Category: nazister

Om likheter mellan NSDAP:s och SD:s explosiva tillväxt

När det gamla, traditionella, konservativa och stora högerpartiet utmanas av ett nytt extremhögerparti så kan det gå mycket fort för det förstnämnda partiet att ”smälta bort” och t o m halveras på ”nolltid” medan det sistnämnda partiet omvänt ”växer så det knakar” och fördubblar eller t o m mångdubblar sig på bara några få ynka år (tyska DNVP motsvarar här nedan mer eller mindre svenska M):
 
DNVP i 1924 års val: 19,5%
DNVP i 1932 års val: 8,3%
NSDAP i 1924 års val: 6,5%
NSDAP i 1932 års val: 33,1%
 
M i 2010 års val: 30%
M i 2014 års val: 23,3%
M i 2017 års opinionsundersökningar: 15-16%
M i 2018 års val: 13-15%?
 
SD i 2010 års val: 5,7%
SD i 2014 års val: 12,9%
SD i 2017 års opinionsundersökningar: 20-21%
SD i 2018 års val: 23-25%?

Vilka svenskar uppvaktade Hitler i Berlin på dennes 50-årsdag 1939 och vilka svenskar träffade Hitler flest gånger?

Dagens understreckare i SvD är författad av Ulf Zander och handlar om den svenska Karl XII-kulten samt omnämner både att SD:s favoritförfattare Verner von Heidenstam också var en av Hitlers (svenska) favoritförfattare och att en grupp svenskar uppvaktade Hitler på dennes 50-årsdag:

 

 

När Hitler fyllde 50 år den 20 april 1939, d v s en månad efter annekteringen av ”rest-Tjeckien” (d v s det som kom att kallas Riksprotektoratet Böhmen och Mähren), var det många svenskar som ville fira och gratulera det nya s k Grossdeutschlands ledare.

20108492_10154877211555847_6429705022702096903_n.jpg

 

20121265_10154877211380847_3700420094344074722_o.jpg

 

20108258_10154877245725847_1052783473911270722_n.jpg

 

Tyska ambassaden i Stockholm som då låg på Hovslagargatan 2 på Blasieholmen i den byggnad som idag är Lydmar Hotel ska ha anordnat ett födelsedagsfirande som bl a bevistades av kungens pro-nazistiska mor och som möjligen åtminstone delvis utspelade sig i alternativt ”spillde över” till Kungsträdgården i Stockholm (eller så handlade det om en halvofficiell födelsedagsmiddag på Café Opera alternativt på Grand Hôtel vilka ju båda är belägna i anslutning till både dåvarande ambassaden och Kungsträdgården).

 

205669.jpg

 

0a913dce-42b0-4950-b2c4-77a848576493.JPG

 

Samtidigt vid 17.30-tiden på kvällen samma dag besökte tio svenskar Rikskansliet på Wilhelmstrasse 78 i Berlin under ledning av den svenske ambassadören Arvid Richert för att gratulera Hitler och trakteras med té och kakor i det magnifika Marmorgalleriet.

 

chancel-night.jpg

 

2-Geheimnisvolle-Orte-Hitlers-Reichskanzlei-NICHT-KOPIEREN.jpg

 

På plats i Berlin var förutom ambassadören generallöjtnant Olof Thörnell, chef för Försvarsstaben som några månader senare skulle utses till Sveriges ÖB, viceamiral Fabian Tamm, chef för svenska flottan och Marinen, generallöjtnant Helge Jung, chef för Arméstaben som också han sedermera skulle komma att bli svensk ÖB, samt kapten och friherre Gustaf Magnus ”Gösta” von Stedingk som sedermera kom att bli regementschef för Kungl. Svea Livgarde och vilka hade rest ned till Tyskland i sällskap med en högerextrem och pro-tysk delegation från Samfundet Manhem och Svensk-tyska föreningen som bestod av generallöjtnant Henri de Champs, överstelöjtnant Emil Fevrell, professor Herman Nilsson-Ehle, hovstallmästaren greve Clarence von Rosen och Svenska Dagbladets chefredaktör Carl Trygger. Thörnell var f ö också medlem i Svensk-tyska föreningen och både Thörnell, Tamm, Jung, Fevrell och de Champs skulle alla komma att föräras med Tyska örnens orden av Hitler under krigsåren.

