Kategori: nazister

Igår blev jag för första gången kontaktad av polisen angående att jag förekommer i en högerextrem kartläggning

Genom åren har jag, liksom även andra svenska antifascister, varit föremål för svenska nazisters och högerextremisters olika kartläggningar och listats på olika s k dödslistor många gånger om och det är väl helt enkelt antagligen så att jag nog är en av de 3-4 personer i landet som är allra mest kartlagd, omskriven, uthängd och omnämnd (liksom både hatad och hotad) av och inom den svenska s k nationella rörelsen inklusive inom SD-lägret.

För bara några år sedan ”toppade” jag t ex en gigantisk s k dödslista på en hemsida som listade 1000-tals s k ”landsförrädare” tillsammans två personer som tidigare tillhörde den idag nedlagda antifascistiska Researchgruppen.

Och för några år sedan fanns jag med, med fotografi, personnummer, postadress o s v, på en namnlista som hade beslagtagits hemma hos en NMR-aktivist i Västsverige där jag listades under någon slags kategori som benämndes som ”Döda 1”, vilket åtminstone jag tolkar som de personer som ska tas av daga eller åtminstone oskadliggöras allra först.

Vid samtliga dessa tillfällen när det har uppdagats att jag har förekommit i olika högerextrema kartläggningar har jag informerats om det av andra antifascister och aldrig av polisen. 

Igår hände dock det som aldrig har hänt tidigare – jag fick ett mejl från polisen som upplyste mig om att jag figuerar i ännu en förmodad högerextrem kartläggning och s k dödslista:

”I en pågående förundersökning har det anträffats ett flertal dokument innehållande listor med namn på främst offentliga personer som är eller varit verksamma som journalister, jurister, politiker, debattörer, artister och myndighetsföreträdare. Personerna på listorna har inte bedömts vara målsägande, men eftersom ditt namn förekommer i utredningsmaterialet i dokument som misstänkt själv skapat och sammanställt, vill vi informera dig på detta sätt.

Förundersökningen är för närvarande pågående och beslut i åtalsfrågan har ännu inte fattats. Ett sådant beslut kan dock förväntas inom kort vilket är skälet till att du nu informeras om förekomsten av ditt namn i utredningsmaterialet. 

Den misstänkte är för närvarande häktad. Han är på sannolika skäl misstänkt för brott mot lagen om sprängämnesprekursorer, grovt brott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott.

Med vänliga hälsningar

XX

RUE Stockholm/Utredningssektionen/Grova brott 4

Polismyndigheten

106 75 STOCKHOLM”

När Svenska Dagbladet som den första tidningen i landet uppmärksammade att Sverige hade fått sitt första nazistparti genom att skämta om värmlänningar

I dagarna är det 97 år sedan som världens första nazistparti utanför den tysktalande delen av Europa bildades under ledning av de värmländska bröderna Furugård, vilka också började ge ut Sveriges första nazisttidning en tid därefter.

Jag har nu hittat den antagligen allra första svenska tidningsartikeln som överhuvudtaget noterar och omnämner denna (inför framtiden) på alla sätt och vis historiska händelse. 

Det handlar om en smått ”putslustig” liten notis i Svenska Dagbladet som publicerades i oktober 1924 i samband med att det första numret av partitidningen ”National-socialisten” hade utkommit (med postadress i Molkom i Värmland – tidningen utgavs då från Birger Furugårds hem). Svenskan skrev bl a följande om 1924 års införande av nationalsocialismen som ideologi och av den nationalsocialistiska rörelsen i Sverige och troligen med vetskap om att den tyska rörelsen i hög grad var en rörelse för barn, ungdomar och unga vuxna:

”Få se nu om den svenska ungdomen vill dansa den nya politiska Jössehäradspolskan.”

När nazismen väl kom till Sverige i augusti 1924 (Sverige var då återigen det första icke-tysktalande landet i världen att ”föräras” med ett nazistparti liksom med en nazisttidning) var det m a o knappt någon som uppmärksammade det förutom SvD som mest gjorde sig lustig över denna händelse genom att skämta om värmlänningar.

Det går med fog att fråga sig varför just Sverige fick ett nazistparti och en nazisttidning så tidigt som 1924. En av Furugårdsbröderna – Sigurd Furugård, som slutade som en på sin tid känd polis (1:e kommissarie) i Stockholm och bl a utredde både Olle Möller- och Marianne Granell-fallen (som Peter Englund har skrivit en bok om) – hade redan 1922 kommit i kontakt med det tyska högerradikala Deutschvölkische Freiheitspartei och några av dess ledande medlemmar i form av Erich Ludendorff, Ernst Röhm och Gottfried Feder och i augusti 1923 deltog han i den högerextrema s k Germanentag på Rügen då han också träffade Hitler och några av dennes närmaste män och det var antagligen då han blev ”biten” av nazismen. 

I november 1923 deltog sedan Sigurd och dennes bror Birger i att grunda Svenska antisemitiska föreningen som hade sitt säte i Göteborg där dess organ Vidi gavs ut och som bl a räknade Hermann Göring som en av sina medlemmar under dennes tid i Sverige. Föreningen var den första högerextrema eller s k nationella organisationen i Sverige som använde sig av hakkorset som föreningssymbol.

