Kategori: högerpopulism

Igår besegrades två högerpopulister i valen i Frankrike och Slovenien

Det finns fortfarande hopp för Europa: Igår besegrades både högerpopulisten Le Pen i Frankrike och högerpopulisten Janša i Slovenien och därmed blev det inte som för tre veckor sedan när högerpopulisterna Orbán och Vucic segrade i Ungern respektive Serbien utan i stället tvärtom. Det ska påminnas om att samtliga dessa fyra politiker tidigare har stöttat både Putin och Trump och i åtminstone två av länderna straffade väljarna turligt nog dem för det och med all rätt.

Och nu när samtliga röster som avlades i gårdagens andra och avslutande omgång av det franska presidentvalet är räknade går det att konstatera att Le Pen tog hem nästan hela norra och nordöstra Frankrike, vilket innebär att Stor-Paris (d v s den franska huvudstadsregionen) nästan är omringat av ”Le Pen-land”, liksom i stort sett hela Sydfrankrike och delar av centrala och sydvästra delen av det s k hexagonlandet. I Paris historiska innerstad gjorde Le Pen av någon outgrundlig anledning f ö bäst ifrån sig i det minst befolkade distriktet det första arrondissementet (även kallat Louvre) där hon erhöll 26% av rösterna att jämföra med genomsnittet på 15%. I ”Frankrikes Göteborg” den andra största franska (stor)staden Marseille lyckades Le Pen slutligen kapa åt sig över 40% av rösterna.

Och i Sverige slutligen röstade 93,3% av fransmännen på Macron vilket är ett resultat som knappt borde vara möjligt och som kanske är det mest uttalade anti-Le Pen-resultatet i världen bland franska medborgare som befinner sig utanför Frankrike.

Orbáns högerradikala maktparti Fidesz segrade i gårdagens ungerska parlamentsval

Tyvärr lyckades Orbán och hans högerradikala maktparti Fidesz (som flera SD:are har hyllat genom åren) vinna gårdagens val i Ungern och återigen erhålla egen majoritet (53,12%) även om oppositionens koalitionsparti bestående av samtliga större partier (från den radikala högern till den radikala vänstern) segrade i större delen av huvudstaden Budapest liksom i några andra städer men i övrigt är de ungerska valdistrikten fortsatt fullständigt dominerade av Fidesz.

Tyvärr lyckades också det högerextrema partiet Mi Hazánk (OBS – inte Jobbik som i stället ingår i den samlade oppositionens koalitionsparti) för första gången ta sig in i det ungerska parlamentet med 6,18%.

Och tyvärr vann även den sittande högerpopulistiska presidenten Aleksandar Vučić och dennes maktparti SNS en liknande jordskredsseger i gårdagens kombinerade president- och parlamentsval i Serbien och flera högerradikala och högerextrema partier lyckades tillsammans kapa åt sig över 10% av serbernas röster.

Nästa stora kraftmätning för stödet för högerpopulisterna och högerextremisterna runtom i Europa äger rum i Frankrike i helgen och just nu ser det ut som att Le Pen och Zemmour tillsammans erhåller runt 30% i den första valomgången och att Le Pen kan komma att erhålla rekordhöga 45-47% i den andra valomgången, d v s det ser allt jämnare ut mellan Macron och Le Pen.

Under innevarande år har den alleuropeiska högerpopulismen och extremhögern tyvärr hittills gjort alltför bra ifrån sig: I Portugal blev högerextrema Chega det tredje största partiet i landet i januari i år, i den spanska regionen Kastilien-León ökade Vox med 800% och blev likaså det tredje största partiet i februari med hela 17,6% och i tyska Saarland lyckades högerextrema AfD tyvärr hålla sig kvar i delstatsparlamentet i mars.

Vem borde egentligen känna skam idag för att inte ha lärt sig någonting av historien?

