Category: minoriteter

Otryggheten ökar kraftigt i Stockholms miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund

Stockholms stads nya trygghetsundersökning visar tyvärr att otryggheten just nu ökar dramatiskt och kraftigt i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund och fr a är det stadsdelarna Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta, Skärholmen och Hässelby-Vällingby som sticker ut.
 
 
Självklart är det inte farligt att bo och leva i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund eller att besöka dessa stadsdelar och vistas där (och vare sig för arbete eller för rekreation och fritid) såsom landets ”jättearmé” av antirasister gång på gång påpekar samtidigt som landets ”jättearmé” av ”sverigevänner” (och även de borgerliga ledarredaktionerna) gång på gång hävdar att det är fullständigt livsfarligt att befinna sig i dessa s k ”no-go-zoner” men tyvärr så är mycket höga procentandelar av invånarna som bor där uppenbarligen rejält rädda för att utsättas för olika former av brott och höga procentandelar uppger även att de har utsatts för olika typer av brott under det senaste året.
 
Till exempel uppger hela 13-16% av invånarna i Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta, Skärholmen och Hässelby-Vällingby att de är rädda för att bli utsatta för sexuella trakasserier och hela 15-17% är rädda för att våldtas och ”översatt” till kön (OBS: naturligtvis kan även män vara rädda för att utsättas för sexuella övergrepp) så innebär det att uppemot en tredjedel av alla kvinnor (SIC!) i dessa stadsdelar oroar sig för att utsättas för sexuella trakasserier och våldtäkter (OBS: naturligtvis betyder inte detta att samtliga unga ”andragenerationsgrabbar” i miljonprogramsområdena skulle vara några testoteronstinna casanovapredatorer som ständigt ”raggar” tjejer – sannolikt handlar det om en mycket liten grupp killar som trakasserar kvinnorna där).
 
Vad gäller oro för att utsättas för rån så är siffrorna rent ut sagt skyhöga: Mellan 28-39% av invånarna i stadsdelarna Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta, Skärholmen och Hässelby-Vällingby uppger att de är rädda för att bli rånade på offentlig plats och ”översatt” till kön (OBS: naturligtvis kan även kvinnor utsättas för rån) så innebär det att uppemot två tredjedelar av alla män (SIC!) i dessa stadsdelar oroar sig för att rånas (OBS: naturligtvis betyder inte detta att samtliga unga ”andragenerationsgrabbar” i miljonprogramsområdena skulle vara några våldsamma och tjuvaktiga ”typer” som ständigt överfaller och rånar – sannolikt handlar det om en mycket liten grupp killar som rånar andra där).
 
Tyvärr är procentandelarna oroväckande höga även vad gäller exempelvis anlagda bränder: Till exempel uppger hela 16-18% (SIC!) av invånarna i Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta att anlagda bränder är ett problem där de bor medan 0% (SIC!) av invånarna på Södermalm och Östermalm gör det. Och medan endast några enstaka procent känner sig otrygga i sina bostadsområden i den historiska innerstadens stadsdelar och ”Söder om Söder” (Älvsjö och Hägersten-Liljeholmen) så handlar det om tvåsiffriga procentsiffror i miljonprogramsområdena.
 
Slutligen är förtroendet för stadsdelsförvaltningen och för polisen mycket lågt i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund: Uppemot 30% uppger att de saknar förtroende för stadsdelsförvaltningen (och därmed för kommunen, d v s för Stockholms stad) och kring 20% uppger att de saknar förtroende för polisen.

Vilka kvinnor föder med kejsarsnitt och vilken bakgrund har de?

En ny studie har undersökt alla kvinnor som födde ett barn inom rikets gränser mellan 1999-2012 (totalt 1 311 885 kvinnor och födslar) för att undersöka vilka kvinnor som föder med (planerat respektive oplanerat) kejsarsnitt eller ej och genom att använda infödda majoritetssvenska kvinnor som norm så visar studien att särskilt kvinnor med bakgrund i Etiopien, Indien, Sydkorea, Chile, Thailand och Iran löper en högre risk att föda med (både planerat respektive oplanerat) kejsarsnitt jämfört med majoritetssvenska kvinnor.
 
Att fr a kvinnor med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika föder med kejsarsnitt oftare än majoritetssvenska kvinnor (och vare sig de gör det planerat eller oplanerat) tros bero på att utomeuropeiska kvinnor uppvisar en generellt sett sämre hälsa än majoritetssvenska kvinnor och att de generellt sett är lägre utbildade än majoritetssvenska kvinnor samt att det kan handla om språk- och kommunikationssvårigheter.
 
