Kategori: nazister

Idag för 71 år sedan den 6 juni 1950 meddelade det största dåtida svenska nazistpartiet att partiet skulle läggas ned

Idag för 71 år sedan den 6 juni 1950 meddelade det största dåtida och hittills mest betydande och långlivade svenska nazistpartiet SSS – Svensk socialistisk samling – att partiet skulle läggas ned i det sista numret av partiorganet Den svenske folksocialisten (DSF), som just utkom den 6 juni 1950.


SSS hade bildats 1933 av Sven Olov Lindholm som Nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSAP), som då var en utbrytning ur Sveriges första nazistparti SNSP (Svenska nationalsocialistiska partiet) som i sin tur leddes av Birger Furugård.


NSAP blev med åren Sveriges ledande och till slut även enda nazistparti och dess ledare Lindholm (som i det sista numret av DSF bl a bjöd på en dikt som prydde omslaget) konkurrerade med tiden ut alla andra svenska nazistledare.


Partiets storhetstid inföll under (mellankrigs)åren innan Andra världskriget utbröt: 1936 lyckades NSAP/SSS exempelvis erhålla 17 483 röster i det årets andrakammarval och så sent som 1938 erövrade partiet 19 kommunala mandat runtom i landet. Sammantaget var åtminstone 10 000 enskilda personer någon gång medlem i partiet under dess 17-åriga existens mellan 1933-50.


I det sista numret av DSF som utkom idag för 71 år sedan hittades bl a en dikt signerad Axel Slotte, ännu en dikt författad av den finlandssvenske högerextreme poeten Bertel Gripenberg, en artikel författad av friherrinnan Annie Åkerhielm (d v s dottern till Sveriges förste anarkist Nils Herman Quiding) samt en bestämd dementi att Lindholms då nyblivna fru Vera (som ju fortfarande lever under namnet Vera Oredsson) skulle vara judinna (och numret trycktes f ö av Stefan Löfvens biologiska morfar Ludvid ”Ludde” Löfven från Värmland som på sin tid var ökänd som landets antagligen enda nazistiska typograf).


Ett flertal f d NSAP/SSS-medlemmar som hade kvarstannat i partiet ända fram tills dess upplösning 1950 kom sedan att spela en avgörande roll för att upprätthålla den ”röda tråden” och den ideologiska kontinuiteten mellan mellankrigstidens och krigsårens naziströrelse och dagens svenska extremhöger genom att fortsätta att vara politiskt aktiva under efterkrigstiden och Kalla kriget såsom i samband med SD:s bildande 1988 och under SD:s första år och i många fall ända fram tills dess att de gick bort.


Den person som Lindholm utsåg till ordförande för den kamratförening som SSS omvandlades till – den f d Finlandsfrivillige Bengt Jansson – var till exempel trogen sin ungdoms politiska ideal ända fram till sin bortgång på 2000-talet genom att bl a alltid och år efter år delta i och närvara på den s k De stupades dag den 14 april som är årsdagen för den Finlandsfrivillige Gösta Hallberg-Cuulas dödsdag och ceremonin äger då rum framför dennes grav på Norra kyrkogården i Solna.


Den sannolikt allra sista SSS-medlemmen som kvarstannade i partiet fram tills dess att det lades ned för 71 år sedan och som fortsatte att vara aktiv ”nonstop” i den svenska s k nationella rörelsen och bl a i nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP) under efterkrigstiden och därefter i SD under 1980- och 90-talen gick f ö bort alldeles nyligen – nämligen Gösta Bergquist.

Ska SD Göteborgs naziförbannelse snart även drabba antisemiten och rasideologen Jörgen Fogelklou såsom denna förbannelse har drabbat alla hans företrädare? En påminnelse om att SD Göteborg har dominerats och letts av antisemiter och rasideologer av Fogelklous typ ända från start

Ska SD Göteborgs naziförbannelse snart även drabba SD Göteborgs nuvarande ”starke man” antisemiten och rasideologen Jörgen Fogelklou eller ej såsom denna förbannelse har drabbat hans företrädare? SD Göteborg har ända från start dominerats och letts av antisemiter och rasideologer av Fogelklous typ.

Igår trendade Jörgen Fogelklous namn på svenskspråkiga Twitter efter Aftonbladets skriverier om denne (se bl a https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/mBkVg4/forre-sd-kommunalradet-fogelklou-erkande-allt-for-mig) och den stora frågan är nu om SD Göteborgs naziförbannelse ska slå in igen – d v s om SD:s ”starke man” i den så viktiga staden Göteborg och i den så viktiga regionen Västra Götaland ska tvingas avgå och uteslutas eller ej efter att under flera år ha uttryckt allsköns Förintelsehyllande, antisemitiska och rasideologiska åsikter på Flashback eller kommer dennes nära vänskap med Åkesson och de andra SD-topparna att se till att han kommer att sitta kvar fram tills och över 2022 års val?

Under pandemin har SD nämligen klättrat dramatiskt i opinionsundersökningarna i just Göteborg och Västra Götaland och partiet ligger där nu på 12% i själva staden respektive på 22-23% i den omkringliggande regionen vilket innebär åtskilliga nya mandat i 2022 års val så det är mycket (d v s konkret 10 000-tals och åter 10 000-tals väljare/röster) som ligger i vågskålen för partiet i denna del av landet.

SD Göteborg bildades i mars 1988 under ledning av Reine Wikström från nazistiska NRP på ett möte på Hisingen som samlade större delen av Göteborgs dåtida s k nationella rörelse i form av f d och/eller dåvarande medlemmar i nazistiska NRP och fascistiska Nysvenska rörelsen och representanter från den mycket våldsamma nazistiska skinheadsubkulturen i staden som genom åren kom att stå bakom ett flertal attentat och mord på homosexuella och icke-vita män.

SD Göteborgs naziförbannelse handlar då kort och gott om att SD Göteborg i stort sett alltid har letts av rasideologer, vilka en efter en just har fått avgå och uteslutits ur SD. Vem som egentligen lade denna förbannelse på SD Göteborg är dock en annan fråga och buden är många: Säpo? AFA? Expo? Göteborgsjudarna? Muslimerna i Göteborgs förorter? Göteborgshumorn? Eller kanske t o m det berömda Göteborgsvädret?

