Kategori: ras

SD:s abortmotstånd handlar om en rasideologisk inställning till abort medan den kristna amerikanska högerns abortmotstånd handlar om en religiös inställning till abort

En liten påminnelse om varför SD (tillsammans med KD) alltid har varit det mest abortfientliga partiet i riksdagen och så till den grad att partiet antagligen förlorade 100 000-tals fr a kvinnliga röster inför 2018 års val p g a SD:s dåvarande inställning i abortfrågan och sedan dess har partiet dessutom misslyckats med att vinna tillräckligt många kvinnliga väljare för att kunna växa rejält i opinionsundersökningarna då många av landets kvinnor sannolikt inte litar på SD:s inställning i abortfrågan.

Så här stod det att läsa om abort- OCH adoptionsfrågan i SD:s partiprogram från 1999 (och under avdelningen ”Befolkningspolitik”), d v s flera år efter det att nyckelpersonerna inom SD:s nuvarande partiledning hade gått med i partiet inklusive inte minst partiledaren själv. 

SD:s abortmotstånd har helt enkelt alltid handlat om den s k befolkningsfrågan, som kort och gott kan översättas med rasfrågan, d v s det har för SD alltid handlat om att på alla upptänkliga vis försöka maximera antalet (nya) majoritetssvenskar på ett klassiskt pro-natalistiskt vis såsom att få ned antalet aborter (av majoritetssvenska foster) samtidigt som antalet (och andelen) invånare med utomeuropeisk bakgrund ska bekämpas och hållas nere och också det på alla upptänkliga vis såsom att stoppa alla utlandsadoptioner (av icke-vita barn).

KD:s abortmotstånd liksom Trumps och Republikanska partiets och juristerna i amerikanska HD:s dito grundar sig då inte primärt i den s k befolkningsfrågan (läs: rasfrågan) utan i kristna s k pro-life-argument som hämtar sin grund i konservativa Bibeltolkningar. Därför är det inte ”rättvist” mot USA:s kristna höger att koppla det aktuella amerikanska HD-beslutet till SD eftersom SD:s abortmotstånd har en annan (ras)ideologisk grund.

Varför lyckas SD och högern inte få igång en kampanj mot ras- och vithetsforskningen i Sverige såsom Republikanerna och Trump har lyckats med i USA?

SvD:s Göran Eriksson frågar sig idag när den just nu alltmer intensiva amerikanska konflikten om critical race theory (CRT) eller kritisk rasforskning kommer att slå igenom även i Sverige.

SD:s forskningspolitiska talesperson har då tidigare ifrågasatt regeringens och Vetenskapsrådets satsning på forskning om rasism och SD har också motionerat om att organisationer som använder sig av termen vithet inte bör tilldelas offentliga bidrag samt länge drivit frågan om s k omvänd rasism, rasism mot vita och s k svenskfientlighet. 

Dock har SD haft svårt att få sin kritik mot ras- och vithetsforskningen att flyga och sannolikt p g a att Sverige är världens mest färgblinda land där även de allra flesta antirasister är emot rasbegreppet och t o m själva ordet ras i sig till skillnad från i USA där ingen har några som helst problem att tala om ras i sig. Detta innebär att exempelvis även DN och stora delar av vänstern liksom de allra flesta forskare är emot att forska om ras och därmed också emot att critical race theory (CRT) eller kritisk rasforskning får ett fäste inom den svenska akademin för i Sverige är vi beredda att prata om rasism men inte om ras, som Eriksson skriver i dagens SvD.

Och sist men inte minst och framför allt är antalet svenska forskare som forskar om ras i relation till dagens Sverige (d v s inte i relation till t ex den historiska svenska rasbiologin eller till USA, Sydafrika under apartheid, Nazi-Tyskland eller Brittiska imperiet o s v) försvinnande få vilket innebär att det går att attackera, ”hänga ut” och dreva mot enskilda forskare i landet som studerar ras men det går inte att hävda att critical race theory (CRT) eller kritisk rasforskning har ett starkt fäste i Sverige även om försök har gjorts från en del SD:ares sida att påstå det.

https://www.svd.se/a/y4obpg/goran-eriksson-rasistbebisen-snart-aven-svensk-konflikt

Amerikanska barn indoktrineras med critical race theory (CRT) i skolorna. Konservativa Fox News nämnde förra året begreppet 1 300 gånger på fyra månader.

Kritiken från höger siktar bland annat på att CRT hävdar att strukturell rasism genomsyrar hela USA. Och beskriver vita som innehavare av ett ”vitt privilegium” och svarta som offer, en uppdelning som kritikerna menar är just rasistisk.

I ett tal i South Carolina i mars sa Donald Trump att det är en fråga om ”nationell överlevnad” att få bort teorin från skolorna: ”Om vi ​​tillåter marxisterna och kommunisterna och socialisterna att lära våra barn att hata Amerika, kommer det inte att finnas någon kvar att försvara vår flagga.”

