Den borgerliga pressens medlöperi då och nu

Mattias Hagberg skriver idag i dagens DN Kultur om att allt fler svenska dagstidningar(s ledarsidor) blir alltmer pro-högerpopulistiska:
 
 
Innan och under kriget var ett flertal svenska borgerliga dagstidningar(s ledarsidor) i olika hög grad pro-nazityska (ÖC, AB, HD, NDA, NST m fl) och nästan alltid höll deras texter en högre nivå (stilistiskt, retoriskt, intellektuellt o s v) än de ganska så vulgära explicit nazistiska tidningarnas artiklar och idag börjar denna situation som då rådde alltmer att återigen gälla:
 
Medan de sverigedemokratiska och högerextrema (oftast internetbaserade) medierna idag förestår en minst lika vulgär och s k folklig och proletär retorik som den som gällde på 1930- och 40-talen så står ett stadigt växande antal svenska dagstidningar(s ledarsidor) för en ”finare” och mer polerad stil i sina ledare och krönikor men vilka i slutänden torgför ett alltför liknande budskap som de förstnämndas texter (EP, SvD, DI, GP, NA, SmP, NWT m fl).
 
”Flera namnkunniga borgerliga debattörer har de senaste åren gjort en liknande resa, samtidigt som de dragit med sig sina ledarsidor. Med ett tuffare tonläge, ett tydligt fokus på samtidens känsligaste debattämnen och ett värdekonservativt anslag har de skapat en hausse kring borgerlig opinionsjournalistik som få kunde drömma om för bara några år sedan.”

Per Gudmundson hyllar den radikalkonservativa skribenten Eddie Tistelgren

SvD:s ledarskribent Per Gudmundson hyllar i dagens SvD den radikalkonservativa f d SvD-ledarskribenten Eddie Tistelgren och passar på att håna alla de (vi) som oroas av högerpopulismens och extremhögerns framgångar:
 
15338889_10154173520005847_1836644293549378643_n
 
Tistelgren var aktiv som skribent på 1990-talet (Heimdal, SvD, Kristdemokratisk debatt, Signum, Svensk tidskrift, Hjärnstorm, Moderna tider, Timbro o s v) och var en av förgrundsfigurerna för den svenska radikalkonservativa millenieskiftesvåg som kom att förebåda den social- och radikalkonservativa omvandling som dagens SD har genomgått. Tistelgren tillhörde vidare kretsen kring den svenska radikalkonservatismens ”grand old man”, chefsideolog och grå eminens Tage Lindbom liksom den krets som sedermera kom att ge ut Samtidsmagasinet Salt.

Om den förhöjda dödligheten bland landets ”andrageneration:are” – än en gång

Jag kan inte släppa detta med att de s k ”andrageneration:arna” dör i förtid (och naturligtvis också i onödan) i högre utsträckning än både (de jämnåriga) majoritetssvenskarna och deras (invandrade) föräldrar:
 
Rakt av så är överdödligheten 20% bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” och 35% bland de manliga ”andrageneration:arna” och bland de ”andrageneration:are” som har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika ligger överdödligheten möjligen på 30% respektive 45%.
15317804_10154169006825847_7467894550232640359_n
 
Vad gäller överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så är den som mest påtaglig bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” i åldrarna 20-29 år samt bland de manliga ”andrageneration:arna” i ålderskategorierna 20-29 år samt 30-39 år. I dessa unga vuxna-ålderskategorier handlar det då om en överdödlighet som är högre än 20% respektive 35%.
15317824_10154169006830847_4507036285185442733_n15326452_10154169006835847_6057618570218662570_n
 
Tyvärr så sammanfaller ålderskategorin 20-29 år med den alltför snabbt växande gruppen NEET:are/UVAS:are i landet som domineras av utomeuropeisk bakgrund-unga vuxna och vilka inte har klarat högstadiet och därmed saknar gymnasie- och högskoleutbildning och vilka vare sig arbetar, studerar, gör praktik eller deltar i några arbetsmarknadsåtgärder överhuvudtaget och uppemot 80% av dem är tillika ”nolltaxerare” (OBS: naturligtvis inte som nolltaxerarna bland majoritetssvenskarna – d v s de äger absolut inte några fabriker i Kina och inga hus i Florida och de lever inte på några räntor från fonder i Centralamerika) – de utgör idag sammantaget närmare 170 000 individer, deras antal växer stadigt för varje ny(tt) år(skull), de utgör snart en egen veritabel ”miniarmé” av en icke-vit unga vuxna-underklass och de är fr a starkt koncentrerade till miljonprogramsområdena.
 
