Kategori: asiater

Den gångna veckan har bjudit på flera ”tecken i tiden” för min del

Ibland kan en enda vecka bjuda på flera ”tecken i tiden” på en och samma gång (d v s under just samma vecka):

I veckan bad SVT för första gången någonsin åtminstone mer eller mindre om ursäkt för att återigen ha spridit rasstereotyper av asiater på bästa sändningstid (i samband med Idrottsgalan) efter att under årtionden både ha producerat och sänt närmast otaliga exempel på rasstereotyper av asiater och framför allt och inte minst ha hyllat och försvarat desamma. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att enskilda personer i Sverige med fr a asiatisk bakgrund inklusive mig själv under åratal har kritiserat just SVT för att massprida rasstereotyper av asiater och därigenom legitimera anti-asiatisk rasism. För något år sedan bad också DN om ursäkt för att ha tryckt och spridit en s k ”gulinghumor”-bild så nu är det bara att hoppas att denna nya syn på rasstereotyper av asiater håller i sig framöver. 

I veckan har både de svenskspråkiga historikerna vid finlandssvenska Åbo akademi och historikerna vid Stockholms universitet bjudit in mig oberoende av varandra och frågat om jag vill komma och presentera och berätta om min forskning om ras i ett svenskt sammanhang och då är jag ju inte ens någon historiker. I båda fallen handlar det om att forskare och fr a doktorander verkar ha önskat att de sagda institutionerna ska bjuda in just mig. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att jag sedan flera år tillbaka har hamnat utanför större delen av den antirasistiska forskarvärlden p g a alla konflikter med densamma och det känns därför lite speciellt att bli inbjuden till dessa båda lärosäten (och återigen oberoende av varandra) under en och samma vecka. För bara några år sedan hade det inte setts som särskilt ”politiskt” accepterat att göra det och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på mig håller i sig framöver.

I veckan har jag haft möten med Ernst & Young och stiftelsen Allbright och i båda fallen angående jämlikhetsdatafrågan samt hållit en gästföreläsning på Karolinska institutet som också den handlade om jämlikhetsdata samt deltagit i Göteborgs-Postens och dess ledarredaktör Adam Cwejmans podcast där vi bl a diskuterade frågan om jämlikhetsdata med anledning av att det är 10 år sedan som rasfrågorna började debatteras i den svenska offentligheten (i form av den s k REVA-debatten 2013). För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att de allra flesta antirasister i Sverige inklusive merparten av den antirasistiska forskarvärlden är emot jämlikhetsdata men samtidigt har intresset för frågan växt på senare tid trots det starka antirasistiska motståndet mot jämlikhetsdata. Det finns i skrivande stund kort och gott en skapligt god möjlighet att jämlikhetsfrågan snart får sitt stora genombrott i Sverige och återigen trots det starka antirasistiska motståndet och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på jämlikhetsdata håller i sig framöver.

Återigen intervjuad om den folkkära svenska ”gulinghumorn”

Aftonbladets Kristoffer Bergström: 

”Handbollslegendaren ”Bengan” Johansson hyllades på Idrottsgalan med ett porträtt från 90-talet när han snedställer sina ögon.

Det är en rasstereotyp som inte hör hemma i tv år 2023, anser forskaren Tobias Hübinette.

– Jag kan inte tänka mig att de medvetet velat kränka någon, men det är klart att det är olyckligt ändå. Vi vill alltid visa respektfulla bilder så gott vi kan, säger Johanna Bäckström Lerneby, nyhetschef och ansvarig utgivare på SVT.”

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/nQvJ3d/idrottsgalan-bildvalet-pa-bengt-johansson-kritiseras-svt-svarar

”Fotot är från OS i Atlanta 1995, då Bengt Johansson var förbundskapten för handbollslandslaget. 

Enligt Tobias Hübinette, lärare och forskare vid Karlstads universitet, är det inte förvånande att bilden finns i arkiven. Det problematiska är att Idrottsgalan okommenterat lyfter fram den 28 år senare.

– Den här sortens poser ser man än idag när idrottsevenemang äger rum i Öst- och Sydostasien. Ett svartmålat ansikte anses väldigt stötande numera men det här får bara passera, för man ser inte posen som stötande utan bara som rolig, säger han.

Vad är problemet med att härma asiater på det viset?

– Det är en sak att härma hur djur rör sig. Men i det här fallet är posen kopplad till ett klassiskt rastänkande, den frammanar ett helt ”paket” om asiater som något vi ska skratta åt.

Vad finns mer i det paketet?

– Att asiater är lustiga, att språket och bokstäverna är konstiga, att de har en konstig kultur etc. Och bakom humorn finns en rädsla för det man tidigare kallade den gula faran.

”Gulinghumorn” bottnar i rädsla, menar Hübinette. Den populariserades på 1980-talet när Japan höll på att bli världens största ekonomi. På skolgårdar drog barn i ögonen och sjöng så kallade tjing-tjong-ramsor och på tv klädde komiker ut sig till underdåniga kineser.

