Kategori: asiater

Hatbrotten mot asiater fortsätter att äga rum i USA och det står nu klart att andra minoritetspersoner ofta är gärningspersonerna

Hatbrotten mot asiater, som exploderade i omfattning i hela västvärlden under pandemin, fortsätter att hålla en hög nivå särskilt i USA där ett flertal mord på asiatiska kvinnor i New York har ägt rum sedan årets början och för några dagar sedan blev tre asiatiska kvinnor skjutna i Dallas. 

Det blir tyvärr allt tydligare att flertalet gärningspersoner tillhör andra minoriteter och nästan alltid är de svarta eller latinos. Nu har t ex en latinamerikansk man åtalats för att ha kört in i en Stop Asian hate-demonstration med sin bil (han var bl a nära att köra över en 9-årig asiatisk flicka) och samtidigt ropat s k rasord (d v s nedsättande uttryck som används för att beteckna asiater).

Även i Sverige finns det en del som tyder på att det främst är representanter för andra minoriteter som trakasserar och attackerar asiater – det var bl a företrädare för Kinesiska riksförbundet i Sverige inne på under pandemin och här handlar det fr a om afrosvenskar, latinos och personer med bakgrund i den s k MENA-regionen och på Balkan.

Den stora frågan är nu varför andra minoriteter hyser agg och vrede och kanske t o m hat mot asiater i västvärlden i länder som USA och Sverige och det går att tänka sig att det finns olika orsaker beroende på varje enskilt västlands närhistoria och rasrelationer men också att det kan finnas en del liknande förklaringar: 

Avundsjuka för att asiater klarar sig bättre än andra minoriteter brukar nämnas, att asiaterna tenderar att ”hålla sig för sig själva” i ”gettona”, ”förorterna”, ”the projects” och ”les banlieues” är en annan förklaring som ibland hörs (d v s medan afrosvenskar, latinos och personer med bakgrund i MENA-regionen och på Balkan interagerar med varandra i de svenska miljonprogramsområdena så anses asiaterna som bor och lever i miljonprogramsområdena ”hålla sig för sig själva”) liksom också att många med bakgrund i fr a Latinamerika och Afrika och delar av MENA-regionen kan hysa en stor bitterhet mot länder i Asien (Kina, Japan, Sydkorea, Taiwan o s v) som investerar i deras hemländer.

Sist men inte minst är det fr a asiatiska kvinnor som attackeras vilket kan bero på att de anses vara ”vulgära” då de sexualiseras mycket hårt, d v s ett slags antiasiatiskt kvinnohat verkar vara rejält närvarande bakom flertalet av hatbrotten.

https://www.nbcnews.com/news/asian-america/man-arrested-bias-charges-disrupting-stop-asian-hate-rally-los-angeles-rcna28625?fbclid=IwAR01YyfPsMI4A59PL4Xo6FKmpnCmdvLE4Zn9aBBf5AbOhpdL2MKwieuz6ss

“A Southern California man was arrested Thursday and charged with disrupting a peaceful rally against anti-Asian racism last year and telling protesters to “Go back to China,” officials said.

Steve Lee Dominguez, 56, of Diamond Bar, has been charged with two counts of bias-motivated interference with federal protected activities, prosecutors said.

The ”Stop Asian Hate” protest in Los Angeles County unfolded on March 21 last year, just five days after a gunman fatally shot eight people near Atlanta. Six of the victims were women of Asian descent. 

The rally attendees were peacefully and legally crossing the intersection of Diamond Bar Boulevard and Grand Avenue as Dominguez approached in his black Honda sedan, according to a federal grand jury indictment.

Dominguez started yelling ”Go back to China” and obscenities at the rally participants at the intersection, according to the indictment. 

“Defendant Dominguez then deliberately drove his car through the crosswalk of the intersection at the red light, made an illegal u-turn and cut off the route of several rally participants lawfully crossing the pedestrian crosswalk.” 

He again yelled an obscenity while nearly hitting a 9-year-old girl, the indictment said. 

Dominguez also yelled ”racial epithets at the rally participants,” the indictment said.

Dominguez’s attorney could not immediately be reached for comment Thursday afternoon. 

Messages left at several phone numbers listed for Dominguez and his family in Southern California were not immediately replied to.”

Om sången ”Usch, fy skam, en äkta kinaman” och de första asiatiska och icke-vita invandrarna i Sverige

En person har varit vänlig nog att skänka mig ett tryckt reklamblad i original för Lasse Dahlquists sång ”Usch, fy skam, en äkta kinaman” som Gösta Jonsson och Gösta Jonssons orkester spelade in på en skiva som gavs ut 1940.

