Kategori: val

Igår gick AfD bakåt i det tyska förbundsdagsvalet och därmed går det att konstatera att Europas samlade högerpopulister och högerradikaler har gått bakåt i samtliga europeiska val som hittills har ägt rum under pandemins andra år

Högerradikala AfD gick bakåt från 12,6% till 10,4% i gårdagens tyska förbundsdagsval medan vänsterradikala Die Linke, som en gång i tiden erhöll över 11% (i 2009 års förbundsdagsval) ser ut att misslyckas med att uppnå den 5%-spärr som gäller för att ta plats i det tyska parlamentet.

AfD är dock fortsatt det enskilt största partiet i Sachsen och Thüringen och även i stora delar av storstaden Dresden gjorde partiet bra ifrån sig med 18-19%. F d Karl-Marx-Stadt, som Chemnitz hette under DDR-tiden, är symboliskt nog nästan den enda röda (SPD-)ön som är kvar i just Sachsen. AfD är också det näst största partiet i större delen av f d DDR och lyckades bl a uppnå 17% i stadsdelen Marzahn i huvudstaden Berlin. Även i vissa delar av det katolska Sydtyskland gick det relativt bra för AfD med resultat som ibland pendlar mellan 12-14%. Tysklands gamla högerextrema parti NPD erhöll slutligen endast 0,1% i gårdagens val.

Igår var det inte bara det tyska högerradikala partiet AfD som gick bakåt i den tysktalande världen utan även det österrikiska högerpopulistiska partiet FPÖ i lokalvalet i Graz, som ägde rum i skuggan av det tyska förbundsdagsvalet, d v s i Österrikes näst största stad där Österrikes (reformerade) kommunistparti KPÖ i stället gick framåt rejält och t o m blev det största partiet.

Det var just i den utpräglade arbetarstaden Graz (d v s ”Österrikes Göteborg”) som FPÖ ”skrällde” en gång i tiden i 1978 års val och erhöll hela 25% av rösterna (ett rekordresultat som partiet sedan slog 1998 genom att erhålla nästan 27%) på samma sätt som att det var i Dreux som franska Fronten (d v s Front national, d v s dagens RN) en gång skrällde 1983 genom att erhålla 17%, d v s FPÖ:s valnederlag i Graz är därmed ganska så symboliskt.

Därmed har de högerpopulistiska partierna gått bakåt i samtliga val i Europa hittills i år och under det andra pandemiåret inklusive det annars ständigt växande och till synes alltid framgångsrika svenska SD. Under det första pandemiåret var det mer oklart om Europas högerpopulister och högerradikaler skulle ”tjäna” på pandemin eller ej men nu står det i det närmaste klart att de har förlorat på densamma:

ett urval av europeiska val som har ägt rum under 2021 där olika högerpopulistiska och högerradikala partierna har gått bakåt:

AfD i det tyska förbundsdagsvalet: 10,4% (-2,1%)

SD i svenska kyrkovalet: 7,79% (-1,48%)

LDPR i ryska dumavalet: 7,55% (-5,59%)

FrP i norska stortingsvalet: 11,6% (-3,6%)

PVV i nederländska representanthusvalet: 10,8% (-2,3%) (dock gick FvD framåt i detta val på bekostnad av PVV, så FvD blir väl ”undantaget som bekräftar regeln”)

RN i franska regionvalet: 19,02% (-8,71%)

Igår var en glädjens dag för Alternativ för Sverige medan Sverigedemokraterna bittert slickade sina sår

Igår gladde sig Alternativ för Sverige (AfS) storligen åt att för första gången sedan partiet bildades 2018 ha vunnit flera mandat i ett val samtidigt som SD bittert slickade sina sår och knappt ens kommenterade att partiet backade i ett val för första gången någonsin i partiets 33-åriga historia.


AfS i 2018 års riksdagsval: 0,31% (noll mandat och som mest 0,36% i Stockholms kommun och Uppsala län, 0,35% i Södermanlands län och Västra Götalands län samt 0,34% i Göteborgs kommun och Stockholms län)

AfS i 2019 års EU-val: 0,46% (noll mandat men anmärkningsvärt höga resultat i bl a Grums med 1,02%, i Ljusnarsberg med 1,59%, i Smedjebacken med 1,31%, i Storfors med 1,54% samt i Älvdalen med 1,01%)

AfS i 2021 års kyrkoval: 1,24% (tre mandat i kyrkomötet och ett mandat vardera i Göteborgs, Visbys och Stockholms stiftsfullmäktigeförsamlingar)


En av ett fåtal SD:are som trots allt kommenterade det bittra valnederlaget (här på Facebook) var SD:s chefsideolog Mattias Karlsson, vilket AfS ledare Gustav Kasselstrand kommenterade på följande vis (på Twitter) och han påminde därmed indirekt om att hela den svenska s k nationella rörelsen är som en enda jättelik storfamilj som ständigt bråkar och råkar i luven på varandra.