Unknown.jpeg

 

 

Den svenska delegationen bodde alla på Hotel Adlon ett stenkast från Brandenburger Tor där både Zarah Leander och Sven Hedin brukade ta in när de var i Berlin och träffade Goebbels, Hitler och de andra ledarna och de festade även tillsammans sent inpå natten efter mottagningen i Rikskansliet och efter att ha bevistat en galaföreställning av Glada änkan (några av de entusiastiskt födelsedagsfirande och hårt ”partajande” ”överklassnazistiska” svenskarna ska ha kommit i säng först vid 4-”snåret” på morgonen den 21 april).

88e56c46e50e7e28c467c2702dbe61e6--king-charles-karl.jpg

 

I samband med ”audiensen” på Rikskansliet överlämnade antisemitiska och rasideologiska Samfundet Manhem som fr a samlade akademiker och forskare och Svensk-tyska föreningen som samlade den pro-nazityska svenska eliten, aristokratin och överklassen en bronsstatyett av Karl XII som hade bekostats av ingenjör C-E Carlberg och försetts med följande ingraverade budskap (tyvärr har jag inte lyckats utröna vilken svensk pro-nazistisk skulptör som hade formgett statyetten som möjligen togs fram av berömda Meyers konstgjuteri men det finns ett antal namn att välja mellan):

 

”Carolus XII Rex Suecia von dankbaren Schweden Adolf Hitler zu seinem fünfzigsten Geburtstag 20. April 1939 gewidmet.”

 

Till statyetten som Hitler ska ha blivit så förtjust och begeistrad i att han placerade den på en central plats i Rikskansliet och där den antagligen förstördes av de allierades senare bombningar och i samband med slutstriden och slaget om Berlin tillfogades en hälsning som löd:

 

”Till ledaren Adolf Hitler den 20 april 1939. Svenska män och kvinnor, som i den tyske ledaren och folkkanslern Adolf Hitler se Europas räddare, vilja ge uttryck åt sin djupt kända hedersbevisning och tacksamhet. Vi förbinda med denna hälsning en erinran om vår store konung Karl XII, som i sin hårda historiska kamp var besjälad av samma anda, vilken vi svenskar också förnimma i Eder världshistoriska insats för Stortysklands grundande och Europas vidmakthållande. Samfundet Manhem: Ernst B Almquist, C-E Carlberg. Svensk-tyska föreningen: Henri de Champs. För enskilda svenska folkkamrater: H Möllman-Palmgren, O Ziegler, J Åstrand.”

 

Ernst B Almquist var då en KI-professor, John Åstrand var kapten och en (ö)känd Karlstadsnazist samt f d ledare för det s k furugårdspartiets ungdomsorganisation Vikingarna, Holger Möllman-Palmgren var en känd nazistisk publicist och utgivare och redaktör för ett flertal högerextrema tidningar och Otto Ziegler var konsul och också han en (ö)känd värmlandsnazist som var bosatt i Säffle.

 

adolf50.jpg

 

Greve Clarence von Rosen, som också var Svenska Fotbollförbundets förste ordförande och efter vilken von Rosens pokal kom att uppkallas, ska ha tryckt Hitlers hand med båda sina blåblodiga (och rejält förmögna) händer och sett denne djupt i ögonen med sina egna högadliga ögon och utbrustit ”Mein Führer!” medan en annan av svenskarna inte kunde hålla sig från att slå ihop klackarna, gå upp i enskild ställning och segerhälsa och utbrista ”Sieg Heil!” (och vilket idag ju hade renderat denne ett åtal för hets mot folkgrupp såvida de övriga svenskarna i delegationen hade ställt upp som vittnen): Om det var Svenska Dagbladets chefredaktör, den berömde lundaprofessorn från Svalöv eller någon av officerarna som bara inte kunde låta bli att ”heil:a” när han både fick se och ta i Ledarens fysisk-materiella kropp är dock oklart.

