Category: ras

Om uttrycket ”visuell identitet”: Är ännu en omskrivning på väg att etableras för att ersätta noaordet ras i svenska språket?

Är månne ännu en eufemism (d v s en förskönande omskrivning för något som anses stötande och obehagligt) för noaordet (d v s ett ord som anses vars så farligt och så kraftfullt att det inte ens får uttalas och än mindre skrivas ut) ras nu på väg att etableras i det (nutids)svenska språket som de flesta invånare i Sverige mer eller mindre talar?
 
På senare tid har uttrycket ”visuell identitet” nämligen börjat dyka upp i den ständigt pågående och aldrig avslutade (och ytterst aggressiva för att inte säga ”våldsamma”) mångfaldsdebatten och nu senast har SVT:s programdirektör Lena Glaser och DN:s ledarskribent Evelyn Schreiber använt sig av uttrycket:
 
 
Uttrycket ”visuell identitet” används inom kommunikationssfären liksom inom designvärlden men verkar nu m a o även betyda ras – d v s uttrycket verkar syfta på de åtminstone 20% eller minst 2 miljoner av landets invånare som ser annorlunda ut rent fysisk-kroppsligt och vilka inte kan passera som helt och hållet vita i ett svenskt samtidssammanhang, det vill säga deras medicinsk-genetisk-organisk-materiella kroppar kommunicerar och signalerar att de har ursprung i de gamla kolonierna och har bakgrund i den utomeuropeiska världen.
 
Visst förstår jag att de svenskspråkiga på jorden reagerar negativt och nog även i många fall med både enorm vrede och starkt hat när de hör ordet ras uttalas och användas av exempelvis engelsktalande, spansktalande, tysktalande, rysktalande, italiensktalande, portugisisktalande, nederländsktalande eller fransktalande eller ser ordet i skriven eller tryckt form (och framför allt när de ser ordet i tryckt form utan några antirasistiska och antifascistiska citattecken omkring sig) och visst har jag respekt för det otal svenskspråkiga uttryck och glosor som har uppfunnits och nyproducerats sedan 1980- och 90-talen för att ersätta rasbegreppet och slippa säga ordet ras (främlingsfientlighet, visuella minoriteter, synliga invandrare) men nu får det väl ändå räcka med eufemismer.

1922 års svenska rastyptävling

Vinnarna i 1922 års rastyptävling ”Den svenska rastypen” som kan sägas ha utgjort ursprunget till efterkrigstidens senare skönhetstävlingar (såsom Fröken Sverige- och Miss Universum-tävlingarna):
21297525_10155010472095847_524081667_o.jpg
 
Selma Lagerlöf stod så klart för priset till den ”Fryksdalstös” från Sunne som var en av pristagarna och den nordiska rasen och den svenska (kroppsliga och utseendemässiga) idealtypen beskrevs på följande vis:
 
”En dylik människa är reslig, med ljus, rödlätt hy, ljusa ögon och blont hår. Huvudet är relativt långt i förhållande till bredden. Ansiktet är ovalt (långsmalt). Näsan rak, mera kort.”
21297429_10155010574615847_1857594086_o.jpg
 
Tävligen som bl a utannonserades under parollen ”Ser du svensk ut?” sades just inte vara ”en banal skönhetstävlan” utan det handlade om att utifrån ”objektiva” vetenskapliga och estetiska kriterier hitta och kora ”den vackraste svenska, manliga och kvinnliga, typen” för att visa världen att svenskarna både var ”renast” och ”ädlast” bland alla vita folk på jorden som utlysningen uttryckte det och förstapriset uppgick till 25 000 kr i dagens penningvärde.

