Category: ras

Studie visar att transrasialt adopterade reagerar annorlunda än andra när de ser människor som ser ut som dem själva

Den alltmer avancerade hjärnforskningen har använt sig av utlandsadopterade som de ”perfekta” probanderna och informanterna för att undersöka betydelsen av ras (i relation till allt ifrån stress, empati och emotioner till ansiktsigenkänning, identifikation och attraktion) då utlandsadopterade är de enda människorna som ”byter” ras ”över-en-natt” (d v s abrupt för att inte säga brutalt), permanent (d v s för alltid) och oåterkalleligen (d v s det går inte att ”återvända”) i och med den internationella (och transrasiala) adoptionen då de allra flesta utlandsadopterade är icke-vita medan de allra flesta som adopterar är vita.
30742262_10155584864005847_1377649762790014976_n.jpg
 
En studie (ur Journal of Neuroscience 2013 33:33) som bl a refererar till tidigare studier på apor som har fått växa upp tillsammans med andra apraser än den de själva tillhör (d v s djurförsöksstudier) har exempelvis visat att utlandsadopterade från Östasien uppvisar svårigheter att känna igen och läsa av ansikten som ser ut som dem själva (d v s andra östasiater) samtidigt som deras amygdala producerar starka (och i huvudsak negativa) känslor när de ser ansikten som ser ut som dem själva och detta inträffar då inte hos exempelvis vuxna vita västerländska expats som bor och lever i Östasien och som inte har växt upp där men varje dag interagerar med människor som inte ser ut som dem själva (d v s med östasiater):
 
”Similar results have been found in monkeys deprived of faces, such that, during the first year of life, monkeys exposed to one species of faces (e.g. human or monkey) at the cost of the other species show a marked decline in the ability to recognize the non-exposed faces. Together, our findings suggest that the ability to perceive and recognize facial expressions at a level that allows for generalization across racial types develops during the first year of life, and deprivation to other-races (or species) results in a marked decline in the processing of out-group faces.”
 
(…)
 
Our findings provide strong evidence for the perceptual narrowing hypothesis of race perception, such that selective experience with own-race versus other-race faces early in life tunes the system toward the predominant category, leading to a decline in the ability to recognize emotional expressions in other-race faces.
 
Importantly, youths who had greater early deprivation (i.e. later age of adoption) showed the strongest differential bias to own- and other-race faces, suggesting that the amount of deprivation and the timing at which children are exposed to new faces can affect the tuning of the face perceptual system.
 
Such differential tuning of the face perceptual system leads to greater emotional arousal to other-race faces. Although youths in this study were exposed to other races by childhood, it is possible that the encoding of new faces is already limited by childhood, resulting in a deficit in recognizing emotional expressions in out-group faces.
 
Indeed, European adults who receive extensive interracial contact with Asian individuals (e.g. European individuals living in Singapore) do not show an improved ability to recognize the faces from the other race.
 
Together with our findings, this suggests that the age at which experience with other race faces begins is a crucial factor in face perception and emotional recognition of other-race faces.”

Det ungerska valet och den ungerska högern är och blir alltmer stora delar av västvärldens framtid

Det ungerska valresultatet är tyvärr alltmer den typ av valresultat som numera gäller och (än mer) kommer att gälla i stora delar av Central- och Östeuropa inom den närmaste framtiden (jfr det tjeckiska presidentvalet 2018) och likaså har den ungerska högerns ”arbetsdelning” kommit att bli den som gäller i alltför många europeiska länder – d v s ett stort högerparti som högerradikalisera(t)s och ett mindre högerextremt parti som ”högerliberaliseras” (jfr Österrike – och Sverige?).
DaSrKgtXcAADx9H.jpg
 
Fidesz har nu en s k kvalificerad majoritet i det ungerska parlamentet med över två tredjedelar av ledamöterna och tillsammans tog Fidesz (orange färg) och Jobbik (svart färg) hem närmare 70% av rösterna och segrade i praktiken i hela landet utom i vissa delar i huvudstadsregionen (jfr DF:s valresultat i Danmark 2014 då DF tog hem i praktiken hela Danmark utom delar av Stor-Köpenhamn).
DaSiN7xWsAAygm5.jpg
 
