Ett urval valresultat för högerpopulistiska och högerextrema partier i Europas huvudstäder

Det brukar heta att de högerpopulistiska och högerextrema partierna har mycket svårt att hävda sig i Europas huvudstäder p g a att invånarna i huvudstäderna generellt är högutbildade höginkomsttagare liksom yngre än i landet i övrigt och kanske fr a långt mer mångfaldspräglade än invånarna i övriga landet:

I det svenska riksdagsvalet kom Stockholm att bli den svenska kommun där SD idag är allra svagast (med 10,67%) men i gårdagens val i Italien lyckades SD:s syskonparti FdI uppnå 28,45% i huvudstaden Rom. 

Här nedan hittas ett urval valresultat i ett urval av Europas huvudstäder vad gäller ett urval av kontinentens högerpopulistiska och högerextrema partier och det ”normala” verkar vara att dessa partier uppnår runt 10-15% i huvudstaden medan ett fåtal lyckas kapa åt sig mellan 20-30% av huvudstadsbornas röster.

Madrid 2021: V 9,15%
Helsingfors 2021: PS 10,2%
Stockholm 2022: SD 10,67%
Bern 2015: SVP 11,4%
Berlin 2014: AfD 14,2%
Paris 2022: RN 14,89%
Amsterdam 2019: FvD 15,1%
Aten 2014: XA 16,12%
Oslo 2003: FrP 16,5%
London 2019: BP 17,9%
Köpenhamn 2014: DF 22,1%
Warszawa 2019: PiS 27,49%
Rom 2022: FdI 28,45%
Wien 2015: FPÖ 30,79%

Italiens nya högerblock med FdI i spetsen vann igår en jordskredsseger

Idag vaknar italienarna till samma typ av valresultat som svenskarna vaknade till den 12 september under Europas ”bruna höst” (som pågår just nu): 

Ett nytt högerblock har segrat med 44,04% och Fratelli d’Italia (FdI), som är arvtagaren till Mussolinis gamla fascistparti PNF (FdI:s partisymbol står då för Mussolinis grav och minne), vann en jordskredsseger med 26,07% av rösterna och blir därmed Italiens enskilt största parti. 

Högerblocket tog hem hela Italien med undantag av Neapel och Valle D’Aosta medan FdI blev det största partiet i nästan hela norra och centrala Italien.

Tillsammans med de båda högerpopulistiska och ryssvänliga partierna Lega och Forza Italia vilka erhöll 8,88% respektive 8,28% innebär det en storseger över vänsterblocket som stannade på 26,02% och leds av socialdemokratiska PD som erhöll 18,97%. Därtill erhöll ytterligare ett antal högerpopulistiska och högerradikala småpartier tillsammans uppemot 3%.

Därmed har ett parti med ett fascistiskt ursprung vunnit ett val i Europa för första gången sedan Andra världskrigets slut och att det kan inte bli mer symboliskt att det sker i Italien – för nästan exakt 100 år sedan skedde världens första fascistiska maktövertagande just i Italien i form av Marschen mot Rom.

Högerblocket tog tyvärr även hem Italiens ”röda bälte” som sträcker sig över Toskana och Emilia-Romagna och som alltid har röstat massivt socialistiskt under efterkrigstiden även om PD knappt lyckades vinna över FdI i Toscana (med 26,39% jämfört med 25,95%) och med än mer än så i det röda Emilia-Romagna (med 28,10% jämfört med 25,02%). På ett liknande sätt lyckades ju SD tyvärr ”erövra” det röda Norrland i det svenska valet.

Högerblocket lyckades uppnå över 50% i bl a Venetien (över 55% och i Venedig med omnejd har FdI erhållit 32,24%) och i både folkrika och rika Lombardiet som är Legas stora fäste liksom i landskapet Lazio som omger Rom. I fascismens födelsestad Milano erhöll FdI 24,87% och i huvudstaden Rom tog FdI hem osannolika 29,95% av rösterna.

Möjligen kan utlandsitalienarnas röster komma att modifiera valresultatet under de kommande dagarna såsom utlandssvenskarnas röster gjorde för några veckor sedan men troligen handlar det bara om mindre justeringar.

Ett antal likheter mellan svenska SD och italienska FdI liksom mellan Jimmie Åkesson och Giorgia Meloni

Det ligger något djupt ödesmättat över Europas ”bruna höst” (som då infaller i skrivande stund):

Det finns till att börja med framför allt alltför många märkliga paralleller mellan svenska SD och italienska FdI (Fratelli d’Italia). Just nu nosar nämligen världens största parti med ett nazistiskt ursprung (d v s SD) och världens största parti med ett fascistiskt ursprung (d v s FdI) på makten på en och samma gång.

