Kategori: Sverigedemokraterna

SD:s egna Anton Drexler, d v s SD:s mytomspunna grundare och första chefsideolog, ”hjärna” och ”motor” Leif Zeilon, har återknutit kontakten med SD (och därtill tack vare den högerextrema Korea-experten Tommy Hansson):

SD:s egna Anton Drexler, d v s SD:s mytomspunna grundare och första chefsideolog, ”hjärna” och ”motor” Leif Zeilon, har återknutit kontakten med SD (och därtill tack vare den högerextrema Korea-experten Tommy Hansson):
640@60.jpg
 
En gång i tiden höll A.H. det gamla NSDAP:s föregångare och grundare (d v s Anton Drexler och hans krets som 1919 grundade Deutsche Arbeiterpartei som sedermera kom att utvecklas till NSDAP) ”kort” (d v s de fick aldrig något större inflytande efter NSDAP:s formidabla genombrott i valen och de hyllades mest som just föregångare och symbolfigurer och inget annat) och så har även Jimmie Åkesson och SD:s nuvarande ledning hittills och officiellt hanterat och behandlat SD:s föregångare och grundare, d v s Leif Zeilon och hans krets som grundade BSS och Sverigepartiet 1979 respektive 1987 och som sedermera kom att utvecklas till SD. Efter SD:s formidabla genombrott i valen har SD (internt) visserligen hyllat Zeilon och hans krets (såsom Lars Kärnestam, Jerker Magnusson, Sven Davidson, Lars Ljung, Ulf Ekberg, Ulf Ranshede m fl) som just föregångare och symbolfigurer men inte mer än så.
 
Efter att Åkesson och hans sydsvenska ”de fyras gäng” sakta men säkert tog makten över SD på 00- och 10-talen så ”rensades” i stället de allra flesta av de gamla BSS:arna och sverigepartisterna bort liksom SD:s ärrade ”Alte Kameraden” från 1990-talets våldsamma ”Kampfjahren” med några få undantag (såsom SD Huddinges starke man Arnold Boström och den mångårige partistyrelseledamoten David Lång samtidigt som t o m en av SD:s tidiga ungdomsledare Johan Rinderheim tvingades ut ur partiet) även om åtskilliga av dem kvarstannade som partimedlemmar men nu uppmärksammar Expressens David Baas att flera av de gamla BSS/SvP/SD-veteranerna på senare tid har återknutit kontakten med partiet såsom Leif Zeilon – d v s SD:s motsvarighet till Anton Drexler – och flera av dem har också ställt upp som SD-kandidater i olika kommuner i de senaste valen.
 
”Expressen kan nu visa hur ledande BSS- och vitmaktpersoner engagerade sig för SD i valet i höstas – och att riksdagsledamoten David Lång för några år sedan var på en SD-middag med BSS-ideologen Leif Zeilon. – Han sa att han var väldigt nöjd med partiets utveckling, säger Lång om mötet.”
 

Över en tredjedel av alla majoritetssvenska män och (möjligen) en fjärdedel av alla unga majoritetssvenska kvinnor skulle rösta på SD om det vore val idag

Över en tredjedel av alla majoritetssvenska män och (möjligen) en fjärdedel av alla unga majoritetssvenska kvinnor skulle rösta på SD om det vore val idag:
 
KD är just nu (och dessutom i rasande takt) på väg att bli Sveriges ”svar på” och motsvarighet till nederländska FvD (Forum voor Democratie), franska DLF (Debout la France) och flera liknande partier runtom i Europa, d v s kort och gott det parti som inte är det ”klassiska” och stora högerpopulistiska partiet och ej heller det ”traditionella” och gamla högerpartiet utan det parti som hamnar någonstans mellan det gamla högerpartiet (d v s M för svensk del) och det stora högerpopulistiska partiet (d v s SD för svensk del). KD har helt enkelt lyckats ”profitera” på den konservativa orkan som just nu blåser över västvärlden inklusive över Sverige och som stavas att ”fronta” mot allt vad utomeuropeisk invandring heter.
 