– Japan var på väg att gå om USA innan finanskraschen i början av 90-talet. Då skrämdes man av Japan så den här sortens yttringar och alla skratt som de framkallade var ett sätt att bearbeta den rädslan, säger Hübinette.

Bör kritiken riktas mot SVT:s gala eller mot ”Bengan”?

– Om man vill prata om skuldbörda så skulle jag inte peka på ”Bengan”. Han var väl mest som så många andra var och är. Det handlar om att SVT låter det passera år 2023.

Bilden visades under galans in memoriam-inslag där idrottsprofiler som dött under 2022 uppmärksammades.

Tränaren Bengt Johansson, som avled i maj, hyllades lite extra med ett kollage av rörliga bilder – följt av porträttet med det snedställda ögonen.

SVT producerade inte galan och har inte valt ut bilderna, men beklagar ändå hur ”Bengan” porträtterades.

– Jag kan inte tänka mig att de medvetet velat kränka någon, men det är klart att det är olyckligt ändå. Vi vill alltid visa respektfulla bilder så gott vi kan, säger Johanna Bäckström Lerneby, nyhetschef och ansvarig utgivare på SVT.

Hur ser du på att bilden ändå syntes i er sändning?

– Det är obetänksamt och olyckligt.

Så varför valdes just den bilden av tusentals ut?

Galans vd Stephan Rimér har inget rakt svar. Han säger sig varken känna till avsikten när porträttet togs på 90-talet eller tanken med att den lyftes fram vid årets gala.

– Jag kan inte svara på det i detalj, men vi har inte haft för avsikt att göra något annat än att uppmärksamma och hedra ”Bengans” minne och eftermäle. Tittar man på inslaget så var det en hel del material på honom, så jag gissar att just den bilden skulle uppfattats som att han är en glad gamäng, säger Rimér.

SVT tycker ändå att det var olyckligt.

– Det tycker vi också. Bara att diskussionen uppstår är olyckligt.
Rimér betonar att han inte vet om handbollstränaren verkligen härmar en asiat.

– Vårt gäng har inte plockat upp vilka konnotationer bilden har. Det här får vi skylla på våran bristande kunskap i ämnet, för vi ville inte skoja om etniciteter utan bara spegla hans positiva sätt och glada upptåg.

Hur ser du på saken nu i efterhand?

– Att vi borde ha varit mer uppmärksamma.”

Ett möte med Ai-Liens barnbarn

Igår deltog jag på Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm och träffade då av en ren slump de två barnbarnen till en av de första kinesiska invandrarna i landet.

Det handlar om barnbarnen till den blandade eller mixade Ai-Lien som ankom till Sverige som 11-årig flicka strax efter krigsutbrottet 1939. År 1948 ska det ha funnits endast ett 20-tal folkbokförda kineser i Sverige varav de flesta nog tillhörde den kinesiska beskickningen i Stockholm och en av dem var just Ai-Lien.

Ai-Lien var dotter till den kvinnliga svenska missionären Elin som också drev ett pensionat i Beijing och den kinesiske mannen Jen Tichien som var officer i Kuomintang – d v s i Chiang Kai-sheks nationalistparti – och hon föddes 1929 och växte upp i den på sin tid mycket stora västerländska expatmiljön i Kinas nuvarande huvudstad och lärde sig tala både mandarin, engelska och svenska.

Elin och Tichien var något så ovanligt som ett gift par som bestod av en vit västerländsk kvinna och en kinesisk och asiatisk man – det absoluta flertalet av alla (hetero)par som existerade vid denna tid i Stillahavsasien som utgjordes av s k blandäktenskap över de s k rasgränserna bestod precis som idag annars av vita män och asiatiska kvinnor.

Ai-Lien själv var inte den första blandade eller mixade personen med en svensk och en asiatisk förälder – sådana barn hade manliga anställda vid Svenska ostindiska kompaniet gett upphov till redan på 1700-talet – men hon var definitivt en av de första av dem som invandrade till Sverige då flertalet av de blandade eller mixade barnen regelmässigt lämnades kvar i Asien med sina asiatiska mödrar när de svenska männen återvände hem till Sverige.

När kriget mellan Japan och Kina eskalerade under 1930-talets andra hälft flydde Elin och Ai-Lien till Sverige via transsibiriska järnvägen och Sovjetunionen. Elin och Ai-Lien bosatte sig i Hedemora där Elins föräldrar bodde men pappan Tichien lyckades aldrig ta sig ut från Kina och stupade antagligen någon gång under Andra världskriget eller under det efterföljande inbördeskriget mellan Chiangs nationalistsida och Maos kommunistsida. 

När Ai-Lien blev vuxen åkte hon flera gånger tillbaka till Kina för att leta efter sin kinesiske pappa – även under kommunisttiden efter att Mao hade segrat i Kinesiska inbördeskriget 1949 gjorde hon det men hon hittade honom aldrig. Ai-Lien gick sedan bort 2012.

