Kategori: Sverigedemokraterna

Stödet för SD fortsätter att vara högt bland manliga arbetare och särskilt inom byggbranschen och tillverkningsindustrin

Förra veckan framgick det att stödet för SD har ökat under sluttampen av pandemin i SCB:s partisympatiundersökning för maj 2021 och i den detaljredovisning av undersökningen som SCB publicerade idag framgår det att stödet just nu bl a ökar bland invånarna i ålderskategorin 30-49 år, bland utrikes födda samt bland de som har en gymnasieutbildning som sin högsta utbildningsnivå.

I övrigt är SD fortsatt som allra störst bland landets män och det enskilt största partiet bland både alla män i riket liksom i Sydsverige och partiet. Anmärkningsvärt är f ö att endast 2,6% av alla kvinnliga akademiker och kvinnliga högre tjänstepersoner skulle ha röstat på SD om det hade varit val i maj i år.

Ett urval demografiska subgrupper som sticker ut i SCB:s senaste partisympatiundersökning för maj 2021 vad gäller stödet för SD:

invånare i Stor-Malmö: 19,4%

invånare i Västsverige: 19,8% (män 25,2%)

invånare i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län: 20% (män 28,2%)

invånare i Skåne och Blekinge: 27,4% (män 30,5%)

samtliga män 30-49 år: 25,1%

samtliga män 75 år och uppåt: 27,9%

samtliga män 55-64 år: 31%

samtliga kvinnor 55-64 år: 22,3%

inrikes födda män: 26%

män med en medelinkomst: 28,1%

män som bor i villa eller radhus: 25,3%

män som bor i hyresrätt: 27,1%

män med gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå: 30,3%

män med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå: 35,2%

män som förvärvsarbetar: 25,4%

arbetarmän som förvärvsarbetar: 35,5%

facklärda arbetarmän som förvärvsarbetar: 39,2%

manliga tjänstemän på mellannivå som förvärvsarbetar: 19,8%

män med chefsyrken: 24,1%

män inom områdena administration, omsorg och försäljning: 26,7%

män inom områdena lantbruk, byggverksamhet och tillverkning som förvärvsarbetar: 39,5%

privatanställda män: 25,9%

privatanställda arbetare oavsett kön: 30,9%

manliga TCO-medlemmar: 19,8%

LO-medlemmar oavsett kön: 25,8%

manliga LO-medlemmar: 30,7%

ensam/egenföretagare oavsett kön: 28,5%

manliga företagare i allmänhet inklusive lantbrukare: 32,5%

Samtliga partier ställer sig bakom ett förslag från socialutskottet om att Sverige snarast ska tillsätta en utredning om den korrupta svenska (och globala) adoptionsindustrin. S och MP har reserverat sig och riksdagsdebatt i frågan äger rum den 10 juni.

Tack vare Vänsterpartiets solidariska kamp och outtröttliga engagemang för de utlandsadopterades rättigheter har frågan om den korrupta svenska (och globala) adoptionsindustrin funnits med på den svenska politiska agendan ända sedan 2018 och nu har samtliga riksdagspartier i socialutskottet utom de två partierna i Löfvens rödgröna regering ställt sig bakom ett förslag (Socialutskottets betänkande 2020/21:SoU12) att Sverige snarast ska tillsätta en statlig utredning i frågan i stil med den nederländska utredningen som offentliggjordes i februari i år.

Den 22 februari i år lovade socialminister Lena Hallengren att regeringen skulle tillsätta en sådan utredning i en intervju i Dagens Nyheter med anledning av DN:s artikelserie ”Barn till varje pris”, den 2 mars lovade hon detsamma i ett interpellationssvar till Vänsterpartiet i riksdagen och den 28 april lovade Hallengren än en gång detsamma i ett svar till Sverigedemokraternas (och SD-Kvinnors ordförande) Linda Lindberg (SD har då skriftligen begärt en utredning av den svenska internationella adoptionsverksamheten under åren 1960–90).

Den 10 juni – samma dag som SVT:s Uppdrag granskning visar ”De stulna barnen” (en dokumentär i fyra delar) – är nu en debatt inplanerad i riksdagen om socialutskottets förslag.

Följande ledamöter har deltagit i beslutet och de socialdemokratiska och miljöpartistiska ledamöterna har reserverat sig mot förslaget: Acko Ankarberg Johansson (KD), Kristina Nilsson (S), Camilla Waltersson Grönvall (M), Ann-Christin Ahlberg (S), Johan Hultberg (M), Per Ramhorn (SD), Mikael Dahlqvist (S), Sofia Nilsson (C), Karin Rågsjö (V), Ulrika Heindorff (M), Carina Ståhl Herrstedt (SD), Yasmine Bladelius (S), Dag Larsson (S), Lina Nordquist (L), Nicklas Attefjord (MP), Pia Steensland (KD) och Linda Lindberg (SD).