I Sifos senaste opinionsmätning är det statistiskt säkerställt att det nu bara skiljer knappt 4 procentenheter mellan M och KD och KD kommer kanske möjligen snart att tangera och t o m ”spräcka” sitt egna opinionsmätningsrekord på 13,9% som gällde 1999 under Alf Svenssons tid (OBS: KD under Svenssons tid var då ett helt annat parti än KD under Busch Thors tid och fr a har både KD:s kärnfrågor och väljarunderlag förändrats sedan 1999).
 
Medan M fortsätter att ”blöda” väljare till både SD och KD så fortsätter SD att konsolidera sig som Sveriges näst största parti före M och efter SAP.
 
Bland landets män är SD numera lika stora som SAP med ett stöd på över 25% bland männen som är mellan 30-64 år gamla och bland männen som är mellan 50-64 år gamla så ligger stödet för SD numera på hela 31%. Mycket tyder på att SD och SAP därmed är jämnstarka bland landets arbetarmän och särskilt gäller det den övre arbetarklassen och LO:s övre skikt. Därtill är SD och M antagligen numera jämnstarka bland landets företagare.
 
Översatt till majoritetssvenska män och män med bakgrund i övriga Norden så innebär det att en bra bit över en tredjedel av alla majoritetssvenska och nordiska män i landet skulle rösta på SD om det vore val idag.
 
SD ”vinner” numera också allt fler kvinnor och fr a gäller det de unga kvinnorna: SD ligger nu på närmare 18% bland alla kvinnliga väljare mellan 18-29 år och vilket är mycket anmärkningsvärt då 35-40% av alla invånare mellan 18-29 år numera har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund. Översatt till majoritetssvenska kvinnor så innebär det möjligen att hela 25% av alla unga majoritetssvenska kvinnor skulle rösta på SD om det vore val idag.
 
SD har fram tills nu haft mycket svårt att attrahera landets kvinnor inklusive de majoritetssvenska kvinnorna och särskilt gäller det de medelålders och äldre kvinnorna bland vilka SD har ett lågt eller t o m mycket lågt stöd. Detta har resulterat i att samtliga andra riksdagspartiers väljarkårer (utom möjligen M) har dominerats av kvinnor fram tills nu p g a att SD har lagt beslag på en så extremt hög andel av landets män. Den senaste Sifo-undersökningen indikerar därmed att någonting håller på att hända bland landets unga vuxna kvinnor och att SD s a s har ”framtiden för sig” åtminstone bland tonårstjejerna och bland de 20-åriga kvinnorna.
VAL.jpg

Den konservativa statsvetarprofessorn Emil Uddhammar jämför idag Centerpartiets förflutna med Sverigedemokraternas förflutna i en gästledare i Svenska Dagbladet

Att det finns en vrede mot C inom stora delar av högern efter det senaste valet kan jag förstå utan att själv vara höger liksom att jag också kan förstå att stora delar av högern sympatiserar med KD:s öppning mot SD då opinionsundersökning efter opinionsundersökning ju har visat att en absolut majoritet av moderatväljarna vill att M ska börja samarbeta med SD men när Svenska Dagbladet låter en professor i statsvetenskap likställa C:s förflutna med SD:s förflutna så är det inget annat än ren och skär historierevisionism som går i samma anda som när SD i det närmaste likställer SAP med tyska NSDAP eller åtminstone beskyller SAP för att vara ett parti med rasideologiska och antisemitiska rötter:
 
Den rätt så konservativt lagda statsvetarprofessorn Emil Uddhammar jämför och likställer idag C:s förflutna med SD:s förflutna i en ledare i SvD som syftar till att försvara KD:s öppning (och M:s förestående dito) mot att samarbeta med SD.
 