Aldrig tidigare i det efterkrigstida Europa har vidare ett parti med rötter i nazismen respektive i fascismen erhållit över 20% i ett fritt och demokratiskt val och dessutom med ynka tre veckors mellanrum (d v s i stort sett samtidigt).

Utan att vara numerolog så går det också att konstatera att det svenska valet ägde rum nästan exakt en månad efter att det första svenska nazistpartiet grundades för 98 år sedan (d v s den 12 augusti 1924) medan det italienska valet (som äger rum imorgon) kommer att äga rum nästan exakt en månad innan det första fascistiska maktövertagandet utspelade sig för 100 år sedan i form av Marschen mot Rom (d v s den 27 oktober 1922).

SD:s ledare Jimmie Åkesson och och FdI:s ledare Giorgia Meloni gick vidare båda med i sina respektive partier som 15-åringar (d v s märkligt nog när de var exakt lika gamla) när det ena partiet var kryptonazistiskt och det andra partiet kryptofascistiskt och leddes av en gammal nazist (d v s Anders Klarström) respektive av en gammal fascist (d v s Gianfranco Fini vars farfar f ö deltog i Marschen mot Rom 1922). 

Både Åkesson och Meloni har arbetarbakgrund och växte båda upp i en stad (d v s Sölvesborg) respektive i en stadsdel (d v s Garbatella i Rom) vilka båda traditionellt har röstat socialistiskt i decennier (d v s både Sölvesborg och Garbatella är arbetarstäder respektive arbetarstadsdelar) och de blev båda ledare för sina respektive partiers ungdomsförbund. Både Åkesson och Meloni valde sedan att som unga vuxna studera på universitet och de var båda under studentåren aktiva i sina respektive partiers studentförbund.

Både svenska SD och italienska FdI var tidigare anti-EU och ryssvänliga men har idag officiellt valt att säga nej till Svexit respektive Italexit. Samtidigt kan båda partierna inte släppa taget om sitt ursprung: Medan svenska SD envisas med att nostalgiskt hedra och manifestera sitt ursprung i den nazistiska skinheadsubkulturen genom att bl a ständigt låta Ultima Thule vara partiets inofficiella husband så envisas FdI med att nostalgiskt hedra och manifestera sitt ursprung i den italienska efterkrigstida fascistiska subkulturen genom att bl a ha bibehållit en partilogotyp som symboliserar Mussolinis grav (d v s som i praktiken är en hyllning till Mussolini).

SD erhöll slutligen den 11 september i år 20,5% av rösterna i det svenska valet och FdI kommer imorgon sannolikt att erhålla runt 23-25% av rösterna i det italienska valet och båda partierna har lierat sig med högerpartier för att kunna komma till makten.

Om valresultaten för SD, AfS och MED i kommunvalet

Även om rösterna ännu inte är färdigräknade på kommunnivå så vet vi i alla fall följande redan nu vad gäller SD:s valresultat: SD gick framåt i 289 av totalt 290 kommuner i riksdagsvalet och bakåt i en enda kommun (i Malmö och med endast 0,3% dessutom) och Åkesson fick flest personröster av alla riksdagskandidater – totalt 385 340 kryss motsvarande närmare hälften av samtliga avlagda personröster och till antalet fler röster än vad både MP, L och KD erhöll som partier räknat.

I kommunvalet har SD erhållit uppskattningsvis 2100 mandat att jämföra med endast 49 mandat för 20 år sedan i 2002 års kommunval liksom med 612 kommunala mandat i 2010 års val när SD kom in i riksdagen för första gången. Som det ser ut just nu har SD gått framåt i 90% av landets 290 kommuner – i de övriga tio procenten har partiet antingen stått still eller gått bakåt sedan 2018 års kommunval.

Antalet SD-mandat på kommunnivå är nu så många att SD inte kommer att kunna besätta dem alla och särskilt gäller det i ett stort antal kommuner i Norrland där SD ökade allra mest procentuellt sett jämfört med 2018 års val.

Det nya högerblocket bestående av M, SD, KD och L ser vidare ut att med all säkerhet ha segrat i och tagit hem åtminstone över 100 kommuner motsvarande cirka 35% av samtliga kommuner vilket är långt fler än vad SD:s partisekreterare Richard Jomshof räknade med för ett år sedan:

År 2021 uppskattade Jomshof att SD skulle få vara med och styra i ett 50-tal kommuner efter 2022 års val från att ha haft makten i endast 5-6 kommuner under mandatperioden 2018-22 men under den kommande mandatperioden 2022-26 kan det nu bli så att SD styr i och över cirka 105 kommuner tillsammans med M, KD och L. Detta antal kan f ö komma att öka ytterligare efter att samtliga kommunval är färdigräknade.