Sången är naturligtvis närmast groteskt rasstereotyp men representerar samtidigt också ett stycke svensk utomeuropeisk invandringshistoria och behandlar specifikt och konkret de första kinesiska och östasiatiska invandrarna i Sverige.

Sången och närmare bestämt sångtexten kan nämligen vara den allra första på svenska som handlar om utomeuropeiska invandrare i Sverige och här finns ”självklart” alla kända ”ingredienser”: Sångens ”kinaman” blir välbeställd och det antyds att han både är något av en skojare i affärer och en utomeuropeisk man som gärna kurtiserar svenska kvinnor.

Bakgrunden till sången står att hitta i att ett antal icke-vita invandrare befann sig i Sverige under mellankrigstiden varav flertalet kan ha varit just kineser och östasiater och varav antagligen 95% om inte mer än så var unga män. Vad gäller just kinesiska invandrare så är det då känt att ett antal unga män från framför allt Zhejiang-provinsen befann sig i Sverige under mellankrigstiden och verkade som gårdfarihandlare på landsbygden på samma sätt som att en del östeuropeiska judar gjorde detsamma vid denna tid. En hel del av dessa tidiga kinesiska invandrarmän hamnade f ö i Statens rasbiologiska instituts bildarkiv och användes som ”rastypexempel” i diverse ”vetenskapliga” publikationer på grund av att de fotograferades av den svenska polisen innan de förvisades från landet med hänvisning till lösdriverilagen.

Bakgrunden till att det lilla antalet kineser, östasiater och icke-vita generellt som besökte och vistades i Sverige mellan ca 1910-40 blev gripna av den dåtida svenska polisen och utvisade ur riket, och varav nästan alla var unga män, var att det svenska rastänkandet nådde sin kulmen vid denna tid vilket innebar att det rådde ett slags besatthet vid att världens förment vitaste och vackraste och (ras)renaste folk majoritetssvenskarna inte skulle reproducera sig med icke-vita (d v s i form av s k rasblandning). År 1931 skrev exempelvis en myndighet till regeringen att ”färgade raser under inga förhållanden, n-gr-r icke ens såsom tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall böra äga tillträde till riket” och syftade just på att svenskarna inte skulle s k rasblanda sig med icke-vita. Det lilla antalet s k blandade eller mixade barn som ändå föddes i landet med en icke-vit och en majoritetssvensk förälder mellan ca 1910-40, och oftast handlade det om en majoritetssvensk mor, blev bortadopterade direkt efter födseln och den vita svenska mamman blev därefter ofta steriliserad som ”straff” för att ha idkat könsumgänge över de s k rasgränserna. Ett annat sätt att stoppa tillkomsten av s k blandade eller mixade barn var att mer eller mindre tvinga den vita svenska gravida kvinnan till abort och efter aborten blev hon likaledes ofta steriliserad.

Några enstaka av de unga kinesiska männen som försörjde sig som handelsresande och gårdfarihandlare under mellankrigstiden lyckades dock hålla sig undan från att bli utvisade och mot alla odds kvarstanna i landet livet ut och senare i några fall även gifta sig med majoritetssvenska kvinnor. Strax innan och under Andra världskriget ankom sedan ytterligare ett mindre antal manliga kineser till landet vilka kom att stanna permanent såsom den blivande översättaren Hwang Tsu-Yü som invandrade 1939. Likaså anlände ett antal personer under krigsåren som kom att bli de första kinesiska kockarna vid de första kinesiska och asiatiska restaurangerna i Sverige såsom på Berns asiatiska, som slog upp portarna 1944.

Intervju med en av de första asiaterna som invandrade till Sverige 1953

Örnsköldsviks Allehandas Izabelle Nordfjell intervjuar Hi Choon Lee, som kom till Sverige och till Västergensjö utanför Bredbyn 1953 som fosterbarn till bonden Sara Östholm. Lee var den andra eller möjligen tredje koreanen som invandrade till Sverige och en av de första utomeuropéerna som gjorde detsamma som kvarstannade permanent i landet.

”Även fast historien utspelade sig för snart 70 år sedan minns Hi Choon Lee tiden i Anundsjö starkt.

