Kategori: minoriteter

En post-BLM- och pandemi-annons

En i svenska reklam- och annonssammanhang sällsynt och ovanlig kombination och komposition (och ”koreografering”):

Två minoritetspersoner förekommer tillsammans utan en enda majoritetsperson i bild och i form av en helsidesannons från NK i dagens SvD (var annars).

Det ”normala” är annars att minoritetspersoner i svensk offentlig och kommersiell samtida bildkultur nästan alltid antingen är ensamma eller hittas tillsammans med majoritetspersoner – som (hetero- eller homosexuella intimrelations)partners, som (adopterade eller blandade/mixade) barn eller som vänner (såsom som klasskamrater, kollegor, grannar o s v).

Och eftersom reklambranschen är synnerligen känslig för samtiden och för trender och vill vara progressiv och radikalt ”edgy” så säger min kvalificerade gissning att denna helsidesannons bör förstås dels i relation till post-BLM (d v s annonsen är publicerad efter 2020 års globala och svenska BLM-rörelse) och dels i relation till den pågående pandemin (d v s i relation till frågan om rasism mot asiater).

Ny studie visar att personer med s k arabiskklingande namn fortsätter att diskrimineras

IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) i Uppsala har idag publicerat en ny rapport författad av Adrian Adermon och Lena Hensvik som bygger på den s k situation testing- eller praktikprövning-metoden och som tyvärr visar att den s k namndiskrimineringen är fortsatt påtaglig i det svenska arbetslivet och även vad gäller s k enkla jobb inom den s k gigjobbmarknaden:

I detta fall handlar det om s k arabiskklingande namn som i praktiken kan ”översättas” med namn som associeras till den s k MENA-regionen och i förlängningen till hela den muslimska världen inkluderande personer som även kan komma från t ex Afrikas horn och Östafrika samt Central-, Syd- eller Sydostasien då s k arabiskklingande namn är vanligt förekommande i stora delar av just den muslimska världen och sannolikt kan majoritetssvenskar i gemen inte heller skilja mellan s k arabiskklingande namn och t ex turkiska, persiska eller berbiska namn så även dessa namn berörs antagligen och naturligtvis är inte alla som bär ett s k arabiskklingande namn muslimer utan många är också kristna eller ateister eller något annat (d v s det finns naturligtvis också buddhister, zorastrer, mandéer, hinduer m fl som också bär ett s k arabiskklingande namn liksom en del svarta amerikaneroch det finns t o m en del adopterade som bär ett sådant namn liksom 100-tals majoritetssvenskar som har konverterat till islam):

Klicka för att komma åt r-2020-22-gigekonomin-som-dorroppnare.pdf

”Att ha ett gigjobb på CV:t hjälper inte unga med arabiskklingande namn att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Det visar en ny rapport från IFAU.

Rapportförfattarna har skickat fiktiva jobbansökningar till arbetsgivare som annonserat efter personal inom service-, omsorgs- och försäljningsyrken. Därefter mättes hur ofta de sökande blev kontaktade av arbetsgivarna. Jobbsökare med arabiskklingande namn fick svar från en arbetsgivare i 10 procent av fallen.

Enligt studien värderas arbetslivserfarenhet inte över huvud taget för denna grupp. De sökande med arabiskklingande namn blev inte kontaktade av arbetsgivarna oftare vare sig de uppgav att de hade traditionell arbetslivserfarenhet eller erfarenhet från ett gigjobb, jämfört med om de varit arbetslösa under det senaste året. Jobbsökande med svenskklingande namn fick betydligt oftare svar från en arbetsgivare. Om de uppgav i sitt CV att de hade erfarenhet från ett traditionellt jobb fick strax över 21 procent svar. De som uppgav att de hade varit arbetslösa det senaste året fick svar på 17 procent av sina ansökningar, det vill säga ungefär dubbelt så ofta som sökande med arabiskklingande namn.

– Graden av etnisk diskriminering är fortsatt hög på den svenska arbetsmarknaden, säger Lena Hensvik som är en av två rapportförfattare. Det är också tydligt i vår studie att ett gigjobb inte verkar spela någon större roll för invandrarnas chans att gå vidare och få ett ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden”.

