Kategori: Sverigedemokraterna
Igår valde SD att öppet visa sitt stöd till Orbans regim samtidigt som Linda Lindberg ersatte Åkesson under Järvaveckan
SD lät igår masken falla och högg samtidigt M, KD och L i ryggen genom att explicit stödja Orbans regim i Ungern från att tidigare ha varit försiktig med att åtminstone öppet visa att partiet gör det och vilket återigen (be)visar att SD har radikaliserats sedan Tidöavtalet kom på plats och hittat tillbaka till sina gamla rötter p g a att partiet inte längre har något att förlora (eller att dölja) efter att den gamla borgerligheten (med undantag av C) har valt att samarbeta med SD.
Igår talade även SD:s nya gruppledare Linda Lindberg på Järvaveckan i Tensta i Stockholm som därmed ersatte Åkesson. ”Sverige är inte längre sig likt” inledde Lindberg med att säga som också varnade för ”parallellsamhällen” och om och om igen upprepade att SD:arna ”älskar Sverige”. ”Och den som inkräktar och våldför sig på vårt land” bör ”helt enkelt hitta ett annat ställe att leva på” sade Lindberg vidare liksom att ”Sverige inte villkorslöst kan hjälpa hela världen” och att ”de politiskt korrekta” har låtit landet förstöras så att Sverige idag ”mår dåligt”.
Lindberg nämnde även brottsligheten och skjutningarna samt ”kulturer som nedvärderar kvinnor” och ”som tvingar tjejer att dölja sina kroppar” och gång efter annan återkom hon till alla de (läs: vänstern och en viss typ av feminister och antirasister) som enligt SD har ”blundat” för ”hederskulturen”.
”Det ska inte längre vara möjligt att ta del av barnbidrag och bostadsbidrag och samtidigt befinna sig i Mellanöstern”, ”man ska ta seden dit man kommer” och ”i Sverige finns det en majoritetskultur och passar det inte får man helt enkelt flytta någon annanstans” menade också Lindberg som lovade att SD ska göra att det svenska samhället ”återigen ska präglas av trygghet” samtidigt som hon mot slutet av talet tackade alla de som röstar på SD som ”har all kraft som krävs” för att ”ställa allt tillrätta igen”.
Det tidigare kryptoantisemitiska partiet SD vill numera vara Sveriges mest Israelvänliga parti
Richard Jomshof, som tidigare har uttryckt att han inte har några problem med judarna i Sverige så länge de är få till antalet, och Charlie Weimers, som började sin politiska bana i det dåvarande högerradikala KDU-nätverket Engelbrekt som t o m tyckte att det dåtida SD inte var tillräckligt radikalt och som fostrade flera blivande nazister, har besökt Israel och uttryckt att SD av idag vill vara Sveriges mest Israelvänliga parti samt att SD vill bli vän med judarna.
Påminner i sammanhanget gärna om att SD tidigare hade antisemitismen inskriven i sitt partiprogram: Under rubriken ”Befolkningspolitik” (som alltid har varit en eufemism för rasfrågan) hittades tidigare flera textpartier som handlade om ”internationalisterna”, d v s om judarna som SD sade sig vilja ”sluta fred” med och ”leva fridfullt” tillsammans med på samma sätt som att A.H. ibland kunde säga att han ville ”sluta fred” med ”världsjudendomen” utifrån den antisemitiska konspirationsteorin som sade att det i själva verket var judarna som hade angripit Tyskland.
Där stod också att läsa att ”idag kämpar vi nationella mot internationalisterna och deras unionsprojekt”, d v s även den formuleringen hittades under rubriken ”Befolkningspolitik” och inte under rubriken ”Utrikespolitik” vilket hade varit mest logiskt. På 1990-talet kunde EU internt nämligen omtalas som en ”judegrej” i SD-sammanhang och det hör då till saken att Åkesson själv har sagt att det som gjorde att han attraherades av och anslöt sig till SD just var SD:s resoluta (och antisemitiska) EU-motstånd.
