Kategori: minoriteter
Ett försök att kvantifiera andelen icke-vita invånare i västvärlden med någon form av bakgrund i MENA-regionen, subsahariska Afrika, Öst- och Sydostasien, Latinamerika och Sydasien
Ett försök att kvantifiera andelen invånare i västvärlden med någon form av bakgrund i följande regioner (OBS – procentsiffrorna är oftast mycket osäkra):
andel invånare med någon form av bakgrund i den s k MENA-regionen (d v s Västasien och Nordafrika):
Sverige: 9,9% (runt 1 050 000 invånare)
Frankrike: ca 9%
Nederländerna: ca 6%
Tyskland: ca 4%
Spanien: ca 3,8%
andel invånare med någon form av bakgrund i subsahariska Afrika inkluderande slavättlingar från Nord- och Sydamerika inklusive Karibien:
USA: ca 14,6%
Frankrike: ca 6%
Storbritannien: ca 4%
Kanada: ca 3,5%
Sverige: ca 3,4% (runt 360 000 invånare)
andel invånare med någon form av bakgrund i Öst- och Sydostasien:
Kanada: ca 11%
Australien: ca 10%
Nya Zeeland: ca 6%
USA: ca 5,5%
Nederländerna: ca 4%
Sverige: 2,3% (runt 240 000 invånare)
Frankrike: ca 2%
Storbritannien: ca 2%
andel invånare med någon form av bakgrund i Latinamerika:
USA: ca 19,5%
Spanien: ca 6%
Kanada: ca 2,5%
Frankrike: ca 1,9%
Sverige: 1,7% (ca 180 000 invånare)
Portugal: ca 1%
andel invånare med någon form av bakgrund i Sydasien:
Kanada: ca 7%
Australien: ca 6,5%
Storbritannien: ca 6%
Nya Zeeland: ca 4%
USA: ca 2%
Sverige: 1,4% (runt 150 000 invånare)
Ny akademisk artikel om Nils-Erik Hansegård och halvspråkighetstermen
I dagarna har språkvetarna David Karlander och Linus Salö publicerat en artikel i en akademisk tidskrift som handlar om Nils-Erik Hansegård, professor i finsk-ugriska språk och expert på samiska och tornedalsfinska som ibland räknas som den svenska andraspråks- och flerspråkighetsforskningens ”fader” liksom 1977 års hemspråksreforms ”chefsideolog”. Hansegård gjorde sig under sin levnad känd som en stridbar antirasistisk förkämpe för samerna och tornedalingarna och han var själv gift med en samisk kvinna.
I artikeln går Karlander och Salö till botten med termen halvspråkighet, som Hansegård lanserade inom svensk forskning och samhällsliv i övrigt och som han menade kännetecknade inte minst de tornedalsfinska barnen och ungdomarna liksom också de samiska dito.
Idén om halvspråkighet, som kort och gott innebär att en person vare sig behärskar sitt förstaspråk eller sitt andraspråk väl, hade Hansegård fått från den nazistiska lingvistiken och närmare bestämt från flera nazistiska språkvetare som fortsatte att vara verksamma som forskare även under efterkrigstiden och fr a vid Wiens universitet, som alltid har varit något av ett centrum för språkvetare och som bl a har frambringat den kritiska diskursanalysens ”moder” Ruth Wodak.
Hansegård själv hade dessutom en bakgrund i det största svenska nazistpartiet som leddes av Sven Olov Lindholm liksom hans mor Hilma Hansegård som var advokat och en ledande medlem av partiet och även hans syster.
De nazistiska språkvetarna idealiserade fr a homogenitet och det är inte svårt att tänka sig att den nazistiska lingvistikens dyrkan av homogenitet föll i god jord just i Sverige som odlade sin egen homogenitetskult under större delen av 1900-talet.
Karlander och Salö menar i sin färska artikel att Hansegård genom sin nazistiskt anstrukna forskning har gjort sig skyldig till att stigmatisera två- och flerspråkiga personer som inte tillhör den (enspråkiga) majoritetssvenska befolkningen och att arvet efter dennes forskning ekar än idag – på Hansegårds tid handlade det främst om samer och tornedalingar som stigmatiserades och idag handlar det om invandrare och barn till invandrare som stigmatiseras:
“This conceptual legacy is manifested in the rigid, pathological view of non-normative bilingual speakers and non-standard minority languages upon which the notion of semilingualism rests.”