Den förhöjda dödligheten bland ”andrageneration:arna” tas upp i en ny SCB-rapport om livslängden i landet men som ännu inte några medier har ”snappat upp” eller intresserat sig för. SCB-rapporten har visserligen ”citerats” rätt så flitigt av exempelvis olika tidningar runtom i landet men då har det handlat om skillnader i livslängd mellan olika län – typ ”så här och så här länge lever normalöstgöten jämfört med medelskåningen” o s v – ingen har m a o hittills uppmärksammat överdödligheten bland landets ”andrageneration:are” och möjligen av respekt för och av hänsyn till att inte ytterligare strö salt i såren på och stigmatisera invandrarna och deras barn och miljonprogramsområdena.
 
Det som gör överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så obehaglig är inte minst att bland första generationen, d v s bland deras föräldrar och bland de riktiga (och de enda) invandrarna, så uppvisar de som är födda i Afrika, Asien och Latinamerika (förutom de adopterade) i stället en betydligt lägre dödlighet än de inrikes födda och den överdödlighet som föreligger bland de invandrade hittas främst hos invandrare från Norge, Finland, Öst- och Centraleuropa o s v, d v s den rör nästan enbart europeiska invandrare och är dessutom inte lika påtaglig och extrem som överdödligheten bland ”andrageneration:arna”.
 
SCB utgår från att överdödligheten nästan helt kan förklaras med klass och låg utbildningsnivå och dödsorsakerna handlar antagligen om alltifrån övervikt och diabetes och andra typer av sjukdomar som inte ”tas om hand” ordentligt till olyckor av alla de slag och fr a trafikolyckor samt även om överdoser, drog- och alkoholmissbruk och tyvärr även om mord och dråp och våldsamma dödsfall av olika slag som både kan äga rum i och utanför landets gränser och som så klart kan bero på alltifrån s k ”hederstänk” och s k ”extremism” till kriminalitet. Min kvalificerade gissning säger slutligen att det nog inte handlar om självmord i någon särskilt stor utsträckning såsom är fallet bland de adopterade utan just om andra (men självklart likaledes onödiga och våldsamma) dödsorsaker.

Kritik av regeringens handlingsplan mot rasism

Mattias Beruk Järvi och Johan Eklund kritiserar den nuvarande antirasistiska (och feministiska) regeringens färska antirasistiska (och antifascistiska) plan och strategi mot rasism inklusive mot strukturell rasism:
 
 
”Handlingsplanen saknar tyngd då den ej tar upp metoden jämlikhetsdata som tillämpas i länder som Storbritannien, USA, Kanada och Australien där metoden ger en omfattade bild av diskrimineringen av olika minoriteter i samhället:
 
Jämlikhetsdata är beteckningen på en metod som används för att på ett etiskt, rättssäkert och vetenskapligt sätt ta fram kunskap som kan utgöra underlag för en medveten och aktiv jämlikhets -och antidiskrimineringspolitik.
 
Både FN, EU och Europarådet har regelbundet kritiserat Sverige för att inte samla in relevant kunskap och systematisk statistik om olika minoriteters situation, denna kritik måste tas på högsta allvar.”
 
Dessutom ska det tilläggas att den antirasistiska regeringen i sin antirasistiska handlingsplan (ironiskt och paradoxalt och faktiskt även bisarrt och knasigt nog) inte bara tydligt säger nej till praktiserandet av jämlikhetsdata trots att FN och EU ständigt kritiserar Sverige för att helt sakna data, siffror och statistik om hur det egentligen går för landets olika minoriteter i den fysisk-kroppsliga och materiella-statistiska verkligheten (d v s bortanför den antirasistiska och antifascistiska retorikens värld liksom bortanför de antirasistiska och antifascistiska lagtexternas och policydokumentens värld) utan också nämner och tar upp Sveriges avskaffande av rasbegreppet som ett exempel på vad Sverige har gjort och gör för att bekämpa rasism.

