Kategori: minoriteter

Fler minoritetsrepresentanter i den amerikanska kongressen än någonsin tidigare

‪Igår skrevs politisk historia i USA (även om ”the Donald” visserligen har twittrat ”Tremendous success tonight”):

2008 blev Obama USA:s första icke-vita president och 2018 blir nu demokraterna Sharice Davids och Deb Haaland USA:s första folkvalda urfolksamerikanska ledamöter i den amerikanska kongressen (urfolksamerikanerna fick då börja rösta först på 1920-talet). ‪https://edition-m.cnn.com/2018/11/06/politics/sharice-davids-and-deb-haaland-native-american-women/index.html‬

Proportionellt sett kommer det nu att finnas fler in/folkvalda kvinnor, unga vuxna/lägre medelålders och icke-vita/minoritetsrepresentanter liksom politiker som självkategoriserar sig som socialister än någonsin tidigare i den amerikanska kongressen efter gårdagens mellanårsval enligt den senaste rösträkningen.

https://www.washingtonpost.com/graphics/2018/politics/women-congress-governor

En reflektion kring de svenska rasorden

Har precis avslutat författandet av ett textavsnitt som jag har tampats med i över en vecka och som handlar om de (nutids)svenska rasorden som både exonymer och endonymer, d v s som varande både utifrånbenämningar som majoritetssvenskarna har myntat och främst använder sig av för att beteckna minoritetsinvånarna (såsom ”blatte”, ”svartskalle”, ”babbe” o s v) och självbeteckningar som minoritetsinvånarna använder om sig själva även om de nog sällan har uppfunnit termerna ifråga (några undantag vad gäller termer som minoritetssvenskarna själva har myntat är i så fall ”afrosvensk”, ”rasifierad”, ”kreol” samt ”mellanförskap”).
Namnlöst.jpg
 
Jag har då försökt att spåra förekomsten, uppkomsten och utvecklingen av de svenska rasorden i den svenska minoritetslitteraturen och jag har till min hjälp skapat en slags instanskatalog som i utskrivet skick (enkelt radavstånd, Times New Roman 12 punkter) uppgår till nästan 200 A4-sidor och som innehåller varje förekomst av t ex det svenska n-ordet eller av den oftast pejorativa beteckningen ”apa” eller ”svarting” i en viss roman, en viss pjäs, en viss dikt eller en viss självbiografi (sammantaget har jag gått igenom närmare 500 publicerade böcker författade av minoritetssvenskar).
 
Bland annat så tror jag t ex att Jonas Hassen Khemiri var först med att använda termen ”kreol” redan i sin roman Montecore från 2006 och jag har också hittat spår av svenska rasord som aldrig verkar ha slagit igenom i de breda s k folkdjupen såsom ”smurd”, ”kanack”, ”Black-Ingvars”, ”kebab”, ”lakritstomte” och ”bananlådebarn” för att bara nämna några av de mer ovanliga rasorden som dyker upp i de texter som jag har gått igenom.
 
Det finns då tidigare studier av och även ordlistor över både de svenska s k runda orden (d v s av de s k könsorden, d v s sexualiserade ord som oftast är mycket könsstereotypa och oftast också rejält homofoba) och svärorden (d v s ord som oftast har en religiös upprinnelse och som ursprungligen betecknade ondskan och det som hörde djävulen till) men mig veterligen har ingen forskare försökt att ge sig på att skriva en slags språkvetenskaplig historik över eller ordlisteliknande överblick över de svenska rasorden (d v s ord och uttryck på svenska som används för att benämna religiösa, rasliga, etniska eller språkliga minoriteter och vilka minoriteterna själva ibland också anammar).

Här är allianspartiernas plus MP:s nya borgarråd i Stockholms stad

Här är allianspartiernas plus MP:s borgarråd i Stockholms stad – d v s huvudstadens nya ”starka kvinnor” och nya ”starka män” som ska styra Sveriges största kommun ”The Capital of Scandinavia” under de kommande fyra åren där närmare 50% av invånarna idag har någon form av utländsk bakgrund och där över 50% av invånarna idag är över 50 år gamla.

