Category: asiater

Den svenska ”gulinghumorn” firar nya triumfer: Lotta ”Historieätarna” Lundgren iscensätter yellowface-”gulingen” i Coops nya reklamfilm för asiatisk mat

Vad har egentligen Povel Ramel, Björn Skifs, Jarl Borssén, Carola Häggkvist, Åke Cato, Johan Rheborg, Henrik Schyffert, Sissela Kyle, Anders Lundin, Sanna Nielsen och Robert Gustafsson m fl m fl och nu även Lotta Lundgren gemensamt förutom att de var respektive är folkkära kändisar?

 

 

maxresdefault.jpg

Jo de har alla iscensatt rasstereotypen av ”gulingen” och i detta i det västland vars invånare ojämförligt har adopterat allra flest asiatiska barn och ingått i intimrelationer med allra flest asistiska kvinnor samt rest till och i Asien ojämförligt mest per capita, d v s i det land där snart sagt var och varannan vit invånare har någon slags relation till en människa som bor i en asiatisk kropp och i många fall också har eller har haft en intimrelation med en asiatisk person och vare sig det handlar om adoption, äktenskap eller via en ”semesterflirt” i Thailand, Kina, Japan eller Filippinerna (OBS: det är så klart inget fel på adoptioner, intimrelationer och familjebildningar över rasgränserna).

 

videopuff-kinestiskt-flask.jpg

Nu har Coop, d v s Sveriges näst största matvarukedja som dessutom är ett kooperativ och åtminstone tidigare hade någon slags progressiv stämpel på sig, även svarat på kritiken av den nya reklamfamlljen där den folkkära Lotta ”Historieätarna” Lundgren har iscensatt ”gulingen” och som dessutom är antirasist och progressivt lagd likt Sanna Nielsen, Henrik Schyffert, Sissela Kyle m fl.
”Hej, vår tanke med matfilmerna med Lotta är att skapa matglädje och visa att god mat kan vara billig. I veckans film vill vi skicka en blinkning till filmmaneret i gamla kung-fu-actionfilmer, inget annat. Om det kan uppfattas på något annat sätt ber vi om ursäkt. Tack för era kommentarer – vi tar dem till oss.”
Med andra ord samma svar som alltid när den svenska ”gulinghumorn” och svenska rasstereotyper av asiater försvaras med näbbar och klor av de som både beställer, producerar, distribuerar och iscensätter den: ”Vi vill bara skapa och sprida lust, njutning och glädje och vad är det för fel på det?” (OBS: min ”mellan raderna”-översättning).

 

21361938_10155013030945847_891857692_o.jpg

Asiatiska män i svensk teve

Kul att slå på teven och av en ren slump få syn på och få se en (utlandsadopterad) man från Östasien med sina två (blandade) barn som deltagare i programmet Ullared mot bakgrund av hur påtagligt sällan en någonsin ser (andra) asiatiska män som talar svenska på svensk teve och som inte är eller iscensätter en rasstereotyp (d v s numera ser en ju faktiskt rätt så ofta svenska muslimska män, afrosvenska män, latinomän och män från Mellanöstern och Balkan som talar svenska och som inte iscensätter rasstereotyper i svenska teveprogram men samtidigt oerhört sällan just asiatiska män och vare sig från Östasien, Sydostasien eller Sydasien samtidigt som det numera inte är särskilt ovanligt att kunna ”beskåda” asiatiska kvinnor i svensk teve).

20638753_10154941325270847_7621008197367410182_n.jpg

Asiater i sommarturismreklamsammanhang

Rabattkupongbroschyr i Karlstad som verkar rikta sig till svenska familjer som har adopterat asiater och till svenska män som är tillsammans med asiatiska kvinnor. Asiater betyder väl dels generiska turister och dels också ”acceptabel” mångfald plus minoritetsinvånare som anses ”domesticerade” i svensk sommar-turismsammanhang. Bättre så klart än de oftast påtagligt homogena sommarturismtrycksakerna och samtidigt svårt att föreställa sig en broschyr med fotografier på exempelvis två afrikanska kvinnor, en grupp s k MENA-män eller en latinokille.
20258269_10154907617005847_8317579556670245027_n.jpg