”Regeringen bör snarast utreda internationella adoptioner Regeringen bör snarast utreda hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner till Sverige från 1900-talets mitt och fram till idag. Det anser socialutskottet som föreslår att riksdagen riktar ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om detta. Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverar sig mot förslaget.”

https://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/2021/jun/3/regeringen-bor-snarast-utreda-internationella-adoptioner

”Det har gått tre år sedan misstänkta oegentligheter i samband med adoptioner från Chile första gången uppmärksammades av nyhetsmedia i Sverige. I Chile pågår en brottsutredning om bortförande av barn och oegentligheter inom adoption.

Socialutskottet anser att regeringen bör se till att klargöra hur adoptionsförmedlingen har fungerat i Sverige. Enligt utskottet finns det ett behov av en utredning av internationella adoptioner till Sverige från bland annat Chile sedan 1900-talets mitt och fram till idag. En sådan utredning bör också få betydelse för hur arbetet med internationella adoptioner bedrivs framöver.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringen snarast bör tillsätta en utredning med syftet att klarlägga hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner till Sverige från 1900-talets mitt och fram till idag. Socialutskottet föreslår att riksdagen riktar ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om detta.

Förslaget om tillkännagivande är ett utskottsinitiativ från socialutskottet. Det betyder att förslaget har väckts i utskottet och att det inte bygger på ett regeringsförslag eller en riksdagsmotion, vilket annars är det vanliga.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet delar utskottets bedömning att det finns ett behov av att få klarhet i hur den internationella adoptionsverksamheten fungerat liksom av att få veta vilka effekter systemet fått och vilket ansvar staten och andra aktörer har haft. Men enligt en gemensam reservation från partierna pågår det inom Regeringskansliet ett arbete med att ta fram direktiv till en utredning om den internationella adoptionsverksamheten. Partierna anser att resultatet av det arbetet bör avvaktas och att något tillkännagivande därför inte bör lämnas.”

SD ökar tyvärr i SCB:s stora partisympatiundersökning och är fortsatt det enskilt största partiet bland de svenska männen liksom i Sydsverige

SD ökar tyvärr i SCB:s stora partisympatiundersökning som släpptes precis nyligen nu när pandemin närmar sig sitt slut.


Därtill fortsätter SD att vara landets enskilt största parti för de svenska männen medan SD är jämnstarka med både C och V bland de svenska kvinnorna.


Om det hade varit val i maj 2021 så hade SD bl a erhållit 26,9% av samtliga mäns röster liksom 25,2% av rösterna i Sydsverige där SD är det enskilt största partiet, 20,9% i Östra Mellansverige, 19,7% i Norra Mellansverige samt 18,7% i Västsverige.

Det är mycket troligt att över 1/3 av alla majoritetssvenska män och män med bakgrund i övriga Norden och Europa numera sympatiserar med SD.

Personer som sympatiserar med SD, M och KD hyser i högre grad antisemitiska föreställningar och attityder än personer som sympatiserar med C, MP, V och FI och detsamma gäller personer som identifierar sig som muslimer och delvis även som kristna

Myndigheten Forums för levande historia nya rapport ”Antisemitism i Sverige. En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020” som kartlägger och mäter antisemitiska föreställningar och attityder i dagens Sverige indikerar att dessa har minskat över tid samtidigt som rapporten visar att antisemitiska attityder är särskilt vanliga bland äldre, lågutbildade, SD:are och personer med utomeuropeisk bakgrund liksom bland personer som uppvisar en låg tillit till samhället i stort och bland personer som hyser negativa attityder till invandring/invandrare samt sexistiska attityder:

66% har inte instämt i några traditionella och Förintelserelaterade antisemitiska frågepåståenden jämfört med 57% 2005.

5% har en fortsatt stark antisemitisk inställning jämför med 6% 2005.

10% ”tror det ligger något” i konspirationsteorin om George Soros.

77% har inte instämt i något av tre frågepåståenden avseende antisemitism relaterad till Israel jämfört med 68% 2005.

10% har helt eller delvis instämt i frågepåståendet ”judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (Förintelsen) i ekonomiska och politiska syften” jämfört med 14% 2005.

11% instämmer helt eller delvis i frågepåståendet ”judarna har för stort inflytande i världen idag”, vilket är en minskning med 4% från 2005.

Överlag har andelen som i olika grad tar avstånd från konspiratoriska föreställningar om judar ökat sedan 2005. 66% är exempelvis positiva till en jude som statsminister, vilket är en ökning med 18% från 2005.