Kort och gott menade SD tidigare – för att tala klarspråk – att partiet ville ”sluta fred” med judarna som enligt SD hade angripit Sverige genom att ta in alla utomeuropeiska invandrare och därmed förstöra ”rasen” samt att EU var en judisk sammansvärjning som handlade om att upplösa nationsgränserna och för svensk del om att utplåna svenskheten.
Israelisk media har f ö liksom utländsk media i allmänhet inga som helst problem med att beskriva SD som ett gammalt nazistparti.
https://www.jpost.com/israel-news/article-743376
The Israeli Foreign Ministry has long had a policy of blacklisting political parties with Nazi or openly antisemitic roots, from the Austrian Freedom Party to the National Front in France and beyond. The Sweden Democrats always fell under that category, counting Nazis and neo-Nazis among its founding members but the boycott had little impact since they were far from positions of power in Stockholm.
Last year, however, the Sweden Democrats became the second-largest party in parliament, supporting the governing coalition – and they want to befriend Israel.
“Israel is the only true democracy in the region, and we like that,” Sweden Democrats lawmaker Richard Jomshof, chairman of the parliament’s Justice Committee, said on a visit to the Knesset on Wednesday. “We are pro-Israel, we would like to cooperate with Israel and we want to be friends.”
Member of the European Parliament Charlie Weimers, who has been an outspoken supporter of Israel in Brussels in recent years, said “We’re here to be friends. No matter what the Foreign Ministry thinks of us, we will remain friends of Israel and the Jewish People. We share Judeo-Christian values.”
Weimers was also proud to point out that a recent study by the European Coalition for Israel determined Sweden Democrats had the most pro-Israel voting record of the Swedish parties in the European Parliament and was the eighth-most pro-Israel overall.
Weimers and Jomshof were in Jerusalem with a delegation from their party on Wednesday, on a visit shrouded in mystery.
The Israel advocacy organization that helped organize their trip would only divulge its name and those of the Knesset members who met with the Sweden Democrats members off the record. Two of those MKs, both of Likud, backed out at the last minute, both citing scheduling issues to The Jerusalem Post. A source involved in organizing the trip, however, said that at least one changed his mind after being told of the Foreign Ministry’s policy.
Likud MKs have welcomed members of European parties blacklisted by the Foreign Ministry, generally citing those parties’ pro-Israel votes and shared conservative values, and pointing to how they, like Sweden Democrats, expelled open antisemites and changed their constitutions to reject antisemitism, Nazism, white nationalism or similar ideologies.
“The party was founded in 1988 by neo-Nazis in 1988, but 15 years ago young Swedes expelled the neo-Nazis and took over the party,” one of the Israelis who invited the Sweden Democrats said, asking to remain anonymous. “The party is pro-Israel. The Swedish government cut 40% of its aid to the Palestinians thanks to the Swedish Democrats’ work.”
The source pointed to Weimers’ stances in favor of Israel, including calling to defund Palestinian textbooks that incite terrorism and antisemitism, as well as his support for protesters against the regime in Iran, which led to him being sanctioned by the Islamic Republic. Sweden Democrats also called to move the country’s embassy to Jerusalem.
“We are here to make friends and we have received a lot of goodwill from those MKs that wanted to meet us,” Weimers said in the Knesset. “They know that we fight for Israel in Sweden and in Brussels.”
“We want to be judged by who we are today, a pro-Israel party,” Jomshof said. “A lot of parties have a difficult background, but we are a different party today.”
“A lot of good people came to the party, and there were bad ones, as well, but the good ones won,” he argued.
Weimers said that the Foreign Ministry’s policy is out of date. Weimers was a former member of the Christian Democrats and Jomshof was a member of the Moderate Party, and both said Swedish Democrats is mostly made up of people like them. They described themselves as conservatives and liberals, in the sense of valuing individual rights, who moved parties because of their opposition to Swedish immigration policies that opened the country to mass migration of Muslims.”