Under 1900-talets första hälft var det då riktigt gott om riksdagspolitiker som omhuldade det svenska rastänkandet, den svenska rasforskningen och den svenska raspolitiken och de enda som egentligen var explicit emot dåtidens hegemoniska idéer om ras och svenskhet (d v s föreställningen om att svenskarna var vitast av alla folk på jorden och därför skulle skyddas från s k rasfrämlingar och från s k rasblandning) var vissa kristna, vissa liberaler och vissa socialister i dåtidens svenska riksdag och tyvärr fanns det också alltför många antisemitiskt lagda riksdagsledamöter under samma tidsperiod men antisemitismen var dock aldrig inskriven i något av de stora partiernas partiprogram.
 
Visst var väl C tillsammans med dåvarande M antagligen allra mest anfrätt av rastänkandet och antagligen också av antisemitismen men det går inte att på något sätt jämföra C:s historia med SD:s historia och det säger jag utan att vare sig vara statsvetare (eller historiker) eller professor:
 
Dåvarande C:s partiprogram från 1933 var då en helt och hållet integrerad del av dåtidens allmänna svenska rastänkande och i praktiken alla dåtida partier utom dåvarande V hade skrivit in värnandet om den s k nordiska rasen (d v s om de infödda vita majoritetssvenskarna) i sina partiprogram på 1920- och 30-talen men dåvarande SD:s både rasideologiska och antisemitiska partiprogram som gällde i olika versioner mellan 1988-99 var då inte en integrerad del av 1980- och 90-talens Sverige utan tvärtom ett program som på alla sätt och vis stack ut som mycket extremt när 1900-talet gick mot sitt slut.
 
 
”Centerpartiet, eller Bondeförbundet som det då hette, hade vid den tiden en känd professor som riksdagsman, Sten Wahlund. Denne var statistiker vid institutet för rasbiologi i Uppsala och publicerade bland annat en studie av samernas rasegenskaper tillsammans med institutets chef Herman Lundborg. Otto Wallén, en annan riksdagsman för bondeförbundet, var uttalad antisemit.
 
För dagens centerledning kan en läsning av partiets grundprogram från 1933 också vara av intresse, inte minst om temat för dagen är partiers rötter och eventuella rasism. Där står under punkt IV:
 
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.
 
Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.”
 
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, men någon stor uppgörelse inom centern med sitt förflutna har inte skett, trots att forskningen konstaterat att partiet var det avgjort brunaste då. En ytligt hållen essä av en amatörforskare, är det mesta som presterats.
 
Några av de ledande mediepersoner som i dag ropar att vissa partier har ett förflutet som för evigt dömer dem till fredlöshet, tycks ha glömt att de själva bara för några år sedan påpekade ett lika klandervärt eller än värre förflutet just hos centerpartiet.
 
Kanske är det så att de flesta partier har något som kryper under stenarna, om man är villig att lyfta på dem. Kanske är det också så, att en deklaration att man är beredd att tala med alla partier i riksdagen innebär en något lägre grad av hyckleri, än att skenheligt utgå från att just man själv har en själ vit som snö och ett alldeles obefläckat förflutet.”

Nedslående data från senaste Förtroendebarometern

Nedslående (men också fascinerande) data från Medieakademins senaste Förtroendebarometer:

Det s k svenska folket har bl a allra högst förtroende för Kungahuset och Systembolaget bland landets olika samhällsinstitutioner och myndigheter och integration är det politikområde som hamnar på en rejält ”brutal” jumboplats vad gäller möjligheten att klara av och lösa integrationen inför framtiden och inte särskilt många av SD:arna uppvisar ett högt förtroende för samhället i stort.

Hög.jpg

Inte.jpg

SVT.jpg

En psykoanalytisk studie i ”SD-mannen”

Kalle Segerbäcks fullständigt unika och även rejält intima dokumentärfilm ”Mattias Karlsson – året fram till valet” som SVT sände alldeles nyligen är (åtminstone för mig, som är intresserad av psykoanalytisk teori i relation till frågor om kön, maskulinitet, ras och vithet) på alla sätt och vis en närstudie i ”SD-mannens” psyke (SIFO:s senaste väljarbarometer gav då vid handen att 26% av alla män i landet skulle rösta på SD om det hade varit val i förra veckan och i vissa ålderskategorier så handlar det om uppemot 30% och översatt till majoritetssvenska män så bör det betyda att minst 1/3 av alla majoritetssvenska män numera är SD:are och just ”SD-män”) och här är åtminstone mina ”best of”-stillbilder från filmen.