– Det var fantastiskt att få komma dit från kriget och Sara var så snäll, säger Hi ChoonLee, som i dag är 82 år gammal.”

https://www.allehanda.se/2022-05-08/kom-som-fosterbarn-fran-sydkorea-till-vastergensjo–sa-gick-det-sen?fbclid=IwAR0w4jJy6itheQwXf34JdXs7tuMcSj03-DiO9YDHBV199P8XKyXGt1H4mZ4

”I dag är Hi Choon Lee är 82 år gammal och bor i Nynäshamn utanför Stockholm. Minnena från tiden i Västergensjö är starka.

– Det var en stor sensation för alla i bygden när jag kom dit, ingen hade sett en asiat förut och det fanns en stor nyfikenhet, säger Hi Choon Lee, eller Lee som han kallas.

På 50-talet pågick Koreakriget och Lee växte inte upp under några goda omständigheter. Eftersom han var en begåvad musiker, som bland annat utsetts till en av landets bästa violinister, spelade han på sjukhusen för att tjäna pengar till sin familj. En musiklärare i Anundsjö hade en god vän stationerad på sjukhuset där Lee spelade.

– När den här mannen träffade mig blev han eld och lågor och sa att han kanske kunde hjälpa mig till Sverige så att jag kunde fortsätta mina musikstudier där. Musikläraren och den goda vännen bildade Sverigekoreaföreningen i Anundsjö och började samla in pengar till flygbiljetten. – De var väldigt entusiastiska för att få mig till Sverige. Vintern 1953 lyfte Lee och hans violin med flyget till Sverige. Att komma till ett okänt land som 13-åring var inte helt okomplicerat eftersom Lee inte kunde språket. Av de amerikanska soldaterna hade han lärt sig några få ord på engelska.

– Det var stort att komma till Sverige. Det tog tre dagar att ta sig Brommas flygplats. På flygplatsen mötte musikläraren från Anundsjö upp honom – och alla de stora nyhetstidningarna.

– Jag visste ingenting om Sverige. Det var inte helt enkelt att förstå varandra i början och en korean som studerade till läkare i Uppsala hjälpte till att översätta på flygplatsen. På bondgården hemma hos Sara Östholm i Västergensjö fick Lee husrum. Så småningom fick han börja i Bredbyns folkskola och lärde sig svenska.

– Jag blev väldigt välkomnad och alla var otroligt snälla med mig. Första tiden på gården fick han dock problem med magen.

– Den första tiden var jag inte van att dricka mjölk, men av en underlig anledning så gick det bra att dricka mjölken om jag blandade den med lingonsylt. Han minns också att han lärde sig åka skidor.

– Det var en stor sensation att åka skidor. Jag minns att jag kom sist i en skidtävling som arrangerades, skrattar Lee. I Anundsjö samlades pengar in för att Lee skulle få fortsätta studera musik och han åkte även runt med sin violin i byarna för att få ihop pengar till utbildningen. Efter två år hade föreningen och Lee fått ihop tillräckligt med pengar och då flyttade han till Stockholm. Ett par år efter studierna blev han anställd på Kungliga operan och sedan på Kungliga Filharmoniska Orkestern.

– Där blev jag kvar i 43 år tills jag pensionerade mig 2005. Fram till 1960 var han skriven i Västergensjö och ett par gånger efter flytten till Stockholm åkte han och hälsade på Sara Östholm. Efter tjugo år i Sverige åkte han och hämtade sina föräldrar i Sydkorea. Lee säger att han är väldigt tacksam för det liv han har haft.

– Jag har haft ett lyckligt liv där jag rest och fått se mycket. Jag har också fått två söner, en dotter och jag har fyra barnbarn. En sista resa till Västergensjö hoppas han kan bli av – sist han var där var för 40 år sedan.

– Tillåter hälsan kanske jag kan resa dit men vi får se hur allt blir, jag är gammal nu.”

Om en ny bok om rasism mot asiater i Sverige

I januari i år bestämde jag mig för att försöka hitta och spåra upp samt läsa och gå igenom samtliga svenskspråkiga originaltexter som en svensk asiat har skrivit eller som handlar om svenska asiater vilka antingen har offentliggjorts i bokform eller i tryckta tidningar och tidskrifter och vilka på något sätt kretsar kring frågan om rasism mot asiater i Sverige – d v s kort och gott samtliga svenskspråkiga offentliga och (pappers)tryckta texter vilka behandlar svensk antiasiatisk rasism.