Nya styre.jpg

11,5% av de 349 ledamöterna har idag utländsk bakgrund i den nya riksdagen och vilket är en underrepresentation

11,5% eller 40 av de 349 ledamöterna har idag utländsk bakgrund i den nya riksdagen som öppnade för tre veckor sedan och det är i praktiken samma procentandel som gällde efter 2014 års val trots att andelen invånare med utländsk bakgrund har ökat kraftigt sedan dess.
Namnlöst.jpg
 
Av de 40 riksdagsledamöterna har exempelvis ett 10-tal finsk bakgrund, 6 kurdisk bakgrund (3 för S, 1 för L, 1 för SD och 1 för V) och 3 öst- och sydasiatisk bakgrund (1 för SD och 2 för M) medan 2 är afrosvenskar (1 för V och 1 för MP), 2-3 har syriansk och assyrisk bakgrund, 6-7 har iransk bakgrund och 3-4 turkisk bakgrund.
 
V är det parti vars riksdagsgrupp uppvisar den allra högsta andelen riksdagsledamöter med utländsk bakgrund med 32,1% medan SD:s riksdagsgrupp kommer på ”jumboplats” med 3,23% (och vilket är intressant då SD:s tidigare riksdagsgrupper, d v s de som gällde under mandatperioderna 2010-14 och 2014-18, uppvisade relativt höga andelar med utländsk bakgrund).
 
Idag har närmare 25% av alla invånare utländsk bakgrund utifrån att antingen själva vara utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar medan över 33% har utländsk bakgrund om också de som är inrikes födda med en utrikes född och en inrikes född förälder inkluderas.

Barnfattigdomen minskar men klyftorna mellan barn med majoritetssvensk och utomeuropeisk bakgrund fortsätter att öka och idag har nästan 80% av alla fattiga barn någon form av utländsk bakgrund

Rädda barnens 14:e barnfattigdomsrapport som publiceras idag visar att barnfattigdomen minskar i högkonjunkturens Sverige och i det land som fortfarande är ett av de absolut rikaste länderna på jorden (per capita):
43609942_10155958778555847_1153391051906482176_n.jpg
 
År 2016 (OBS – det är alltid en viss eftersläpning i statistiken) levde 186 000 invånare mellan 0-18 år (d v s alla barn och ungdomar) i ekonomisk utsatthet och vilket var en minskning med 0,6% jämfört med 2015.
 
Dock kvarstår de extrema klyftorna mellan landets majoritetssvenska barn och ungdomar och landets barn och ungdomar med utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund och tyvärr har klyftorna mellan de barn och ungdomar som lever i störst ekonomisk utsatthet och de barn och ungdomar som har det bra ställt eller t o m mycket bra ställt fortsatt att öka.
 
En majoritet av landets samtliga invånare mellan 0-18 år har det då bra ställt idag och vilket beror på att endast 1,4% av samtliga majoritetssvenska barn och ungdomar som är folkbokförda i ett hushåll och i en bostadsenhet som bebos av två vuxna (och de båda vuxna vårdnadshavarna kan då både vara hetero- eller icke-heterosexuella och hushållen kan då både bestå av ”biologisk-genetiska” kärnfamiljer, nybildade styvfamiljer, fosterfamiljer, adoptivfamiljer, s k polyamorösa familjer eller kollektivfamiljer) numera växer upp i fattigdom (OBS: så klart är det 1,4% för mycket!).
 
Numera har kring 40% av alla invånare i landet mellan 0-18 år någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har då utomeuropeisk bakgrund (och är dessutom inrikes födda) och det är inom denna grupp som lejonparten av alla fattiga barn och ungdomar hittas: Idag växer tyvärr hela 40% av samtliga barn och ungdomar med utländsk bakgrund upp i fattigdom och vilket i praktiken betyder att deras vårdnadshavare är fattiga och de allra flesta av dessa 40% har utomeuropeisk bakgrund. Sedan betyder inte detta att alla dessa 40% förstår att deras vårdnadshavare är fattiga och inte alla fattiga barn och ungdomar lider heller nödvändigtvis av att vara och växa upp som fattiga.
 
Proportionellt sett har skillnaderna i fattigdom mellan barnhushåll med svensk och utländsk bakgrund ökat mycket kraftigt sedan barnfattigdomsstatistiken började tas fram från och med 1991 och framåt. Medan barnfattigdomen har rasat bland de majoritetssvenska barnhushållen så har den omvänt ökat dramatiskt bland barnhushållen med utländsk bakgrund och vilket sannolikt beror på att de allra flesta barnhushåll som idag har utländsk bakgrund har utomeuropeisk bakgrund.
 