För att tala klarspråk så handlar det om den fortfarande alltför utbredda synen bland många enspråkiga majoritetssvenskar att två- och flerspråkiga personer i Sverige tenderar att tala en undermålig svenska liksom också ett undermåligt förstaspråk och att två- och flerspråkighet därför helt enkelt inte är något att sträva efter och på senare år har det också väckts politiska förslag om att både avskaffa modersmålsundervisningen och svenska som andraspråk som skolämnen.
Slutligen ska det sägas att Hansegård inte är den enda av det efterkrigstida Sveriges antirasister som har en högerextrem bakgrund – det hade till exempel även den svenska antiapartheidrörelsens ”fader” Gunnar Helander, den svenska Latinamerikaforskningens ”fader” Magnus Mörner, den kristna antirasisten Sigtunastiftelsens chef Olov Hartman, germanisten Gustav Korlén, idéhistorikern Åke Holmberg m fl m fl.
I höst kommer tre unika böcker ut som behandlar afrosvenskar eller svarta svenskar
Det går inte att säga något annat än att innevarande höst går i forskning om afrosvenskars eller svarta svenskars tecken vad gäller bokpublikationer (och därtill har landets mest kända afrosvenska författare Johannes Anyuru kommit ut med sin nya roman ”Ixelles” just i höst).
Imorgon den 19 oktober är det officiellt releasedatum för den amerikanska musikvetaren Ryan T. Skinners bok ”Afro-Sweden. Becoming Black in a color-blind country” som är den första akademiska monografin som handlar om svarta svenskar med fokus på olika samtida afrosvenska kulturproduktioner och politiska interventioner. Det är symptomatiskt att det handlar om en amerikansk forskare och inte om en svensk sådan mot bakgrund av att flertalet svenska forskare känner sig obekväma med och t o m är emot att centrera ras, vilket Ryans banbrytande bok om den svarta svenska diasporan just gör. Jag blev själv tillfrågad av förlaget University of Minnesota Press att fackgranska Ryans manus men tackade vänligt men bestämt nej då jag känner mig alltför involverad i frågan om den afrosvenska minoriteten och dessutom även är bekant med Ryan.
Förra veckan kom släktforskaren Eva Engbloms encyklopediska mastodontbok ”Naturliga morianer. Afrosvensk kulturhistoria från vikingatid fram till år 1900” ut på eget förlag som på närmare 400 sidor (och i storformat dessutom liksom med hjälp av 100-tals fotografier och illustrationer) redogör för de skriftliga, visuella och materiella spåren efter alla de afrikaner och svarta personer liksom även efter alla icke-vita personer överhuvudtaget som besökte och/eller bodde i Sverige ända sedan vikingatiden och med särskild tonvikt på tidsperioden cirka 1500-1900. Eva har funnit spåren av närmare 600 afrikaner och svarta personer och deras barn liksom av ett stort antal andra icke-vita personer såsom turkar, kurder, araber, berber, kineser, indier, japaner m fl vilka av en mängd olika anledningar hamnade i Sverige innan år 1900 och i boken redogör hon för deras öden och när så är möjligt också för deras efterkommande vilka i många fall lever än idag. När jag kontaktade Eva och beställde ett exemplar av hennes helt unika bok som plikttroget redovisar enorma mängder källmaterial och referenser i form av bl a allehanda kyrkböcker, tidningsartiklar och myndighetsdokument uttryckte hon att hon kände sig ”hedrad” av att just jag köpte hennes bok mot bakgrund av att jag sedan många år tillbaka just intresserar mig för den icke-vita närvaron i Sverige av både igår och idag. Eva har även hjälpt mig att spåra de första (sydost- och öst)asiaterna i Sverige och hon har hittat ett dokument som talar om att en kinesisk kvinna kan ha invandrat till Sverige redan på 1680-talet.