Ai-Lien kände f ö även Hanna Cheng som hon var nästan jämnårig med och som hade tagits om hand av en annan kvinnlig svensk missionär vid namn Malin Blomqvist. Hanna gifte sig sedan med en kinesisk man vid namn Johnny Cheng och tillsammans flydde de till Sverige efter Maos seger i inbördeskriget och blev de första som importerade kinesisk mat till Sverige och inte minst soja under varumärket Mrs. Cheng’s.

Chinateatern i Stockholm har i höst äntligen ändrat sin logotyp efter många års kritik från asiaters i Sverige sida

I all tysthet har anrika Chinateatern i Stockholm ändrat sin logotyp nu i höst efter den senaste vändan av kritik som riktades mot etablissemanget (p g a den tidigare logon) i samband med att en artist med asiatisk bakgrund gästade teatern. Fram till oktober 2022 bestod Chinateaterns logo av en typisk rasstereotyp av en kinesisk och (sydost- och öst)asiatisk man iförd en klassisk konhatt eller kulierhatt och försedd med en sirlig mustasch av mandarintyp men nu är mannen ifråga borttagen och kvar är enbart texten Chinateatern som dock fortfarande skrivs med det typsnitt som kallas wonton och som syftar till att skapa en ”air” av (Sydost- och Öst)Asien när en viss text skrivs med latinska bokstäver.

Det går nu bara att hoppas på att även skylten som hänger över huvudentrén till teatern också bytts ut framöver även om det nog inte är säkert att så kommer att ske då teatern tidigare har försvarat sin logotyp med motiveringen att den är historisk och därmed på något sätt kulturminnesskyddad, vilket inte stämmer men vilket samtidigt är ett argument som har låtit övertygande.

Och denna typ av jämförelse är som alltid lite ”klyschig” men här kommer den igen för ”femtielfte” gången:

Det är svårt att tänka sig att en svensk teater eller en annan typ av ”offentlig” och kommersiell inrättning (en biograf, en butik, en restaurang, en klubb, ett café o s v) idag skulle kunna ståta med en logotyp som föreställer en svart man (eller kvinna) i form av en klassisk rasstereotyp eller för den delen en judisk man (eller kvinna) eller en man (eller kvinna) med bakgrund i den s k MENA-regionen vilka framställs stereotypt men fram till oktober 2022 var detta alldeles uppenbarligen fullt möjligt vad gäller just (sydost- och öst)asiater.

Om svårigheten att diskutera antiasiatisk rasism i Sverige

ETC:s Andreas Gustavsson skriver om högerns senaste drev mot en asiat-amerikansk kvinna som har skrivit om sin tid i Sverige under pandemin och som just nu anklagas för att leda en s k psykologisk operation mot Sverige på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet och Xis Beijing-regim.

Med anledning av den vildsinta diskussion som har utbrutit på Twitter sedan kinesisk-amerikanskan Kat Zhou twittrade om den vardagsrasism som hon upplevde i Sverige under de båda pandemiåren 2020-21 så vill jag bara ta tillfället i akt och säga några ord om hur rasism mot sydost- och östasiater, det vill säga antiasiatisk rasism, behandlas och betraktas i ett svenskt sammanhang.

Det Zhou berättar om ser ut att handla om en blandning av påhopp som asiater i hela västvärlden utsattes för under just pandemin, sexualiserande trakasserier som drabbar asiatiska kvinnor i Väst i vardagen samt den typ av rasism som innehåller ett tydligt element av hån och som jag själv brukar benämna som så kallad ”gulinghumor”.

Zhou har av ett flertal inflytelserika högerröster anklagats för att agera på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet och Xis regim i Kina med målet att svartmåla Sverige som många på högerkanten betraktar som världens mest toleranta och anti- eller icke-rasistiska land. Utöver denna anklagelse handlar reaktionerna framför allt om att ifrågasätta att just asiater utsätts för trakasserier och påhopp i Sverige och många som känner en eller flera asiater som bor och lever permanent i Sverige menar att de personerna inte delar Zhous upplevelse. Att svarta svenskar, svenska muslimer, svenska romer och utomeuropeiska flyktinginvandrare utsätts för rasism i Sverige är en sak, menar helt enkelt flertalet som har reagerat på Zhous tweets, men asiater råkar inte ut för det just i Sverige heter det.

I egenskap av att forska om asiater i Sverige så vill jag kort bara säga att det för det första inte torde vara okänt att asiater i Väst utsattes för antiasiatisk rasism under pandemin. För det andra har det även tidigare hänt att asiater som kommer från engelsktalande västländer som USA och Storbritannien och som besöker eller bor i Sverige under en kortare period har vittnat om att de upplever att det verkar vara mer socialt accepterat att ge sig på och håna asiater i Sverige än i USA och Storbritannien. För det tredje är rasism mot asiater en fråga som det nästan aldrig diskuteras om i den svenska offentligheten eller bland svenska antirasister och inom svensk forskning till skillnad mot andra uttryck för rasism som riktar sig mot andra invandrar- och minoritetsgrupper. 