Bland de mer illustra deltagarna på SD Göteborgs legendomsusade grundandemöte hittades den riksbekante jazzmusikern Hans ”Cooling” Carling, SD:s första ledare Anders Klarström och den blivande Ace of Base-världsstjärnan Ulf Ekberg som valdes till sekreterare för partiavdelningen samt Johnny Lindén, som kom att producera Ace of Bases debutalbum ”Happy nation” som på sin tid var det debutalbum i populärmusikhistorien som sålde allra mest fram tills dess (det handlade om kring 23 miljoner exemplar – Lindén, som senare kom att skriva för bl a nazistiska Info-14 och Svegot, designade dessutom även skivomslaget och var länge den som låg bakom SD:s partiorgan SD-Bulletinen).

Nazisten Reine Wikström kom senare att uteslutas ur SD 2006 medan Anders Klarström, som också han hade en bakgrund i nazistiska NRP, lämnade SD 1995. Klarström var då f ö tillsammans med dåvarande NRP Uppsalas kvinnliga ledare. Därefter tog den hårdhänta och brutala Lars ”Lasse” Emanuelsson (och dennes bror Per) över taktpinnen i Göteborg, som brukade omge sig med ett entourage av (nazi)skinheads, och där han bl a anordnade ett massmöte på Götaplatsen som var direkt inspirerat av de nazistiska Nürnbergdagarna.

Emanuelsson uteslöts sedan i sin tur ur partiet 2004 och därefter tog SD:s f d ledare Mikael Jansson över ledningen i Göteborg samtidigt som att han f ö var tillsammans med dåvarande kryptonazistiska Nationaldemokraternas internationella sekreterare som brukade marschera i den nazistiska s k Salemmarschen.

Jansson, som sedermera gick över till AfS 2018, efterträddes sedan av Patrik Ehn, som har ett förflutet i nazistiska NRP och som tidigare ledde nazistiska Riksfrontens Uppsala-avdelning, och som också han drabbades av SD Göteborgs nazistiska förbannelse genom att bli utesluten ur partiet 2013.

Efter Ehn var Lars Hansson sedan under flera år partiets ”starke man” i Göteborg och Västsverige men även han kom att uteslutas ur partiet 2018. F ö kan det här vara relevant att nämna att AfS nuvarande ledare Gustav Kasselstrand började sin politiska bana i SD Göteborg och även han uteslöts som bekant ur partiet, vilket gjorde att AfS bildades.

När sedan dammet till slut hade lagt sig efter åratal av interna SD-maktstrider i Göteborg och Västra Götaland som dessutom kantades av ständiga mediala s k rasskandaler (d v s när en SD-politiker avslöjas med att ha sagt, skrivit eller gjort något rasistiskt och/eller spridit, stöttat och sympatiserat med någon rasideologisk ståndpunkt) har Jörgen Fogelklou till slut framträtt som SD:s obestridliga ledare i Göteborg och Västra Götaland och den stora frågan är nu som sagt om SD Göteborgs naziförbannelse också ska drabba honom eller inte?

Jörgen Fogelklou på Flashback:

”Mengele var en oerhört pragmatisk man. Han insåg att som läkare och vetenskapsman var koncentrationslägren ett helt unikt tillfälle att ’kunna göra vad man vill’. Han insåg naturligtvis att i fredstid skulle han aldrig få chansen att obducera tvillingar som dött på samma tidpunkt.”

”Juden är roten till allt ont.”

”Ett par Zyklon-B burkar hade med andra ord sparat oss svenskar 1,3 miljarder.” (med anledning av en uträkning att det skulle kosta staten denna summa om alla utvisningsbeslut verkställdes)

”Det mest logiska vore naturligtvis att ta till vapen. Ett snabbt, billigt och effektivt sätt att bli kvitt problemet en gång för alla. Tyvärr är inte alla redo för en sådan drastisk metod.”

Jörgen Fogelklou i GP 2017:

”Vi står solidariska med kampen mot antisemitism i alla dess former… Vad gäller den judiska minoriteten står vi upp för den och dess rättigheter på alla tänkbara sätt, något annat är för oss otänkbart… Den 27 januari lägger vi självklart alla politiska meningsskiljaktigheter åt sidan och enas i vår respekt för Förintelsens offer.” (med anledning av Förintelsens minnesdag 2017, som SD deltar i att åminna)

En historisk översikt över den svenska s k nationella rörelsens försök att göra anspråk på första maj från Lindholms nazistparti till dagens SD och via bl a NRP, VAM, NSF och NMR

Mycket mer än så här kommer nog inte NMR att åstadkomma idag på första maj:


Denna banderoll sattes upp i natt och inför idag i anslutning till skolan Nya Elementar som ligger i Bromma i Stockholm där NMR kan sägas ha uppstått en gång i tiden i form av en synnerligen livaktig (nazi)skinheadsubkultur på 90-talet och genom den nazistiska organisationen Oberoende nationell ungdom, som ursprungligen var knuten till SD och som sedermera kom att utvecklas till dagens NMR.


Att banderollen sattes upp just i Bromma kan m a o tolkas som en medveten eller omedveten blinkning till NMR:s ursprung och historia och som ett slags hommage till denna del av Stockholm, som en gång födde fram och hyste en tyvärr alltför dynamisk nazistisk ungdomssubkultur.


Ända sedan mellankrigstiden har den svenska s k nationella rörelsen gjort vad den har kunnat för att göra anspråk på första maj då rörelsen anser sig representera folket och under större delen av det högindustriella 1900-talet utgjorde arbetarklassen merparten av folket (d v s LO-kollektivet dominerade totalbefolkningen demografiskt och proportionellt sett), vilket gjorde att den s k nationella rörelsen gjorde allt för att framställa sig som arbetarnas och därmed folkets rörelse.


Under 1930- och 40-talen anordnade fr a Lindholms nazistparti NSAP/SSS och det s k Flygpartiet regelbundna första maj-möten och så sent som den 1 maj 1945 kunde nazistledaren Lindholm tala på ett nazistiskt första maj-möte på Medborgarplatsen på det på den tiden röda och proletära Södermalm i Stockholm.

VAM 1 maj 1993 i Gšteborg. PŒ bilden ses demonstranter heilande en HitlerhŠlsning.