Slutligen har den ungerska valkampanjen tyvärr också sett ut som nästan alla valkampanjer numera ser ut i västvärlden, d v s invandring och minoriteter har helt och hållet varit i fokus trots en relativt låg arbetslöshet och trots en skapligt okej ekonomi bland majoritetsbefolkningen, d v s det blir allt tydligare att det egentligen och i grunden handlar om ras när västvärldens majoritetsinvånare alltmer röstar som de ungerska väljarna röstade igår (jfr USA där Trump segrade tack vare de vita amerikanska väljarna och oavsett desammas klassbakgrund).
Far.jpg

Sista publikationen som emanerar från det nationella forskarnätverket för svenska ras- och vithetsstudier är ute nu

‪Nu har det Forte-finansierade nationella forskarnätverket för svenska ras- och vithetsstudier utkommit med sin sista publikation ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” som undertecknad har grundat och drivit och därmed avslutas nu nätverket‬ för gott.

http://www.arxforlag.se/facklitteratur/politik-samhälle/studier-om-rasism-38831496

https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/01/15/hogskolevarlden-ras-vithet-mangkulturellt-centrum-uppsala-universitet

29133086_10155494708600847_6976966787992649728_n.jpg

Idag för 60 år sedan inleddes den internationella adoptionen till Sverige som långt in på 1970-talet dominerade den utomeuropeiska invandringen till landet och i grunden kom att förändra den tidigare så homogena svenska befolkningssammansättningen

Idag för 60 år sedan inleddes den (barn)migration till Sverige som vi numera känner som internationell adoption och som har resulterat i att svenskarna sedan dess har adopterat flest utlandsfödda barn per capita – under efterkrigstiden och fram tills idag har uppemot 60 000 utlandsadoptioner genomförts av svenskar.
 
I måndags gick jag igenom UD-arkivets handlingar som just behandlar den internationella adoptionens första decennier och hittade där spåren efter Sveriges allra första s k ”Koreabarn” eller s k ”Tredje världen-barn” i ett s k handbrev daterat den 28 februari 1958 och som hade avsänts från ambassadör Tage Grönwall i Tokyo (som på 1930-talet f ö hade publicerat artiklar i Svensk Juristtidning om bl a ”Stortysk äktenskapsrätt” och ”Förbudet mot äktenskap mellan judar och arier” – d v s om s k blandäktenskap över de s k rasgränserna) till friherre Göran von Otter vid UD i Stockholm (som f ö var en av de första svenskarna som fick höra om massdödandet och ihjälgasandet av fångar i koncentrationslägrena från en tysk SS-officer som ville att informationen skulle hamna hos de allierade men det mesta tyder dock på att uppgifterna stannade hos svenska UD).
Namnlöst.jpg
 
1960 fanns det inte ens 3000 invånare i landet som hade någon form av ursprung i den s k Tredje världen och varav 100-tals i praktiken var återvändande ”Argentina-svenskar”, ”Brasilien-svenskar”, ”Kina-svenskar”, ”Indien-svenskar, ”Etiopien-svenskar” och ”Sydafrika-svenskar” och ända inpå 1970-talet var Sverige (tillsammans med de andra nordiska länderna) ett av västvärldens mest homogena länder i s k rasligt hänseende och vilket gjorde att de första adoptivbarnen från Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien stack ut på alla sätt och vis under den internationella adoptionen första stapplande år.
 
Det faktum att Sverige var ett synnerligen homogent land långt in i efterkrigstiden var också något som myndighetsvärlden och forskarvärlden var väl medveten om (och nog också både nöjd och stolt över) och vilket föranledde att ett flertal negativa uttalanden (som närmast liknade fördömanden) gjordes av myndigheter och forskare som en reaktion på att alltfler s k ”Koreabarn” och s k ”Tredje världen-barn” invandrade till landet efter 1958 för att bosätta sig här permanent och därmed sakta men säkert förändrade den svenska s k gatubilden och befolkningssammansättningen i grunden (och för myndighetsvärlden och forskarvärlden var de utlandsadopterade f ö något helt annat än alla inresande diplomater, affärsmän och gäststudenter från exempelvis Chile, Mexiko, Egypten, Ghana, Filippinerna och Iran vilka också besökte och befann sig i Sverige på 1950- och 60-talen).
 