Den franska högerradikala politikern Marion Maréchal besöker just nu Sverige på inbjudan av SD
Grundaren av Front national (som förkortas FN och som idag heter Rassemblement national som förkortas RN) Jean-Marie Le Pens barnbarn och RN:s ledare Marine Le Pens systerdotter Marion Maréchal besöker just nu Sverige på inbjudan av SD.
Maréchal har en bakgrund i FN och räknas som mer extrem än sin moster Marine Le Pen, som leder dagens RN, och idag är Maréchal medlem i Éric Zemmours högerextrema parti Reconquête som chockade Frankrike genom att erhålla över 7% i den första omgången av 2022 års franska presidentval. Maréchal är i Sverige tillsammans med partikamraten Nicolas Bay som också han har en bakgrund i FN (och RN) och de båda representerar Reconquête i EU-parlamentet.
Reconquête räknas som så extrema att de inte ens är med i någon av de två partigrupperna i EU-parlamentet som samlar lejonparten av Europas högerpopulistiska och högerextrema partier – d v s ECR och ID.
Det faktum att Maréchal och Bay just nu befinner sig i ett tidvis kallt och regnigt Stockholm och dessutom har intervjuats av och i SD:s tv-kanal Riks har att göra med att svenska SD dels på ”rekordtid” har kommit att bli det parti i EU-parlamentet som har lyckats samla ECR- och ID-gruppernas brokiga samling av högerpopulistiska och högerextrema partier i kampen mot EU:s migrationspaket som svenska M har drivit igenom under det svenska EU-ordförandeskapet och dels med att SD har kommit att radikaliseras och likaså det på ”rekordtid” och i det närmaste återvänt till sina rötter på 90-talet då den gamla, svenska borgerligheten är helt beroende av SD (tack vare Tidöavtalet) och därmed kan SD numera i stort sett bete sig som partiet vill.
Att bjuda in Marion Maréchal är sammanfattningsvis synnerligen kontroversiellt – hon är då mer extrem än Marine Le Pen som i sin tur ses som alltför extrem för SD vilket har inneburit att RN och SD inte längre tillhör samma partigrupp och att bjuda in Reconquête innebär kort och gott att SD bjuder in ett av de mest extrema partierna i EU-parlamentet som inte ens ECR- och ID-partigrupperna vill förknippas med (i alla fall inte officiellt och möjligen med undantag av spanska Vox).
SD-väljarna sticker ut vad gäller att tro på paranormala förmågor
Att runt fyra av tio tror att det finns människor som bär på någon form av paranormala förmågor såsom att kunna förutspå framtiden eller tala med de döda har som bekant uppmärksammats stort i media på sistone liksom att fler kvinnor än män tror det – exempelvis anser 30% av kvinnorna att det finns människor som kan tala med de döda.
Det handlar om den nationella s k SOM-(enkät)undersökningen som Göteborgs universitet förestår och det framkommer också att det – utöver kön – inte finns någon koppling till vare sig utbildnings- eller inkomstnivå. Däremot svarade de som bor på landsbygden i högre grad att de tror på paranormala förmågor liksom yngre personer (och särskilt de som är födda 1996 eller senare), personer som själva identifierar sig som att de tror på Gud (och vare sig de ser sig som kristna, muslimer eller judar) och personer som självskattar sitt hälsotillstånd som mindre bra.
Samtidigt ska det sägas att en rejäl majoritet – 60% – menar att det inte finns några människor som bär på någon form av paranormala förmågor.
Däremot framgår det i samma undersökning att de respondenter som sympatiserar med SD sticker ut – det är nämligen bland dem som allra flest tror att det finns människor som bär på någon form av paranormala förmågor. De två forskarna som står bakom undersökningen har försökt förklara det resultatet med att SD:arna antagligen känner sig mer alienerade och marginaliserade från ”mainstreampolitiken” än andra väljargrupper vilket skulle kunna leda till att de i högre grad börjar tro på paranormala förmågor.