Efter kriget var det fr a Oredssons NRP som ärvde Lindholms vänsternazistiska idégods och utmålade sig som ett arbetarnas och folkets parti, på 1990- och 2000-talen anordnade både VAM och NSF flera första maj-manifestationer och under 2010-talet är det just fr a NMR som har övertagit samma ideologiska arv från NSAP/SSS genom att arrangera ett flertal mycket uppmärksammade första maj-evenemang i olika kommuner runtom i landet. Det är också ett faktum att både NRP, VAM, NSF och NMR dominerades och domineras av medlemmar och aktivister som kommer från arbetarklassen.


När SD bildades 1988 försökte partiet visserligen under några år på 90-talet att utmåla sig som något av NSAP/SSS sentida efterföljare men SD gjorde aldrig några officiella försök att ta över första maj då ett flertal av SD:s grundare och första ideologer kom från den radikala anti-68-rörelsen och därigenom hatade de allt vad vänster, arbetarrörelsen, socialism och marxism heter. SD har i stället länge krävt i sitt partiprogram att 1 maj ska avskaffas som helgdag och även motionerat om saken i riksdagen.


SD-aktivister har också genom åren vid flera tillfällen försökt att störa och sabotera olika första maj-manifestationer såsom den 1 maj 1993 när en f d partistyrelseledamot greps i Kungsträdgården i Stockholm tillsammans med dåvarande SDU:s ledare när han försökte närma sig V:s dåvarande ledare Gudrun Schyman beväpnad med en skarpladdad handgranat.


Samtidigt har SD sedan 2010-talet utvecklats till landets näst största arbetarparti med idag över 33 000 medlemmar (SD är f ö tyvärr det enda partiet i landet som fortfarande växer medan alla andra partiers medlemsstock krymper stadigt och kontinuerligt) vilket föranledde Åkesson att förra året avslöja för SVT (på just 1 maj 2020) att SD kan komma att anordna egna första maj-arrangemang i framtiden:


”– Vi har diskuterat genom åren, inte minst med partiledningen om att vi har ett väldigt stöd inom LO-kollektivet och ser oss som en del av den moderna arbetarrörelsen. Egentligen borde kanske också vi ha evenemang på första maj eftersom en stor del av våra väljare är löntagare, vanligt folk.”


Den 1 maj 2007 anordnade SD också för första gången ett eget första maj-möte i Skåne som då mest bara sågs som en provokation mot vänstern och arbetarrörelsen men tio år senare den 1 maj 2017 arrangerade SD Tomelilla t o m ett eget SD-första maj-tåg som utgick från Folkets park i Tomelilla och samlade runt 200 deltagare i den lilla skånska kommunen.


Den stora frågan inför framtiden, nu när SD explicit gör anspråk på att vara den socialdemokratiska arbetarrörelsens arvtagare, är väl m a o om SD kommer att anordna några större första maj-manifestationer eller såsom exempelvis under valåret 2022.

Idag fyller kungen 75 år som är namngiven efter högerextremister och vars föräldrar var högerextremister och som har omgetts av högerextremister under uppväxten och vuxenåren

Idag fyller konung Carl XVI Gustaf 75 år som är namngiven och döpt efter greve Folke af Wisborg och prins Hubertus av Sachsen-Coburg-Gotha.

https://www.kungahuset.se/press/pressmeddelanden/aretspressmeddelanden/hmkonungens75arsdag.5.3d544ca01784aaa522d1a08f.html

Greve Folke var innan och under kriget medlem och aktiv i pro-(nazi)tyska och ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen och han bjöd bl a in Rudolf Hess och ett flertal av de tyska nazistledarna som senare dömdes som krigsförbrytare i Nürnberg till Sverige och skickade en delegation som uppvaktade A.H. på dennes 50-årsdag i Berlin den 20 april 1939 medan prins Hubertus var medlem i det tyska nazistpartiet NSDAP och stupade som Luftwaffe-pilot och krigshjälte i dagens Ukraina 1943.

Efter kungens födsel utsåg den dåvarande kungen Gustaf V hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha till kungens gudfar. Hertig Karl Edvard kunde dock inte närvara på kungens dop i Riddarholmskyrkan i Stockholm och agera fadder åt Sveriges nyfödda arvprins då han just då satt fängslad hos de allierade som nazistisk krigsförbrytare.

Kungen, vars båda föräldrar var explicit pro-(nazi)tyska, kom under uppväxten, ungdomen och vuxenåren att omges av f d (?) nazister och högerextremister och han umgicks själv med en friherre som var medlem i nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP) och som kungen ska ha lajvat SS-soldat tillsammans med i en sydsvensk skog (OBS: att som kronprins klä ut sig till SS-soldat är måhända inget anmärkningsvärt i sig mot bakgrund av den särskilda humor som gäller inom aristokratin – kungen har t ex flera gånger agerat i ”blackface” och i ”brownface” när han har klätt ut sig till afrikan respektive arab – d v s det anmärkningsvärda är inte handlingen i sig utan sällskapet i form av en NRP-medlem, som visserligen sedermera begick självmord i en jaktstuga i Småland). Exempelvis kröntes kungen av en högerextremist som också vigde kungen och Silvia, begravde kungens mor och döpte kungens tre barn inklusive kronprinsessan Victoria.

Kungen liksom Silvia kom själv att engagera sig i ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen på 1970-, 80- och 90-talen och kungen liksom Silvia skickade regelbundet tackkort och lyckökningar till högerextrema Sveriges nationella förbund (SNF) och Nysvenska rörelsen i samband med att dessa båda organisationer skickade telegram till Stockholms slott och till kungen och hovet när de avhöll sina årsmöten.

År 1983 lät kungen öppna de svenska kungarnas egen kyrka Riddarholmskyrkan i Stockholm åt högerextrema SNF varje år den 30 november och ända fram tills 1990-talets slut efter att Stockholmsanarkisterna hade förstört SNF:s kransnedläggning vid Karl XII-statyn i Kungsträdgården året dessförinnan.