Dessa uttalanden föranledde i sin tur att ett yngre ”garde” av vänsterradikala och vänsterliberala intellektuella, kulturpersonligheter, akademiker och aktivister började reagera mot den dåtida svenska myndighetsvärldens och forskarvärldens alltmer utdaterade rastänkande och homogenitetskult och vilket gjorde att en hätsk debatt uppstod som just kom att kretsa kring det faktum att de utlandsadopterade inte är vita rent fysiskt-kroppsligt och till slut tillsatte regeringen en utredning som ett resultat av den upphetsade debatten och som i sin tur resulterade i att den internationella adoptionen kom att institutionaliseras från och med 1960-talets andra hälft och precis lagom till den s k 1968-revolutionen och resten är historia som det heter (för just efter 1968 formligen exploderade antalet utlandsadoptioner till Sverige och utlandsadoptionerna kom efter 1968 att under flera år dominera den utomeuropeiska invandringen till Sverige).
 
Socialstyrelsen generaldirektör Ernst Bexelius 1960:
Beträffande… barn som kommer från exotiska länder eller som eljest…på grund av sin hudfärg starkt avviker från det typiskt svenska, ligger förhållandena annorlunda till…Det är…styrelsens uppfattning att sociala skäl starkt talar emot att barn av nu ifrågavarande kategori förflyttas till Sverige för att stanna här. De måste nämligen antas få mycket stora svårigheter att anpassa sig i vårt land… Vid överläggningar i detta ämne mellan styrelsen och de nordiska grannländernas barnavårdsmyndigheter har enighet rått om att man bör avråda från en dylik omplacering av barn i främmande miljö. Vid förhandlingar… med den internationella organisationen International Social Service i Genève… har styrelsen erfarit att av nyss berörda skäl denna organisation icke anser sig vilja medverka till överflyttningar av exempelvis marockanska eller koreanska barn till Sverige. Enligt vad styrelsen även har sig bekant har en liknande ståndpunkt intagits av den svenska organisationen Rädda barnen.
 
Medicinalstyrelsen generaldirektör Arthur Engel 1961:
Erfarenheter talar för att förflyttningar av barn till främmande länder och miljöer… ej sällan leder till påtagliga personlighetspsykologiska och sociala svårigheter… Det synes därför vara lämpligare att hjälparbetet för nödlidande barn ordnas så att de får nödig hjälp i egen miljö och att förflyttning av barnen till främmande miljöer och kulturer så vitt möjligt undvikes… Tillräckliga vetenskapliga undersökningar föreligga däremot icke för att adoption skall kunna tillåtas i större omfattning, framför allt när det gäller barn tillhörande från adoptivföräldrarna starkt skilda rasgrupper.
 
Jan Arvid Böök, professor vid Institutionen för medicinsk genetik, Uppsala universitet, 1962:
Till dess ytterligare vetenskapliga undersökningar företagits menar jag att adoption bör tillåtas endast i begränsad omfattning när det gäller barn tillhörande starkt skilda rasgrupper.
 
Torsten Thysell, överläkare vid Barnpsykologiska kliniken, Centrallasarettet i Karlstad, 1962:
En annan sak är att korsning mellan två raser, som befinner sig på olika kulturnivå, ej ter sig önskvärd ur den mera högtstående rasens synpunkt.