SD:arna blir tillsammans med sina syskonpartier runtom i Europa alltmer desperata och paniska för att inte säga hysteriska ju längre kriget pågår: 

Den tidigare illa dolda och mer eller mindre öppna ryssvänligheten måste nu suddas ut och döljas till varje pris och inte minst förnekas i sann historierevisionistisk anda för att inte drabbas av fullständigt katastrofala valresultat under den kommande tiden i ett Europa där de allra flesta invånare med all sannolikhet är emot det ryska överfallet på Ukraina (utom möjligen bland en del av invånarna i några småländer på Balkanhalvön och i den europeiska delen av Kaukasus). 

Innan den ryska invasionen av Ukraina var det fullt möjligt att bjuda in Putin som hedersgäst på bröllop, att posera i media iförd en Putin-idoltröja, att öppet ta emot pengar av Putin, att gång på gång delta i Putins propagandamedier och att träffa Putin personligen (och t o m ta s k ”selfies” tillsammans med Putin och därefter posta dessa foton i sociala medier) såsom ett flertal av Europas olika högerpopulistiska ledare har gjort och ändå erhålla valresultat på uppemot 30-35% men det är nog inget som står särskilt högt i kurs idag.

Det närmast fanatiska avståndstagandet till och närmast hatiska fördömandet av Putin når därför i skrivande stund ständigt nya höjder när i stort sett hela den samlade alleuropeiska högerpopulismen och extremhögern (med några få undantag) hugger Putin i ryggen och överger och ”gör slut med” honom (och antagligen för gott).

Och vissa av SD:arna tar nu i så de nästan spricker för att dölja SD:s tidigare ryssvänlighet och ta avstånd från Putin såsom riksdagens förre talman Björn Söder som senast under pandemin lät sig intervjuas i en högerextrem alternativmedie-tv-kanal som har kopplingar till NMR, som genom åren gladeligen har frotterat sig med nazister, förintelseförnekare, KKK-anhängare och SS-veteraner, som öppet anklagar Soros för att ”dra i trådarna” och som dessutom har bevistat den paneuropeiska högerextrema balen i Wien.

Så den stora frågan är återigen: Vem borde egentligen känna skam idag för att inte ha lärt sig någonting av historien och dessutom vare sig av A.H.:s eller Putins brott? 

Nu överger de högerpopulistiska partierna Putin en efter en i realtid

Nu har Putin i stort sett inga vänner kvar i Europa vad gäller suveräna stater utom några enstaka länder på Balkan och i Kaukasus efter att t o m Orbán har övergivit denne och Putins sista allierade i EU hittas nu i stort sett enbart i form av de högerpopulistiska partierna och några enstaka vänsterradikala partier vilka i båda fallen genom åren har stöttat Putins regim i Ryssland mer eller mindre öppet.

Som råttor som lämnar ett sjunkande skepp överger nu samtidigt Rysslands tidigare alltför många högerpopulistiska vänner runtom i Europa Putin och väljer en efter en och i realtid att göra precis som svenska SD just nu gör, d v s vända kappan efter vinden för att inte drabbas av fullständigt katastrofala valresultat inom den närmaste framtiden som åtminstone i vissa europeiska länder kan komma att leda till att partierna ifråga i det närmaste utraderas för gott.

Bakgrunden är då att under många år odlade majoriteten av de högerpopulistiska partierna runtom i Europa en ryssvänlig linje och fr a gällde det de största av de högerpopulistiska partierna i bl a Frankrike, Italien, Österrike, Ungern och Tyskland och flera av partiledarna träffade även Putin personligen vid ett eller flera tillfällen.

Oavsett vad som händer vid valurnorna framöver (såsom i Sverige i september i år) så står det nu i varje fall definitivt klart att den paneuropeiska högerpopulismen har satsat på fel häst och två gånger om dessutom och den sista hästen kan potentiellt bli dess fall: Först förlorade (den första hästen) Trump presidentvalet och nu går (den andra hästen) Putin i krig och däremellan tappade de olika högerpopulistiska partierna dessutom mängder av arbetarväljare vilka gick tillbaka till de gamla, traditionella socialistiska arbetarpartierna då de högerpopulistiska partierna stod handfallna inför viruset och inte kunde erbjuda vare sig någon trygghet eller lösning på pandemin.