Asiaterna är Sveriges modellminoritet

Efter att snart ha läst klart och ”plöjt igenom” samtliga böcker (romaner, självbiografier, pjäsmanus, diktsamlingar, essäer o s v) skrivna på svenska av författare med någon form av utomeuropeisk bakgrund plus med någon form av bakgrund på Balkan (och möjligen är jag den ende i landet som nu både har köpt, läst, kategoriserat och tematiserat hela denna vid det här laget rejält omfattande svenska minoritetslitterära produktion sådan den har tagit sig uttryck sedan 1990 och framåt och bara i år har och ska ett 15-tal nya titlar f ö komma ut) så kan jag konstatera att även om de öst- och sydostasiatiska författarna är mycket få till antalet (förutom de adopterade och de blandade, d v s asiater som invandrat ”självmant” eller som är s k ”andrageneration:are” har knappt avsatt några spår alls än så länge inom den svenska samtidslitteraturen) så dyker referenser till svenska asiater ständigt upp i åtskilliga av texterna och framställs och omtalas i det närmaste som en slags svensk motsvarighet till den amerikanska modellminoriteten: Asiater i Sverige verkar helt enkelt vara den enda utomeuropeiska minoriteten som till synes accepteras nästan helt och hållet i annars helvita sammanhang och miljöer och vilka ”tillåts” flytta in bland och t o m bo hemma hos infödda vita majoritetssvenskar i långt högre grad än någon annan utomeuropeisk minoritetsgrupp.

20375706_10154913120425847_8390926945530934592_n.jpg

Om den enda romanen där svenska asiater har huvudrollen

Ola Wong är antagligen den ende minoritetsförfattaren som överhuvudtaget har skrivit en roman (som existerar under två olika titlar, d v s det är samma roman i två olika utgåvor) där en (öst- och sydost)asiat och (öst- och sydost)asiater både innehar huvudrollen och birollerna även om romanen naturligtvis också ”bjuder på” mängder av majoritetssvenska karaktärer (det är ju trots allt en svensk roman och Wong är också en svensk författare).
20156052_10154883928835847_6712248092708285402_n.jpg
 
Idag finns det gott om litterära verk där afrosvenskar, svenska latinos/as, svenska muslimer, olika minoriteter från Mellanöstern (kurder, kristna m fl) samt iranier, araber, turkar o s v är huvudkaraktär/er och där de allra flesta andra karaktärer är detsamma men vad gäller asiater, och både sydasiater och sydost- och östasiater, så finns mig veterligen bara Wongs roman att tillgå än så länge trots att antalet sydost- och östasiater idag motsvarar antalet afrosvenskar och trots att gruppen t o m är större än antalet svenska latinos/as.
 
Sedan är Wongs roman kanske inte den mest ”höglitterära” och den andragenerationskinesiska som är huvudkaraktären är möjligen aningen stereotypt skildrad (hon är fullständigt besatt av vita svenska män som intimrelationspartners samt av att utseendemässigt hela tiden tävla mot vita svenska kvinnor som hon känner sig underlägsen gentemot och hon distanserar sig från både miljonprogramsområdena och från andra icke-vita i sin ständiga jakt på svenskhetskapital) men samtidigt är Wongs roman än så länge unik inom den samtida svenska minoritetslitteraturen och gissningsvis lär det dröja länge innan nästa (och därmed den andra) litterära text utkommer som centrerar och mer eller mindre enbart handlar om svenska asiater.

Debatten om Fazers s k kinapuffar-logo revisited

DN Kultur:s Kristina Lindquist ger alla oss svenska asiater som i åratal har kritiserat den myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i den svenska offentligheten rätt:
 
 
”Kunskap om historiska sammanhang och rasistiska bildtraditioner är ett viktigt verktyg för att blottlägga de stereotyper som faktiskt verkar för avhumanisering även i vår tid – och därför är en kunskapsbank som Bilders makt så välkommen. Samtidigt vet den som minns debatten om Fazers kinapuffar att det inte går att reducera rasismen till ett rent informationsproblem. Det var knappast bara okunniga människor som avfärdade den rasistiska förpackningen som en politiskt korrekt icke-fråga.”
 
Asiater är då högst sannolikt den minoritet som stereotypiseras allra mest i dagens Sverige och västvärld då rasstereotyper av asiater fortfarande just inte uppfattas som rasstereotyper av de allra flesta majoritetsinvånare och icke-asiater i Sverige och i västvärlden.
 
