Kategori: Finland

Den svenska diskussionen om korrupta adoptioner har nu även nått Finland

Den svenska diskussionen om korrupta adoptioner har nu även nått Finland och förhoppningsvis (det hoppas i varje fall jag) snart också Norge – både Finland och Norge tittar ju av historiska skäl ofta på vad som händer Sverige och brukar inte sällan följa efter Sverige i olika sammanhang. På 90-talet fick jag höra om de stulna barnen från Taiwan som hade adopterats till Sverige och bl a också till Finland och finlandssvenska Sabina Söderlund-Myllyharjus är då en av dem.

Peter Bratt på DN visste också om detta men vägrade att skriva om de korrupta adoptionerna från Taiwan av hänsyn till adoptivföräldrarna i Sverige, om jag minns det hela rätt. Över 600 barn har genom åren adopterats från Taiwan till Sverige varav åtminstone ett 50-tal av de som adopterades på 1980-talet är stulna, vilket då Bratt visste men vägrade att avslöja och rapportera om:

https://www.hbl.fi/artikel/hon-adopterades-till-finland-med-falska-handlingar-letar-fortfarande-efter-sina-foraldrar-i-taiwan

”Situationen var märklig. Bredvid henne satt de två personer som enligt Sabina Söderlund-Myllyharjus adoptionshandlingar var hennes biologiska mamma och pappa. Det var uppdukat med snacks och de hade gåvor till henne, örhängen minns hon att det var. Men kort innan, 2005, hade hon fått veta att pappren var förfalskade, och att det här paret i Taiwan inte alls var hennes föräldrar. Hon hoppades ändå att de kunde ge information som skulle hjälpa henne ta reda på sanningen om hennes bakgrund – och få veta vilka de biologiska föräldrarna var. Tyvärr blev det inte så.

Det enda som klarnade var att Söderlund-Myllyharju hade getts identitetshandlingar som tillhörde ett barn som det här paret i sin tur hade adopterat men lämnat tillbaka. Hon misstänker att de fått ekonomisk ersättning för att överlåta id-uppgifterna. Den aktuella diskussionen om internationella adoptioner i Sverige, där det i en granskning i Dagens Nyheter har framkommit att barn kan ha fått sina identiteter förfalskade och till och med blivit stulna från sina föräldrar, har väckt många frågor hos henne.

– Varför kunde de inte använda mina riktiga papper vid adoptionen, varför behövdes förfalskade? Jag kan inte säga att det är så, men jag misstänker att det inte har funnits tillåtelse till adoptionen av mina föräldrar.

Sabina Söderlund-Myllyharju kom till Finland 1980. Enligt uppgifterna i hennes pass var hon då 1 år gammal.”

(…)

”I tonåren började hon fundera allt mer på sin bakgrund, och det eskalerade när hon blev ung vuxen.

– Ibland kunde jag ligga och gråta och jag kände smärta i bröstet. Så klart jag ville träffa min förstamamma och sedan också se om jag har syskon.”

(…)

”En tid lät hon det bero, men några år senare kontaktade hon Taipei Representative Office i Helsingfors. Och det var då hon fick beskedet, efter en polisutredning i Taiwan: Sabina Söderlund-Myllyharju är ett av de barn som adopterades utomlands på 1980-talet från Taiwan på förfalskade papper. Det handlade om en människohandelshärva där omkring hundra barn adopterades till Finland, Sverige, USA och Australien. Den ledde på sin tid till fängelsestraff för gärningspersonerna.

– Varför försökte man inte då genast återförena oss med föräldrarna, berättar Söderlund-Myllyharju att hon efteråt har funderat över. Även för de finländska föräldrarna kom uppgifterna som en chock.

– De hade adopterat i god tro och trott att allt är okej, säger hon. Sabina Söderlund-Myllyharju har gjort det mesta man kan tänka sig.

Hon har framträtt i taiwanesiska medier tillsammans med andra som delar hennes öde, i hopp om att på så sätt hitta föräldrarna eller släktingar. Hon har till och med mött den kvinna som ses som hjärnan i fallet. Enligt Söderlund-Myllyharju sade hon sig inte minnas den information som skulle behövas, och hade förklarat att hennes syfte hade varit att ge barnen en bättre framtid. Efter den gången i Taiwan tänkte Sabina Söderlund-Myllyharju att det får räcka nu, hon ger upp. Men sen kom möjligheten att göra kommersiella dna-tester, som för hennes del ännu inte gett napp, men hon har gett prover till två genbanker.