Sagt och gjort: Efter att ha hittat, läst och tematiserat totalt ett 100-tal bokpublikationer författade av asiater i Sverige och runt 900 antologi-, tidnings- och tidskriftstexter där svenska asiaters röster, erfarenheter, åsikter och perspektiv hörs och framkommer på något sätt håller för närvarande en ny bok sakta men säkert på att växa fram som kommer att bli den första i sitt slag som handlar om asiater i Sverige och svensk antiasiatisk rasism och hittills har jag preliminärt färdigställt två av fem planerade kapitel vilka sammantaget undersöker olika aspekter av att vara asiat i dagens Sverige.

I boken kommer både invandrare (varav de flesta har invandrat från Thailand, Kina, Vietnam eller Filippinerna), adopterade (varav de flesta har majoritetssvenska adoptivföräldrar), blandade (varav de flesta har en asiatisk mor och en vit far) och andragenerationare (varav de flesta är inrikes födda med två föräldrar som är födda i Kina eller Vietnam) att komma till tals och flertalet har ursprung i Sydkorea, Kina, Filippinerna eller Vietnam och en del även i Japan, Indonesien, Malaysia, Hongkong, Laos, Taiwan eller Singapore.

Till skillnad från invånarna i landet med bakgrund i Latinamerika, Karibien, Mellanöstern och Afrika vilka numerärt och proportionellt domineras av pojkar eller män så domineras de svenska asiaterna av flickor eller kvinnor och flertalet av texterna som rör asiater i Sverige och antiasiatisk rasism handlar också om asiatiska flickor eller kvinnor.

Om svenska asiaters bokproduktion och demografiska komposition

Förra året och början på innevarande år har sannerligen varit en produktiv period vad gäller svenska asiaters bokproduktion.

Förra året kom Mara Lee ut med två böcker – ”Främlingsfigurer. En bok om kärlek och hat” samt “Loving others, othering love. On a few tropes and emotions that shape the image of the stranger” – liksom jag själv: “Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt” och “Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasdiskussioner och rasfrågor i Sverige 1946-1977”.

Under förra året kom Ted Stenström även ut med sin debutroman ”Drömmegården” medan Li Li gav ut de båda diktsamlingarna ”Där blicken stannar” och ”Från sömnlös till ursprunget. Reviderade dikter 1988-2007. Och 2022 har hittills bjudit på Lap-See Lams bok ”Dreamers’ Quay, Dreamers’ Key” och Lisa Wool-Rim Sjöbloms nya album ”Den uppgrävda jorden” som är en uppföljning på den uppmärksammade debutboken ”Palimpsest” från 2016.

Sedan 1974 och fram tills mars månad 2022 har de svenska asiaterna sammanlagt legat bakom 94 boktitlar om jag nu har räknat rätt och innefattande allt från kok-, hand- och träningsböcker till diktsamlingar, romaner och självbiografier. 

Till skillnad från de andra utomeuropeiska minoriteternas samlade bokproduktion, som domineras av män och av invandrare samt av andragenerationare, så dominerar kvinnorna de svenska asiaternas bokproduktion liksom de adopterade och de blandade, vilket korresponderar väl med att den svenska asiatiska minoriteten i mycket hög grad är en kvinnodominerad minoritet samt att en hög andel svenska asiater just är adopterade och blandade medan andragenerationarna är relativt få.

Den 31 december 2021 fanns det totalt 232 167 invånare i landet som hade någon slags bakgrund i Öst- och Sydostasien varav flertalet härrörde från Thailand, Kina, Vietnam, Filippinerna och Sydkorea.

andel utrikes födda asiater: 65,74% (och 66,22% av de invandrade asiaterna var kvinnor)

andel adopterade bland de utrikes födda asiaterna: 12,69% (och 60,86% av de adopterade var kvinnor)

andel inrikes födda asiater: 34,26%

andel inrikes födda med två föräldrar som är födda i samma födelseland (d v s de s k andragenerationarna – t ex en person som är född i Sverige med två föräldrar som är födda i Japan) bland de inrikes födda: 20,69% 

andel blandade med en inrikes född förälder (d v s de s k mixade – t ex en person som är född i Sverige med en mor från Laos och en svenskfödd far) bland de inrikes födda: 62,27% (och 82,14% av dem har en asiatisk mor och en svenskfödd far)

De resterande 17,4 procenten inrikes födda har två utrikes födda föräldrar från olika länder och är därmed också blandade eller mixade – t ex kan det handla om en person som är född i Sverige med en mor från Thailand och en far från Finland eller Norge men det kan ibland också handla om en person som är född i Sverige med en mor från Filippinerna och en far från Sydkorea.