Ska Danmark införa ett raskvotsystem av amerikanskt 1920-talssnitt? Danska socialdemokraterna vill sätta ett tak för invandringen av utomeuropéer

Danskarna visar som alltid vägen ”framåt” – d v s det som händer i Danmark brukar ofta hända i övriga Norden något eller några år senare:
 
På gårdagens möte mellan de nordiska fackföreningsrörelserna på Arlanda utanför Stockholm presenterade de danska socialdemokraternas ledare Mette Fredriksen sitt partis nya migrations- och integrationspolitik som bl a handlar om att sätta ett tak för invandringen av utomeuropéer och invandrare med utomvästerländsk bakgrund (d v s invandrare som kommer från Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien) eller s k ”ikke-vestlige udlændinge” (ibland även kallade ”ikke-vestlige fremmede”) som ekar av det raskvotsystem som USA, Kanada, Australien, Sydafrika och ett flertal latinamerikanska bosättarstater införde på 1920-talet för att just reglera invandringen så att de som på den tiden ansågs vara icke-vita inte skulle bli för många och så att de invandrare som på den tiden ansågs vara vita skulle kunna fortsätta att invandra med syftet att bibehålla en vit majoritetsbefolkning i landet.
 
Fredriksen sade bland annat att:
 
”1980 hade vi en procent med icke-västlig bakgrund. Nu är siffran lite över åtta procent. Så fort har befolkningen inte förändrats vid någon annan tidpunkt i modern tid. Vi kommer med det här utspelet för att vi, liksom resten av det danska samhället, kan se att vi har stora utmaningar med integrationen. Det är enligt vår uppfattning den största utmaningen i det danska samhället idag.”
Socialdemokratiet-vil.png
 
 
”Den danska S- ledaren Mette Frederiksen ställer sig rakt framför Stefan Löfven, och håller ett tal som skulle ha fått Jimmie Åkesson att jubla.”
 
Den danska S-ledaren Mette Frederiksen ställer sig rakt framför Stefan Löfven, och håller ett tal som skulle ha fått Jimmie Åkesson att jubla. Migrationspolitiken sliter sönder den nordiska S-familjen.
 
(…)
 
Trots de svenska skärpningarna på området är det väsensskilt från den svenska migrationspolitiken – och från sättet som de svenska Socialdemokraterna beskriver den. Flyktingpolitiken är den verkliga danska skallen för de svenska partikamraterna. Så när
 
Mette Frederiksen kliver upp i talarstolen påminner det om en scen i den danska dogmafilmen Festen. Huvudpersonen ska tala på en familjefest och har skrivit ned olika tal på två lappar. Talet på den gula lappen innehåller ohyggliga hemligheter som kommer att slita sönder familjefasaden. I talarstolen på Arlanda på tisdagen väljer Mette Frederiksen den gula lappen. Hon inleder med kamratlig idealisering, när hon säger till de nordiska partivännerna att ”vi har skapat de bästa samhällena i världen”.
 
Sedan utvecklar hon hur de nordiska välfärdssamhällena ska överleva i framtiden. Och då blir budskapen mycket mer svårsmälta, för åtminstone de svenska partivännerna. Ett av Frederiksens överlevnadsrecept är att ”reglera globaliseringen”. Hon kritiserar EU:s fria rörlighet för arbetskraft och det har hon redan förut gjort tillsammans med Sverigedemokraternas vänner i Dansk Folkeparti – ett parti som Frederiksen mycket medvetet har närmat sig.
 
Men flyktingpolitiken är den verkliga danska skallen för de svenska partikamraterna. Frederiksen säger att vi kan hjälpa många fler om vi gör det ”i närområdena” än om flyktingarna kommer hit. Att vi nu göder smugglare och människohandlare. Och att många dör på vägen till Europa: ”Det är inte humant att försvara det nuvarande flyktingsystemet”.
 
I mätningarna går det bra för de flyktingrestriktiva danska Socialdemokraterna. Stefan Löfven hör alltså en partivän från ett grannland hålla ett brandtal för den nordiska modellen, och använda flera av SD:s favoritargument.”
 
En jämförelse mellan Danmark och Sverige:
 
andel invånare med ”ikke-vestlig” bakgrund i Danmark (utrikes födda samt födda i Danmark med en eller två föräldrar som är utrikes födda):
1980: 1%
2018: 8%
2060: ca 13%
 
andel invånare med utomvästerländsk bakgrund i Sverige (utrikes födda samt födda i Sverige med en eller två föräldrar som är utrikes födda):
1980: 1,5%
2018: 20%
2060: ca 35%
 
”Ikke-vestlig” och utomvästerländsk bakgrund innebär här att ha någon form av bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien och i ovanstående siffror finns ej den s k ”tredje generationen” med.