Trumps ord är förstås en del i det överpolariserade politiska klimatet i USA, som inte har någon riktig motsvarighet i Sverige. Men rasism finns förstås i Sverige också, liksom politiska idéer om hur den ska motverkas.

I slutet av april skickade kulturminister Jeanette Gustafsdotter ut ett pressmeddelande med den här rubriken: ”Kunskapshöjande insatser om rasism riktade till barn och unga”. Det är ett uppdrag till Barnombuds­mannen (BO) med syftet att ”öka kunskapen om rasism och dess uttryck och stärka barns och ungas förmåga att ta tillvara sina rättigheter”.

Det måste ju inte vara kontroversiellt. Barn drabbas av fördomar och rasism, och politiker vill motverka det. Men den amerikanska CRT-debatten är en del i det så kallade ”kulturkriget”, alltså den konflikt mellan framför allt liberala och konservativa värderingar som inspirerar och tar allt större plats också i svensk politik.

Regeringen Andersson uppmanar BO att anlägga ett ”intersektionellt” perspektiv i arbetet. Det begreppet är nära förknippat med CRT och handlar om att flera olika maktordningar samspelar. Att vara kvinna är att vara underordnad, men underordningen ser inte likadan ut för en vit kvinna, en svart kvinna eller en svart funktionshindrad kvinna.

Begreppet intersektionalitet är ett rött skynke för stora delar av den politiska högern, precis som den närliggande identitetspolitiken. Alltså politik kopplad till olika gruppintressen där grupperna kan vara baserade på exempelvis ras, klass, religion, könsidentitet, etnicitet eller sexualitet.

Kastar man in barn i den här mixen, så uppstår politisk konflikt också i Sverige. Tänk på KD-ledaren Ebba Buschs attacker på genuspedagogiken i förskolorna – ska inte flickor få leka med dockor? I ett tal för några år sedan sa Busch att regeringen har släppt in ”radikalfeminismen och genusflummet på förskolan”.

Det är inte svårt att föreställa sig politiska konflikter när regeringen vill lära barn mer om rasism och antirasism, i alla fall om det baseras på teorier om intersektionalitet och vithetsnormer.

Det finns i det här avseendet stora skillnader mellan USA och Sverige. En är att i USA talar man ständigt och odramatiskt om ras. I Sverige pratar vi mycket om rasism, men helst inte om raser.

En annan skillnad är att critical race theory och forskning om vithet inte alls är lika vanlig på universiteten i Sverige som den är i USA.” 

(…)

”Mot detta finns redan ett politiskt formulerat motstånd. I en riksdags­motion från i höstas skriver fyra SD-ledamöter att ”organisationer med vithet på agendan” inte borde få offentliga bidrag, eftersom de ”propagerar för att vissa personer i kraft av sin härkomst inte kan utsättas för rasism och för att dessa är priviligierade på bekostnad av personer av annan härkomst.”

Det, menar Sverigedemokraterna, riskerar att ”underminera samman­hållningen” mellan olika grupper i samhället. En del av den teoretiska grunden för regeringens skolprojekt är alltså redan en konfliktfråga.”

Reflektioner kring att undervisa i ras- och vithetsfrågor

Skriver om mina erfarenheter av att undervisa om ras- och vithetsfrågor i ett svenskt sammanhang i senaste numret av SO-didaktik som går att läsa och ladda ned här:

https://www.so-didaktik.se/so-didaktik

”Dagens Sverige är med största sannolikhet mer mångfaldspräglat än aldrig förr. Totalt är numera över 34 procent av alla invånare antingen själva utrikes födda eller så är de födda i Sverige med en eller två utrikes födda föräldrar. Bland barn, ungdomar och unga vuxna från förskole- till högskoleålder handlar det om 40 procent och ibland om mer än så vad gäller vissa ålderskohorter. Denna procentsiffra är dessutom än mer förhöjd i de tre storstadsregionerna och i de mellanstora kommunerna. Åtminstone en tredjedel av alla barn, ungdomar och unga vuxna har idag bakgrund utanför Norden och främst från Afrika och Mellanöstern men också från Latinamerika och Asien och betecknas här som icke-vita. Minst en femtedel av alla barn, ungdomar och unga vuxna har dessutom en kulturell muslimsk bakgrund oavsett om de är troende och praktiserande eller ej. Uppemot en av tre av alla grundskoleelever är slutligen berättigade till modersmålsundervisning och kan antas vara flerspråkiga och tala ett annat språk än svenska som förstaspråk.”

(…)

”Utöver USA, där mångfalden som bekant är än mer förhöjd, finns i praktiken endast en handfull länder i västvärlden som kan mäta sig med Sverige såsom Kanada, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Australien. Det kan dessutom mycket väl vara så att mångfalden är högre i Sverige än i dessa länder bland just barn och unga i skolåldern. 