Idag har nästan 80% av samtliga fattiga barn och ungdomar i landet utländsk bakgrund (och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund) och risken är flera hundra procent större att barnhushåll med utländsk bakgrund är eller blur fattiga än att barnhushåll med svensk bakgrund är eller blir det.
 
Det ska heller inte stickas under stol med att en mycket hög andel av de barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund som är fattiga bor och lever i miljonprogramsområdena och är helt eller delvis beroende av ekonomiskt stöd, bidrag och andra offentliga transfereringar (medan omvänt mycket låga procentandelar av majoritetssvenskarna tar emot bidrag) samt att födelsetalen är betydligt högre bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund och vilket ytterligare kan spä på (barn)fattigdomen då det är mycket dyrt att få och att ha (många) barn i Sverige (medan omvänt höga procentandelar av majoritetssvenskarna idag är barnlösa eller har endast 1-3 barn) och därtill är det mycket vanligare att kvinnan i barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund inte förvärvsarbetar (medan omvänt de allra flesta majoritetssvenska kvinnor som har barn förvärvsarbetar).

Radiodokumentär om Sveriges kanske första kvinnliga afrikanska invandrare Mazahr ”Sara” Makatemele

Tipsar gärna idag den 9 oktober (d v s på årsdagen av avskaffandet av slaveriet i den svenska kolonin Saint-Barthélemy 1847) om journalisten Rafaela Stålbalk Kloses radiodokumentär ”En värdig grav åt Svarta Sara” som handlar om den möjligen första afrikanska kvinnliga invandraren i Sverige som bodde och levde i landet permanent och under en längre tid och den första afrikanska invandraren i Småland Mazahr ”Sara” Makatemele som invandrade från Sydafrika till Sverige på 1860-talet.
 
”Sara” föddes i boerrepubliken Transvaal och var tjänsteflicka hos svensken Alarik Forsmann som hade utvandrat till Sydafrika för att grunda en svensk koloni i Kapprovinsen i början av 1860-talet och när Forsmann och dennes holländska fru återvände hem till Sverige så följde ”Sara” med dem till Forsmanns hemstad Kalmar där hon fick namnet Sara Magdalena Makatemele men hon kallades just ”Sara”.
 
”Sara” som är ”porträtterad” i den rasstereotypa kristna sången ”Lilla Svarta Sara” eller ”Där uppe ingen död skall vara” och som Per Anderö har skrivit en bok om (”Sara. Mazahr Makatemeles liv i 1800-talets Sydafrika och Kalmar” som kom ut 2017) födde även en dotter i Sverige som fick namnet Emmelie men kallades ”Millan”. ”Saras” dotter ”Millan” slutade som pianolärare och gick bort år 1900 medan ”Sara” själv avled år 1903 och begravdes på Södra kyrkogården i Kalmar där även dottern vilar och på ”Saras” gravsten står det enbart (och fortfarande än idag år 2018) ”Kafferkvinnan Sara. 1903”.
 
Det faktum att rasordet ”kaffer” numera betraktas som en mycket pejorativ glosa i dagens Sydafrika utgör den röda tråden i Rafaelas dokumentär som går att lyssna på via denna länk:
 
 
I samband med dokumentären vill Rafaela också samla in berättelser och minnen om att vara den enda svarta personen i sin närmaste omgivning under hashtaggen #endasvarta och det kan både handla om att vara invandrad, adopterad eller blandad och att ha växt upp i ett i det närmaste helvitt sammanhang.
 
För den/de som känner sig tilltalad/e och kallad/e – dela gärna med dig av dina minnen och berättelser till Rafaela och antingen här på Facebook (https://www.facebook.com/profile.php?id=619552023&fref=search&__tn__=%2Cd%2CP-R&eid=ARCAK1MdZ-rLxdmC-Bcw7Oyeyp8G8GpYyzUsiz9NkRwgWxtZDRy5BRgUBWuTDh-2cJXGZVGrzsaNC7Gl) eller via mejl (rafaela@klo.se) och du får gärna vara anonym om du vill.