Den svenska barn- och ungdomslitteraturen är extremt homogen i författarledet

Att den svenska barn- och ungdomslitteraturen på sistone har blivit extremt ”duktig” på att inkludera minoritetskaraktärer och minoritetsteman har säkert inte undgått någon och just den svenska barn- och ungdomslitteraturen har också en mycket stolt tradition att se tillbaka på: På 1970- och 80-talen formligen ”sprutade” den svenska barn- och ungdomslitteraturen ur sig mängder av titlar som handlade om den s k Tredje världen (och som alla vi som växte upp i Sverige är ”matade” med).
 
Den stora (demografiska) skillnaden mellan då och nu är så klart att människor med bakgrund i den s k Tredje världen då inte befann sig i Sverige i samma utsträckning (och antal) som idag. Fortfarande är det dock så att en majoritet av alla barn- och ungdomsböcker som ges ut i dagens Sverige och som handlar om den s k Tredje världen än idag är skrivna av majoritetsförfattare.
 
Än mer extrem är dock diskrepansen mellan det idag imponerande antalet svenska barn- och ungdomsböcker som handlar om s k förorter och om s k invandrarbarn och om s k andragenerationsungdomar och det faktum att i stort sett alla dessa böcker är skrivna av majoritetsförfattare.
 
Redan på 1980- och 1990-talen började utrikes födda adoptivbarn dyka upp i riklig mängd i svenska barn- och ungdomsböcker och sedan 2000- och 2010-talen har det knappast saknats flykting-, invandrar- och s k andragenerationsbarn inom den svenska barn- och ungdomslitteraturen men i stort alla dessa titlar var och är författade av icke-adopterade och icke-invandrade majoritetsförfattare.
 
Sedan måste det inte vara något fel i sig på att svenska majoritetsförfattare ger ut barn- och ungdomsböcker som handlar om den s k Tredje världen och om de s k förorterna men efter att systematiskt ha ”plöjt” igenom hela den svenskspråkiga bokutgivningen som har föreståtts av författare med någon form av bakgrund i den s k Tredje världen samt på Balkanhalvön så kan jag verkligen intyga att den svenska barn- och ungdomslitteraturen är extremt homogen som Andreas Palmaer påpekar i dagens DN Kultur och jag har själv bara hittat totalt ett dussintal barn- och ungdomsböcker författade av personer som exempelvis har bakgrund i Bosnien (Zulmir Bečević), Iran (Haidar Hajdari) eller Sydkorea (Patrik Lundberg):
 
 
”Man kan knappast anklaga de stora barn- och ungdomsboksförlagen för att gömma sig i en mysig fantasivärld, långt från samhällsdebatten. De senaste åren har det till exempel släppts många barn- och ungdomsböcker som utspelas i invandrartäta förorter, eller har huvudpersoner på väg att utvisas.
 
(…)
 
Självklart behöver en författare inte ha samma pigment eller bakgrund som sina figurer. Just barn- och ungdomsboksförfattare är tränade i att inte fiska i sin egen navel, eftersom man per definition skriver om en annan ålder än sin egen. Men det är ändå något vrickat när inte en enda författare (eller skribent på DN Barn/Ung, jag är medveten om ironin i att jag – svensk i så många generationer att inte ens Kent Ekeroth vill kasta ut mig – skriver det här) har samma bakgrund som sina litterära figurer.
 
(…)
 
Jag ringer redaktörer och förläggare och de är överens, de skulle skrika av lycka om de hittade talanger med annan bakgrund. En förläggare säger att det knappt kommer in några förslag, av förra årets 1 500 inskickade manus var tre skrivna av folk som inte hade traditionellt svenska efternamn.”

Verksamhetsberättelse och slutredogörelse för det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier 2014-17

Har idag slutrapporterat och slutredovisat de aktiviteter som har ägt rum inom och i anslutning till det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier till finansiären forskningsrådet Forte.
 