I augusti 1924 valde sedan bröderna Sigurd, Birger och Gunnar Furugård att bilda eget i form av Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet med tidningen National-Socialisten som partiorgan och bland de åtta grundarna av partiet hittades utöver den värmländska brödratrion bl a rektor (och lektor) Elias Laurell, löjtnant Einar Andersson samt fil dr Severin Solders, författare till den klassiska ”Grekisk skolgrammatik”, som mellan 1940-56 var rektor för Beskowska skolan i Stockholm, som räknades som en av landets bästa (elit)skolor på sin tid.

SD-sfären ljuger om att Löfvens biologiske far var nazist

SD-lägret i bred mening har i flera år (mass)spridit uppgiften att Löfvens båda förstaföräldrar var högerextremister och har direkt eller indirekt hänvisat till ”mina” högerextrema matriklar som jag publicerade 2002 i boken ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45”, som listade närmare 30 000 namn som en gång var knutna till den historiska svenska extremhögern.

Igår ägnade jag någon timme eller två åt att gå till botten med denna uppgift, som antagligen har hunnit ställa till med stor skada i många år i SD-kretsar (”men vad f-n – svetsar’n ska inte säga något om oss SD:are, hans båda biologiska föräldrar var ju nassar för h-lv-t-”), och jag vill nu härmed med all säkerhet och bestämt ”dementera” att Löfvens biologiske far disponent Karl Alvar ”Kalle” Hedberg var medlem i högerradikala Svensk opposition under krigsåren. 

Den Karl Hedberg som listas som medlem i Svensk opposition i min bok är en helt annan person – han var skogschef i Ångermanland och inget annat. ”Kalle”, som officiellt gick bort barnlös 1959, var i sin tur västmanlänning och ägde och drev en fruktaffär i Årsta centrum i Stockholm (som visserligen gick i konkurs 1958) och han hade mig veterligen inga som helst kopplingar till extremhögern någon gång i sitt liv.

Däremot stämmer det att Löfvens förstamor Margareta Löfven var inskriven som medlem i Lindholms nazistparti SSS (Svensk socialistisk samling) 1939 som tonåring och hon tillhörde därmed partiets ungdomsorganisation Nordisk ungdom (NU). Även Margaretas bror Clarence var likaså inskriven i SSS och NU och möjligen också även de andra syskonen – d v s Sif och Mildred – och det är mycket troligt att det enbart hade att göra med att deras far, d v s Löfvens biologiske morfar den värmländske typografen Ludvid ”Ludde” Löfven var en hängiven nazist.

Om Margareta och Clarence var det är dock högst oklart – i mellankrigstidens Sverige var det då mycket vanligt att ”pater familias” skrev in både sin fru och sina barn i det parti som han själv var medlem i och även beordrade desamma att rösta på samma parti som han själv röstade på.

”Ludde” blev antagligen nazist när han var bosatt i Karlstad på 1920- och/eller 1930-talen och det är mycket troligt att han anslöt sig till sin ”landsman” den värmländske veterinären Birger Furugårds nazistparti för att sedan, efter att dennes parti hade upplösts 1936, ansluta sig till Lindholms parti. ”Ludde” var f ö smått ökänd på sin tid i Karlstad då han ”på fyllan” hade kört ihjäl en tvåbarnsmor på Östra bron (d v s den gamla stenbron över Klarälven – kvinnan ifråga hamnade i vattnet och flertalet av dåtidens svenskar kunde inte simma, inte heller hon, så hon drunknade samtidigt som att hon antagligen också hade blivit skadad av påkörningen) i november 1926.

Under 1930-talets andra hälft flyttade ”Ludde” till Stockholm där han anställdes som landets antagligen ende nazistiske typograf av Lindholms nazistparti SSS på partiets tryckeri på Luntmakargatan 27 och han ingick också i styrelsen för (parti)tryckeriets aktiebolag när det grundades 1939.

När ”Ludde” fyllde 50 år i maj 1946 hyllades han i partiorganet Den svenske folksocialisten som en av SSS verkliga trotjänare. Dessutom arbetade ”Ludde” även på det högerradikala partiet Sveriges nationella förbunds (SNF) tryckeri Valkyrian på Kammarkargatan 38 i Stockholm, som trycktes på den franska tidningen L’Humanités gamla tryckpress (som tyskarna hade exproprierat under ockupationen av Frankrike och därefter skänkt till SNF).

Efter krigsslutet 1945 och ända fram tills sin död 1953 var det otroligt nog ”Ludde” som mer eller mindre ensam ombesörjde att den svenska extremhögerns olika periodiska skrifter och trycksaker i övrigt överhuvudtaget kom ut p g a att (det röda) Svenska typografförbundet bojkottade dessa båda tryckerier (denna antifascistiska tryckeribojkott varade faktiskt ända tills 1954).

Mellan 1945-50 sägs det t o m att ”Ludde” först arbetade på SSS tryckeri på dagtid och sedan gick över till SNF:s tryckeri där han arbetade vidare under kvällstid (det är f ö inte särskilt långt mellan Luntmakargatan och Kammakargatan, vilket väl var ”tur” för ”Luddes” del i varje fall).