Den 25 november slutligen släpper Brottsförebyggande rådet den första rapporten någonsin som myndigheten står bakom som handlar om afrosvenskar eller svarta svenskar med avseende på afrofobiska eller antisvarta hatbrott. De båda utredarna Lisa Wallin och Klara Hradilova-Selin har författat den gedigna rapporten som både bygger på statistik från polisen och intervjuer med afrosvenskar och jag är en av dem som har agerat sakkunnig och bistått med det jag har kunnat hjälpa till med under arbetets gång i egenskap av att jag var huvudförfattare till den första statliga rapporten i Sverige (och dessutom också i EU utanför Storbritannien) om antisvart rasism ”Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige” som kom ut 2014 och som den dåvarande regeringen Reinfeldt stod bakom. I den kommande BRÅ-rapporten går Lisa och Klara på djupet med hur de afrofobiska eller antisvarta hatbrott ser ut och tar sig uttryck och vad som skiljer afrofobi eller antisvart rasism från andra rasismuttryck som drabbar andra minoriteter såsom antisemitism och antiromsk rasism och jag hoppas att deras rapport kommer att erhålla en välförtjänt uppmärksamhet mot bakgrund av att den afrosvenska minoriteten proportionellt sett drabbas av hatbrott i högre utsträckning än andra minoritetsgrupper.
Den nya Mångfaldsbarometern visar att stora skillnader råder i synen på invandring, minoriteter och mångfald bland de olika riksdagspartiernas väljare
Idag har 2022 års mångfaldsbarometer publicerats som bygger på en enkätundersökning och visar att stora skillnader råder i synen på invandring, minoriteter och mångfald bland de olika riksdagspartiernas väljare. Bland annat framkommer följande anmärkningsvärda skillnader.
91% av MP:s väljare anser att det svenska samhället bör skapa möjligheter för invånare med utländsk bakgrund att bevara sina kultur och sina traditioner att jämföra med endast 20% av SD:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser 40% detsamma.
91% av SD:s väljare anser att alla invånare med utländsk bakgrund som begår brott i Sverige ska utvisas ur landet att jämföra med endast 14% av MP:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser 80% detsamma.
86% av MP:s väljare anser att det är bra att invandrarna behåller sitt modersmål och även överför det till sina barn (d v s till den s k andra generationen) som föds och växer upp i Sverige att jämföra med 23% av SD:s väljare.
89% av SD:s väljare anser att människor invandrar till Sverige för att utnyttja de sociala förmånerna och välfärdstjänsterna att jämföra med 5% av MP:s väljare.
93% av SD:s väljare anser att det svenska medborgarskapet ska vara villkorat och endast ges till dem som inte begår brott, förvärvsarbetar och inte överutnyttjar socialförsäkringssystemet att jämföra med 18% bland MP:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser 84% detsamma.
I stort sett 100% av MP:s väljare är positivt inställda till mångfald medan endast 5% av SD:s väljare är det medan 65% omvänt är explicit och uttalat negativa till mångfald bland SD:s väljare.
94% av MP:s väljare anser att invånare med utländsk bakgrund berikar Sverige ekonomiskt jämfört med 14% av SD:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser runt 45% detsamma.
94% av V:s väljare anser att det är socioekonomiska faktorer som ligger bakom kriminaliteten och skjutningarna i miljonprogramsområdena medan 86% av MP:s väljare anser att det är social diskriminering som gör det. 82% av SD:s väljare anser i stället att inlärningsproblem hos vissa familjer (p g a våld i familjen, kultur och/eller religion) ligger bakom kriminaliteten och skjutningarna i miljonprogramsområdena. Detsamma anser också 79-80% av M:s och KD:s väljare.
36% av MP:s väljare anser att muslimska kvinnor är förtryckta att jämföra med 87%, 79% och 78% bland M:s, SD:s och KD:s väljare.
79% av SD:s väljare föredrar majoritetssvenska grannar att jämföra med 10% av MP:s väljare. 45% av M:s och KD:s väljare anser detsamma. 64% av SD:s väljare föredrar dessutom majoritetssvenska arbetskollegor.
89% av SD:s väljare anser att invandrarna hotar de svenska värderingarna att jämföra med 14% bland MP:s väljare.
87% av SD:s väljare anser att böneutrop är mer störande är kyrkklockor att jämföra med 9% av MP:s väljare.
Av samtliga deltagande respondenter träffar eller umgås 8% dagligen med någon från Afrika eller Latinamerika, 11% med någon från övriga Asien (d v s Sydasien och/eller Östasien), 16% med någon från Mellanöstern och 55% med någon från övriga Europa utanför Norden.
Framför allt gäller detta personer som är i åldrarna 18-30 år samt högutbildade och höginkomsttagare och de som bor och lever i de tre storstadsregionerna. Bland V:s, L:s och C:s väljare uppger 24-29% att de dagligen träffar eller umgås med någon med utomeuropeisk bakgrund att jämföra med mellan 16-20% för de som röstar på M, SD eller KD respektive på S,V eller MP.