Reflektioner kring varför andra minoritetsgrupper hyser en aversion mot asiater

Igår inföll årsdagen för de s k spa-skjutningarna i Atlanta när 8 personer mördades, varav 6 var asiatiska kvinnor, av en man som skyllde på att han var ”sexmissbrukare”. Totalt har ett 15-tal asiater i USA dödats under pandemin och 11 000 hatbrott riktade mot asiater i USA har inrapporterats och senast i förrgår attackerades en asiatisk kvinna i New York och misshandlades svårt efter att ha fått motta över 100 slag och sparkar.

Tyvärr är det ett statistiskt faktum att alltför många av dem som attackerar, misshandlar och även dödar asiater i USA tillhör andra minoritetsgrupper och oftast handlar det om svarta amerikaner eller latinamerikaner. Varför så är fallet är en synnerligen komplicerad historia som både handlar om de amerikanska rasrelationerna i historien och i samtiden liksom hur den amerikanska rassegregationen ser ut och sist men inte minst antagligen p g a att minoritetsinvånarna i USA har drabbats allra hårdast av pandemin såsom också är fallet i i stort sett samtliga västländer inklusive i Sverige. Även i Sverige har asiater trakasserats och attackerats fysiskt i det offentliga rummet under pandemin och även här har det antagligen statistiskt sett ofta handlar om förövare som tillhör andra minoritetsgrupper, vilka har drabbats mycket hårt av pandemin.

Det verkar med andra ord generellt finnas en uppdämd vrede mot asiater bland andra minoritetsgrupper i västvärlden som har kommit upp till ytan och i det närmaste exploderat under pandemiåren och som sannolikt fanns där redan innan pandemin utbröt.

Denna vrede, som åtminstone bär på vissa likheter med den generella aversionen mot judarna bland andra minoritetsgrupper, handlar i grunden antagligen om att asiater anses stå närmare den vita majoritetsbefolkningen än andra minoritetsgrupper. Sedan finns det också en otäck genuskomponent i sammanhanget – det är nämligen statistiskt sett i första hand asiatiska kvinnor som trakasseras, hotas, attackeras och även dödas. Att så är fallet har troligen att göra med en allmän hypersexualisering av asiatiska kvinnor men också med att asiatiska kvinnor ingår i heterosexuella intimrelationer med vita män i högre utsträckning än andra minoritetskvinnor, vilket återigen gör att asiater uppfattas som att de står närmare vita än andra minoritetsgrupper.

En översikt över artiklar i svenska tidningar och tidskrifter publicerade mellan 1927-2021 där asiaters upplevelser av Sverige och syn på rasism är i fokus

En kronologisk översikt över 274 artiklar i svenska tidningar och tidskrifter publicerade mellan 1927-2021 där asiater är intervjuade, där asiaters röster hörs eller som asiater har författat på svenska och som handlar om att vara asiat i Sverige i relation till frågor om antiasiatisk rasism (intervjuer, reportage, debattartiklar, repliker, krönikor, kolumner, insändare, ledare mm) och personerna som omnämns inom parentes är namn som förekommer under året.

Det som också går att konstatera är att adopterade är överrepresenterade, att kvinnorna dominerar samt att personer med bakgrund i Kina, Sydkorea, Filippinerna och Vietnam förekommer oftast.

(1927: 1)

1942: 1

(1946: 1)

1947: 1

1956: 1

1959: 1

1962: 1

(1964: 2 (Akiko Arno))

1965: 3 (Yung-Woo Han)

1970: 1

1971: 2 (Jonas Rask)

1973: 1

1988: 7 (Petra Ljung)

1990: 2 (Tom Hjelte)

1991: 1

1994: 5 (Sonja Björk)

1995: 1

1996: 2 (Astrid Trotzig)

1997: 3 (Astrid Trotzig)

1998: 1

2001: 2 (Soki Choi)

2002: 1

2003: 7 (Astrid Trotzig, Susanne Brink)

2004: 3 (Danjel Nam)

2005: 7 (Tobias Hübinette, Sofia French)

2006: 1

2007: 1

2008: 4 (Nguyen Bich Thuy, Alice Svensson)

2009: 4 (Lena Sundström)

2010: 1

2011: 10 (Patrik Lundberg)

2012: 9 (Patrik Lundberg, Merlita Malmström)

2013: 20 (Caroline Ljuus, Tove Lifvendahl)

2014: 19 (Ninni Sundin, Angela Larsson, Jenny Nguyen, Patrik Chi)

