mussolinis fascistparti PNF samt det italienska konservativa och liberala partiet vilka trodde att de skulle kunna ta makten tillsammans med PNF och samtidigt kunna kontrollera PNF. Tillsammans erhöll koalitionspartierna sedan 64% av italienarnas röster i 1924 års val men bara några år därefter utmanövrerade PNF sina samarbetspartners och resten är historia.

Om Kamala Harris och de icke-vita blandade

Som den s k rasfixerade forskare jag väl onekligen är (om en som jag självbetecknar sig som svensk kritisk ras- och vithetsforskare i offentligheten och i högskole- och forskarvärlden sedan många år tillbaka, och det gör maximalt ett dussintal svenska forskare i övrigt förutom mig själv, så är det väl helt enkelt ens yrkesplikt att just försöka se ras och förstå ras samt analysera och studera ras i alla möjliga och omöjliga sammanhang) och den mest s k rasfixerade forskaren i landet enligt de allra flesta andra forskare och inte minst enligt det s k svenska folket, så kan jag så klart inte låta bli att notera att Biden använde den under den gångna BLM-sommaren så välbekanta termen ”racial justice” (rasjämlikhet eller rasrättvisa på svenska) samt att det entourage som omgav Biden under dennes presidentinstallation uppvisade en mångfaldsnivå som inte stod särskilt långt från Obamas dito när dennes presidentinstallation ägde rum och inte minst så avspeglade den hur den amerikanska totalbefolkningen faktiskt ser ut numera.


Dock är det som alltid fascinerande att konstatera att svenska medier har svårt att kategorisera och benämna Kamala Harris. Oftast beskrivs hon som svart rakt av såsom Obama gjorde och även om jag mycket väl känner till att både Harris och Obama kan betecknas som svarta även i USA så vet ALLA amerikaner att de båda också är blandade eller mixed-race och inget annat och att Harris också är halvasiat liksom att Obama även är halvvit.


I Sverige där de allra allra flesta fortfarande tänker dikotomt (d v s modernistiskt), d v s antingen är en man eller kvinna, hetero eller homo, arbetar- eller medelklass och i detta sammanhang invandrare eller svensk samt svart eller vit så finns det helt enkelt ingen vare sig språklig, akademisk, social eller kulturell plats för personer som är blandade eller mixed-race, d v s det går inte att rent språkligt ens tala om blandade eller mixade på svenska utan att anklagas för att vara rasist, det går inte att forska om blandade eller mixade och vare sig kvantitativt eller kvalitativt trots att de icke-vita blandade eller mixade utgör en mycket stor demografisk subgrupp inom det icke-vita Sverige (det handlar om kring 200 000 icke-vita blandade eller mixade varav cirka 30 000 är blandade svarta eller blandade afrosvenskar vilka nästan alla har en svart pappa och en vit mamma och åtminstone 70 000 om inte fler är blandade asiater varav nästan alla har en asiatisk mamma och en vit pappa och de resterande 100 000 har då en förälder från den s k MENA-regionen, Latinamerika eller från andra delar av världen samt en vit förälder) och i det svenska samhällsbygget och i den svenska samtidskulturen finns det inget som helst diskursivt, politiskt, kulturellt eller socialt utrymme för att betrakta de blandade eller mixade som en egen kategori eller grupp i det svenska samhället trots att det fullkomligen vimlar av blandade eller mixade som är kändisar på olika sätt i dagens Sverige (mängder av svenska artister, musiker, författare, konstnärer, dansare, skådespelare o s v är då de facto blandade eller mixade liksom mängder av svenska forskare, politiker, journalister och ”celebrities” av olika slag).

Om högerextrema Parlers 17 000 svenska användare

DN:s Linus Larsson skriver idag om den numera av Amazon nedsläckta högerextrema sociala medier-plattformen Parler som den superrike Cambridge Analytica- och Brexit-finansiären och högerextremisten Robert Mercer och hans dotter Rebekah Mercer bl a stod bakom finansiellt.