I övrigt går följande större trender att urskilja:
Attityderna till mångfald har över tid blivit mer negativa bland kvinnor, bland unga och bland högutbildade men fortfarande är de långt mer negativa bland män, bland äldre respektive bland lågutbildade.
Allt fler anser också att vissa invånare skapar mer problem i bostadsområden (sociala problem, kriminalitet o s v) och fr a gäller det invånare med bakgrund i Afrika och Mellanöstern – det uppger 39% respektive 46%. 10% anser att invånare med bakgrund i Latinamerika och övriga Asien (d v s Sydasien och/eller Östasien) skapar mer problem i bostadsområden, 5% att invånare från övriga Europa utanför Norden gör det och i stort sett ingen anser att invånare med bakgrund i övriga Norden gör det. Mellan 27-31% uppger också att de skulle överväga att flytta om de fick en granne med bakgrund i Afrika eller Mellanöstern.
Ny statistik om klyftorna mellan invånarna med svensk och utländsk bakgrund
”Saxat” ur SCB:s senaste upplaga av ”klassikern” ”På tal om kvinnor och män”:
Av alla invånare mellan 0-64 år har idag 38-39% utländsk bakgrund inräknat invandrarna, de adopterade, andragenerationarna och de blandade eller mixade. Av alla invånare som är över 65 år handlar det dock om endast 19%.
85-86% av alla majoritetssvenska elever som påbörjar gymnasiet avslutar också gymnasiet med fullständiga betyg och med högskolebehörighet inom fyra år att jämföra med 66% av de kvinnliga eleverna med utländsk bakgrund och 53% av de manliga eleverna med utländsk bakgrund.
86-89% av alla majoritetsinvånare är sysselsatta att jämföra med 64% av de utrikes födda kvinnorna och 76% av de utrikes födda männen och 3% av de förstnämnda är arbetslösa att jämföra med uppemot 20% av de sistnämnda. Av de som är sysselsatta är runt 10% av majoritetsinvånarna ej fast anställda att jämföra med 25-30% av de utrikes födda som är sysselsatta.
Ny rapport om de svenska irakierna visar bl a att 42% bor i ett hushåll som uppvisar en låg ekonomisk standard
Stiftelsen The Global Village, som arrangerar den aktuella Järvaveckan, har i dagarna publicerat ännu en förnämlig rapport om en av de största utomeuropeiska ursprungslandgrupperna – nämligen de svenska irakierna.
Den 31 december 2021 fanns det sammanlagt 233 157 invånare i riket som antingen själva är födda i Irak eller som är födda i Sverige med en eller två föräldrar som är födda i Irak och gruppen utgör därmed en av landets största ursprungslandgrupper tillsammans med personer med bakgrund i Syrien, Finland och f d Jugoslavien.
I rapporten framgår bl a följande och siffrorna gäller för 2019:
60% av gruppen har varit folkbokförda i Sverige i mer än 10 år, d v s det är en relativt gammal utomeuropeisk ursprungslandgrupp.
Likt nästan samtliga utomeuropeiska ursprungslandgrupper är gruppen påfallande ung: 30% är under 15 år gamla (att jämföra med 18% bland befolkningen i stort) och endast knappt 25% är över 45 år gamla (att jämföra med 45% bland befolkningen i stort).
59% förvärvsarbetar, 50,3% är självförsörjande på förvärvsarbete och 17,5% är arbetslösa. De flesta arbetar inom sektorerna vård och omsorg, handel, utbildning samt transport och magasinering.
30% har en årsinkomst som understiger 200 000 kr och endast 8% tjänar över 400 000 kr. Medianinkomsten ligger på 190 920 kr att jämföra med 350 000 kr bland majoritetsinvånarna. 6,7% i åldrarna 20-64 år saknar helt någon form av inkomst.
38% har en eftergymnasial utbildning medan 31% enbart har en grundskoleutbildning.
42% bor i ett hushåll som uppvisar en låg ekonomisk standard.
22% är beroende av ekonomiskt bistånd att jämföra med 5,3% bland befolkningen i stort.
69,7% röstar i allmänna val.
60% bor i hyresrätt att jämföra med 19% bland majoritetsinvånarna. Den genomsnittliga bostadsytan uppgår till 28,1 kvadratmeter att jämföra med 42 kvadratmeter bland befolkningen i stort.
