Stämmer det att 37% av alla invånare mellan 0-44 år har utländsk bakgrund – har SD:arna rätt eller fel?

Det svenska statistikkriget rasar vidare och blir både alltmer polariserat (d v s det är verkligen ”krig” nu om det inte var det tidigare) och tyvärr även alltmer oinformerat:
 
 
Medan SD:arna, Avpixlat och i stort sett hela den samlade svenska extremhögern just nu formligen pumpar ut att 37% av alla invånare i landet mellan 0-44 år idag har någon form av utländsk bakgrund (och att de väljer att ”highlight:a” 0-44-årsålderskategorin beror naturligtvis på att det är de som just nu är s k fertila/fruktsamma samt att det är de som kommer att bli det när de blir äldre och s k könsmogna) flankerad av både nationalsocialisterna och vissa (höger)liberaler så går flera antifascistiska journalister, ”Inte rasist, men” och stora delar av den svenska vänstern (från vänsterliberaler till socialister) ut med att denna procentsiffra är en ren lögn flankerad av landets alla antirasister.
 
Fakta i sak är dock att fram tills 2003 när invandrarkategorin avskaffades till förmån för utländsk bakgrund-kategorin så omdefinierades även den statistiska definitionen: Innan 2003 var även de s k blandade inräknade i invandrarkategorin men därefter har de sorterats in i svensk bakgrund-kategorin. Fortfarande är det dock möjligt, för alla och envar som vill det, att räkna in de blandade i utländsk bakgrund-kategorin och gör en det så stämmer SD:arnas och extremhögerns och nationalsocialisternas och högerliberalernas siffror:
 
Procentandel utländsk bakgrund per ålderskategori och inkluderande både de utrikes födda inklusive de adopterade, de s k ”andrageneration:arna” och de s k blandade (men dock ej de s k ”tredjegeneration:arna” – hade dessa också tagits med så hade nedanstående procentsiffror ökats på med ca 4-6%)
0-4 år: 37%
5-14 år: 35%
15-24 år: 35,1%
25-34: 38,5%
35-44 år: 37,3%
0-44 år: 36,7% (d v s 37% om en avrundar procentsiffran och vilket då är den procentsiffra som SD:arna ”pumpar ut” just nu)
45-54 år: 31,2%
55-64 år: 26,9%
65 år-: 15,6%
 
Med andra ord har SD:arna och extremhögern helt rätt om en utgår ifrån den definition som gällde innan 2003 medan antifascisterna och antirasisterna har helt rätt om en utgår ifrån den definition som har gällt efter 2003.

Om turbulensen inom SD:s Hässleholmsavdelning: Historien upprepar sig som alltid

Och historien, eller snarare den svenska extremhögerns historia och specifikt SD:s historia, upprepar sig som bekant och som alltid först som tragedi (d v s att alliansen bjöd in SD till makten för att själv kunna ta makten) och sedan som fars och farsen handlar om att ända sedan SD:s första folkvalda representanter tog plats i Höör och Dals-Ed (1991) så har partiets kandidater och representanter om och om igen avslöjats och beslagits med (av visserligen s k ”vänsterextrema journalister som förpestar debatten”) att säga och skriva s k rasord (d v s svenska glosor som betecknar en viss minoritet och vilka oftast har en pejorativ betydelse och t o m kan användas som rena invektiv), att ha medlemskap i eller att sympatisera med än mer extrema organisationer samtidigt som de företräder SD eller att de har ägnat sig åt rena oegentligheter och t o m dömts för brott.
 
 
Och alliansen borde nu (och innan det är försent) ta lärdom av att samarbeta så intimt med ett parti som fortfarande måste betecknas som både radikalt och revolutionärt i ordets verkliga mening (d v s SD syftar helt enkelt till en omdaning av hela det svenska samhällsbygget) och alla revolutionära rörelser (och vare sig de tillhör vänstern eller högern) uppvisar som bekant sin egen (okontrollerbara) logik.