Innan Parler stängdes ned hade plattformen hela 17 000 svenska användare varav det absoluta flertalet bestod av svenska högerextremister och SD:are. Efter stormningen av Kapitolium när Trump blev avstängd från Twitter anslöt sig flera svenska M- och SD-politiker till Parler i solidaritet med Trump och hans fanatiska amerikanska MAGA-anhängare såsom SD Göteborgs ”starke man” Jörgen Fogelklou och den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson innan denna plattform släcktes ned och även Hanif Bali stod upp för och försvarade högerextrema Parler mot Amazons beslut att släcka ned plattformen:




”Många av filmerna laddades upp på Parler, plattformen dit många högerextrema har sökt sig när Faceboooch Twitter börjat stänga deras konton. När Trump till slut kastades ut så accelererade det ytterligare. Nu blev inte Parlers tid i rampljuset särskilt lång, bara dagar efter stormningen tog Apple och Google bort apparna. När Amazon så den 9 januari slutade upplåta servrar åt den så försvann den helt, åtminstone tills vidare.”


(…)


”För när Parler drog Amazon inför en domstol i Seattle svarade Amazon med en bunt exempel på inlägg som Parler har låtit ligga. En medlem på Parler berättar hur namngivna politiker ska hängas.
”Skjut poliserna som skyddar skithögarna till senatorer”, skriver en annan.


Många uttrycker inte bara allmänt hat, utan beskriver hur de har specifika planer – med datum och allt – på att mörda politiker, journalister och aktivister. De talar om ”nyhetsvärdiga händelser” som redan är planerade.


Att inbördeskrig ska bryta ut efter den 20 januari, när Joe Biden blir ny president. Att svarta och judar ska mördas. En användare, som säger sig ha en lista över offer, betonar att det inte är något skämt.
”Njut av de sista dagar du har kvar”, skriver hen till offren.


Både individer och grupper står på dödslistan: ”När avrättningspatrullerna är färdiga med politikerna så står lärarna på tur”, skriver någon.


Parler säger sig ha agerat, men enligt Amazon först efter lång tid och flera påstötningar. Det var sådant som fick Amazon att dra ut pluggen.


Ibland sägs att de ”blockerade” Parler. Men egentligen slutade företaget bara att aktivt stödja den med serverkraft. Det hände dessutom först efter stormningen och Amazon drar en slutsats om tjänsten som länge fick drivas i dess datacenter:


”Parler användes för att hetsa, organisera och samordna attacken mot Kapitolium den 6 januari.””

Ska Biden kunna hålla samman USA efter Trump?

Nordamerikaforskaren Erik Åsard frågar sig idag i DN om Biden kan rädda den amerikanska demokratin efter Trumps fyra år i Vita huset och poängterar att högerpopulismen inte i första hand drivs av fattiga vita arbetare utan av vita amerikaners (en majoritet av de vita amerikanerna röstade då på Trump både 2016 och 2020) sorg och vrede (och nog också skräck) över att vita amerikaner snart kommer att utgöra under 50% av USA:s totalbefolkning (och sedan något decennium tillbaka är detta redan fallet i de amerikanska storstäderna och bland amerikaner som är mellan ca 0-30 år gamla) – d v s det är i grunden ras och inte klass som förklarar högerpopulismens framgångar:

”Under onsdagen hålls installationsceremonin för USA:s tillträdande president Joe Biden i Washington DC. Det går inte att överskatta de svårigheter som den nya administrationen står inför i ett förgiftat politiskt klimat, skriver Erik Åsard.”

https://www.dn.se/kultur/erik-asard-ar-detta-den-amerikanska-demokratins-sista-chans

”Bästa sättet att förstå Trump och de krafter han väckt till liv är att gå tillbaka till hans valvinst 2016. Statsvetare har betonat att den inte kan förklaras med ekonomiska faktorer, med att det främst var väljare som förlorat jobben eller upplevt stagnerande löner som flockades kring honom. Avgörande var i stället den rädsla som fanns och ännu finns bland traditionella ”högstatusamerikaner” – särskilt vita, kristna män – över att de håller på att förlora sin privilegierade position i samhället i takt med minoriteternas snabba tillväxt.”

(…)

”Hatet mot ”de andra” har hela tiden varit trumpismens kärna, synligt i Trumps lögner om allt från Obamas födelseort till valutgången. Det är ingen slump att Trump utpekade Atlanta, Detroit och Philadelphia som navet i hans stora lögn om valfusket, städer med en svart majoritetsbefolkning.”