 

Bedå.jpg54516596_10156308969315847_2812537747279970304_o.jpg54357739_10156308967885847_9149122459012694016_o.jpg55549701_10156308968860847_5598988584758542336_o.jpg55529859_10156308968200847_2431415590817103872_o.jpg54435257_10156308969095847_418808385656324096_o.jpg53524806_10156308968635847_156731319500406784_o.jpg54200896_10156308969710847_4840067678871748608_o.jpg54385190_10156308969135847_69151498906370048_o.jpg54463068_10156308969340847_3061410430405574656_o.jpg54731363_10156308969350847_7536276215464722432_o.jpg
53700326_10156308968690847_8475758555792670720_o.jpg
54257496_10156308969470847_2996057254546898944_o.jpg54435161_10156308969495847_1391278488589172736_o.jpg

Reflektioner rörande SD och den kommande lågkonjunkturen

Läser just nu om Björn Elmbrants utmärkta bok ”Innan mörkret faller” som handlar om varför Sverige inte blev en högerextrem diktatur mellan 1929-34 samtidigt som Tyskland blev det trots att delar av både den svenska bonderörelsen (d v s dåtida C) och den svenska borgerligheten (d v s dåtida M och KD) högerradikaliserades under dessa år och det går verkligen kalla kårar längs ryggen när jag läser att den allra viktigaste statistisk-demografiska variabeln och faktorn som gjorde att NSDAP gick från att vara ett sydtyskt ”miniparti” med 2,6% av rösterna bakom sig till att bli Tysklands enskilt största parti med 37,3% var den massarbetslöshet som 1929 års börskrasch och efterföljande lågkonjunktur förorsakade p g a 1920-talets s k neoklassiska ekonomiska politik som förgäves försökte återvända till Brittiska imperiets s k Manchesterliberalism.
 
Idag har i praktiken samtliga s k arbetsföra majoritetssvenskar ett arbete och i huvudsak en heltidsanställning och åtskilliga av landets majoritetssvenska tonåringar och pensionärer förvärvsarbetar dessutom i större eller mindre utsträckning p g a den extrema arbetskraftsbrist som just nu råder på den svenska arbetsmarknaden men trots detta har SD ökat från att tidigare ha varit ett sydsvenskt 2,9%-”miniparti” till att erhålla 17,5% av rösterna i valet i september förra året och ända sedan årsskiftet har partiet stadigt varit Sveriges näst största parti och legat på 19-20% i samtliga opinionsundersökningar.
 
Med all sannolikhet så kommer det snart en lågkonjunktur eller åtminstone en gradvis och kanske t o m rejäl avmattning av den just nu rådande högkonjunkturen som i stort sett har inneburit full sysselsättning (och mer därtill då även majoritetssvenska tonåringar och pensionärer har ”massmobiliserats” för att hålla den svenska tillväxten uppe) för lejonparten av landets majoritetssvenskar i ålderskategorin 25-64 år och den dagen då den idag mycket välbetalda och mycket välmående majoritetssvenskdominerade övre arbetarklassen och majoritetssvenskdominerade medelklassen (och både den lägre och den övre medelklassen) börjar känna av en viss arbetslöshet så kan det nog tyvärr bara sluta riktigt illa för att inte säga i katastrof.
 