2015: 18 (Lisa Wool-Rim Sjöblom, Tobias Hübinette, Danjel Nam)

2016: 15 (Lisa Wool-Rim Sjöblom, Jo Dabouth)

2017: 8 (Viola Bao)

2018: 19 (Sharon Wong, Jeanina Santiago, Dido Stadler, Aili Tang)

2019: 10 (Viktor Wu)

2020: 39 (John Hamben, Yuhua Liu, Maria Fredriksson, Bryan Grey)

2021: 39 (Sofia Vu, Mara Lee, Evelyn Mok, Sayaka Osanami Törngren)

personer som förekommer tre gånger eller mer än så:

Gabriella Fäldt: 3

Tom Hjelte: 3

Angela Larsson: 3

Lin Lerpold: 3

Yuhua Liu: 3

Caroline Ljuus: 3

Merlita Malmström: 3

Jiang Millington: 3 

Nguyen Bich Thuy: 3

Jenny Nguyen: 3

Sherlina Nilsson: 3

Dido Stadler: 3

Lena Sundström: 3

Aili Tang: 3

Ann-Marie Tung Hermelin: 3

Sofia Vu: 3

Victor Wu: 3

Viola Bao: 4

Patrik Chi: 4

Bryan Grey: 4

John Hamben: 4

Sayaka Osanami Törngren: 4

Jeanina Santiago: 4

Mara Lee: 5

Tove Lifvendahl: 5

Danjel Nam: 7

Petra Ljung: 8

Lisa Wool-Rim Sjöblom: 8

Evelyn Mok: 9

Sharon Wong: 9

Maria Fredriksson: 10

Danny Lam: 11

Astrid Trotzig: 14

Tobias Hübinette: 26

Patrik Lundberg: 39

Reflektioner kring vad jag har lyckats åstadkomma hittills vad gäller några av de frågor som jag har drivit genom åren

Har i dagarna och av olika anledningar börjat reflekterat lite smått kring vad jag egentligen har lyckats åstadkomma hittills vad gäller några av de frågor som jag har drivit genom åren och både som forskare, debattör och aktivist – nämligen synen på den svenska extremhögern, på internationell adoption och utlandsadopterade, på rasstereotyper av och rasism mot asiater samt på rasbegreppet, jämlikhetsdata och färgblindhet som den rådande svenska antirasismen:

Vad gäller frågan om både den historiska och samtida svenska extremhögern i bred mening så känner jag att jag har åstadkommit en hel del vad gäller att förändra den tidigare allmänna synen på densamma som varande en obetydlig rörelse dominerad av samhällets ”förlorare” genom att jag grundade och deltog i att bygga upp Expo på 1990-talet och genom att jag 2002 gav ut boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45” som listar närmare 30 000 svenskar som en gång var en del av denna rörelse varav flertalet tillhörde de övre skikten i det dåtida Sverige. Jag har vidare legat bakom ett mycket stort antal avslöjanden rörande svenska ”kändisars” högerextrema bakgrund eller läggning. Dock har jag hittills misslyckats med att få till ett slags ultimat ”totalavslöjande” och fullständig granskning av det svenska kungahuset och hovet och dess kopplingar till extremhögern i bred mening och kanske kommer jag aldrig att få uppleva en sådan.

Vad gäller frågan om korruptionen inom den internationella adoptionsverksamheten samt situationen för de utlandsadopterade vad beträffar den utbredda förekomsten av psykisk ohälsa och en allmän socioekonomisk deklassering inom gruppen så känner jag att jag likaså har lyckats åstadkomma en hel del vad gäller att förändra den tidigare allmänna synen på utlandsadoptioner som varande en progressiv handling och på adopterade som en helt och hållet lycklig och lyckad grupp i samhället genom att publicera en mängd texter av alla de slag som i mångt och mycket har kommit att transformera den tidigare så rosenskimrande bilden av både adoption som fenomen och adopterade som grupp. Dock har jag hittills misslyckats med att få till ett slags slutgiltig uppgörelse med adoptionsverksamheten i Sverige och inte minst ett totalstopp för alla adoptioner från Sydkorea, d v s från det land varinom hela den internationella adoptionsverksamheten föddes och uppstod i dess moderna form på 1950-talet, och kanske kommer jag aldrig att få uppleva att Sydkorea upphör helt med att adoptera bort sina barn till Väst men förhoppningsvis så kommer den just nu pågående statliga adoptionsutredningen i varje fall att leda till en uppgörelse med adoptionsverksamheten i Sverige.

