Category: minoriteter

De svenska minoritetseleverna har höga ambitioner enligt den senaste PISA-delundersökningen men har svårt att uppnå kunskapsmålen

Den senaste PISA-delundersökningen som publicerades igår (och som alla vi som är besatta av hur det går för landets minoritetselever så klart har ”kastat” oss över och ”plöjt”) visar inte bara att svenska elever blir alltmer ”mediokra” och att kunskaperna i läsning (och sannolikt också i att skriva) fortsätter att sjunka samt att könsskillnaderna blir allt större (till de svenska flickornas favör) utan också att Sverige tyvärr återigen är ett av de i-länder och västländer där skillnaderna i kunskaper och skolresultat är som allra störst mellan majoritetselever och minoritetselever och särskilt gäller det just läsning samt matematik och naturvetenskap: De svenska minoritetseleverna är tyvärr allra sämst på matematik och naturvetenskap tillsammans med minoritetseleverna i Danmark och Tyskland.
 
Läsning.jpg
 
Samtidigt visar undersökningen att både första- och andragenerationseleverna i Sverige har högre ambitioner att studera vidare än de majoritetssvenska eleverna och att de fr a vill satsa på en utbildning och en yrkeskarriär som inbegriper matematik och naturvetenskap men när det väl ”gäller” så är det ändå majoritetseleverna som studerar vidare medan alltför många minoritetselever misslyckas och särskilt misslyckas de i matematik och naturvetenskap och de svenska minoritetseleverna står här tyvärr ut – d v s de svenska minoritetseleverna misslyckas mer än minoritetseleverna i andra i-länder och västländer i relation till de ambitioner de har.
Ambition.jpg
 
De svenska minoritetseleverna (och både de s k första- och andrageneration:arna) är m a o mycket motiverade och hyser mycket höga ambitioner vad gäller att studera vidare och vad gäller ”karriärdrömmar” men samtidigt så har de uppenbarligen mycket svårt att ”konkurrera” med de majoritetssvenska eleverna i reda kunskaper och statiska skolresultat.
Science diff.jpg

En mycket hög andel av landets invånare med utomeuropeisk bakgrund kommer att bli fattiga som pensionärer

En ny rapport från Pensionsmyndigheten visar att en mycket hög andel av landets invånare med utomeuropeisk bakgrund kommer att bli mycket fattiga som pensionärer:
skc3a4rmklipp10.jpg
 
Att landets utomeuropéer överlag är fattiga eller t o m mycket fattiga är tyvärr ett faktum och det beror inte minst på att mycket höga procentandelar av gruppen är arbetslösa eller står utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget. Tyvärr kommer detta statistiska faktum att inverka menligt (och sannolikt även destruktivt) på utomeuropéerna när de väl går i pension – d v s en mycket hög andel av utomeuropéerna kommer att erhålla en mycket låg pension som i praktiken innebär en så låg pension att många kommer att erhålla det garantipension och det s k grundskyddet som staten står för.
 
Idag får exempelvis 13% av alla inrikes födda pensionärer sin försörjning i form av grundskyddet då deras inkomst understiger 12 700 kr per månad (innan skatt – och vilket motsvarar 60% av medianinkomsten i landet) och flertalet av dem är kvinnor och änkor som har varit s k hemmafruar (och i bästa fall har deltidsarbetat) tidigare i livet medan motsvarande siffra för de utrikes födda pensionärerna är hela 30%. De flesta utrikes födda pensionärer är dock födda i övriga Norden och Europa – många är från Finland och f d Jugoslavien men också från Danmark, Norge, Island, Tyskland, Nederländerna, Grekland, Tjeckien, Ungern, Italien, Portugal och Spanien – och de flesta av dem arbetade trots allt innan de gick i pension.
 