Det som inte minst skiljer Sverige från samma länder är att klyftorna mellan invånarna med svensk bakgrund och invånarna med framför allt utomeuropeisk bakgrund är långt mer extrema här. Det gäller i stort sett samtliga utfall som rör arbetslivet liksom bostadssektorn och privatekonomin som helhet vad beträffar skillnader i arbetslöshet, i att ha en fast heltidstjänst, i att vara överutbildad, i att bo och leva i miljonprogramsområdena, i att bo trångt, i att bo i hyresrätt eller i att vara fattig och bidragsberoende och så vidare. 

Framför allt gäller detta skolans värld där de majoritetssvenska eleverna och eleverna med utomeuropeisk bakgrund numera och överlag befinner sig i helt olika världar vad gäller vilka skolor de går på och deras respektive skolresultat. 

Faktum är att mycket tyder på att den svenska skolan numera kan vara västvärldens mest rassegregerade skola liksom den skola som tyvärr även uppvisar det största skolresultat- och studiegapet mellan majoritetssvenska barn och ungdomar och icke-vita barn och ungdomar. 

Om det nu är så att Sverige numera faktiskt både härbärgerar västvärldens mest heterogena elevsammansättning efter USA, och särskilt gäller det den rasliga, religiösa och språkliga mångfalden, och västvärldens mest rassegregerade och rasojämlika skola, och i båda fallen finns det mycket som tyder på det, så går det att fråga sig varför frågor om ras och rasism så sällan lyfts fram i den svenska skoldebatten och skolforskningen och i undervisningen i sig. Svaret på denna fråga står enligt mig att hitta i att Sverige antagligen har utvecklat den mest radikala formen av antirasistisk färgblindhet i världen. Detta innebär kort och konkret att frågor som rör ras och vithet, och därmed också rasism och rasojämlikhet, är i det närmaste tabubelagda då antirasism har kommit att betyda detsamma som att inte tala om ras överhuvudtaget i just Sverige.”

(…)

”Jag har själv under åtminstone de senaste tio åren arbetat målmedvetet för att inte bara introducera kritisk ras- och vithetsforskning i Sverige utan också för att utveckla ett eget svenskt kritiskt ras- och vithetsforskningsfält. Det handlar om att studera specifikt svenska förhållanden med hjälp av detta perspektiv och där ingår inte minst att studera den svenska skolan med fokus på frågor om ras, vithet och rasism. Jag har därför under många år gjort vad jag har kunnat för att adressera dessa frågor i undervisningen både i den reguljära undervisning som jag bedriver vid Karlstads universitet och som gästlärare vid andra högskolor och även som inbjuden föreläsare på bland annat gymnasieskolor. Sedan höstterminen 2020 har jag haft förmånen att få undervisa på den första högskolekursen i landet som explicit handlar om kritisk rasforskning – ”Feministisk postkolonialism och kritiska rasstudier” – som ges av Centrum för genusforskning vid min arbetsplats Karlstads universitet och som sedan dess även har haft flera verksamma lärare som studenter.”

(…)

”Avslutningsvis vill jag samtidigt inte sticka under stol med att tillsammans med en handfull andra forskare är jag fortfarande än idag en av ytterst få personer inom högskolevärlden och i utbildningssammanhang som både undervisar i kritisk ras- och vithetsforskning och författar böcker i ämnet och som menar att så länge skolvärlden och utbildningsväsendet fortsätter att ducka för frågor om ras och rasism så kommer ingenting att förändras utan den svenska skolan kommer att fortsätta att förbli västvärldens antagligen mest rassegregerade och rasojämlika skola.”

Om behovet av ett kritiskt ras- och vithetsforskningsperspektiv inom forskningsfältet romska studier

Deltog idag på konferensen ”Critical Approaches to Romani Studies conference” som (George Soros) Central European University (d v s universitetet i Budapest som Orbán stängde ned och slängde ut) och Södertörns högskola anordnar tillsammans i Flemingsberg i Huddinge kommun och i en panel som specifikt handlar om ras och vithet och romer. 


Konferensen är historisk då antagligen fler forskare med romsk bakgrund deltar än någonsin tidigare på en konferens som äger rum inom forskningsfältet romska studier (Romani studies): Historiskt har icke-romer närmast helt dominerat forskningen om romer och just romska studier och både i Sverige och i andra länder.

Historiskt har det för övrigt varit likadant vad gäller forskning om bl a samer och andra urfolk liksom om Afrika/afrikaner och om Asien/asiater – d v s nästan alla som tidigare exempelvis forskade om Afrika och Asien var icke-afrikaner och icke-asiater – men på sistone har allt fler forskare som själva har bakgrund inom gruppen som blir beforskad och studerad börjat göra sig gällande inom forskningsfälten ifråga. 