I övrigt är väljare som själva uppger att de står till höger politiskt sett mindre benägna att tro på paranormala förmågor än väljare som själva uppger att de står till vänster.
Björn Söder återanvänder en gammal s k nationell syn på högern som varande ”kastrerad”
Igår förklarade SD-toppen Björn Söder, som numera tyvärr är en av Sveriges mäktigaste personer, krig mot kulturvärlden som SD alltid har uppfattat som vänster och Söder använde i sin tweet från igår kväll ett nedsättande uttryck om den gamla, svenska högern som den svenska s k nationella rörelsen har använt sig av sedan mellankrigstiden:
Det handlar konkret om att framställa den traditionella, svenska högern som ”kastrerad” och bakgrunden är då att den s k nationella rörelsen, som SD springer direkt ur (d v s den fascistiska, nazistiska och högerextrema rörelsen), har ansett att den gamla högern har varit just det ända sedan det s k kosackvalet 1928 som enligt den s k nationella rörelsens historieskrivning var sista gången som svenska högern bjöd SAP och ”marxisterna” motstånd på allvar. Därefter anses borgerligheten vara just ”kastrerad” vilket genom decennierna har inneburit att den s k nationella rörelsen alltid har föraktat den gamla, svenska högern som SD numera samarbetar med.
Det vid det här laget snart sekellånga föraktet för en ”kastrerad” borgerlighet förklarar också varför SD visar noll respekt för M, KD och L – d v s SD kan helt enkelt inte dölja sitt historiskt nedärvda förakt för den gamla, svenska högern som SD menar har lämnat walk over åt vänstern ända sedan 1928.
Rent visuellt har den ”kastrerade” borgerligheten omväxlande framställts (d v s i den s k nationella rörelsens olika periodiska organ liksom på affischer och flygblad och i pamfletter och broschyrer o s v) som en överviktig överklassman iklädd bonjour och cylinderhatt och som är ständigt salongsberusad på punsch och konjak och därmed fullständigt oförmögen att bjuda ”såssarna” motstånd, som en finlemmad, högutbildad intelligensaristokrat som uppskattar ”smala” filmer och ”svår” poesi och som helt och hållet har dragit sig undan från politiken och gett upp kampen mot SAP eller som en urban s k metrosexuell ”feminiserad” man som är lite osäker på sin (hetero)sexualitet och som flyr in i affärsvärlden och näringslivet i stället för att bjuda vänstern motstånd.
SD ska ”storstäda” Sverige och hotar med att fälla regeringen om inte Tidöavtalet efterföljs
I lördags samlades ett antal tusen SD:are på Långholmen i anslutning till Södermalm i Stockholm för att lyssna på flera tal av SD-topparna inklusive av Åkesson själv och för den som fortfarande undrar över vad SD syftar till att åstadkomma under den innevarande mandatperioden så kan det nog inte bli tydligare än så här.
Utöver det rejält aggressiva budskapet ”storstädning Sverige”, som alla SD:are och hela den svenska s k nationella rörelsen i övrigt mycket väl vet vad det innebär (d v s mer än så behöver inte sägas internt inom partiet…), hotade Åkesson öppet med att sluta att stödja Kristerssons regering om inte M, KD och L fortsätter att hedra Tidöavtalet som innebar att SD fick igenom hela sin migrationspolitik till punkt och pricka.
Och om så inte sker ”upphör grunden för regeringen att existera” sade SD:s ledare till den gamla svenska högern samtidigt som att han underströk att SD kommer att fortsätta att bekämpa EU:s migrationspaket, som svenska M har baxat igenom i samband med Sveriges pågående EU-ordförandeskap, tillsammans med den paneuropeiska högerpopulistiska och högerextrema rörelsen som SD mot alla odds nyligen har lyckats ena och just nu leder i kampen för att stoppa M:s migrationspaket.