Elmbrant skriver då att massarbetslösheten och lågkonjunkturen på 1930-talet föregicks av den s k neoklassiska ekonomiska teorins s k ”brittsommar”, d v s även 1920-talet var en slags nyliberalismens ”guldålder” som både de dåtida socialdemokraterna och de dåtida liberalerna omfamnade och vilket slutligen ledde till både socialdemokraternas och liberalernas undergång (liksom den radikala vänsterns dito):
 
Ur Elmbrants bok ”Innan mörkret faller” från 2015:
 
”Allt ska inte läggas SPD till last. Partiets handfallenhet gäller definitivt också för de mer eller mindre liberala småpartierna i Tyskland. Även de underskattar nazismens genomslagskraft. Liberalerna i DDP krymper från 5,6 miljoner röster 1919 till 1,3 miljoner 1930. Ett skäl är förstås att de – liksom Rudolf Hilferdings socialdemokrater – har omfamnat de liberala ekonomiska teorier som i allas åsyn havererar.
 
Som Karl Polanyi skriver i boken ”Den stora omvandlingen” är det människornas fåfänga uppoffringar för ett bankrutt system som blir avgörande för utgången. När enskilda pressas till att upprätthålla den liberala fiktionen om ett självreglerande marknadssystem blir ”det mänskliga samhället till alla delar ett bihang till det ekonomiska systemet”, skriver han.”
 
(SPD = de dåtida tyska socialdemokraterna, DDP = de dåtida tyska vänster/socialliberalerna)

I valet 2018 röstade fler kvinnor än någonsin på SD: Om ett antal svenska kvinnor som har spelat en viktig roll inom den svenska extremhögern

DN:s Hanna Jakobson och Hugo Ewald uppmärksammar idag på den Internationella kvinnodagen att SD:s ”flirt” med de kvinnliga väljarna delvis ändå lyckades i höstas – fler kvinnor än någonsin röstade trots allt på SD i september förra året motsvarande 12% av de kvinnliga väljarna även om det var långt ifrån de manliga väljarnas procentsiffra på 23% och sedan ett tag tillbaka samlar SD en så hög andel av samtliga manliga väljare i landet att alla övriga partiers väljarkårer numera domineras av kvinnor.
 
Historiskt sett har de högerextrema och högerpopulistiska partikadrerna och väljarkårerna generellt alltid dominerats av män och generellt också av unga män och generellt från medelklassen under mellankrigstiden och generellt från arbetarklassen under 2010-talet. Dock har det alltid funnits vissa undantag såsom det norska nazistpartiet Nasjonal samling som under ockupations- och krigsåren agerade som Norges (illegitima) regeringsparti och som dominerades av kvinnor på 1930-talet och detsamma gällde det svenska schartauanska och ”ultralutherska” Kyrkliga folkpartiet.
 
Historiskt sett har också påfallande många svenska kvinnor spelat en viktig roll och även innehaft viktiga positioner inom den svenska extremhögern såsom den 91-åriga Vera Oredsson som var Sveriges allra första kvinnliga partiledare mellan 1975-78 när hon då ledde Nordiska rikspartiet (NRP) och utöver Paula Bieler som intervjuas i dagens DN har ett flertal kvinnor genom åren även haft framträdande poster inom SD såsom Madeleine Larsson som var talesperson för SD mellan 1990-91, Solveig Metus Renhammar som var en av SD:s första kommunfullmäktigeledamöter i Dals-Ed mellan 1991-94 och Tina Hallgren-Bengtsson som var SD:s vice ordförande mellan 1993-95 och även om det nog är symptomatiskt att SD Kvinnor, som nyss hade konferens i Norrköping, bildades så sent som 2010 så är det en händelse som ser ut som en tanke att SD:s två första kommunstyrelseordföranden sedan förra årets val ju båda är kvinnor, nämligen Louise Erixon i Sölvesborg och Cecilia Bladh in Zito i Hörby.
 
Ett (mycket litet) urval bemärkta kvinnor inom den svenska extremhögern:
 
Lizzie Carlsson (1892-1974). Gift med professor Gottfrid Carlsson, som var medlem i NSAP/SSS, och mor till professor Sten Carlsson som också han var medlem i NSAP/SSS. Medlem i NSAP/SSS 1937-39, i RST 1937-39 och i SSF 1938. Skribent i Sverige-Tyskland 1938-39. Föredrag för SM 1938-39 och författarinna till Världssamling för fred-ett internationellt krigsparti (1937), Den radikala kvinnopacifismens verkliga ansikte (1937) och Vid yttersta och sista gränsen (1940).
 