Inte heller regionvalet är ännu färdigräknat men även där gick SD framåt i 20 av 21 regioner utom i Skåne där SD ser ut att ha backat med 0,49%.

Här nedan följer de bästa valresultaten för AfS och MED:

högsta resultat för AfS i kommunvalet: 
Burlöv 0,81%
Bjuv 0,68%
Grums 0,66%
Sävsjö 0,64%
Kungsbacka 0,62%
Mörbylånga 0,57%
Sjöbo 0,54%
Hässleholm, Klippan 0,49%
Ragunda 0,42%
atrineholm 0,38%
Ljungby, Strömsund, Varberg, Värmdö 0,37%
Nora 0,36%
arlskoga, Tierp 0,35%
Helsingborg 0,31%

högsta resultat för MED i kommunvalet (en parentes innebär en kommun där valresultatet ännu ej är färdigräknat): 
Laholm 9,34% 
Höör 5,07% 
Karlshamn (3,32%) 
Järfälla 3,04% 
Sölvesborg (2,22%)
Österåker 2,2%

Danderyd 1,67%
Höganäs 1,22% 
Stockholm (1,17%) 
Nynäshamn 1,06% 
Älvdalen 0,96% 
Avesta 0,9% 
Täby 0,76% 
Värmdö 0,72% 
Nacka 0,66% 
Ekerö 0,64%
Kungsbacka 0,63%
Vallentuna 0,62%
Vellinge 0,59%
Lund, Sundbyberg 0,58%
Falun, Huddinge 0,55%
Sigtuna 0,53%
Haninge 0,51%

Mitt deltagande på årets Bokmässa i Göteborg

För den som råkar vara på Bokmässan i Göteborg imorgon torsdag så deltar jag vid följande fyra tillfällen:

Mellan kl. 12.30-13 samtalar jag med Göteborgs-Postens (GP) ledarredaktör Adam Cwejman om ett decennium med identitetspolitik i GP:s monter G01:28.

”Diskussioner som rör ras, etnicitet och identitet har med jämna mellanrum dominerat den offentliga debatten under de senaste 10 åren. Tobias Hübinette har följt frågorna på nära håll och diskuterar med Adam Cwejman om vad vi kan lära oss av den här epoken i Sverige.”

Mellan kl. 13.30-13.50 samtalar jag med litteraturkritikern och författaren Torbjörn Elensky om den tidiga antirasismen i Sverige under den omedelbara efterkrigstiden i Timbros monter B07:28 mot bakgrund av mitt kapitel om ämnet i antologin ”Radikalism och avantgarde. Sverige 1947-1967” som Elensky och Christian Abrahamsson är redaktörer för och som Timbro ger ut.

Mellan kl. 15.15-15.45 samtalar jag med förlagsredaktören Niklas Gårdfeldt Leavy om Catrin Lundströms och min bok ”Den färgblinda skolan – om ras och vithet i svensk utbildning” som kom ut tidigare i år på Natur & Kultur i seminariesalen Skolspåret F4.

”Sverige härbärgerar numera västvärldens mest heterogena elevsammansättning efter USA, inte minst gällande den rasliga och etniska mångfalden, liksom religiös och språklig mångfald. Samtidigt har den svenska skolan på rekordtid utvecklats till västvärldens mest segregerade och ojämlika skola. Med utgångspunkt i boken ”Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning” diskuterar Tobias Hübinette hur tvillingbegreppen ras och vithet kan hjälpa oss att förstå det nya Sverige och det genomsegregerade svenska utbildningsväsendet.”

Mellan kl. 16-16.30 samtalar jag med förläggaren och journalisten Kristian Borg om min bok ”Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt” i Verbals förlags monter B03:39 och som förlaget gav ut förra året. 

Ett urval valresultat nu när riksdagsvalresultatet för 2022 är fastställt

Valresultat för samtliga nationalsocialistiska, fascistiska, högerextrema eller högerpopulistiska partier i svenska riksdagsval 1932-2022:
1932: 0,97% (SNSP, KFP)
1936: 1,62% (SNSP, NSAP, NSB, SNF)
1940: 0,64% (SSP)
1944: 0,43% (SSS, SNF, SSP)
1964: 1,53% (MbS, NRP)
1968: 1,70% (S68, NRP)
1982: 0,05% (CD, NRP, OPP)
1985: 0,04% (CD, NRP, OPP, NDP)
1988: 0,19% (NRP, SD, FSP, SKÅP)
1991: 7,35% (NRP, SD, FSP, NyD, SjP)
1994: 1,84% (SD, FSP, SKÅP, NyD, SjP, SPI, NyF)
1998: 2,19% (SD, NyD, SPI, NyF, DNP)
2002: 2,81% (SD, SKÅP, NyD, SPI, NyF, ND)
2006: 3,55% (SD, SPI, NyF, ND, NSF)
2010: 5,92% (SD, SPI, ND, SvP) 
2014: 12,98% (SD, SPI, SvP)
2018: 18,1% (SD, AfS, MED, NMR)
2022: 21% (SD, AfS, MED, NMR)