Då ingrep kungen likt en räddande ängel och öppnade upp Riddarholmskyrkan åt SNF medan Skansen försåg SNF med drabantuniformer och efter ceremonin, som SNF:s frontorganisation Narvaförbundet stod för, brukade deltagarna avsluta med en kvällssupé och gärna en efterföljande s k nachspiel med konjak och cigarr på närbelägna Café Opera.

Flera av deltagarna vid den högerextrema 30 november-ceremonin i Riddarholmskyrkan i Stockholm var anställda vid Stockholms slott och hovet såsom chefen för Bernadottebiblioteket Göran Alm som förtjust besåg när ståtliga och välbyggda majoritetssvenska (nazi)skinheads med enorma torson och svällande bicepsmuskler marscherade in i Riddarholmskyrkan till tonerna av pampiga Marcia Carolus Rex iförda Skansens uniformer.

Den svenska s k nationella rörelsens meste nazistveteran Gösta Bergquist har gått bort som var med och grundade både BSS och SD

Den svenska s k nationella rörelsens meste/”bäste”/värste veteran Gösta Bergquist gick bort för någon månad sedan på ett äldreboende i Lund i den aktningsvärda åldern av 92 år (den svenska s k nationella rörelsens ”medlemmar” tenderar generellt att leva mycket länge såvida de inte dör i förtid i ung ålder) och därmed är det i stort sett bara Vera Oredsson som är kvar i livet som obrutet och ”non-stop” har varit med i den svenska s k nationella rörelsen ända sedan krigsslutet och under hela efterkrigstiden och Kalla kriget och mer eller mindre fram tills idag.

Som 16-åring skrev Bergquist, som då bodde i Äppelviken i Stockholm, in sig som medlem i SSS fanatiska ungdomsförbund Nordisk ungdom med medlemsnummer 5165 och i dess Stockholmsavdelning Kamratskap Starke Björn som leddes av friherre Richard af Ström. Det berättas att när i stort sett alla andra stockholmare firade storligen att kriget i Europa (i Asien fortsatte Andra världskriget som bekant under ytterligare flera månader) hade avslutats i början av maj 1945 så stod ungnazisten Bergquist och sålde SSS partiorgan Den Svenske Folksocialisten på Stureplan i Stockholm ”som om ingenting hade hänt” – d v s för denne och för ett antal andra ungdomar fortsatte den s k nationella kampen även efter 1945.

Tillsammans med andra som tillhörde denna sista generation av ”gammelnazister” som i stort sett alla var tonåringar när kriget avslutades 1945 (såsom bl a Åke J Ek) fortsatte Bergquist sedan att vara medlem i allsköns ”övervintrar”-organisationer på 1950-, 60- och 70-talen och inte minst i ”nynazistiska” Nordiska rikspartiet (NRP) vars Malmöavdelning han ledde under några år. Under efterkrigstiden besökte Bergquist ofta även högerextrema möten utanför Sveriges gränser såsom Waffen-SS-veteranorganisationen Kameradenwerk Korps Steiners möten i Västtyskland.

På 1970-talet grundade och drev Bergquist sedan det lokala högerextrema Malmö-partiet Svenska folkets väl (SFV) tillsammans med en grupp andra ”övervintrare” i staden och han var samtidigt, såsom påfallande många andra s k nationella, också aktiv inom new age-orienterade sammanhang och i science fiction- och astronomi/ufologi-föreningar liksom i ett försök att återuppliva Thulesällskapet.

År 1979 var Bergquist sedan en av dem som grundade Bevara Sverige svenskt (BSS) som utgör det direkta ursprunget till dagens Sverigedemokraterna (SD) och Bergquist var bl a den som ansvarade för BSS rikstäckande postbox under BSS första verksamhetsår. År 1988 var Bergquist likaså en av dem som grundade SD liksom SD Malmö och under hela 1990-talet missade han knappt en enda SD-demonstration och ett enda SD-möte. Faktum är att Bergquist var något av SD:s ”linslus” då han ständigt dök upp på mängder av fotografier tagna från offentliga SD-manifestationer under detta årtionde och ofta iförd en gammal militärhjälm för att skydda sig själv mot antifascister.

Bergquist sade själv i en intervju att när han marscherade sida vid sida med SD:s (nazi)skinheads i t ex Engelbrektsmarschen i Stockholm (det var bl a då jag själv såg honom marschera tillsammans med 100-tals skinheads år efter år), som han mycket väl hade kunnat vara far/morfar till åldersmässigt sett, så var det ett sätt för honom att återuppleva och iscensätta sin egen tonårstid när han marscherade tillsammans med de andra Nordisk ungdom-tonåringarna under krigsåren.

Under 90-talets senare del radikaliserades Bergquist och deltog bl a på den stora Hess-marschen i Trollhättan 1996 som dominerades av dåvarande Nationalsocialistisk front och åtminstone så sent som 1995 deltog Bergquist på SD:s partidagar i Norrköping. Några år efter millennieskiftet ”pensionerade” sig Bergquist sedan successivt från den politiska aktivismen men han var sannolikt s k nationell in i det sista. Bland de yngre SD:arna såsom ”de fyras gäng” med Åkesson i spetsen var Bergquist känd som något av en ”tomte” som ”gick runt i träskor” och som alltid var med på alla upptänkliga möten och sammankomster och det är troligt att Bergquist deltog på de 30 november-marscher som Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder återupplivade i Lund på 00-talet.

År 1994 intervjuades Bergquist i SVT-dokumentären ”Blå-gul nazism” (delar av intervjun återanvände sedan UR-programmet Ramp 2005 – se https://www.youtube.com/watch?v=UTsbU1Ozi0Y) och stämde då gladeligen upp i bl a det gamla Lindholmspartiet SSS kampsång Friheten leve som han sjöng som Nordisk Ungdom-tonårsaktivist, och som Åkesson och SD- och den dåvarande SDU-ledningen f ö ju också sjöng på Estlandsfärjan mellan Tallinn och Stockholm år 2009.

Under sitt mycket långa och synnerligen dramatiska och händelserika och fr a genompolitiserade (aktivist)liv hann Bergquist med att följa och ”lyda” både Lindholm (SSS ledare), Oredsson (NRP:s ledare), Davidson (BSS ledare), Klarström, Jansson och antagligen också Åkesson (SD:s ledare) och därmed kom hans liv att innefatta och förkroppsliga hela den svenska s k nationella rörelsens historia från krigsåren och fram tills idag. Det heter slutligen ibland att den politiska åskådning som en skaffar sig under de formerande åren mellan cirka 15-25 år är den som i grunden stannar livet ut med vissa modifikationer och i just Bergquists fall går det inte säga något annat än att han var trogen sin ungdoms politiska ideal livet ut.