Ny enkätstudie visar att 48,5% av invandrarna uppger att de har utsatts för rasism under det senaste året liksom 37,1% av de s k andragenerationarna
Expo har idag publicerat en rapport som bygger på en enkätundersökning som genomfördes i slutet av 2021 och som består av 4000 enkätsvar och respondenterna utgjorde ett tvärsnitt av befolkningen och var mellan 18-74 år gamla.
I rapporten framkommer det att det går att dela upp befolkningen i i huvudsak två huvudgrupper vad gäller synen på svenskhet, invandrare och minoriteter.
45,9% av de svarande hyser en generellt exkluderande hållning och 29,3% av respondenterna är övertygade exkluderande – denna sistnämnda grupp är den enskilt största gruppen i undersökningen. Gruppen kännetecknas av att många röstar på SD, att de är lite äldre, att de äger sitt boende och ofta bor i hus, att de har barn, att de bor i Skåne samt att de bor i pendlingskommuner nära storstäder och i mindre städer och tätorter.
27,7% av de svarande hyser en generellt inkluderande hållning och 13,7% av respondenterna är övertygade inkluderande. Den sistnämnda gruppen kännetecknas av att många röstar på V, är kvinnor, bor i storstäder och bor i Norrland.
Mellan dessa båda grupper finns de ambivalenta vilka utgör 26,3%.
Vidare visar undersökningen att det finns en utbredd framtidspessimism bland landets invånare. 41% svarar att Sverige kommer att vara ett sämre land att leva i om fem år och endast 27% tror att det kommer att vara ett bättre land att leva i om fem år. Den samhällsfråga som oroar flest respondenter inför framtiden är brottsligheten och därefter kommer invandringen och sedan vården.
Hälften av respondenterna anser att deras syn på invandring och invandrare har påverkats negativt av flyktingkrisåret 2015 medan en sjättedel uppger det motsatta. 61% anser vidare att integrationen fungerar ganska dåligt eller mycket dåligt.
Respondenterna ser mest positivt på invandring och invandrare från Norden, övriga Europa (exklusive Östeuropa) och Nordamerika. Därefter kommer invandring och invandrare från Asien, Latinamerika och Östeuropa. Sist kommer invandring och invandrare från Mellanöstern och Afrika. 36% är negativt inställda till invandring och invandrare från den s k MENA-regionen och 34% är negativt inställda till invandring och invandrare från subsahariska Afrika.
De svarande överskattar vidare andelen invandrare och andelen muslimer i Sverige och underskattar samtidigt andelen invandrare som har ett jobb.
Respondenterna är mest positiva till att ha en granne med majoritetssvensk, samisk, kristen, judisk och asiatisk bakgrund och mest negativa till att ha en granne med muslimsk eller romsk bakgrund samt en granne med bakgrund i Mellanöstern och Afrika. Samma mönster gäller vad beträffar frågan om hur de svarande ställer sig till att en familjemedlem har en partner med annan bakgrund.
36% anser att islam utgör ett hot mot den västerländska civilisationen och tre av tio ställer sig negativa till att någon i ens familj har en partner med muslimsk bakgrund. 25% av samtliga respondenter som är mellan 18-24 år gamla uppger att de identifierar sig som muslimer.
Nästan var tredje respondent håller med om flera typiska konspirationsteoretiska påståenden. 31% anser till exempel att det existerar en liten och okänd grupp som styr världspolitiken, 21% avfärdar att människan har orsakat den globala uppvärmningen, 20% instämmer helt eller delvis i påståendet att experiment som involverar nya droger eller tekniker utförs på allmänheten utan deras kännedom eller medgivande, 20% håller helt eller delvis med om påståendet att riskerna med vaccinering är större än nyttan med vad gäller coronaviruset och 7% svarar ja på påståendet att judar har ett alldeles för stort inflytande i världen.
22,4% av de svarande uppger att de har utsatts för rasism under det senaste året. 29,3% uppger att det skedde i arbetslivet och därefter kommer i skolan och inom vården.
De som utsätts för rasism på grund av sin hudfärg gör det i högst grad på jobbet (40%) medan den största andelen av de som utsätts för rasism på grund av religion eller trosuppfattning anger att det sker i kontakt med myndigheter eller annan offentlig verksamhet (43%).