Debatten i Sverige de senaste veckorna, där vuxna adopterade har berättat sina historier, har fått henne att kontakta taiwanesiska myndigheter på nytt. Där har man föreslagit ytterligare en presskonferens där hon och kanske andra adopterade skulle delta. Tanken är att folk som har lämnat bort sina barn, eller har fått dem fråntagna eller stulna, ska anmäla sig till en polisdatabas så att dna-test kan tas.”

(…)

”Sabina Söderlund-Myllyharju sällar sig till dem som vill att Finland utreder sina internationella adoptioner. Det har Nederländerna gjort, och i Sverige har alla riksdagspartier i veckan meddelat att de vill se översyn över tidigare adoptioner. I Nederländerna har adoptioner fram till 1998 granskats och i Sverige gäller planerna de som gjorts mellan 1960 och 1990. Även Schweiz beslutade tidigare att utreda adoptioner från i synnerhet Sri Lanka. Också i Danmark har en utredning gjorts.

– Jag flaggar för det, det är välkommet också här, säger Söderlund-Myllyharju.

Frågan är känslig, inte minst för de föräldrar som har adopterat barn till Finland eller för dem som ihärdigt står i adoptionskö. Sabina Söderlund-Myllyharju är aktiv i olika diskussionsgrupper om adoption, och säger att hon ändå har fått mycket stöd för kravet. Även adoptivföräldrar vill veta sanningen, och blivande sådana vill enligt henne inte heller senare få veta att allt inte har gått rätt till.

– Jag brukar säga att jag inte kan ändra på det som har hänt, men att jag gör det här för framtiden, för andra barn.”

Nu är Catrin Lundströms och min nya bok ”Vit melankoli” äntligen ute

Alltid lika trevligt att kunna ge bort s k friexemplar eller författarexemplar från förlaget till kollegor varje gång en kommer ut med en ny bok och tryckt skrift och vare sig det handlar om kollegor vid den egna eller vid andra institutioner.

Och fick nyss passande nog tips om att Helsingfors universitet, som tillämpar både muntliga och skriftliga inträdesprov/urvalsprov på ett flertal program och utbildningar, tydligen använde sig av en av Catrin Lundströms och mina texter i våras/i maj i år och specifikt handlade det om kandidatprogrammet i kulturforskning om jag har förstått det hela rätt. Och eftersom Finland är två- och flerspråkigt så gick det att göra inträdesprovet/urvalsprovet även på svenska om jag nu återigen har förstått det hela rätt.

Detta visste jag då inte om förrän nu idag, Helsingsfors universitet har inte meddelat mig eller rådfrågat mig om detta och sammantaget innebär det väl att åtminstone en del av ens texter numera räknas som tämligen ”institutionaliserade” i i alla fall ett nordiskt sammanhang.

Nu har en av Sveriges sista finlandsfrivilliga från Finska vinterkriget gått bort som var en av närmare 10 000 svenskar som stred mot Sovjet-Ryssland under vintern 1939-40

I dagarna har rektorn, löjtnanten, författaren och den f d finlandsfrivillige Bengt R. Essén i Danderyd gått bort i en ålder av 100 år (och dagen efter sin 100-årsdag dessutom), som föddes i Yokohama (d v s i Tokyos hamnstad) i hjärtat av det dåvarande Japanska imperiet i samband med att hans far högerradikala Sveriges nationella förbunds blivande partiledare Rütger Essén var verksam där som svensk diplomat. Bengt var en av sista (riks)svenskarna som deltog i Finska vinterkriget 1939-40 och för några år sedan intervjuades av han finska/finlandssvenska Hufvudstadsbladet och tog då avstånd från sin fars politiska åsikter: https://www.hbl.fi/artikel/finlands-sak-var-hans
BENGT ESSÉN 200822.jpg
Mindre känt är dock att Bengt själv gick i sin fars ideologisk-politiska fotspår åtminstone fram tills hösten 1945 – d v s Bengt verkar ha varit medlem i sin fars parti och skrev i sin fars tidning Dagsposten (OBS: det var dock många svenskar, som hade hållit på Tyskland som lämnade den pro-tyska miljön just efter 1945 och möjligen gjorde också Bengt det).
Bengt är bror till genetikprofessor (i Umeå) Marianne Rasmuson som fortfarande lever och som också hon föddes i Japan och gick i faderns ideologisk-politiska fotspår samt till Madeleine Gustafsson, som även hon lever och som tidigare var gift med den framlidne filosofen och författaren Lars Gustafsson och som Rütger Essén var biologisk far till (Madeleine Gustafsson blev då bortadopterad till familjen Lagerberg).
image-1.php