Den globala surrogatindustrin har nu utvecklats till en kopia av den globala adoptionsindustrin

Den globala surrogatindustrin är nu (redan) i praktiken och mer eller mindre en ren kopia av adoptionsindustrin som Kajsa Ekis Ekman påpekar:
 
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin lever för det första på att 1000-tals om inte 10 000-tals (i huvudsak medelålders och i huvudsak majoritetssvenska) hetero- och homosexuella singlar och hetero- och homosexuella par är ofrivilligt barnlösa i Sverige och att 100 000-tals om inte miljontals (i huvudsak medelålders och i huvudsak majoritetsvästerländska) hetero- och homosexuella singlar och hetero- och homosexuella par är ofrivilligt barnlösa i västvärlden, d v s efterfrågan på barn i Sverige och i västvärlden är fortsatt enorm och denna efterfrågan kommer antagligen även att växa i framtiden p g a att allt fler (majoritets)svenskar och (majoritets)västerlänningar antingen lever i ensamhushåll eller bor kvar i föräldrahemmet och även väntar allt längre med att ”skaffa” en s k stabil intimrelationspartner.
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin lever för det andra på att Sverige och västvärlden (närmast fullständigt desperat) hela tiden behöver fler och nya invånare p g a kraftigt fallande födelsetal och en alltmer obalanserad åldersstapel och vilket gör att i stort sett alla västländer numera tillåter sina invånare att ”beställa” och ”hämta hem” (surrogat- eller adoptiv)barn från i huvudsak icke-västerländska länder och i flera fall erhåller de dessutom bidrag och skatteavdrag för att de bidrar till att öka befolkningstillväxten.
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin lever för det tredje på att ett tyvärr alltför snabbt växande antal postkoloniala statsbildningar i Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien ej är särskilt ”funktionella” längre och ej är särskilt ”stabila” längre och fr a är de mer eller mindre genomkorrupta och blir det tyvärr i allt högre grad. OBS: Att kategorisera och benämna majoriteten av de postkoloniala statsbildningarna i Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien som varande ”icke-funktionella” och ”instabila” och just (genom)korrupta är naturligtvis rejält västcentriskt och denna bedömning utgår helt och hållet från västerländska normer och mått (och i sammanhanget kallas dessa icke-västerländska statsbildningar ofta för ”failed states” av västvärlden).
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin flyttar just nu från (icke-västerländskt) land till (icke-västerländskt) land och när ett visst (icke-västerländskt) land stoppar surrogat- eller adoptionsverksamheten p g a skandaler, oegentligheter och handel med barn så flyttar de båda industrierna vidare till nästa (icke-västerländska) land och så fortsätter det i all oändlighet då det alltid finns nya genomkorrupta (icke-västerländska) länder att verka i.
 
Både surrogat- och adoptionsindustrin blir slutligen just nu alltmer cynisk, alltmer brutal och alltmer ”primitiv” då enorma summor pengar är i omlopp, då mängder med människor både i västvärlden och i den utomvästerländska världen är anställda inom och inblandade i industrin och då efterfrågan på nya (surrogat- och adoptiv)barn från den utomvästerländska världen hela tiden växer i Sverige och i västvärlden från ofrivilligt barnlösa hetero- och homosexuella singlars och hetero- och homosexuella pars sida.

Apropå att många SD:are just nu går ut med att 37% har utländsk bakgrund mellan 0-44 år: Är statistik om minoritets-Sverige bra eller dåligt?

Under riktigt många år vid det här laget har jag mer eller mindre fullkomligt öst ut och pumpat ut siffror i mängder (och dessutom gratis och för alla och envar att ta del av, sprida, använda sig av, analysera och tolka precis som de vill) om det nya mångkulturella, mångrasiala, mångspråkliga och mångreligiösa Sverige där numera kring en tredjedel av befolkningen har någon form av utländsk bakgrund och där kring en femtedel har utomeuropeisk bakgrund.
 
På sistone har jag dock alltmer stött på patrull (d v s helt enkelt på protester och kritik) från fr a antirasister och antifascister som menar att minoritets-Sverige ”hängs ut” och stigmatiseras när jag ”kör ut” siffror om minoriteterna då nästan alla siffror som rör landets minoritetsinvånare är negativa i en eller annan form och på ett eller annat sätt och framför allt gäller det de siffror som rör utomeuropeisk bakgrund-invånarna (t ex vad gäller bidragsberoende, fattigdomsnivåer, skolresultat, arbetslöshetssiffror, boendemönster, brottsutsatthet, hälsotillstånd o s v). Gissningsvis handlar alla dessa antirasistiska och antifascistiska reprimander och varningar som jag allt oftare bemöts med och erhåller att det politiska klimatet blir alltmer upptrissat och polariserat just nu och inför nästa års val och inte minst efter att SD har kommit att bli landets näst största parti.
 