Vad gäller frågan om hur Sverige och svenskarna ser på asiater samt situationen för asiaterna i Sverige i relation till de så utbredda svenska rasstereotyperna av asiater, den svenska s k ”gulinghumorn” och den anti-asiatiska (vardags)rasism som asiater i Sverige drabbas av så känner jag att jag återigen har åstadkommit en hel del vad gäller att förändra den tidigare allmänna synen på asiater som en grupp som inte utsätts för rasism då den specifika rasism som drabbar asiater helt enkelt inte uppfattas och upplevs som rasism genom att jag genom åren har fått ur mig en försvarlig mängd texter vilka successivt har fått allt fler icke-asiater i Sverige att ta in och acceptera att den svenska s k ”gulinghumorn” faktiskt sårar svenska asiater. Dock har jag hittills misslyckats med att helt och hållet få stopp på den svenska s k ”gulinghumorn” liksom att få till ett större forskningsprojekt om svenska asiater som tar ett helhetsgrepp på gruppen i relation till den specifika anti-asiatiska rasism som drabbar just asiater i Sverige och kanske kommer jag aldrig att få uppleva att mer eller mindre alla icke-asiater går med på att de svenska rasstereotyperna av asiater förnedrar de svenska asiaterna och vad gäller att undersöka den anti-asiatiska rasismen i Sverige på djupet så hoppas jag få tillfälle att kunna göra det framöver.

Slutligen vad gäller frågan om rasbegreppet och jämlikhetsdatafrågan och kritiken av den specifika svenska antirasismen i form av färgblindheten samt situationen för den snabbt växande minoriteten icke-vita invånare i Sverige så känner jag sammanfattningsvis att jag har åstadkommit en hel del vad gäller att förändra den tidigare totaltabuiseringen av glosan ras och den tidigare extremt negativa synen på jämlikhetsdata som sade att ras inte (längre) har någon som helst betydelse i dagens Sverige och att det är fel att göra någon annan ”etnisk” uppdelning än den mellan ”svenskar och invandrare” (och därigenom helt fel att ens försöka mäta omfattningen av rasdiskrimineringen i Sverige) genom att jag genom åren har författat ett vid det här laget kanske t o m alltför stort antal texter i en mängd olika sammanhang vilka sakta men säkert nog ändå har fått alltmer gehör på sistone och inte minst bland de (majoritets)svenska antirasisterna vilka tidigare var i det närmaste massivt emot det jag argumenterade för. Dock har jag hittills misslyckats med att få merparten av de svenska forskarna som studerar invandrare och minoriteter att börja operationalisera ras liksom att få till ett slut på den rådande färgblindheten bland de svenska antirasisterna, och kanske kommer jag aldrig att få uppleva att rasbegreppet börjar användas på ett normaliserat sätt inom den svenska akademin eller att färgblindheten slutar att vara det dominerande sättet att vara antirasist på just i Sverige och vad gäller jämlikhetsdatafrågan så hoppas jag att den kommer att få ett åtminstone mindre genombrott i mainstreamsammanhang inom en inte alltför avlägsen framtid.

Om att ha publicerat den mest lästa artikeln på Expressens kultursida

Lite speciellt att notera att min artikel om DN:s ”gulinghumor”-publicering på Expressens kultursida fortfarande är den mest lästa efter tre dagar och dessutom har varit så under hela tre dagar på raken:

Jag trodde aldrig att en text om svenska asiater skulle kunna bli mer läst eller åtminstone mer besökt (för inte alla som besöker en digital artikel läser den ju från början till slut) än en text (och dessutom författad av Expressens självaste kulturchef) om det svenska kronprinsparet men så verkar faktiskt vara fallet om nu inte Expressens automatiska räkneverk på tidningens hemsida som mäter antalet (unika) läsare och/eller besökare är satt ur funktion eller manipulerad på något sätt.