(…)

”Det är just denna mångfald som Trump och hans supportrar visar sin avsky mot när de viftar med konfederationsflaggan och skanderar frasen ”Vi måste ta tillbaka vårt land”. Vart denna vrede tar vägen under de kommande åren, och hur Republikanerna hanterar den, avgör inte bara hur det kommer att gå för den nya administrationen utan även om demokratin i sin nuvarande form ska kunna fortleva i ett land som allt sedan begynnelsen sett sig som frihetens stamort på jorden.”

En högerextrem artefakt som vittnar om Malmös högerextrema samtidshistoria och om SD Malmös nazistiska ursprung

Just nu säljs en högerextrem malmöitisk raritet på Tradera som har en historia att berätta (artefakter har ju ofta det även om de är s k döda ting – d v s även materiella objekt bär på en historia som ibland dessutom handlar om politisk historia såsom i just detta fall):

Det handlar konkret om historien om Malmös skinheadsubkulturella scen liksom om SD Malmö och VAM Malmö vilka i praktiken sammanföll på 90-talet, d v s Malmös osedvanligt våldsamma skinnskallemiljö (som t ex och bl a försökte spränga Margaretapaviljongen i luften) var helt enkelt detsamma som SD Malmö och samtidigt detsamma som VAM Malmö:

Det handlar om en silverring som VAM Malmö lät ta fram hos en juvelerare och silversmed i Malmö och som mer eller mindre är en ren reproduktion av den silverring som det största svenska nazistpartiet innan och under kriget NSAP/SSS’ ungdomsförbund Nordisk ungdom producerade och distribuerade till sina medlemmar.

Det är möjligt att originalringen tillhörde SD Malmös mångårige medlem den gamle Nordisk ungdom-medlemmen Gösta Bergquist som i stort sett aldrig missade en SD-demonstration och ett SD-möte – d v s Bergquist var något av SD:s ”linslus” då han dyker upp på mängder av fotografier tagna från offentliga SD-manifestationer. Bergquist sade själv i en intervju att när han marscherade sida vid sida med SD:s 100-tals skinheads i t ex Engelbrektsmarschen i Stockholm så var det ett sätt för honom att återuppleva sin tonårstid när han marscherade tillsammans med de andra Nordisk ungdom-pojkarna och flickorna på Malmös gator och torg.

Och allting börjar i Malmö som det heter vad gäller svensk politisk historia: Där föddes den svenska socialdemokratin som en gång i tiden och under decennier var världens mäktigaste socialistiska arbetarparti i en fungerande parlamentarisk demokrati (liksom f ö även den svenska anarkismen genom malmöjuristen Nils Herman Quiding, d v s ”Sveriges förste anarkist” och vars dotter f ö slutade som högerextremist) och där bildades också SD:s andra lokalavdelning efter SD Stockholm (SD Göteborg, som blev SD:s tredje lokalavdelning eller möjligen fjärde efter SD Haparanda, bildades f ö av bl a den blivande popkulturella världsstjärnan Ulf ”Ace of Base” Ekberg) och Bergquists gamla Nordisk ungdom-kamrater i Malmö under ledning av den gamle Nordisk ungdom-medlemmen Bertil Rubin bildade märkligt nog också det första svenska högerpopulistiska partiet svenska Framstegspartiet i staden 1968 i kölvattnet efter att Rubins borgerliga partiprojekt Medborgerlig samling hade upplösts (som i sin tur hade bildats av en grupp f d Nordisk ungdom-medlemmar såsom bl a Gustaf Petrén, Alf Åberg och Åke J Ek).

VAM Malmö, som utgjordes av Malmös naziskins, var på sin tid i stort sett detsamma som SD Malmö vars förste talesperson och grundare Ulf Ranshede, som då både var skinnskalle, VAM:are och SD:are på en och samma gång, också var den som myntade själva partibeteckningen ”Sverigedemokraterna”. Flera av VAM Malmö-aktivisterna var inte bara samtidigt SD-medlemmar liksom skinheads utan också kandidater för SD i kommunvalen i Malmö på 1990-talet.

I ett avsnitt av SD:s närradioprogram i Stockholm på 90-talet sade SD:s två viktigaste och mest inflytelserika grundare Jerker Magnusson (i vars lägenhet i Solna SD f ö grundades i februari 1988) och Leif Zeilon/Ericsson, som också var SD:s första och dåvarande chefsideolog, spinndoktor och ”hjärna” (d v s Leif Zeilon/Ericsson var SD:s dåvarande Mattias Karlsson), att SD var VAM:s parlamentariska gren och att SD och VAM ungefär hade samma typ av relation till varandra som det irländska anti-Brittiska imperiet-nationalistpartiet Sinn Féin till den väpnade nordirländska gruppen IRA. 