Bert Karlsson debuterar i högerradikala sammanhang

Vissa profiler som visserligen alltid har stått till höger har sannerligen (höger)radikaliserats rejält på sistone:

En gång i tiden grundade och ledde mångmiljonären Bert Karlsson Sveriges första högerpopulistiska parti som lyckades ta sig in i riksdagen och som dessutom agerade stödparti åt Bildts borgerliga regering – nu deltar han i den högerextrema, konspiracistiska och kryptoantisemitiska bokmässan som äger rum i Stockholm i helgen.

Karlssons NyD-medgrundare och partiledarkompanjon mångmiljonären greve Ian Wachtmeister hade åtminstone ”vett” nog att sluta sina dagar i SD men Karlsson har då valt en aningen mer radikal politisk slutdestination.

Igår gick AfD bakåt i det tyska förbundsdagsvalet och därmed går det att konstatera att Europas samlade högerpopulister och högerradikaler har gått bakåt i samtliga europeiska val som hittills har ägt rum under pandemins andra år

Högerradikala AfD gick bakåt från 12,6% till 10,4% i gårdagens tyska förbundsdagsval medan vänsterradikala Die Linke, som en gång i tiden erhöll över 11% (i 2009 års förbundsdagsval) ser ut att misslyckas med att uppnå den 5%-spärr som gäller för att ta plats i det tyska parlamentet.

AfD är dock fortsatt det enskilt största partiet i Sachsen och Thüringen och även i stora delar av storstaden Dresden gjorde partiet bra ifrån sig med 18-19%. F d Karl-Marx-Stadt, som Chemnitz hette under DDR-tiden, är symboliskt nog nästan den enda röda (SPD-)ön som är kvar i just Sachsen. AfD är också det näst största partiet i större delen av f d DDR och lyckades bl a uppnå 17% i stadsdelen Marzahn i huvudstaden Berlin. Även i vissa delar av det katolska Sydtyskland gick det relativt bra för AfD med resultat som ibland pendlar mellan 12-14%. Tysklands gamla högerextrema parti NPD erhöll slutligen endast 0,1% i gårdagens val.

Igår var det inte bara det tyska högerradikala partiet AfD som gick bakåt i den tysktalande världen utan även det österrikiska högerpopulistiska partiet FPÖ i lokalvalet i Graz, som ägde rum i skuggan av det tyska förbundsdagsvalet, d v s i Österrikes näst största stad där Österrikes (reformerade) kommunistparti KPÖ i stället gick framåt rejält och t o m blev det största partiet.

Det var just i den utpräglade arbetarstaden Graz (d v s ”Österrikes Göteborg”) som FPÖ ”skrällde” en gång i tiden i 1978 års val och erhöll hela 25% av rösterna (ett rekordresultat som partiet sedan slog 1998 genom att erhålla nästan 27%) på samma sätt som att det var i Dreux som franska Fronten (d v s Front national, d v s dagens RN) en gång skrällde 1983 genom att erhålla 17%, d v s FPÖ:s valnederlag i Graz är därmed ganska så symboliskt.

Därmed har de högerpopulistiska partierna gått bakåt i samtliga val i Europa hittills i år och under det andra pandemiåret inklusive det annars ständigt växande och till synes alltid framgångsrika svenska SD. Under det första pandemiåret var det mer oklart om Europas högerpopulister och högerradikaler skulle ”tjäna” på pandemin eller ej men nu står det i det närmaste klart att de har förlorat på densamma:

ett urval av europeiska val som har ägt rum under 2021 där olika högerpopulistiska och högerradikala partierna har gått bakåt:

AfD i det tyska förbundsdagsvalet: 10,4% (-2,1%)

SD i svenska kyrkovalet: 7,79% (-1,48%)

LDPR i ryska dumavalet: 7,55% (-5,59%)

FrP i norska stortingsvalet: 11,6% (-3,6%)

PVV i nederländska representanthusvalet: 10,8% (-2,3%) (dock gick FvD framåt i detta val på bekostnad av PVV, så FvD blir väl ”undantaget som bekräftar regeln”)

RN i franska regionvalet: 19,02% (-8,71%)

Kan danska S komma att bli en förebild för svenska S och den svenska arbetarrörelsen och vänstern vad gäller att ta tillbaka de högerpopulistiska arbetarväljarna?