Så nu har ännu en av SD-kretsens alltför många lögner om SAP och allehanda socialdemokrater punkterats och jag har samtidigt passat på att redovisa mer eller mindre allt jag vet om ”Ludde” (liksom om dennes barn inklusive Löfvens förstamor) så att inga vilda rykten om denne (eller om denna) börjar komma i svang (såsom att ”Ludde” var en av Lindholms närmaste män och att Margareta var ”ungnazistledare” eller något liknande) som ställer till med ännu mer skada framöver.

Reflektioner kring det första offentliga fotografiet på en svensk fascist, ett överklassnazistiskt bröllopsfoto med Göring som hedersgäst samt ett fotografi som visar vår nuvarande kungs båda föräldrar festandes tillsammans med Rudolf Hess

”En bild säger mer än tusen ord” må vara ett uttjatat talesätt men ibland är det nog ändå så. Hittade idag ett antal fotografier (i gamla tidningsnummer) som nog trots allt faktiskt visar just det:

1, Det första fotografiet någonsin på en svensk fascist som publicerades i en svensk dagstidning och närmare bestämt i Dagens Nyheter i början av augusti 1926. 

Fotot togs på den första svenska fascistorganisationen Sveriges fascistiska kamporganisations (SFKO) första högkvarter på Grev Turegatan 15 på Östermalm i Stockholm (något år senare skulle SFKO sedan flytta sitt högkvarter till Valhallavägen 126 som då också ligger på Östermalm) kort efter det att SFKO hade bildats på våren 1926. En av de gamla SFKO-medlemmarna hann f ö delta i att grunda SD på 80-talet innan han gick bort.

Fotot föreställer SFKO:s andreledare Frithiof Bjurquist som efter att ha blåst upp sig och poserat och teatraliskt ”lajvat” någon slags italienare för DN:s förbluffade fotograf bl a berättade att SFKO just då räknade 16 lokalavdelningar runtom i landet samt att Stockholmsavdelningen inkluderade några direktörer och en disponent i medlemsmatrikeln men också ett antal arbetare (”tre spårvägare” bl a) och kontorister (d v s lägre medelklass).

2, Två bröllopsbilder från 1933 föreställande den överklassnazistiska familjen von Rosen och Hermann Göring (m fl svenska aristokrater) i samband med att den gamla SFKO-medlemmen Birgitta von Rosen, dotter till greve Eric von Rosen, herre till Rockelstad slott i Södermanland, gifte sig med tysken Albert Nestler (deras gemensamma son lever f ö än idag – jag träffade honom för några år sedan i Stockholm och han slutade då som en s k RAF-Sympathisant på 70-talet).

Bröllopet ägde rum i en sörmländsk kyrka och var helt igenom nazistiskt till sin karaktär. Horst Wessel-sången spelades t ex på kyrkorgeln av den svenske kantorn (och bl a då Birgitta hade översatt NSDAP:s bästsäljande bok om Horst Wessel från tyska till svenska) och till parets ära hade en s k äreport rests framför von Rosens slott prytt med ett hakkors. 

A.H. bekostade personligen en överdådig blomsterkrans medan Göring, som hade flugit till Sverige via Tullgarns slott, gav bort en mycket dyr Mercedes-bil i bröllopspresent som fortfarande ska existera i sinnevärlden någonstans om jag har förstått det rätt (OBS: jag kan ha fel om bilen).

3, Två fotografier föreställande vår nuvarande konungs båda föräldrar arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla på Grand Hôtel i Stockholm vilka togs i samband med att Nazi-Tysklands dåvarande andreman (”Hitlers vikarie” kallade en svensk tidning denne) Rudolf Hess besökte Sverige 1935 på inbjudan av bl a greve Folke Bernadotte och överklassnazistiska Svensk-tyska föreningen. 

I reportaget framgår det att Sveriges dåvarande kung Gustav V gav en personlig audiens åt Hess innan denne återvände hem till alla brådskande ärenden i Berlin – d v s de ska ha träffats på ”tu man hand” i en av salarna på Stockholms slott och därefter intagit en middag tillsammans på slottet och möjligen även i närvaro av fursten av Wied. 

Det berättas att när den stilige och spänstige Hess gjorde storstilad entré i Vinterträdgården till tonerna av Horst Wessel-sången ska den församlade överklassnazistiska svenska publiken bestående av över 500 personer (och inklusive kungens båda föräldrar liksom alla generaler, överstar, professorer, docenter, läkare, ingenjörer, advokater, domare, präster, direktörer, fabrikörer och andra som tillhörde den svenska eliten) ha rest sig upp som en kvinna/man smittade av entusiasm och trallat/nynnat med i den sprittande sången. Hess anlände f ö till hotellet i en stor Mercedes som kördes av den blivande moderate riksdagsledamoten greve Hans Wachtmeister och dagarna innan evenemanget hade Hess i största hemlighet ”sightsee:at” i västra Östergötland och bl a sovit över en natt på anrika Vadstena klosterhotell.