Nu är prins Carl Philips samtliga tre söner uppkallade efter pro-tyska och pro-nazistiska släktingar

Det heter som bekant ”tredje gången gillt” i svenska språket när något äger rum för tredje gången ”på raken” men vad gäller Huset Bernadotte så måste det så klart bli fjärde gången gillt (då det ju trots allt handlar om Sveriges och svenskarnas förnämsta familj):


https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aretsaktuellt/prinsjulianherbertfolke.5.3d544ca01784aaa522d74e4.html

Idag har Kungl. Hovstaterna (eller kort och gott Hovet) offentliggjort att prins Carl Philips och prinsessan Sofias tredje barn och son ska heta prins Julian Herbert Folke och att han ska utses till hertig av Halland. Det har kungen beslutat på dagens konselj i Konseljsalen på Stockholms slott.


Detta innebär nu att minst fyra av kungabarnens barn bär ett namn som tidigare har burits av en pro-nazistisk släkting varav tre är prins Carl Philips och prinsessan Sofias tre söner.


Prins Julian är uppkallad efter greve Folke Bernadotte af Wisborg som under 1930- och 40-talen var medlem och styrelseledamot i och omväxlande kassör och sekreterare för pro-tyska och s k ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen. Även kungen är f ö uppkallad efter samme greve.


Greve Folke ”frotterade” sig med lejonparten av den nazistiska eliten såsom bl a Franz von Papen, Rudolf Hess, Fritz Todt, Fritz Sauckel, Hermann Göring, Leonardo Conti, Hans von Tschammer und Osten m fl vilka besökte Sverige på grevens och föreningens inbjudan och föreläste på Grand Hôtel i Stockholm.


Det var sannolikt därför som greven senare vid krigsslutet ledde och lyckades genomföra den så berömda Vita bussarna-expeditionen så väl då han redan kände de tyska nazitopparna sedan gammalt.


Efter kriget hjälpte greven även SS-Brigadeführer Walter Schellenberg (med entourage) att komma till Sverige så att denne skulle kunna få vila upp sig innan han blev de allierades fånge och han inhyste denne på sitt slott Dragongården som idag är Folkrepubliken Kinas ambassad. Greven reste sedan t o m ned till Nürnberg i samband med krigsförbrytarrättegången där för att agera karaktärsvittne åt Schellenberg, som spelat en stor roll för Vita bussarna-expeditionens framgångsrika genomförande, d v s för att vittna om att denne var en s k gentleman och inte någon nazist.


Även prins Julians storebror prins Gabriel vars fullständiga namn är Gabriel Carl Walther och som är hertig av Dalarna är också han uppkallad efter en pro-nazist – nämligen efter sin farmors far NSDAP-medlemmen Walther Sommerlath.


Prins Carl Philips äldste son prins Alexander, hertigen av Södermanland, som heter Alexander Erik Hubertus Bertil är i sin tur namngiven efter ännu en släkting som var NSDAP-medlem och som dessutom stupade som krigshjälte på östfronten under kriget – nämligen prins Hubertus av Sachsen-Coburg und Gotha som också kungen själv är uppkallad efter.


Slutligen är Sveriges arvprinsessa Estelle, hertiginnan av Östergötland och dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel, uppkallad efter den pro-tyske greve Folke Bernadottes fru Estelle, som också hon kom att träffa merparten av de tyska nazistledarna tillsammans med sin make och även dansa med åtskilliga av desamma på de efterföljande middagarna med dans till levande orkester som följde på föredragen i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm.

Den gamle Göteborgsnazisten, SD:aren och mördaren Daniel Karlsson misstänks för en mordbrand i Glava utanför Arvika

Så har en av SD Göteborgs gamla medlemmar Daniel Karlsson som har minst två mord på sitt samvete gjort sig bemärkt i Värmland på sistone och närmare bestämt utanför Arvika genom att i lördags bränna ned HVB-hemmet Hillringsbergs rehabcenter i Glava till grunden:

Karlsson dömdes 1990 till sex års fängelse för mord efter att i Göteborg ha dödat en 32-årig homosexuell man på en parkeringsplats i närheten av RFSL:s lokal i staden med 50-talet hugg med en bajonett. 

År 1995 dömdes Karlsson återigen till fängelse för mord och denna gång i åtta år för att ha dödat den 60-årige förmodade homosexuelle konstnären Per Skoglund på Nya Allén i närheten av Järntorget i Göteborg tillsammans med sonen till en av Göteborgspolisens högsta polischefer som också han möjligen var SD:are.

Skoglund troddes vara homosexuell och utsattes för en mycket grov misshandel innan han dog – de båda nazisterna hoppade på hans huvud och ansikte, flera inre organ var kraftigt skadade, ena lungan hade punkterats av upprepade sparkar i liggande ställning och flera ben var krossade.

Polischefens son frikändes för mordet då den tekniska bevisning som hade funnits i form av en tårgassprej försvann på ett mystiskt sätt på och från Polishuset i samband med utredningen.

Den s k nationella scenen i Göteborg runt SD Göteborg var på 1980- och 90-talen synnerligen brutal och våldsam. Den blivande Ace of Base-världsstjärnan Ulf Ekberg var t ex en av grundarna av SD Göteborg och Ace of Base:s debutskiva ”Happy Nation” producerades av en SD-medlem.

Och Ekbergs allra första ”hit” var då inte ”Wheel of Fortune” utan den inom dåtidens SD Göteborg-kretsar kultförklarade våldsdyrkande sången ”Vit makt, svartskalleslakt!” som bl a innehåller stroferna ”Män i vita kåpor på vägen tågar. Vi njuter när vi huvudena av n-a sågar. Svartskalle, vi hatar dig! Ut, ut, ut, ut! Nordens folk, vakna nu! Skjut, skjut, skjut, skjut!” och ”Där n-a finns, följer fattigdom, svält och kulturellt mörker. Där de vita finns, följer civilisation, upplysning och välstånd. Vit makt, svartskalleslakt! Vit makt, svartskalleslakt!”.