Den senaste TIMSS-undersökningen visar att skillnaderna mellan majoritetseleverna och minoriterseleverna är fortsatt stora

Majoritetseleverna fortsätter att prestera bättre än minoritetseleverna i den senaste TIMSS-undersökningen och tyvärr fortsätter andragenerationseleverna att tendera att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna: Det samlade resultatet i TIMSS 2019 som publicerades idag och som mäter svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap har överlag mottagits med en viss besvikelse jämfört med 2015 års TIMSS-undersökning (https://www.expressen.se/nyheter/svenska-elevers-presterar-lika-bra-som-2015).

Framför allt kvarstår tyvärr de stora skillnaderna mellan å ena sidan majoritetssvenska elever och eleverna som dels är utrikes födda och invandrade samt de som är inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, d v s den s k ”andra generationen”. Dessa båda sistnämnda grupper av minoritetselever har nästan alltid sämre och lägre betygs- och kunskapsnivåer än de förstnämnda majoritetseleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I avancerad matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt ungefär 65 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 75 poäng bättre än invandrareleverna. I fysik presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt ungefär 70 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 90 poäng bättre än invandrareleverna.

Att andragenerationseleverna tenderar att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna i stället för att ligga närmare majoritetseleverna är tyvärr rätt så anmärkningsvärt i en negativ bemärkelse mot bakgrund av att många invandrarelever har ankommit till Sverige efter skolstart medan andragenerationseleverna samtliga är födda och uppvuxna i Sverige och fr a då matematik och naturvetenskap anses vara ämnen som allmänt är mindre kulturspecifika och mer universella än andra ämnen som generellt kräver en djupare både kulturell och språklig förankring i majoritetskulturen/språket.

Sannolikheten att en invånare med någon form av utländsk bakgrund har en intimrelationspartner som också har någon form av utländsk bakgrund har ökat markant över tid och hänger samman med den tilltagande skolsegregationen

Risken/chansen (beroende på hur en ser det) att en invånare med någon form av utländsk bakgrund har en intimrelationspartner som också har någon form av utländsk bakgrund har ökat markant över tid och hänger samman med den tilltagande skolsegregationen och knappt 10% av majoritetsinvånarna har en intimrelationspartner som har någon form av utländsk bakgrund medan de utlandsadopterade ”beter” sig som majoritetsinvånarna vad gäller partnerval:

Debbie Laus avhandling ”Empirical Essays on Education and Health Policy Evaluation” som lades fram i juni i år vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet undersöker bl a risken/chansen (beroende på hur en ser det) att ha en intimrelationspartner från samma grupp som en själv eller ej mot bakgrund av att den svenska skolan genomgick en kraftig segregering efter införandet av det fria skolvalet och att den svenska skolan idag helt enkelt är utpräglat segregerad.

Studien inbegriper samtliga invånare som gick ut 9:an 1988­-2000, d v s alla invånare i landet som var niondeklassare någon gång mellan 1988-2000 vilka sammantaget utgör över en miljon personer och både hetero- och homosexuella intimrelationer är inkluderade i studien.

Studien visar bl a att av de elever med utländsk bakgrund som gick i 9:an 1988 hade 44% en intimrelationspartner med utländsk bakgrund 15 år senare i livet. Av de elever med utländsk bakgrund som gick i 9:an 2000 hade sedan hela 63% en intimrelationspartner med utländsk bakgrund 15 år senare i livet, vilket tyder på att det finns ett samband mellan skolsegregation och partnerval då den svenska skolan blev påtagligt segregerad mellan dessa båda år.

Studien visar dessutom att av de elever med en bakgrund i en viss region (t ex Afrikas horn, Västafrika, Centralamerika, Balkanhalvön, Sydostasien, Sydasien eller Västasien o s v) som gick i 9:an 1988 hade 31% en intimrelationspartner med samma regionala bakgrund 15 år senare i livet. Av de elever med en bakgrund i en viss region som gick i 9:an 2000 hade därefter hela 50% en intimrelationspartner med samma regionala bakgrund 15 år senare i livet, vilket återigen tyder på att det finns ett samband mellan skolsegregation och partnerval.