Det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier verkade officiellt och formellt mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 och förkortas och benämns härmed som nätverket. Nätverket hade aldrig någon fastslagen och överenskommen beteckning och vilket gör att det också omväxlande har omtalats som forskarnätverket för svensk kritisk ras- och vithetsforskning eller enbart som det svenska forskarnätverket för ras- och vithetsforskning. Syftet med nätverket var att starta och bygga upp det första svenska nätverket för forskare som ägnar sig åt frågor som rör ras och vithet i relation till Sverige, svenskar och svenskhet samt att etablera forskningsfältet kritiska ras- och vithetsstudier i ett svenskt högskole- och forskningssammanhang och nätverket var under hela sin existens öppet för alla och envar som redan verkar inom fältet liksom för alla de som är intresserade av forskningsområdet men inte identifierar sig med det fullt ut.
 
Nätverket har sammantaget involverat 100-talet doktorander och forskare vilka antingen har deltagit vid något eller några av nätverkets möten och föreläsningar eller i något eller några av nätverkets publikationer och presentationer såsom bland andra Sara Ahlstedt, Axel Andersson, Malinda Andersson, Daphne Arbouz, Emma Arneback, Zahra Bayati, Linda Berg, Kalle Berggren, Lena Berggren, Jens Björk Andersson, Isabelle Brännlund, Leila Brännström, Maria Carbin, Laura Carlson, Ulrika Dahl, Magnus Dahlstedt, Mats Deland, Fataneh Farahani, Yael Feiler, Lotta Fernstål, Mattias Gardell, Johanna Gondouin, Sandra Grehn, Adrián Groglopo, Anne Heith, Stefan Helgesson, Malin Holm, Lann Hornscheidt, Fredrik Hertzberg, Charlotte Hyltén-Cavallius, Nicklas Hållén, Helena Hörnfeldt, Jenny Ingridsdotter, Evin Ismail, Sabina Ivenäs, Nina Jakku, Karim Jebari, Carolina Jonsson Malm, Fatima Jonsson, Rickard Jonsson, Stefan Jonsson, Jan Jämte, Victoria Kawesa, Ulrika Kjellman, Mats Landqvist, Pia Laskar, Anna-Lill Ledman, René León Rosales, Maja Lilja, Vanja Lozic, Marcus Lundgren, Catrin Lundström, Maria Lönn, Moa Matthis, Katarina Mattsson, Monica L. Miller, Viveca Motsieloa, Paula Mählck, Sanja Nivesjö, Susanne Nylund Skog, Sayaka Osanami Törngren, Ali Osman, Sarah Philipson, Oscar Pripp, Joanna Rubin Dranger, Lennart E.H. Räterlinck, Lena Sawyer, Annelie Schlaug, Ulrika Schmauch, Carolin Schutze, Nicholas Smith, Lena Sohl, Therese Svensson, Suruchi Thapar-Björkert, Carina Tigervall, Åsa Virdi Kroik, Andréaz Wasniowski, Jeff Werner, Malin Wieslander, Hanna Wikström, Julia Willén, Nikolay Zakharov, Sofia Österborg Wiklund och Christina Zetterlund.
 
Deltagarna härrörde från merparten av landets högskolor, de allra flesta var samhälls- och kulturvetare och även om flera docenter och professorer deltog så kan doktorander, nydisputerade och juniora forskare sägas ha dominerat. Totalt avhölls fyra nätverksmöten vid Mångkulturellt centrum mellan 2014-15 efter ett första grundande- och uppstartsmöte i november 2013 och därefter efter att Institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet blev medelsförvaltare från och med höstterminen 2015 ytterligare fyra möten mellan 2015-16. Inför flera av mötena bjöds ett flertal internationellt kända namn inom forskningsfältet in för att föreläsa såsom bland andra Steve Garner, David Eng, Rebecca Walker, Damien Riggs, Michelle Wright och Matthew Hughey. Vi mötena gavs deltagarna möjlighet att presentera sin pågående forskning och diskutera egnas och andras texter med varandra samt att dryfta begreppsfrågor och teoretiska spörsmål och de sista fyra mötena bestod i praktiken av arbetsmöten och textseminarier för de deltagare som bidrog med texter till de båda nätverksantologierna.
 