Om svenskarnas relationer till Asien och asiater

DN:s Niklas Wahllöf om de gångna dagarnas (s k identitetspolitiska och minoritetsextremistiska) ”hatattack” mot den så hyllade, älskade och folkkära antirasisten (och feministen) Sanna Nielsen:
 
 
”Vi kan hur som helst räkna med att Sanna Nielsen kommer att repa sig och att det kommer att lägga sig. För det gör ju alltid det, när vi driver med asiater. När vi går på maskerad med stora sockerbitar till framtänder (varför detta skulle vara ett typiskt asiatiskt bett har jag inte lyckats förstå, men det är jag det), när radio- och tv-sketcher i alla tider vid idétorka åtminstone kan dra till med hur svårt de där Långtbortistan har att uttala boskataven r – höhö, öh? – när reklamfilmer för ett byggmaterials hållfasthet i åratal vevar nakna sumobrottare som inte bara är feta utan också skitbarnsliga och allmänt underliga mitt i den svenska snickarglädjen. Eller när en revystjärna utklädd till asiatisk kvinna, så att säga tagen ur kostymens sammanhang, vill skicka en hälsning till sina följare.”
 
”Det tycks inte spela någon roll hur många generationer som har sovit långt fler nätter i Tokyo än på ett mellansvenskt stadshotell, hur många kina- japan- eller thaikrogar som öppnar, lever och läggs ned, hur långt globaliseringen har kommit – vi har inte rört oss någon vart sedan kolonialvarornas tid. Pling-plong-maten har fortfarande sin egen monter på Coop och Ica och Hemköp (det kan kallas ”världsmat” också), och det finns alltid plats i svensk offentlighet för en skojig asiat. Som man tecknar så oinsmickrande som möjligt. Och alltid denna häpnad när det påpekas att nidbilden faktiskt är nedvärderande.”
 
För det är just detta som är den stora (svenska antirasistiska) paradoxen:
 
Inget annat västerländskt (s k) folkslag älskar och har omfamnat (t o m rent bokstavligt talat – 10 000-tals svenskar bor idag med en asiat och sover t o m med en asiat) och tagit till sig Asien och asiater i så stor utsträckning som det (s k majoritets)svenska folket:
 
– svenskarna reser till Asien i långt högre utsträckning än något annat västerländskt (s k) folkslag per capita och 10 000-tals svenskar bor idag mer eller mindre permanent i Nordost- och Sydostasien (tusentals svenskar bor idag i exempelvis Shanghai, Tokyo, Bangkok, Singapore o s v)
 
– svenskarna älskar asiatisk mat mer än något annat västerländskt (s k) folkslag då Sverige inhyser enorma mängder asiatiska matställen, krogar och restauranger per capita som inte på något sätt motsvarar den asiatiska minoritetens demografiska storlek i landet: d v s det är svenskarna som äter den asiatiska maten (i enorma mängder dessutom), inte främst asiaterna själva
 
– svenskarna har adopterat fler asiatiska barn än något annat västerländskt (s k) folkslag i världen per capita och svenskarna (fr a heteromännen) har ingått i intimrelationer med asiatiska kvinnor i en högre utsträckning än andra västerländska (s k) folkslag per capita och vilket innebär att miljontals svenskar faktiskt har en asiat i den egna (kärn)familjen, storfamiljen eller släkten
 
Trots allt detta så älskar det (s k) svenska folket att frossa i rasstereotyper av asiater i en omfattning (d v s rent kvantitativt) och på en nivå (d v s rent ”kvalitativt”, och kvalitén är inte bara ytterst ”old school”-kolonial utan också rejält epigonisk, vulgo och ”proletär”) som inga andra västerländska (s k) folkslag gör idag.