Den danska journalisten och författaren Carsten Jensen skriver idag i DN om danska S som är det enda av de en gång så mäktiga, traditionella socialistiska arbetarpartierna i Europa (vilka under större delen av 1900-talet alltid erhöll mellan 35-50% av rösterna, och vilka fr a mobiliserade och samlade den allra största delen av de olika ländernas arbetarklass) som har lyckats med att ta tillbaka de arbetarväljare som tidigare röstade högerpopulistiskt (d v s på DF i Danmarks fall) och som därför numera ligger på närmast osannolika 30% i de danska opinionsundersökningarna.

De traditionella socialistiska arbetarpartierna runtom i Europa är då annars numera antingen i det närmaste utraderade eller så ”harvar” de på med runt 15-25% i opinionsundersökningarna och i de olika valen – d v s de är helt enkelt numera ”blott en skugga av sitt forna jag” (d v s i jämförelse med 1900-talet och även med 00-talet) då de högerpopulistiska och högerradikala partierna har tagit deras arbetarväljare.

Också i Sverige finns det röster och krafter inom svenska S liksom inom den svenska arbetarrörelsen och vänstern i allmänhet som ser danska S som en ideologisk förebild och som ser danska S väg och vänsterpopulismen som den enda vägen framåt för vänstern för att ta tillbaka alla de svenska arbetare som idag röstar på SD. 

En del av dem hittas i och runt tankesmedjan Tiden, d v s arbetarrörelsens gamla tankesmedja, medan andra som står till vänster om både S och V redan har ”bildat eget”, d v s det finns idag en mindre vänsterpopulistisk flora av lokalpartier och mindre partier till vänster om S och V som har anammat samma retorik som danska S står för varav flera valdes in i olika kommunfullmäktigeförsamlingar i 2018 års val.

Det ska dock sägas att den svenska vänstern i bred mening antagligen är mer antifascistisk och antirasistisk än i något annat europeiskt land och inte minst beror det på att både S och V har valt att stå emot SD på ett sätt som nog inga andra motsvarande partier har gjort runtom i Europa. Om detta mest bara beror på partiledarna och partiledningen eller inte är svårt att veta men det är ett faktum att både de före detta och nuvarande partiledarna för S och V har varit och är mycket tydligt emot SD. Inte minst har svenska S nuvarande ledare Stefan Löfven om och om igen upprepat utan att vare sig blinka eller rynka pannan att SD är ett rasistiskt parti med ett nazistiskt förflutet.

Det är dock tyvärr samtidigt ett faktum att SD har stulit 100 000-tals och åter 100 000-tals arbetarväljare (och även lägre medelklassväljare) från S under de senaste åren även om det på sistone mest verkar vara f d M-(medelklass)väljare som numera gör att SD fortsätter att växa och inte f d S-(arbetar)väljare (åtminstone inte i samma utsträckning som tidigare).

https://www.dn.se/kultur/carsten-jensen-danska-s-har-blivit-populisternas-arvtagare/

”En ny storhetstid tycks ha inletts för den danska socialdemokratin. Den bygger på en robust folklig tradition och hyllar välfärdsstaten, men har noll tolerans för invandring. Dogmen att integrationen har misslyckats härskar nu enväldigt i dansk politik, skriver Carsten Jensen.

Danmark har de senaste årtiondena varit ett politiskt laboratorium i Europa, där nya politiska idéer provats ut. Under 1990-talet berodde det på Dansk Folkeparti, det första högerpopulistiska partiet i Europa som kombinerade motstånd mot invandring med ett försvar för välfärdsstaten, den som gjort Danmark till internationell förebild.