48,5% av invandrarna uppger att de har utsatts för rasism under det senaste året liksom 37,1% av de s k andragenerationarna.
Av de som är födda i Nordafrika uppger 88% att de har utsatts för rasism under det senaste året och därefter kommer födda i Latinamerika och Karibien (71,3%), Sydasien (66,4%), Västasien (62,4%), Östasien (61,5%), Sydostasien (51,3%) och Afrika söder om Sahara (42,3%). En större andel av de svarande som definierar sig som muslimer uppger att de har utsatts för rasism (22–28%) under det senaste året jämfört med de respondenter som uppger att de är kristna (3-15%).
De som är födda i Nordafrika utsätts främst på grund av religion eller trosuppfattning jämfört med de som är födda i andra regioner (39%) medan de som är födda i Afrika söder om Sahara är den grupp som främst utsätts för rasism på grund av hudfärg (29%).
De som uppger att de utsätts för rasism är generellt mindre nöjda med sina liv. Det är t ex betydligt färre som är väldigt nöjda med sina liv bland dem som utsätts för rasism jämfört med bland dem som inte utsätts – 36% att jämföra med 68%.
Överlag är känslan av att vara en del av det svenska samhället lägre hos dem som utsätts för rasism än hos dem som inte utsätts. Av dem som utsätts för rasism uppgår andelen som svarar att de helt och hållet är en del av det svenska samhället endast till 28% medan 58% av dem som inte utsätts för rasism instämmer i att de är en del av det svenska samhället. De som anger religion eller trosuppfattning som orsak till att de utsätts för rasism känner sig i minst utsträckning som en del av det svenska samhället.
Hatbrotten mot asiater fortsätter att äga rum i USA och det står nu klart att andra minoritetspersoner ofta är gärningspersonerna
Hatbrotten mot asiater, som exploderade i omfattning i hela västvärlden under pandemin, fortsätter att hålla en hög nivå särskilt i USA där ett flertal mord på asiatiska kvinnor i New York har ägt rum sedan årets början och för några dagar sedan blev tre asiatiska kvinnor skjutna i Dallas.
Det blir tyvärr allt tydligare att flertalet gärningspersoner tillhör andra minoriteter och nästan alltid är de svarta eller latinos. Nu har t ex en latinamerikansk man åtalats för att ha kört in i en Stop Asian hate-demonstration med sin bil (han var bl a nära att köra över en 9-årig asiatisk flicka) och samtidigt ropat s k rasord (d v s nedsättande uttryck som används för att beteckna asiater).
Även i Sverige finns det en del som tyder på att det främst är representanter för andra minoriteter som trakasserar och attackerar asiater – det var bl a företrädare för Kinesiska riksförbundet i Sverige inne på under pandemin och här handlar det fr a om afrosvenskar, latinos och personer med bakgrund i den s k MENA-regionen och på Balkan.
Den stora frågan är nu varför andra minoriteter hyser agg och vrede och kanske t o m hat mot asiater i västvärlden i länder som USA och Sverige och det går att tänka sig att det finns olika orsaker beroende på varje enskilt västlands närhistoria och rasrelationer men också att det kan finnas en del liknande förklaringar:
Avundsjuka för att asiater klarar sig bättre än andra minoriteter brukar nämnas, att asiaterna tenderar att ”hålla sig för sig själva” i ”gettona”, ”förorterna”, ”the projects” och ”les banlieues” är en annan förklaring som ibland hörs (d v s medan afrosvenskar, latinos och personer med bakgrund i MENA-regionen och på Balkan interagerar med varandra i de svenska miljonprogramsområdena så anses asiaterna som bor och lever i miljonprogramsområdena ”hålla sig för sig själva”) liksom också att många med bakgrund i fr a Latinamerika och Afrika och delar av MENA-regionen kan hysa en stor bitterhet mot länder i Asien (Kina, Japan, Sydkorea, Taiwan o s v) som investerar i deras hemländer.
Sist men inte minst är det fr a asiatiska kvinnor som attackeras vilket kan bero på att de anses vara ”vulgära” då de sexualiseras mycket hårt, d v s ett slags antiasiatiskt kvinnohat verkar vara rejält närvarande bakom flertalet av hatbrotten.
https://www.nbcnews.com/news/asian-america/man-arrested-bias-charges-disrupting-stop-asian-hate-rally-los-angeles-rcna28625?fbclid=IwAR01YyfPsMI4A59PL4Xo6FKmpnCmdvLE4Zn9aBBf5AbOhpdL2MKwieuz6ss
“A Southern California man was arrested Thursday and charged with disrupting a peaceful rally against anti-Asian racism last year and telling protesters to “Go back to China,” officials said.