Detta har fått till följd att många asiater i Sverige själva menar att de aldrig utsätts för rasism och att icke-asiater därmed också uppfattar att asiater är förskonade från att drabbas av påhopp och trakasserier i vardagen just i Sverige, d v s att antiasiatisk rasism nästan aldrig diskuteras i Sverige har kort och gott fått till följd att både många asiater och flertalet icke-asiater upplever att rasism mot asiater helt enkelt inte existerar i Sverige.

https://www.etc.se/inrikes/hon-vittnar-om-svensk-rasism-anklagas-foer-att-vara-kinesisk-agent?fbclid=IwAR29Ux9yBIxpoDbnYuPC9cabakRnB_Ra0c0D_aFhs-OTbY-PSFEYkoIvgN4

”Sverige är det mest rasistiska land som hon någonsin har upplevt, berättade amerikanskan Kat Zhou på Twitter. Den tråden blev snabbt viral. Nu anklagas hon av svenska högerprofiler för att agera på uppdrag av kinesiska staten. Hennes svar:

– Jag tycker att det är roligt att högerdebattörerna tycker att det är mer trovärdigt att jag är en kinesisk spion än att det finns rasism i Sverige. 

Dagens ETC når Kat Zhou när hon ska resa till USA över helgen. Intervjun görs därför i text, på Twitter. Den handlar om hennes tråd där hon detaljerat återger sina erfarenheter av Sverige. 

”Som asiatisk-amerikansk kvinna har jag aldrig upplevt så mycket rasism i mitt liv förrän jag flyttade hit. Det här landet är främlingsfientligt som fan”, skriver hon bland annat. 

Men intervjun handlar framför allt om reaktionerna. 

Hundratusentals personer har läst och interagerat med hennes berättelse. 

Många svenskar har uttryckt stöd och beklagat. Men andra ifrågasätter hennes tråd. Både innehållet och avsändaren. 

En av dem är högerdebattören Ivar Arpi: 

”En amerikansk woke-aktivist vars affärsidé går ut på att anklaga västländer försystematisk rasism har alltså påstått att Sverige är ett rasistiskt helvete. Givetvis är hon inte någon man behöver ägna så mycket tid och tankemöda. Hennes trovärdighet är låg.”

Andra högerprofiler är mer explicita och menar att det finns anledning att misstänka att tråden publierats på uppmaning av kinesiska staten och syftar till att skada Sverige. En påverkansoperation, det vill säga. 

Tänk att ett konto med nära anknytning till kinesiska staten skapade en internationell hatstorm mot Sverige 48 timmar efter att Sveriges nya statsminister uttryckt sin oro över Kinas aggression mot Taiwan. Sammanträffandena hopar sig, twittrar Teodor Koistinen på Näringslivets mediaservice. 

”Personen i fråga är systerdotter till en hög chef i Kinas finansdepartement. Strategin från Kina att rasismanklaga Sverige är beprövad, att trustfund babies planterade i väst klär det i woke-skrud gör det ej bättre”, twittrar Hanif Bali, före detta moderat riksdagsledamot och ny ledarkolumnist i Expressen. 

Kungen av källkritik stämmer in i smutskatsning av Sverige, personen i fråga är systerdotter till en hög chef i Kinas finansdepartement. 

Dagens ETC har gjort en egen basal analys av trådens spridning via verktyget Hoaxy, utan att kunna spåra uppenbart misstänkt aktivitet. Dagens ETC har också talat med flera experter på särintressens cyberaktivitet, men ingen av dessa hittar – efter attha granskat hur tråden blev viral – något stöd för att främmande makt skulle ligga bakom. 

– Det låter mer som om det här kritiska gänget killgissar utifrån att hon är har kinesiskt ursprung, säger en av dem. 

Så vad säger Kat Zhou själv? 

Dagens ETC frågar om vilka reaktioner hon fått efter att ha postat tråden. 

– Allt du kan tänka dig. Jag är väldigt rörd över att ha fått otroligt stödjande meddelanden om solidaritet från otaliga människor. Jag har bearbetat och reflekterat över många berättelser om trakasserier och diskriminering som icke-vita i Sverige modigt har delat med sig av. 

– Å andra sidan har jag också fått ytterligare rasistiskt gift kastat mot mig, vilket bara bevisar poängen som jag gjorde – rasism frodas i Sverige. Under de senaste 24 timmarna har jag fått dödshot, påminnelser om att ”åka tillbaka till Kina” och rasistiska/sexistiska meddelanden. Min adress har lagts ut på Twitter. Folk spekulerar vilt och ologikst om mig. Okunniga troll har trakasserat folk som har talat för min sak. 

Just nu kallar svenska högerdebattörer dig för en agent som går kinesiska statens ärenden, att syftet är att skada Sverige, med mera. Vad är din kommentar till det? 

– Jag tycker att det är roligt att högerdebattörerna tycker att det är mer trovärdigt att jag är en kinesisk spion än att det finns rasism i Sverige. Jag blir nästan smickrad över att veta att de tror att jag har kapaciteten och ambitionen att ha iscensatt mina bevis. Om de bryr sig om att veta så är jag en uttalad kritiker av det kinesiska kommunistpartiet. Det förstörde båda sidor av min familj. Min farfar var intellektuell och aktivist i Kina och utsattes för tortyr i arbetsläger för att ha talat emot partiet. Jag är bokstavligen född och uppvuxen i USA. Försöken att måla ut mig som en kinesisk spion är en infantil avledning från den verkliga frågan: Sverige har en skenande och djupt rotad rasism. 