Partiets framgångsrecept var inte bara Danmark åt danskarna utan också, vilket var långt mer slagkraftigt, att den danska välfärdsstaten skulle vara etnisk och förbehållen danskarna. Det var inte bara vid gränsen det skulle vara tillträde förbjudet för utlänningar. Det skulle det vara också i dörren till danska sjukhus.

Nu är Danmark åter igen ett politiskt laboratorium. Den danska socialdemokratin har blivit den mest livskraftiga i Europa, där socialismen annars överallt tycks vara i kris. Vore det val i morgon skulle socialdemokraterna efter två år vid makten vinna stort med över 30 procent av rösterna, siffror partiet inte har nått upp till sedan 1998. Vilket annat socialistparti i Europa har ett sådant stöd?

Har de danska socialdemokraterna hittat receptet på säker succé? Bör partiet vara en förebild för Europas krisdrabbade socialistpartier? Partiets eget svar är ett eftertryckligt ja: Och receptet är detsamma som Dansk Folkepartis: Noll flyktingar och en hård, konfrontativ linje mot invandrare.

Den danska välfärdsstaten har skapats av arbetarrörelsen. Under större delen av 1900-talet var den danska socialdemokratins dominans ojämförlig. Så började erosionen. Sedan millennieskiftet har partiet bara haft makten under sex år, men nu tycks en ny storhetstid ha inletts.

Ett bottenläge nåddes under socialdemokraternas förra regeringsperiod, från 2011 till 2015, fyra fatala år som resulterade i en dånande valförlust och en stormande framgång för Dansk Folkeparti. Det var inte invandringspolitiken som avgjorde valet, det var välfärdsstaten. 

Den politiskt oerfarna socialdemokratiska partiledaren Helle Thorning-Schmidt förklarade att välfärdsstaten avlösts av den så kallade konkurrensstaten, där anpassning till globaliseringen och världsmarknaden var det centrala. Resultatet blev att den yttersta högerflanken stärktes och plötsligt framstod som välfärdsstatens sista trovärdiga försvarare.

Socialdemokraterna nämnde aldrig mer konkurrensstaten. I stället återintroducerade de gamla socialdemokratiska värderingarna. Partiets nya ledare, Mette Frederiksen, inkarnerar bejakandet av en robust folklig tradition, som i hennes tolkning också rymmer mot¬vilja mot invandrare. För att återvinna arbetarröster som förlorats till den yttersta högern ska äkta socialdemokrater från och med nu tala och låta som den yttersta högern.”

(…)

”Socialdemokraterna samtyckte till att Danmark från 2017 och fram till 2020 inte tog emot en enda av FN:s kvotflyktingar, trots att FN rekommenderar Danmark att ta emot 500 per år. Under 2020 togs 30 kvotflyktingar emot. En lag har just antagits som gör det möjligt att skicka asylsökare till länder utanför Europa, där de i läger kan vänta på svaret på sina ansökningar. Med sikte på ett framtida avtal har socialdemokratiska ministrar under våren besökt Rwanda, som på 1990-talet var skådeplats för ett bestialiskt folkmord.

Sedan 2015 har det bara givits tillfälliga uppehållstillstånd till asylsökare. Det är också därför det nu finns planer på att skicka hem 500 syriska flyktingar till Damaskus-området, som Danmark som enda europeiskt land har förklarat vara säkert.”

(…)

”Dogmen att integrationen har misslyckats härskar nu enväldigt i dansk politik. Kritik utifrån kommer enligt partiet bara att öka dess popularitet bland de högerpopulistiska väljare som tidigare röstade på Dansk Folkeparti.

Och vilka är då de arbetarväljare som socialdemokraterna friar till? Väljarundersökningar visar att de framför allt är äldre outbildade arbetare från landsorten. Storstädernas unga och den utbildade medelklassen, grupper som historiskt sett också alltid varit en del av socialdemokratins bas, har lämpats åt sidan i en kortsiktig fokusering på makt, där mål och medel förväxlas.