Romska studier är dock fortfarande i sammanhanget ett särfall – d v s fältet domineras än idag till största delen av icke-romska forskare.

Lite ”kul” också att tre svenska romer som deltar på konferensen oberoende av varandra och som kommer från olika delar av landet kom fram till mig under rasterna och bad om få fotografera mig och antingen ensam eller tillsammans med dem i form av en s k selfie.

På panelen om ras och vithet presenterade bl a Jelena Savic från Serbien en lista över europeiska gadjoprivilegier inspirerad av Peggy McIntoshs klassiska lista över amerikanska vithetsprivilegier medan andra forskare från Ukraina och Rumänien presenterade om hur romer tidigare beskrevs som ”svarta” under rastänkandets storhetstid liksom om problematiken med att de flesta av de romska studier-forskarna är vita.



https://events.ceu.edu/2022-05-18/critical-approaches-romani-studies-conference

“Roma have been an object of academic inquiry for centuries. In spite of the increasing number of articles, studies, and books, especially since the collapse of communism, Roma participation in shaping the discourses on themselves has remained very limited. In the name of scientism and objectivity, Roma have been de facto excluded from knowledge production. 

Recently, an increasing number of activist scholars has been urging a paradigm shift in Romani Studies to challenge the dominant academic and policy discourses. They propose inquiries into the forms of oppression Roma are facing, the importance of racism and structural discrimination for Roma and Romani identity. The conference brings together junior and senior, Roma and non-Roma scholars embracing critical approaches.”

En preliminär översikt över min forskningsoutput sedan 2020 vad gäller frågor om ras och rasism i ett svenskt sammanhang

Sedan 2020 har Karlstads universitet-kollegan Peter Wikström och jag Vetenskapsrådet-forskningsmedel för att undersöka användningar och förståelser av samt förhandlingar och diskussioner om frågor som rör ras och rasism i ett svenskt sammanhang och forskningsprojektet beräknas pågå tills 2023. 

Igår fick jag anledning att fundera på vad som har hänt vad gäller ”output” sedan 2020 och här nedan följer en preliminär sammanställning av vad som hittills har gjorts under totalt ett år och två månader mätt i arbetstid då jag också undervisar på halvtid samt ägnar alltför mycket dyrbar tid åt att ständigt resa mellan Stockholm och Karlstad liksom runt i landet och till andra ställen i världen.

Monografier och antologier:

+ Catrin Lundström, Vit melankoli. En analys av en nation i kris, Göteborg: Makadam förlag, 2020.

Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt, Stockholm: Verbal förlag, 2021.

Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasfrågor och rasdiskussioner i Sverige 1946-1977, Stockholm: Carlsson bokförlag, 2021.

+ Catrin Lundström, Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning, Stockholm: Natur & Kultur, 2022.

Den svenska färgblindheten, Stockholm: Verbal förlag, 2022. (kommande)

+ Peter Wikström (red.), Svenska uppfattningar och förhandlingar om ras och rasism under efterkrigstiden, Karlstad: Karlstad University Press, 2022 (kommande)

+ Catrin Lundström & Peter Wikström, Race in Sweden: Racism and antiracism in the world’s first “colourblind” nation, Abingdon: Routledge, 2023 (kommande)

Artiklar i antologier och tidskrifter (OBS: populärvetenskapliga artiklar i tidningar och tidskrifter utelämnas här helt liksom debattartiklar):

”Transnational adoption and the emergence of Sweden’s progressive reproduction policy. A contribution to the biopolitical history of Sweden”. I Jenny Heijun Wills, Tobias Hübinette & Indigo Willing (red.), Adoption and multiculturalism. Europe, the Americas, and the Pacific, Ann Arbor: University of Michigan Press, 2020, sid. 223-238. 

+ Peter Wikström, ”Equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colour-blind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden”, British Journal of Social Psychology no. 4 2021 (vol. 60), sid. 1154-1176. 

”Hur vet vi det vi inte kan mäta? Om svenska medievärldens paradoxala förhållande till mångfald”. I Lars Truedson & Jonathan Lundqvist (red.), Vitt eller brett – vilka får ta plats i medier och på redaktioner?, Stockholm: Institutet för mediestudier, 2021, sid. 168-180.

“‘Good Sweden’: Transracial adoption and the construction of Swedish whiteness and white antiracism”. I Shona Hunter & Christi van der Westhuizen (red.), Routledge handbook of critical studies in whiteness, Abingdon: Routledge, 2022, sid. 150-159.

”Den svenska gulinghumorn vid ett vägskäl? Svenska rasstereotyper av asiater efter Svenska nyheter-affären 2018”. I Åsa Bharathi Larsson (red.), Bilder av ras i svensk visuell kultur, Stockholm: Kungl. Vitterhetsakademien, 2022, sid. 57-72.