De hävdar också att du är systerdotter till en person med en hög position på finansdepartementet i Kina. Kommentar? 

– Släktingen de hela tiden hänvisar till är en släkting genom äktenskap. Återigen, jag är min egen person och jag står inte för de grymheter som begåtts av kommunistpartiet. 

Varför tror du att sådana anklagelser framförs? 

– Dessa anklagelser framförs för att människor vill distrahera sig själva från den viktigare punkten – deras hätska och okunniga rasism. Jag väljer att inte engagera mig offentligt i de där absurda uttalandena, jag har bättre saker att göra än att legitimera mina egna erfarenheter för en otrevlig och rasistisk publik. 

– Jag tackar dock de människor som stått upp för mig. Som sagt, jag har fått hundratals meddelanden med solidaritet. Så mycket medkänsla har visats för mig – från vänner och familj och främlingar. Jag är så tacksam för det. Jag är så vördnadsfull för modigheten hos folk som också har talat för mig. 

– Men, i min ursprungliga tweet nämnde jag att jag inte alls var förvånad över den senaste tidens politiska utveckling i Sverige. Liksom många länder över hela Europa, och som mitt hemland (USA), står Sverige inför en uppgång av fascism. Attackerna jag har fått förstärker bara den punkten för mig.”

Edsbergs fritidsgård i Sollentuna kommun har i sommar ohämmat och skamlöst frossat i den så älskade svenska s k ”gulinghumorn” 

En av fritidsledarna, en majoritetssvensk man vid namn Magnus, satte i somras på sig en mask i form av en karikatyr av en asiatisk man och lät sig fotograferas i fritidsgårdens lokaler och därefter postades bilden på fritidsgårdens officiella Instagram-sida som i övrigt annars explicit hyllar mångfald och antirasism och kommunicerar att alla barm och ungdomar är välkomna till fritidsgården såsom exempelvis alla ”gäris”, alla afrosvenska barn, alla hbtq-ungdomar samt alla som gillar manga och japansk populärkultur.

Magnus benämndes i bildtexten som ”Jong Un” och en riktigt snäll tolkning från min sida säger att det kan ha handlat om en edgy:ig politisk kritik mot Kim Jong-uns regim i Nordkorea men det är dock inte särskilt troligt att det var intentionen och budskapet utan bilden hade egentligen bara ett enda syfte – att sprida glädje och njutning och locka fram till hånskratt och hånleenden bland alla icke-asiater. 

Det är f ö troligt att masken ifråga tillhör fritidsgården och i förlängningen komunnen och används vid maskerader och andra utklädningstillfällen av fritidsledarna och/eller av de barn och unga som besöker fritidsgården och deltar i dess aktiviteter.

Den person som tipsade mig om bilden, som i sammanhanget kan kallas en visselblåsare, är knuten till kommunen och hen försökte förgäves under en hel månads tid få fritidsgården och kommunen att reagera och även agera genom att avpublicera och ta bort fotot på Magnus. 

Detta gjordes också till slut (och för några dagar sedan) men först efter att visselblåsaren kontaktade Instagram-kontot Stop Asian Hate Sweden och andra antirasistiska Instagram-konton vilka tillsammans uppmärksammade och kritiserade Edsbergs fritidsgård och kommunen för att både ha postat bilden och låtit den vara kvar så länge.

OBS: Detta handlar inte om att underblåsa den s k identitetspolitiska s k cancelkulturen.

Det är nämligen en sak när majoritetssvenskar och icke-asiater i övrigt har kul åt hur asiater uppfattas se ut, röra sig och bete sig när den s k ”gulinghumorn” är riktad till vuxna majoritetssvenskar och vuxna icke-asiater i övrigt. 

Det är naturligtvis illa nog när svenska skådespelare och artister iscensätter sig själva som asiater i s k yellowface och ropar på låtsasasiatiska och ler lismande och bugar och bockar likt robotar till publikens (när det exempelvis handlar om scenkonstföreställningar och ståuppkomik-shower) eller tittarnas (när det handlar om spelfilmer, tv-program, reklamfilmer och annonser) förtjusning men när det handlar om utbildade (för att bli fritidsledare krävs utbildning) kommunanställda som arbetar med och för barn och unga så är det riktigt illa för att inte säga en ren katastrof.

De asiatiska barn och unga som bor i stadsdelen Edsberg i Sollentuna och som besöker den kommunala fritidsgården får för det första träffa och ha att göra med fritidsledare som öppet har kul åt deras förmodade utseende. 

