Kategori: asiater

Om de svenska asienkunskaperna

De fyra asienforskarna Henrik Chetan Aspengren, Björn Jerdén, Andreas Johansson och Marina Svensson skriver idag på DN Debatt att Västs dominans sannolikt är över nu (och om det är för gott eller ej återstår väl att se) och att detta århundrade domineras av Asien och påminner om Sveriges och svenskarnas usla kunskaper i asiatiska språk, samhällen och kulturer samt att exempelvis ingen enda riksdagsledamot behärskar ett syd-, sydost- eller nordostasiatiskt språk även om två riksdagsledamöter (för SD respektive för M) numera har någon form av bakgrund i regionen.
 
Visserligen är svenskarna nog det s k folkslag i Väst som årligen reser allra mest till länderna i Asien per capita på semester för att sola och ”festa” eller för att s k ”hitta kärleken” och svenskarna har också både adopterat flest asiatiska barn och ingått flest intimrelationer med asiatiska kvinnor per capita i västvärlden och idag bor och lever 10 000-tals svenskar i Asien men (asien)kunskapsnivån är tyvärr inte särskilt hög ändå och tyvärr är Sverige samtidigt också ett formidabelt s k ”paradis” för rasstereotyper av Asien och asiater:
 
 
”År 2050 uppskattas över halva världsekonomin höra hemma i Asien. Tre av världens fyra största ekonomier (Kina, Indien och Indonesien) beräknas då vara asiatiska. Skiftet ser inte ut att bli en historisk parentes. Världens bäst presterande skolelever är asiatiska. Fyra av de sex länder som spenderar mest på forskning och utveckling finns i regionen. Den västerländska dominans som vår moderna civilisation vuxit fram under är ett avslutat kapitel.”
 
(…)
 
”Ser vi till forskning om Asien är bilden nedslående. Enbart dryga 2 procent av svensk forskningsfinansiering inom humaniora och samhällsvetenskap går till Asieninriktade projekt. Inga större långsiktiga satsningar på Asienforskning har genomförts sedan mitten av 00-talet.
 
Situationen för undervisning i asiatiska språk och kulturer är inte bättre. Sveriges universitets- och högskoleförbund påpekar att samtliga av de mest eftersatta språken i kursutbudet är asiatiska. Antalet studenter som läser kinesiska har sjunkit med nästan en tredjedel sedan toppåret 2012. För hindi har studentantalet halverats från en redan låg nivå. Undervisningsmiljöerna för Asienstudier är få. Studentantalet har visserligen ökat från låga nivåer, men den geografiska fördelningen i kurs­utbudet är mycket begränsad.”
 
(…)
 
”Vad vi känner till behärskar inte en enda av de 349 riksdagsledamöterna något av de stora språken i Öst- och Sydasien som kinesiska, hindi, bengali, japanska, urdu, indonesiska, vietnamesiska, koreanska eller thailändska. Kina kan vara världens nästa supermakt. Tänk om Sverige för 100 år sedan inte hade haft en enda engelsktalande parlamentariker när USA stod på tröskeln till att bli världens mäktigaste land?”
 
(…)
 
”Sverige kan bli betydligt bättre på att hantera Asiens centrala roll inom global ekonomi, innovation och politik. Det krävs dock en kvalitativ och stabil inhemsk kunskapsförsörjning; behovet av ett rejält kunskapslyft om Asien är tydligt.”

Filip Dikmen från SVT:s program ”Suleyman söker svar” masssprider just nu ”gulinghumor” och rasstereotyper av asiater till sina 300 000 följare och hyllas dessutom för det

Att Filip Dikmen alias ”Suleyman” såsom han kallar sig i sitt SVT-program ”Suleyman söker svar”, d v s en av Sveriges större och mer populära manliga komiker och s k ”influencers” med utomeuropeisk bakgrund som har över 300 000 följare på Instagram, igår repriserade och postade sitt bedrövligt rasstereotypa och rasperformativa ”gulinghumor”-nummer ”Sushi” från 2007 (se https://www.instagram.com/p/BuuCuO3oNd7 eller https://www.youtube.com/watch?v=e9f26BCY2Gg) är bara att beklaga och kanske än mer att han ”inkasserar” och ”höstar in” över 70 00 visningar och över 900 kommentarer innan ens ett helt dygn har hunnit passera och bland kommentarerna, som uppenbarligen förestås av både majoritets- och minoritetssvenskar, hittar i varje fall jag inga kritiska eller negativa sådana utom mitt eget som verkar ha raderats nu och som just påpekade att denna ”gulinghumor”-sketch är ett av närmast otaliga exempel på samtida svenska rasstereotyper av (sydost- och nordost)asiater vilka ständigt framkallar lust och njutning bland ett närmast otaligt antal majoritets- och minoritetssvenskar i form av (hån)skratt och (hån)leenden som grundar sig i att ”det faktiskt är j-v-l-gt kul med asiater” (d v s deras kroppar och utseenden, vad de äter, hur de rör sig, hur de klär sig, vad de sysslar med, att männen är feminina och därmed löjliga och inte uppfyller ens en tillstymmelse av maskulinitet, att kvinnorna är hyperfeminina och därmed också löjliga o s v o s v).
Namnlöst.jpg
 