Om en mångkulturdebatt på Åland

På sistone har jag oförhappandes (OBS: jag har då ingenting med ålänningarna och de svensktalande i Finland att göra annat än att jag har besökt Åland någon gång och borde kanske just därför inte säga så mycket som jag säger i denna intervju) hamnat i ett åländskt (och därmed även finlandssvenskt) sammanhang: En politisk diskussion pågår just nu om Åland är mångkulturellt eller ej och vad det i så fall betyder om så är fallet.
ÅLAND.jpg
 
Dagstidningen Nya Åland har bl a intervjuat mig och ett antal andra om vad mångkultur/mångkulturalism/det mångkulturella egentligen betyder som begrepp och tillstånd liksom om likheter och skillnader mellan Sverige och Finland. Både jag och den åländske historikern Dan Nordman har bl a försökt att påminna om och lyfta fram att Finland fram tills för ungefär 100 år sedan ingick i ett genommångkulturellt imperium, d v s Tsarryssland, men samtidigt är det ett faktum att det svensktalande Finland eller Svenskfinland (inklusive Åland) fram tills nyligen utgjorde och väl fortfarande utgör den sannolikt mest homogena svensktalande delen i världen sett till befolkningssammansättningen och fram tills för bara några år sedan möttes alla besökare på Ålands museum i Mariehamn av en informationstext som explicit beskrev ålänningarna som ett synnerligen rasligt homogent folk. Denna relativa homogenitet har bl a fått till följd att enstaka (riks)svenska högerextremister t o m har valt att emigrera till och bosätta sig på Åland och/eller i andra delar av Svenskfinland.
 
På Åland finns då mer eller mindre samma typ av partier som i både Sverige och Finland och även Åland har sitt SD i form av partiet Åländsk demokrati samt andra partier som inte så gärna vill erkänna att Åland idag är ett mångkulturellt land och även om de är beredda att medge det så vill de fr a se att den svensktalande finlandssvenska majoritetsbefolkningen fortsätter att dominera detta självstyrande örike som erhöll sin nuvarande status efter Första världskrigets slut och tack vare dåvarande Nationernas förbunds ingripande och medling efter att Sverige åtminstone indirekt hade försökt att ”kapa” åt sig Åland under och i samband med Ryska inbördeskriget i form av den s k Ålandsaktionen 1918 (året därpå röstade dessutom över 95% av ålänningarna för att tillhöra Sverige i en folkomröstning men det hela slutade då med att Åland blev en autonom del av Republiken Finland).

För 80 år sedan den 9 april 1940 inledde Sverige sin exceptionalistiska Sonderweg och har sedan dess skilt sig från övriga Norden och Väst

För 80 år sedan den 9 april 1940 inledde Sverige sin exceptionalistiska Sonderweg och påbörjade sitt ”öde” att bli världens rikaste och mest välmående (och även mest jämlika, jämställda och antirasistiska) land och Sverige har sedan dess kastat loss och skilt sig från övriga Norden och västvärlden vilket den just nu pågående pandemin är något av slutbeviset på:

DN:s ledarskribent Barbro Hedvall påminner idag, när både Norge, Danmark och Finland stänger oss inne p g a pandemin såsom Tyskland (och Ryssland) gjorde 1940, om att Andra världskrigets utbrott i Skandinavien för 80 år sedan den 9 april 1940 i hög grad påverkar varför vi i Sverige just nu väljer en annan väg under pandemin än våra grannländer och övriga västvärlden och varför våra grannländer och övriga västvärlden hånar oss och kanske t o m föraktar oss p g a att vi svek våra grannländer och övriga västvärlden när de antingen gick under eller stred desperat mot axelmakterna på världens alla hav och kontinenter och kanske inte minst p g a att vi idag fortfarande är ett av världens absolut rikaste länder och har varit det ända sedan 1950 (då vi för första gången i svensk historia blev världens rikaste land per capita, vilket vi sedan förblev under kring 40 år ”på raken” tillsammans med ett annat under kriget neutralt land som skodde sig minst lika hejdlöst på kriget som vi svenskar, d v s Schweiz) p g a att vi inte bara slapp undan kriget utan också blev just (super)rika ”tack vare” kriget för efter att ordrarna från axelmakterna upphörde strömmade ordrarna från de allierade inklusive från Sovjet i stället in när både Väst- och Östeuropa skulle återuppbyggas efter 1945 (och därefter följde ordrarna från den utomeuropeiska s k Tredje världen under Kalla kriget och avkoloniseringen för som neutralt land kunde vi ”deal:a”/handla med och exportera till både det kapitalistiska Väst, det kommunistiska Öst och den utomvästerländska och postkoloniala världen på en och samma gång, vilket gjorde att svenskarna blev fullständigt osannolikt och overkligt superrika framåt 1960- och 70-talen).

Det heter ju då bl a att medan vi villigt hjälpte finländarna så gott det gick som neutralt land och även när Finland var på axelmakternas sida så svek vi danskarna för andra gången (d v s sedan Danmark invaderades av Preussen och Österrike 1864) och inte minst norrmännen som vi hade varit i union med under närmare 100 år genom att bl a inte ens vilja ta emot den norska kungafamiljen och Brittiska imperiet och USA liksom Sovjet ansåg att vi förlängde kriget med kanske ett helt år genom att nästan hela vår export gick till axelmakterna och fr a järnmalmen som ibland påstås ha dödat 100 000-tals och åter 100 000-tals brittiska imperiesoldater, vita och svarta amerikaner och sovjetiska rödarmister (det svenska stålet ”biter” som bekant) medan våra superrika kapitalägare och våra exportföretag och stora industrikoncerner hängdes ut som och svartlistades av de allierade som krigsprofitörer på de allierades s k ”svarta lista” ända fram tills krigsslutet (d v s dåtidens superrika svenskar och deras miljontals anställda svenska arbetare hängdes ut av fr a Brittiska imperiet och USA för att både förlänga kriget och tjäna pengar på kriget genom att handla med och exportera till axelmakterna):

”Det finns datum som manar till lystring, datum med en ödesdiger innebörd. Den 11 september är ett sådant, den 9 april ett annat.

På torsdagen är det 80 år sedan den 9 april blev den 9 april. Dagen då Nazityskland invaderade Danmark och Norge, då många i vårt land höll andan. Sverige slapp undan men det visste ingen då.”

(…)

”Sommaren 1945 vittnade överlevande om det märkliga landet där husen stod oskadda och människor var välklädda och välnärda.

Vi stack i ögonen särskilt på de närmsta grannarna, norrmän och danskar. Den 9 april skilde oss – och det lämnade spår. Och de spåren märks än i dag. Då var det tyskarna, men i dag är det Danmarks och Norges – plus Finlands – egna beslut som stänger oss inne.

Jag vet att jag hårdrar här men bara den fullständigt tondöve kan förneka den belåtna självsäkerheten hos opinionerna i grannländerna. De pekar på det svenska undantaget med öppna utomhuskaféer och skolor och det knappast med några välgångsönskningar. Det har gått trekvarts sekel av fred och nordiskt samarbete men taggen sitter kvar, nedärvd och inbäddad.

Den 9 april kom över alla nordbor. Men den skilde oss också åt för lång, mycket lång, tid. Bortom 1945.”