De majoritetssvenska och icke-asiatiska barn och unga som frekventerar och ”hänger” på fritidsgården socialiseras för det andra in i att det är fullständigt socialt accepterat att ha kul åt hur asiater föreställs se ut när vuxenvärlden (i form av fritidsledarna) och det offentliga Sverige (i form av kommunen) både skapar och sprider, och sanktionerar och legitimerar rasstereotyper av asiater via ett officiellt Instagram-konto.

För det tredje innebär det att den så folkkära svenska s k ”gulinghumorn” fortsätter att vidmakthållas även in i framtiden och det faktum att Edsbergs fritidsgård och Sollentuna kommun inte på något sätt förstod visselblåsarens kritik och prompt vägrade att avpublicera bilden i en hel månads tid säger allt om den närmast fullständiga okunskapen om antiasiatisk rasism och rasstereotyper av asiater liksom nog också om den närmast totala bristen på empati för just asiater och detta trots att alla hatbrott som begicks mot asiater i Väst inklusive i Sverige under de båda pandemiåren 2020-21 borde vara i färskt minne.

När icke-vita andragenerationare har kul åt asiater

Det är trist när det händer, och det händer tyvärr regelbundet om än inte jätteofta, d v s långt ifrån varje dag och inte ens en gång i veckan eller för den delen en gång i månaden men trots allt då och då: 

Återigen ropar en s k ”ortenkille” med bakgrund i den s k MENA-regionen, som sannolikt är en s k andragenerationare mot bakgrund av att han talade svenska, efter mig på ”låtsasasiatiska” och det jag hör är inte ”tjing tjong” som majoritetssvenskarna (liksom invånarna med bakgrund i övriga Norden och Europa) oftast ropar och särskilt när de är på ”fyllan” utan något i stil med ”yo hoo hee ha ha” som möjligen ska föreställa kinesiska eller japanska och kanske t o m thailändska eller koreanska. 

Månne är det faktiskt så det låter när personer som har arabiska, turkiska, kurdiska, persiska eller suryoyo som förstaspråk härmar asiater?

Oavsett så skedde detta i en stadsdel i Karlstad som domineras av majoritetssvenskar tillhörande LO-kollektivet och mannen ifråga körde förbi mig på en elsparkcykel tillsammans med en majoritetssvensk tjej som jag antar är hans flickvän eller åtminstone en av hans möjligen många intimrelationspartners. 

Kvinnan ifråga, som f ö var klädd i typisk ”svenneproletärstil” av värmländskt snitt, reagerade inte ens på mannens onomatopoetiska interjektion (d v s hon tycker antagligen att det är fullt normalt att till och från härma ”låtsasasiatiska” vid åsynen av en asiatisk person) och jag hann inte heller reagera och än mindre agera p g a att elsparkcyklar går i uppemot 20 kilometer i timmen.

Konkret handlade det om att den s k MENA-mannen, som var klädd i typisk ”ortenutstyrsel” (läs: svindyra jeans, svindyra sneakers, svindyr täckjacksväst o s v – möjligen kan allt han bar på på sin kropp ha kostat 15-20 000 SEK om inte mer än så), plingade i förväg när jag gick på trottoaren och för att vara artig och hövlig gick jag ut en bit på gatan (för inga förbipasserande bilar var just då i sikte) varpå mannen ifråga antagligen uppfattade mig som överdrivet underdånig och nog t o m som lite ”löjlig” och ”töntig”. 

För en ”riktig” man hade så klart aldrig stigit ned från trottoaren och gått ut på gatan och därmed riskerat livet utan stått kvar på trottoaren och stigit knapp någon meter åt sidan och därefter låtit elsparkcykeln med dess passagerare passera förbi.

Mannen reagerade nämligen högst sannolikt på att jag just gick ut på gatan och därigenom gav honom ”fritt spelrum” på trottoaren (”vad är det för en j-vla tönt till man som böjer sig så hastigt och lustigt bara för att jag plingar lite grann”) så när han passerade förbi mig vände han sig hastigt och nyfiket om (”vem f-n är det där egentligen som är så underdånig?”) och såg då omedelbart att jag råkar bo i en kropp som direkt associeras med Stillahavsasien eller Öst- och Sydostasien (”men va f-n, det är ju för h-lv-t- en löjlig och töntig kinesj-v-l”) och närmast per automatik ropade mannen i samma ögonblick rakt ut ”yo hoo hee ha ha” eller något liknande – d v s hans hjärna triggades på bara någon halv sekund (om ens det) av att i ögonvrån se en människokropp som kopplas till Öst- och Sydostasien och som han antagligen uppfattade som lite ”löjlig” och ”töntig” även utifrån rådande maskulinitetsideal.