”Från 1940-talets proto-antirasism till 1960-talets färgblinda antirasism. Reflektioner kring den svenska antirasismens uppkomst innan 1968”. I Christian Abrahamsson & Torbjörn Elensky (red.), Radikalism och avantgarde. Sverige 1947-1967, Stockholm: Timbro, 2022. (kommande)

+ Peter Wikström & Johan Samuelsson, “Scientist or racist? The racialized memory war over monuments to Carl Linnaeus in Sweden during the Black Lives Matter summer of 2020”, Journal of Ethnic and Cultural Studies. (kommande)

Konferenspapers:

”An overview of the situation concerning the concept of race, ethnic and racial categories, and equality data in contemporary Sweden”, Global Race, Institut d’etudes politiques de Paris, Centre de recherches internationales, Paris, 2020-12-17.

“Revisiting the political debate between the racial pessimists and the racial optimists in 1960’s Sweden”, 8th Biennial Conference on Adoption and Culture: Engaging the Past, Imagining the Future, held virtually with assistance from Brown University, University of Winnipeg, 2021-10-23.

“Researching race in a colour-blind country. Mixed race Swedes reproducing and deconstructing Swedish colour-blindness”, Rat für Migration Jahrestagung 2021: Körper und Rasse. Konjunkturen von Rassismus in Europa, Deutschen Hygiene-Museum, Dresden, 2021-11-25. 

“Researching race in a colour-blind country: Mixed race Swedes inhabiting a third position in colour-blind Sweden”. The 2022 GoPar conference. Going beyond binary thinking: Dialogues for participation, communication and equity in contemporary societies, Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University, 2022-04-29.

Seminariepresentationer och övriga föreläsningar (OBS – endast ett mindre urval):

+ Stellan Petersson & Emma Sköldberg, ”Om svenska rasord och bristen på en interkulturell etik”, Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Göteborgs universitet 2020-10-14.

+ Peter Wikström, “Negotiations of notions of race and racism in online spaces”, Where are we and where are we heading?, Vetenskapsrådet, Stockholm, 2020-10-15.

”Ras och identitet i Sverige”, Identitet och politik – en idépolitisk kurs om socialism, liberalism och identitetspolitik, Viskadalens Folkhögskola, Borås, 2020-10-17. 

“En introduktion till frågor om ras, rasojämlikheter och behovet av jämlikhetsdata i dagens Sverige”, Globala gymnasiet, Stockholm, 2020-11-16.

“Researching race in a color-blind society”, Centrum för genusforskning, Karlstads universitet, 2020-11-18.

”Reflektioner kring frågor om ras och rasism i ett svenskt sammanhang”, Sträva, Medicinska föreningen, Karolinska institutet, Solna, 2020-11-30.

“Some reflections on Swedish racial thinking and Swedish biopolitics”, Decolonize Global Health Educational Day, Faculty of Medicine and Master’s Programme in Public Health, Lunds universitet, 2020-12-08.

”On the concept of race and the lack of equality data in contemporary colour-blind Sweden”, Kulturpolitiska veckan, Smålands nation, Lund, 2021-01-26. 

+ Amade M’Charak, “Bridging race and migration studies”, Race and migration – scholarship in between, on and beyond the borders, Amsterdam Institute for Social Science Research (AISSR), Universiteit van Amsterdam, 2021-02-17. 

”Reflections on the conditions and limits of researching race and whiteness in a color-blind country and academia”, Research Halfday and PhD student day, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, 2021-02-18. 

+ Peter Wikström, “Equality data as ‘state race register’ and ‘postcolonial race fixation’. A case study of the Swedish debate on equality data”, English Linguistics Seminar Series, Institutionen för språk, litteratur och interkultur, Karlstads universitet, 2021-02-26.

+ Catrin Lundström, ”Vit melankoli – en analys av en nation i kris”, Blå stället, Angered, Göteborgs stad, 2021-03-25. 

“White melancholia. An analysis of a nation in crisis”. Nordic Network for Norm Critical Leadership, Stockholm 2021-03-25. 

”The modern history of Swedish whiteness and Swedish racial thinking”, Utrikespolitiska föreningen, Malmö universitet, 2021-03-31.

”En presentation av boken Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt”, Adopterade koreaners förening, Stockholm 2021-04-24. 

”En återblick på 1960-talets adoptionsdebatt och vad den säger oss idag”, Transnationellt adopterades riksorganisation, Stockholm 2021-05-06. 

”En presentation av boken Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt”, Adopterade etiopiers och eritreaners förening, Stockholm 2021-05-30. 

“Om rasoptimisterna och deras vision om ett blandat, antirasistiskt och färgblint Sverige”, Studentlitteratur & Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, 2021-08-18.

”En introduktion till ras, vithet och svenskhet”, Human Rights Watch, Stockholm, 2021-09-03.