Bästa valresultatet i ett parlamentsval för högerextrema eller högerpopulistiska partier i Europa 1945- efter storleksordning:
Ungern 2022 60% (F, MHM)
Polen 2019 50,4% (PiS, K)
Schweiz 2015 29,4% (SVP)
Österrike 1999 26,9% (FPÖ)
Italien 1996 26,6% (AN, LN, MS-FT)
Slovenien 2022 25% (SDS, SNS)
Slovakien 2016 23,3% (SNS, LSNS, SR)
Norge 2009 22,9% (FrP)
Ryssland 1993 22,9% (LDPR)
Danmark 2015 21,1% (DF)
Rumänien 2000 20,9% (PRM, PUNR)
Sverige 2022 20,5% (SD)
Finland 2011 19,2% (PS, SR)
Frankrike 2022 18,7% (RN)
Nederländerna 2017 17,9% (PVV, FvD, JA21)
Estland 2019 17,8% (EKRE)
Belgien 2004 17,4% (VB, NF, FNB)
Litauen 2016 16,3% (PTT, LTS)
Spanien 2019 15,1% (V)
Bulgarien 2019 13,1% (VB, PP)
Storbritannien 2015 12,6% (UKIP)
Lettland 2018 11,9% (LNNK, AL)
Tjeckien 2017 11,7% (SPD, SZR, SPR, RN)
Island 2016 10,9% (M)
Kroatien 2020 10,9% (DPMŠ)
Tyskland 2021 10,5% (AfD, NPD)
Grekland 2014 9,6% (XA, EM)
Ukraina 2014 9,5% (RP, S)
Luxemburg 2018 8,3% (ADR)
Portugal 2022 7,3% (CH, E)
Serbien 2022 7,3% (SSZ, S, SD)
Cypern 2021 6,8% (ELAM)
Malta 2014 2,8% (IE)
Albanien‎ 2017 0,12% (PBK)
Irland 2020 0,5% (IFP, NP)