Valresultat för den samlade finska högerpopulismen och extremhögern i gårdagens riksdagsval: 19,3%

Valresultat för den samlade finska högerpopulismen och extremhögern i gårdagens riksdagsval:
 
Sannfinländarna (Perussuomalaiset): 17,5%
Blå framtid (Sininen tulevaisuus): 1%
Sjustjärnerörelsen (Seitsemän tähden liike): 0,4%
Medborgarpartiet (Kansalaispuolue): 0,3%
Finska folket först (Suomen Kansa Ensin): 0,1%
=19,3%
val 2.jpg
 
Sannfinländarna har nu bara ett mandat mindre än finska Socialdemokraterna i finska riksdagen och verkar ha ”tagit hem” större delen av landet (d v s Sannfinländarna är det enskilt största partiet i större delen av Finland) utanför storstadsregionerna.
karta.jpg
 
Den finska högerpopulismen och extremhögern har därmed ”slagit” den svenska högerpopulismen och extremhögern:
 
I förra årets riksdagsval erhöll SD, AfS, MED och NMR sammantaget 18,1% och medan Sannfinländarna är Finlands näst största parti så slutade SD som Sveriges tredje största parti.
 
Dock blev SD det största eller det näst största partiet i över 60% av de 29 valkretsarna, i närmare 80% av de 290 kommunerna och i nästan 50% av de 6325 valdistrikten, d v s även i Sverige är SD starkt utanför storstadsregionerna precis som att Sannfinländarna dominerar större delen av Finland utanför storstadsregionerna.

Börje Didong har gått bort – den svenska extremhögerns (inofficiella) underrättelsechef Åke J Eks ”närmaste man” och mångårig aktivist i den högerextrema svenska Stay Behind-rörelsen

Börje Didong har gått bort – den svenska extremhögerns (inofficiella) underrättelsechef Åke J Eks ”närmaste man” och mångårig aktivist i den högerextrema svenska Stay Behind-rörelsen:
 
Nu har den siste eller möjligen den näst siste (riks)svensken som deltog som frivillig i Finska fortsättningskriget 1941-44 när Finland stred på Tysklands och axelmakternas sida gått bort – nämligen Börje Didong som blev hela 98 år gammal.
 
Didong upplevde åtminstone tre krig och konflikter – under Fortsättningskriget ingick Didong i en på sin tid hemlig (riks)svensk (stridsvagns)mekanikeravdelning på 170 man och mellan 1950-53 tillhörde han den s k Svenska Koreaambulansen under Koreakriget och därefter tjänstgjorde han i FN-uniform i Gaza vid 1950-talets slut.
 
Didong var högerextremist och medlem i den svenska avdelningen av World Anti-Communist League (1988 bevistade Didong t ex WACL:s kongress i Genève i Schweiz tillsammans med Åke J Ek, Carl-Eric Svensson och Sven Wissén) samt aktivist i den högerextrema svenska Stay Behind-rörelsen och medlem i bl a Svensk-koreanska föreningen och Klara-Lidingö FBU-avdelning och han tillhörde den högerextrema underrättelse- och “agent”-grupp som ibland kallades “Åkes gubbar” då den leddes av framlidne Åke J Ek och som bl a under decennier ska ha spanat på och kartlagt ledande socialdemokrater inklusive Olof Palme.
 
Didong innehade genom åren ett flertal styrelseuppdrag i Svensk-koreanska föreningen som var världens första förening för västerlänningar som ville stötta och stödja Sydkorea under Kalla kriget och som också var den förening som den första generationen svenska adoptivföräldrar som hade adopterat barn från Sydkorea gick med i och det finns då tämligen bisarra fotografier som visar högerextremisten Didong utklädd till tomte och omgiven av koreanska adoptivbarn som klättrar och klänger på denne i samband med föreningens välbesökta julfester på 1970-talet (och än mer bisarrt blir det ju att spekulera i att åtskilliga av dessa barns adoptivföräldrar var vänsterradikala).
 
Didong var även sekreterare i Klara-Lidingö FBU som i praktiken var detsamma som den högerextrema svenska Stay Behind-rörelsen och mycket tyder på att han var något av Eks “högra hand” och “närmaste man” och jag råkade då själv ut för för Eks och Didongs hämningslösa vrede och hämnd för några år sedan i samband med en konflikt som handlade om min gamla institution vid Stockholms universitet och som bör ha varit den högerextrema svenska Stay Behind-rörelsens och “Åkes gubbars” allra sista aktion någonsin (se http://www.tobiashubinette.se/antirasistisk_forskare_2.pdf). På mina rättegångar var då både Ek och Didong närvarande tillsammans med bl a den gamle SS-veteranen Bo Wikström och Axel Molin som hade deltagit i Folke Bernadottes Vita bussarna-expedition och som också han verkar ha tillhört “Åkes gubbar” (tyvärr var det flera svenska högerextremister som deltog i Vita bussarna-expeditionen).
56281521_10156349421910847_5747875812212736000_n.jpg