Intervjuad i dagens DN angående den senaste debatten om det s k folkutbytet
DN:s Niklas Orrenius intervjuar idag SD:s Nima Gholam Ali Pour, statsvetaren Andreas Johansson Heinö och mig själv mot bakgrund av den senaste tidens debatt om det s k folkutbytet som SD numera försöker göra till en mainstreamterm och i det långa reportaget försvarar jag mig mot alla antirasistiska kritiker på både vänster- och högerkanten som hävdar att jag hjälper SD när SD-toppar som Åkesson, Jomshof, Karlsson m fl hela tiden hänvisar till mina statistiska sammanställningar över det nya genomsegregerade supermångfalds-Sverige som jag har publicerat i säkert 12-13 års tid om inte längre än så och som SD även officiellt har refererat till som parti.
Grundorsaken till det är att jag till skillnad från antirasisterna i landet är för jämlikhetsdata och för siffror och statistik om minoriteterna och fr a om hur ojämlikheten ser ut med avseende på diskrimineringsgrunderna och därmed går jag emot den dominerande färgblinda antirasismen som genomsyrar både högern och vänstern.
Vårens svenska debatt om ”folkutbytet” började med ett avslöjande av TV4 i slutet av mars. Programmet Kalla Fakta kunde berätta om en 17-sidig SD-kopplad skrift som med konspirationsteoretiska resonemang tecknade en mörk bild av tillståndet i Sverige.
(…)
Mattias Karlsson sa att vissa formuleringar i skriften var lite väl drastiska – men han stod fast vid att svenskar riskerar att bli en minoritet.
”För mig är det inte en konspirationsteori, det är ju bara ren matematik och logik”, sa Karlsson.
Ordet matematik har återkommit när Jimmie Åkesson under våren har gett stöd åt sin partivän. I intervju efter intervju upprepar SD-ledaren att det är ”ett matematiskt faktum” att svenskar är på väg att bli en minoritet i sitt eget land.
Som belägg pekar SD-topparna på statistik som visar hur stor andel av befolkningen som har utländsk bakgrund. Ofta hänvisar de till siffror som sammanställts av en specifik forskare: Tobias Hübinette.
– Jag verkar ha blivit Sverigedemokraternas favoritkälla. Det känns konstigt och jobbigt. Jag har ju bokstavligt talat stått på barrikaderna och bekämpat SD, säger Tobias Hübinette.
Tobias Hübinette har i decennier varit en av den svenska nationaliströrelsens mest profilerade motståndare. Som forskare, bloggare och aktivist har han i hela sitt vuxna liv granskat svensk högerextremism och nationalism.
På 90-talet gav han ut ett hemmagjort, uppkopierat nyhetsbrev som han kallade för Expo, där han exponerade nazister och andra högerextremister. Det blev fröet till den antirasistiska tidskriften med samma namn som finns än i dag.
De senaste åren har Tobias Hübinette regelbundet sammanställt och publicerat statistik om det han kallar ”Sveriges supermångfald”. ”Nu har 34,62% av invånarna någon form av utländsk bakgrund”, skriver han exempelvis på sin blogg. Med hjälp av SCB och andra databaser visar han hur Sveriges befolkning har förändrats över tid – och hur ojämlikt vårt samhälle är.
Tobias Hübinette publicerar siffrorna för att han vill ”försöka bryta upp den intima relationen mellan svenskhet och vithet” och få alla ”att förstå att Sverige både är mångfaldspräglat och genomsegregerat”.
– Jag får väldigt mycket kritik från antirasister för att jag tar fram och publicerar de här siffrorna. Det heter att jag ger Sverigedemokraterna ammunition.
Vad svarar du dina kritiker?
– Att det är helt sant att jag ger SD ammunition. Men jag tycker att det är viktigt att sätta siffror på den nya svenska supermångfalden, och inte minst på det genomsegregerade Sverige. För mig går det först.