Det finns generellt en högre grad av antisemitiska föreställningar och attityder bland de respondenter som sympatiserar med SD (20% högre än genomsnittet), M (9% högre än genomsnittet) och KD (kring 7% högre än genomsnittet) samt bland dem som sympatiserar med övriga partier (12% högre än genomsnittet och antagligen handlar det om AfS och möjligen också om MED och NMR). 

De respondenter som sympatiserar med C (9% lägre än genomsnittet), MP (10% lägre än genomsnittet) och V liksom FI (12% lägre än genomsnittet) är på motsvarande sätt mindre antisemitiskt inställda.

SD-väljarna uppvisar både en högre grad av såväl antisemitiska föreställningar om judar som kollektiv som negativa attityder till judar som enskilda individer. De respondenter som sympatiserar med SD uppvisar vidare också en lägre tillit till andra människor överhuvudtaget liksom till samhällets olika institutioner och de är mer negativa till invandring/invandrare och hamnar slutligen även hög(s)t på sexismindexet.

Rapporten konstaterar att vad gäller företrädare för olika riksdagspartier som genom åren har uttryckt eller delat antisemitiska budskap och åsikter i offentligheten så rör den absoluta majoriteten av dessa fall SD:are.

Den andra gruppen som sticker ut i rapporten är respondenter som har någon slags bakgrund i den s k MENA-regionen och särskilt de respondenter som uppger att de identifierar sig som muslimer.

Antisemitiska föreställningar och attityder är mellan 19-30% högre bland respondenter som uppger muslimsk religionstillhörighet jämfört med respondenterna som uppger att de inte har någon religionstillhörighet. Detsamma men i betydligt lägre grad gäller bland respondenterna som uppger kristen religionstillhörighet – då handlar det om en 6% högre förekomst jämfört med respondenterna som uppger att de inte har någon religionstillhörighet.

SD-anknutna Samnytt tilldelas en kvarts miljon av Mediestödsnämnden rapportera om och från miljonprogramsområdena i Stor-Stockholm

Ett aprilskämt? Nej det är maj månad nu – inte april.

SD-anknutna Samnytt tilldelas en kvarts miljon kr av Mediestödsnämnden under kategorin ”vita fläckar-stödet” för att täcka och rapportera om och från miljonprogramsområdena i Stor-Stockholm (såsom bl a Rinkeby, Husby och Akalla i Stockholms stad, Fittja i Botkyrka och Flemingsberg i Huddinge):

”Den 19 maj 2021 fattade mediestödsnämnden beslut om stöd för lokal journalistik. Totalt beviljas 245 ansökningar stöd om ca 140 miljoner kronor. Dessutom beviljas 93 av ansökningarna stöd för tre år.”

https://via.tt.se/pressmeddelande/lokal-journalistik-far-140-miljoner-i-stod?publisherId=3235838&releaseId=3300291

”Stödet kallas ibland även för ”Vita fläckar-stödet” eftersom stödets syfte är att stödja insatser för journalistisk bevakning i svagt bevakade områden, där helt obevakade områden kallas vita fläckar. Stödet kan sökas av allmänna nyhetsmedier som planerar att starta, utöka eller upprätthålla den journalistiska bevakningen i svagt bevakade områden.

En förändring för 2021 är att stöd för lokal journalistik kan beviljas för flera år. I drygt 85 % av årets ansökningar söktes stöd för tre år. Nämnden har därför, utifrån de medel som nu finns tillgängliga, gjort en prioritering av vilka insatser som ska beviljas stöd för flera år. Totalt beviljas 93 av 262 ansökningar stöd för tre år. De som inte har fått medel för tre år har möjlighet att söka stöd igen nästa år.

– Möjligheten att bevilja stöd för flera år ser vi som en god utveckling för lokaljournalistiken. Det hjälper de aktörer som beviljats medel att kunna satsa långsiktigt, vilket i sin tur bidrar till att uppnå syftet med mediestödet; att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet, säger Charlotte Ingvar-Nilsson, generaldirektör på Myndigheten för press, radio och tv.

I år kom det in sammanlagt 302 ansökningar och stödet för lokal journalistik 2021 fördelas över 20 län. Av de 245 ansökningar som blir beviljade är det 48 insatser som får stöd för första gången. Nämnden har detta år haft mer medel att fördela än tidigare år, men det har dock inte räckt för att bevilja alla ansökningar.”