För de elever med utländsk bakgrund som går i en skola där majoriteten av de andra eleverna också har utländsk bakgrund ökar dessutom sannolikheten att de har en intimrelationspartner med samma bakgrund som dem själva 15 år senare i livet med ytterligare 7 procentenheter, d v s det går att plussa på 7% för just dessa personer och det hör då till saken att en majoritet av alla elever med utländsk bakgrund numera just går på skolor där majoriteten av de andra eleverna också har utländsk bakgrund.

Vad gäller att ha en partner med samma ursprungslandsbakgrund som en själv så har totalt 41,6% av alla de som gick ut 9:an 1988-2000 och som har utländsk bakgrund det 15 år senare i livet. Det är dock vanligare att utrikes födda, d v s invandrare eller ”förstageneration:are”, har det än de s k ”andrageneration:arna”, d v s de som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar.

Vad gäller majoritetsinvånarna slutligen så har 91,4% en intimrelationspartner som också är en majoritetsinvånare 15 år senare i livet och detta oavsett om majoritetsinvånaren ifråga hade gått på en skola med många eller få elever med utländsk bakgrund.

I studien har Lau också särskiljt de utomeuropeiska utlandsadopterade från både majoritetsbefolkningen och invandrarna och deras barn (d v s den s k ”andragenerationen”) utifrån hypotesen att de adopterade ser annorlunda ut rent visuellt-fysiskt såsom de utomeuropeiska invandrarna och deras barn (d v s den s k ”andragenerationen”) också gör och försökt att undersöka om de adopterades proportionella närvaro på en viss skola (som har ett högstadium/en niondeklass) gör någon skillnad men hon finner att de adopterade vare sig för ”till eller från”. Även de utomeuropeiska utlandsadopterade som har en intimrelationspartner har till övervägande delen majoritetsinvånare som intimrelationspartners och vare sig de är hetero- eller homosexuella.

Att cirka 10% av majoritetssvenskarna har en intimrelationspartner som har någon slags utländsk bakgrund och vare sig det handlar om hetero- eller homosexuella relationer har även andra studier tidigare indikerat och detta är antagligen numera vanligare bland manliga majoritetssvenskar än bland kvinnliga dito vilket dock var fallet under 1900-talets sista decennier – d v s det var vanligare att majoritetssvenska kvinnor var tillsammans med invandrare på exempelvis 1960-, 70-, och 80-talen än att majoritetssvenska män var det då men idag är situtationen troligen omvänd. Det är också möjligt att det bland homosexuella är vanligare att majoritetssvenskar har en intimrelationspartner som har någon slags utländsk bakgrund än bland heterosexuella.

Att ha en intimrelationspartner som har en liknande eller samma bakgrund som en själv är inte på något sätt fel i sig men när partnervalet till stora delar beror på skolsegregationen och säkert också på bostadssegregationen och även på arbetslivssegregationen och på segregationen i övrigt på fritiden, i föreningsvärlden och i det sociala privatlivet i stort så finns det all anledning att påtala det såsom Lau gör i sin avhandling.

Statistik om anmälningar till DO 2015-19

DO:s nya rapport rörande de anmälningar som kom in till myndigheten 2015-19 visar bl a att antalet anmälningar ökar succesivt.

År 2019 inkom 2631 anmälningar varav 37% rörde diskriminering som har samband med funktionsnedsättning och 33% diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet. Lägst andel av anmälningarna handlade om diskriminering som har samband med sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck – 3% respektive 2%. Flest anmälningar rör slutligen arbetslivet följt av utbildningsväsendet och vad gäller specifikt anmälningar som rör trakasserier så dominerar etnisk tillhörighet som diskrimineringsgrund – 59% av anmälningarna om trakasserier handlar om diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet.

För första gången i svensk skolhistoria har flickorna nu gått om pojkarna vad gäller skolresultat

För första gången någonsin i svensk utbildnings- och skolhistoria har flickorna nu gått om pojkarna i samtliga ämnen mätt i betyg och skolresultat enligt en undersökning som Tidningen Läraren står bakom: Sedan det nuvarande betygssystemet infördes 2012/13 har skillnaderna mellan de båda könen eskalerat och det gäller även det skolämne där pojkarna tidigare presterade bättre än flickorna – d v s idrott och hälsa.