Som gammal SD-bevakare tycker Tobias Hübinette att partiet radikaliserats i maktställning. Att ogenerat använda ordet folkutbyte är en del i det, anser han.
– Jag tror att de upplever att de inte har något att förlora längre. De har en deal med den gamla högern som gör att de egentligen kan bete sig hursomhelst eftersom M, KD och L är helt beroende av SD:s mandat.
Ale kommuns kampanj för s k återvandring luktar av SD:s kryptonazistiska 90-talsår
Ale kommuns kampanj för s k återvandring luktar (för att inte säga stinker) av SD:s kryptonazistiska 90-talsår:
Att högerregeringen – p g a det famösa Tidöavtalet med SD – planerar att igångsätta en kampanj för att försöka få så många flyktinginvandrare som möjligt att s k återvandra är ett faktum och nu har Ale kommun förekommit regeringen och ”tjuvstartat” genom att sätta igång en egen kampanj i förväg för att försöka förmå de kommuninvånare som har ankommit till kommunen som flyktinginvandrare att återvandra.
Detta beror på att Ale numera styrs av samma uppsättning partier som styr landet – d v s de gamla borgerliga partierna (förutom C) har i Ale gått samman med SD p g a att SD har kommit att bli Ales näst största parti efter S som idag är kommunens ledande oppositionsparti.
SD Ale leds av Lena Camp som gick med i dåvarande SDU redan på 90-talet när SDU var rena plantskolan för nazister (och terrorister) och Camp deltog bl a i den beryktade s k Hess-marschen i danska Roskilde 1995 för att hylla den nazistiske ”martyren” Rudolf Hess (d v s A.H.:s närmaste man som var fånge i Spandaufängelset utanför Berlin fram till sin död).
I Ale kommun fanns det kort och gott under 90-talet en både mycket stor och mycket våldsam nazistisk skinheadscen kring det lokala vit makt-bandet Storm och SD Ale springer ur denna miljö.
Sammanfattningsvis är det därför inte förvånande att SD:arna i Ale nu ”tjuvstartar” med en egen kommunal kampanj för återvandring ivriga som de är att så fort det bara går ”hjälpa” invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Ale att ”återvända hem”.
SD Ale har därtill dessutom lyckats få igenom SD:s krav på ett s k ”migrationspolitiskt bokslut” och den just nu pågående kommunala kampanjen för återvandring är en del i detta s k bokslut som handlar om att utreda den utomeuropeiska invandringens kostnader och som SD-avdelningarna runtom i landet om och om igen motionerar om att få till stånd sedan årtionden tillbaka.
”Inom kort planerar regeringen att tillsätta en utredning om återvandring, det vill säga att personer som invandrat återvänder till sina hemländer. Redan nu sätter Ale kommun igång en kampanj i sociala medier för att informera om just återvandring – men det möter kritik i kommunen.”
Regeringen har ännu inte presenterat hur direktiven till utredningen kommer att formuleras. Men i Ale kommun har man redan nu startat en kampanj om återvandring, där man delar information från Migrationsverket på kommunens webbsida och i sociala medier.
(…)
Det var i december som de styrande partierna M, SD, KD och partiet Framtid i Ale att göra ett så kallat migrationspolitiskt bokslut. Där utreder man kostnader och intäkter kopplade till första generationens invandrare. Samtidigt beslutade man om informationskampanjen om återvandring.
Om den ständiga frågan rörande hur SD kan benämnas
Omedelbart efter att Kristerssons regering tillträdde och Tidöavtalet blev offentligt i höstas var jag antagligen en av de svenskar (och fr a svenska forskare) som förekom allra mest i utländsk media som något slags SD-expert efter att och i samband med att omvärlden plötsligt och närmast över en natt behövde få veta vad SD är för ett parti.
