Kategori: media

En representant för Arkitekturupproret, arkitekten Eric Norin, har låtit sig intervjuas av i SD:s tv-kanal Riks

SD har synbarligen en närmast ”magisk” förmåga att knyta till sig representanter för några av de största svenska/svenskspråkiga FB-grupperna: Tidigare har representanter för Bensinupproret förekommit i SD-sammanhang och nu har en av Arkitekturupprorets mest profilerade offentliga representanter arkitekten Eric Norin låtit sig intervjuas av SD:s Dick Erixon i SD:s tv-kanal Riks.


Visserligen finns det nog (ännu) inte särskilt många arkitekter i SD:s medlemsmatrikel (men däremot desto fler byggjobbare…) men till skillnad från Bensinupproret, som har en tydligt folklig och s k proletär förankring, så åtnjuter Arkitekturupproret en inte alldeles oäven popularitet inom SACO-kollektivet (d v s inom den övre medelklassen och bland landets högutbildade höginkomsttagare varinom SD numera kan räkna med ett stöd på åtminstone 6-8% beroende på opinionsundersökning) och både SD:s tankesmedja Oikos och den i sammanhanget viktiga partiavdelningen SD Stockholm (som bl a har föreslagit att nya studentbostäder ska uppföras i nybarock för att implicit hylla den svenska stormaktstiden och det gamla svenska Östersjöimperiet) har på sistone satsat rätt hårt på att driva frågan om att nybyggnationer bör låta sig inspireras av det sammelsurium av nationalromantiska historicerande stilar som gällde under Sveriges belle époque-period (d v s under den s k oscariska tiden – tänk t ex de svulstiga ornamenterade byggnaderna på Östermalm i Stockholm) och innan funktionalismens genombrott under mellankrigstiden.

OBS 1: Arkitekturupprorets Eric Norin är nödvändigtvis inte SD:are bara för att han deltar i SD:s tv-kanal.

OBS 2: Alla som stöttar och stödjer Arkitekturupproret är inte pro-SD bara för att de är för en återgång till andra typer av byggnadsstilar än de som har dominerat sedan modernismens genombrott.

Västerviks-Tidningen skriver om Catrin Lundströms och min bok ”Vit melankoli” på ledarplats

Ledarskribenten Mathias Bred skriver idag om den svenska kritiska ras- och vithetsforskningen i Västerviks-Tidningen och omnämner bl a Catrin Lundströms och min bok ”Vit melankoli. En analys av en nation i kris”:

https://vt.se/bli-prenumerant/artikel/re02w4wl

”Det har blossat upp en debatt om kritiska vithetsstudier. Detta är numera ett ämne som kan läsas vid universitetet. Stockholms universitet har under hösten gett en kurs om vithetsnormer i nordiskt sammanhang.

Medan tillskyndarna menar att vithetsstudier krävs för att förstå rasism menar andra att vithetsstudier är rasism. Förmodligen har båda rätt. 

Vithetsstudier är ett utskott på den familj av kritiska studier som uppstod vid västerländska universitet på 60- och 70-talen. I grunden finns en vilja att avslöja och därmed undanröja förtryckande strukturer, inte sällan i språket. Det anspråket måste sägas vara gott. 

Ett problem är att kritiska kulturstudier präglas av anglosaxiska och i synnerhet då amerikanska erfarenheter. Besattheten vid just vithet som grund för rasism blir förståelig sett till USA:s historia. Landet har en helt annan historia än Europa när det kommer till slaveri, segregation och tänkande i rastermer. 

Men vithetsstudier kan tillföra något utanför en amerikansk kontext. Ett exempel är boken ”Vit melankoli. En analys av en nation i kris” (Makadam förlag 2020). Där beskriver forskarna Tobias Hübinette och Catrin Lundström hur självförståelse kopplat till etnisk särart präglat Sverige under folkhemsperioden och därefter. Det är en bok som för fram tänkvärda teser och som hjälper oss förstå dagens samhälle bättre. 