”1960-talets svenska adoptionsdebatt och vad betyder för oss idag”, Värmlands museum, Karlstad, 2021-09-08.

+ Catrin Lundström, En presentation av boken ”Vit melankoli. En analys av en nation i kris”, Folkhälsomyndigheten, Stockholm, 2021-10-07.

“En presentation av det nya genomsegregerade supermångfalds-Sverige i relation till frågor om ras och identitet”, Identitet och politik – en idépolitisk kurs om socialism, liberalism och identitetspolitik, Viskadalens Folkhögskola, Borås, 2021-10-16. 

”Rasism i skolan”, Regionalt utvecklingscentrum, Karlstads universitet, 2021-10-21.

+ Catrin Lundström, ”’Vit melankoli’. Boksamtal”. VitKrit. A seminar on decoloniality, Institutionen för språk och litteraturer, Göteborgs universitet, 2021-10-21.

“En presentation av svenska rasfrågor och rasdiskussioner under efterkrigstiden”, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, Örebro universitet, 2021-10-26.

”Overseas Korean adoption and the birth of Swedish colour blindness”. Korean adoptee adoption research network, Seoul, 2021-11-10.

“Frågor om ras och rasism i Sverige under efterkrigstiden”, Kungliga biblioteket, Stockholm, 2021-11-17.

+ Paul Frigyes, Jan Inge Jönhill, Sakine Madon & Seher Yilmaz, ”Hur tänker vi om mångfald i medier?”. Institutet för mediestudier, Stockholm, 2021-11-18.

“An introduction to Swedish whiteness”, The Deleting Whiteness Symposium, Weld, Stockholm, 2021-11-20.

+ Kehinde Andrews & Catrin Lundström, “Intersections of white privilege, gender and racism in ethnically diverse societies. A dialogue on whiteness and gender in Sweden and the UK”. IMISCOE’s (International Migration Research Network) Anti-Racism Working Group’s (ARWG) webinar series, 2022-01-25.

”Overseas Korean adoption and the birth of Swedish colour blindness”, Korean migration in Europe: Challenges and interactions, Koreastudien, Goethe-Universität, 2022-01-29.

+ Yasuko Takezawa, & Mandisi Majavu, “Colonialities: A presentation of the chapter ”’Good Sweden’”: Transracial adoption and the construction of Swedish whiteness and white antiracism in Routledge Handbook of Critical Studies in Whiteness”, Carnegie School of Education, Leeds Beckett University, 2022-02-16. 

”Att bildsätta och iscensätta ras och vithet i ett svenskt sammanhang”. Kungliga konsthögskolan, Stockholm, 2022-03-25. 

”Representation och rum: Om jämlikhetsdata”. Institutionen för konst, kultur och kommunikation, Malmö universitet och Malmö stad, 2022-03-28.

“An introduction to researching race and whiteness in Sweden”. The Colonial encounters seminar and the Master Programme of Colonial and Postcolonial Studies, Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies, Linnéuniversitetet, 2022-04-08. 

För tio år sedan kom boken ”Om ras och vithet i det samtida Sverige” ut som lade grunden till framväxten av den svenska kritiska rasforskningen

För tio år sedan 2012 kom boken ”Om ras och vithet i det samtida Sverige” ut som jag var huvudredaktör för tillsammans med medredaktörerna Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani och René León Rosales och som får sägas vara rena ”kioskvältaren” vad gäller antalet sålda böcker – närmare 3500 exemplar, vilket är väldigt mycket för en fackbok av detta slag – och mot bakgrund av antalet gånger som bokens introduktionskapitel har laddats ned enligt Researchgate (över 6000 gånger) och därtill har boken citerats och refererats av andra forskare i närmare 150 olika publikationer.

Boken som gavs ut av min f d arbetsplats Mångkulturellt centrum kan sägas ha utgjort startskottet för uppkomsten och framväxten av ett specifikt svenskt kritiskt rasforskningsfält och samtidigt som boken kom ut bildades också ett nationellt forskarnätverk för svensk kritisk ras- och vithetsforskning. Då för tio år sedan var det närmast skandal och chockartat att en bok om ras kunde komma ut i Sverige och på svenska som dessutom enbart handlade om dagens Sverige och boken sågades därför av många recensenter p g a den rådande svenska färgblinda antirasismen som fördömer och t o m tabuiserar allt tal om ras.

Den enda bok som jag har givit ut och som överhuvudtaget kan ”tävla” med denna bok är i så fall ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931–45” från 2002, som också har sålt i 1000-tals exemplar och som listar namnen på närmare 30 000 svenskar som en gång var knutna till olika högerextrema partier och organisationer.