I genomsnitt har landets flickor numera hela 12% högre genomsnittspoäng än pojkarna. Förutom att ha högre genomsnittspoäng i samtliga ämnen uppvisar fickorna även många fler toppbetyg och dubbelt så många A i genomsnitt som pojkarna. Skillnaden mellan könen fortsätter sedan även i gymnasieskolan liksom än mer bör tilläggas på högskolan. Till exempel gick hela 80,8% av flickorna ut gymnasiet med grundläggande högskolebehörighet 2019 att jämföra med endast 66,4% bland pojkarna. Idag dominerar de unga kvinnorna kraftigt på landets högskolor och det är också de som lyckas slutföra sina högskolestudier allra mest jämfört med de unga männen.


Hela 1/3 per årskull misslyckas idag med sina grundskole- och/eller gymnasiestudier vilket innebär att kring 33% per kohort numera saknar en genomgången, avslutad och godkänd gymnasieutbildning/examen varav de allra flesta är unga män och tyvärr innebär detta med att sakna en gymnasieutbildning/examen en mycket hög risk för att hamna i arbetslöshet och bidragsberoende.


Under 1800-talet och större delen av 1900-talet presterade pojkarna bättre än flickorna i de allra flesta ämnen och pojkarna presterade även bättre på gymnasiet och på högskolan men sedan 1900-talets slut och fr a under 2000-talet har pojkarna fått allt sämre betyg och uppvisat allt lägre skolresultat.


Det är pojkarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund som presterar allra sämst liksom pojkar vars båda föräldrar uppvisar en låg utbildning generellt. Idag talar ca 30% av alla barn och ungdomar och unga vuxna ett annat språk än svenska som förstaspråk och det finns skäl att misstänka att det fr a är denna grupp som det går sämst för i det svenska skolsystemet.

Diskussion om rasism i Japan

Det amerikanska företaget Nike har producerat en reklamfilm riktad till den japanska marknaden som tematiserar minoriteters situation i Japan och den japanska majoritetsbefolkningens diskriminering av desamma och bl a förekommer en japansk-koreansk flicka liksom en blandad svart flicka och reklamfilmen har utlöst en debatt om rasism i dagens Japan som antagligen är den industrialiserade världens mest homogena land sett till befolkningssammansättningen:

”Nike anti-racism ad sparks big response in Japan”

https://afp.omni.se/nike-anti-racism-ad-sparks-big-response-in-japan/a/mBMg9v

”A Nike advert highlighting racism and bullying in Japan has caused a stir on social media, with some users even calling for a boycott of the company. Nike, which sponsors biracial Japanese tennis star Naomi Osaka, released the two-minute commercial on Monday and it has since racked up more than 14 million views on Twitter. The Japanese-language clip, titled ”Keep Moving: Yourself, the Future”, shows three teenage girls of mixed or non-Japanese heritage being bullied at school before finding confidence through their football prowess.

It had been liked more than 50,000 times on Nike Japan’s YouTube channel by Wednesday, but also disliked by over 30,000 viewers — many of whom accused the sportswear firm of anti-Japanese sentiment. One scene shows a girl wearing traditional Korean clothes being stared at by passing businessmen, while another shows a group of girls surrounding a classmate whose father is black and touching her hair.

Osaka, who was born in Japan to a Japanese mother and a father from Haiti, makes a cameo appearance as a biracial girl watches her on a smartphone.

The video sparked online debate, with some calling for a boycott.

”Goodbye Nike,” one Twitter user wrote in Japanese.

”Our household won’t be buying any more products from you.”

Another Japanese user wrote: ”Isn’t sport about having fun? Is it fun to use it to take out your frustrations?” But others praised the advert. ”This great ad has really touched my heart,” wrote one.

”It’s just like Nike. I want people to believe in themselves as they are and look to the future.”

Nike Japan did not immediately respond to a request for comment. A statement released with the video said it was based on testimonies of young athletes who have struggled to accept their natural identities, and focused on three teenage girls who faced discrimination and bullying.