Sedan fattar väl jag också att det säkert är riktigt tufft att ha bakgrund i den s k MENA-regionen och särskilt som ung man samt att den mycket myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i dagens Sverige som då emanerar från både majoritets- och minoritetssvenskar möjligen avspeglar en slags ”antiimperalistisk” och ”vänsterradikal” s k ”underdog”-humor som handlar om att många och särskilt just många unga människor i både västvärlden och i den utomvästerländska världen inklusive många unga både majoritets- och minoritetsinvånare i Sverige faktiskt oroar sig för Sydost- och Nordostasiens till synes ostoppbara utveckling och tillväxt med Kina i spetsen och att denna måhända förståeliga oro bland unga människor i Sverige och i världen i övrigt som tidigare kallades den s k ”gula faran” kanske behöver bearbetas i form av humor och just i form av den så folkkära svenska s k ”gulinghumorn”.
 

För många asiater på Operan?

”Överhört” på Kungl. Balettens föreställning ”Dancing Forward” på parkettplats på Kungl. Operan i Stockholm (d v s där höginkomsttagarna, adeln och de s k ”operabögarna” gärna huserar):
 
En s k parant (vit svensk) dam till sin man vid åsynen av dansarna (förvånat och lite irriterat): ”Men det är ju bara asiater!”
 
Hennes (vita svenska) man (kort och lakoniskt och kanske också lite irriterat): ”Dom är väl japaner”
 
Och visst finns det onekligen en del asiater numera i Kungl. Baletten men långt ifrån alla är asiater och långt ifrån alla av asiaterna är japaner. Och kanske var det den gamle Sven Jerrings legendariska ”japaner, japaner, japaner”-citat som ekade i parets huvuden?
52569234_10156258994635847_4663495371400413184_n.jpg

Om Viktor Tsoi

Det är verkligen inte varje dag som en icke-asiatisk spelfilm (eller för den delen en icke-asiatisk konstfilm eller dokumentärfilm) har en asiatisk man i huvudrollen men så är faktiskt fallet i den ryska spelfilmen Leto som handlar om den blandade Viktor Tsoi som hade en rysk mor och en sovjetisk-koreansk far vars släkt härstammade från dagens Nordkorea och vars rockband Kino på 1980-talet räknas som den ryska populärmusikens ”urband” medan Viktor Tsoi betraktas som den första ryska populärkulturella ungdomssubkulturikonen.
 
Det märkliga är f ö att ännu en etnisk korean har revolutionerat populärmusiken och rockmusiken i ännu ett kommunistiskt land – nämligen den kinesisk-koreanska artisten Cui Jian som på 1980-talet grundade rockbandet Qi He Ban som märkligt nog var aktivt samtidigt som Viktor Tsois Kino i dåvarande Sovjetunionen.
 
Att både Sovjet-Rysslands och Fastlands-Kinas första rockstjärnor och populärkulturella ikoner råkar ha koreanskt påbrå är dock antagligen bara en slump och snarare reflekterar det det faktum att både Ryssland och Kina helt enkelt är gamla mångkulturella imperier (i både dåvarande Sovjet och i dagens Kina finns då relativt stora koreanska minoriteter).
MV5BYmI0NDBmNmUtZmJiZi00NTgzLWE5YzQtYzFjNzJkZTBkMTdlXkEyXkFqcGdeQXVyNTYwOTkwMTk@._V1_.jpg
 
 
”Leningrad. Åttiotal. En vibrerande, delvis hemlig musikscen får energi av locktonerna från väst och utmanar Brezjnevs hårda regim. Skivor med The Beatles, David Bowie, Lou Reed, Talking Heads och T.Rex är hårdvaluta. Glamrocken, punken och syntpopen slåss om uppmärksamheten.
 