Efter att ha gett mängder av intervjuer i utländsk press (tidningar, magasin, digitala medier mm) samt deltagit i ett flertal utländska radio- och tv-program valde jag att tacka nej till fortsatta förfrågningar och inbjudningar efter kanske två månaders tid då det nästan gick överstyr under en period – d v s det tog alldeles för mycket tid och energi och jag är dessutom inte någon statsvetare eller ens samhällsvetare.
På sistone har förfrågningar om att bli intervjuad fortsatt att inkomma från utlandet men inte alls i samma utsträckning som tidigare för på det hela taget har kanske ”nyhetens behag” nu åtminstone stillats även om jag lät mig intervjuas av brittiska Financial Times för någon månad sedan samtidigt som att jag tackade nej till att vara med i franska Le Figaro för kanske tre veckor sedan.
”Nyhetens behag” ska här utläsas som den formidabla chock som inträdde i omvärlden efter att det stod klart att SD numera är ett stödparti till regeringen och som förenklat kan förstås med reaktionen ”men vad f-n – inte i Sverige av alla länder som ju alltid har varit världens mest antirasistiska land med västvärldens mest generösa invandringspolitik och mest progressiva integrationspolitik”.
Idag har dock en högprofilerad journalist som bl a bevakar EU-politiken hört av sig efter att det har blivit känt även utomlands att SD:s partiledare Jimmie Åkesson, som vid det här laget har kommit att bli något av en svensk ”kändis” i omvärlden sedan Kristerssons regeringsunderlag offentliggjordes för runt ett halvår sedan, idag har ifrågasatt Sveriges EU-medlemskap mot bakgrund av EU:s migrationspaket som SD är närmast militant emot och som SD dessutom leder motståndet emot på en paneuropeisk nivå genom att ha lyckats ena de båda partigrupperna ECR och ID plus det fristående ungerska regeringspartiet Fidesz.
Journalisten ifråga undrade bl a hur SD bör etiketteras i relation till just de andra likasinnade partierna i ECR och ID och eftersom jag inte hör till de svenskar och svenska forskare som anser att SD är ett nationalsocialistiskt, fascistiskt, antisemitiskt eller rasideologiskt parti (OBS: jag är väl medveten om att mängder av antirasister anser det men jag gör då inte det) så försökte jag i stort sett säga följande:
Tillsammans med några enstaka andra motsvarande partier runtom i Europa, vilka fortfarande existerar idag, har SD en långt mer extrem bakgrundshistoria än SD:s syskonpartier. SD kan helt enkelt betraktas som ett f d kryptonazistiskt parti och därmed går det t ex kanske att säga att SD är ett postnazistiskt parti såsom att Italiens nuvarande regeringsparti FdI är ett postfascistiskt sådant. SD var t ex emot adoptioner av utomeuropeiska barn av rasideologiska skäl och hade antisemitismen inskriven i partiprogrammet och i båda fallen en bit in på 00-talet och SD var därtill tidigare emot både EU och Nato och hade även fram tills nyligen tydliga ryssvänliga tendenser.
SD är m a o inte, svarade jag, ett ”normalt” ”mainstream”-högerpopulistiskt parti men ej heller numera ett högerextremt dito à la exempelvis belgiska VB eller spanska Vox samtidigt som det inte går att jämföra svenska SD med t ex norska FrP då SD är mer extremt än sina nordiska syskonpartier. Att kalla SD för nationalkonservativt, som ett stort antal syskonpartier till SD benämns som i det f d kommunistiska Central- och Östeuropa är inte heller en rakt av adekvat term för SD:s del utan det jag avslutningsvis i varje fall kunde gå i god för är att SD är ett på ytan högerpopulistiskt parti som officiellt själv kallar sig socialkonservativt och som samtidigt fortsatt bygger på en nationalistisk grund samt uppvisar vissa högerradikala sidor.
