Kategori: antifascism

När fick du ditt ”jag-ska-aldrig-rösta-SD”-ögonblick?

Läkaren Kajsa Dovstad, som tidigare på ledarplats i Vestmanland Läns Tidning bl a har argumenterat för att det är ”trams” att säga att samer skulle ha varit särskilt utsatta för rasism i Sverige, ”out:ar” nu när hon fick sitt ”Jimmie moment” som definieras och beskrivs på följande vis i hennes gästkolumn i GP:
 
 
”Jimmie moment, kallar min bekant det. Ögonblicket när man slås av tanken “Nästa gång röstar jag på Jimmie!”. Min bekant är inte rasist och väljer inte ens Sverigedemokraternas valsedel på valdagen. Uttrycket är lite skämtsamt menat, men sätter fingret på den förbjudna känsla många moderna svenskar drabbas av då och då. Känslan av att Sverige har förändrats, att landet man växte upp i inte längre finns kvar.”
 
Kanske är det dags att börja vittna om när en fick sitt ”anti-Jimmie-ögonblick” – d v s ens ”jag-ska-aldrig-rösta-SD”-ögonblick?
 
För min egen del minns jag inte ens när jag fick det men antagligen skedde det samtidigt som jag för första gången fick höra om SD:s existens när partiet var ett kryptonazistiskt parti och vilket måste ha varit ungefär samtidigt som när just Jimmie gick med i partiet.

När Bildt låter som 90-talets antirasister och Löfven som 90-talets antifascister

Det har verkligen gått långt i politiken när paret Carl Bildt och Anna Maria Corazza Bildt numera låter som 1990-talets antirasister i dagens DN (nästan i varje fall för som DN skriver ”mellan raderna” så är det nog knappt några moderater som tycker som paret Bildt idag vad gäller att vara pro-utomeuropéerna och anti-högerpopulisterna men när ”f-n blir gammal blir han religiös” som det heter) och när Stefan Löfven idag låter som 90-talets antifascister i dagens SvD (Löfven använder då om och om igen beteckningar som högerextremism, rasism och vit makt-rörelsen när han talar om SD och om de andra högerpopulistiska partierna runtom i Europa och han gör det verkligen ”utan att blinka”) och dessutom på samma dag och inför EU-valet.
 
Sveriges f d statsminister och nuvarande statsminister har f ö det gemensamt att de båda också har fått hantera de två största flyktinginvandringsvågorna i svensk historia (d v s de mänskliga katastrofer som följde på Kalla krigets slut och Jugoslaviens upplösning respektive på Kriget mot terrorismen och den arabiska våren) men utöver det så är ju skillnaderna annars enorma: Bildt styrde då landet med indirekt stöd från Ny Demokrati medan Löfven vägrar att styra Sverige med indirekt stöd från SD och Bildt hade att göra med ett SD som på hans tid var ett 0,2%-parti medan Löfven tar strid mot ett parti som numera hamnar på 18-20% och som har ”stulit” 100 000-tals arbetare från SAP.
 
 
Stefan Löfven i dagens SvD:
 
”- För mig var det ett ideologiskt vägval att stå upp mot högerextremism.”
 
(…)
 
”- Högerextremister har alltid de rätta svaren. Det finns inget samhällsproblem som inte går att skylla på invandrare. Men den vägen fungerar inte.”
 
Carl Bildt och Anna Maria Corazza Bildt i dagens DN:
 
”– Men historien kan bubbla upp och historiska och kulturella motsättningar kan slå över i kombination av hat och rädsla som driver människor till ett våld som vi inte hade föreställt oss, säger han.
 
– Detta är viktigt just nu. Jag ser hur populisterna och extremhögern spelar på rädslan. Rädsla för dem som är annorlunda. Rädsla för migranterna. Rädsla för dem som har en annan hudfärg. Rädsla för hbtq-personer. Rädsla för romer.”
 
(…)
 
”Makarna Bildt låter inte som många andra politiker, när de pratar om rädslan i vår tid.
 
– Nu spelar man på rädslan för islam. Det är avgörande. Förr var det så att det stora hotet mot Sverige var katolikerna. Det har vi kommit över. Sedan var det judarna som skulle ta över världen. Nu är det islam som ses som hotet, säger han.
 
Det är en hotbild som båda vill nyansera.
 
– Mångfalden berikar Sverige. Mångfalden behövs och är bra, om du har ledare som kan hantera den, säger hon.”