”Nike for a long time has listened to minorities, supported them and voiced our views about causes that meet Nike’s values,” Nike Japan’s senior marketing director Barbara Guinet said in the statement.

Several biracial Japanese athletes, including Osaka and NBA basketball player Rui Hachimura, have risen to prominence in Japan in recent years. Osaka, who has been an outspoken advocate for racial justice, wore masks bearing the names of black victims of police brutality in the United States on her way to victory in the US Open earlier this year.

But she has also had to deal with racial insensitivity in Japan, whom she hopes to represent at next year’s Tokyo Olympics. An ad campaign by one of her sponsors once depicted her as light-skinned in a cartoon, while a TV comedy duo suggested she ”needs some bleach” because she is ”too sunburned”.”

DIK blir nu det första fackförbundet i Sverige som börjar använda sig av jämlikhetsdata

DIK blir nu det första fackförbundet i Sverige som börjar använda sig av jämlikhetsdata: DIK hörsammar därmed FN:s, EU:s, Europarådets m fl överstatliga aktörers krav på Sverige att inte bara samla in och sammanställa statistik om kön och ålder utan också om de resterande diskrimineringsgrunderna som vi idag helt saknar data och siffror om – d v s könsöverskridande identitet eller uttryck, etniskt ursprung och hudfärg, religion och trosuppfattning, funktionsnedsättning samt sexuell läggning. https://dik.se/om-oss/sa-har-tycker-vi/anna-troberg-nu-starker-dik-arbetet-mot-diskriminering-med-jamlikhetsdata?

fbclid=IwAR3mjBkC4ZDbbSafZ4jg443QDzpNMxQ9Bb4yJoDUlLStBSkkTumiJg1L40E

”Sverige har en av världens mest långtgående diskrimineringslagstiftningar. I lagen finns sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Trots detta samlar man i Sverige rutinmässigt bara in data om två av dessa sju grunder – kön och ålder. Det gör att det saknas viktig statistik som möjliggör ett effektivt arbete mot diskriminering, vilket bland annat FN, EU-kommissionen och DO kritiserat Sverige för.

Detta rimmar naturligtvis illa med Sveriges höga svansföring när det gäller diskrimineringsfrågor, men många av oss som tillhör någon eller några av de grupper som lagen är tänkt att stötta känner väl igen dissonansen mellan nationens goda självbild och den faktiska verklighet vi lever i. Rasifierade vittnar om att vita talar om för dem att rasism inte existerar. Jag blir själv på regelbunden basis upplyst om att homofobi inte längre finns i Sverige, trots att mejlen i min inkorg tidvis vittnar om något helt annat. Det är uppenbart att det finns problem och dessa måste vi ha bra verktyg för att lösa.

Tack vare insamling av data kring kön och ålder har vi i dag god kunskap om hur kön och ålder påverkar människors villkor och möjligheter. Vi kan till exempel med säkerhet säga att kvinnor generellt har lägre lön än män och att det efter en viss ålder är svårare att få jobb trots god kompetens och erfarenhet. Det gör det möjligt att sprida kunskap om diskriminering, vidta konkreta åtgärder för att komma tillrätta med den och – sist men inte minst – följa upp om åtgärderna givit önskat resultat eller om de måste justeras.

Menar vi allvar med den diskrimineringslagstiftning vi faktiskt har – och det måste man ju anta att vi gör – så duger det inte att bara ha ordentlig koll på och god uppföljning av blott två av sju diskrimineringsgrunder. Därför har förbundsstyrelsen för DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor – beslutat att från och med nu ge förbundets medlemmar den frivilliga möjligheten att i de medlemsenkäter som då och då skickas ut även bidra med jämlikhetsdata i syfte att stärka förbundets arbete mot diskriminering och för inkludering och ett hållbart arbetsliv – för alla. De svar som skickas in är helt anonyma, kan inte kopplas till en enskild individ och raderas när datan behandlats. Därmed är insamlingen också i linje med de höga krav som ställs av GDPR.”