Enligt uppgift ska Hess bejublade föredrag på Grand Hôtel med efterföljande filmvisning (det var Leni Riefenstahls avantgardistiska och banbrytande film ”Triumph des Willens” som visades i den med nazistfanor dekorerade Vinterträdgården, som m a o hade Sverigepremiär just på Grand Hôtel) middag och dans till levande orkester ha slutat sent på natten (och för vissa partysugna och hårt supande svenska överklassnazister antagligen först morgonen därpå) då den stenrike Sager ska ha bjudit de som ville ”hänga på” på en rejält blöt s k Nachspiel eller ”efterfest” (läs: en outsinlig flod av champagne, konjak och Rhenviner plus ett överflöd av cigarrer) i sitt spatiösa privatpalats ett stenkast från hotellet efter att det reguljära programmet var över.

Historien om när Bruno Liljefors tilldelades A.H.:s stora konstpris som dessutom delades ut av Sverigevännen Göring

Den märkliga historien om när Bruno Liljefors tilldelades A.H.:s stora konstpris som dessutom delades ut av Sverigevännen Göring:

Att ett flertal svenskar var mäkta populära i Nazi-Tysklands (arieserade) kulturliv har ju varit känt sedan länge: 

Inom populärkulturen var ”Karlstads stora dotter” Zarah Leander (som t o m fick sjunga för A.H.) den största populärmusikikonen av dem alla vars talrika hitsånger sägs ha sjungits av både lägerfångar och lägervakter i de tyska koncentrationslägren (d v s så otroligt populär var ”Die Leander” innan och under kriget om nu denna uppgift stämmer), i filmens värld var både Leander och Kristina Söderbaum två av de allra största stjärnorna, inom operans och konstmusikens värld gjorde Kungl. Operans blivande chef Set Svanholm (som t o m fick sjunga för A.H.) liksom Jussi Björling (som bl a sjöng för nazitopparna på det påkostade 2-årsjubiléet av den tyska invasionen av Danmark och Norge i Berlin den 9 april 1942 och ropades in hela femton gånger efter att det reguljära konsertprogrammet var över – dock ska hans landsmaninna Leander ha slagit det – hon ska ha ropats in osannolika 30 gånger efter en fullkomligt bejublad konsert i Berlin som doktor Goebbels m fl nazistledare närvarade på) enorm succé och inom litteraturen var både Verner von Heidenstam, Sven Hedin och Selma Lagerlöf oerhört populära och så till den grad att bl a ”Herr Arnes penningar” distribuerades gratis i massupplaga (på tyska) till de tyska Wehrmacht-soldaterna vid de olika fronterna (OBS: frågan är väl dock hur många av de tyska soldaterna som ens orkade bemöda sig om att läsa om 1500-talets bohuslänningar mellan det eviga ”pangandet” och ”fajtandet”…).

Mindre känt är nog dock att svenska konstnärer också älskades och hyllades i Nazi-Tyskland och särskilt gällde det Bruno Liljefors som på Reichsjägermeister Hermann Görings stora internationella jakt(konst)utställning i Berlin i november 1937 tilldelades det finaste priset av dem alla – ”der grosse Preis Adolf Hitlers”.

Fler verk av Liljefors visades enligt uppgift på utställningen i Berlin än någonsin tidigare utanför Sveriges gränser (d v s fram tills dess) och Liljefors var så populär i Nazi-Tyskland att Göring personligen hade skrivit förordet till den tyska översättningen och upplagan av dennes bästsäljande bok ”Det vildas rike”.

I den svenska paviljongen i Berlin visades även fotografier, teckningar, skulpturer och tavlor av bl a Bengt Berg, Axel Borg, Carl Skånberg, Helmer de Verdier, Leander Engström, Axel Sjöberg, Albert Engström, Bror Hjorth, Arvid Knöppel och Rolf Mellström och Sveriges paviljong tilldelades som helhet staden Berlins finaste pris Ehrenpreis der Stadt Berlin (medan den polska paviljongen vann utställningens förstapris). 

De olika tavlorna och konstverken liksom andra föremål som ställdes ut med jakttema såsom en ståtlig krona från en hjort som ”kraftkarlen” Karl XI en gång i tiden hade nedlagt hade lånats ut av bl a Livrustkammaren, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet och Thielska galleriet. Jägmästare Folke Broomé var sedan den som stod för det (natur)vetenskapliga innehållet i svenskarnas fullmatade paviljong – Broomé stod bakom en omfattande geografisk-statistisk översikt över de svenska djuren (d v s vilka de var, hur många de uppskattades vara, hur de betedde sig och var någonstans de bodde i landet).

Sveriges paviljong ska ha varit den största efter värdlandets paviljong och hela 28 personer ingick i det utskott som hade stått bakom den svenska paviljongen – det största antalet av alla deltagande länders olika utskott vilket väl skvallrar om vilka resurser Sverige som land hade lagt ned för att kunna delta i denna (nazi)tyska utställning och därmed skänka heder och ära åt den dåtida svenska konstvärlden.

Utskottet leddes slutligen av greve Oscar Douglas och utställningen bevistades bl a av den högerextrema greven Clarence von Rosen och arvfursten Gustaf Adolf, d v s vår nuvarande konungs pro-nazistiske far, liksom av ett flertal pro-tyska brittiska aristokrater. Samma dag som Göring öppnade utställningen bjöds de finaste gästerna (läs: furstarna och adelsmännen och deras fruar, såvida de ens hade följt med till Berlin) på en överdådig privat lunch med Göring och bl a var just Bernadotte:arnas Gustaf Adolf en av dessa hedersgäster tillsammans med bl a lord Halifax.