Idag den 24 februari är det sverigefinnarnas dag och den sverigefinska minoriteten är fortfarande landets största enskilda minoritet även om finska språket är på väg att försvinna bland de sverigefinska barnen och ungdomarna

Idag den 24 februari är det sverigefinnarnas dag och så har varit fallet sedan 2010 och idag hissas därför den sverigefinska flaggan i de totalt 66 svenska kommuner som idag ingår i det sverigefinska förvaltningsområdet.
 
Den sverigefinska minoriteten är fortfarande landets största minoritet om samtliga utrikes födda, adopterade, ”andrageneration:are” och blandade vilka har någon slags bakgrund i Finland slås samman:
 
Sammanlagt handlade det om 411 740 folkbokförda invånare den 31 december 2017 (dock kan det nog handla om under 400 000 just idag) men tyvärr talar antagligen ganska så få av dessa finska numera och vilket det faktum att endast 4438 sverigefinska (d v s exkluderande de tornedalsfinska grundskoleeleverna) grundskoleelever erhöll modersmålsundervisning under läsåret 2016/17 (dock kan det nog handla om under 4000 just idag) tyvärr indikerar:
 
 
”Att sverigefinnarnas dag firas just på söndag, beror på att den 24 februari är folklivsforskaren Carl-Axel Gottlunds födelsedag. Gottlund samlade på 1800-talet information om de så kallade skogsfinnarna, alltså den stora finsktalande grupp som redan på 1500-talet utvandrande från dåvarande Finland till framförallt Bergslagen och Värmland.
 
Sverigefinnarnas dag har firats i Sverige sedan 2010 och användningen av den egna flaggan har varierat. I enkät som Sisuradio har skickat till de 66 kommuner som ingår i det finska språkets förvaltningsområde svarade en förkrossande majoritet att de kommer att flagga med den sverigefinska fanan.”

Finlands högerpopulistiska försvarsminister Jussi Niinistö kritiserar rapporten om de finska SS-soldaternas deltagande i krigsförbrytelser

Finlands försvarsminister Jussi Niinistö, som tillhör det högerradikala partiet Blå framtid, kritiserar nu den finska regeringsrapporten om de finska SS-soldaternas deltagande i krigsförbrytelser och övergrepp och massakrer på judar och romer, ryska krigsfångar och slaviska civila och menar att rapporten smutskastar de finska SS-veteranerna samt vill överhuvudtaget tona ned rapportens innehåll.
 
 
Samtidigt har frågan om SS-fanor och SS-symboler ska tillåtas i finska militärparader och i officiella högtidssammanhang blossat upp i kölvattnet av rapporten och bl a har representanter för de finska judarnas centralråd kritiserat att detta förekommer än idag såsom på den finska självständighets- och nationaldagen den 6 december och i samband med olika parader och minnesceremonier när den finska försvarsmakten och staten hedrar de finska SS-soldaterna varav endast kanske ett 100-tal fortfarande är i livet.
 
3d11844a499cfa43c9ab8975fbee34e8.jpg
När de från östfronten överlevande finska SS-soldaterna återvände hem till Finland 1943 efter ”väl förrättat värv” som det heter genomfördes offentliga och officiella s k segerparader och det var inte ovanligt att de SS-soldater som var högerextremister (och naturligtvis både svensk- och finsktalande sådana) segerhälsade till publiken och till Mannerheim och de finska generalerna på tyskt nazistiskt vis för att visa var de stod politiskt och kanske också vad de faktiskt hade gjort i Ukraina.
merlin_150496470_b3a69452-6665-4714-9bf6-6fb961007c20-articleLarge.jpg

Svenska namn i den finska rapporten omde finska SS-soldaternas deltagande i krigsförbrytelser