SD-riksdagsvalresultat 2022 som överstiger 40%:
Perstorp: Oderljunga 52,99%
Bjuv: Ekeby 2 51,29%
Sjöbo: Vollsjö 48,46%
Sjöbo: Sjöbo Sandbäck 48,14%
Sjöbo: Fränninge 47,5%
Bjuv: Ekeby 3 47,12%
Bjuv: Ekeby 1 46,35%
Sjöbo: Vanstad 46,03%
Örkjelljunga: Åsljunga 45,84%
Åstorp: Kvidinge tätort 45,68%
Örkjelljunga: Skånes Fagerhult 45,42%
Bromölla: Näsum 44,92%
Åstorp: Kvidinge landsbygd 44,82%
Bjuv: Billesholm 1 44,69%
Hörby: Östraby-Västerstad 44,32%
Rättvik: Ore 44,28%
Ljusnarsberg: Ställdalen 44,26%
Ljusnarsberg: Hörken 44,17%
Sjöbo: Blentarp 44,17%
Klippan: Krika-Bonnarp-Nybygget 44,09%
Älvdalen: Särna 44,02%
Sjöbo: Sjöbo Linné 43,86%
Sölvesborg: Mjällby 43,84%
Osby: Örkened centrala 43,65%
Laholm: Hishult 43,67%
Tomelilla: Onslunda 43,31%
Karlshamn: Svängsta sydväst 43,25%
Ronneby: Häggatorp 43,16%
Malung-Sälen: Ytterrmalung 43,1%
Hässleholm: Vankiva 43,03%
Eslöv: Marieholm 42,94%
Bjuv: Bjuv 1 42,88%
Sjöbo: Lövestad 42,84%
Klippan: Ljungbyhed norra 42,72%
Tomelilla: Tomelilla östra 42,56%
Hässleholm: Hästveda östra 42,07%
Sölvesborg: Gammalstorp 42,86%
Ronneby: Hasselstad-Eringsbod 42,84%
Ängelholm: Tossjö-Össjö 42,82%
Lindesberg: Gusselby 42,68%
Tomelilla: Onslunda 42,36%
Kristianstad: Everödsbygden 42,3%
Svedala: Svedala kyrka 42,3%
Klippan: Stidsvig 42,28%
Osby: Örkened 42,26%
Eslöv: Västra Strö 42,25%
Hässleholm: Bjärnum södra 42,24%
Svalöv: Kågeröd-Stenestad 42,03%
Hässleholm: Hästveda västra 41,97%
Hässleholm: Ballingslöv 41,86%
Malung-Sälen: Lima 41,77%
Hörby: Folkets hus 41,75%
Bjuv: Bjuv 2 41,7%
Trelleborg: Alstad-Villie-Minnesberg 41,68%
Helsingborg: Påarp östra 41,67%
Köping: Kolsva östra 41,64%
Klippan: Östra Ljungby 41,62%
Bjuv: Billesholm 1 41,53%
Östra Göinge: Knislinge östra 41,49%
Klippan: Klippan västra 41,42%
Malung-Sälen: Malungsfors 41,42%
Perstorp: Perstorp södra 41,42%
Sölvesborg: Hörvik 41,5%
Bjuv: Bjuv 3 41,36%
Östra Göinge: Sibbhult 41,34%
Sjöbo: Östra Kärrstorp 41,33%
Lindesberg: Storå 41,3%
Sjöbo: Sjöbo Emanuel 41,27%
Bromölla: Nymölla-Gualöv-Valje 41,26%
Karlskrona: Sillhövda 41,26%
Karlskrona: Strömsberg 41,26% 
Sjöbo: Everlöv 41,01%
Sölvesborg: Norje 41%
Bromölla: Bromölla centrala 40,9%
Karlskrona: Kristianopel 40,68%
Hässleholm: Vittsjö utom tätorten 40,65%
Uddevalla: Frändefors västra 40,56%
Hässleholm: Finja 40,53%
Hörby: Ludvigsborg 41,41%
Kristianstad: Fjälkinge-Nymö 40,95%
Helsingborg: Kattarp 40,42%
Hässleholm: Sösdala östra 40,37%
Ängelholm: Ausås-Strövelstorp 40,35%
Klippan: Ljungbyhed södra 40,34%
Kristianstad: Tollarp-Linderöd-Äsphult 40,3%
Hässleholm: Tyringe västra 40,27%
Tingsryd: Almundsby 40,2%
Gislaved: Gryteryd-Södra Hestra 40,14%
Åstorp: Hyllinge 40,14%
Åstorp: Björnekulla 40,07%
Östra Göinge: Glimåkra 40,04%

Ett urval siffror hämtade ur SVT:s vallokalundersökning vad gäller stödet för SD

SVT:s stora vallokalundersökning – Valu 2022 – som bygger på 11 600 insamlade väljarenkäter ger vid handen att SD erhöll följande resultat:

22% bland förstagångsväljarna (18-21-åringarna)

23% bland alla privatanställda

24% bland alla företagare

25% bland alla män

25% bland män 31-64 år

26% bland män 18-30 år

26% bland alla lantbrukare

27% bland alla som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning

28% bland alla som har en gymnasieexamen som högsta utbildningsnivå

29% bland alla arbetare

30% bland alla arbetslösa

34% bland alla som har en grundskoleexamen som högsta utbildningsnivå

uppväxtbakgrund:

14% bland alla som är uppväxta utanför Europa

17% bland alla som är uppväxta i Europa utanför Norden

21% bland alla som är uppväxta i Sverige

22% bland alla som är uppväxta i övriga Norden

föräldrabakgrund:

12% bland de vars båda föräldrar eller ena förälder är från ett utomeuropeiskt land

19% bland de vars båda föräldrar eller ena förälder är från ett europeiskt land utanför Norden

21% bland de vars båda föräldrar är från Sverige

23% bland de vars båda föräldrar eller ena förälder är från ett nordiskt land

I övrigt kännetecknas SD-väljarna av att de är de mest lojala väljarna jämfört med de andra partiernas väljare samt att de uppskattar sin partiledare mer än de andra partiernas väljare gör. 90% av SD:s väljare säger slutligen också att de vill att SD ska sitta i regeringen efter valet.

Här nedan (se bilden) följer ett försök att redovisa hur valresultatet ser ut efter bakgrund bland invandrarna, bland andragenerationarna liksom bland de blandade eller mixade. 