Ett senfärdigt besök på Norrköpings Stadsmuseums utställning ”Medlöperi och motstånd. Nazismen i Norrköping då och nu”

Besökte igår Norrköpings Stadsmuseum, som blev Årets museum 2021, för att äntligen få se den så omdebatterade utställningen som SD avskyr och antagligen t o m hatar – nämligen den eminenta faktaspäckade och pedagogiska utställningen ”Medlöperi och motstånd. Nazismen i Norrköping då och nu” som kan ses ända fram tills den 22 augusti (d v s hela sommaren ut för den som råkar ha vägarna förbi östgötarnas land).


Jag hjälpte till med författandet av utställningstexterna och var också inbjuden att föreläsa på museet i anslutning till utställningen men pandemin kom emellan och under flera månader i sträck har museet därför tvingats hålla helt stängt.


I princip all information och kunskap om den lokala naziströrelsen och extremhögern i Norrköping med omnejd som redovisas i utställningen har Johan Perwe stått bakom och för den som vill veta mer om ämnet rekommenderas Perwes bok ”Mörkläggning. Nazismen och motståndet i Norrköping 1933-1945” från 2016 som också finns till försäljning i museibutiken.


Och att SD avskyr och t o m verkar hata just denna riksuppmärksammade utställning beror naturligtvis på att SD med rätta framställs som ett parti som är direkt (organisations)organiskt och (idé)historiskt sprunget ur den svenska naziströrelsen.

Idag för 71 år sedan den 6 juni 1950 meddelade det största dåtida svenska nazistpartiet att partiet skulle läggas ned

Idag för 71 år sedan den 6 juni 1950 meddelade det största dåtida och hittills mest betydande och långlivade svenska nazistpartiet SSS – Svensk socialistisk samling – att partiet skulle läggas ned i det sista numret av partiorganet Den svenske folksocialisten (DSF), som just utkom den 6 juni 1950.


SSS hade bildats 1933 av Sven Olov Lindholm som Nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSAP), som då var en utbrytning ur Sveriges första nazistparti SNSP (Svenska nationalsocialistiska partiet) som i sin tur leddes av Birger Furugård.


NSAP blev med åren Sveriges ledande och till slut även enda nazistparti och dess ledare Lindholm (som i det sista numret av DSF bl a bjöd på en dikt som prydde omslaget) konkurrerade med tiden ut alla andra svenska nazistledare.


Partiets storhetstid inföll under (mellankrigs)åren innan Andra världskriget utbröt: 1936 lyckades NSAP/SSS exempelvis erhålla 17 483 röster i det årets andrakammarval och så sent som 1938 erövrade partiet 19 kommunala mandat runtom i landet. Sammantaget var åtminstone 10 000 enskilda personer någon gång medlem i partiet under dess 17-åriga existens mellan 1933-50.


I det sista numret av DSF som utkom idag för 71 år sedan hittades bl a en dikt signerad Axel Slotte, ännu en dikt författad av den finlandssvenske högerextreme poeten Bertel Gripenberg, en artikel författad av friherrinnan Annie Åkerhielm (d v s dottern till Sveriges förste anarkist Nils Herman Quiding) samt en bestämd dementi att Lindholms då nyblivna fru Vera (som ju fortfarande lever under namnet Vera Oredsson) skulle vara judinna (och numret trycktes f ö av Stefan Löfvens biologiska morfar Ludvid ”Ludde” Löfven från Värmland som på sin tid var ökänd som landets antagligen enda nazistiska typograf).


Ett flertal f d NSAP/SSS-medlemmar som hade kvarstannat i partiet ända fram tills dess upplösning 1950 kom sedan att spela en avgörande roll för att upprätthålla den ”röda tråden” och den ideologiska kontinuiteten mellan mellankrigstidens och krigsårens naziströrelse och dagens svenska extremhöger genom att fortsätta att vara politiskt aktiva under efterkrigstiden och Kalla kriget såsom i samband med SD:s bildande 1988 och under SD:s första år och i många fall ända fram tills dess att de gick bort.


Den person som Lindholm utsåg till ordförande för den kamratförening som SSS omvandlades till – den f d Finlandsfrivillige Bengt Jansson – var till exempel trogen sin ungdoms politiska ideal ända fram till sin bortgång på 2000-talet genom att bl a alltid och år efter år delta i och närvara på den s k De stupades dag den 14 april som är årsdagen för den Finlandsfrivillige Gösta Hallberg-Cuulas dödsdag och ceremonin äger då rum framför dennes grav på Norra kyrkogården i Solna.


Den sannolikt allra sista SSS-medlemmen som kvarstannade i partiet fram tills dess att det lades ned för 71 år sedan och som fortsatte att vara aktiv ”nonstop” i den svenska s k nationella rörelsen och bl a i nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP) under efterkrigstiden och därefter i SD under 1980- och 90-talen gick f ö bort alldeles nyligen – nämligen Gösta Bergquist.