Så om Danmark ännu en gång blir en förebild och ett modelland så kommer det att vara i en framtid när EU befinner sig i upplösning och ett isolationistiskt, splittrat Europa förlorar all politisk betydelse. Danmark först betyder Europa sist. Det är den danska socialdemokratins politik under kommande år: Nej till unga väljare som är engagerade i klimatet och framtiden. Ja till dem som vill sätta klackarna i marken och rösta för ett etniskt rent Danmark.”

I gårdagens andra och sista omgång av det franska regionalvalet lyckades högerpopulistiska RN inte erövra makten i någon fransk region

I gårdagens andra och sista omgång av det franska regionalvalet lyckades högerpopulistiska RN (Rassemblement national) inte erövra makten i en enda fransk region och inte ens i Provence-Alpes-Côte d’Azur (med storstäderna Marseille och Nice som annars är starka fästen för RN) där partiets resultat stannade på 42,7%. 

I Hauts-de-France stannade RN:s valresultat på 25,65%, i Grand-Est på 26,3%, i Bourgogne-Franche-Comté på 23,78%, i Normandie på 19,52%, i Nouvelle-Aquitaine på 19,11%, i Occitanie på 24%, i Centre-Val de Loire på 22,24% och i Ile-de-France på ej mer än 10,79%. 

I Marseille stannade RN:s valresultat på 37,02%, i Avignon på 38,96%, i Cannes på 42,09%, i Nice på 40,16% och i Toulon på 40,11%.

Däremot lyckades RN bli det största partiet i ett antal departement – i Pas-de-Calais med 30,03%, i Aisne med 33,25%, i Pyrénées-Orientales med 33,72%, i Hérault med 28,3%, i Vaucluse med 37,88% samt i Var med 36,11%.

Totalt erhöll RN 19,02% av de avgivna rösterna.

Högerpopulistiska RN backade i första omgången av gårdagens franska regionalval

I första omgången av det franska regionalvalet, som ägde rum igår, har Marine Le Pens högerpopulistiska RN (Rassemblement national) som väntat tagit hem åtminstone en region – Provence-Alpes-Côte d’Azur med 36,38% av rösterna (och med städerna Marseille och Nice) – men i övrigt verkar RN:s sammanlagda valresultat ha stannat på runt 19-20% vilket är lägre än vad partiet hade väntat sig.


I bl a Hauts-de-France lyckades RN erhålla 24,37%, i Bourgogne-Franche-Comté 23,19%, i Occitanie 22,61%, i Centre-Val-de-Loire 22,24%, i Seine-et-Marne 21,15% och i Grand-Est 21,12%, I Normandie 19,86% och i Nouvelle-Aquitaine 18,21%.

Sannfinländarna gick kraftigt framåt i det finska kommunvalet

Perussuomalaiset (PS) eller Sannfinländarna (Sannf.) gjorde tyvärr mycket bra ifrån sig i det finska kommunvalet och erhöll 14,5% och 1350 mandat och även utbrytarpartiet Blå framtid lyckades ta hem fyra mandat.
Medan nästan alla andra partier backade jämfört med 2017 års kommunval så gjorde PS sitt bästa kommunval någonsin i partiets historia och blev det enskilt största partiet i bl a Kankaanpää, Orimattila, Kihniö, Hamina, Ylöjärvi och Hämeenkyrö samt i tre områden i Stor-Helsingfors – i Tapanila/Mosabacka, Kivikko/Stensböle och Jakomäki/Jakobacka. Högerpopulistiska partier har annars ”normalt” mycket svårt att bli det enskilt största partiet i de olika europeiska huvudstadsregionernas valkretsar och stadsdelar. PS eller Sannf. blev slutligen det näst största partiet i ett flertal finska kommuner (se den gula färgen). Den stora frågan om pandemin har hjälpt eller stjälpt den alleuropeiska högerpopulismen och extremhögern är dock antagligen fortfarande inte möjlig att besvara med bestämdhet.