Om användningen av termen ”icke-vit/a” i relation till den konkurrerande termen ”rasifierad/e”

En Bulletin-krönika från i förrgår författad av Luai Ahmed, där Ahmed talar om sig själv som ”icke-vit”, fick mig att göra en snabbsökning i artikeldatabasen Svenska dagstidningar och konstatera att det mesta tyder på att beteckningen ”icke-vit/a” just nu är på väg att konkurrera ut benämningen ”rasifierad/e”.

Det är då fr a jag själv (plus någon enstaka forskare till) som under de senaste tio åren har lanserat och spridit användningen av termen ”icke-vit/a” inom den svenskspråkiga gemenskapen för att beskriva en person/personer som inte kan passera som vit/a i ett svenskt sammanhang och jag har både gjort det konsekvent och massivt (d v s i mängder av texter liksom i mängder av föreläsningar, intervjuer o s v).

Även om jag inte på något sätt var den som myntade denna term som dyker upp i tryckt form i svenska språket redan på 1830-talet så är det tydligt att fr o m 2012 och framåt (d v s fr o m när jag själv mer medvetet och mer konsekvent började använda denna term i både talad och skriven form) så ökar användningen av termen exponentiellt för att inte säga dramatiskt enligt Svenska dagstidningar.

Termen ”rasifierad/e” som beteckning på en person/personer som inte kan passera som vit/a i ett svenskt sammanhang slog igenom med full kraft 2014 och ledde över termen ”icke-vit/a” i absoluta tal (d v s i det totala antalet förekomster i tryckt svensk medietext) fram tills cirka 2020 men därefter har termen ”icke-vit/a” kommit att ta ledningen.

Fortfarande skriver dock en del svenska journalister och andra skribenter ”färgad/e” och inte minst ”mörkhyad/e” men min kvalificerade gissning säger ändå att när t o m sådana om Luai Ahmed använder termen ”icke-vit/a”och dessutom i Bulletin så säger det åtminstone något om vart det lutar (d v s vad gäller bruket av denna term i relation till andra synonyma termer).

Det ska också tilläggas att tidigare fanns det knappt något behov av denna typ av uttryck, termer och beteckningar – år 1980 hade exempelvis endast runt 1% av totalbefolkningen utomeuropeisk bakgrund varav nästan en av tre var adopterade – men idag har denna andel växt till 20% och till uppemot 30% bland alla invånare mellan 0-54 år. På en mer folklig nivå kunde det slutligen tidigare heta ”svartmuskig/a”, ”mörk/a”, ”lakrits”, ”svarting/ar” o s v och ibland kunde t o m det svenska n-ordet brukas för icke-vita generellt.

Latinamerikaniseringen av de svenska klassklyftorna fortsätter att fördjupas med oförminskad kraft

Närmare 15% av alla invånare i landet lever idag med en låg ekonomisk standard och fr a gäller det invånarna med utomeuropeisk bakgrund: Runt 4-5% av majoritetssvenskarna gör nämligen det att jämföra med 35-40% av invånarna med bakgrund i Asien (i praktiken Västasien) och Afrika.

Vidare växer 40% av alla invandrarbarn och 30% av alla andragenerationsbarn just nu upp med vårdnadshavare som lever med en låg ekonomisk standard att jämföra med 2-3% av de majoritetssvenska barnen.

Det handlar m a o om astronomiska skillnader som knappt ens går att hitta i andra västländer utan i stället pekar denna avgrundsdjupa ekonomiska ojämlikhet mot att de svenska klassklyftorna, som idag de facto handlar om rasklyftor, är på väg mot en fortsatt latinamerikanisering för inte ens i USA är skillnaderna så här stora mellan vita och svarta amerikaner utan det är just i Latinamerika som sådana här extrema kombinerade klass- och rasklyftor går att hitta som liknar de svenska klyftorna.

Under pandemin tog slutligen den fortsatta latinamerikaniseringen av den svenska klasstrukturen och den svenska rashierarkin tyvärr åtskilliga stormsteg framåt då det var invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som drabbades allra hårdast av viruset och både socialmedicinskt (d v s vad gäller ond bråd död) och socioekonomiskt sett (d v s de blev ännu fattigare än innan pandemin).

Ny bok om ras i den svenska bildkulturen


Idag publicerades en ny bok om ras och kolonialism i ett svenskt sammanhang som Kungl. Vitterhetsakademien ger ut med konstvetaren Åsa Bharathi Larsson som redaktör – ”Bilder av ras i svensk visuell kultur”. Det går att ladda ned boken gratis som pdf-fil via:

https://vitterhetsakad.bokorder.se/sv-se/article/4515/bilder-av-ras-i-svensk-visuell-kultur

Det handlar om en antologi med akademiska texter som centrerar ras i den svenska historiska och samtida bildkulturen – inom konsten, i filmens värld, i medierna, i forskningssammanhang och sist men inte minst i den visuella populärkulturen.