Trots SD Malmös märkliga och bisarra historia, som denna silverring vittnar och berättar om, erhöll SD närmare 17% i Malmö stad i 2018 års val.

Några glimtar från den märkliga och bortglömda historien om relationerna mellan det en gång gigantiska Österrike-Ungern och det fortfarande lilla landet Korea

Nyligen har en tämligen unik bok publicerats – den akademiska antologin ”Central Europeans in Korea” som består av texter författade av i huvudsak centraleuropeiska Koreaforskare och som handlar om hur personer från den gamla dubbelmonarkin Österrike-Ungern besökte och bodde i Korea samt kom i kontakt med koreaner fr o m 1800-talets slut och fram tills Österrike-Ungerns upplösning 1918.


De officiella kontakterna mellan kejsardömet och kungariket (K.u.K.) Österrike-Ungern och kungariket Korea inleddes formellt 1890 när diplomaten och greven Wladimir von Khittel avlade ett officiellt besök i Seoul vilket ledde till att de båda länderna inledde diplomatiska förbindelser och handelsrelationer med varandra två år senare.



Trots att Österrike-Ungerns ambassadör i Tokyo greve Heinrich Johann Maria von Coudenhove-Kalergi, d v s fadern till den sedermera världsberömde Richard von Coudenhove-Kalergi, arbetade för att få till stånd en fysisk habsburgsk ambassad i Seoul så realiserades aldrig detta av Wien utan Österrike-Ungern kom att representeras av Tyskland och konkret från den tyska ambassadbyggnaden på plats i Korea och i Seoul fram tills 1918.


Mellan 1880-1918 besökte ett relativt stort antal personer från Österrike-Ungern Korea och några av dem bosatte sig även permanent i landet såsom greve Canut des Enffans d’Avernas som verkade som missionär i Korea fr o m 1911 och som i det närmaste koreaniserades och ”gick native” och han antog senare också namnet Na Kuk-chae. Greven av des Enffans d’Avernas eller Na Kuk-chae avled sedan av umbäranden under Koreakriget i november 1950 i samband med en s k dödsmarsch när kinesiska Folkets befrielsearmé tvingade en grupp amerikanska krigsfångar och expat-västerlänningar i Korea att gå till fots en längre sträcka för att helt enkelt plåga dem till döds.


En annan person från Österrike-Ungern, Joseph Haas, som ibland betraktas som Österrike-Ungerns första Kinaforskare/sinolog och som f ö under en period var konsul i Shanghai åt den bernadotteska dubbelmonarkin Sverige-Norge, var under 1880-talet anställd vid koreanska Tullverket tillsammans med den tyske greven Paul Georg von Möllendorff.


Mellan cirka 1870-1910 var det mycket vanligt att västerlänningar anställdes av de asiatiska statsbildningarna för att västerlandisera/modernisera de asiatiska länderna såsom i Kina, Thailand och Japan och även i Korea.
Samtidigt passade Haas på att i lönndom gräva upp och samla på sig koreanska skelett och skallar som han antagligen sålde till rasforskare runtom i Europa och några av dessa kvarlevor som Haas grävde upp nattetid och i största hemlighet ska fortfarande finnas kvar i bl a Prag och Wien. På 1880- och 90-talen rådde osäkerhet om koreanernas s k rasliga ursprung och s k rasliga tillhörighet bland de västerländska forskarna och därför var behovet stort av att få tillgång till koreanska skelett och skallar för att studera och s k raskategorisera dessa vid de olika västerländska universiteten och forskningsinsituten.


Korea betraktades allmänt i Väst och generellt bland västerlänningarna som både det mest slutna och isolerade och det kanske mest s k primitiva och arkaiska asiatiska landet i Nordost- och Sydostasien eller i Stillahavsasien vid slutet av 1800-talet och ett praktiskt problem för alla västerlänningar som besökte Korea vid denna tid var att så få västerländska hotell fanns i landet att ta in på.