Hittills har endast ett antal 10 000-tal utomeuropéer hunnit gå i pension p g a att landets invånare med utomeuropeisk bakgrund fortfarande är mycket unga (en absolut majoritet av utomeuropéerna är under 40 år gamla medan en majoritet av de infödda majoritetssvenskarna omvänt är över 40 år gamla) men bland dessa så erhåller hela 80% garantipension jämfört med kring 25-30% bland de inrikes födda pensionärerna (och hela 86% av de utomeuropeiska kvinnorna jämfört med 73% av de utomeuropeiska männen). 60% av alla pensionärer med utomeuropeisk bakgrund har vidare idag en inkomstnivå som understiger 12 700 kr per månad (innan skatt) och den andelen förväntas tyvärr öka till hela 70% om 20-30 år då så många s k arbetsföra utomeuropéer idag är arbetslösa eller står utanför arbetsmarknaden.
 
Dagens pensionärer med utomeuropeisk bakgrund är i hög utsträckning latinamerikaner samt etiopier, eritreaner, syrianer, assyrier, turkar, kurder och iranier och många av dem förvärvsarbetade trots allt när de var i s k arbetsför ålder även om många deltidsarbetade och periodvis var arbetslösa. Dagens utomeuropéer har det tyvärr gått betydligt sämre för på den svenska arbetsmarknaden jämfört med de utomeuropéer som invandrade till Sverige på 1960-, 70- och 80-talen.
 
Idag lever vidare tyvärr mellan 25-30% av samtliga hushåll med utländsk bakgrund med en låg ekonomiskt standard (d v s med en inkomst som understiger 12 700 kr per månad innan skatt) och bland landets hushåll med utomeuropeisk bakgrund uppgår denna procentsiffra antagligen till 40-45% om inte mer än så. Dessa extrema fattigdomssiffror bland landets utomeuropéer ”garanterar” tyvärr ett mycket fattigt liv som pensionär för en alltför hög procentandel av landets invånare med utomeuropeisk bakgrund.
 
Sedan betyder inte detta att en måste vara olycklig bara för att en har en sammanlagd inkomst som understiger 12 700 kr per månad innan skatt och det faktum att höga procentandelar av landets majoritetssvenska pensionärer är miljonärer betyder inte per automatik att de är lyckligare bara för det. Slutligen ska det påminnas om att överdödligheten bland utomeuropéerna är hög, d v s alltför många dör av landets invånare med utomeuropeisk bakgrund dör tyvärr i onödan och i alltför ung ålder, medan landets infödda majoritetssvenskar omvänt lever mycket länge idag.

Utomeuropéernas arbetsmarknadssituation, (privat)ekonomiska problem och extrema fattigdom fortsätter att förskräcka

Utomeuropéernas arbetsmarknadssituation, (privat)ekonomiska problem och extrema fattigdom och misär fortsätter att förskräcka enligt en ny rapport från SCB.
 
Sedan 2005 har antalet invånare födda utanför Europa i åldrarna 20-64 år (d v s i s k arbetsför ålder) med låg utbildning ökat kraftigt med hela 129,8% medan antalet invånare med låg utbildning som är födda i Sverige och i Europa i åldrarna 20-64 år omvänt har minskat kraftigt (de har fr a gått i pension).
 
De invånare som är födda utanför Europa i åldrarna 20-64 år med låg utbildning är dessutom mycket unga – över 40% av dem är mellan 20-34 år – medan de invånare med låg utbildning som är födda i Sverige och i Europa i åldrarna 20-64 år omvänt är mycket äldre – merparten av dem är mellan 55-64 år gamla. År 2016 var f ö 67% av alla födda utanför Europa födda i Asien, 20% i Afrika, 7,8% i Sydamerika och de resterande i Nordamerika och Oceanien.
Namnlöst.jpg
 
arbetslöshet bland födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 36,9%
sysselsättningsgrad bland födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 42,8%
födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 32,1%
 
arbetslöshet bland födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 17%
sysselsättningsgrad bland födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 68,4%
födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 17,6%
Namnlöst 2.jpg
 