Astrid Cleve von Euler (1875-1968). Professor och gift med professorn och nobelpristagaren Hans von Euler-Chelpin som var medlem i RST. Medlem i RST 1937-42, i SO 1941-52 och i STF 1943. Skribent i Fri Opposition 1937, i Sverige Fritt 1940-41 och i Fria Ord 1951-64.
 
Gudrun Cronstedt (1902-92). Grevinna, Stockholm. Medlem i LL i Finland och i SNF 1972-92. Styrelseledamot i SNF.
 
Sigrid Gillner (1891-1975). F d riksdagsledamot och författarinna. Medlem i SNF 1936-41 och i RST 1940-42. Skribent i Sverige-Tyskland 1940-42, i Helsingborgs Dagblad och i Nationell Tidning. Medförfattarinna till Det kämpande Tyskland (1941) och författarinna till I majoriteternas fängelse (1936), Den efterlysta oppositionen (1938), Så kom kriget (1940) och Den nödvändiga segern (1945).
 
Lili Hamilton (1893-1962). Grevinna och gift med kommendörkaptenen och greven Percy Hamilton, som var medlem i SNF. Medlem i SNF 1944-55, i HTB 1945-61 och i CS 1957. Skribent i Nation Europa 1952 och 1962, i Fria Ord 1952-62 och i Nationell Tidning 1954-55. Riksdagskandidat för SNF 1944. Författarinna till Min Tysklandsresa hösten 1950 (1950).
 
Hilma Hansegård (1884-1974). Advokat. Medlem i NSAP/SSS 1933-36. Skribent i DSN/DSF 1933-34 och i Nationell Socialism 1935. Riksdagskandidat för NSAP/SSS 1936.
 
Torun Hedlund-Nyström (1908-86). Pol mag. Medlem i RST 1938-44. Skribent i Lunds Dagblad och i Sverige-Tyskland 1941-43. Författarinna till Polens fjärde delning (1940). Redaktionssekreterare för Sverige-Tyskland 1941-43.
 
Birgit Lange (1901-93). Författarinna. Gift med professor Karl Olivecrona, som var medlem i SO/NSR och RST. Medlem i SO/NSR 1941 och i RST 1941. Författarinna till Vårt gemensamma väl (1940), Under en revolution (1941) och En fredlig ordning (1942).
 
Ingrid Magne (1883-1970). Gift med fabrikör Ernst Magne, som var medlem i SNSP, SNF, RST och SO/NSR. Medlem i SNSP 1934-36, i SNF 1939-41 och i SO/NSR 1941. Kvinnoledare för SNSP, SNF och SO/NSR på Gotland.
 
Ruth Olsson (1890-1973). Medlem i SM 1937-41 och i RST 1937. Skribent i Nationell Krönika 1940, i Dagens Eko 1941 och i Sverige Fritt. Föredrag för SM 1937 och 1940. Författarinna till Vad kvinnan vill (1937) och Den svenska kvinnan och vår tid (1937). Ledare för SMs kvinnliga avdelning.
 
Elisabeth Palme (1890-1972). Friherrinna och och gift med Gunnar Palme samt mor till Olof Palme. Medlem i STF 1938 och svensk ledare för Deutscher Frauenbund 1940-41.
 
Anna-Stina Pripp (1891-1974). Medlem i SSP 1938-45 och i HTB 1945. Skribent i Folkets Dagblad 1942 och i Tidens Röst. Riksdagskandidat för SSP 1942. Ansvarig utgivare för Tidens Röst 1942.
 
Birgit Rodhe (1915-98). Statsråd och fil dr. Medlem i SO/NSR 1933-36 och SNF 1939. Skribent i Vägen Framåt 1936 och 1938.
 