En viss J Steinbeck från Österrike-Ungern och närmare bestämt från Galizien försökte åtgärda denna brist på västerländska hotell i landet genom att grunda och driva Hotel de Corée i dagens Incheon fram tills 1890-talet, d v s i Seouls hamnstad där det antagligen fanns flest permanentboende expat-västerlänningar vid denna tid varav dock bara en handfull var landsmän och landsmaninnor till Steinbeck.


Andra personer från Österrike-Ungern som besökte Korea innan landet blev en japansk koloni de facto 1905 och de jure 1910 var bl a sudettysken Maximilian Taubles som hade ”äran” att bli den förste västerlänningen någonsin i modern tid som avled i Korea och närmare bestämt i Seoul 1886 och antagligen i samband med en koleraepidemi samt den ungerske greven Péter Vay de Vaya Luskod och den tjeckiske globetrottern Josef Kořenský samt sist men inte minst baron Ernst von Hesse-Wartegg vars reseskildring ”Korea. Eine Sommerreise nach dem Lande der Morgenruhe” från 1895 blev en formidabel bästsäljare som översattes till många olika västerländska språk och bl a till svenska med titeln ”Öst-Asien i våra dagar. Japan och Korea” (1905).


Det sägs vidare att en diplomat från Österrike-Ungern och möjligen baron Ladislaus Müller von Szentgyörgy med egna ögon ska ha bevittnat när en grupp koreanska högre tjänstemän som i både Nord- och Sydkorea idag räknas som de allra värsta landsförrädarna undertecknade det s k Eulsa-fördraget som i praktiken innebar att Korea blev en japansk koloni 1905. Baronen ifråga ska även ha sett att den siste koreanske kungen Sunjong föll i tårar i samband med denna händelse.


När Sydkorea sedan blev en självständig stat 1948 lät den första postkoloniala regeringen gräva upp liken efter de som hade undertecknat Eulsa-fördraget vilka mutilerades systematiskt och i det närmaste hackades sönder i småbitar och så sent som 2005 införde Sydkorea en lag som bestämde att ättlingarna till Eulsa-fördragets undertecknare blev av med allt de ägde, vilket är ett uttryck för ett typiskt konfucianskt klantänkande som också förekommer i dagens Nordkorea – d v s att straffa de efterkommande till en viss person över flera generationer.


Flera av de personer från Österrike-Ungern som besökte Korea eller som permanent eller periodvis bodde i landet både fotograferade, tecknade och målade det de såg och var med om utöver alla de som gav ut reseskildringar och skrev resereportage i den habsburgska mångspråkiga pressen såsom den ungerske fotografen Dezső Bozóky, den österrikiske Secession-konstnären Hans Böhler, den japonistiske tjeckiske konstnären Emil Orlik och österrikarna Karl Görlich och Edmund Adler.


Även de Österrike-Ungern-konstnärer som aldrig besökte Korea kunde vid denna tid låta sig inspireras av landet såsom Gustav Klimt vars berömda porträttmålning Bildnis der Friederike Maria Beer eller Porträtt av Friederike Maria Beer bygger på ett slagfältsmotiv (d v s bakgrunden bakom Klimts älskarinna Friederike) som Klimt hämtade från en koreansk vas som han hade i sin ägo.


Också i Manchuriet och i den ryska provinsen Primorskij kraj och fr a i de mellan cirka 1890-1918 extremt mångkulturella städerna Harbin och Vladivostok interagerade personer från Österrike-Ungern med koreaner. År 1917 fanns det t ex över 20 000 i huvudsak centraleuropeiska judar i Harbin liksom närmare 35 000 ryssar och tusentals andra västerlänningar i denna manchuriska kosmopolitiska storstad som också inhyste tusentals koreaner bland sina invånare. Den polske greven Marek Stankiewicz träffade t ex sin hustru Aleksandra Kim i denna del av Nordostasien, som räknas som den första kvinnliga koreanska kommunisten.

Den röda grevinnan Aleksandra Kim-Stankiewicz som också stod nära Lenin stupade sedan under Ryska inbördeskriget i september 1918 då hon kommenderade en röd koreansk brigad som stred mot s k vita kosacktrupper i Chabarovsk.


Under Första världskriget kallade Österrike-Ungern sammanlagt in 9 miljoner män under vapen som stred i dubbelmonarkins jättearméer på en mängd olika fronter och närmare 30% av dem tillfångatogs varav flertalet av Tsar-Rysslands armé och varav flertalet placerades i enorma krigsfångeläger utanför Vladivostok i provinsen Primorskij kraj.