Här nedan redovisas ovanstående siffror uppdelade på kön:
 
arbetslöshet bland män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 33,7%
sysselsättningsgrad bland män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 53,3%
män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 19,6%
 
arbetslöshet bland kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 41,2%
sysselsättningsgrad bland kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 33,1%
kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 43,8%
 
arbetslöshet bland män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 18,7%
sysselsättningsgrad bland män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 71,1%
män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden: 12,6%
 
arbetslöshet bland kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 15,1%
sysselsättningsgrad bland kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 65,7%
kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden: 22,6%
 
Utöver ovanstående invånare som är födda utanför Europa så tillkommer ett snabbt växande antal s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund vilka är födda i Sverige med utomeuropeiska föräldrar och vilka också har stora svårigheter att ta sig in på och etablera sig på arbetsmarknaden då alltför många av dem inte har klarat högstadiet gymnasiet och/eller högskolan (d v s de har låg utbildning).

Danmark detroniserar nu Sverige som EU:s mest rättvisa och jämlika land

I år efter år efter år har vi i Sverige utan konkurrens och utan jämförelse intagit guld- och topplatsen som EU:s mest jämlika land, folk och samhälle (och kanske också kultur) utifrån alla tänkbara mått och variabler: Vi i Sverige har varit allra mest arbetarvänliga, allra mest kvinnovänliga, allra mest barn/ungdoms- och pensionärs/äldrevänliga, allra mest djurvänliga, allra mest funktionsnedsattavänliga, allra mest hbtq-personervänliga OCH allra mest ”vänliga” gentemot invandrare och minoriteter men nu är det tyvärr slut på ”sötebrödsdagarna” – nu har vi för första gången någonsin rasat ned till silverplatsen och andraplatsen i Bertelsmann-stiftelsens rankning och det folk och land som nu brädar oss är då (hör och häpna!) de ”genomrasistiska” och de ”genomsexistiska” danskj-vlarna (d v s Danmark) vilka dessutom är mer klasstratifierade än vad vi i Sverige är och troligen också mer homofoba än vad vi i Sverige är och kanske inte heller jättesnälla gentemot djur (vilka danskarna ju inmundigar och förtär i enorma mängder per capita):
 
 
Bertelsmann-stiftelsens senaste rapport gör fr a ett stort nummer av den extrema (ras)segregationen i det urbana Sverige och av den astronomiska skillnaden i att ha ett jobb eller ej mellan majoritetsssvenskarna och utomeuropéerna: Medan ej mer än 2-2,5% av majoritetssvenskarna är arbetslösa idag så är över 30% av utomeuropéerna arbetslösa och inget annat EU-land uppvisar en så extrem skillnad mellan dessa båda demografiska grupper som just Sverige.
 
Vi kan i och för sig trösta oss med att vi fortfarande ligger etta vad gäller antidiskrimineringslagstiftning och antirasistisk politik och inte minst då Sverige fortfarande är både Europas och världens enda land som styrs av antirasistisk och feministisk regering och vi ligger också fortfarande etta vad gäller (folk)hälsa, vård och omsorg liksom vad gäller omsorg om barn/unga respektive pensionärer/äldre men i övrigt så skräder Bertelsmann-stiftelsen tyvärr inte orden vad gäller hur (ras)segregerat och (ras)segmenterat dagens Sverige tyvärr är:
 
“The current labor market statistics indicate that Sweden today does not differ in any significant way from comparable capitalist economies. If anything, unemployment among youth and immigrants is higher than in other comparable countries.
 
(…)
 
Whether related to culture or differences in training and work experience, immigrants in Sweden have for a long time experienced severe problems in entering the labor market. Sweden shares this problem with a large number of countries but it has proven to be inept at addressing this aspect of integration. The large number of unemployed immigrants erodes integration policies to a great extent and this will be a major challenge for policymakers in the future. The employment ratio of foreign-born workers to native-born workers in Sweden is one of the lowest within the EU.
 
(…)
 
“During the period of review, ethnic segmentation in several suburbs of metropolitan areas in Sweden has increased. This societal fracturing remains an unsolved political challenge in contemporary Sweden. With the increased immigration in 2015 and 2016 there is an imminent risk that these challenges will be exacerbated.”
 