Tobias Hübinette, till vardags verksam vid Karlstad universitet, är med i senaste avsnittet av Ivar Arpis podd ”Rak höger” där de två diskuterar just vithetsstudier och forskning kring ras. Det är ett program väl värt att lyssna på. En påminnelse om att två personer med väldigt olika utgångspunkter och perspektiv kan förstå varandra om det finns en välvilja.”

(…)

”Trots kritiken kan vi vara förvissade om att vithetsstudier kommer att etableras på fler högskolor. Intresset bland akademiker verkar stort. Idéerna och perspektiven har funnits närvarande i flera humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen sedan tidigt 2000-tal. Vi kan därför anta att debatten kommer att fortsätta.”

Innervarande års ”output”

2 böcker (båda egenförfattade)

4 artiklar i akademiska tidskrifter (varav en recension)

2 antologiartiklar

8 tidningsartiklar (varav en DN Debatt-artikel och en SvD Under strecket-essä)

2 internationella konferenspresentationer (bl a i Dresden)

37 föreläsningar och seminariepresentationer utöver och utanför Karlstads universitet (bl a i Umeå, Örebro och Norrköping samt på Östasiatiska museet, Värmlands museum och Kungliga biblioteket och för Bonniers, Sida, H&M och Folkhälsomyndigheten)

antal citeringar och refereringar (i andras publikationer och texter): 152

antal deltaganden och omnämnanden i tryckt dagspress enligt Svenska dagstidningar: 68 (bl a intervjuer, recensioner och reportage)

antal deltaganden och omnämnanden i all media (inkl. digital media, radio och tv) enligt Mediearkivet: 206 (bl a intervjuer, recensioner och reportage)

antal deltaganden i radio och tv enligt Mediearkivet: 31 (bl a i SVT Morgonstudion, P4 Stockholm, SVT Kulturnyheterna, SVT Nyheter, P4 Dalarna, P4 Halland, SR Godmorgon världen mm)

Kvartal publicerar en devot intervju med den amerikanske statsvetaren Charles Murray

Den amerikanske statsvetaren Charles Murray intervjuas av Erik W. Larsson i Kvartal och i intervjun upprepar Murray i stort sett helt och hållet det budskap som han och hans medförfattare Richard J. Herrnstein kolporterade i boken ”The bell curve” från 1994 – nämligen kort och gott att vita är intelligentare än icke-vita och fr a svarta och att det är den skillnaden som förklarar vitas rikedom, laglydighet och överordning och icke-vitas och fr a svartas fattigdom, brottslighet och underordning (i boken menar författarparet även att latinamerikaner och andra icke-vita grupper är mindre intelligenta än vita).

Det har sannerligen hänt mycket i Sverige sedan ”The bell curve” kom ut:
År 1994 tog i stort sett alla i Sverige avstånd från Murrays och Herrnsteins bok med några få undantag (såsom den nyligen bortgångne nationalekonomen Gunnar Adler-Karlsson) men idag år 2021 (åter)introduceras Murray för en svensk(talande) publik och Kvartal-intervjun är då inte vidare kritisk utan Murray ges helt enkelt tillfälle att upprepa det han argumenterade för i ”The bell curve” utan att bli särskilt ifrågasatt.


Och vid en genomläsning av den rätt så devota intervjun lär nog en och annan svensk läsare antagligen associera till att invånare med utomeuropeisk bakgrund i Sverige (och fr a med bakgrund i MENA-regionen, Latinamerika och subsahariska Afrika) kanske också är mindre intelligenta än majoritetssvenskarna och de nordiska, europeiska och västerländska invandrarna i Sverige och att det är just därför som invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Sverige är fattiga, förekommer i brottsliga sammanhang och är marginaliserade.

DN:s Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud Stora Journalistprisets pris för årets avslöjande

Det är en händelse som ser ut som en tanke: Igår på adoptionernas dag den 18 november tilldelades DN:s Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud Stora Journalistprisets pris för årets avslöjande.