När den aggressiva debatten om Fazers s k ”kinapuffar”-logo var en rasstereotyp eller ej rasade som allra mest (och som allra värst) i september 2011 genomförde opinionsinstitutet SIFO på SVT:s uppdrag en undersökning som visade att endast 3% av de tillfrågade upplevde bilden som kränkande (enda undantaget var åldersgruppen 15-29 år – 8% av 15-29-åringarna svarade trots allt att de upplevde bilden som kränkande) och vilket föranledde braskande och smått triumferande rubriker i stil med ”97% av svenska folket tycker inte att Fazers kinapuffar är rasistisk”.
 
Debatten om Fazers s k ”kinapuffar”-logo utgjorde f ö startskottet på och bildade upptakten till de 20-talet offentliga debatter som följde i landet om rasstereotyper av olika minoriteter och vilka just rasade på ett synnerligen aggressivt sätt mellan 2012-15 och gjorde SD till ett tvåsiffrigt parti (SD tog klivet från 9% till 10% i opinionsundersökningarna just när något av rasstereotypdebatternas rasstereotypdebatt rasade som allra mest och som allra värst vintern 2012, nämligen rasstereotypdebatten om ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”) liksom att de sammantaget försatte den svenska (vänsterliberala) antirasismen i en djup kris då de allra flesta av landets antirasister eller åtminstone en mycket stor andel av dem valde att försvara rasstereotyperna mellan 2011-15.
Apropå kunskapsbanken Bilders makt.
 
 
Gilles Deleuze: ”Il y a toujours un Nègre, un Juif, un Chinois, un Grand Mogol, un Aryen, dans le délire ”.
 
Fritt översatt – ”I det (vita) deliriumet (alternativt i den vita psykosen alternativt i vithetens psyke) finns det alltid en svart person, en jude, en kines, en muslim och en arier”.

SVT fortsätter sin mångfaldssatsning med nya rasperformativa rasstereotyper av asiater riktade till barn och ungdomar

SVT (och de båda andra public service-företagen) satsar som bekant hårt på mångfald numera (apropå den debattartikel som bl a Alexandra Pascalidou nyligen skrev  -http://www.expressen.se/debatt/svt-befinner-sig-i-mangfaldens-istid/?social=fb) och denna gång i form av ett program om en slags freakkaraktär kallad Ninjaman som är riktat till barn och ungdomar och som helt och hållet bygger på rasperformativ (och rasstereotyp) igenkänning (OBS: dock ej på spegling, då programmet ej har ”tänkt in” asiatiska barn som tittare) hos en icke-asiatisk och både majoritets- och minoritetspublik (barn och ungdomar som talar teckenspråk, samiska och finsktalande barn och unga o s v) som har översköljts med och matats med hur ”asiater” rör sig, talar, beter sig, gör sig till, hoppar, flyger, kryper, ramlar, hälsar, bugar, ler, skrattar, klättrar och springer i det närmaste sedan de föddes för annars är det fullständigt omöjligt för de icke-asiatiska barnen att överhuvudtaget avtolka, läsa av, avkoda och ta in och förstå och fr a att roas, le, skratta och känna lust och njutning när de tittar på SVT:s mångfaldssatsning Ninjaman.
ninjaman-650-jpg.jpeg
Och säkert är det fler än jag som ser framför sig en fortsättning på denna mångfaldssatsning i form av en hel serie med fler freakkaraktärer tagna ur det koloniala rasperformativa arkivet: En halvnaken svart man med spjut som springer runt och ropar gutturalt, en galen s k MENA-man med stort skägg och turban och en jättelik kroksabel som skriker och beter sig aggro med något vilt i blicken, en halvnaken s k ”indian” med yxa och fjädrar i håret som smyger runt och då och då ropar ”ugh” och utstöter djuriska läten, en kort och krallig latinamerikansk s k machoman med bakslick som struttar runt och kråmar sig iförd en färgglad skjorta, en sydasiatisk man uppklädd i prål som larvar sig och bryter kraftigt på s k indisk engelska och varför inte t o m en liten inuit som inte säger någonting och bara går runt och ler gåtfullt iklädd en pälsbrämad kapuschong.