(…)
 
”If Sweden could previously boast an egalitarian and inclusive society, there is less justification to do so today. Reflecting on the 2014 general elections, Bo Rothstein concludes that ‘the days of Swedish exceptionalism are over.’ Not only does Sweden now have a strong anti-immigration party in its parliament, core data on Sweden’s welfare state are moving toward levels found among comparable, average-performing countries. It remains to be seen whether the current red-green government will be able to reverse this development.”

”Andrageneration:arna” fortsätter att vara de allra mest brottsutsatta i landet och och särskilt gäller det utsatthet för sexualbrott

Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2017 som publicerades idag av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar tyvärr att utsattheten för brott (siffrorna gäller 2016) bara fortsätter att öka och bland annat gäller det bedrägerier, sexualbrott och trakasserier och tyvärr så är fr a de s k ”andrageneration:arna” (d v s de som är födda i Sverige med utrikesfödda föräldrar) allra mest utsatta för brott och särskilt gäller det sexualbrott, brott mot enskild person och våldsbrott av olika slag.
 
 
Till exempel så är ”andrageneration:arna” mer utsatta för sexualbrott (7,9%) än majoritetsinvånarna och särskilt gäller det flickor och kvinnor som är mellan 16-24 år gamla. Bland samtliga flickor och kvinnor i landet som är mellan 16-24 år gamla har hela 14% utsatts för ett sexualbrott och vilket är en kraftig ökning men bland ”andragenerations”-flickorna och kvinnorna som är mellan 16-24 år så kan det tyvärr handla om osannolika 25% som har utsatts för ett sexualbrott. De allra flesta ”andragenerations”-flickor och kvinnor som idag är mellan 16-24 år gamla har utomeuropeisk bakgrund men samtidigt så är det svårt att veta om det är majoritetssvenska män eller män med utomeuropeisk bakgrund som utsätter flickorna och kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund för sexualbrott.
 
”Andrageneration:arna” är dessutom mer utsatta för misshandel (4,7%), för hot (11,8%), för trakasserier (8,7%) och för upprepad utsatthet för brott mot enskild person (13,5%) jämfört med majoritetssvenskarna och i många fall så handlar det om fördubblade överrisker.
Samtidigt så förestår regeringens utredning rörande förslag för en stärkt minoritetspolitik (del 2) som också publicerades idag (SOU 2017:88) en fortsatt skeptisk inställning till jämlikhetsdata:
 
”Sverige har av principiella skäl valt att inte använda sig av datainsamlingsmetoder som bygger på registrering av enskildas etnicitet eller språk, eller insamling av statistik om befolkningens samman­sätt­ning i sådana hänseenden, även om det skulle ske frivilligt. Utredningen konstaterar att någon form av statistik som går att följa över tid är nödvändig, om det ska vara möjligt att mäta framsteg eller bakslag för minoritetspolitiken, att göra upp­följningar och att vidta rätt åtgärder. Samtidigt konstaterar utredningen att det är svårt att åstadkomma sådan statistik med konventionella metoder, mot bakgrund av Sveriges inställning till datainsamling på området.”
 
”Jämlikhetsdata skulle som planeringsinstrument bl.a. kunna användas som underlag för att bedöma inom vilka samhällsområden det är mest angeläget med insatser, dvs. för att göra prioriteringar. De skulle även kunna användas för att utvärdera och följa upp om de nationella minoriteterna har tillgång till lika möjligheter och rättigheter som majoriteten, och om jämlikheten ökar eller minskar. Det kan handla såväl om socioekonomisk statistik, exempelvis när det gäller hälsosituationen, som uppgifter om utsatthet för diskriminering, exempelvis genom uppgifter om antal anmälningar om hatbrott.”
 