 

67d48510-57f2-4cff-9b78-54a1fbd5141a.jpeg

 

Hitler som hade ”tvingats” hälsa på 100-tals utländska gäster under dagen från 21 olika länder sade mer eller mindre rutinmässigt ”Freue mich sehr ihre bekanntschaft zu machen!” till var och en som han tog i hand men när den svenska delegationen dök upp och överlämnade statyetten sken denne upp och sade spontant och ”utanför protokollet” ”Ganz grossartig!” till svenskarna.

gustav-adolf-gering-gustav-v-1939-2.jpg

 

1939 var de svenska besöken f ö många till det nya Tyskland: Den 2 februari 1939 hade även kungens far pro-nazisten och arvfursten Gustaf Adolf, som kom att träffa Hitler ett flertal gånger innan och under kriget, och självaste kung Gustaf V i eget högt majestät (som i brev ”tilltalade” Hitler med ”Mein Lieber Reichskanzler!”) träffat Hitlers närmaste man Hermann Göring på svenska ambassaden i Berlin, som bara tre månader dessförinnan hade orkestrerat och organiserat den s k Rikskristallnatten, för att utnämna denne till riddare av svenska Svärdsorden och kungen och Göring förde därefter ett enskilt samtal som pågick i närmare en timme och den 25 augusti 1939, d v s bara några dagar innan krigsutbrottet, besökte pro-nazisten, ryttmästaren och greven Gilbert Hamilton, d v s den s k piptobaksgreven som ligger bakom greve Gilbert Hamiltons blandning, Berlin och Hitler i Rikskansliet som då utnämnde denne till generalmajor i den tyska krigsmakten då den svenske greven hade slagits på tysk sida under Första världskriget.

 

20108432_10154877245800847_7990010351943631027_n20108657_10154877245805847_302761367892305639_n.jpg

 

c1b196b5a7261bc8acab4ffda0a4a48c--gustav-adolf-concentration-camps.jpg

 

CNo_sXsUwAAs1TI.png

 

e39c8d4f18d1c02a4fe95881b62f4817--med-berlin.jpg

 

Slutligen: Självklart existerade det inte någon tävling bland dåtidens svenskar vad gäller att ha träffat Hitler allra flest gånger innan denne begick självmord men om nu en sådan tävling hade existerat så bör Sven Hedin och kungens far ha hamnat på guld- och silverplats medan ambassadör Richert ”bara” ska ha fått träffa Hitler vid totalt tre tillfällen.

 

original.jpg

 

Om SD:s dag under Almedalsveckan, om Nordiska motståndsrörelsen och om den svenska extremhögerns incestuösa ”we are family”-värld och vittförgrenade släktträd

Idag är det SD:s dag under Almedalsveckan, d v s världens i särklass allra största parti som har ett direkt nationalsocialistiskt förflutet och som för närvarande verkar samla en femtedel av den svenska väljarkåren, och som av en händelse kommer också Nordiska motståndsrörelsen (NMR) att också vara på plats och ”debutera” (OBS: Almedalsveckan är så klart inte en societetsbal för landets elit) officiellt idag i Visby med ett eget tält och med en egen programpunkt på Hamnplan där numera nedlagda Svenskarnas parti (SvP) f ö även höll till under det s k supervalåret 2014 (och vars dåvarande ledare Stefan Jacobsson t o m fick tala från självaste Almedalsscenen, låt vara en dag innan själva Almedalsveckan hade satt igång) när SvP till slut erhöll 4189 röster och vilket intressant nog i det närmaste motsvarar det antal röster som SD fick 1991 när SD fortfarande var ett nationalsocialistiskt parti (d v s antalet nationalsocialister i landet som är beredda att rösta i ett parlamentariskt val uppgår möjligen till kring 4000 individer).
 
Framåt kvällen, några timmar innan Jimmie Åkesson talar, ska NMR:s båda ledare Pär Öberg och Simon Lindberg tala och på lördag och söndag talar de s k nästescheferna från Småland, Dalarna och Värmland vilka alla f ö är landskap som har utmärkt sig under den svenska extremhögerns 100-åriga historia och där SD idag ligger på uppemot 25-30%.
 
F ö är även andra högerradikala partier på plats under Almedalsveckan i Visby såsom antisemitiska Folkresningen De Fria (d v s f d Partiet De Fria) som erhöll 541 röster i 2014 års val samt Medborgerlig samling (MbS) eller ”Tino Sanandajis fanklubb” som tycker att Moderaternas och Alliansens nuvarande hållning i migrations- och integrationsfrågorna inte är tillräcklig.
 