För alla som ännu inte hunnit läsa den färska och föredömliga finska regeringsrapporten om de finska SS-soldaternas krigsförbrytelser (se https://www.dn.se/nyheter/varlden/rapport-finska-ss-volontarer-dodade-sannolikt-judar) som publicerades igår och föredömligt på engelska och dessutom föredömligt sammanfattad på både finska och (finlands)svenska så kan det vara av (svenskt) intresse att nämna att flera rikssvenska SS-soldater, d v s inte enbart finlandssvenska (eller estlandssvenska eller ukrainasvenska) sådana, också omnämns i rapporten bredvid flera norska och danska SS-soldater vilka också pekas ut som krigsförbrytare och mördare av judar, romer, sovjetiska krigsfångar och slaviska civila såsom bl a Elis Höglund, Kurt Lundin, Ragnar Linnér och Curt Birger Norberg (det digra personregistret innehåller då ett flertal svenskklingande namn men de allra flesta av dem är då högerextrema finlandssvenskar och finlandssvenska SS-soldater) och uppgifterna bygger bl a på Bosse Schöns bok ”Där järnkorsen växer” som jag gjorde research för:
 
Elis Höglund
Unterscharführer i 5. SS-Panzer-Division Wiking och i 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland 1941-44
Höglund var efter kriget medlem i SAC-Syndikalisterna och arbetade som vakt på Solliden på Öland.
”The SS-volunteer Elis Höglund told a Swedish radio programme in 1963 that he had witnessed the killing of Jews in Rostov-on- Don, where a considerable number of Jews were summarily shot. According to journalist Bosse Schön, this event occurred on 24.–28.7.1942 as the Sonderkommando 10a executed Jews in the Rostov area.”
 
Kurt Lundin: Sturmmann i 5. SS-Panzer-Division Wiking 1941-43
Lundin tjänstgjorde även vid SS-Hauptamt i Berlin som tolk åt SS-Obergruppenführer Felix Steiner och arbetade för Sicherheitsdienst (SD).
”The SS-volunteer Kurt Lundin told the Swedish police authorities he was a member of the Reserve Battalion of SS-Regiment Westland in 1941– 43. His unit was, as it appears, present in Husiatyn… on 6.–7.7.1941, when his Company was ordered to cleanse the town of Soviet partisans. However, another Company had already started gathering people who were to be shot. The bulk of these were Jews. All of them [the Jewish captives] were ordered to carry away the bodies of victims shot by Soviet forces before their withdrawal from the town… On one occasion, Lundin had witnessed how an SS-officer had grabbed a baby from its mother and – keeping the infant in his hands – had slit the baby open and thrown it back to the mother. A common way of killing babies was to grab the children by the legs and smash their head against a wall. On one occasion, women sneaked into the barracks. They were, however, driven out and all of them were shot with machine guns. On several occasions, Lundin witnessed the killing of Jews – men, women and children – involving about 800 victims. A member of a special SS-Company, named the Jew Company, had told him that he was commissioned to hunt down Jews and kill them.”
 
Ragnar Linnér: Schütze i 5. SS-Panzer-Division Wiking 1941
Linnér var efter kriget medlem i Stay Behind-nätverket och han ansvarade även för de inhemska adoptionerna i Stockholms stad på 1950- och 60-talen och grundade 1958 Akademikerförbundet SSR.
”Linnér’s units were present on the frontlines near Dnipropetrovsk as hundreds of surrendered Soviet soldiers were shot on the spot. For the most part, the treatment of POWs was ruthless and they were driven forward with kicks and blows from the rifle butts. Schön presumes that as guards they would have witnessed how Polizeibataillon 314 of the Ordnungspolizei (OrPo) shot 7,000–8,000 Jews in Dnipropetrovsk between 10. and 14.10.1941. Linnér may also have known of some repressive acts by Einsatzkommando 6. At around this time, the unit shot Jews in Zaporizhia… and in Borodaievka.”
 
Curt Birger Norberg
Obersturmführer i 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler 1942-43
Norberg tjänstgjorde även vid SS-Hauptamt i Berlin och deltog bl a i uppsättandet av en norsk skidlöparbataljon på 800 man.
”SS-Obersturmführer Curt Birger Norberg of the Leibstandarte SS Adolf Hitler deserted from his unit after serving in the vicinity of Kharkiv, and in March 1943 he was interrogated by the Swedish security services. He then reported: “In Russia, all Jews are shot behind the front”.”