Steve Lee Dominguez, 56, of Diamond Bar, has been charged with two counts of bias-motivated interference with federal protected activities, prosecutors said.
The ”Stop Asian Hate” protest in Los Angeles County unfolded on March 21 last year, just five days after a gunman fatally shot eight people near Atlanta. Six of the victims were women of Asian descent.
The rally attendees were peacefully and legally crossing the intersection of Diamond Bar Boulevard and Grand Avenue as Dominguez approached in his black Honda sedan, according to a federal grand jury indictment.
Dominguez started yelling ”Go back to China” and obscenities at the rally participants at the intersection, according to the indictment.
“Defendant Dominguez then deliberately drove his car through the crosswalk of the intersection at the red light, made an illegal u-turn and cut off the route of several rally participants lawfully crossing the pedestrian crosswalk.”
He again yelled an obscenity while nearly hitting a 9-year-old girl, the indictment said.
Dominguez also yelled ”racial epithets at the rally participants,” the indictment said.
Dominguez’s attorney could not immediately be reached for comment Thursday afternoon.
Messages left at several phone numbers listed for Dominguez and his family in Southern California were not immediately replied to.”
Andelen statsanställda med utländsk bakgrund
Av landets närmare 400 000 statsanställda hade totalt 21,6% utländsk bakgrund år 2020 men endast 11,1% av de statsanställda cheferna under samma år.
Det går att anta att flertalet av dem har övrig nordisk och europeisk bakgrund samt att de som har utomeuropeisk bakgrund är underrepresenterade och särskilt gäller det bland cheferna.
Reflektioner kring varför andra minoritetsgrupper hyser en aversion mot asiater
Igår inföll årsdagen för de s k spa-skjutningarna i Atlanta när 8 personer mördades, varav 6 var asiatiska kvinnor, av en man som skyllde på att han var ”sexmissbrukare”. Totalt har ett 15-tal asiater i USA dödats under pandemin och 11 000 hatbrott riktade mot asiater i USA har inrapporterats och senast i förrgår attackerades en asiatisk kvinna i New York och misshandlades svårt efter att ha fått motta över 100 slag och sparkar.
Tyvärr är det ett statistiskt faktum att alltför många av dem som attackerar, misshandlar och även dödar asiater i USA tillhör andra minoritetsgrupper och oftast handlar det om svarta amerikaner eller latinamerikaner. Varför så är fallet är en synnerligen komplicerad historia som både handlar om de amerikanska rasrelationerna i historien och i samtiden liksom hur den amerikanska rassegregationen ser ut och sist men inte minst antagligen p g a att minoritetsinvånarna i USA har drabbats allra hårdast av pandemin såsom också är fallet i i stort sett samtliga västländer inklusive i Sverige. Även i Sverige har asiater trakasserats och attackerats fysiskt i det offentliga rummet under pandemin och även här har det antagligen statistiskt sett ofta handlar om förövare som tillhör andra minoritetsgrupper, vilka har drabbats mycket hårt av pandemin.
Det verkar med andra ord generellt finnas en uppdämd vrede mot asiater bland andra minoritetsgrupper i västvärlden som har kommit upp till ytan och i det närmaste exploderat under pandemiåren och som sannolikt fanns där redan innan pandemin utbröt.
Denna vrede, som åtminstone bär på vissa likheter med den generella aversionen mot judarna bland andra minoritetsgrupper, handlar i grunden antagligen om att asiater anses stå närmare den vita majoritetsbefolkningen än andra minoritetsgrupper. Sedan finns det också en otäck genuskomponent i sammanhanget – det är nämligen statistiskt sett i första hand asiatiska kvinnor som trakasseras, hotas, attackeras och även dödas. Att så är fallet har troligen att göra med en allmän hypersexualisering av asiatiska kvinnor men också med att asiatiska kvinnor ingår i heterosexuella intimrelationer med vita män i högre utsträckning än andra minoritetskvinnor, vilket återigen gör att asiater uppfattas som att de står närmare vita än andra minoritetsgrupper.
Tobias Hübinette 