Mycket kretsar kring den karismatiske frontmannen ”Mike” i garagepunkiga bandet Zoopark, och hans snygga fru Natalja. De är fixstjärnor i en värld där den sovjetiska grå vardagen bekämpas med vildsinta konserter och heta fester.
 
En drömsk dag på stranden (den ryska titeln betyder just sommar) dyker den unge Viktor upp med sin gitarr, sitt stilfullt uppklippta hår och sina egna poetiska låtar. En ny, cool kronprins är född, och Natalja får svårt att hålla fingrarna och känslorna i styr.
 
Alla har bråttom att förverkliga sig själva i ”Leto”, ingen ser någon förändring trots att Sovjetunionens sammanbrott i själva verket redan lurar runt hörnet. ”Allt kan hända. Armén, barn, alkoholism…” lyder ett av de pregnanta replikskiftena i filmen när några musiker kallas in för att tvingas i väg till det dåvarande kriget i Afghanistan.”

Mellan 2005-16 var det fyra gånger vanligare att personer med bakgrund i Afrika utsattes för ett främlingsfientligt hatbrott liksom tre gånger vanligare att män med bakgrund i Asien gjorde det

I BRÅ:s nya rapport om självrapporterad utsatthet för hatbrott framgår det bl a att procentandelen invånare som har utsatts för ett främlingsfientligt hatbrott har ökat från 1,1% mellan 2010–12 till 1,6% mellan 2014–16.
 
Bland utrikes födda har 2,5% av kvinnorna och 3,5% av männen drabbats av ett främlingsfientligt hatbrott mellan 2005–16.
42796037_10155933387475847_1445417208485249024_n.jpg
 
Bland de som är födda i Afrika eller som har två föräldrar eller minst en förälder som är född/a i Afrika (d v s de invandrade, ”andrageneration:arna” och de blandade) har hela 5,8% utsatts för ett främlingsfientligt hatbrott mellan 2005-16 och vilket innebär att risken att utsättas för ett främlingsfientligt hatbrott är fyra gånger större för denna grupp jämfört med genomsnittet.
 
Även bland män som är födda i Asien eller som har två föräldrar eller minst en förälder som är född/a i Asien (d v s de invandrade, ”andrageneration:arna” och de blandade) har relativt många – 4,8% – drabbats av ett främlingsfientligt hatbrott mellan 2005-16.
42701583_10155933387545847_8441120477774086144_n.jpg

UR Tänk till uppmärksammar de svenska rasstereotyperna av asiater: ”Varför tas inte rasism mot östasiater på allvar?”

UR Tänk till om ”Varför tas inte rasism mot östasiater på allvar?”:
 
Svenska asiater (och både invandrare, ”andrageneration:are”, blandade och adopterade med bakgrund i Nordost- och Sydostasien – sammantaget är de svenska asiaterna som räknar över 200 000 invånare i landet ungefär lika många som antalet afrosvenskar men tyvärr finns det än så länge mycket få offentliga och kända svenska asiater) samtalar om svenska rasstereotyper av asiater mot bakgrund av SVT:s mycket uppmärksammade och kritiserade ”gulinghumor”-inslag i programmet ”Svenska nyheter”.
 
42546728_877903479072016_3012864707116662784_n.jpg
 
I samtalet, som är unikt i sig (d v s aldrig tidigare har ett svenskt medieföretag, och i detta fall UR, överhuvudtaget ägnat sig åt svenska asiaters situation då allt fokus i den svenska offentligheten och debatten annars är på andra minoriteter såsom svenska samer, svenska judar, svenska romer, afrosvenskar, svenska muslimer, svenska latinamerikaner o s v), framkommer det bl a att det tyvärr inte bara är majoritetssvenskar som ”har kul åt” (d v s ”frossar i” och njuter av den vid det här laget så famösa svenska ”gulinghumorn”) hur asiaters kroppar och utseenden anses se ut och anses ”funka” och hur asiater anses bete sig och anses ”vara”.
 