Studien visar även att 91% av alla infödda majoritetssvenska kvinnor som födde barn mellan 1999-2012 uppgav att fadern också var en infödd majoritetssvensk och vilket stämmer väl överens med tidigare studier som indikerar att kring 10% eller ungefär en av tio av alla infödda majoritetssvenska (heterosexuella) kvinnor ingår i intimrelationer med (heterosexuella) män som har utländsk bakgrund.
 
Studien indikerar vidare att av alla kvinnor med utländsk bakgrund som födde barn mellan 1999-2012 så uppgav hela 29,5% att fadern var en infödd majoritetssvensk (hela 79 340 födslar ägde rum mellan dessa år med en mor med utländsk bakgrund och en majoritetssvensk far) och vilket dels pekar på det faktum att fler infödda majoritetssvenska (heterosexuella) män numera ingår i intimrelationer med (heterosexuella) kvinnor med utländsk bakgrund än det omvända som tidigare var fallet och att det dels nog i hög grad handlar om det mycket stora antalet intimrelationer mellan (sydost- och nordost)asiatiska kvinnor och majoritetssvenska män som ”spökar” bakom siffrorna (d v s det handlar i hög grad om nyfödda s k halvasiatiska s k blandbarn).
 
Tyvärr visar studien också att närmare 85% av de majoritetssvenska kvinnorna som födde barn mellan 1999-2014 hade ett arbete att jämföra med endast 40% bland kvinnorna med utländsk bakgrund och medan närmare en fjärdedel av de majoritetssvenska kvinnorna som födde barn mellan 1999-2014 ingick i den högsta ”inkomstligan” så ingick omvänt 45% av kvinnorna med utländsk bakgrund som födde barn mellan dessa år i den allra lägsta ”inkomstligan” (OBS: det är vare sig något fel på att vara arbetslös eller att ha en låg inkomst eller att vara fattig som utomeuropeisk kvinna och som utomeuropeisk nybliven mor).
 
Slutligen visar studien att de majoritetssvenska kvinnornas barn som föddes mellan 1999-2014 vägde mer än de barn som föddes av kvinnor med utländsk bakgrund samtidigt som de förstnämnda kvinnorna generellt sett var äldre än de sistnämnda.

Endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund enligt den nya AllBright-rapporten

Den senaste AllBright-rapporten som publicerades idag och som undersöker andelen kvinnor bland de svenska börsbolagens styrelser, ledningsgrupper och VD-poster har också inkluderat siffror om utländsk bakgrund.
 
Rapporten visar att endast 11 procent av personerna i börsbolagens ledningar har någon form av utländsk bakgrund och vilket kan ställas mot att 26 procent av befolkningen i arbetsför ålder har utländsk bakgrund idag. Av dessa 11 procent har en tredjedel bakgrund i övriga Norden, d v s de är antingen själva födda i ett nordiskt land eller så har de en eller två föräldrar som är födda i ett nordiskt land och endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund och varav de allra flesta har bakgrund inom västvärlden (d v s Europa, Nordamerika, Australien eller Nya Zeeland), d v s andelen (och antalet) män och kvinnor som sammantaget har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika är försvinnande få.
 
Slutligen påpekar rapporten att liksom bland myndigheter och offentliga organisationer så har den antirasistiska mångfaldsretoriken skruvats upp rejält även inom industrin, näringslivet och den privata sektorn på sistone (den antirasistiska mångfaldsretoriken är dock kanske inte på högsta volym än inom näringslivet såsom är fallet inom regeringen, staten och den offentliga sektorn):
 
”Stora ord om vikten av mångfald är en växande trend bland bolagens externa kommunikation. Handlingsplaner och mål om jämställdhet ersätts av policys med fokus på mångfald ur ett bredare perspektiv. Men steget från insikt, eller i varje fall kommunicerad medvetenhet till att faktiskt rekrytera diversifierat verkar vara långt. Två tredjedelar av ledningsgrupperna utgörs fortfarande av män med svensk bakgrund.”

Många av Kanadas latinamerikaner, araber, iranier och kineser betraktar inte sig själva som icke-vita när de tillfrågas om de ser sig som icke-vita eller ej

Läser just nu det senaste numret av den akademiska tidskriften Ethnic & Racial Studies specialblock om jämlikhetsdata och statistik om ras där det bl a framgår att hela 16 av 19 latinamerikanska länder numera samlar in data (via självidentifikation) om ras, etnicitet, språk, religion, urfolk och slavättlingar (vissa har dock mest fokus på urfolk medan andra mer har fokus på slavättlingar) samt att Kanada som använder sig av kategorin ”visible minorities” (synliga minoriteter) för att beteckna icke-vita nu är på nivå med Sverige (eller vice versa) i fråga om raslig mångfald:
 
Idag är över 20% av alla invånare i Kanada respektive i Sverige icke-vita och av dessa är ungefär en tredjedel födda i Kanada respektive i Sverige medan 60-65% är utrikes födda och därmed invandrade. År 2030 beräknas andelen icke-vita i Kanada uppgå till hela en tredjedel av Kanadas befolkning och det mesta tyder på att så är fallet även för svensk del – d v s år 2030 kommer en tredjedel av alla invånare i landet att vara icke-vita.
 