Ska sanningen fram så var det faktiskt ett antal SD:are som mig veterligen var de som var först ute och började publicera siffror regelbundet och systematiskt om det nya Sverige och vilka jag själv följde och inspirerades av för rätt så många år sedan och först därefter började jag då själv göra liknande sammanställningar och översikter som jag nu har ägnat mig åt i kanske 7-8 års tid på raken.
 
Jag fick mig dock en första tankeställare (d v s helt enkelt en viss ångest och ett visst mått av dåligt samvete) när Mattias Karlssons och Oscar Sjöstedts Power Point-presentation innehöll identiska siffror som de jag själv spred omkring mig inför upptakten till den s k decemberöverenskommelsen när SD fällde den nuvarande regeringens budget hösten 2014 (bl a redovisade Karlsson och Sjöstedt utomeuropeisk bakgrund-invånarnas skyhöga arbetslöshetssiffror precis som jag också gör) och det är inte utan att jag nu faktiskt har fått mig en rejäl tankeställare under de senaste dagarna när min blogg har registrerat tusentals träffar på bloggposter som bl a handlar om det förmodade antalet invånare i landet som har ursprung i ett muslimskdominerat land och de katastrofala skolresultat- och arbetslivssiffror som gäller för landets utomeuropeisk bakgrund-invånare och inte minst nu senast när den f d SD-riksdagsledamoten Erik Almqvist (m fl SD:are) ”pumpar ut” att 37% av alla invånare mellan 0-44 år (d v s den just nu och blivande s k fertila/fruktsamma andelen av den svenska totalbefolkningen) har någon form av utländsk bakgrund.
 
 
Så frågan är nu om det faktiskt skadar landets minoritetsinvånare och fr a landets utomeuropeisk bakgrund-invånare när data, fakta, statistik och siffror offentliggörs om minoriteternas utsatta belägenhet – d v s stigmatiserar siffrorna helt enkelt utomeuropeisk bakgrund-invånarna än mer och bidrar de kanske t o m till att skada och ”hänga ut” och kanske t o m till att ”förnedra” och ”förolämpa” utomeuropeisk bakgrund-invånarna samtidigt som de gör att SD:s redan alltför omfångsrika väljarkår helt enkelt bara fortsätter att växa?

SvD Kulturs krönikör Lotta Lundberg bidrar till att i revisionistisk anda ärerädda (Nazi)Tysklands största stjärna Zarah Leander

SvD Kulturs krönikör författaren Lotta Lundberg drar nu sitt strå till stacken för att återupprätta Zarah Leander vars tid verkligen är nu i den reaktionära nostalgins (sam)tid och ”alla” kan som bekant älska Leander från nostalgiska högerpopulister och nostalgiska nationalsocialister (såsom Nordiska motståndsrörelsen som också hyllar Leander som den antisemit, anti-brittiska demokratihatare och Hitlerbeundrare hon var) till nostalgiska hbtq-personer och nostalgisk s k kulturvänster och däremellan alla som fascineras av 1930- och 40-talsestetik.
 
 
Lundberg nämner f ö även Ulla Billquist som möjligen hade en relation med Leander och som också hon har återupprättats på sistone och liksom Leander passar också Billquist som hand i handske i den reaktionära nostalgins (sam)tid.
17498757_10154522534135847_7688781358878379505_n.jpg
 
Leander och Billquist hade många likheter – båda var sin tids största populärkulturella ikoner i Tyskland respektive i Sverige, båda var gifta med högerextremister och båda hade samröre med extremhögern (Riksföreningen Sverige-Tyskland respektive det nazistiska s k Lindholmspartiet) och båda har blivit s k gayikoner och populärkulturella fixstjärnor.
 
Den stora skandalen (och skammen) är då inte, som Lundberg påstår, att det s k svenska folket har velat förtränga och glömma bort Leander p g a någon slags projektion eller något slags hyckleri utan det faktum att Nazi-Tysklands och det ockuperade Europas allra mest älskade stjärna och allra största diva faktiskt var en svenska och sist men inte minst att ”alla” nu gör allt för att återupprätta hennes heder och hennes rykte för hennes storhet och hennes (gay)ikonstatus kan naturligtvis ingen ta ifrån henne.
17553632_10154522533910847_6761737549143772891_n

SD:s alternativa digitala (mot)offentlighet

SD fortsätter att dominera (oproportionerligt stort) i sociala medier: Det är ett faktum att utan internets genombrott på 1990-talet och utan de sociala mediernas genombrott på 2000-talet så hade SD aldrig kommit att bli landets näst största parti.
 