För mig som ända sedan 1990-talet har arbetat för att få upp frågan om korruptionen inom adoptionsindustrin på den politiska dagordningen och få både Sverige, Sydkorea och världen i övrigt att förstå att den internationella adoptionen i alltför hög grad har handlat om en gigantisk och global människohandel som har paralleller till slavhandeln och till andra tvångs- och barnmigrationer som har ägt rum i (den koloniala) historien liksom till dagens traffickingverksamhet är det i det närmaste overkligt att Sveriges mest prestigefyllda och finaste mediepris igår gick till Patrik Lundberg, Johanna Sköld och Alexander Mahmoud för deras artikelserie ”Barn till varje pris” i DN.

Detta sker då i det land som ojämförligt och utan konkurrens har adopterat allra flest utrikes födda barn per capita (d v s proportionellt sett) både på planeten Tellus och i världshistorien och där i stort sett alla (åtminstone infödda majoritetsinvånare) känner en utlandsadopterad eller har någon slags relation med en utlandsadopterad (som gammal granne eller gammal klasskompis, som vän, som kollega, som partner eller som förälder o s v) eller har en utlandsadopterad i sin egen släkt. 

Det internationella adoptionsprojektet har dessutom betytt mer än så för Sverige och svenskarna: Landets 60 000 utlandsadopterade har nämligen förändrat relationen mellan ras och svenskhet i grunden då de adopterade var Sveriges första koherenta icke-vita invandrargrupp som ankom för att stanna här permanent och livet ut (det var helt enkelt så de uppfattades av svenskarna på 1960- och 70-talen). Internationell adoption utgjorde under många år en betydande del av hela den utomeuropeiska invandringen till Sverige och år 1980 var nästan 1/3 av samtliga invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund utlandsadopterade (och så sent som år 2000 var runt 10% av samtliga utomeuropéer adopterade).

På bara några månader har DN:s artikelserie ”Barn till varje pris” fått världens och historiens mest adopterande folk (d v s svenskarna och OBS – återigen proportionellt sett) att omvärdera utlandsadoptionerna och fått samtliga politiska partier (tidigare var då V ensamt om att driva detta krav) att ställa sig bakom tillsättandet av en statlig utredning som såg dagens ljus för några veckor sedan och som har ambitionen att gå till botten med korruptionen inom den internationella adoptionsverksamheten.

Och slutligen är det något av en historiens ironi att det just är DN som har publicerat artikelserien och som nu får Stora Journalistpriset för årets avslöjande då DN har varit en av de svenska tidningar (som dessutom råkar vara Sveriges största och mest inflytelserika tidning) som tidigare försvarade den internationella adoptionsverksamheten mer än någon annan svensk pressröst och som även bidrog till att svärta ned mig under alla år när jag ensam försökte få upp frågan om korruptionen inom adoptionsindustrin på agendan.

https://www.dn.se/sverige/folj-utdelningen-av-stora-journalistpriset

”DN:s Josefin Sköld, Alexander Mahmoud och Patrik Lundberg prisades då i kategorin Årets avslöjande för granskningen av det svenska adoptionssystemet: Barn till varje pris.

– Vi är stolta och glada. Det här är ett lagarbete från start till mål. Detta är ett erkännande för de adopterade, adoptivföräldrar och biologiska släktingar som har gett oss sitt förtroende, säger Patrik Lundberg.

”Nu kan ingen blunda mer. Vi vet sanningen om de systematiska stölderna av barn, som i Sverige fortsatte – i det godas namn”, löd juryns motivering.

Artikelseriens granskningar, som avslöjat allvarliga oegentligheter kopplade till internationella adoptioner, har lett till att regeringen tillsatt en omfattande utredning av adoptioner till Sverige från 1950-talet fram till i dag.

– Vi känner en enorm stolthet, Josefin Sköld, Alexander Mahmoud och Patrik Lundberg är värda all uppskattning. Hela tidningen firar att den goda journalistiken prisas på detta sätt, säger DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.”