Till skillnad från i andra länder frågar svenska valundersökningar baserade på enkäter aldrig om hur väljarna själva identifierar sig utifrån religion, språk, ras, etnicitet, minoritetstillhörighet o s v p g a den rådande svenska hegemoniska färgblinda antirasismen som säger att det är ”fel att tänka så” och ”fel att dela upp så” (läs: rasistiskt) och därför vet vi exempelvis inte hur de svenska muslimerna röstar, hur de finsktalande röstar, hur icke-vita och svarta svenskar röstar eller hur de svenska kurderna, samerna, judarna eller romerna röstar. 

De här redovisade siffrorna är därför det närmaste som går att komma den typen av statistik. 

DN har tidigare redovisat följande områdesbaserade siffror som ger vid handen att SD erhöll:

14,4% i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund

15,4% i städerna, d v s i det urbana Sverige (de mellanstora städerna och de tre storstadsregionerna)

25,5% på landsbygden och glesbygden samt i de mindre tätorterna och kommunerna

Youn-Taek Tahk har gått bort i en ålder av 99 år som var juridisk fosterfar till runt 7000 adoptivbarn som adopterades från Sydkorea till Sverige

Fick idag veta att Youn-Taek Tahk gick bort den 8 juni i år två dagar innan han skulle ha fyllt 100 år. 

Tahk föddes den 10 juni 1922 strax efter Första världskrigets slut och han hann under sitt långa liv genomleva den japanska kolonialtiden i Korea och Japanska imperiets slutgiltiga apokalyptiska undergång 1945 liksom den amerikanska och ryska ockupationen av Koreahalvön 1945-48 och Koreakriget 1950-53 samt de efterföljande diktaturåren och militärregimerna och den under 1990-talet därpå följande demokratiseringen av Sydkorea.

Under Koreakriget tjänstgjorde Tahk i den sydkoreanska armén varinom han kvarstannade fram till 1962. Efter att ha tagit examen vid både Yonsei- och Seoul National-universiteten handplockades han 1965 av Sydkoreas moderna ”landsfader” diktatorn och generalmajoren Park Chung-hee för att leda adoptionsbyrån CPS (Child Placement Service) som hade hand om alla adoptioner till Sverige och som hade bildats 1954 med det uttryckliga syftet att adoptera bort alla blandade eller mixade barn till Väst som hade blivit till under och efter Koreakriget och vilka fr a hade vita amerikanska soldatpappor.

Tahk var chef för CPS, som senare bytte namn till SWS (Social Welfare Society), ända fram till pensionen 1987 och under sin 22-åriga tid som chef för CPS/SWS var han juridiskt sett fosterfar åt samtliga runt 7000 sydkoreanska barn som adopterades till Sverige under hans chefskap (inkluderande mig själv) liksom till 10 000-tals andra barn som adopterades till USA och till andra västländer. 

Jag hann träffa Tahk vid 3-4 tillfällen på 90- och 00-talen och även besöka hans hem i Ilsan norr om Seoul då jag också fick en fin gåva av denne som jag fortfarande har kvar – en replika av en kungakrona från det forntida Kaya-riket. 

Under några år hjälpte jag även Tahk, som också var verksam som konstnär, att sälja sina tavlor i Sverige vilka i huvudsak bestod av landskapsmålningar med motiv hämtade från Tahks hemprovins Södra Cholla varifrån många adopterade från Korea som bor och lever i Sverige också härstammar (inklusive mig själv).

Tahk var väl medveten om att han en gång i tiden hade varit fosterfar eller ”pappa”, som han själv sade, till 10 000-tals adopterade från Sydkorea vilka idag befinner sig i ett dussintal västländer inklusive i Sverige. 

Edsbergs fritidsgård i Sollentuna kommun har i sommar ohämmat och skamlöst frossat i den så älskade svenska s k ”gulinghumorn” 

En av fritidsledarna, en majoritetssvensk man vid namn Magnus, satte i somras på sig en mask i form av en karikatyr av en asiatisk man och lät sig fotograferas i fritidsgårdens lokaler och därefter postades bilden på fritidsgårdens officiella Instagram-sida som i övrigt annars explicit hyllar mångfald och antirasism och kommunicerar att alla barm och ungdomar är välkomna till fritidsgården såsom exempelvis alla ”gäris”, alla afrosvenska barn, alla hbtq-ungdomar samt alla som gillar manga och japansk populärkultur.

Magnus benämndes i bildtexten som ”Jong Un” och en riktigt snäll tolkning från min sida säger att det kan ha handlat om en edgy:ig politisk kritik mot Kim Jong-uns regim i Nordkorea men det är dock inte särskilt troligt att det var intentionen och budskapet utan bilden hade egentligen bara ett enda syfte – att sprida glädje och njutning och locka fram till hånskratt och hånleenden bland alla icke-asiater. 