Mig veterligen är dock inte f d SD-politikern Allan Jönssons Framstegspartiet (FP) på plats i Visby som trots allt erhöll kring 200 röster i 2014 års val och fortfarande existerar även om det är blott en skugga av sitt forna jag.
 
I den svenska extremhögerns incestuösa värld (OBS: naturligtvis menar jag inte att de svenska högerradikalerna, högerextremisterna och högerpopulisterna är incestuösa i bokstavlig mening) var svenska Framstegspartiet nämligen en del av ursprunget till SD när partiet bildades 1988 liksom att FP som grundades 1968 också är en fortsättning på det första Medborgerlig samling (MbS), som i sin tur faktiskt var den första Alliansen av landets alla högerpartier när den borgerliga valkoalitionen Medborgerlig samling bildades 1965 av ett flertal f d nazister och högerextremister som var medlemmar i dåvarande Högerpartiet (dagens M), Centerpartiet och Folkpartiet (dagens L) såsom Gustaf Petrén, Bertil Rubin, Alf Åberg och Åke J Ek m fl.
 
Och när jag ändå är igång och ”genealogiserar” den svenska extremhögerns vid det här laget rikligt förgrenade släktträd (ibland kan en faktiskt tro att den svenska extremhögerns släktträd växer i någon djungel i de s k tropikerna mot bakgrund av hur snabbt detta träd har förgrenat sig under de senaste decennierna p g a alla partisplittringar, partisprängningar, partiavknoppningar och partifraktioniseringar vilka sammantaget och vid det här laget har ”brädat” 70-talsvänsterns klassiska ”föröka sig genom delning”-linje flera gånger om) så skadar det inte att påminna om att NMR faktiskt är en ”utväxt” ur SD på samma sätt som att SD är en ”utväxt” ur FP och FP är en ”utväxt” ur MbS.
 
NMR har sitt ursprung i den SD-anknutna organisationen Oberoende nationell ungdom (ONU) som bildades 1995 och erhöll kommunala föreningsbidrag från Stockholms stad (det var så jag själv fick veta om existensen av ONU då en högre tjänsteperson på Stockholms stads Kultur & Fritid som var antifascist och en s k vänstersosse tipsade mig om föreningen och även lämnade ut föreningens matrikel till mig) och som fr a organiserade och samlade SACO- och socialgrupp 1-nazister från bl a Danderyd, Bromma, Saltsjöbaden, Östermalm och Lidingö och av vilka ett flertal idag är chefer, forskare, läkare, jurister och officerare medan några av dem fortfarande är aktiva inom den s k nationella rörelsen och någon har även gjort en slags internationell karriär inom den panvästerländska extremhögern och högerpopulismen.
 
Efter en blixtsnabb radikalisering som bl a innebar att de smått överspända ”pappas pojkar”-överklassnazisterna i ONU började klä sig i paramilitär uniform och förbereda sig för väpnad kamp bytte ONU namn till Nationell ungdom (NU) och bröt med SD och ombildades därefter 1997 till Svenska motståndsrörelsen (SMR) som idag är NMR medan NU fortsatte att existera som beteckningen på SMR:s ungdomsavdelning fram tills 2005. Även om grundstommen till det som idag är NMR utgjordes av NU så samlade även SMR upp resterna av gamla Vitt ariskt motstånd (VAM) och aktivistkadern från Riksfronten (som också gick under namnet Folksocialisterna) och Nationella alliansen (NA).
 
Att Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen samlas i Visby på samma dag (d v s just idag) och att gissningsvis ett antal tusen sverigedemokrater och ett antal hundra nazister kommer att befinna sig i Visby samtidigt framåt fredagskvällen må vara en ren slump men även om så är fallet så ser den svenska extremhögerns släktträd ut som det gör – d v s ”alla” har ”gått i säng” med varandra, ”alla” är ”släkt” med varandra och alla är de ”barn” till någon och har själva ”fött fram” någon och ”den ene är värre än den andre” som det heter.