SD-Kvinnor bjuder idag på ett exempel på projektion av den högre skolan genom att anklaga sina meningsmotståndare för att uttrycka sig nedsättande och genom att säga sig företräda alla Sveriges kvinnor

SD-Kvinnor bjuder idag på ett idealtypsexempel på projektion (i dess psykoanalytiska mening) ”av den högre skolan”:

SD-Kvinnors Linda Lindberg, Caroline Nordengrip och Linda Kotanen Hallbeck anklagar idag sina meningsmotståndare för att ”skicka elaka tweets” till och ”kasta fula epitet” mot kvinnliga SD:are i Dagens Arena samtidigt som SD-Kvinnor gör sig till talespersoner för alla ”Sveriges kvinnor”.

SD-Kvinnor bildades 2010 av Åkesson, SD:s dåvarande partikanslichef Daniel Assai och partiets dåvarande ekonomichef Per Björklund – d v s av tre manliga SD:are – med ett helt och hållet förfalskat protokoll som underlag som undertecknades av bl a Louise Erixon (som dessutom verkar ha förstått att protokollet var manipulerat). Trots de förfalskade handlingarna erhöll SD-Kvinnor över en miljon i partibidrag, vilket just då räddade SD:s ekonomi efter 2010 års valrörelse. SD har då ända sedan partiet bildades 1988 systematiskt förfalskat och manipulerat juridiska handlingar av allehanda slag, protokoll, stadgar, verksamhetsberättelser, matriklar o s v för att om och om igen kunna ansöka om och tillskansa sig skattemedel och bidrag.

Och vad gäller detta med att göra anspråk på att representera ”Sveriges kvinnor”: SD har stöd av 10-12% av landets kvinnor i de senaste opinionsundersökningarna att jämföra med över 25% av landets män: SD är helt enkelt Sveriges enskilt största parti bland männen medan t o m C och V har stöd av fler kvinnor än SD.

Och av SD:s 33 000 medlemmar är maximalt 7000 kvinnor – inget annat parti uppvisar en sådan extrem könsobalans i sin medlemskår.

Och slutligen vad gäller frågan om vilket svenskt partis ledare, folkvalda representanter, företrädare, aktivister, medlemmar, väljare och sympatisörer som använder ett både elakt, nedsättande och grovt språk gentemot och om kvinnor som de betraktar som sina meningsmotståndare så är den frågan redan avgjord sedan många år tillbaka.

Socialdemokraternas falska kvinnokamp

”Vi är relativt överens om vad som behöver göras, straffskärpningar, stärkta stöd och mer förebyggande arbete. Vi borde genomföra detta men istället sitter regeringsföreträdare och skickar elaka tweets, postar bilder på Instagram och häver ur sig rena lögner i media. Det är ovärdigt offentliga företrädare, förpestar samhällsdebatten och är ett hån mot kvinnor i desperat behov av hjälp. SD-kvinnor arbetar för solidaritet med alla kvinnor. Socialdemokraterna väljer istället att stå som mobbare på skolgården och kasta fula epitet mot alla som tycker annorlunda.”

Ska pensionsfrågan bli SD:s paradfråga inför 2022 års val och inför framtiden?

Håkan Svärdman varnar i Dagens Arena för att SD just nu håller på att ta över pensionsfrågan och göra den till sin. Rent statistiskt-demografiskt finns det mycket som tyder på att SD ”tjänar” på att göra just det inför 2022 års val vad gäller att maximera partiets röster. Tidigare röstade landets pensionärer övervägande rött då flertalet av 65-plussarna tillhör arbetarklassen men på sistone har tyvärr allt fler pensionärer gått över till SD.

De infödda majoritetssvenskarna är just nu äldre än någonsin tidigare i svensk historia (förutom möjligen under stormaktstiden när de unga vuxna männen stupade och dog i 100 000-tal) och gigantiska pensionsavgångar väntar dessutom runt hörnet för majoritetsinvånarna samt för de nordiska och europeiska invandrarna under den kommande mandatperioden 2022-26 medan invånarna med utomeuropeisk bakgrund samtidigt är mycket unga. I dag ligger genomsnittsåldern bland majoritetssvenskarna liksom bland de nordiska och europeiska invandrarna på mellan 45-50 år medan den ligger på runt 30-35 år för utomeuropéerna och för den mycket stora gruppen andrageneration:are ligger den på 20-21 år. SD har då tyvärr sedan länge ställt invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena mot de majoritetssvenska pensionärerna och mycket snart kommer pensionärerna att utgöra över 35% av hela väljarkåren liksom över 45% av alla majoritetssvenskar.

M a o har SD antagligen kalkylerat med att det parti som ”vinner” framtidens 65-plussare ”tar hem” framtidens val och därmed makten och det ska också sägas att de äldre är de som röstar allra mest i svenska val medan de yngre och särskilt invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena röstar allra minst mätt i valdeltagandet.