I Kanada finns också en undersökning där representanter från de största invandrar- och minoritetsgrupperna som betecknas som icke-vita själva har fått svara på om de betraktar sig som tillhörande kategorin synliga minoriteter eller ej, d v s om de ser sig själva som icke-vita eller ej, och intressant nog så har mycket höga procentandelar svarat att de inte ser sig själva som icke-vita även om de nog sannolikt är väl medvetna om att den vita majoritetsbefolkningen i Kanada betraktar och behandlar dem som varande icke-vita:
 
procentandel som inte betraktar sig själva som tillhörande kategorin synliga minoriteter i Kanada och som betraktar sig själva som:
 
vita 99%
blandade (d v s ”mixed race:are”) 60%
latinamerikaner 60%
araber 50%
väst- och centralasiater (kurder, syrianer, assyrier, iranier, afghaner m fl) 14%
kineser 9%
koreaner 8%
sydasiater 8%
sydostasiater 5%
svarta 0%

Hur ska det gå för landets UVAS:are eller NEET:are med utomeuropeisk bakgrund?

Dagens DN Debatt-artikel påminner om att samtidigt som arbetskraftsbristen är större än någonsin tidigare i modern svensk historia och numera verkar vara på samma extrema nivå som under de s k rekordåren mellan ca 1945-75 då Sverige tvingades massimportera 100 000-tals och åter 100 000-tals invandrare för att täcka alla vakanser (möjligen kanske dock inte lika extrem som efter Karl XII:s död då 100 000-tals ”vakanser” inte kunde fyllas p g a de enorma förluster som dennes ständiga krigföring hade förorsakat riket och dess manliga befolkning) så står närmare 150 000 ungdomar och unga vuxna (siffran 130 000 är inte helt uppdaterad) helt och hållet utanför arbetsmarknaden och de vare sig studerar eller gör praktik eller tar ens emot bidrag och de allra flesta nolltaxerar och ingen vet egentligen hur de försörjer sig överhuvudtaget (d v s de s k UVAS:arna eller NEET:arna):
 
 
Samtidigt så misslyckas nästan en femtedel av varje årskull med att gå vidare från högstadiet och 9:an, d v s från grundskolan, till gymnasiet (liksom att numera tvåsiffriga procentsiffror även misslyckas med att gå ut gymnasiet) och det totala antalet ungdomar och unga vuxna som har en ofullständig grundskoleutbildning och en ofullständig gymnasieutbildning och som sannolikt i de allra flesta fall tyvärr aldrig någonsin kommer att sätta sin fot på någon högskola överhuvudtaget innan de går bort (och tyvärr kommer nog alltför många av dem att gå bort i förtid) uppgår redan till åtminstone 250 000 eller en kvarts miljon räknat på alla som just nu är mellan 16-30 år gamla.
 
Det som dock sällan eller aldrig nämns i sammanhanget, och sannolikt för att av antirasistiska och antifascistiska skäl inte ”hänga ut” och ”peka ut” dessa ungdomar och unga vuxna och deras föräldrar och familjer, är att den absoluta majoriteten av dem har utländsk och främst utomeuropeisk bakgrund och framför allt någon form av bakgrund i Mellanöstern och Afrika och de allra flesta är s k ”andrageneration:are” och är uppväxa och bosatta i miljonprogramsområdena och har ej svenska som förstaspråk och är därtill sällan lutheranskt kristna och de allra flesta är pojkar och unga män.
 
Alltför många av dessa ungdomar och unga vuxna med bakgrund i Mellanöstern och Afrika som dessutom liksom alla vi andra bara blir biologiskt-kroppsligt äldre och äldre (d v s att sakna en fullständig grundskole- och/eller gymnasieutbildning som 35-45-årig ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika är nog inte särskilt roligt i dagens Sverige om en säger så…) förutom att de bara blir fler och fler dras numera till den s k informella och alltför ofta brottsliga ekonomin som gör att alltför många ungdomar och unga vuxna ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika numera skjuter på varandra och även tar kål på och har ihjäl varandra eller skadar varandra för livet i konkurrens om de resurser de har att ”dela” på liksom att alltför många har åkt ned som krigsfrivilliga till Mellanöstern och många av dem deltar just nu f ö i slutstriden om Raqqa och kommer nog även att stupa där.
 