”Utredningen konstaterar att det på nationell nivå kan finnas behov av s.k. jämlikhetsdata, särskilt jämlikhetsstatistik. Sverige har enligt ramkonventionen åtagit sig att där så är nödvändigt vidta lämpliga åtgärder för att främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som tillhör majoritetsbefolkningen. Begreppet jämlikhet förutsätter att relevanta jämförelser görs mellan situationen för majoriteten och minoriteten. För att kunna bedöma om Sverige lever upp till åtagandet, var det finns brister och om utvecklingen går åt rätt håll, krävs således faktaunderlag. Utredningen har dock inte kunnat lämna något förslag i fråga om jämlikhetsdata och jämlikhetsstatistik.”

Om den ultramilitanta och hyperradikala antirasistiska och antifascistiska vreden mot statistik om minoriteter

Återigen reagerar landets jättelika armé av 100 000-tals ultramilitanta och hyperradikala antirasister och antifascister med vrede och t o m med hat (och denna gång gentemot de genomrasistiska ”moddarna” och borgarna och gentemot genomrasistiske ”Uffe”) för femtielfte gången så fort något som helst förslag om att sätta siffror på och kartlägga minoriteter dyker upp och omnämns och som alltid heter det att för romernas och judarnas (och ibland även för samernas och transpersonernas) skull så ska vi i Sverige och vi svenskar inte ”registrera etnicitet”, ”kartlägga hudfärg” eller ”räkna religion” och det anses t o m fel i sig att ens ”dela upp så”, d v s att dela upp den svenska totalbefolkningen utifrån variabler och kategorier som ras, etnicitet, språk och religion samtidigt som just antirasisterna och antifascisterna omvänt formligen älskar och i det närmaste vältrar sig i all typ av statistik som rör klass, kön och även ålder och den enda ”etnisk-kulturella” uppdelning som landets 100 000-tals antirasister och antifascister verkar acceptera är den mellan alla vi som bor här i landet sedan en längre tid tillbaka och de som har kommit till landet under de senaste 4-5 åren, d v s de nyanlända (och som det därför blir totalt fokus på bland många antirasister och antifascister).
DOhKOq5XkAIVsQ5.jpg-large
 
Det ultramilitanta och hyperradikala antirasistiska och antifascistiska hatet mot alla typer av uppdelningar, benämningar och kategoriseringar som överhuvudtaget påminner om och ”luktar” ras, etnicitet, språk och religion (för då om någon gång så osäkrar verkligen landets armé av 100 000-tals ultramilitanta och hyperradikala antirasister och antifascister sina revolvrar, d v s så fort de får höra talas om statistik om minoriteter) går tillbaka till den extrema färgblinda antirasism (och antifascism) som växte fram i Sverige på 1970-talet och som slog igenom i folkdjupen på 1980- och 90-talen och som säger att alla siffror, all typ av data och alla former av statistik som rör minoriteter (och som inte handlar om kön, klass och ålder) är essentialistisk, biologistisk och t o m rasistisk och att den typ av data som nästan alla (suveräna) stater på jorden samlar in via anonyma enkäter och frågeformulär (d v s via jämlikhetsdatametoden) är fullkomligt genomrasistisk (och något som de brittiska svinen, de amerikanska asen, de brasilianska j-na, det colombianska packet, det nigerianska slöddret, de sydafrikanska idioterna, det indiska drägget, det kinesiska kloakfolket och de vidriga australiensarna och kanadensarna får ägna sig åt själva) och att Sverige och vi svenskar ska stå emot den övriga världen liksom både EU och FN (som vi är medlemmar i) vilka alla kräver att också Sverige ska börja samla in och föra statistik om ras, etnicitet, språk och religion.
 