Om samlare och likskändare

För 500 kr har jag nu äntligen lyckats ”knäcka” vem som säljer gamla naziattiraljer och naziparafernalia i och från Motala på nätet (Tradera, Blocket mm):
17951630_10154596094955847_5702395423986474731_n
 
När jag växte upp i Motala så bodde jag mestadels i en stadsdel som heter Brinken (och i en valkrets där svenska Framstegspartiet en gång i tiden hade sitt starkaste fäste i landet utanför Skåne och där SD gick om och blev större än M redan i förra valet…) som ligger lite avsides från den övriga tätorten söder om strömmen och kanalen och som f ö var något av Motalas slumområde en gång i tiden och även ett ökänt s k rövarnäste (rövarna höll till i skogen Fålehagen där en medeltida s k hålväg fortfarande finns bevarad) och där dessutom stadens gamla avrättningsplats den s k Galgbacken låg där bl a den en gång i tiden så hatade fogden Jösse Eriksson halshöggs av upproriska östgötabönder 1436.
 
I utkanten av Brinken fanns under hela min uppväxt ett hus som också var en antikaffär och där ”antik-kär-ing-a” bodde som hon kallades på Motaladialekt. Tydligen är det hennes son som idag säljer gamla naziattiraljer och naziparafernalia och möjligen säljer han av Göran Oredssons dödsbo och Vera Oredssons ägodelar (det ökända nazistparet bodde strax utanför Motala under rätt så många år). Jag ”tvingades” köpa en partinål från 1938 som det s k lindholmspartiet (NSAP – d v s Nationalsocialistiska arbetarepartiet) beställde av Sporrong & Co inför årstinget i Stockholm som avslutades med en stor s k uppmarsch längs Kungsgatan för att äntligen kunna ”knäcka” gåtan (och det var det värt).
17904397_10154596096810847_776287547233037262_n
 
Att köpa en gammal nazistisk partinål känns faktiskt inte så oetiskt trots allt mot bakgrund av att det idag säljs en massa naziattiraljer och naziparafernalia som härrör från soldatgravar som plundras i skrivande stund och där föremål som hjälmar, medaljer mm formligen slits från skeletten efter bl a SS-soldater för att säljas och auktioneras ut till den panvästerländska extremhögerns alla samlare.

Grethe Bartram avliden

Expressen skrev igår om danskan Grethe Bartram som flyttade till Sverige efter kriget tillsammans med tusentals andra europeiska högerextremister och som gick bort för bara några veckor sedan efter att ha varit bosatt i Falkenberg i 60 års tid och blivit smått förmögen på flugfiskeutrustning.
16997965_10154431828160847_5605727021792620732_n
16998890_10154431828205847_7586049239414848723_n
En tidigare EP-artikel om Bartram som har kallats Danmarks mest hatade kvinna och som genom sin angiveriverksamhet förorsakade och sände åtskilliga danskar till en säker död hittas här:

Om Anders Carlbergs nya bok ”Hitlers lojala musiker”

DN:s Camilla Lundberg skriver idag om Anders Carlbergs nya bok ”Hitlers lojala musiker” som handlar om hur rent ut sagt mängder av svenska (och övriga nordiska) musiker, sångare och artister gjorde superkarriärer och dessutom även tjänade multum i Nazi-Tyskland innan och under kriget och i det tyskdominerade och tyskockuperade Europa under krigsåren liksom i de länder som var allierade med Tyskland (och för pengarna de tjänade kunde de sedan under eller efter kriget köpa stora villor i Djursholm, Saltsjöbaden och Lidingö eller herrgårdar och säterier):
 
 
Nicolai Gedda som nyligen gick bort hann aldrig uppträda för några nazister eller högerextremister men det gjorde då ett försvarligt antal av den svenska musikeliten och ett försvarligt antal svenska artister passade även på att fylla alla de vakanser som uppstod efter ”arieseringen” och ”avjudaiseringen” av Tysklands och kontinentens stora operahus, orkestrar och musikinstitutioner (flera av dem inhystes dessutom i rymliga exproprierade våningar såsom det anstod dåtidens operadivor och stjärnmusiker).
 
Dessutom sjöng, spelade, dansade, körade, dirigerade, konserterade och uppträdde svenska (och även andra nordiska) artister bl a på Bayreuthfestspelen, i det ockuperade Norge, på Goebbels 45-årsdag, på Hitlers födelsedag samt i det blodbesudlade Generalguvernementet (bl a i Auschwitz och Kraków) och åtskilliga musiker och sångare återvände hem efter krigsslutet och fortsatte sina i Nazi-Tyskland påbörjade karriärer ända intill pensionen på 1970- och 80-talen efter att ha ”tvättat” sina CV:n.
 