Det är f ö troligt att masken ifråga tillhör fritidsgården och i förlängningen komunnen och används vid maskerader och andra utklädningstillfällen av fritidsledarna och/eller av de barn och unga som besöker fritidsgården och deltar i dess aktiviteter.

Den person som tipsade mig om bilden, som i sammanhanget kan kallas en visselblåsare, är knuten till kommunen och hen försökte förgäves under en hel månads tid få fritidsgården och kommunen att reagera och även agera genom att avpublicera och ta bort fotot på Magnus. 

Detta gjordes också till slut (och för några dagar sedan) men först efter att visselblåsaren kontaktade Instagram-kontot Stop Asian Hate Sweden och andra antirasistiska Instagram-konton vilka tillsammans uppmärksammade och kritiserade Edsbergs fritidsgård och kommunen för att både ha postat bilden och låtit den vara kvar så länge.

OBS: Detta handlar inte om att underblåsa den s k identitetspolitiska s k cancelkulturen.

Det är nämligen en sak när majoritetssvenskar och icke-asiater i övrigt har kul åt hur asiater uppfattas se ut, röra sig och bete sig när den s k ”gulinghumorn” är riktad till vuxna majoritetssvenskar och vuxna icke-asiater i övrigt. 

Det är naturligtvis illa nog när svenska skådespelare och artister iscensätter sig själva som asiater i s k yellowface och ropar på låtsasasiatiska och ler lismande och bugar och bockar likt robotar till publikens (när det exempelvis handlar om scenkonstföreställningar och ståuppkomik-shower) eller tittarnas (när det handlar om spelfilmer, tv-program, reklamfilmer och annonser) förtjusning men när det handlar om utbildade (för att bli fritidsledare krävs utbildning) kommunanställda som arbetar med och för barn och unga så är det riktigt illa för att inte säga en ren katastrof.

De asiatiska barn och unga som bor i stadsdelen Edsberg i Sollentuna och som besöker den kommunala fritidsgården får för det första träffa och ha att göra med fritidsledare som öppet har kul åt deras förmodade utseende. 

De majoritetssvenska och icke-asiatiska barn och unga som frekventerar och ”hänger” på fritidsgården socialiseras för det andra in i att det är fullständigt socialt accepterat att ha kul åt hur asiater föreställs se ut när vuxenvärlden (i form av fritidsledarna) och det offentliga Sverige (i form av kommunen) både skapar och sprider, och sanktionerar och legitimerar rasstereotyper av asiater via ett officiellt Instagram-konto.

För det tredje innebär det att den så folkkära svenska s k ”gulinghumorn” fortsätter att vidmakthållas även in i framtiden och det faktum att Edsbergs fritidsgård och Sollentuna kommun inte på något sätt förstod visselblåsarens kritik och prompt vägrade att avpublicera bilden i en hel månads tid säger allt om den närmast fullständiga okunskapen om antiasiatisk rasism och rasstereotyper av asiater liksom nog också om den närmast totala bristen på empati för just asiater och detta trots att alla hatbrott som begicks mot asiater i Väst inklusive i Sverige under de båda pandemiåren 2020-21 borde vara i färskt minne.

När SD:arna talar klarspråk i utländsk media

Ibland låter sig SD:arna intervjuas i utländsk media och allt som oftast talar de då klarspråk i långt större utsträckning än när de intervjuas i svensk media såsom när Åkesson intervjuades i BBC och sade att de enda invandrargrupperna i Sverige som enligt honom och SD håller måttet vad gäller att ha assimilerats är sverigefinnarna och de utlandsadopterade.

På ett liknande ta bladet från munnen-sätt har nu några av SD-topparna lättat sina hjärtan i Financial Times (FT) i tidningens reportage om det svenska valet. I FT-artikeln framgår det med all önskvärd tydlighet att SD-toppar som Vinge och Bylund vill ha revansch och ta hämnd för alla år som partiet var ute i kylan och för alla år när inga andra partier ville ta i SD med tång. Nu är det med andra ord s k payback-tid för SD – d v s nu ska SD ge igen för gammal ost och de som kommer att drabbas när hämndens timme nu är slagen är allom bekant (läs: s k vänsterliberala journalister på SVT och SR, genusvetare och antirasistiska forskare inom akademin, s k ”identitetspolitiska” kulturutövare m fl). 

Jomshof säger också till FT att det inte är SD som är det viktiga, d v s partiet i sig är egentligen oviktigt utan i stället är SD enbart ett medel för den s k nationella rörelsens stora och egentligen enda mission – att lösa den s k befolkningsfrågan och rädda det s k svenska folket från undergång. 