Två tredjedelar av världens alla suveräna stater tillämpar idag jämlikhetsdatametoden i en eller annan form och samlar in data om ras och etnicitet

Idag samlar över 66% av världens alla suveräna stater in statistik om ras och etnicitet medan Sverige och Väst- och Nordeuropa fortfarande vägrar att göra det i antirasismens och antifascismens namn (”det är så fel att ens tänka så”, ”det är fel att ens dela upp så”, ”det är totalt ointressant att vissa människor råkar se annorlunda ut”, ”det har ingen som helst betydelse om vissa inte är kulturellt kristna eller om vissa inte talar svenska som förstaspråk” o s v):
 
Det senaste numret av den s k vetenskapliga tidskriften Ethnic & Racial Studies innehåller ett antal artiklar som handlar om statistik om ras och etnicitet (liksom om religion och språk) och en av artiklarna beskriver hur världens kring 200 suveräna stater under det senaste decenniet har genomgått en formidabel befolkningsstatistikrevolultion som inte minst har gällt världens alla f d kolonier (d v s uppemot 75% av alla stater på jorden):
 
Idag samlar över 66% eller över två tredjedelar av alla stater på jorden in data och siffror om ras och etnicitet utifrån jämlikhetsdatametoden (d v s utifrån självidentifikation, frivillighet och anonymitet) och detta gäller 2/3 av alla stater i Asien, hälften av alla stater i Afrika, 80% av alla stater i Nord- och Sydamerika samt 90% av alla stater i Oceanien men vad gäller Europa så gäller det knappt 45% av alla stater och merparten av dem är belägna i Central- och Östeuropa förutom Storbritannien och Irland. Att inte fler asiatiska och afrikanska stater än 50-66% praktiserar jämlikhetsdatametoden beror dock inte på att de är hårda och radikala färgblinda antirasister och antifascister utan snarare på att alltför många av de suveräna statsbildningarna i dagens Asien och Afrika tyvärr inte längre är särskilt funktionella, d v s de är ofta tyvärr s k misslyckade stater förutom att de tyvärr i alltför många fall också är genomkorrupta.
 
Det kan tyckas som att Europa därmed framstår som världens mest antirasistiska och antifascistiska och antiessentialistiska och antibiologistiska världsdel som verkligen har ”förstått” att efter Förintelsen, kolonialismen, rastänkandet och 1900-talets statliga extremnationalism och etniska rensningar så är den enda vägen framåt den hypermilitanta och superradikala färgblinda antirasismen och antifascismen som vägrar att överhuvudtaget bry sig om och befatta sig med att vissa människor faktiskt ser annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligt, att vissa människor faktiskt inte är (kulturellt eller praktiserande) kristna samt att vissa människor själva identifierar sig med en viss etnisk minoritet eller talar ett visst minoritetsspråk som förstaspråk.
 
Min egen åsikt säger dock att medan den övriga utomvästerländska världen nu faktiskt har förstått att statistik om ras och etnicitet liksom om religion och språk (och naturligtvis också om kön, klass, ålder, region o s v) är absolut nödvändig att samla in för att överhuvudtaget försöka göra något åt alla ojämlikheter och orättvisor som föreligger (d v s det är inte av ”ondska” eller på grund av ”illvilja” som exempelvis USA eller Brasilien samlar in data om ras eller som Storbritannien eller Australien samlar in siffror om religion utan enbart p g a att staterna ifråga vill försöka åtgärda de ojämlikheter och orättvisor som föreligger utifrån ras respektive religion och därför krävs statistik för att överhuvudtaget kunna identifiera vilka grupper som är de som är mest utsatta och mest marginaliserade och vilka därmed behöver mest stöd och interventioner) så har fr a Väst- och Nordeuropa med Sverige i spetsen och i ledningen vägrat att ”inställa sig i ledet” och vidhåller i stället att det är totalt ointressant hur människor råkar se ut rent kroppsligen och rasligt liksom hur de identifierar sig rent etniskt samt vilken religion de identifierar sig med och vilket språk de talar som förstaspråk.

Om den påtagligt vita stadsdelen Södermalm i Stockholm

Mustafa Can skriver om det röda och proletära Södermalm i Stockholm vars (vita) män f ö utsågs till världens sexigaste och snyggaste män för några år sedan och där endast 19% har utländsk bakgrund överhuvudtaget och där enbart 7,5% av alla ca 130 000 invånare har någon form av bakgrund i Mellanöstern och övriga Asien och Afrika och i Latinamerika och Oceanien (exklusive de i huvudsak vita bosättarstaterna Australien och Nya Zeeland) sammantaget och varav merparten har någon form av bakgrund i Iran, Turkiet, Irak, Chile, Colombia, Libanon, Syrien, Thailand, Sydkorea, Indien och Kina (OBS: det finns naturligtvis inget egenvärde i sig att som stadsdel inhysa en hög andel utomeuropéer):
 
 
”Södermalm, hela Stockholm, är snarare enfald än mångfald. Stockholmarens intresse för mångfald är större utanför landets gränser än inom den egna stadens gränser. Det är som om Brooklyn och Kreuzberg ligger närmare än Tensta och Botkyrka.
 