Dubbelmonarkins armé var visserligen världens mest välekiperade armé då dess uniformer var genomestetiserade men armén kanske inte var den bästa på själva slagfältet – dess adelsdominerade officerskår sägs exempelvis ha uppskattat att sjunga operaarior iklädda de vackraste och ståtligaste av uniformer när de gick till anfall och t o m när de stupade och tog sina sista andetag.


Många av dessa tillfångatagna Österrike-Ungern-soldater var tjecker och slovaker som under Ryska inbördeskriget bildade en egen s k vit armé i Sibirien där de tjeckiska och slovakiska s k legionärerna kom i kontakt med antikoloniala koreanska gerillasoldater varav åtskilliga var koreanska anarkister.


En av dem var ”Koreas Nestor Machno” den legendariske anarkistgeneralen Kim Jwa-jin (vars son f ö senare kom att bli Seouls slumområdens och Sydkoreas okrönte maffialedare under den postkoloniala sydkoreanska militärjuntans tid) som köpte eller fick vapen från de tjeckiska och slovakiska s k legionärerna innan dessa återvände hem från de kaotiska striderna mellan de röda och de s k vita i Sibirien till ett självständigt Tjeckoslovakien och det var just dessa vapen som sedan användes när general Kim och de stridbara koreanska anarkisterna besegrade en japansk truppstyrka i det i både Nord- och Sydkorea mytomspunna slaget vid Cheongsan-ri i oktober 1920.


Även den blivande österrikiske nazisten Burghard Breitner som var högerextrema Verband der Unabhängiges (d v s det parti som föregick dagens högerextrema österrikiska parti FPÖ) presidentkandidat i 1951 års österrikiska presidentval hamnade i tsar-rysk fångenskap under Första världskriget och under Österrike-Ungerns sista år och på våren 1918 kom Breitner otroligt nog i direkt kontakt med Koreas siste kung Sunjongs överhovceremonimästare som då befann sig och levde i exil i ryska Primorskij kraj.


Sedan kan ingen bok som handlar om Centraleuropa och Korea så klart missa att skriva om Sydkoreas första presidentfru Francesca Donner-Rhee som var gift med Sydkoreas förste president Syngman Rhee eller Yi Sŭngman och som gick bort så sent som 1992 och då erhöll en statskvinnoliknande begravning i Seoul efter att innan sin bortgång ha varit bosatt i sin födelse- och barndomsstad Wien.


Syngman Rhee var då Sydkoreas president mellan 1948-60 innan han störtades i en revolution och tvingades gå i exil och paret fick inga barn men adopterade i stället två söner som tillhörde samma klan som presidenten själv – d v s den kungliga Jeonju Yi-klanen som jag själv råkar tillhöra rent juridiskt åtminstone – varav den ena adopterade sonen begick självmord när adoptivfadern störtades 1960.


Francesca Donner-Rhee har märkligt nog en avgörande roll i institutionaliseringen av internationell adoption. Internationell adoption såsom vi känner praktiken idag föddes då under och efter Koreakriget, d v s som en permanent överflyttning av barn mellan länder och kontinenter, och världens första internationella adoptionsbyrå grundades därför av den sydkoreanska staten den 20 januari 1954 i form av Adongyanghohoe eller Child Placement Service på engelska, som idag heter Social Welfare Society och som är den adoptionsbyrå som bl a har stått bakom de 10 000 adoptionerna av sydkoreanska barn till Sverige.


Det var just Sydkoreas första dam presidentfrun Francesca Donner-Rhee som satte sitt namn på Adongyanghohoes eller Child Placement Services grundandedokument och som agerade officiell beskyddare åt adoptionsbyrån och därmed går det att säga att en f d person från Österrike-Ungern kom att grunda och institutionalisera hela den internationella adoptionsverksamheten i både Korea och i världen i övrigt.

Ännu en sydkoreansk tv-dramaserie som har en huvudkaraktär som ska vara utlandsadopterad har snart premiär

Fascinerande att notera att ännu en sydkoreansk populärkulturell produktion i form av en drama-tv-serie som börjar sändas nästa månad handlar om en huvudkaraktär som är utlandsadopterad. Det gäller dramaserien “Vincenzo” som handlar om en italiensk man vid namn Vincenzo Cassano som är adopterad från Sydkorea och som som vuxen återvänder till sitt födelseland då han är kriminell och måste fly från Italien p g a en konflikt i den undre världen.