”Låt inte Sverigedemokraterna göra pensionsfrågan till ännu en fråga som handlar om invandrare och svenskar, skriver Håkan Svärdman.”

SD siktar på pensionen

”Den politiske superstrategen, förre statsministern Göran Persson, har sagt att pensionerna kommer att bli den stora valfrågan 2022. Han har säkert utgått från de väsentligaste matematiska och taktiska variablerna. Låt oss börja med matematiken. Antalet pensionärer är idag 2,3 miljoner. Antalet personer som under den kommande mandatperioden kan förväntas gå i pension är drygt 400 000. Alltså 36 procent av väljarkåren.

Pensionsfrågan kan därför förväntas bli viktig för många väljare. När det gäller taktiken så är jag övertygad om att Moderaterna och Kristdemokraterna vill vrida pensionsfrågan ur Socialdemokraternas händer. Samtidigt är de angelägna om att få bort pensionsfrågan från en eventuell regeringsförhandling med Sverigedemokraterna. Det är bland medelålders män och pensionärer som Sverigedemokraterna har sitt starkaste stöd. Det är förvånande att de ännu inte har drivit pensionsfrågan hårdare. Deras kärnväljare är upprörda över att de inte efter ett hårt arbetsliv, inte sällan inom LO-yrken, får en så pass låg pension.

Vi är nog inte långt borta från att Sverigedemokraterna driver denna fråga i samma riktning som de andra frågorna som de driver. Varför ska en invandrare få ett grundskydd som pensionär som inte skiljer sig så nämnvärt från den pension som har krävt 40 års arbete i Sverige för att skrapa ihop? Så kommer man säkert att ställa grupper mot varandra. Och det är inte osannolikt att moderater och kristdemokrater hakar på för att försöka nå regeringsmakten. Och så får vi ännu en fråga som splittrar Sverige och ökar polariseringen.

Det behöver inte bli så. Men då måste pensionsgruppen både tåla och öppna sig för en offentlig debatt och samtidigt leverera det som är gruppens uppgift. Det vill säga ett pensionssystem som är rättvist, robust och ger både dagens och morgondagens pensionärer en möjlighet att leva ett gott liv och förverkliga de drömmar man har burit på under sitt yrkesliv. Klarar man inte det riskerar pensionerna att bli en fråga som för det främlingsfientliga Sverigedemokraterna in i Rosenbad. Och pensionsgruppen blir ett minne blott.”

Sverige sällar sig nu till övriga Europa i relation till synen på SD efter GAL-TAN:iseringen av den svenska politiken och den svenska efterkrigstida antifascistiska och antirasistiska ”cordon sanitaire”-överenskommelsens borttynande

Fram tills 2010 var Sverige ett av ett fåtal länder i Europa som fortfarande saknade ett högerpopulistiskt parti i sitt parlament till skillnad från inte minst de nordiska grannländerna vilka alla samtidigt härbärgerade stora högerpopulistiska partier.

Fram tills 2020 var Sverige ett av ett fåtal länder i Europa som fortfarande hade ett högerpopulistiskt parti i sitt parlament som var isolerat till skillnad från inte minst de nordiska grannländerna vilka alla samtidigt har haft högerpopulistiska partier som också har varit en del av det politiska etablissemanget och innehaft makten.

SvD:s Teresa Küchler skriver idag om hur övriga Europa har uppmärksammat att Sverige var ett av de sista länderna i Europa där den efterkrigstida antifascistiska och antirasistiska ”cordon sanitaire” nu har övergetts i relation till SD, som då var ett av de sista europeiska högerpopulistiska partierna att både komma in i ett parlament och att bli en del av politiska etablissemanget p g a den senfärdiga men idag genomförda GAL-TAN:iseringen av den svenska politiken (och just nu f ö även ”nosa” på makten inför 2022 års val).

”Att isoleringen av SD är bruten har inte missats på kontinenten. Utvecklingen inför svenska valet 2022 är inte unik – tidigare pariastämplade partier har i land efter land bjudits in i värmen.”

https://www.svd.se/sanitar-avsparrning-borta-for-pariapartier

”Det franska och internationella begreppet ”cordon sanitaire”, som betyder ungefär ”sanitär avspärrning”, har sitt ursprung i jordbruket. 

Det beskriver det slags skyddsbarriär som skapas kring en bondgård där en smittsam sjukdom härjar bland kreaturen, för att förhindra att farsoten sprids till omkringliggande gårdar. Ingen släpps in eller ut från det infekterade området. 