Ny bok om den aktuella och kontroversiella frågan om raslig och etnisk mångfald i den svenska mediebranschen

Nu är Institutets för mediestudier nya bok ”Vitt eller brett. Vilka får ta plats i medier och på redaktioner?” även publicerad gratis som pdf-fil.

Boken är den första i sitt slag som tar ett helhetsgrepp på den både aktuella och kontroversiella frågan om raslig och etnisk mångfald i den fortfarande homogena svenska mediebranschen, d v s på en fråga som det har debatterats intensivt om på senare år.

I boken, som har Lars Truedson och Jonathan Lundqvist som redaktörer, hittas bidrag författade av Peter M. Dahlgren, Rouzbeh Djalaie, Roshanak Fatahian, Paul Frigyes, Karl-Arvid Färm, Heike Graf, Kerstin Gustafsson Figueroa, Jan Inge Jönhill, Malcom Kyeyune, Nicole Kavander, Sakine Madon, Arash Mokhtari, Sayaka Osanami Törngren, Hynek Pallas, Sofia Ulver och mig själv.

I boken framgår det bl a att av den svenska mediebranschens högsta makthavare och toppchefer – VD:ar, styrelseledamöter, ansvariga utgivare o s v – i samtliga stora och större svenska mediekoncerner, mediehus och nyhetsredaktioner (såsom bl a Bonniers, Schibsted, SVT, SR, Stampen/GP, TV4 o s v) är sammanlagt två födda utanför Europa – en är adopterad från Indien och en är invandrad från Australien (och sitter i svenska Discoverys styrelse) – och en född i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s en är en s k andragenerationere) och det handlar då om en person som har två föräldrar som har invandrat från Centraleuropa.


I mitt bidrag – ”Hur vet vi det vi inte kan mäta? Om svenska medievärldens paradoxala förhållande till mångfald” – kritiserar eller snarare attackerar jag den svenska mediebranschen för att å ena sidan vara den mest antirasistiska sfären i det svenska samhällslivet (i konkurrens med akademin och kulturvärlden) som talar sig varm för mångfald och just antirasism samtidigt som mediebranschen å andra sidan är emot att räkna, mäta, kartlägga och följa upp mångfalden p g a den närmast militanta och fr a utdaterade färgblinda antirasism som råder inom branschen och därmed fortsätter samma annars synnerligen antirasistiska samhällssfär att paradoxalt nog vidmakthålla sin egen homogenitet:


https://mediestudier.se/publikationer/vitt-eller-brett/?fbclid=IwAR0OaR4FTN3bOXNpcxayHJi4-2Z-w0CjCSzGQxaupIJwpTV8qmwOE9U6Ja4


”I framtiden är det antagligen så att debatten om mångfald inom den svenska mediebranschen kommer att fortsätta och troligen också trappas upp mot bakgrund av att andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund kan komma att utgöra en tredjedel av samtliga invånare i riket inom bara något decennium.

Särskilt de icke-vita journalister som är verksamma i branschen idag är väl medvetna om den, antagligen mycket extrema underrepresentation av sin demografiska kategori bland landets journalister, och än mer bland mediecheferna, samtidigt som medieföretagen och mediesverige hittills har vägrat att vare sig diversifiera registerdata eller börja ställa frågor om självidentifierad ras, etnicitet, religion och språk i olika medarbetarenkäter i enlighet med jämlikhetsdataprincipen.
Så länge vi fortsätter att sakna data, siffror och statistik om hur det verkligen ser ut vad gäller mångfald med avseende på ras och etnicitet inom den svenska medievärlden så kommer denna sektor att fortsätta att karaktäriseras av dels en fortsatt mycket positiv syn på mångfald, dels en total frånvaro av statistik om mångfald, och dels en fortsatt negativ syn på att mäta mångfald och i förlängningen en fortsatt de facto-underrepresentation av personer med utomeuropeisk bakgrund.”