Landets 100 000-tals ultramilitanta och hyperradikala antirasister och antifascister är inte minst fullständigt okunniga om både varifrån deras vrede och deras hat mot all typ av statistik om minoriteter (d v s siffror om ras, etnicitet, språk och religion) kommer ifrån (d v s de är så hjärntvättade av den ultramilitanta och hyperradikala svenska färgblinda antirasismen som kort och gott säger att ”det ska inte spela någon som helst roll att den och den personen ser ut som hen gör, talar det språk hen talar, praktiserar den religion hen praktiserar och tillhör den minoritet hen tillhör” o s v) och om att det är vi i Sverige som ju helt och hållet sticker ut gentemot den övriga världen vad gäller att vara registrerade. Det är f ö sällan som antirasister och antifascister står sida vid sida med staten och myndighets-Sverige men i detta fall så är det just så – den absoluta majoriteten av landets antirasister och antifascister förestår då samma typ av aversion mot statistik om minoriteter som svenska staten och myndighetsvärlden gör och som den nuvarande rödgröna antirasistiska och feministiska regeringen upprepade i sin handlingsplan mot rasism som offentliggjordes i våras (och där det står att Sverige står fast vid att inte börja samla in och föra statistik om ras, etnicitet, språk och religion trots att EU och FN kräver det och trots att regeringen vet att nästan alla andra länder på jorden gör det).
 
Det är då vi i Sverige som är registrerade (i folkbokföringsregistret) via ett helt och hållet unikt personnummer (väldigt få människor på jorden är då registrerade överhuvudtaget då väldigt få stater på jorden har ett folkbokföringsregister överhuvudtaget och än mindre ett centraliserat personnummersystem) medan nästan alla andra länder i världen omvänt vägrar att registrera sina invånare som Sverige (och ett dussintal länder till på jorden) gör och i stället frågar sina invånare om hur de själva identifierar sig utifrån exempelvis ras, etnicitet, språk och religion med hjälp av enkäter och frågeformulär (som är helt och hållet anonyma).
 
Att landets 100 000-tals ultramilitanta och hyperradikala antirasister och antifascister generellt är välutbildade och t o m i många fall högutbildade verkar heller inte hjälpa och vilket än en gång tyvärr (be)visar att kunskap och (ut)bildning inte hjälper för att bryta upp (i detta fall ultramilitanta och hyperradikala antirasistiska och antifascistiska) låsningar och blockeringar (och i detta fall nog både i huvudet, i själen och i hjärtat) som mer handlar om fullständigt irrationella (ultramilitanta och hyperradikala antirasistiska och antifascistiska) känslor och nog också i många fall (fast säkerligen omedvetet) en falsk omtanke om minoriteterna själva för att överhuvudtaget slippa att behöva ta del av (i siffror och genom statistik) hur extremt rassegregerat, rasstratifierat och rassegmenterat Sverige med all sannolikhet faktiskt är idag trots (eller tack vare, skulle jag snarare säga som då är helt och hållet för jämlikhetsdata och för statistik om minoriteter) den svenska avsaknaden av all form av statistik om ras, etnicitet, språk och religion.

År 2026 kommer närmare 2/3 av alla invånare i Stockholms län att ha någon form av utländsk bakgrund

Idag har redan över 50% av alla invånare i den svenska huvudstadsregionen utländsk bakgrund och uppemot en tredjedel av alla storstockholmare har idag utomeuropeisk bakgrund och år 2026 (d v s om 14-15 år) så kommer närmare 2/3 av alla invånare i Stockholms län att ha någon form av utländsk bakgrund (och fr a utomeuropeisk bakgrund) och av västvärldens samtliga huvudstadsregioner så kommer den svenska huvudstadsregionen att utgöra den mest mångfaldspräglade år 2026 bredvid London, Paris, Amsterdam och Washington:
Ålder.jpg
 
Redan idag har en majoritet (och just nu antagligen kring 55%) av den svenska huvudstadsregionens (d v s Stor-Stockholm eller Stockholms län) 2,3 miljoner invånare någon form av utländsk bakgrund och vilket numera är det ”normala” i nästan alla större och mer ”avancerade” västländers huvudstadsregioner, d v s minoritetsinvånare dominerar idag även bl a Stor-Amsterdam, Stor-Paris, Stor-London, Stor-Bryssel och Stor-Washington o s v och ofta dominerar minoritetsinvånare numera även ett visst (större och mer ”avancerat”) västlands andra och tredje största stad (invånare med någon form av utländsk bakgrund utgör exempelvis idag den absoluta majoriteten i Stor-Malmö och sannolikt även majoriteten av alla invånare i Stor-Göteborg).
 