(…)
 
Nu drabbas jag av en alltmer förlamande ångest och undrar vad fanns jag gör i denna homogena enklav som bättre skulle tjäna som socialantropologisk temapark för utstuderad coolness och förljugen spontanitet – en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital. Berlins gentrifierade stadsdelar är inte lika kliniskt rena från smuts, graffiti, sjavighet, mörka källarkrogar, billiga små barer och tillåtande attityd mot udda människor. Och i Oslos motsvarighet till Södermalm, Grünerløkka, bor och arbetar en mångfald av etniciteter.”
 
Till exempel bor det ej mer än kring 200 invånare som har någon form av bakgrund i Iran i Katarina församling, ej mer än kring 40 invånare som har någon form av bakgrund i Thailand i Maria Magdalena församling, ej mer än kring 100 invånare som har någon form av bakgrund i Sydkorea i Sofia församling och ej mer än kring 160 invånare som har någon form av bakgrund i Chile i Högalids församling och i samtliga fall ingår både de som är födda i länderna ifråga (d v s de s k riktiga och äkta invandrarna), de som är födda i Sverige och som har två föräldrar som är födda i ursprungslandet ifråga (d v s den s k ”andragenerationen”), de som är födda där men har adopterats av vita invånare och vita Södermalmsbor (d v s de adopterade) samt slutligen de som är födda i Sverige och som har en förälder som är född i landet ifråga och en förälder som är inrikes född (d v s de s k blandade):
 
Faktum är att av Södermalms samtliga invånare som har någon form av bakgrund utanför västvärlden så utgör de adopterade och de blandade tillsammans möjligen över hälften av Södermalms totala ”bestånd” av utomeuropéer (OBS: det är vare sig fel på adoptivfamiljer eller på adoptivbarn eller på blandfamiljer eller på blandbarn). F ö bör det så klart påminnas om att endast de som är folkbokförda i befolkningsregistret som permanent boende Södermalmsbor ingår i statistiken ifråga – d v s alla s k EU-migranter, alla papperslösa, alla som egentligen ska utvisas och deporteras men som har gått under jorden, alla turister, alla diplomater, alla hemlösa, alla kriminella som gömmer sig och har gått under jorden o s v är ej överhuvudtaget medtagna i ovanstående siffror även om de de facto är Södermalmsbor.
 
I Stockholm har f ö numera kring 40% av alla invånare någon form av utländsk bakgrund och mellan 25-30% har någon form av bakgrund i Mellanöstern och övriga Asien och Afrika och i Latinamerika och Oceanien (exklusive Australien och Nya Zeeland) och vilket innebär att Södermalm bredvid det s k blåa och det s k överklassiga Östermalm är den allra vitaste och allra mest homogena stadsdelen i huvudstaden.
 
Den absoluta majoriteten av alla Södermalmsbor som har någon form av bakgrund i Mellanöstern och övriga Asien och Afrika och i Latinamerika och Oceanien (exklusive Australien och Nya Zeeland) är f ö även antingen vuxna hetero- eller homosexuella intimrelationspartners till vita Södermalmsbor alternativt adoptiv-, foster- eller styvbarn till vita Södermalmsbor, d v s mycket få hushåll på Södermalm består av utomeuropéer och invånare som har bakgrund utanför västvärlden och vilka lever i intimrelationer med varandra och har barn med varandra (t ex en familj som består av en vuxen s k helsomalisk heterosexuell man och en vuxen s k helsomalisk heterosexuell kvinna som har två s k helsomaliska barn alternativt ett hushåll som består av en vuxen icke-heterosexuell kinesisk kvinna och en vuxen icke-heterosexuell chilensk kvinna som har ett s k surrogatbarn tillsammans som inte är ett vitt barn) och mycket få av Södermalms utomeuropéer är bosatta i hushåll där inga vita invånare överhuvudtaget är folkbokförda (det finns t ex ett flertal kollektiv på Södermalm men mycket få av dem om ens några består helt och hållet av invånare som har någon form av utomeuropeisk bakgrund då det oftast åtminstone finns en vit invånare som är bosatt i kollektivet ifråga).
 