Idag debuterade M:s f d partiledare Ulf Adelsohn i SD-sammanhang

Idag debuterar M:s f d partiledare Ulf Adelsohn i SD-sammanhang och närmare bestämt i SD:s tv-kanal Riks och han sällar sig därmed till det dussintalet moderater som hittills har deltagit i SD:s mest framgångsrika mediesatsning i partiets historia tillsammans med bl a kommunstyrelsens ordföranden i Lidingö och Staffanstorp Daniel Källenfors respektive Christian Sonesson och riksdagsledamöterna Fredrik Schulte och Sten Bergheden.


En gång i tiden kallade Adelsohn SD för rasister utan att darra på manschetten men på senare år har han varit en av dem inom partiet som starkast och hårdast har drivit linjen att M måste närma sig SD.


SD:s fortfarande relativt nya tv-kanal Riks eller Riksstudios sjösattes i november 2020 och har på rekordtid lyckats uppnå närmare 60 000 prenumeranter på Youtube, som är den sociala medier-plattform som barn, ungdomar och unga vuxna spenderar allra mest tid på. Sedan tidigare har SD också en mycket stark närvaro och ledande ställning på Twitter, Facebook och Instagram.
Riks är därmed numera på nivå med det antal prenumeranter som SVT har och Riks har långt fler prenumeranter än det antal som Aftonbladets tv-kanal kan räkna in och fr a är SD:s tv-kanal större än de övriga politiska partiernas kanaler (Riks har t ex 50 000 fler följare än SAP:s tv-kanal).

Ett försök att kvantifiera min ”output” under pandemin

Ett försök att kvantifiera min ”output” under pandemin (d v s mellan mars 2020-oktober 2021, d v s under lite mer än ett och ett halvt år) – här nedan är dock all löpande och reguljär undervisning vid Karlstads universitet ej inkluderad:


antal förekomster i analog pappersmedia (d v s i tryckta tidningar, tidskrifter och magasin i form av bl a intervjuer, recensioner och reportage) enligt Svenska dagstidningar: 137


antal förekomster i analog audiovisuell media (d v s i radio och tv i form av bl a intervjuer, recensioner och reportage) enligt Mediearkivet: 21


antal podcast-intervjuer (i bl a Kvartal, Bulletin, Flamman, Barnrättssnack, Den svarta tråden, Osvenskheter, Nyanserat och Vidga normen): 10


antal publicerade böcker enligt Libris: 4 (antal påbörjade böcker: 4 – varav 3 kommer ut under 2022)


antal publicerade artiklar i akademiska tidskrifter och antologier: 5 (antal påbörjade akademiska artiklar: 4)


antal publicerade artiklar utanför akademin (i form av bl a populärvetenskapliga artiklar, kulturessäer och politiska debattartiklar) enligt Artikelsök och Mediearkivet: 11


antal presentationer vid akademiska konferenser (och bl a vid Sciences Po i Paris och Vetenskapsrådet i Stockholm): 4


antal presentationer i form av seminarier, offentliga föreläsningar, panelsamtal och populärvetenskapliga föredrag (och bl a på och vid Universiteit van Amsterdam, Freie Universität i Berlin, Scandinavia House i New York, Umeå universitet, Örebro universitet, Stockholms universitet, Värmlands museum, Globala gymnasiet i Stockholm, Smålands nation i Lund och Östasiatiska museet liksom för bl a SSU, DIK, Human Rights Watch, ABF, Cancerfonden, Bonniers och Adopterade koreaners förening): 58


antal konsultuppdrag (för företag, organisationer och myndigheter): 8


antal rådgivningar gällande kulturproduktioner (romaner, diktsamlingar, översättningar, faktaböcker, spelfilmer, scenkonstföreställningar, dokumentärer, konstprojekt o s v): 13


antal sakkunniguppdrag (gällande andras akademiska tidskrifts- och antologiartiklar, avhandlingar, bokmanus eller projektansökningar): 11