Ingen verkar i skrivande stund vare sig kunna stoppa nytillförseln av nya UVAS:are eller NEET:are och ingen verkar heller veta vad alla dessa ”misslyckade” ungdomar och unga vuxna ska ta vägen och i takt med att åren går och att de själva bara blir äldre och äldre och då denna växande grupp blir alltmer stigmatiserad, alltmer kopplad till atavistiskt ”no limits”-våld och politisk och religiös extremism och t o m till ond bråd död liksom till miljonprogramsområdena så ser deras chanser till att få ett åtminstone någorlunda bättre liv tyvärr ej särskilt bra ut just nu utan snarare finns det nog en risk att denna redan mycket stora befolkningsgrupp i landet som faktiskt redan utgör en formidabel miniarmé av unga människor som fr a handlar om unga män och unga manliga ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika (150 000-250 000 människor är en mycket stor grupp människor med svenska mått mätt) tvingas bygga upp ett s k parallellsamhälle för att överhuvudtaget kunna (över)leva.

Ny avhandling om majoritetssvenskarnas välfärdschauvinism

I slutet av vårterminen försvarades och publicerades en ny avhandling vid Stockholms universitet – Tina Goldschmidts ”Immigration, social cohesion, and the welfare state” – som med utgångspunkt i den aningen speciella situationen i Sverige för invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka ju inte ”tar jobben från svenskarna” utan snarare inte jobbar alls i alltför hög utsträckning (i många andra västländer så finns det omvänt statistiskt ”fog” för den högerextrema retoriken att invandrarna och deras barn ”tar jobben” från de infödda majoritetsinvånarna) undersöker hur detta statistiska faktum (d v s att full sysselsättning i det närmaste råder bland de infödda majoritetssvenskarna vilka i det närmaste jobbar ihjäl sig i skrivande stund medan landets invånare med bakgrund i fr a Afrika och Mellanöstern uppvisar en låg eller t o m en extremt låg sysselsättningsgrad) påverkar majoritetsbefolkningens benägenhet att vara negativ till att invandrarna och utomeuropéerna erhåller bidrag och andra typer av välfärdstjänster och indirekt vara öppen för att rösta på SD.
 
Utifrån begreppet välfärdschauvinism som innebär att en majoritetsinvånare är negativ till att invandrare och minoritetsinvånare erhåller bidrag och tar del av välfärdssystemet så visar avhandlingen bl a att om majoritetssvenskar bor i en stadsdel eller bor nära en stadsdel där arbetslösheten är låg bland minoritetsinvånarna så är ”bara” kring 22% av majoritetsbefolkningen ”välfärdschauvinistisk” men om majoritetssvenskarna bor i ett område som t ex gränsar till ett område som domineras av minoritetsinvånare, och särskilt med utomeuropeisk bakgrund, som uppvisar en hög eller t o m mycket hög arbetslöshet och omvänt en låg eller t o m mycket låg förvärvsfrekvens så är nästan 80% (SIC!) ”välfärdschauvinister”.
 
Avhandlingen jämför också situationen i dagens Tyskland med Sverige men då Sverige inhyser en högre andel invånare med utländsk bakgrund och vilket alltmer betyder utomeuropeisk bakgrund (kring en tredjedel av Sveriges befolkning har idag någon form av utländsk bakgrund jämfört med kring 22% i Tyskland) och då arbetslösheten är lägre bland invandrare och utomeuropéer i Tyskland så är det inte alltid så lätt att jämföra majoritetsbefolkningens attityder till minoritetsbefolkningen i de båda länderna.
 
Påfallande ofta erhåller SD också höga eller t o m mycket höga procentandelar i valkretsar, områden och stadsdelar som fr a gränsar till miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund och där arbetslösheten är hög och sysselsättningsgraden är låg.
 
Allt detta innebär att om landets alla minoritetsinvånare, och särskilt de med bakgrund i Afrika och Mellanöstern, arbetade i högre utsträckning och tog emot bidrag i lägre utsträckning så skulle majoritetssvenskarnas benägenhet att rösta på SD och att vara emot att utomeuropéerna erhåller bidrag minska dramatiskt.

Sverige världens bästa land för invandrare

Än en gång utnämns Sverige till världens bästa land för invandrare och minoriteter utifrån hur den svenska migrations-, integrations- och minoritetspolitiken ser ut i ännu en internationell rankning:
 
 
 
Sverige rankas f ö även som det bästa landet i världen för kvinnor och barn och för djur och växter (d v s för miljön).
19884520_10154853292680847_3684237493013392999_n.jpg