”De boende på HVB-hemmet var ute för att hälsa på en nyanländ klient. Då upptäckte en i personalen att det brann inne i byggnaden. 

– Oturligt nog stod ett fönster uppe, därför lyckades elden sprida sig till taket, säger föreståndaren Karolina Midböe. Nu är en man i 50-årsåldern misstänkt för grov mordbrand.

De boende och personalen på HVB-hemmet Hillringsbergs rehabcenter i Glava utanför Arvika var ute på gårdsplanen vid 19-tiden på lördagen för att hälsa en ny person välkommen till hemmet.

Men plötsligt larmade en i personalen och en boende om att det kom rök från byggnaden.

De tog sig snabbt in i det timrade huset och hämtade ut den enda person som då fortfarande var kvar i byggnaden. I samband med det öppnades en dörr och i och med att ett fönster också stod öppet blev det korsdrag.

– En sådan här brand skulle egentligen inte vara möjlig, vi trodde aldrig att det skulle gå så här illa. Men på grund av korsdraget tog elden sig ut genom ett fönster och tog tag i taket, säger Karolina Midböe.

Byggnaden blev snabbt övertänd och på söndagsmorgonen fanns ingenting kvar av det timrade huset.

Karolina Midböe fick larm om branden kort efter att 112 larmats på lördagen. Hon åkte omedelbart till HVB-hemmet där de boende snabbt kunde placeras om i en annan byggnad på området.

– Alla är trygga och lugna nu även om det finns någon som är lite mer ledsen och har förlorat familjefoton och sådant i branden, säger hon.

HVB-hemmet har åtta lägenheter för män med missbruksproblem och psykisk ohälsa. Hemmet var inte fullbelagt när branden bröt ut.”

(…)

”En man i 50-årsåldern greps på plats under lördagskvällen och är nu anhållen misstänkt för grov mordbrand.” See less

En preliminär lista över högerextrema attentat 1931-2016 med anledning av att det idag har gått 90 år sedan ett av Sveriges första högerextrema attentat(sförsök) ägde rum när tre nazister tog sig in beväpnade på den dåvarande kommunistiska dagstidningen Ny Dags redaktion

Proletären påminner idag om att ett av Sveriges första högerextrema attentat(sförsök) ägde rum just idag för 90 år sedan när tre s k överklassnazister från Saltsjöbaden i Nacka (precis som f ö de båda ekofascistiska överklassnazisterna SD:aren och AfS:aren som nyligen dömdes i Nacka tingsrätt) försökte oskadliggöra den dåvarande kommunistiska dagstidningen Ny Dags redaktör och redaktion.

Edquist blev f ö sedermera under kriget Obersturmführer i SS och senare i livet bl a advokat till Teet ”Obducenten” Härm och Lars ”Bombmannen” Tingström samt vän med Christer Pettersson. Dessutom drev han Stockholms första strippklubb Pussy Cat på Hornsgatan 62 i Stockholm på 1960-talet.

http://proletaren.se/artikel/attentatet-mot-ny-dag?fbclid=IwAR2QpATNswjduZ2DGXmJoH9y-nvJt9J7pvN70MDfqOspx9P0hC22F6AP-WA

Ur minnet kommer jag själv på följande högerextrema attentat borträknat seriemördarna John Ausonius och Peter Mangs alla mord och dåd:

År 1938 bröt sig en grupp SSS-nazister in på Clartés kontor i Stockholm och stal medlemsmatrikeln samt namnlistor på judiska och antifascistiska flyktingar, vilka överlämnades till tyskarna. I inbrottet deltog bl a Tom ”Solstickepojken” Nerman, som är den pojke som är avbildad på Swedish Matchs logotyp, samt den blivande världsberömde fotografen Christer Strömholm.

År 1940 genomförde en grupp högerextremister knutna till Sveriges nationella förbund och Norrbottens-Kuriren ett bombattentat mot den dåvarande kommunistiska dagstidningen Norrskensflammans redaktion i Luleå varvid fem personer dödades.

År 1945 stod SSS-nazisten Åke J Ek, som bl a slutade som lektor vid både Polishögskolan och Stockholms universitet och som en av landets Korea-experter mm, ett bombattentat mot Brittiska ambassaden och mot Sovjetunionens turistbyrå i Stockholm.

År 1965 genomförde polisen en husrannsakan i en s k våning vid Stureplan där Carlbergska stiftelsen huserade under ledning av Björn Lundahl och hittade ett antal vapen vilket ledde till att denne dömdes för olaga vapeninnehav.

År 1970 anlade en Demokratisk allians-medlem en brand på FNL-rörelsens tryckeri i Stockholm.

År 1974 genomförde en NRP:are ett rökgranatattentat mot Demokratisk allians kontor i Stockholm och mot Biografen China p g a att densamma visade Mel Brooks film ”Det våras för Hitler”. Den som beordrade och planlade de båda attentaten, Niels Mandell, var senare en av dem som var med och grundade SD och den som under många år tryckte SD:s tidskrifter, propagandamaterial, klistermärken och trycksaker.

År 1984 kastade en NRP:are en rökgranat mot KPML (r):s 1 maj-tåg i Göteborg och samma år genomförde samme NRP:are ett bensinbombsattentat mot KPML (r):s lokal i staden.

År 1985 anlade en grupp NRP:are en brand på dåvarande VPK:s lokal i Göteborg medan bl a Hagge Geigert, Frank Baude och Lars Olof Giertta hotades till livet. En av dem som stod bakom ett av hoten, Anders Klarström, blir senare SD:s förste partiledare.

År 1986 genomförde nazisten Lars Kärnestam, som också han var en av dem som stod bakom grundandet av SD och deltog i att bygga upp partiet på 90-talet, ett bombattentat mot ANC:s kontor i Stockholm.

År 1991 genomförde tre SD:are ett bombattentat mot Lockerudsskolan i Mariestad. En av dem som deltog i attentatet var SD:s blivande ”starke man” i Göteborg och Västsverige Patrik Ehn.