Det är då ett faktum att de enda två partier som står till höger om SD som under de senaste åren har ställt upp i val dels är gamla Sverigedemokratisk ungdom (SDU) – d v s AfS – och dels Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som också har sitt ursprung i SD i form av den SD-anknutna Stockholmsbaserade ungdomsorganisationen Oberoende nationell ungdom (ONU) som sedermera utvecklades till NMR.


Att både AfS och NMR springer ur samma källa – d v s ur SD – förklarar också den till synes irrationella och närmast gränslösa hätskhet som råder från SD:s sida gentemot AfS och NMR liksom SD:s vrede över att förknippas med desamma i media.

För första gången någonsin gick SD bakåt i ett val i gårdagens kyrkoval

För första gången någonsin gick SD bakåt i ett val i gårdagens kyrkoval. Sedan SD grundades 1988 och deltog i sitt första val under samma år har SD tidigare alltid gått framåt och oftast t o m fördubblat sig i val efter val men igår bröts denna trend.

Den stora frågan är nu om SD kanske har mött sitt Waterloo och valnederlaget bör då sättas i relation till att flera av Europas högerpopulister har gått bakåt på sistone i olika val: Franska RN förnedrades t ex nyligen i det franska lokalvalet, det en gång så mäktiga norska FrP gjorde detsamma i det norska stortingsvalet och österrikiska FPÖ likaså i lokalvalet i Wien medan ryska LDPR också gick bakåt rejält i gårdagens ryska parlamentsval.

SD backar då från 9,27% till 7,79% och tappar därmed fem mandat medan AfS samtidigt tar sig in i kyrkomötet (Svenska kyrkans ”riksdag”) med 1,24% och erhåller tre mandat. Hade AfS röster gått till SD så hade SD erhållit 9,03% vilket ändå är en tillbakagång.

SD:s valkampanjbudskap att hålla Svenska kyrkan fri från partipolitik och värna om konservatismen inom Svenska kyrkan misslyckades m a o och det går nog att anta att åtskilliga konservativa föredrog att rösta på ultrakonservativa Frimodig kyrka, som erhöll 3,47%, i stället för på SD. 

På stiftsnivå erhöll SD som mest 12,37% i Lunds stift och AfS som mest 1,73% i Visby stift samt 1,61% i Varbergs, Falkenbergs, Halmstads och Laholms valkrets.

I övrigt hittas följande anmärkningsvärda valresultat för SD:s del (OBS – endast ett urval):