Och medan Jomshof också säger att ”nu är vi inte ensamma längre” (d v s p g a M:s, KD:s och L:s allians med SD) menar Bylund att SD inte har förändrats på 20 år och att det är det som är orsaken till att SD har gått framåt i varje val sedan dess, d v s SD:s väljare kan lita på att SD inte har ”bytt kläder” på åtminstone två årtionden. I 2002 års partiprogram stod det då bl a att läsa att SD är ett nationellt parti (d v s att SD springer från den s k nationella rörelsen) och verkar för ”en etniskt och kulturellt homogen nation”.

Eller som SD helt öppet sade i sin valpropaganda innan valet: Vi är inte som de andra partierna och det kommer att märkas när vi väl får styra för vi håller vad vi lovar och genomför det vi säger att vi ska göra.

“Consistency helps. This is a trust business. Since we are conservatives our voters count that we stand solid. We are the party that has changed the least over the past 20 years,” said Bylund. 

As the thumping techno beats from their party faded on Sunday, the euphoria remained for the Sweden Democrats, on the cusp of national influence for the first time. Jomshof said: “This is an incredible milestone. For the first time, we are a legitimate partner in a new government. We are not alone any more.”

https://www.ft.com/content/ed8e683a-f65e-4848-b83f-a65883f75db9?shareType=nongift

“The end result of Sweden’s elections may still be unknown, but it is already clear who the biggest winners are: the nationalist Sweden Democrats.

Long ostracised by the political mainstream due to their roots in the neo-Nazi movement, the anti-immigration Sweden Democrats are now the largest party among the rightwing opposition, which holds a slender lead over the ruling leftwing bloc with a full preliminary result only due on Wednesday. 

One word was on the lips of many Sweden Democrats MPs who spoke to the Financial Times at a raucous party on Sunday evening on the outskirts of Stockholm. “It is revenge,” said Henrik Vinge, deputy leader. 

Linus Bylund, its chief of staff, added: “It is revenge because the other parties have treated us badly — even the three [rightwing] parties on our side. But time passes and time heals.”

Should the rightwing bloc win, then the Sweden Democrats are set to gain influence at a national level for the first time in the country, leaving just Germany, France and Belgium with a so-called cordon sanitaire around their far-right parties. The current gap to the ruling leftwing coalition is just 47,000 votes, equivalent to the average size of one constituency seat.

Since bringing the Sweden Democrats in from the cold in the past two years by allying with them on issues such as crime and immigration, the mainstream centre-right bloc has said it would not want the nationalists in government, but merely as a support party in parliament.

But the Sweden Democrats are likely to make even greater demands now that they appear to have won more votes than likely prime minister Ulf Kristersson’s Moderates to become the second-biggest party. About 95 per cent of votes have already been counted, with the centre-left Social Democrats continuing their record of coming in first place in every election since 1917.

“We would like to go into government,” said Richard Jomshof, party secretary. “There is a lot of pressure from our voters. I’m not sure they would settle for being outside government.” He even suggested that the party could lay claim to the post of prime minister, something the three centre-right parties in a potential coalition are unlikely to agree to.

The Sweden Democrats have their base in southern Sweden, the entry point for most immigrants and notorious for deadly shootings in the city of Malmö. 

That also means that the party knows well the fate of its sister group just across the Øresund strait. The Danish People’s party shocked the establishment in Copenhagen in 2015 by becoming the largest rightwing group but refused to enter government. It has since been all but wiped out in Denmark’s opinion polls, as voters appear to have punished the party for refusing to take office while the centre-left has stolen many of its policies.

“The Danish People’s party’s biggest mistake was that they never dared to take an active part in government. We want to do that. I’m not here for the sake of the Sweden Democrats. I want to make change in Sweden,” said Jomshof.”

(…)

”The Sweden Democrats would join other anti-immigration parties in the Nordic region in gaining influence, after the Progress party entered government in Norway and the True Finns in Finland. But neither had their origins in a movement quite like the “Keep Sweden Swedish” one.

The nationalists argue they are ready for power, pointing to their experience in Sölvesborg, a small southern town where a party member was mayor and where they increased their share of the vote on Sunday by 10 percentage points.

They feel that they also are reaping the benefits of having consistently warned that Sweden’s immigration policies — among the most generous in Europe until a clampdown on arrivals from 2015 — would lead to a rise in crime.

“Consistency helps. This is a trust business. Since we are conservatives our voters count that we stand solid. We are the party that has changed the least over the past 20 years,” said Bylund. 

As the thumping techno beats from their party faded on Sunday, the euphoria remained for the Sweden Democrats, on the cusp of national influence for the first time. Jomshof said: “This is an incredible milestone. For the first time, we are a legitimate partner in a new government. We are not alone any more.””