Själv bidrar jag med en artikel som behandlar frågan om de svenska rasstereotyperna av asiater i relation till den infekterade konflikten mellan Sverige och Kina som bröt ut och i det närmaste exploderade när SVT:s program ”Svenska nyheter” försökte ha kul åt asiater på ett måhända ironiskt och satiriskt sätt för några år sedan. Jag frågar mig i artikeln om den så folkkära och socialt accepterade svenska s k ”gulinghumorn” som ju tyvärr går hem hos både ”hög och låg” och ”kreti och pleti” och bland både ”jobbarna” och medelklassen liksom bland både kvinnor och män och icke-heteros och heteros möjligen uppnådde någon slags vändpunkt (och i positiv mening – d v s till det bättre) i samband med den s k ”Svenska nyheterna”-affären när en ambassad representerandes en suverän statsbildning (d v s Folkrepubliken Kina, fastlands-Kina eller det kommunistiska Kina) för första gången någonsin valde att attackera de svenska rasstereotyperna av asiater och den svenska s k ”gulinghumorn”.

OBS: Jag är inte på något sätt pro-Kina och är samtidigt också väldigt väl medveten om att konflikten mellan Sverige och Kina inte bara handlar om rasstereotyper av asiater utan fr a om mänskliga rättigheter inklusive om Gui Minhais öde. Kinas attack på SVT går trots det kanske ändå att se som något positivt för själva frågan om den svenska s k ”gulinghumorn” även om det naturligtvis är fel och förkastligt att en annan stat ger sig på Sveriges största och viktigaste public service-medieföretag (d v s SVT) och t o m kräver (å det kinesiska folkets vägnar) att SVT:s VD ska be landet ifråga (d v s Kina) om ursäkt offentligt och helst t o m på s k primetime-tv (d v s i SVT och under bästa sändningstid inför hela svenska folket).

”Antologin Bilder av ras i svensk visuell kultur uppmärksammar Sveriges inblandning i koloniala praktiker och kolonial politik – både inom och utanför landets gränser. Författarna gör nedslag i bokillustrationer, reklam, rasbiologi, tv, film och skämtbilder med ambitionen att väcka fler diskussioner om ras i svensk visuell kultur.”

https://www.vitterhetsakademien.se/nyheter/nyheter/2022-03-16-ny-bok-bilder-av-ras-i-svensk-visuell-kultur.html

”Den tvärvetenskapliga antologin visar hur representationer av ras har etablerats, omformulerats och kritiserats i Sverige under tvåhundra år. Författarna är forskare i genusvetenskap, historia, konstvetenskap, litteraturvetenskap, medievetenskap, musei- och biblioteksvetenskap samt språkvetenskap. De gör nedslag i material från flera tidsepoker – bokillustrationer från 1800-talet, reklamaffischer och rasbiologiska fotografier från 1900-talets första hälft, tv- och filmkultur samt skämtbilder från 2000-talet – och närmar sig materialet med en bred uppsättning angreppssätt och perspektiv. De diskuterar det visuella materialet utifrån begrepp som dekolonialitet, representation, stereotyp, makt, genus, vithet och bildbruk.

Antologin är resultatet av ett tvärvetenskapligt symposium som ägde rum 2018 på Kungl. Vitterhetsakademien.

– Förhoppningen är att antologin ska bidra till att fortsätta samtalet om representationer av ras i svensk visuell kultur. Det är väldigt roligt att så många olika forskare deltar med sin särskilda kompetens och utforskar de visuella aspekterna på representation och dess möjligheter till motstånd, säger Åsa Bharathi Larsson, redaktör och författare till artikeln ”Onkel Toms stuga i Sverige”.

Citat ur boken

”Kaffe, te, kakao och andra varor som producerades inom ramen för en klassisk och igenkännbar kolonial, plantagebaserad maktmatris fortsatte att marknadsföras med hjälp av sekelgamla rasistiska stereotyper eller, som i fallet Bernmarks affisch, med bilder som beskrevs som ’konstnärliga’ eller ’exotiska’ och som uppfattades som besläktade med konstmuseets tavlor eller det etnografiska museets utställda objekt”.

Ur artikeln ”Kaffetåren och kolonialismen” av Moa Matthis och Joanna Rubin Dranger

Redaktör

Åsa Bharathi Larsson

Medverkande författare

Åsa Bharathi Larsson, Södertörns högskola

Tobias Hübinette, Karlstads universitet

Johan Höglund, Linnéuniversitetet

Ulrika Kjellman, Uppsala universitet

Ina Knobblock, Lunds universitet

Moa Matthis, Konstfack

Joanna Rubin Dranger, Konstfack

Jeff Werner, Stockholms universitet

Boken kommer inom kort även att finnas som gratis pdf (open access).

För ytterligare information, kontakt med författarna eller recensionsexemplar kontakta:

Ulrika Gustafsson, redaktör, ulrika.gustafsson@vitterhetsakademien.se, 08-440 42 83.”