De majoritetssvenska kvinnorna är mest framgångsrika vad gäller att ta en högskoleexamen medan de manliga s k ”andrageneration:arna” misslyckas mest vad gäller högre studier


Ungefär en tredjedel av alla svenska studenter klarar inte studierna och hoppar av och tar aldrig ut en examen och de majoritetssvenska kvinnorna är mest framgångsrika vad gäller att ta en examen medan de manliga s k ”andrageneration:arna” misslyckas mest vad gäller högre studier:

SCB har idag publicerat färska siffror rörande samtliga i huvudsak unga vuxna som avslutade en yrkeshögskoleutbildning och tog en (yrkes)examen år 2019:


Sammanlagt handlade det om 14 500 personer vilket innebar att 71% av de inskrivna studenterna klarade studierna och sina program och just lyckades med att klara av och ta en examen. Bland de fem största utbildningsområdena uppvisar klustret ekonomi, administration och försäljning den högsta examensgraden med 78% medan data/IT uppvisar den lägsta examensgraden med 60%.


Uppemot en tredjedel av alla svenska högskolestudenter under ett visst läsår hoppar av studierna och avslutar dem inte och tar därmed inte ut en examen, vilket i sin tur är en proportion som sägs vara högre i Sverige än i andra länder och vilket antagligen beror på att den högre utbildningen är gratis just i Sverige till skillnad från situationen i de allra flesta andra länder på jorden.


Tyvärr är de unga minoritetsmännen, varav de allra flesta är s k ”andrageneration:are”, den grupp som misslyckas med sina högskolestudier allra mest medan den grupp som lyckas allra bäst är de unga majoritetskvinnorna:


Hela 79% av alla kvinnor med svensk bakgrund tog ut en yrkeshögskoleutbildningsexamen år 2019 att jämföra med endast 55% bland männen med utländsk bakgrund, d v s de manliga s k ”andrageneration:arna”. Kvinnorna med utländsk bakgrund, d v s de kvinnliga s k ”andrageneration:arna”, och männen med svensk bakgrund hamnade på i stort sett samma nivå – 68% respektive 69%.

Den första svenska renodlade avhandlingen om asiater i Sverige försvaras snart vid Umeå universitet

Den första svenska avhandlingen om asiater i Sverige och närmare bestämt om asiatiska kvinnor i Sverige försvaras snart vid Umeå universitet: Den 11 december äger en tämligen unik disputation rum vid Umeå universitet och närmare bestämt vid dess Centrum för genusstudier och därtill är både opponenten liksom en ledamot i betygsnämnden asiater liksom jag själv som är suppleant i nämnden då vi alla tre råkar vara adopterade från Korea :

Lan Kieu försvarar då sin doktorsavhandling ”After idealism and difference. Subjects of yellow feelings and sentimental narratives of migration” som handlar om vietnamesiska och asiatiska kvinnor som är tillsammans med icke-vietnamesiska och icke-asiatiska och i första hand vita män i Sverige.

Faktum är att det är den första avhandlingen om de idag närmare 80 000 asiatiska invandrarkvinnor som bor och lever i landet och som är tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män (och om även de asiatiska adopterade kvinnorna inkluderas som är tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män så handlar det om över 100 000 personer – d v s vi talar här om en mycket stor demografisk grupp i det svenska samhället).

Den svenska forskarvärlden har hittills uppvisat ett utpräglat och påtagligt ointresse för de svenska asiaterna som med åren har kommit att te sig alltmer märkligt mot bakgrund av hur stor denna minoritet faktiskt är idag och det går att fråga sig varför inga svenska forskare vill studera de svenska asiaterna? Svenska asiater eller asiater i Sverige uppgår idag till en bra bit över 200 000 invånare och överstiger därmed med råge exempelvis antalet svenska latinamerikaner vilka uppgår till lite mer än 150 000 invånare.

Till skillnad från både de svenska latinamerikanerna, afrosvenskarna och de 100 000-tals invånare som har bakgrund i sydöstra Europa och i före detta Jugoslavien samt i Västasien och Nordafrika så är de svenska asiaterna dock inte närvarande och synliga alls inom forskningen och knappt ens inom den svenska offentligheten, samtidskulturen och politiken överhuvudtaget. Denna relativa frånvaro gäller dessutom både i minoritetssammanhang, i miljonprogramsområdena och inom den så kallade ”Orten”-rörelsen, liksom i offentligheten i stort såsom i relation till antirasistiska frågor och till migrations- och integrationsfrågor eller i politiska, mediala, kulturella och just akademiska sammanhang.