 
Det urbana Sverige och det urbana västvärlden (d v s Sveriges och Västs storstäder) är idag m a o redan mer eller mindre minoritetsdominerade och i framtiden kommer Stor-Stockholm (liksom Stor-Göteborg och Stor-Malmö) att bli än mer dominerade av invånare med bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien. Faktum är att av västvärldens storstäder så tillhör Stor-Malmö redan idag en av de mest mångfaldspräglade storstäderna överhuvudtaget och detsamma gäller också Stor-Stockholm – uppemot en tredjedel av alla invånare i både Stor-Malmö och Stor-Stockholm har idag bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien och vilket motsvarar de nivåer som gäller i exempelvis Stor-Marseille, Stor-Rotterdam, Stor-Birmingham, Stor-Toronto och Stor-Sydney.
 
Då den infödda majoritetsbefolkningen i Stor-Stockholm (medelåldern bland majoritetssvenskarna är idag långt över 50 år medan medelåldern bland utomeuropéerna ligger på kring 35 år) är betydligt äldre än stockholmarna med utomeuropeisk bakgrund så kommer andelen invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund att öka kraftigt under de närmaste 14-15 åren. Det ska dock nämnas att bland de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund så är överdödligheten tyvärr mycket hög, d v s alltför många s k ”andrageneration:are” med bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien dör i förtid medan majoritetssvenskarna omvänt lever mycket länge.
Fruktsamhet.jpg
 
År 2016 föddes exempelvis 34% av alla nyfödda i Stockholms län av en utrikes född mor (och varav den absoluta majoriteten härrörde från Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien) och tillsammans med alla ”andragenerationsmödrar” som utgjorde 6% av alla mödrar under 2016 och alla s k blandade mödrar som utgjorde uppemot 6-7% av alla mödrar år 2016 så innebar det att uppemot 50% av alla nyfödda stockholmare som föddes år 2016 föddes av en moder som har någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har då utomeuropeisk bakgrund. Det ska dock nämnas att även om de s k fruktsamhetstalen är betydligt högre bland invandrade kvinnor och fr a bland kvinnor med bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien så är fruktsamhetstalen bland de s k ”andragenerationskvinnorna” lägre än bland de majoritetssvenska kvinnorna.
 
Redan år 2013 passerade antalet utrikes födda antalet utomlänsfödda i Stockholms län (d v s invandrarna och de utrikes födda gick då om de ”falska” och de ”icke-autentiska” stockholmarna som har flyttat in till Stor-Stockholm från övriga landet) och av alla som flyttade till Stockholms län år 2016 var till exempel 89% utrikes födda (och de allra flesta av dem hade bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien) och 7% återvändande Stockholmare (och varav åtskilliga också hade utländsk bakgrund) och endast 4% var födda i Sverige utanför länet (d v s t ex östgötar, skåningar och värmlänningar som flyttar till huvudstadsregionen).
Invandring.jpg
 
År 2026 beräknas huvudstadsregionen härbärgera 2,6 miljoner invånare varav hela 30% kommer att vara utrikes födda och varav majoriteten kommer att vara födda i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien och tillsammans med den s k ”andragenerationen” och den snabbt växande ”tredjegenerationen” (som förra året uppgick till hela 6% av Stockholms läns totalbefolkning och de allra flesta av de s k ”tredjegeneration:arna” har då utomeuropeisk bakgrund) så kommer uppemot 2/3 av alla storstockholmare att ha någon form av utländsk bakgrund år 2016 och en majoritet av dem kommer att ha någon form av bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Karibien.
 
År 2026 så kommer den svenska huvudstadsregionen m a o att utgöra den mest mångfaldspräglade huvudstadsregionen i västvärlden tillsammans med London, Paris, Amsterdam och Washington och fr a gäller det andelen invånare som ser visuellt och fysiskt-kroppsligt annorlunda ut jämfört med den infödda majoritetsbefolkningen.