Lilian von Rosen (1904-2000). Dotter till hovstallmästaren och greven Clarence von Rosen, som var medlem i RST och SO/NSR. Skribent i Sverige-Tyskland 1938 och i Sverige Fritt 1941.
 
Vigdis Simonsen (1918-92). Medlem i NS i Norge, i NRP 1968-92 och i SNF 1979-92. Riksdagskandidat för NRP 1973.
 
Ingrid Skantze (1910-95). Medlem i SFV 1973. Riksdagskandidat för SFV 1973.
 
Grete af Ström (f 1899). Friherrinna och majorska. Mor till Richard af Ström, som var medlem i NSAP/SSS och frivillig i Waffen-SS. Medlem i NSAP/SSS 1943, i SSF 1943 och i SSP 1944. Skribent i Ungt Folk, i Folkets Dagblad och i Nation Europa 1954. Föredrag för SM 1936-37. Flyktingsmugglare vid krigsslutet.
 
Nora Torulf (1903-93). Medlem i SNF 1934-41, i RST 1938, i SO/NSR 1941-66 och i HTB 1945. Skribent i Sverige-Tyskland 1938-41 och i Vägen Framåt 1940-66. Föredrag för SM 1938 och 1941. Medförfattarinna till Det kämpande Tyskland (1941) och författarinna till Kvinnlig samhällstjänst (1937). Talare på möten. Ledare för SNFs och SO/NSRs kvinnoavdelningar.
 
Fanny von Wilamowitz-Moellendorf (1882-1958). Författarinna och syster till Carin von Kantzow, som var gift med Hermann Göring. Medlem i NSB 1935, i STF 1942-47 och i HTB 1946. Författarinna till Resan till det okända landet: Tyskland (1933) och Carin Göring (1938).
 
Annie Åkerhielm (1869-1956). Författarinna. Dotter till Sveriges förste anarkist Nils Herman Quiding. Medlem i GF 1930-31, i RST 1937-44, i STF 1943, i SO/NSR 1944, i SSP 1944 och i HTB 1945. Skribent i Nya Dagligt Allehanda 1913-36, i Sverige-Tyskland 1938-44, i Nationell Krönika 1940, i Sverige Fritt 1940-45, i Ungt Folk 1942, i Folkets Dagblad 1943, i Stormfacklan 1944, i Dagsposten, i DSN/DSF 1946, i Krets-Nytt 1952, i Fria Ord 1954, i Nation Europa 1955 och i Bohus Läns Folkblad. Författarinna till Dagar i Berlin oktober 1940 (1940).
 
 
”Sverigedemokraterna har historiskt varit ett parti som lockat män. Inför höstens val rullade SD ut en massiv charmoffensiv: Fler kvinnor i valstugorna och på valaffischerna. Valfrågor tydligt adresserade till den kvinnliga väljarskaran.
 
Förslag som ökad rätt till heltid och slopade delade turer skulle locka kvinnor i välfärdsyrken, hedersrelaterade frågor skulle väcka intresset hos utrikesfödda kvinnor. Reformer mot psykisk ohälsa och trygghetsrelaterade frågor riktade sig extra mycket till yngre kvinnor.
 
Offensiven lyckades till viss del. 2014 fick partiet enligt SCB:s valundersökning stöd från 7 procent av kvinnorna. Enligt SVT:s vallokalundersökning Valu röstade 12 procent av de kvinnliga väljarna på SD i höstens val mot 23 procent av de manliga väljarna. SD är därmed det parti med störst skillnad mellan hur många kvinnor och män som röstar på partiet.
 
– Ser man till medlemskåren ökar vi snabbare bland kvinnor än män. Men det är uppenbart att det inte går lika snabbt när det gäller rösterna. De ökar inte så mycket som vi hade hoppats, säger SD-toppen Paula Bieler, riksdagsledamot samt ledamot i partistyrelsen och partiets maktkärna verkställande utskottet.”