Ska SD Göteborgs naziförbannelse snart även drabba antisemiten och rasideologen Jörgen Fogelklou såsom denna förbannelse har drabbat alla hans företrädare? En påminnelse om att SD Göteborg har dominerats och letts av antisemiter och rasideologer av Fogelklous typ ända från start

Ska SD Göteborgs naziförbannelse snart även drabba SD Göteborgs nuvarande ”starke man” antisemiten och rasideologen Jörgen Fogelklou eller ej såsom denna förbannelse har drabbat hans företrädare? SD Göteborg har ända från start dominerats och letts av antisemiter och rasideologer av Fogelklous typ.

Igår trendade Jörgen Fogelklous namn på svenskspråkiga Twitter efter Aftonbladets skriverier om denne (se bl a https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/mBkVg4/forre-sd-kommunalradet-fogelklou-erkande-allt-for-mig) och den stora frågan är nu om SD Göteborgs naziförbannelse ska slå in igen – d v s om SD:s ”starke man” i den så viktiga staden Göteborg och i den så viktiga regionen Västra Götaland ska tvingas avgå och uteslutas eller ej efter att under flera år ha uttryckt allsköns Förintelsehyllande, antisemitiska och rasideologiska åsikter på Flashback eller kommer dennes nära vänskap med Åkesson och de andra SD-topparna att se till att han kommer att sitta kvar fram tills och över 2022 års val?

Under pandemin har SD nämligen klättrat dramatiskt i opinionsundersökningarna i just Göteborg och Västra Götaland och partiet ligger där nu på 12% i själva staden respektive på 22-23% i den omkringliggande regionen vilket innebär åtskilliga nya mandat i 2022 års val så det är mycket (d v s konkret 10 000-tals och åter 10 000-tals väljare/röster) som ligger i vågskålen för partiet i denna del av landet.

SD Göteborg bildades i mars 1988 under ledning av Reine Wikström från nazistiska NRP på ett möte på Hisingen som samlade större delen av Göteborgs dåtida s k nationella rörelse i form av f d och/eller dåvarande medlemmar i nazistiska NRP och fascistiska Nysvenska rörelsen och representanter från den mycket våldsamma nazistiska skinheadsubkulturen i staden som genom åren kom att stå bakom ett flertal attentat och mord på homosexuella och icke-vita män.

SD Göteborgs naziförbannelse handlar då kort och gott om att SD Göteborg i stort sett alltid har letts av rasideologer, vilka en efter en just har fått avgå och uteslutits ur SD. Vem som egentligen lade denna förbannelse på SD Göteborg är dock en annan fråga och buden är många: Säpo? AFA? Expo? Göteborgsjudarna? Muslimerna i Göteborgs förorter? Göteborgshumorn? Eller kanske t o m det berömda Göteborgsvädret?

Bland de mer illustra deltagarna på SD Göteborgs legendomsusade grundandemöte hittades den riksbekante jazzmusikern Hans ”Cooling” Carling, SD:s första ledare Anders Klarström och den blivande Ace of Base-världsstjärnan Ulf Ekberg som valdes till sekreterare för partiavdelningen samt Johnny Lindén, som kom att producera Ace of Bases debutalbum ”Happy nation” som på sin tid var det debutalbum i populärmusikhistorien som sålde allra mest fram tills dess (det handlade om kring 23 miljoner exemplar – Lindén, som senare kom att skriva för bl a nazistiska Info-14 och Svegot, designade dessutom även skivomslaget och var länge den som låg bakom SD:s partiorgan SD-Bulletinen).

Nazisten Reine Wikström kom senare att uteslutas ur SD 2006 medan Anders Klarström, som också han hade en bakgrund i nazistiska NRP, lämnade SD 1995. Klarström var då f ö tillsammans med dåvarande NRP Uppsalas kvinnliga ledare. Därefter tog den hårdhänta och brutala Lars ”Lasse” Emanuelsson (och dennes bror Per) över taktpinnen i Göteborg, som brukade omge sig med ett entourage av (nazi)skinheads, och där han bl a anordnade ett massmöte på Götaplatsen som var direkt inspirerat av de nazistiska Nürnbergdagarna.

Emanuelsson uteslöts sedan i sin tur ur partiet 2004 och därefter tog SD:s f d ledare Mikael Jansson över ledningen i Göteborg samtidigt som att han f ö var tillsammans med dåvarande kryptonazistiska Nationaldemokraternas internationella sekreterare som brukade marschera i den nazistiska s k Salemmarschen.

Jansson, som sedermera gick över till AfS 2018, efterträddes sedan av Patrik Ehn, som har ett förflutet i nazistiska NRP och som tidigare ledde nazistiska Riksfrontens Uppsala-avdelning, och som också han drabbades av SD Göteborgs nazistiska förbannelse genom att bli utesluten ur partiet 2013.

Efter Ehn var Lars Hansson sedan under flera år partiets ”starke man” i Göteborg och Västsverige men även han kom att uteslutas ur partiet 2018. F ö kan det här vara relevant att nämna att AfS nuvarande ledare Gustav Kasselstrand började sin politiska bana i SD Göteborg och även han uteslöts som bekant ur partiet, vilket gjorde att AfS bildades.

När sedan dammet till slut hade lagt sig efter åratal av interna SD-maktstrider i Göteborg och Västra Götaland som dessutom kantades av ständiga mediala s k rasskandaler (d v s när en SD-politiker avslöjas med att ha sagt, skrivit eller gjort något rasistiskt och/eller spridit, stöttat och sympatiserat med någon rasideologisk ståndpunkt) har Jörgen Fogelklou till slut framträtt som SD:s obestridliga ledare i Göteborg och Västra Götaland och den stora frågan är nu som sagt om SD Göteborgs naziförbannelse också ska drabba honom eller inte?