År 1993 försökte SD:arna Niklas Irberger och Robert Westerlund. antagligen att spränga Gudrun Schyman i luften på Vänsterpartiets 1 maj-möte i Stockholm. Samma år genomförde en grupp nazister ett bombattentat mot Vänsterpartiets lokal i Linköping.

År 1994 genomförde en VAM:are ett brandbombsattentat mot tidningen Smålänningens redaktion i Älmhult.

År 1999 genomförde en nazist som hade varit knuten till SD-föreningen Oberoende nationell ungdom ett bilbombsattentat mot en antifascistisk journalist och dennes son i Nacka, som tidigare hade arbetat på Expo. Samma år dödade Hampus Hellekant syndikalisten Björn Söderberg i Sätra i Stockholm tillsammans med Björn Lindberg Hernlund och Jimmy Niklasson och på uppdrag av den f d SD:aren Robert Westerlund. Också under samma år dödade Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv, varav de två förstnämnda var anställda vid Riksteatern och spelade i Lars Noréns pjäs 7:3, två poliser i Malexander.

År 2008 genomförde nazister ett attentat mot kulturhuset Cyklopen i Högdalen i Stockholm som brändes ned till grunden samt ett brandattentat mot en lägenhet i samma stadsdel där ett par som var aktiva i Syndikalisterna bodde tillsammans med sin dotter.

År 2015 trängde sig SD:aren Anton Lundin Pettersson in på grundskolan Kronan i Trollhättan och dödade tre personer.

År 2016 stod tre NMR:are bakom ett bombattentat mot Syndikalisternas lokal samt mot en flyktingförläggning i Göteborg varvid en person miste sitt ena ben.

http://proletaren.se/artikel/attentatet-mot-ny-dag?fbclid=IwAR2QpATNswjduZ2DGXmJoH9y-nvJt9J7pvN70MDfqOspx9P0hC22F6AP-WA

”Det är attentatet som glömts bort. Tre unga nazister skulle kidnappa Hugo Sillén, en av de ledande funktionärerna i Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Istället åkte de på grundligt med stryk av beslutsamma partimedlemmar. Ny Dag sammanfattade: ”Av borgarpressen upphetsade fascistynglingar drar revolvrar, men avväpnas och får smaka arbetarnävar”. Det var den 7 februari 1931, en tid då fascismen inte längre smög sig fram, utan på allvar hade börjat få Europa i sitt grepp. Proletärens Janne Bengtsson berättar historien om det misslyckade nazistiska kidnappningsförsöket på Ny Dags redaktion.

Sverige 1931: uppeldade av Hitlers bombastiska svada började även de svenska nazisterna vädra morgonluft. Karl Göran Edqvist, Lars Olof Bergman och Wollrath Tham var tre unga nazister från södra Stockholm. Födda och uppvuxna i välbärgade och borgerliga familjer. Thams pappa var kapten i armén och familjen bodde i fashionabla Saltsjöbaden liksom Bergmans, en artistfamilj. Edqvists pappa var kyrkoherde i Katarina församling på söder i Stockholm.

I början av februari ringde trion upp Ny Dags redaktion och påstod sig ha bildat en kommunistisk ungdomsklubb i stadsdelen Sickla i Nacka. De ville att partitidningen Ny Dags chefredaktör Hugo Sillén skulle komma ut till Sickla och hålla föredrag för den nybildade ungdomsklubben.

Men Sillén anade oråd, han hade inga uppgifter om en ny ungdomsklubb och tyckte att ungdomarna var väl påstridiga. Och deras språkbruk var inte arbetarungdomens. Istället bjöd han in trion till Ny Dags redaktion. Tham, Bergman och Edqvist anlände på kvällen den 7 februari.

De togs emot, inte av Sillén, men väl av ungdomsförbundets sekreterare Fritjof Lager. Den unga trion gick till aktion direkt: Edqvist drog upp två revolvrar och hotade Lager. Från ett angränsande rum anslöt Hugo Sillén, blivande Spanienkämpen Knut Olsson, den välskrivande redaktören Gustaf Johansson (Hjorvard) och arbetaren Lindbeck, stor, stark och nyss hemkommen från Chicago där han enligt uppgift bekämpat gangsterväldet i de amerikanska fackföreningarna.

Det var Lindbeck som avväpnade Edqvist, som då hade den ena revolvern riktad mot Fritjof Lagers huvud och den andra mot Lindbecks. Den svensk-amerikanske arbetaren vred Edqvists arm ur led, samtidigt som han med sin andra hand tvingade Edqvist att släppa även den andra revolvern.

Fritjof Lager, 26-åringen som byggt muskler i hårt lantbruksarbete och senare som grafiker, klappade till och Edqvist föll ihop som en säck potatis. Det dröjde inte länge innan de tre unga nazisterna var övermannade och ordentligt rådbråkade. På ett skrivbord på redaktionen samlades de misslyckade attentatsmännens utrustning in: förutom ett upprop till ”Borgerligt sinnade i Katarina församling” också tre skarpladdade revolvrar, några knivar och dolkar samt en kedja med lås. Den skulle användas för att föra bort Hugo Sillén och hänga honom.

Med nazisttrion väl ihopbuntad på redaktionsgolvet, ringde Fritjof Lager till polisen:

– Vi har lite nazistiskt skräp här, och vill inte ha det liggande. Skulle ni vilja vara så vänliga att komma och hämta det?”

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyska 6:e armén i Stalingrad och därmed föddes de svenska ”roddarna”

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyske fältmarskalken von Paulus och den tyska 6:e armén innefattandes kring 100 000 man i den då smällkalla ruinstaden Stalingrad som vid det laget i det närmaste badade i blod och var översållad av lik efter ett förintelseliknande slag som hade pågått ända sedan augusti 1942 och därmed vände kriget även i Europa efter att kriget också hade vänt i Afrika (genom slaget vid el-Alamein) och i Asien (genom slaget vid Midway) året dessförinnan:


Slaget om Stalingrad var i mångt och mycket vändpunkten för den svenska extremhögern och för den pro-nazityska opinionen i Sverige – därefter gick det mer eller mindre utför för de öppet nazistiska partierna vilka året därpå utsattes för ett förödmjukande valnederlag – sammanlagt knappt 15 000 röster avlades på de svenska nazistpartierna i 1944 års andrakammarval. Det skulle sedan dröja hela 54 år innan den svenska extremhögern lyckades kapa åt sig mer än 15 000 röster i ett svenskt riksdagsval vilket skedde därefter först 1998 när SD erhöll närmare 20 000 röster.