Mycket få av dem fortsatte dock att efter kriget spela och uppträda (in)för högerextremister med några undantag (bl a Set Svanholm och Birgit Nilsson) såsom Beate Assersson som ska ha sjungit på ett SS-veteranmöte så sent som på 1990-talet.
 
Att Atterberg dirigerade den svenska avdelningens av det tyska nazistpartiets (d v s NSDAP-AO Landesgruppe Schweden vars kompletta matrikel jag en gång ”upptäckte” och ”satt på” och där åtskilliga s k ”fina” familjenamn förekom, d v s en försvarlig andel av landets alla tyskättade familjer lät helt enkelt skriva in sig som medlemmar i NSDAP mellan 1933-45) konsert på Konserthuset i Stockholm i oktober 1941 har dock inte varit okänt som Lundberg skriver.
16427328_10154385132320847_7852538072351381635_n
 
För ett antal år sedan överhörde jag f ö en äldre man som berättade för sin dotter (såsom jag uppfattade det) att han faktiskt hade varit med på NSDAP:s konsert i pampiga Konserthuset som hade dekorerats med hakkorsfanor och åtskilliga i publiken hade dessutom enligt denne varit uniformerade och i det närmaste gjort entré genom att marschera in i den ”nazismyckade” stora salen i en byggnad som pikant nog har ritats av en arkitekt som själv verkar ha varit högerextremt lagd (d v s Ivar Tengbom) och som ju lite vanvördigt kan sägas nästan vara klippt och skuren för högerextrema tillställningar.
 
Till svenskarnas (och de övriga nordbornas) försvar hör dock möjligen (om det nu finns något försvar alls inför nazismens offer och inför eftervärlden) att det nog var fullständigt omöjligt för tyskarna och alla de andra kontinentaleuropeiska fascisterna att inte charmas och bedåras av alla högresta, välväxta, ljusa, blåögda, stiliga, ståtliga och rentav snygga svenskar som nog anställdes, kontrakterades och engagerades på löpande band när Europas alla diktatorer skulle hyllas och uppvaktas och när Wehrmachts och SS alla segrar skulle firas och åminnas både för sin yrkeskompetens och för sina ultimata ”ariska” och s k nordiskt vita kroppars och utseendens skull.
 
Det enda jag har att säga om Carlbergs bok är att denne konsekvent skriver ut namnet på Riksföreningen Sverige-Tyskland fel (”Föreningen Sverige-Tyskland”), att han ibland själv faller för att friskriva vissa av det svenska musiklivets stora namn (”han uttalade sig trots allt inte nazistiskt” o s v) samt att han tillhör en av dem (av åtskilliga) som drar sig för att referera till min måhända aningen oetiska ”namnbok” från 2002 vari jag publicerade namnen på närmare 30 000 svenska högerextremister trots att Carlberg uppenbarligen har upptäckt och kollat upp åtskilliga namn i min bok.

Om den svenske SS-Ahnenerbe-forskaren och nazigreven Erik Oxenstierna

En av de svenska SS-män som har gäckat mig allra mest och allra längst (d v s jag vet väldigt lite om vem han var och fr a om vad han gjorde) är en viss greve och fil dr Erik Oxenstierna som var ättling till den store riksbyggaren och rikskanslern Axel Oxenstierna.
 
Det enda jag vet är att denne svenske SS-greve ska ha varit arkeolog och att han ska ha arbetat i och för Nazi-Tyskland som forskare (han hade en tysk doktorsexamen) innan och under kriget liksom att han var anställd av SS forskningsinstitut Ahnenerbe. Han överlevde kriget och återvände hem till Sverige, disputerade för andra gången i Uppsala och levde och publicerade böcker långt in på 1960-talet samt var gift med den österrikiska sångerskan och skådespelerskan Edith d’Amara som under sin långa karriär hann spela tillsammans med både Anna May Wong och Nils Poppe och som gick bort så sent som 2001 (nazistkvinnor lever påfallande länge för sannolikt var hon också högerextremist).
 
16508287_10154364913330847_6052146019654138627_n16473437_10154364916630847_729551410216947309_n