Sedan betyder inte detta så klart att vare sig Södermalmsborna eller Östermalmsborna är mer s k ”rasistiska” än andra Stockholmare och inte heller betyder det att de vita Södermalmsborna skulle bli lyckligare och må bättre och få ett bättre liv om fler iranier, afghaner, syrier, vietnameser, pakistanier, somalier, etiopier, colombianer eller bolivianer valde att bosätta sig på och bodde på Södermalm.
 
Slutligen så är andelen Södermalmsbor som är barn och ungdomar lägre än andelen barn och unga i övriga Stockholm medan andelen äldre och pensionärer är högre på Södermalm än andelen äldre och pensionärer i övriga Stockholm och faktum är att över en fjärdedel av alla Södermalmsbor redan är över 65 år gamla och denna andel ökar för varje år som går (OBS: det är så klart vare sig fel att vara vit eller att vara äldre).

Om östgötska Gotiska Gyllene Gripen – en av de mest bisarra högerradikala och rasideologiska sammanslutningarna i den svenska extremhögerns och i det svenska rastänkandets historia

Den som (liksom jag själv och en del med mig) år efter år gräver i den svenska extremhögerns och i det svenska rastänkandets historia (och samtid) kan inte undgå att i arkiven och på biblioteken ”springa på” de mest oväntade och ibland även bisarra sammanslutningarna liksom personligheterna (Svenska sällskapet för rashygien som samlade både Wallenberg:are och Arrhenius:are har väl många hört talas om vid det här laget men vem känner idag till exempelvis Samfundet Svenske Män, Gamla Kämpars Råd eller Svenska Orden och vilka som var med där liksom vad de sysslade med?) och eftersom jag är östgöte och särskilt intresserad av den östgötska extremhögern så har ett sådant sällskap både fascinerat och gäckat mig under många år men plötsligt och av en ren slump så har jag på sistone lyckats komma över både en kraschan (d v s en ordensmedalj i form av ett rött s k malteserkors eller johanniterriddarkors som jag dock aldrig kommer att våga bära på offentlig plats och särskilt inte i Östergötland av rädsla för att bli överfallen och nedslagen av någon äldre påläst östgötsk antifascist och antirasist) och ett antal publikationer från rasmystiska, rasideologiska och sannolikt även antisemitiska Gotiska Gyllene Gripen vars skrifter pikant nog trycktes av den då relativt högerradikala Norrköpings Tidningar.
19959095_10154860865595847_7587657150826550342_n19990533_10154860865365847_6968131961971484432_n19959023_10154860865990847_4003944387344578226_n
Gotiska Gyllene Gripen eller Gothiska Gyldene Gripen som verkade mellan ca 1930-55 och var ett mycket exklusivt sällskap för ”överklassöstgötar” (och enstaka diasporiska exilöstgötar i USA) på den yttersta högerkanten (läs: grevar och grevinnor bosatta på de stora slotten på östgötaslätten, storbönder, direktörer, läkare, lärare, jurister och en och annan präst) som var mer eller mindre besatta av ras och särskilt av östgötarnas ”rastyp” hade sitt högkvarter i en veritabel miniriddarborg som nog inte finns kvar längre (i alla fall inte vad jag känner till) och som ska ha legat i eller utanför Linköping. Den ”falska” riddarborgen i nygotisk stil uppfördes, bekostades och ägdes av den stenrike läkaren Johannes Hoving som var Gotiska Gyllene Gripens mest namnkunnige medlem och även ansikte utåt.
19961572_10154860865600847_8745191873386024943_n19905368_10154860865605847_4181629656160562416_n19961352_10154860865360847_7755938770759243793_n-1
 