Jörgen Fogelklou på Flashback:

”Mengele var en oerhört pragmatisk man. Han insåg att som läkare och vetenskapsman var koncentrationslägren ett helt unikt tillfälle att ’kunna göra vad man vill’. Han insåg naturligtvis att i fredstid skulle han aldrig få chansen att obducera tvillingar som dött på samma tidpunkt.”

”Juden är roten till allt ont.”

”Ett par Zyklon-B burkar hade med andra ord sparat oss svenskar 1,3 miljarder.” (med anledning av en uträkning att det skulle kosta staten denna summa om alla utvisningsbeslut verkställdes)

”Det mest logiska vore naturligtvis att ta till vapen. Ett snabbt, billigt och effektivt sätt att bli kvitt problemet en gång för alla. Tyvärr är inte alla redo för en sådan drastisk metod.”

Jörgen Fogelklou i GP 2017:

”Vi står solidariska med kampen mot antisemitism i alla dess former… Vad gäller den judiska minoriteten står vi upp för den och dess rättigheter på alla tänkbara sätt, något annat är för oss otänkbart… Den 27 januari lägger vi självklart alla politiska meningsskiljaktigheter åt sidan och enas i vår respekt för Förintelsens offer.” (med anledning av Förintelsens minnesdag 2017, som SD deltar i att åminna)

En historisk översikt över den svenska s k nationella rörelsens försök att göra anspråk på första maj från Lindholms nazistparti till dagens SD och via bl a NRP, VAM, NSF och NMR

Mycket mer än så här kommer nog inte NMR att åstadkomma idag på första maj:


Denna banderoll sattes upp i natt och inför idag i anslutning till skolan Nya Elementar som ligger i Bromma i Stockholm där NMR kan sägas ha uppstått en gång i tiden i form av en synnerligen livaktig (nazi)skinheadsubkultur på 90-talet och genom den nazistiska organisationen Oberoende nationell ungdom, som ursprungligen var knuten till SD och som sedermera kom att utvecklas till dagens NMR.


Att banderollen sattes upp just i Bromma kan m a o tolkas som en medveten eller omedveten blinkning till NMR:s ursprung och historia och som ett slags hommage till denna del av Stockholm, som en gång födde fram och hyste en tyvärr alltför dynamisk nazistisk ungdomssubkultur.


Ända sedan mellankrigstiden har den svenska s k nationella rörelsen gjort vad den har kunnat för att göra anspråk på första maj då rörelsen anser sig representera folket och under större delen av det högindustriella 1900-talet utgjorde arbetarklassen merparten av folket (d v s LO-kollektivet dominerade totalbefolkningen demografiskt och proportionellt sett), vilket gjorde att den s k nationella rörelsen gjorde allt för att framställa sig som arbetarnas och därmed folkets rörelse.


Under 1930- och 40-talen anordnade fr a Lindholms nazistparti NSAP/SSS och det s k Flygpartiet regelbundna första maj-möten och så sent som den 1 maj 1945 kunde nazistledaren Lindholm tala på ett nazistiskt första maj-möte på Medborgarplatsen på det på den tiden röda och proletära Södermalm i Stockholm.

VAM 1 maj 1993 i Gšteborg. PŒ bilden ses demonstranter heilande en HitlerhŠlsning.


Efter kriget var det fr a Oredssons NRP som ärvde Lindholms vänsternazistiska idégods och utmålade sig som ett arbetarnas och folkets parti, på 1990- och 2000-talen anordnade både VAM och NSF flera första maj-manifestationer och under 2010-talet är det just fr a NMR som har övertagit samma ideologiska arv från NSAP/SSS genom att arrangera ett flertal mycket uppmärksammade första maj-evenemang i olika kommuner runtom i landet. Det är också ett faktum att både NRP, VAM, NSF och NMR dominerades och domineras av medlemmar och aktivister som kommer från arbetarklassen.


När SD bildades 1988 försökte partiet visserligen under några år på 90-talet att utmåla sig som något av NSAP/SSS sentida efterföljare men SD gjorde aldrig några officiella försök att ta över första maj då ett flertal av SD:s grundare och första ideologer kom från den radikala anti-68-rörelsen och därigenom hatade de allt vad vänster, arbetarrörelsen, socialism och marxism heter. SD har i stället länge krävt i sitt partiprogram att 1 maj ska avskaffas som helgdag och även motionerat om saken i riksdagen.


SD-aktivister har också genom åren vid flera tillfällen försökt att störa och sabotera olika första maj-manifestationer såsom den 1 maj 1993 när en f d partistyrelseledamot greps i Kungsträdgården i Stockholm tillsammans med dåvarande SDU:s ledare när han försökte närma sig V:s dåvarande ledare Gudrun Schyman beväpnad med en skarpladdad handgranat.