Den mycket rikliga förekomsten av utlandsadopterade i den sydkoreanska populärkulturen var då ämnet för min avhandling i Korean studies/Koreas språk och kultur ”Comforting an orphaned nation. Representations of international adoption and adopted Koreans in Korean popular culture” som jag försvarade vid Stockholms universitet och publicerade 2005. Redan fr o m 1990-talet började utlandsadopterade från Sydkorea som bodde och levde i Väst att dyka upp i sydkoreanska spelfilmer, romaner, dikter, teaterpjäser, musikaler, popsånger och musikvideos.

I min avhandling argumenterade jag för att det faktum att K-pop-artister sjöng om utlandsadopterade, att sydkoreanska författare skapade utlandsadopterade karaktärer i sina romaner, att sydkoreanska skådespelare spelade utlandsadopterade på de stora scenerna i Sydkorea och att utlandsadopterade förekom frekvent som huvudkaraktärer i sydkoreanska långfilmer och tv-drama-serier var ett sätt för landet och dess befolkning att bearbeta ett nationellt trauma – d v s att över 200 000 sydkoreanska barn har adopterats bort till ett 20-tal västländer sedan 1950-talet och framåt.

Några av dessa karaktärer har utgjorts av utlandsadopterade från Sydkorea i Sverige (i Sverige finns det idag kring 10 000 utlandsadopterade från Sydkorea) och åtskilliga har varit amerikaner som är utlandsadopterade från Sydkorea liksom kanadensare, belgare, fransmän och holländare som har adopterats från Sydkorea.

Vad gäller mer spektakulära karaktärer såsom just den fiktive italienaren Vincenzo Cassano så har bl a en tysk Antifa-ledare som är utlandsadopterad från Sydkorea förekommit i en spelfilm, som sägs ha byggt på en verklig utlandsadopterad man från Sydkorea i Berlin som var aktiv i tyska AFA på 90-talet liksom en irländsk kvinna i en tv-dramaserie som är utlandsadopterad från Sydkorea och som i första avsnittet är aktiv i IRA och bekämpar engelsmännen i Nordirland innan hon tvingas fly till sitt födelseland Sydkorea efter ett misslyckat bombattentat. Dessutom finns det ännu en sydkoreansk tv-dramaserie som handlar om en kriminell utlandsadopterad – om en australiensisk man som är utlandsadopterad från Sydkorea och som är aktiv i Sydneys våldsamma undre värld.

Utöver att förekomsten av alla dessa utlandsadopterade karaktärer antagligen har någon slags katarsiseffekt på den sydkoreanska publiken och på de sydkoreanska konsumenterna av popmusiken, musikvideona, spelfilmerna, dramaserierna, romanerna och scenkonstföreställningarna så handlar det antagligen också om ambivalenta och exotiserande fantasier om Väst och om västerlänningar:

Många sydkoreaner fascineras helt enkelt av Väst och av västerlänningarna och ett sätt att närma sig Väst och västerlänningar är just att uppleva Väst och västerlänningarna via en koreansk kropp – d v s helt enkelt via en utlandsadopterad karaktär – d v s en person som till 100% ser ut som en korean och asiat men som till 100% beter sig som en vit västerlänning.

‘Hallyu Big 3’ Lee Min Ho, Kim Soo-hyun, Song Joong-ki returning with dramas

”Song Joong-ki will be starring in the new tvN Saturday-Sunday drama “Vincenzo,” which will start airing in February.

In the drama, Song Joong-ki will play the character of Vincenzo Cassano, an Italian lawyer and adviser to a mafia organization. He was born in South Korea and adopted by an Italian family. He returns to South Korea after a conflict occurs in the organization.”

Optimistiska centerpartister och pessimistiska sverigedemokrater

En närmast ofattbar skillnad vad gäller synen på Sveriges framtid och utvecklingen i landet:

Opinionen just nu: Optimism – var god dröj

I stort sett alla SD:are (97%) tycker att utvecklingen går åt fel håll medan mellan 56-79% av miljöpartisterna, socialdemokraterna och centerpartisterna tycker att utvecklingen på det hela taget går åt rätt håll i/för landet.