Den lilla forskning som föreligger om de svenska asiaterna är både mycket sparsam och fragmentarisk mot bakgrund av hur stor minoriteten trots allt är idag och består till största delen av framför allt socialmedicinska studier av asiatiska kvinnor vilka lever tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män. Därutöver finns det även enstaka studier av asiatiska barn och ungdomar vilka är adopterade av i första hand majoritetssvenskar.

Till skillnad från exempelvis de svenska latinamerikanerna och afrosvenskarna eller de svenska kurderna, iranierna, syrianerna, turkarna och afghanerna så finns det inte någon rapport, någon översikt, någon avhandling, någon antologi, någon monografi eller någon historik om de svenska asiaterna som minoritetskategori eller om exempelvis de svenska kineserna eller de svenska filippinarna.

Inom den svenska så kallade IMER-forskningen, det vill säga forskning om internationell migration och etniska relationer, har i stort sett samtliga större invandrargrupper och minoritetskategorier som härrör från en viss stat, en viss region eller en viss kontinent avhandlats och beforskats genom åren och därtill i de allra flesta fall många gånger om (såsom ett flertal avhandlingar om de svenska chilenarna, åtskilliga studier av de svenska iranierna och många böcker om de svenska somalierna o s v).

Samtidigt har ännu ingen exempelvis doktorerat på de svenska thailändarna eller på de svenska malaysierna och ingen monografi föreligger exempelvis heller om de svenska japanerna eller om de svenska indoneserna. En försiktig men samtidigt antagligen alltför generös uppskattning ger vid handen att det möjligen existerar ett 30-tal akademiska texter i vid bemärkelse som svenska forskare ligger bakom och som därmed utgör hela den samlade forskningen i Sverige om de svenska asiaterna så Lan Kieus avhandling är därmed på alla sätt och vis en milstolpe:

http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsfpid=diva2%3A1501948&dswid=1931

”After Idealism and Difference is a critical and ethical project of reading the postcolonial other. Taking a void from postcolonial and poststructuralist feminist critique, my thesis aims to deconstruct the privilege of the “marginalia” as the beloved object of feminist scholarship. I hope to open up a different account of feminist ethics and politics that can move beyond moralism and identitarianism. Empirically, through a critically unlicensed reading of the narratives of Vietnamese migrant women who have been in intimate relationships with Swedish men, I seek to analyze the structure of feelings and power of the Asiatic migrant subjects, which I term “yellow feelings,” after the moralizing idealism of otherness and after identity-based difference, in which “yellow feelings” such as love, gratitude, mimetic desire, endurance will be unbenevolently scrutinized, de-idealized, and universalized.

The thesis consists of four chapters. Chapter One offers a critical review of the treatment of the native image in the field of feminist and postcolonial studies in which I argue for an ethics of reading the other after idealism and difference. I maintain that Vietnamese ethnic subjects must be read as universal subjects while their particularistic yellow feelings must not be premised upon an antinormativity or an oppositional difference to dominant feelings, despite their occasional disavowal of and resistance to dominant feelings. In Chapter Two, I examine yellow feelings through the notions of agency, resistance, and mimetic desire in the racialized “third-world” other. I argue that this feeling agency is convoluted, whereas resistance cannot always be read in opposition to disposability, susceptibility, and complicity. I propose to read the “third-world” desire as mimetic desire in a triangular mode, rather than in a binary framework. In Chapter Three, I analyze yellow feelings of gratitude and the mechanisms of power by which the Vietnamese-Asiatic subjects are obliged to be thankful. I argue that the power of gratitude, although violating, is also enabling, and because of this enablement, it makes the dismissal of power become forever exhausting and awkward. In Chapter Four, I examine the power structure of yellow feelings as endurance under the force of monolingualism. I maintain that while the monolingualism exploits the bad faith of the self-disciplinary Vietnamese subjects, it is also a power to substitute and preserve the loss that the subjects have endured.”