I politikens värld innebär en ”cordon sanitaire” att etablerade politiker sluter en pakt om att isolera extrema partier som anses sprida skadliga åsikter bland väljarna. 

Spanien var länge immunt mot högerpopulistiska och -extremistiska partier, på grund av sin egen politiska 1900-talshistoria. 

Det stora spanska, klassiska högerpartiet Partido Popular grundades visserligen av personer som tidigare stöttat den fascistiska Francoregimen, men de var från början inställda på en demokratisk framtid. Partiet inlemmade många av de gamla frankisterna i sina led – men avväpnade dem också, åtminstone i det offentliga. 

När Vox så gjorde sitt intåg på den politiska arenan för några år sedan tvingades Partido Popular förhålla sig till krafter utanför partiet, inte inom, med åsikter långt ut på den yttersta högerkanten. Precis som högern hade måst göra i andra europeiska länder i decennier redan.

I modern tid i Europa blev uttrycket och exercisen att smälla upp en ”cordon sanitaire” kring extrema partier stort på 80-talet, i framför allt Frankrike och Belgien.” 

(…)

”Såväl franska som belgiska medier har under de senaste veckorna påpekat att Sverige kan bli ännu ett land i Europa där ett parti som länge varit otänkbart som samarbetspartner nu bjuds in i värmen av den klassiska högern, och där avspärrningarna rivs. 

“Länge var den svenska högern ett undantag i Europa, med sin vägran att samarbeta med extremhögern. Men så är inte längre fallet, när ett närmande är på gång inför valet 2022”, lydde en artikel i tidningen Le Monde nyligen.

Och den belgiska tidningen Le Soir skrev i förra veckan: ”Högern och extremhögern tar ett första steg mot en union”.

SD:s resa från pariaparti till att på allvar släppas in i den politiska värmen accelererade i början av året när Moderaternas partiledare Ulf Kristersson öppnade för såväl ett avtal med SD som för SD-tjänstemän i regeringskansliet.

I mars gick Nyamko Sabuni ut med att Liberalerna vill verka för en borgerlig regering även om den behöver stöd av Sverigedemokraterna. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna menar dock att det handlar om att samarbeta sakpolitiskt, och inte om att skapa ett nytt politiskt block tillsammans med SD.

I början av maj – några dagar före valet i Madrid – kom det första gemensamma sakpolitiska utspelet mellan M, KD, L och SD, om migrationspolitiken.

– SD har gjort samma resa som franska Nationella fronten. Från rötter i något så frånstötande – nazismen – att de inte gick att ta i, till skillnad från exempelvis norska Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti som har sina rötter i klassisk välfärdsstatskritik och missnöjespolitik, till en politik som folk tänker om att ”det var ju inte så farligt”, säger den franske stadsvetaren Jean-Yves Camus. 

– Det är det Marine Le Pen gjort, många fransmän tänker i dag: ”Hon är ju inte så farlig”.

Det första land i europeisk efterkrigstid där isoleringen av extrema partier sprack och politiker från ytterkantshögern bereddes plats i en regering var Italien. 

När näringslivspampen, mediemoguln och högerledaren Silvio Berlusconi tillträdde som premiärminister 1994 omgärdade han sig med ministrar från både partiet Nationella alliansen, vars partiledare Gianfranco Fini tidigare lett ett nyfascistiskt parti och flera gånger hyllat fascistledaren Benito Mussolini, och från det separatistiska, främlingsfientliga Lega Nord. 

Under de 27 år som gått sedan dess har Italien sett regeringar med högerextrema element komma och gå. Lega Nord har blivit kort och gott Lega, och övergivit sin regionalseparatistiska profil för att i stället presentera sig som ett rikstäckande, nationalistiskt, EU-skeptiskt och invandringskritiskt parti, som långsamt närmar sig den klassiska högern.

Legas partiledare Matteo Salvini är en av Italiens mest populära politiker och förutspås en dag bli premiärminister. 

Partiskrällen med koalitioner som fått störst eko i hela Europa kom från Österrike. 1999 vann Jörg Haiders högerpopulistiska och främlingsfientliga Frihetsparti (FPÖ) tillräckligt många röster för att beredas några ministerposter. Och det trots partiledarens upprepade hyllningar av element i Nazitysklands politik – ett heligt tabu på den europeiska kontinenten. 

De då 14 andra EU-länderna fryste genast alla bilaterala relationer med Wien och satte alpnationen i en ”diplomatisk frysbox” – alltså en ”cordon sanitaire” på EU-nivå. 

Men det resulterade i sin tur i att Haider blev ännu mer populär hemma i Österrike – och sedan dess har man inte gjort om samma utfrysning inom EU. 