 
SD har medvetet lyckats skapa en alternativ digital (mot)offentlighet som på senare år har konkurrerat ut den etablerade analoga (mainstream)offentligheten i en tid när allt färre läser tidningar och tidskrifter (eller lyssnar på radio eller ser på tv) och när en majoritet av det s k svenska folket (och särskilt gäller det alla under 45 år) numera får sina ”nyheter” via internet och sociala medier.

Om hatet och vreden mot (vissa) heterosexuella blandrelationer över rasgränserna

Det slår tyvärr nästan aldrig fel som Mattias Beruk Järvi påminner om idag, d v s nästan varje gång som ett blandat (hetero)par som utgörs av en svart man och en vit kvinna eller av en s k MENA-man och en vit kvinna förekommer i den offentliga bildkulturen så utlöses en större (eller åtminstone en mindre) s k proteststorm:

http://mattiasjrvi.blogg.se/2017/march/silja-line-legitimerar-ett-rasistiskt-narrativ-genom-att-ej-agera.html

Det antagligen mest extrema exemplet på detta ”proteststormande” mot intimrelationer över de s k rasgränserna som närmast måste sägas ha uppnått s k orkanstyrka var när UR och RFSU producerade en animerad sexualupplysningsfilm 2011 och där ett blandat (hetero)par som utgjordes av en svart man och en vit kvinna förekom och vilket resulterade i en halv miljon inlägg på nätet som kommenterade filmen och varav 100 000-tals tyvärr utgjordes av negativa kommentarer som fördömde eller åtminstone kritiserade detta ”tilltag”.

Intressant nog så händer detta nästan aldrig när (det heterosexuella) blandparet utgörs av en latinamerikansk man och en vit kvinna och än mindre av en asiatisk man och en vit kvinna (den sistnämnda blandparskombinationen är dock mycket ovanligt förekommande både i den samtida bildkulturen och i statistikens värld till skillnad från de andra blandparskombinationerna som är ganska så frekvent förekommande i siffrornas och demografins värld).

Samtidigt så kan en så klart undra varför ingen protesterar (i alla fall inte vad jag känner till) när ett s k blandat (hetero)par som utgörs av en vit man och en asiatisk kvinna förekommer och vilket, vill jag påstå, är det absolut vanligaste (heterosexuella) blandparet överhuvudtaget både i den samtida svenska bildkulturen och i statistikens värld.

Gissningsvis så protesterar slutligen ej heller någon (eller åtminstone ytterst få) när (det heterosexuella) blandparet utgörs av en en vit man och en s k MENA-kvinna eller av en vit man och en svart kvinna eller av en vit man och en latinamerikansk kvinna.

I sammanhanget (d v s vad gäller frågan om heterosexuella intimrelationer över de s k rasgränserna i en svensk kontext) så kan det vara värt att påminna om att under större delen av 1900-talet så ”hjärntvättades” det s k svenska folket att tänka och tro (och agera utifrån) att de var vitast av alla (vita) folk på jorden och att de därmed just inte skulle (be)blanda sig med och fr a inte reproducera sig med andra än med varandra (d v s s k endogama intimrelationer och naturligtvis också heterosexuella sådana var att föredra eller t o m det enda som borde gälla).

Samtidigt så kan det också i sammanhanget vara värt att påminna om att fram tills 1970-talet och fram tills att ytterst få s k könsmogna (p g a att de s k Tredje världen-adoptivbarnen fortfarande var barn till i stort sett 100%, och vilka utgjorde den absoluta majoriteten av alla i landet permanent boende utomvästerländsk bakgrund-invånare fram tills ca 1975) utomvästerländsk bakgrund-invånare befann sig i landet så var det inte helt ovanligt att majoritetssvenska män ibland ingick i intimrelationer med finsktalande kvinnor och med samiska kvinnor medan majoritetssvenska kvinnor ibland ingick i intimrelationer med romska män och med judiska män (d v s det var de vanligaste heterosexuella blandparskombinationerna som gällde vad beträffar majoritetssvenskarna och de s k nationella minoriteterna).