Löfven fortsätter att vara Europas mest antifascistiska regeringschef

Europas mest antifascistiska regeringschef skrädde verkligen inte orden i dagens EU-valsdebatt i riksdagen samtidigt som han varnade och kritiserade den svenska och europeiska högern för att samarbeta med högerpopulisterna och högerextremisterna:
 
”EU-valet är en folkomröstning om högerextremismens framfart, om de ska erbjudas makt eller motstånd.”
 
”Vi har regeringar som avbryter korruptionsarbetet, som stärker sin makt över domare, tar kontroll över statliga medier och pekar ut delar av civilsamhället som utländska agenter. Det här är vålnader från Europas förflutna som går igen.”
 
”De har lyckat dra ned Europa i mörker förut, aldrig, aldrig får vi ge dem chansen igen.”
 
Och naturligtvis kontrade Åkesson med att falskeligen och historierevisionistiskt påstå att SAP ”kröp för nazisterna” innan och under kriget när det i själva verket var så att det just var arbetarrörelsen som stod i frontlinjen i kampen mot den dåtida extremhögern.
 

Än en gång om den svenska antirasistiska och antifascistiska vreden och hatet mot jämlikhetsdata och mot rasbegreppet

Jag har som alltid en enorm (för att inte säga gigantisk) respekt för landets miljontals och åter miljontals jättearmé av militanta och hyperradikala antirasister och antifascister på både höger- och vänsterkanten som hatar jämlikhetsdata av hela sitt hjärta (och med hela sin hjärna) och som känner en enorm vrede (och antagligen också en enorm sorg) så fort de hör ordet ras yppas eller ser ordet ras i tryckt och skriven form och som tycker att den majoritet av världens länder som praktiserar jämlikhetsdata är genomrasistiska (och kanske t o m rentav fascistiska) biologister och essentialister (de vidriga engelsmännen, de äckliga amerikanerna, de smutsiga brasilianarna, de otäcka indierna, de sjukliga kineserna, de obehagliga finländarna, de knasiga australiensarna, de galna sydafrikanerna, de smutsiga rumänerna m fl m fl m fl – d v s alla är de genomrasistiska as som de ultramilitanta och hyperradikala svenska antirasisterna och antifascisterna avskyr och kanske t o m hatar) men det går inte att säga något annat att det verkligen är trist när Vetenskapsrådet (i form av Tidningen Curie) och min gamla arbetsplats Mångkulturellt centrum publicerar artiklar som påstår att jämlikhetsdata handlar om ”rasregistrering” och om ”rasistiska kategorier”.
59892809_10156411840560847_2098062228124073984_n.jpg
 
 
Visst fattar jag också att landet högutbildade höginkomsttagare (liksom Vetenskapsrådet och Mångkulturellt centrum vilka båda ”fajtas” mot rasismen och fascismen dag som natt) inte är dumma på något sätt och att de fr a är supermilitanta antirasister och antifascister som verkligen hatar jämlikhetsdata och allt vad ras heter men det får vara nog med dumheterna nu vad gäller jämlikhetsdatafrågan bland landets antirasister och antifascister inom både högern och vänstern!
 
Jag väljer här att citera en av de kommentarer som hittas under artikeln och som en viss Päivi Turunen står bakom (jag har ingen aning om vem hon är och skulle hon händelsevis visa sig vara en SD:are, vilket jag dock inte tror då även SD:arna hatar jämlikhetsdata, så har det ingen betydelse i sammanhanget) för svårare än så här är det inte:
 
”Det är väl viktigt att ta reda på fakta rörande olika befolkningsgruppers levnadsvillkor och -situationer för att få kunskap, synliggöra problem och behov samt kunna skapa underlag för åtgärder. Att inte få göra detta är också ett sätt att dölja grundläggande problem och behov. Vad är det som är mest kränkande? Att dölja eller avslöja?”

Om det svenska antirasistiska hatet mot jämlikhetsdata

Den hypermilitanta och ultraortodoxa svenska antirasistiska och antifascistiska vreden, sorgen och nog även hatet mot riksdagsledamoten Leila Ali Elmi (MP) svämmar just nu över alla bräddar för att hon förespråkar jämlikhetsdata som påstås vara detsamma som ”rasregister” men som då nästan hela världen tillämpar i en eller annan form utom just Sverige och några länder till.
Leila.jpg
 
Att det s k svenska folket utan konkurrens är världens mest antirasistiska och antifascistiska s k folkslag på jorden står utom allt tvivel och både högern och vänstern liksom faktiskt även både den mer radikala högern och den radikala vänstern står fr a alla enade bakom den hypermilitanta och ultraortodoxa svenska färgblindheten som säger att det är fel att dela upp, kategorisera, benämna och räkna och som just tror att jämlikhetsdata är detsamma som ”rasregister”.
 