Frihetspartiet återvände för övrigt till en österrikisk regering år 2017, och hade säkert blivit kvar om inte den så kallade Ibiza-skandalen ägt rum: partiledaren Hans-Christian Strache filmades i ett hotellrum på den spanska semesterön, i färd med att be en rysk investerare om partibidrag, och lova henne att strypa pressfriheten i Österrike.

Även Finland, Danmark och Norge har på senare år haft regeringar som samarbetat med eller räknat med stöd från partier som tidigare räknats som otänkbara samarbetsval: Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet. 

Dessa samarbeten har inte höjt på många ögonbryn inom EU-samarbetet. I dag utgör de två stora partigrupper i EU-parlamentet som samlar invandringskritiska, populistiska och nationalistiska partier tillsammans omkring 20 procent av alla parlamentariker. 

Vinnaren i regionalvalet i Madrid i förra veckan, den konservativa politiska supernovan Isabel Díaz Ayuso lyckades kamma hem hela 64 av regionalparlamentets 137 stolar i Madrid. Men utan stöd från Vox får hon och hennes parti Partido Popular inte egen majoritet i kammaren. 

Isabel Díaz Ayuso har sagt att hon inte utesluter att regera tillsammans med, eller med stöd av, Vox.”

En karta över SD-land

Att SD blev det största eller näst största partiet i närmare 80% av landets 290 kommuner, i över 60% av rikets 29 valkretsar samt i nästan 50% av de 6004 valdistrikten i 2018 års val vet väl alla redan men det är en annan sak att försöka illustrera detta remarkabla valresultat i kartform.

Bloggen Politologerna, som drivs av statsvetare som bl a är valforskare, har försökt att göra just det genom att visa dels i vilka valdistrikt som SD blev det enskilt största partiet i landet som helhet och kommunvis och dels var SD har sitt starkaste stöd i förhållande till partiets totala valresultat där den mörkaste (gula) färgen visar den kvintil (eller femtedel) valdistrikt där SD fick mest stöd och den ljusare (gula) färgen kvintilen därefter (d v s där SD fick näst mest stöd) medan den gråa färgen markerar de resterande 60 procents valdistrikt där SD fick minst stöd.

Ska SD Göteborgs naziförbannelse snart även drabba antisemiten och rasideologen Jörgen Fogelklou såsom denna förbannelse har drabbat alla hans företrädare? En påminnelse om att SD Göteborg har dominerats och letts av antisemiter och rasideologer av Fogelklous typ ända från start

Ska SD Göteborgs naziförbannelse snart även drabba SD Göteborgs nuvarande ”starke man” antisemiten och rasideologen Jörgen Fogelklou eller ej såsom denna förbannelse har drabbat hans företrädare? SD Göteborg har ända från start dominerats och letts av antisemiter och rasideologer av Fogelklous typ.

Igår trendade Jörgen Fogelklous namn på svenskspråkiga Twitter efter Aftonbladets skriverier om denne (se bl a https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/mBkVg4/forre-sd-kommunalradet-fogelklou-erkande-allt-for-mig) och den stora frågan är nu om SD Göteborgs naziförbannelse ska slå in igen – d v s om SD:s ”starke man” i den så viktiga staden Göteborg och i den så viktiga regionen Västra Götaland ska tvingas avgå och uteslutas eller ej efter att under flera år ha uttryckt allsköns Förintelsehyllande, antisemitiska och rasideologiska åsikter på Flashback eller kommer dennes nära vänskap med Åkesson och de andra SD-topparna att se till att han kommer att sitta kvar fram tills och över 2022 års val?

Under pandemin har SD nämligen klättrat dramatiskt i opinionsundersökningarna i just Göteborg och Västra Götaland och partiet ligger där nu på 12% i själva staden respektive på 22-23% i den omkringliggande regionen vilket innebär åtskilliga nya mandat i 2022 års val så det är mycket (d v s konkret 10 000-tals och åter 10 000-tals väljare/röster) som ligger i vågskålen för partiet i denna del av landet.

SD Göteborg bildades i mars 1988 under ledning av Reine Wikström från nazistiska NRP på ett möte på Hisingen som samlade större delen av Göteborgs dåtida s k nationella rörelse i form av f d och/eller dåvarande medlemmar i nazistiska NRP och fascistiska Nysvenska rörelsen och representanter från den mycket våldsamma nazistiska skinheadsubkulturen i staden som genom åren kom att stå bakom ett flertal attentat och mord på homosexuella och icke-vita män.