Östra Värmland: 10,32%

Valdemarsvik-Ringarum: 10,33%

Märsta: 10,39%

Borensberg: 10,43%

Värmdö: 10,67%

Laholm: 10,68%

Huddinge: 10,91%

Botkyrka: 10,92%

Kumla: 10,92%

Bergslagen: 11,08%

Ösmo-Torö: 11,15%

Uppvidinge: 11,67%

Skanör-Falsterbo: 11,32%

Östra Roslagen: 11,55%

Järfälla: 11,65%

Sydöstra Uppland: 11,43%

Munkedal: 11,52%

Björklinge-Skuttunge-Viksta: 11,69%

Askim: 11,8%

Torshälla: 11,93%

Ljungby: 12,02%

Tingsryd: 12,51%

Ljusnarsberg: 12,57%

Sunne: 12,66%

Höör: 12,75%

Karlskoga: 12,86%

Tyresö: 13,02%

Landskrona: 13,04%

Färgelanda-Högsäter: 13,08%

Höllviken: 13,08%

Lindome: 13,14%

Flen: 13,45%

Eskilstuna: 13,46%

Blekinge: 13,48%

Malmö: 13,68%

Nödinge: 13,88%

Hässleholm: 14,11%

Burlöv: 14,23%

Lysvik: 14,64%

Oskarshamn: 14,78%

Ljunit, Skytt-Vemmenhögs: 14,91%

Degerfors-Nysund: 15,67%

Jämshög: 15,71%

Torslanda-Björlanda: 15,74%

Göinge, Villand-Gärd: 15,75%

Kristianstad: 16,35%

Filipstad: 16,52%

Bjärnum: 16,61%

Jämjö: 16,97%

Ystad-Sövestad: 17,03%

Håbo: 17,05%

Stora Köpinge: 17,3%

Eslöv: 17,71%

Knislinge: 17,73%

Sorunda: 18,06%

Västra Roslagen: 18,52%

Sölvesborg: 18,59%

Helsingborg: 18,69%

Ronneby: 18,82%

Björnekulla-Västra Broby: 19,76%

Tomelillabygden: 19,85%

Mjällby: 20,24%

Klippan: 22,57%

Fridlevstad 22,6%

Kågeröd-Röstånga: 22,6%

Vellinge-Månstorp: 23,61%

Hörby: 27,93%

Om bara männen fick rösta skulle enbart SD och M tillsammans erhålla 49,9% och om bara kvinnorna fick rösta skulle S, V och MP tillsammans erhålla 48,1%

Under 1900-talet var Sverige, liksom västvärldens övriga parlamentariska demokratier, klasspolariserat och väljarna var i mycket hög grad både klassmedvetna och klassröstande.


Sedan Kalla krigets slut och fr a under 2000-talet har i stället kön kommit att betyda alltmer i svensk (liksom västerländsk politik) tillsammans med ras/etnicitet (majoritetsinvånare kontra minoritetsinvånare av olika slag) och region (storstadsbor kontra alla andra mer eller mindre) samtidigt som klassröstande alltmer har kommit i skymundan.


Novus dagsfärska opinionsundersökning visar tydligt hur könspolariserad den svenska väljarkåren numera är:
Medan 49,9% av männen säger sig stödja SD eller M har S, V och MP stöd av 48,1% av kvinnorna. Tillsammans med KD och L har TAN-blocket numera stöd av 56,4% av alla män medan 58,1% av alla kvinnor stöttar S, V, MP eller C.


Det finns en hel del som tyder på att det är minst lika polariserat även utifrån ras/etnicitet och region:


I landets miljonprogramsområden där invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund dominerar får nämligen enbart S och V tillsammans normalt mellan 45-55%, ibland t o m mer än så, i de olika valen och borträknat alla invånare i de tre storstadsregionerna så är det troligt att enbart SD och M tillsammans kan räkna in runt 40% av rösterna på landsbygden och i de mindre städerna.

I gårdagens andra och sista omgång av det franska regionalvalet lyckades högerpopulistiska RN inte erövra makten i någon fransk region

I gårdagens andra och sista omgång av det franska regionalvalet lyckades högerpopulistiska RN (Rassemblement national) inte erövra makten i en enda fransk region och inte ens i Provence-Alpes-Côte d’Azur (med storstäderna Marseille och Nice som annars är starka fästen för RN) där partiets resultat stannade på 42,7%. 

I Hauts-de-France stannade RN:s valresultat på 25,65%, i Grand-Est på 26,3%, i Bourgogne-Franche-Comté på 23,78%, i Normandie på 19,52%, i Nouvelle-Aquitaine på 19,11%, i Occitanie på 24%, i Centre-Val de Loire på 22,24% och i Ile-de-France på ej mer än 10,79%. 

I Marseille stannade RN:s valresultat på 37,02%, i Avignon på 38,96%, i Cannes på 42,09%, i Nice på 40,16% och i Toulon på 40,11%.

Däremot lyckades RN bli det största partiet i ett antal departement – i Pas-de-Calais med 30,03%, i Aisne med 33,25%, i Pyrénées-Orientales med 33,72%, i Hérault med 28,3%, i Vaucluse med 37,88% samt i Var med 36,11%.

Totalt erhöll RN 19,02% av de avgivna rösterna.

Högerpopulistiska RN backade i första omgången av gårdagens franska regionalval

I första omgången av det franska regionalvalet, som ägde rum igår, har Marine Le Pens högerpopulistiska RN (Rassemblement national) som väntat tagit hem åtminstone en region – Provence-Alpes-Côte d’Azur med 36,38% av rösterna (och med städerna Marseille och Nice) – men i övrigt verkar RN:s sammanlagda valresultat ha stannat på runt 19-20% vilket är lägre än vad partiet hade väntat sig.


I bl a Hauts-de-France lyckades RN erhålla 24,37%, i Bourgogne-Franche-Comté 23,19%, i Occitanie 22,61%, i Centre-Val-de-Loire 22,24%, i Seine-et-Marne 21,15% och i Grand-Est 21,12%, I Normandie 19,86% och i Nouvelle-Aquitaine 18,21%.