Klyftan mellan elever med svensk och utländsk bakgrund kvarstår i TIMSS-undersökningen

Den svenska skolvärlden och alla som arbetar i och med den svenska skolan (d v s Sveriges största arbetsplats) tog igår ett glädjeskutt och hoppas nu på det bästa inför den nya PISA-undersökningen som publiceras om några dagar:
 
Igår publicerades nämligen den s k TIMSS-undersökningen som mäter svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap och som indikerar att botten antagligen nu har nåtts (i bästa fall) och t o m noterar en viss förbättring i kunskaperna i dessa ämnen även om Sverige fortfarande ligger långt under OECD-genomsnittet (t ex en rätt så ”förnedrande” plats 27 i matematikkunskaper) och återigen ”brädas” vi med råge av flera av de nyligen industrialiserade (konfucianska) asiatiska länderna.
 
Det enda som de svenska barnen och ungdomarna presterar riktigt högt på är självförtroendet – de svenska elevernas självförtroende är t o m högre än de asiatiska elevernas självförtroende (som delvis nog kan översättas med landets självbild och självförtroende – d v s svenskar i gemen har nog ett mycket högt självförtroende som just svenskar) samtidigt som de sistnämnda presterar långt bättre än de svenska eleverna i reella kunskaper.
15267924_10154163279945847_4430490762234840907_n
 
Det stora orosmolnet är dock att de utrikes födda eleverna och ”andragenerations”-eleverna fortsätter att halka efter samtidigt som elever med utländsk bakgrund uttrycker att de värdesätter både naturvetenskap och matematik i långt högre grad än majoritetssvenska elever: Vad gäller t ex naturvetenskap så är andelen elever som värdesätter ämnet högt dubbelt så stor hos ”andragenerations”-eleverna jämfört med bland de majoritetssvenska eleverna.
 
Samtidigt presterar de majoritetssvenska eleverna bättre än både de utrikes födda eleverna och ”andragenerations”-eleverna och denna skillnad har tyvärr ej brutits – den är densamma som 2011 och 2007. Skillnaden kvarstår tyvärr även efter att socioekonomiska faktorer har vägts in: Bara ungefär hälften av skillnaden i matematik och runt en tredjedel av skillnaden i naturvetenskap kan förklaras av skillnader i graden av det som kallas hemresurser.
 
Tyvärr finns m a o alltför många skäl att misstänka att de stora och växande skillnaderna som föreligger i skolresultat och kunskapsnivåer mellan majoritets- och minoritetssvenska elever även kommer att visa sig i den kommande PISA-undersökningen.

Om spåren efter Torgny Segerstedt och Zarah Leander i Karlstad

Av alla både levande och döda kändisar av alla de slag som är födda och uppvuxna i Karlstad finns det två kändisar som det intressant nog men troligen av olika skäl sällan skyltas särskilt mycket med i staden förutom att bådas födelseadresser är utmärkta med informationstavlor (och den som upplyser om Segerstedt var f ö fram tills rätt så nyligen rejält vandaliserad av, som det verkade, lokala nazister men har nu ersatts av en ny informationstavla).
 
Den antinazistiske publicisten och religionsvetaren Torgny Segerstedt vars efternamn fr a förekommer i en mängd olika sammanhang utanför Karlstad även om en universitetssal är uppkallad efter denne (Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, det nybyggda Segerstedthuset vid Uppsala universitet, Segerstedt-salen vid Hebrew University i Jersualem, Segerstedtbysten vid Oslo universitet o s v) samt den pro-nazistiska sångerskan, artisten och skådespelerskan Zarah Leander som under kriget var Nazi-Tysklands och det tyskockuperade Europas största schlager- och filmstjärna och vilka båda märkligt nog växte upp på Järnvägsgatan i centrala Karlstad (dock inte samtidigt).
 
Spåren av Leander är av förståeliga (läs: antinazistiska) skäl inte särskilt närvarande i dagens Karlstad men kommunen har beslutat att en gata snart ska uppkallas efter henne, en sal bär hennes namn på Karlstad CCC och en av Karlstadsbuss båtbussar bär också hennes namn och ett fast men rätt så diskret minnesmärke över Leander hittas också på Värmlandsoperan.
15219476_10154163815680847_4097992461529796925_n.jpg15181634_10154163815685847_5257176643958644753_n.jpg