SD Göteborgs naziförbannelse handlar då kort och gott om att SD Göteborg i stort sett alltid har letts av rasideologer, vilka en efter en just har fått avgå och uteslutits ur SD. Vem som egentligen lade denna förbannelse på SD Göteborg är dock en annan fråga och buden är många: Säpo? AFA? Expo? Göteborgsjudarna? Muslimerna i Göteborgs förorter? Göteborgshumorn? Eller kanske t o m det berömda Göteborgsvädret?

Bland de mer illustra deltagarna på SD Göteborgs legendomsusade grundandemöte hittades den riksbekante jazzmusikern Hans ”Cooling” Carling, SD:s första ledare Anders Klarström och den blivande Ace of Base-världsstjärnan Ulf Ekberg som valdes till sekreterare för partiavdelningen samt Johnny Lindén, som kom att producera Ace of Bases debutalbum ”Happy nation” som på sin tid var det debutalbum i populärmusikhistorien som sålde allra mest fram tills dess (det handlade om kring 23 miljoner exemplar – Lindén, som senare kom att skriva för bl a nazistiska Info-14 och Svegot, designade dessutom även skivomslaget och var länge den som låg bakom SD:s partiorgan SD-Bulletinen).

Nazisten Reine Wikström kom senare att uteslutas ur SD 2006 medan Anders Klarström, som också han hade en bakgrund i nazistiska NRP, lämnade SD 1995. Klarström var då f ö tillsammans med dåvarande NRP Uppsalas kvinnliga ledare. Därefter tog den hårdhänta och brutala Lars ”Lasse” Emanuelsson (och dennes bror Per) över taktpinnen i Göteborg, som brukade omge sig med ett entourage av (nazi)skinheads, och där han bl a anordnade ett massmöte på Götaplatsen som var direkt inspirerat av de nazistiska Nürnbergdagarna.

Emanuelsson uteslöts sedan i sin tur ur partiet 2004 och därefter tog SD:s f d ledare Mikael Jansson över ledningen i Göteborg samtidigt som att han f ö var tillsammans med dåvarande kryptonazistiska Nationaldemokraternas internationella sekreterare som brukade marschera i den nazistiska s k Salemmarschen.

Jansson, som sedermera gick över till AfS 2018, efterträddes sedan av Patrik Ehn, som har ett förflutet i nazistiska NRP och som tidigare ledde nazistiska Riksfrontens Uppsala-avdelning, och som också han drabbades av SD Göteborgs nazistiska förbannelse genom att bli utesluten ur partiet 2013.

Efter Ehn var Lars Hansson sedan under flera år partiets ”starke man” i Göteborg och Västsverige men även han kom att uteslutas ur partiet 2018. F ö kan det här vara relevant att nämna att AfS nuvarande ledare Gustav Kasselstrand började sin politiska bana i SD Göteborg och även han uteslöts som bekant ur partiet, vilket gjorde att AfS bildades.

När sedan dammet till slut hade lagt sig efter åratal av interna SD-maktstrider i Göteborg och Västra Götaland som dessutom kantades av ständiga mediala s k rasskandaler (d v s när en SD-politiker avslöjas med att ha sagt, skrivit eller gjort något rasistiskt och/eller spridit, stöttat och sympatiserat med någon rasideologisk ståndpunkt) har Jörgen Fogelklou till slut framträtt som SD:s obestridliga ledare i Göteborg och Västra Götaland och den stora frågan är nu som sagt om SD Göteborgs naziförbannelse också ska drabba honom eller inte?

Jörgen Fogelklou på Flashback:

”Mengele var en oerhört pragmatisk man. Han insåg att som läkare och vetenskapsman var koncentrationslägren ett helt unikt tillfälle att ’kunna göra vad man vill’. Han insåg naturligtvis att i fredstid skulle han aldrig få chansen att obducera tvillingar som dött på samma tidpunkt.”

”Juden är roten till allt ont.”

”Ett par Zyklon-B burkar hade med andra ord sparat oss svenskar 1,3 miljarder.” (med anledning av en uträkning att det skulle kosta staten denna summa om alla utvisningsbeslut verkställdes)

”Det mest logiska vore naturligtvis att ta till vapen. Ett snabbt, billigt och effektivt sätt att bli kvitt problemet en gång för alla. Tyvärr är inte alla redo för en sådan drastisk metod.”

Jörgen Fogelklou i GP 2017:

”Vi står solidariska med kampen mot antisemitism i alla dess former… Vad gäller den judiska minoriteten står vi upp för den och dess rättigheter på alla tänkbara sätt, något annat är för oss otänkbart… Den 27 januari lägger vi självklart alla politiska meningsskiljaktigheter åt sidan och enas i vår respekt för Förintelsens offer.” (med anledning av Förintelsens minnesdag 2017, som SD deltar i att åminna)