En karta över SD-land

Att SD blev det största eller näst största partiet i närmare 80% av landets 290 kommuner, i över 60% av rikets 29 valkretsar samt i nästan 50% av de 6004 valdistrikten i 2018 års val vet väl alla redan men det är en annan sak att försöka illustrera detta remarkabla valresultat i kartform.

Bloggen Politologerna, som drivs av statsvetare som bl a är valforskare, har försökt att göra just det genom att visa dels i vilka valdistrikt som SD blev det enskilt största partiet i landet som helhet och kommunvis och dels var SD har sitt starkaste stöd i förhållande till partiets totala valresultat där den mörkaste (gula) färgen visar den kvintil (eller femtedel) valdistrikt där SD fick mest stöd och den ljusare (gula) färgen kvintilen därefter (d v s där SD fick näst mest stöd) medan den gråa färgen markerar de resterande 60 procents valdistrikt där SD fick minst stöd.

Föreställningen om att asiater ser likadana ut blir ett argument för Trump-lägret

Det börjar onekligen bli lite väl desperat nu bland republikanerna och i Trump-lägret i USA:Att många icke-(nordost/sydost)asiater uppfattar och upplever att (nordost/sydost)asiater ”ser likadana ut” är väl en sak som inte går att ifrågasätta och som även har bevisats i en mängd studier (d v s inte att alla nordost/sydostasiater ”ser likadana ut” utan att icke-nordost/sydostasiater just uppfattar och upplever det så) men att använda det ockulär-visuella synvilleliknande fenomenet som då är ”allmänt känt” i västvärlden inklusive i USA som argument för att hävda att valfusk har ägt rum är att gå lite väl långt:

“I think Chinese all look alike. How can you tell? If some Chow shows up, you can be anybody and you can vote.

”Det hör då till saken att över 60% av asiat-amerikanerna röstade på Biden och endast kring 30% på Trump i det amerikanska presidentvalet.

De icke-vita väljarna avgjorde det amerikanska presidentvalet och kan också komma att avgöra 2022 års svenska riksdagsval

DN:s Martin Gelin konstaterar idag att de icke-vita underklass- och lägre arbetarklass-kvinnorna i de s k ”ghettona” avgjorde det amerikanska presidentvalet till Bidens fördel och detta är nog även det framtida antirasistiska receptet och taktiken även i Sverige och i Europa i stort – d v s kanske kommer vänstern inte lyckas att vinna tillbaka den vita arbetarklassen som fram tills nyligen röstade massivt socialistiskt men som numera fullständigt överbefolkar de högerpopulistiska och högerradikala partiernas väljarkårer.

Så i stället för att fortsätta att sörja över att vänstern till allra största delen har förlorat de vita arbetarna i Sverige och i Europa och desperat försöka få dem att återigen rösta vänster så handlar det om att försöka få de icke-vita invånarna, som i mycket hög grad utgör underklassen och den lägre arbetarklassen i Sverige och i de allra flesta europeiska länder, att överhuvudtaget gå och rösta för när de väl röstar så röstar de överväldigande vänster (OBS: tyvärr röstar invånarna med utomeuropeisk bakgrund i ”Orten”/miljonprogramsområdena än så länge i mycket liten utsträckning jämfört med majoritetsinvånarna men om de hade röstat så hade de med all sannolikhet rejält decimerat SD:s riksdagsrepresentation och samtidigt rejält ökat på vänstersidans riksdagsmandat).

2022 år svenska riksdagsval kan m a o mycket väl komma att avgöras av de icke-vita ”Orten”-underklass/lägre arbetarklassväljarna precis som 2020 års amerikanska presidentval avgjordes av de icke-vita ”ghetto”-väljarna.

”Joe Biden vann presidentvalet med hjälp av ett historiskt starkt stöd från låginkomsttagare i serviceyrken. Det var inte rostbältets vita män som avgjorde, utan svarta och latinamerikanska kvinnor i storstädernas utkanter.”

https://www.dn.se/varlden/svarta-och-latinamerikanska-arbetarkvinnor-vann-valet-at-biden

”Efter Donald Trumps valseger vallfärdade världens nyhetsmedier och politiska analytiker till små fabriksstäder på landsbygden i rostbältet i norra USA. Alla ville förstå sig på Trumps anhängare. Sedan dess har den amerikanska politiska debatten dominerats av diskussioner om rostbältets vita arbetarmän, ofta under förevändningen att denna väljargrupp länge är bortglömd och förbisedd. Trumps seger fick under många år den amerikanska kulturen att vända strålkastarna mot den vita landsbygden.”