I veckan har svenska SD enat den paneuropeiska, högerpopulistiska och högerextremistiska rörelsen i kampen mot den s k vänsterliberala eliten och mot den utomeuropeiska invandringen
Under den innevarande veckan har större delen av EU-parlamentets båda partigrupper ECR och ID enats under svenska SD:s ledning (och därtill konkret under värmländska Weimers ledning), vilka tillsammans erhöll närmare 25% av de avgivna rösterna i 2019 års EU-val och representerar närmare 50 miljoner europeiska väljare.
De båda partigrupperna ECR och ID samlar EU:s högerpopulister och högerextremister och allmänt anses ID-partierna vara mer radikala liksom ofta också ryssvänliga och antisemitiska, vilket gör att ECR-partierna normalt tar avstånd från ID-partierna.
Men när idén om det s k ”folkutbytet” nu står på spel, som flera av ledamöterna i den nya storkoalitionen öppet refererar till när de talar om EU:s migrationspaket, har det uppenbarligen ingen betydelse om några av partierna är för Putins regim och har lite ”svårt för” judar utan det allra viktigaste är kort och gott att tillsammans rädda de infödda majoritetseuropéerna från att gå under för evigt genom att en gång för alla stoppa den utomeuropeiska invandringen.
Igår genomförde ECR- och ID-partierna en offentlig och gemensam styrkemanifestation i form av en presskonferens i EU-parlamentet i Strasbourg som leddes av SD:s Charlie Weimers och tillsammans förklarade de krig mot EU:s migrationspaket, som svenska M har förhandlat fram under ledning av Tomas Tobé i samband med att det är Sverige och Kristerssons regering som för närvarande håller i EU:s ordförandeklubba.
För oss som har följt SD under många år är det nästan overkligt att ta in att det en gång så våldsamma kryptonazistiska mikropartiet som de andra partierna nere på kontinenten (och inte minst i våra grannländer) tidigare tyckte rätt så synd om (d v s det pyttelilla och patetiska svenska partiet som ständigt plågades av både nazi- och rasskandaler samt fraktionsbildningar och utbrytningar i ”tid och otid”) och aldrig trodde skulle komma någon vart nu har uppnått en sådan auktoritet och ställning i Europa att det numera kan anföra hela den paneuropeiska, högerpopulistiska och högerextremistiska rörelsen i kampen mot den s k vänsterliberala eliten och mot den utomeuropeiska invandringen.
Åtskilliga av de andra partierna kunde då redan på 90- och 00-talen ”kamma hem” 25-35% av rösterna i sina respektive länder medan SD tvingades ”harva på” med 0,25-1% och så sent som 2010 var Sverige fortfarande ett av de länder i Europa som saknade ett högerpopulistiskt parti i sitt folkvalda parlament.
Idag är dock SD ett av Europas allra mäktigaste partier i sitt slag sett till politiskt inflytande och därtill Sveriges näst största parti sedan det senaste valet och för SD:s del går det inte att underskatta vad gårdagens presskonferens betyder på en symbolisk nivå liksom i den svenska s k nationella rörelsens annaler:
Det taffliga, töntiga och nog också smått tröga ”kusinen från landet”-minipartiet som de italienska, belgiska, schweiziska, franska, danska, österrikiska, norska och holländska m fl syskonpartierna (hån)log och (hån)skrattade åt bakom ryggen i decennier har nu äntligen fått sin revansch och leder idag de infödda majoritetseuropéernas kamp på liv och död för att antingen segra eller gå under.
Ärans och hjältarnas folk (d v s svenskarna) har helt enkelt kommit att axla samma millenaristiska ”manifest destiny” som tyskarna en gång i tiden tog på sig för kontinentens del ”när det begav sig” på 1930- och 40-talen och som fransmännen och österrikarna omväxlande har gjort under modern tid för att inte tala om polackerna och ungrarna och för SD är detta inget annat än det största och viktigaste hedersuppdraget någonsin i både partiets och den svenska s k nationella rörelsens snart 100-åriga historia.
Tobias Hübinette 