Samtidigt har SD sedan 2010-talet utvecklats till landets näst största arbetarparti med idag över 33 000 medlemmar (SD är f ö tyvärr det enda partiet i landet som fortfarande växer medan alla andra partiers medlemsstock krymper stadigt och kontinuerligt) vilket föranledde Åkesson att förra året avslöja för SVT (på just 1 maj 2020) att SD kan komma att anordna egna första maj-arrangemang i framtiden:


”– Vi har diskuterat genom åren, inte minst med partiledningen om att vi har ett väldigt stöd inom LO-kollektivet och ser oss som en del av den moderna arbetarrörelsen. Egentligen borde kanske också vi ha evenemang på första maj eftersom en stor del av våra väljare är löntagare, vanligt folk.”


Den 1 maj 2007 anordnade SD också för första gången ett eget första maj-möte i Skåne som då mest bara sågs som en provokation mot vänstern och arbetarrörelsen men tio år senare den 1 maj 2017 arrangerade SD Tomelilla t o m ett eget SD-första maj-tåg som utgick från Folkets park i Tomelilla och samlade runt 200 deltagare i den lilla skånska kommunen.


Den stora frågan inför framtiden, nu när SD explicit gör anspråk på att vara den socialdemokratiska arbetarrörelsens arvtagare, är väl m a o om SD kommer att anordna några större första maj-manifestationer eller såsom exempelvis under valåret 2022.

Idag fyller kungen 75 år som är namngiven efter högerextremister och vars föräldrar var högerextremister och som har omgetts av högerextremister under uppväxten och vuxenåren

Idag fyller konung Carl XVI Gustaf 75 år som är namngiven och döpt efter greve Folke af Wisborg och prins Hubertus av Sachsen-Coburg-Gotha.

https://www.kungahuset.se/press/pressmeddelanden/aretspressmeddelanden/hmkonungens75arsdag.5.3d544ca01784aaa522d1a08f.html

Greve Folke var innan och under kriget medlem och aktiv i pro-(nazi)tyska och ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen och han bjöd bl a in Rudolf Hess och ett flertal av de tyska nazistledarna som senare dömdes som krigsförbrytare i Nürnberg till Sverige och skickade en delegation som uppvaktade A.H. på dennes 50-årsdag i Berlin den 20 april 1939 medan prins Hubertus var medlem i det tyska nazistpartiet NSDAP och stupade som Luftwaffe-pilot och krigshjälte i dagens Ukraina 1943.

Efter kungens födsel utsåg den dåvarande kungen Gustaf V hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha till kungens gudfar. Hertig Karl Edvard kunde dock inte närvara på kungens dop i Riddarholmskyrkan i Stockholm och agera fadder åt Sveriges nyfödda arvprins då han just då satt fängslad hos de allierade som nazistisk krigsförbrytare.

Kungen, vars båda föräldrar var explicit pro-(nazi)tyska, kom under uppväxten, ungdomen och vuxenåren att omges av f d (?) nazister och högerextremister och han umgicks själv med en friherre som var medlem i nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP) och som kungen ska ha lajvat SS-soldat tillsammans med i en sydsvensk skog (OBS: att som kronprins klä ut sig till SS-soldat är måhända inget anmärkningsvärt i sig mot bakgrund av den särskilda humor som gäller inom aristokratin – kungen har t ex flera gånger agerat i ”blackface” och i ”brownface” när han har klätt ut sig till afrikan respektive arab – d v s det anmärkningsvärda är inte handlingen i sig utan sällskapet i form av en NRP-medlem, som visserligen sedermera begick självmord i en jaktstuga i Småland). Exempelvis kröntes kungen av en högerextremist som också vigde kungen och Silvia, begravde kungens mor och döpte kungens tre barn inklusive kronprinsessan Victoria.

Kungen liksom Silvia kom själv att engagera sig i ”överklassnazistiska” Svensk-tyska föreningen på 1970-, 80- och 90-talen och kungen liksom Silvia skickade regelbundet tackkort och lyckökningar till högerextrema Sveriges nationella förbund (SNF) och Nysvenska rörelsen i samband med att dessa båda organisationer skickade telegram till Stockholms slott och till kungen och hovet när de avhöll sina årsmöten.

År 1983 lät kungen öppna de svenska kungarnas egen kyrka Riddarholmskyrkan i Stockholm åt högerextrema SNF varje år den 30 november och ända fram tills 1990-talets slut efter att Stockholmsanarkisterna hade förstört SNF:s kransnedläggning vid Karl XII-statyn i Kungsträdgården året dessförinnan.

Då ingrep kungen likt en räddande ängel och öppnade upp Riddarholmskyrkan åt SNF medan Skansen försåg SNF med drabantuniformer och efter ceremonin, som SNF:s frontorganisation Narvaförbundet stod för, brukade deltagarna avsluta med en kvällssupé och gärna en efterföljande s k nachspiel med konjak och cigarr på närbelägna Café Opera.

Flera av deltagarna vid den högerextrema 30 november-ceremonin i Riddarholmskyrkan i Stockholm var anställda vid Stockholms slott och hovet såsom chefen för Bernadottebiblioteket Göran Alm som förtjust besåg när ståtliga och välbyggda majoritetssvenska (nazi)skinheads med enorma torson och svällande bicepsmuskler marscherade in i Riddarholmskyrkan till tonerna av pampiga Marcia Carolus Rex iförda Skansens uniformer.