Jag är då bara 1,73 meter lång, visserligen lika lång som eller t o m längre än merparten av ”ortengrabbarna” vilka ju sällan eller aldrig är längre än så, men fr a är jag nog relativt smal jämfört med ”ortenkillarna” vars överkroppar ofta är rejält kraftiga för att inte säga uppumpade (liksom deras överarmar och lår) p g a att de ständigt ”gymmar” i tid och otid och deras ansiktsmimik, kroppsspråk och klädstil liksom frisyr och apparition i övrigt osar därtill av en supermaxad hypermaskulinitet som skriker ”se mig för f-n för jag är j-vligt manlig och snygg och sexig och attraktiv och stark och farlig och macho och häftig och cool och jag äger för h-lv-t- hela världen och jag ska bli rik och mäktig och ha j-vligt många brudar och jag är framför allt mer värd än alla andra” medan jag själv ofta går klädd i den typ av ”gubbkläder” som främst vita män bar på kanske 1950- och 60-talen och som nog skriker för att inte säga vrålar akademiker och den klädstilen kan nog faktiskt uppfattas som lite ”löjlig” och ”töntig” särskilt på en asiatisk man.

Om spåren av de första asiaterna i Sverige

På 1900-, 10-, 20-, 30-, 40- och 50-talen och egentligen ända fram tills 1960-talet när de icke-vita adoptivbarnen började anlända till landet i allt större antal var Sverige troligen ett av världens mest rasligt homogena länder och fr a ett land som både hyllade denna utpräglade demografiska homogenitet och i det närmaste till varje pris ville bibehålla densamma under en tid när de vita majoritetssvenskarna ansågs vara vitast och även s k rasrenast av alla folk på jorden.

För att kunna upprätthålla denna homogenitet var det inte minst av allra största vikt att se till att invandringen av utomeuropéer hölls ned till ett minimum utifrån utgångspunkten att ”färgade raser under inga förhållanden, n-gr-r icke ens såsom tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall böra äga tillträde till riket” som en svensk myndighet uttryckte det på 1930-talet.

Framför allt föll det på den dåvarande polismyndigheten att ”hålla rent” och närmast systematiskt avvisa alla utomeuropéer som försökte ta sig in i riket liksom inte minst att utvisa de utomeuropéer som mot alla odds ändå hade lyckats att göra det med hänvisning till bl a lösdriverilagen eller p g a misstanke om brott.

Denna närmast frenetiska för att inte säga fanatiska ”släpp ingen j-v-l över bron”-linje som konkret syftade till att hålla Sverige ”rent” från fr a unga icke-vita män som kunde tänkas få s k rasblandade barn med vita majoritetssvenskor går att följa i den dåvarande svenska polismyndighetens efterlämnade material som jag i dagarna har tittat en del på, på grund av att jag försöker ”spåra upp” de första (öst- och sydost)asiaterna som besökte, befann sig i och bodde i Sverige mellan cirka 1890-1960.



I det kvarlämnade polismaterialet framgår det att personer från bl a Latinamerika, Karibien, Afrika och Mellanöstern och inte minst från Asien vilka av olika anledningar hade tagit sig till Sverige mellan cirka 1900-60 ofta både efterlystes och utvisades och fotografierna vittnar om det dåtida rastänkandet då det polisiära s k mugshot-fotografiet skvallrar om att det var av största vikt att inte bara fotografera personer en face utan också i profil så att huvudformen syntes tydligt vilket på den tiden ansågs vara ett avgörande mått för att s k raskategorisera en person. 


Vidare fanns det en tydlig fascination för s k rasblandade personer från fr a Latinamerika. Och när majoritetssvenskar efterlystes kunde det ibland heta att de hade ”japanska drag”, ett ”z-utseende” eller var av ”n-g-rtyp”.



Vad gäller just asiater så handlade det om att flera manliga kinesiska kringresande s k gårdfarihandlare besökte och befann sig i Sverige under fr a 1910- och 20-talen på samma sätt som att en del östeuropeiska judar verkade som s k gårdfarihandlare vid samma tid och i båda fallen kunde det ibland hända att de hade med sig sina familjer.

Kopior av fotografierna som den dåtida polismyndigheten tog skickades dessutom rutinmässigt till Statens institut för rasbiologi i Uppsala där de kom till användning i utställningar, vetenskapliga artiklar och även läroböcker och läromedelsmaterial, vilket indikerar att hela det dåvarande officiella Sverige genomsyrades av ett rastänkande (d v s i form av statsapparaten, akademin och myndighetsvärlden). Flera av de asiater som förekommer i polismyndighetens efterlämnade material dyker t ex upp i rasbiologiska institutets mycket omfattande fotoarkiv liksom som illustrationer i olika akademiska publikationer.



OBS: Om någon händelsevis råkar vara efterkommande till någon av dessa personer som fotograferades av den svenska polisen under första halvan av 1900-talet så vill jag redan i förväg be om ursäkt för att jag här lägger ut dessa foton.

Just nu skrivs asiatisk diasporahistoria och asiatisk populärkulturhistoria på en och samma gång

Just nu skrivs asiatisk diasporahistoria och asiatisk populärkulturhistoria på en och samma gång:

BTS – världens största (öst- och sydost)asiatiska och (syd)koreanska pop(ulärmusik)grupp (genom tiderna) – besöker just nu (d v s i realtid) USA:s president Joe Biden i Vita huset i Washington för att lyfta och diskutera problematiken med antiasiatisk rasism som har exploderat i omfattning under pandemin och resulterat i ett stort antal dödade och skadade asiater i USA och i andra västländer:

”The group will discuss issues on Asian inclusion, representation and diversity, and anti-Asian hate crimes & discrimination, per official.”