Johannes Hoving, som var gift med den berömda skådespelerskan Helga Hoving, var ursprungligen finlandssvensk och hade en tysk doktorsgrad (från Berlin) och en svensk licentiatexamen (från KI) samt är nog mest känd för att han var överläkare vid Mariehamns badanstalt samt knuten till Societetshuset på Åland där både den ryska och den svenska överklassen gärna frotterade sig under tsartiden och Hovings gamla läkarvilla med snickerier i form av s k ariska symboler (såsom en s k livsruna) finns forfarande kvar i dagens Mariehamn.
20106594_10154860865590847_2641935193711955972_n.jpg
19904927_10154860866000847_9065968773888383756_n20106687_10154860865795847_7794042577083625788_n19989217_10154860865755847_3931262574614372760_n
Hoving var bosatt i New York mellan 1904-28 där han bl a var ordförande för Vasa Temple Association innan han flyttade till Sverige och till Linköping och deltog i grundandet och uppbyggandet av Gotiska Gyllene Gripen som gav ut mer eller mindre ”raspornografiska” skrifter innehållande fotografier på östgötar av s k nordisk ras som såg särskilt s k ”bra ut”, stamtavlor som spårade och följde utvandrade östgötar runtom i världen såsom i Normandie, på Sicilien, i USA och i Ukraina samt angivandet av de ideala kroppsmåtten för en östgöte av nordisk ras som informerade om längden på långfingret, stortåns omfång, överarmens längd, könshårets färgnyans, underläppens bredd, lårmuskulaturens form, halsens omfång och midjans mått mm mm.
19904926_10154860865775847_2957277561440372827_n19959245_10154860865995847_1731621325220113427_n
Enligt Gotiska Gyllene Gripens uppdiktade grundandemyt uppstod denna rasmystiska orden redan på 200-talet som en s k Männerbund för östgötska elitkrigare och bevis för det kunde enligt Gotiska Gyllene Gripen hittas i gamla skrifter som förvarades i Vatikanens bibliotek.

Om ovanliga blandheteroparkombinationer

Jag kanske är en aning fixerad vid detta med ras(stereotyper), minoriteter, intimrelationer och statistik men idag såg jag faktiskt ett (hetero)par som består av en kvinna som har bakgrund i den s k MENA-regionen och en asiatisk man – d v s en (bland)parkombination som knappt ens existerar i den offentliga äktenskaps- och sambostatistiken.
 
Att allt fler män från den s k MENA-regionen numera är tillsammans med asiatiska kvinnor är ett faktum liksom även att ett växande antal svarta och latinamerikanska män också är det men asiatiska män är fortfarande sällan tillsammans med vare sig majoritetskvinnor eller med andra minoritetskvinnor än asiatiska kvinnor och de (heterobland)par som trots allt existerar såsom t ex mellan en svart kvinna och en asiatisk man får åtminstone mig att ”höja på ögonbrynen” samt vända mig om en extra gång och ”titta till” när jag ”springer på” dem och ser dem skymta förbi ”i ögonvrån” i det offentliga rummet.

Under Politikerveckan i Järva har Sveriges antirasistiska färgblindhetshederskodex brutits – är det en tillfällighet eller ett trendbrott?

Under Politikerveckan i Järva har flera av de svenska partiledarna explicit använt sig av sitt ”raskapital” i sina tal och i samband med sina framträdanden och vilket ju bryter fullständigt mot den antirasistiska färgblindhetshederskodex (och tystnad kring ras) som annars gäller i den svenska offentligheten:
 
Jan Bjlörklund (L) i söndags: ”Mina söner är adopterade från andra sidan jordklotet. De ska veta: deras pappa kommer aldrig medverka till att SD får makt i vårt land.”
 
Anna Kinberg Batra (M) i tisdags: ”Jag har alltså barn med en man med utomeuropeisk bakgrund. Jag skulle inte ha det om jag var rasist över huvud taget.”
 
Jimmie Åkesson (SD) idag: SD lät Tommy Deogan inleda och introducera Åkesson ikväll och vilket nog aldrig någonsin har hänt tidigare och nog aldrig skulle ha kunnat hända någon annanstans än just i Järva (och möjligen nog aldrig kommer att hända igen) – d v s att ett offentligt SD-möte öppnas av en icke-vit svensk.
 
Frågan är nu om det är en slump att detta brott mot den svenska antirasistiska färgblindheten som har ägt rum under denna vecka sker för att partiledarna besökte och höll tal just i Järva och fr a inför (de i huvudsak icke-vita) Järvaborna eller om det faktiskt är ett trendbrott som nu är på gång?