För mig är situationen fullkomligt absurd – vi saknar då just nu helt och hållet siffror, data och statistik om vilka grupper i samhället som utifrån diskrimineringsgrunderna är mest marginaliserade men trots det så kämpar de hypermilitanta och ultraortodoxa antirasistiska och antifascistiska svenskarna mot ett hjärnspöke som kallas ”rasregister”, och som jämlikhetsdata då inte handlar om på något sätt.
 
Den hypermilitanta och ultraortodoxa svenska antirasistiska och antifascistiska vreden och hatet mot jämlikhetsdata är inget annat än en gigantisk svensk antirasistisk och antifascistisk psykos!
 
 
”Leila Ali Elmi har nyligen i en intervju med Dagens ETC (26/2) förklarat att hennes ”hjärtefråga” är strukturell rasism och säger: ”Jag är positiv till att införa jämlikhetsdata där man registrerar människor efter deras ras”. Efter att Expressen rapporterat om saken hörde hennes pressekreterare av sig för att förtydliga att detta inte är Miljöpartiets officiella linje. Ännu.
 
I väntan på att se hur de numera rätt små gröna kommer utveckla sin raspolitik, kan vi andra göra ett lackmustest för att urskilja förslagets kvalitet. Sådana kommer att bli allt mer nödvändiga i ett landskap där politiker är representanter för identiteter mer än partiprogram. Och det är dessutom ett bra sätt att skilja person och sak åt.
 
Ponera att exakt samma sak hade utsagts av en nyinvald riksdagsledamot från Alternativ för Sverige. Att den strukturella rasismen måste bekämpas, och att Sverige därför borde införa jämlikhetsdata där man registrerar människor efter deras ras. Inte?”

Den långa versionen av Henrik Georgssons dokumentärfilm ”Mannen som lekte med elden” är nu ute

Lite speciellt att både se och höra sig själv i så stor omfattning i den långa och ”oklippta” versionen av Henrik Georgssons dokumentärfilm ”Mannen som lekte med elden” som handlar om den politiske (d v s om trotskisten och antifascisten) Stieg Larsson och som CMore ”publicerade” i veckan och som består av hela fyra 45 min.-avsnitt.
52951201_10156258350240847_7092005889288175616_o.jpg
52605179_10156258350320847_457900589573996544_o.jpg
52335228_10156258350300847_4102965017870073856_o.jpg

Om att adoptivföräldern Björklund har grusat adoptivföräldern Kristerssons statsministerdrömmar tack vare sin egen familjebakgrund och familjehistoria

Trigger warning! Alla som har svårt för biologism, essentialism och psykoanalytisk teori slutar att läsa nu:

Oavsett vad en tycker i övrigt om L (och själv är jag då verkligen inte någon ”L:are”) så går det inte att säga något annat än att adoptivföräldern Jan Björklund kommer att avgå och lämna politiken med sin antirasistiska och antifascistiska heder i behåll och han har definitivt stått vid sitt ord och hållit sitt löfte till sina två adoptivbarn från Sydkorea och hans norska mor som flydde till Sverige (från Quisling och A.H.) under kriget är sannolikt också stolt över sin son liksom hans socialistiska textilarbetarfar.

 

Björklund.jpg

 

Sedan har de som är borgerliga och som står till höger självklart all rätt i världen att ifrågasätta om det var värt att slå sönder alliansen och kanske inte minst den andra adoptivförälderns statsministerdrömmar (och möjligen också L som parti) för detta antirasistiska och antifascistiska löftes skull och p g a denna kombinerade adoptivfamilj-, flyktingfamilj- och arbetarfamiljbakgrund som jag faktiskt tror har påverkat den svenska politiken på ett avgörande sätt (OBS: i alla fall efter det senaste valet och just nu i skrivande stund och fr a just det faktum att Björklund är adoptivförälder och halvnorsk).

hemsida_1280x540_2.png

Sedan kan den som vill så klart också ifrågasätta om en enskild persons sätt att reproducera sig på och bilda familj på (och i just detta fall genom internationell adoption) och om en enskild persons släkthistoria överhuvudtaget ska tillåtas få påverka ett helt lands och ett helt folks framtid och öde.