Vidare framgår det att asiater sannolikt är den mest privilegierade att alla svenska minoriteter vad gäller (kroppslig) närhet till majoritetssvenskarna (och vilket per automatik ju i stort sett alltid innebär en skapligt eller t o m rejält hög materiell standard: de svenska asiaterna har då tack vare alla 10 000-tals adoptioner och blandrelationer/blandäktenskap, och naturligtvis både hetero- och homosexuella sådana, i praktiken kommit att bli den enda av Sveriges alla minoriteter som har ”uppstått och ”skapats” och som fr a upprätthålls via intima band med majoritetssvenskarna) samt att asiatiska kvinnor hypersexualiseras och asiatiska män avsexualiseras medan både asiatiska kvinnor och män infantiliseras.
 
Allt detta sammantaget förklarar antagligen varför de svenska asiaterna inte är särskilt närvarande överhuvudtaget i det svenska samhällslivet (d v s så många av dem har intima relationer och band med majoritetssvenskar), varför de inte mobiliserar och protesterar mot de stereotyper de utsätts för (d v s det är en mycket splittrad minoritet som både består av invandrare, ”andrageneration:are”, blandade och adopterade och vilka sinsemellan knappt ens har kontakt med varandra) och varför majoritetssvenskarna inte har ”dåligt samvete” gentemot dem (d v s de svenska asiaterna upplevs som privilegierade och inte som marginaliserade och fattiga s k ”underdogs” såsom i stort sett alla andra minoriteter upplevs som utom möjligen de svenska judarna) och vilket i sin tur ”legitimerar” den svenska ”gulinghumorns” fortsatta (folkkära) existens.

SVT gör en ”omvändelse under galgen” och ”kryper till korset” och ber om ursäkt till alla de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” i Svenska nyheter

I veckan har nu historia skrivits två gånger om vad gäller svenska rasstereotyper av asiater: För första gången någonsin har en asiatisk ambassad kritiserat svenska rasstereotyper av asiater (d v s Kinas ambassad) och för första gången någonsin har ett svenskt medieföretag bett om ursäkt för att ha producerat och distribuerat svenska rasstereotyper av asiater (d v s SVT):
 
SVT ber nu om ursäkt via sin ansvarige utgivare programdirektör Thomas Hall efter inslaget med rasstereotyper av kineser och asiater i SVT-programmet ”Svenska nyheter” men inte till Kina som stat utan till de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” (d v s i första hand till landets kineser och asiater).
 
Tidigare har SVT genom åren tvingats ”krypa till korset” och valt att be om ursäkt till andra minoriteter efter att ha sänt olika problematiska program och inslag som stereotypiserar och stigmatiserar dessa men aldrig tidigare har detta då hänt i relation till asiater även om detta visserligen och uppenbarligen är en ”omvändelse under galgen” efter den kinesiske utrikesministerns hårda kritik och så sent som 2015 försvarade samme Thomas Hall att SVT återsände (och även twittrade ut att den skulle sändas tillsammans med antirasisten Henrik Schyffert som också gjorde ”reklam” för sketchen här på Facebook) den visserligen oerhört folkkära och i praktiken kanoniserade Nile City-”gulinghumor”-sketchen ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” med orden ”det här är väldigt skruvad humor och det finns ju så vitt jag kan se inte något kränkande syfte med sketchen, den snarare driver med schabloner”.
 
 
”Med anledning av de reaktioner som förra veckans episod av Svenska Nyheter har skapat vill jag som ansvarig utgivare säga följande:
 
Svenska Nyheter är ett satirprogram som ska kommentera aktuella händelser. Även om satirformen medger ett extra högt tak för vad som sägs så ska det vi gör vara försvarbart utifrån SVT:s övergripande principer och regler för programverksamheten.
 
Vår avsikt med förra veckans omdebatterade inslag var anti-rasistiskt. Udden var riktad mot en blind fläck i Sverige där rasistiska uttryck gentemot kineser av någon anledning ofta tillåts passera. Min uppfattning är att publiceringen var förenlig med de regler som vi har att följa på SVT. Jag är öppen för att det finns andra uppfattningar och att Granskningsnämnden kan göra en annan bedömning. Däremot kan jag konstatera att vi i den sketch som avslutar inslaget om Kina var okänsliga för hur det kunde uppfattas och det var fel av oss att klippa loss det ur sitt sammanhang.
 
Av den anledningen vill jag härmed framföra en uppriktig ursäkt till de enskilda individer som känner sig kränkta av vårt inslag.
 
Det är olyckligt när goda intentioner går förlorade längs vägen. Vi kommer att fortsätta att kommentera och belysa vår omvärld med rolig och begåvad satir såsom vi gjort i de 11 avsnitt och över 60 ämnen vi hittills sänt.”