antal citeringar i (andras) akademiska texter enligt Google Citations: 401

Om att erhålla ett diplom

Igår erhöll jag ett klassiskt diplom av Per Han, som ligger bakom podden Osvenskheter (https://www.osvenskheter.se), ”för långt och ihärdigt arbete för Sverige och svenskhet då, nu och i framtiden” vilket gjorde mig både rörd och glad. Per (vars mor är från Sydkorea) har liksom jag ursprung i Sydkorea och därför har det tjusiga diplomet försetts med både Sydkoreas och Sveriges flaggor.

Enligt Per har jag bidragit väsentligen till att förändra Sveriges och svenskarnas syn på (internationell) adoption (d v s vad adoption egentligen innebär och hur fenomenet uppstod och vidmakthålls inklusive korruptionen inom adoptionsindustrin) och adopterade (d v s hur det går för de adopterade, hur de kan förstås teoretiskt-politiskt o s v) och på den svenska extremhögern och nazismen (genom att bl a ha grundat Expo och genom att ha kartlagt och publicerat namnen på 10 000-tals och åter 10 000-tals svenska högerextremister och nazister) och jag har också fått upp frågan om rasism mot (öst- och sydost)asiater och rasstereotyper av asiater på agendan i den svenska offentligheten liksom bidragit till att grunda och bygga upp ett specifikt svenskt kritiskt rasforskningsfält och även driva jämlikhetsdatafrågan i relation till bl a svenska muslimer och afrosvenskar.

Tack Per för diplomet och uppskattningen!

DN:s Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud nomineras till Stora journalistpriset i kategorin Årets avslöjande för artikelserien ”Barn till varje pris”. 

DN:s Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud nomineras välförtjänt till Stora journalistpriset i kategorin Årets avslöjande.

Och min personliga motivering lyder som följer:

Trions artikelserie ”Barn till varje pris” fick det land (d v s Sverige) som har adopterat ojämförligt (proportionellt sett) flest utrikes födda barn i (världs)historien (från de gamla kolonierna och från de f d kommunistiska länderna) och det s k folkslag (d v s svenskarna) som har utvecklat och härbärgerat den mest positiva pro-internationell adoption-synen och attityden på jorden att tänka om och ta in att adoptionsindustrin är korrupt liksom samtliga riksdagspartier (d v s SD, M, KD, L och C) att ena sig bakom V i kravet på regeringspartierna MP och SAP att tillsätta en utredning om korruptionen inom den svenska adoptionsverksamheten vilket de båda regeringspartierna till slut hörsammade och för någon vecka sedan sjösattes också denna utredning.

https://www.dn.se/kultur/fem-dn-journalister-kan-fa-stora-journalistpriset-2021

”Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud nomineras för Årets avslöjande, med sin omfattande granskning av internationella adoptioner under decennier, i serien ”Barn till varje pris”. Serien har fått stort genomslag och ledde till att regeringen i förra veckan tillsatte en omfattande utredning om hur adoptionerna har hanterats. Motiveringen lyder: ”Nu kan ingen blunda mer, vi vet sanningen av de systematiska stölderna av barn som i Sverige fortsatte i de godas namn.”

– Vi är såklart jätteglada och stolta, framför allt för det genomslag artikelserien fått. Vi vet att den betytt mycket för många adopterade och föräldrar, säger Josefine Sköld efter nomineringen.

– Att gräva med Josefin Sköld och Alexander Mahmoud är som att rida barbacka på två kärnvapen. Jag är så stolt över att få vara en del av denna trio, säger Patrik Lundberg. Alexander Mahmoud fyller i:

– Vi har fått ta del av väldigt många sorgliga livsöden och gjort vårt bästa för att vårda berättelserna. Det känns väldigt bra att ha fått möjligheten att lägga mycket tid som fotograf och skribent på ett så omfattande gräv, och jag är väldigt glad att ha fått jobba med så proffsiga kollegor.”