Den pro-nazityska s k överklassnazistiska föreningen Riksföreningen Sverige-Tyskland, som 1938 hade räknat runt 400 prominenta grundademedlemmar och som 1942 kunde skryta med närmare 4500 medlemmar när Axelmakterna stod på höjden av sin makt efter att Japanska imperiet hade besegrat samtliga västerländska kolonialmakter i Asien (utom neutrala Portugal) på slagfältet ”på löpande band” medan Tyskland och Italien dominerade större delen av den europeiska kontinenten, tappade närmare 1000 medlemmar 1943 och än fler året därpå då den en gång så inflytelserika föreningen som fram tills 1942 kunde räkna långt över 200 direktörer, ett 40-tal präster, ett 50-tal höga jurister, 100-tals officerare, ett försvarligt antal kulturpersonligheter och ”kändisar” (författare, musiker, konstnärer, skådespelare o s v) samt ett 60-tal docenter och professorer bland sina medlemmar i stort sett smälte bort.


I ”folkmun”, d v s bland s k ”vanligt folk” i dåtidens Sverige, kallades särskilt Riksföreningen Sverige-Tysklands s k ”överklassnazister” som lämnade föreningen efter von Paulus kapitulation den 31 januari 1943 för ”roddare” och flera av dessa opportunistiska socialgrupp ett-”roddare” skulle sedan framåt krigsslutet t o m ”återfödas” som pro-allierade och under efterkrigstiden fr a göra allt de kunde för att skamlöst sudda i, manipulera och ljuga om sina biografier och CV:n så att ingen skulle få veta att de en gång i tiden och just innan den 31 januari 1943 hade stöttat Nazi-Tyskland och Axelmakterna.

Min antifascistiska och postkoloniala ”dom över död man”: Lars Norén har den nazistiska terroristgruppen NRA och flera liv på sitt samvete och försökte trösta sig med fantasier om att adoptera en pojke från Latinamerika

Johan Hilton påminner idag i DN om Noréns nazistiska katastrofpjäs ”7:3” och här följer i varje fall min antifascistiska och postkoloniala ”dom över död man” (d v s över Lars Norén):

Noréns och Riksteaterns pjäs ”7:3” resulterade i att den nazistiska terroristgruppen NRA (Nationella revolutionära armén) bildades av de nazistiska skådespelarna, vilka mellan repetitionerna och föreställningarna genomförde ett stort antal mycket brutala överfall och bankrån för att finansiera det raskrig som de lovade att igångsätta i pjäsen samt dödade två poliser (f ö dagen efter den sista bejublade föreställningen) och i efterverkningarna av pjäsen begick även en person som hade arbetat med uppsättningen självmord.

I pjäsen uttryckte de nazistiska skådespelarna starkt antisemitiska och rasideologiska åsikter, vilket Norén själv hade uppmanat dem att göra, och i en scen skrek en av dem till publiken ”hur fan kan man rösta på vänstern, när det sker barnvåldtäkter och pedofili?” samt ”detta samhälle förtjänar en neutronbomb om inte folket vill ha ändring”.

Norén flydde sedan landet under en period och gick i det närmaste under jorden och efter återkomsten skrev han sedan den antirasistiska botgöringspjäsen ”Kyla”, som handlar om en adopterad pojke från Korea som blir dödad av nazister. Norén fortsatte därefter att intressera sig för adoption och i sin första dagbok skriver han om hur han längtar efter att få adoptera ett ”Tredje världen-barn” och helst en ”indianpojke” från Latinamerika som han drömmer om att få ta hand om, skydda, vårda och krama. När jag läste detta stycke i dagboken var i alla fall min postkoloniala analys att denna tilltänkta adopterade latinopojke skulle bli Noréns ultimata antirasistiska tröstebarn.

Det finns f ö spår av adoption och adopterade lite varstans i Noréns olika texter. I t ex pjäsen ”Personkrets 3:1” från 1998 säger en av karaktärerna att hon ”inte är adopterad från Korea”, ”inte är vacker” och ”inte har blivit redaktör för BLM”. Min tolkning är att det är en elak referens till författaren Astrid Trotzig, som hade debuterat två år dessförinnan och som just då var redaktör för den idag nedlagda tidskriften BLM – Bonniers Litterära Magasin.

Efter ”7:3” blev Norén också under en period och antagligen som en slags antirasistisk botgöring även engagerad i de europeiska judarnas öde och han regisserade bl a ”Om detta är en människa”, som handlar om Primo Levis tid i koncentrationsläger, och vid ett tillfälle ska han ha t o m uttryckt att han kände en stor sorg över att han inte var jude.

https://www.dn.se/kultur/lars-noren-ar-dod-i-covid-19

”I slutet av 90-talet skickade tre interner på Tidaholmsanstalten ett brev till Norén där de skrev att de ville spela teater. Han nappade och i samarbete med Riksteatern sattes 1999 pjäsen ”7:3” upp. Titeln refererar till en lagparagraf som rör flyktbenägna fångar och pjäsen blev Noréns mest omdebatterade. I pjäsen talar tre fångar med en dramatiker om sanning, rättvisa, moral och kärlek. Internerna som medverkade i pjäsen hette Mats Nilsson, Tony Olsson och Carl Thunberg. De förstnämnda var aktiva nazister, dömda för rån respektive förberedelse av mord på en kvinna.

Uppsättningen väckte stor debatt, i synnerhet en dialog där Nilsson och Olsson yttrar sig antisemitiskt, och skådespelarna polisanmäldes sedermera för hets mot folkgrupp. Samtidigt som fängelsetrion åkte landet runt för att spela pjäsen begick Tony Olsson och två andra kumpaner med kopplingar till högerextremism ett flertal brutala kupper, som kulminerade i bankrånet i Kisa 1999. Under flykten som följde sköt rånarna ihjäl två polismän i det som kom att kallas för Malexandermorden. – ”7:3” kommer för alltid att kasta en skugga över hans teatergärning och hans senare produktion fick inte samma genomgripande kulturella betydelse som 80- och 90-talens.”