(…)

”Även inför årets val riktades mycket fokus på rostbältets vita män, men det var inte där valet avgjordes. Kärntrupperna bakom Bidens valseger var inte vita arbetarmän, utan äldre svarta och latinamerikanska kvinnor, som länge varit de mest osynliga väljargrupperna i USA.

Bidens seger kan enklast förklaras av att han kraftigt ökade stödet bland låginkomsttagare över hela USA, men den mest betydelsefulla ökningen kom just bland svarta och latinamerikanska arbetarkvinnor i storstäder som Atlanta, Milwaukee, Philadelphia och Detroit. Hans valseger tar kål på den seglivade myten om att amerikanska låginkomsttagare främst är vita män i blåställ. Det är en föråldrad bild. De stora fabriksstäderna i norra USA kollapsade redan på 1970-talet. Det är därför regionen har kallats just rostbältet. I dagens USA är de flesta låginkomsttagare inte vita män, utan svarta och latinamerikanska kvinnor med serviceyrken. De städar hotell, säljer snabbmat, kör Uber och levererar Amazon-paket.

Om det finns ett tydligt väljarmönster i presidentvalet så är det att Biden ökade bland just dessa arbetarkvinnor, medan Trump ökade bland välbärgade män. Den enda väljargrupp där Trumps stöd växte markant var bland hushåll med inkomster över 100.000 dollar. Biden ökade däremot Demokraternas väljarstöd just bland hushåll med lägre inkomster.”

(…)

”Det enda av USA:s 50 storstadsområden där Trump vann var i Suffolk County, den mest välbärgade delen av Long Island utanför New York, hemvist för de exklusiva strandorterna The Hamptons. Bilden av Trump som en politiker med unik attraktionskraft hos arbetarväljare stämmer alltså inte.

Biden lyckades kraftigt utöka valdeltagandet bland svarta och latinamerikanska arbetarkvinnor i exempelvis Phoenix och Atlanta, i Arizona och Georgia, två av valets avgörande delstater. Där gjordes det viktigaste arbetet inte av Biden själv, utan av aktivister som Stacey Abrams, Nse Ufot och Latosha Brown, som åstadkom den historiska mobiliseringen av svarta kvinnor i Georgia. I Arizona och Nevada, två andra avgörande delstater, hade latinamerikanska kvinnoorganisationer lika stort inflytande.

Att det var kvinnor och etniska minoriteter som avgjorde valet för Biden har betydelse för hans ideologiska mandat. Det är symboliskt viktigt för Biden att hans seger inte kom genom att försöka blidka konservativa arbetarmän. Biden tog i stället avstånd från främlingsfientliga utspel och försökte aldrig vinna tillbaka Trumps väljare genom att flörta med högerpopulism.”

Det vita USA fortsätter att stödja Trump enligt vallokalsundersökningarna

Vem som än vinner det amerikanska presidentvalet så är det alldeles uppenbart att kombinationen av ständiga och spektakulära massmöten, ett frenetiskt och fanatiskt twittrande, ett evigt och envist Mussolini-poserande plus en hårt högerradikaliserad tv-kanal och mängder med högerextrema och konservativa alternativmedier, spinndoktorer, profiler och tankesmedjor inte kan underskattas och valet äger dessutom också rum i skuggan av den våldsamma ”BLM-sommaren”:

Trump har nu ”tagit hem” den ”ödesmättade” delstaten Ohio (som då alltid har röstat på vinnaren i de amerikanska presidentvalen) samt Sydstaternas två största och viktigaste delstater (d v s Söderns båda ”kronjuveler” Florida och Texas) och han har alldeles uppenbart ett fortsatt starkt stöd bland de vita amerikanerna (56% av de vita väljarna har valt Trump i detta val enligt vallokalsundersökningarna) och definitivt ett fortsatt lojalt sådant bland särskilt de vita ”jobbarna” (mellan 60-70% av de låg/outbildade vita kroppsarbetarna har denna gång valt att rösta på Trump enligt vallokalsundersökningarna i flera delstater).

Därtill har den absolut största amerikanska minoritetsväljargruppen (som då inte är de svarta amerikanerna) röstat på Trump i högre grad än i 2016 års val (latinos/as utgör då numera närmare 20% av USA:s totalbefolkning och exempelvis har 35% fler latinos/as röstat på Trump i Florida i just detta val jämfört med 2016 års val) liksom tyvärr även asiaterna och de svarta amerikanerna och nu verkar allt återigen (d v s som 2016) handla om hur det går för Trump i den traditionella ”blå väggen” i det i huvudsak vita och proletära s k ”rostbältet”.