Om de första (öst- och sydost)asiaterna i Sverige

Några spridda anteckningar kring de första (öst- och sydost)asiaterna i Sverige:

Den förste indonesiern som besökte Sverige och som antagligen var den förste asiaten som också invandrade till Sverige och kvarstannade här permanent var en uppskattningsvis 9-årig pojke från dagens Indonesien som holländarna hade rövat bort på Sumatra och förslavat och som en svensk kapten tillhörande Svenska ostindiska kompaniet köpte från holländarna och tog med sig hem till Sverige. Pojken anlände till Göteborg 1767 och döptes sedermera till Pehr Philander och var på sin tid känd som ”Javanen” bland dåtidens svenskar. Han fick sammanlagt fem barn och hans efterkommande lever än idag och det är möjligt att han kom att träffa den samtida och långt mer kände Gustav ”Badin” Couchi. År 1889 deltog även representanter från dagens Indonesien vid 8:de internationella orientalistkongressen som ägde rum i Stockholm och Oslo. Därefter är det okänt vem som var den näste indonesen som invandrade till och bosatte sig permanent i Sverige. År 1960 fanns det 122 invånare i landet som var födda i Indonesien varav några troligen var sjömän som arbetade för och i den svenska handelsflottan medan andra antagligen var adoptivbarn och någon eller några kan också ha varit invandrade holländare som hade fötts i Indonesien.

Det finns dock uppgifter om att en ”ostindier” ska ha tjänstgjort som soldat vid garnisonsregementet i Göteborg på 1760-talet och om det handlade om en person från Öst- eller Sydostasien så kan det vara så att denne person var den förste asiaten i Sverige som det åtminstone finns skriftliga spår efter.

Den förste kinesen som besökte Sverige var köpmannen och tolken Afock Choi 1786, som var knuten till Svenska ostindiska kompaniet. Därefter bör det ha varit det första kinesiska diplomatiska besöket som kom till Sverige 1866. Den förste kinesen som bosatte sig i Sverige, om än för en kort period mellan 1904-06, var antagligen reformpolitikern Kang Yuwei. Efter Kang Yuwei är det svårt att säga vem som var den förste kinesen som invandrade till Sverige och kvarstannade här permanent men möjligen var det översättaren och universitetsläraren Hwang Tsu-yü som ankom till Sverige 1939. År 1900 fanns det i varje fall 34 invånare i Sverige som var födda i Kina och år 1930 handlade det om 201 invånare varav flera var studenter och i båda fallen är det också troligt att flera av dem var svenskar och andra västerlänningar som hade fötts i Kina.

Den förste japanen som besökte Sverige bestod av en trupp japanska akrobater som uppträdde i bl a Stockholm och Göteborg 1868. Det första japanska diplomatiska besöket ägde sedan rum 1873 och 1889 deltog tre japanska representanter vid den 8:de internationella orientalistkongressen som ägde rum i Stockholm och Oslo. Därefter är det okänt vem som var den förste japanen som invandrade till och bosatte sig permanent i Sverige men år 1900 fanns det i varje fall tre invånare i landet som var födda i Japan och år 1930 handlade det om 29 invånare.

Den förste thailändaren som besökte Sverige var möjligen diplomaten prins Prisdang 1883. Prins Sai Sanitwongse samt två thailändska representanter vid den 8:de internationella orientalistkongressen som ägde rum i Stockholm och Oslo besökte sedan Sverige under 1889. Några år senare år 1897 besökte sedan kung Chulalongkorn Sverige. Därefter är det svårt att säga vem som var den förste thailändaren som invandrade till Sverige och kvarstannade här permanent. År 1950 fanns det i varje fall 13 invånare i Sverige som var födda i Thailand.

Den förste koreanen som besökte Sverige var Young Sook Choi 1926, som kvarstannade i landet som student fram tills 1931. År 1927 besökte också den dåvarande koreanske kronprinsen och dennes japanska fru Sverige. Den förste koreanen som invandrade till Sverige och kvarstannade här permanent var Seung-bog Cho 1950 som sedermera blev Sveriges förste professor i japanska. Det första adoptivbarnet från Korea anlände sedan till Sverige 1957.

Det är okänt vem som var den förste filippinaren som besökte Sverige. År 1960 fanns det i varje fall fem invånare i Sverige som var födda i Filippinerna och det är troligt att någon eller flertalet av dem var sjömän som arbetade för och i den svenska handelsflottan medan någon kan ha varit adoptivbarn.

Det är okänt vem som var den förste vietnamesen som besökte Sverige. År 1973 fanns det i varje fall 19 invånare i Sverige som var födda i Vietnam och det är troligt att flera om inte flertalet av dem var adoptivbarn och någon eller några kan också ha varit invandrade fransmän som hade fötts i Vietnam.

Det är okänt vem som var den förste malaysiern som besökte Sverige. År 1970 fanns det i varje fall 45 invånare i Sverige som var födda i Malaysia varav flertalet antagligen var etniska kineser från provinsen Penang och dagens Singapore och någon eller några kan också ha varit invandrade britter som hade fötts i Malaysia och Singapore.