KI:s kvarlevor efter 82 finska personer ska nu repatrieras till Finland

Regeringen och närmare bestämt UD har nu beslutat att kvarlevorna efter 82 finska personer som grävdes upp av rasforskaren Gustaf Retzius för att användas som ”empiriskt underlag” i den svenska rasforskningen ska repatrieras till Finland för att där återbegravas.

Sverigefinska aktivister och antirasister har kämpat i flera år för att få till detta beslut, som kom igår, och kampanjat gentemot både KI, där kvarlevorna förvaras, och regeringen och nu händer det äntligen.

De svenska rasforskarna (liksom de finlandssvenska dito) blev under andra halvan av 1800-talet besatta av att skriva ut de finsktalande finländarna ur den nordiska vitheten och menade att de inte var helt och hållet vita utan snarare räknade de släktskap med asiater eller s k ”mongoler”.

Retzius spelade en avgörande roll för denna förment ”vetenskapliga” hypotes genom att försöka hitta den s k rasrena s k urfinnen och därför genomförde han 1873 en forskningsexpedition till Finland som resulterade i att han förde med sig ett flertal finska skallar hem till KI där han var verksam.

Fram tills nyligen hyllades Retzius av KI och på KI:s campusområde i Solna med en byst samt med en väg och en sal uppkallad efter sig men under ”BLM-året” 2020 valde KI ta ned bysten och idag har även salen och vägen bytt namn.

Retzius och de andra svenska rasforskarnas (liksom de finlandssvenska dito) hypotes fick långtgående konsekvenser in i vår tid.

Under 1900-talets första hälft kunde t ex finska invandrare i USA deporteras tillbaka till Finland med hänvisning till att de var asiater eller ”mongoler” och när USA införde sitt raskvotsystem på 1920-talet och började reglera invandringen efter vithetsgrad (fram tills 1965) ströps i det närmaste den finska invandringen till USA.

Och den svenska naturalisationslagen från 1924 exkluderade de finsktalande finländarna från att kunna söka medborgarskap efter att ha bott i landet i fem år. Detta kunde skandinaver från Norge och Danmark liksom Island och Färöarna göra tillsammans med svenskamerikaner, estlandssvenskar och gammalsvenskbybor. De svenska naturalisationsreglerna (som gällde fram tills 1954) skiljde m a o på s k nordiskt vita invandrare och s k ”halvasiatiska” eller ”semimongoloida” finsktalande finländare.

Så sent som på 60-talet kunde svenska doktorander disputera på omfattningen av den s k rasblandningen mellan majoritetssvenskar och finsktalande i Norrland och svenska uppslagsverk och läroböcker i skolan kunde hävda att finsktalande personer i landet (liksom i Finland och i världen i övrigt) inte var helt och hållet vita ända in på 1970-talet vilket särskilt drabbade tornedalingarna. Den rasism som finska arbetskraftsinvandrare utsattes för under efterkrigstiden bar slutligen tydliga spår av de svenska rasforskarnas gamla hypotes att de finsktalande finländarna kopplades samman med asiater eller s k ”mongoler”.