Därutöver har flera nätverksdeltagare initierat seminarie- och föreläsningsserier om ras och vithet vid bland annat Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Konstfack och Södertörns högskola och flera nätverksdeltagare har även deltagit i konferenser tillsammans i form av gemensamma presentationer, paneler och sessioner och publikationer som emanerar från flera av nätverksdeltagarna har också utkommit. Även om den officiella projekttiden löpte mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 så finns det både en prolog och en epilog till nätverket.
 
Förhistorien utgjordes av den första medelsförvaltaren Mångkulturellt centrums satsning på frågor som rör ras och svenskhet som ägde rum mellan 2012-14 och som projektledaren var involverad i. Denna satsning resulterade bland annat i publiceringen av den första svenska forskningsantologin om ras och vithet i ett svenskt sammanhang, ”Om ras och vithet i det samtida Sverige” med projektledaren, Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani och René León Rosales som redaktörer (Botkyrka: Mångkulturellt centrum, 2012), liksom i en utställning och i ett flertal mindre utställningar och i den första svenska forskningskonferensen om ras och vithet som ägde rum i november 2012 under namnet ”Att förstå det multirasiala samhället. Kritiska perspektiv på rasiferingsprocesser i Sverige” med projektledaren, Catrin Lundström, Katarina Mattsson och René León Rosales som arrangörer och med presentationer av bland andra Eduardo Bonilla Silva, Jin Haritaworn, Raka Shome, Ylva Habel och Astrid Trotzig. Vidare resulterade satsningen i ett flertal seminarier och symposier och i inalles ett 80-tal programpunkter i form av föreläsningar, samtal, filmvisningar, konstnärs- och författarpresentationer vilka alla kretsade kring och handlade om ras och vithet och som projektledaren organiserade.
 
Efterhistorien har bestått i att nätverket var aktivt ända fram tills sista dispositionsdatumet den 31 december 2017 och vilket resulterade i publiceringen av forskningsantologin ”Ras och vithet. Den svenska vitheten och svenska rasrelationer i går och i dag (Lund: Studentlitteratur, 2017) under våren 2017 och som projektledaren var redaktör för och som också har presenterats som helhet eller utifrån ett eller flera kapitel vid bland annat Uppsala universitet och Göteborgs universitet. I denna antologi deltog utöver projektledaren Daphne Arbouz, Zahra Bayati, Jens Björk Andersson, Magnus Dahlstedt, Nina Jakku, Ulrika Kjellman, Pia Laskar, Vanja Lozic, Lena Sohl, Therese Svensson, Anna Waara, Andréaz Wasniowski och Jeff Werner med bidrag. Arbetet med ytterligare en forskningsantologi påbörjades 2017 med projektledaren och Andréaz Wasniowski som redaktörer och som kommer att publiceras under våren 2018 under titeln ”Studier i rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” (Malmö: Arx Förlag, 2018) och med texter författade av de båda redaktörerna samt av Jonathan Adams, Linnéa Bruno, Leila Brännström, Magnus Dahlstedt, Yael Feiler, Erik Hansson, Cordelia Hess, Sabina Ivenäs, Carolina Jonsson Malm, Catrin Lundström, Paula Mählck och Sayaka Osanami Törngren. I och med publiceringen av denna andra antologi avslutas därmed det nationella forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier till fullo.
 
Slutligen har projektledaren arbetat för att etablera och sprida kunskap om ras- och vithetsfrågor och om den svenska ras- och vithetsforskningen i form av ett flertal publikationer och rapporter, bokkapitel och tidskriftsartiklar, tidningsartiklar och konferenspapers samt föreläsningar och seminariepresentationer mellan 2014-17:
 
projektledarens publikationer och rapporter
2014: 2
2015: 1
2016: –
2017: 2
 
projektledarens bokkapitel och tidskriftsartiklar
2014: 6
2015: 8
2016: 3
2017: 8
 
projektledarens tidningsartiklar
2014 3
2015 4
2016 3
2017 3
 
projektledarens konferenspapers
2014: 4
2015: 6
2016: 4
2017: 6
 
projektledarens föreläsningar och seminariepresentationer
2014: 45
2015: 44
2016: 33
2017: 28