”Biden has been outspoken about being committed to combating the rise in anti-Asian hate crimes. Last year, the Democratic president signed the COVID-19 Hate Crimes Act into law.”

Den som organiserar BTS besök är f ö Karine Jean-Pierre som är den första svarta hbtq-personen som arbetar vid och ansvarar för Vita husets kommunikations- och pressavdelning.

Det hör då till saken att av någon anledning så har en oproportionerligt hög andel av de asiater som har utsatts för våld koreansk bakgrund – t ex var flertalet av de asiatiska kvinnor som dödades i Atlanta i mars 2021 koreanskor – och det är också asiatiska kvinnor och inte minst just koreanska kvinnor som har drabbats allra värst av de antiasiatiska hatbrotten under pandemin.

Och för den/dem som inte känner till det så är BTS kort och gott den första utomvästerländska och icke-vita popgruppen som sjunger på ett utomvästerländskt språk som har slagit igenom i Väst.

Antiasiatisk rasism talas det som bekant knappt om vare sig bland antirasister, i minoritetssammanhang eller bland forskare som studerar rasism och mot bakgrund av det faktumet är detta så historiskt det kan bli även om det går att argumentera för att Biden borde ha bjudit in representanter för de stora asiatiska minoritets- och diasporagrupperna och inte en populärmusikgrupp vars medlemmar inte ens har vuxit upp i och bor och lever i USA och i Väst.

Det talas med rätta om rasism mot latinos/as (och inte minst i USA), med rätta om rasism mot svarta (och inte minst i USA, Storbritannien, Belgien, Italien och Frankrike), med rätta om rasism mot romer (och inte minst i Syd-, Central- och Östeuropa), med rätta om rasism mot muslimer och personer med bakgrund i MENA-regionen (och inte minst i Frankrike, Nederländerna och Tyskland liksom i Sverige), med rätta om rasism mot sydasiater (och inte minst i Storbritannien) och med rätta om rasism mot judar (och inte minst i Västeuropa) men det är mycket sällan som rasism mot öst- och sydostasiater aktualiseras förutom sedan pandemin bröt ut p g a att asiater i hela västvärlden sedan dess har utsatts för ett mycket stort antal hatbrott och ett 20-tal asiater har även dödats p g a pandemin.

Ett urval av rätt så unika siffror om asiaterna i Sverige

Expos nya rapport som publicerades idag, som bygger på en enkätundersökning som genomfördes i slutet av 2021 och som består av 4000 enkätsvar vilka representerar ett genomsnitt av befolkningen, är en av ytterst få undersökningar som operationaliserar och specificerar kategorin invånare med bakgrund i Öst- och Sydostasien/Asien. Det är kort och gott och helt enkelt oerhört sällan som (minoritets)gruppen asiater i Sverige inkluderas i undersökningar och studier som rör rasism och svenskhet.

Undersökningen visar bl a att en relativt hög andel av respondenterna som har bakgrund i Öst- och Sydostasien uppger att de utsattes för rasism någon gång under 2021 och det är högst sannolikt att det avspeglar den formliga explosion av antiasiatisk rasism som inträffade i hela västvärlden inklusive i Sverige under pandemiåren 2020-21 när asiater kom att bli den mest utsatta minoriteten statistiskt-demografiskt sett i bl a USA. 

”Normalt” är då andra minoriteter mycket mer utsatta än asiater såsom exempelvis svarta och latinos/as liksom muslimer men under pandemin var det den asiatiska minoriteten som stack ut i de länder där det förs och finns statistik om exempelvis hatbrott. Detta innebär att om undersökningen hade ägt rum innan pandemin så hade procentandelen respondenter som har bakgrund i Öst- och Sydostasien och som uppgav att de hade utsatts för rasism troligen varit betydligt lägre.

Rapporten visar vidare att respondenterna överlag föredrar invandring/invandrare från övriga Norden och Europa (minus det postkommunistiska Östeuropa) men därefter kommer invandring/invandrare från Asien (32%), Latinamerika och Östeuropa och allra sist kommer invandring/invandrare från subsahariska Afrika och Mellanöstern.

Asiaterna intar m a o ett slags ”mellanposition” och ”buffertposition” mellan nordborna och västeuropéerna respektive invånarna med bakgrund i subsahariska Afrika och Mellanöstern tillsammans med latinos/as och östeuropéer. Det är också troligtvis så att asiater, latinamerikaner och östeuropéer klarar sig bättre rent socioekonomiskt än invånarna med bakgrund i subsahariska Afrika och Mellanöstern men sämre än majoritetssvenskarna, nordborna och västeuropéerna.

Slutligen framgår det att invånare som är födda i Asien definierar sig som svenskar i mindre utsträckning än invånare som exempelvis är födda i övriga Norden. Dock är det fler invånare som är födda i Asien som helt och hållet samt till viss del känner sig som en del av det svenska samhället (45%) jämfört med invånarna som är födda i Afrika (43%).