Kategori: rasism
Ny undersökning visar att judar anses vara den grupp som utsätts mest för rasism i Sverige
83% av de svarande i Forum för levande historias kommande undersökning som publiceras på tisdag anser att vissa minoriteter utsätts för rasism i dagens Sverige och den minoritet som anses bli mest utsatt för rasism enligt de svarande i undersökningen är svenska judar. Detta är en ökning med hela 28 procentenheter jämfört med när samma fråga ställdes av Forum för levande historia 2014 – då ansåg 55% att vissa minoriteter i det svenska samhället utsätts för rasism.
Högst upp när det gäller vilka minoriteter i det svenska samhället som utsätts för rasism enligt Forum för levande historias undersökning som bygger på svar från 2112 respondenter och som Novus har samlat in ligger judar på 27% följda av kategorin invandrare på 23%. Sedan följer muslimer (14%), mörkhyade (13%), romer (10%), utlandsfödda eller personer med utländsk bakgrund (7%), flyktingar, nyanlända eller asylsökande (7%) och slutligen svenskar (7%). Detta är en kraftig förändring jämfört med SOM-undersökningen från 2014: Då var romer överlägset den mest omnämnda gruppen på 37% samtidigt som judar låg på 5%.
Enligt undersökningen svarar män i större utsträckning att det inte finns rasism än kvinnor, och människor med hög utbildning har oftare en tydligare uppfattning i frågan än övriga.
Elin Grelsson Almestad anmäler boken ”Studier om Rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” i dagens Expressen
Få har nog kunnat undgå att jag under de senaste 10-15 åren har ”öst” ur mig texter av alla de slag (s k vetenskapliga publikationer, s k akademiska s papers, böcker, debattartiklar, kulturessäer, recensioner, inlägg o s v) som handlar om ras och vithet i relation till (gårdagens, dagens eller morgondagens) Sverige, svenskar och svenskhet samt grundat och lett det nationella forskarnätverket för svenska ras- och vithetsstudier och bl a har min s k ”rasfixering” (som otaliga anti-ras-kritiker från extremhögern till den radikala vänstern och alla däremellan menar att det handlar om när de under årens lopp i stort sett har utsett mig till något av landets ”Mister Ras” då extremt få svenska forskare överhuvudtaget är intresserade av ras och än färre forskar om och skriver texter om ras och tyvärr har mitt eget intresse och engagemang för frågor som rör ras knappast hjälpt mig utan snarare stjälpt mig i yrkeslivet såsom bl a min senaste konflikt med landets ledande antirasistiska och feministiska forskare visar) resulterat i tre antologier med texter författade av svenska forskare och varav den senaste utkom i våras – ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” som Andréaz Wasniowski och jag var redaktörer för (och med bidrag av Catrin Lundström, Paula Mählck, Yael Feiler, Sabina Ivenäs, Leila B Khademi, Magnus Dahlstedt, Sayaka Osanami Törngren, Carolina Jonsson Malm, Linnéa Bruno, Erik Hansson, Cordelia Heß och Jonathan Adams).
Boken ”sågades jämns med fotknölarna” av liberala DN:s nya ledarskribent Mattias Svensson som fr a försvarade den s k 68-rörelsens och den s k nya vänsterns radikala färgblinda antirasism i socialdemokratiska Aftonbladet (och på dess kultursida vars redaktör Åsa Linderborg bedriver en slags anti-ras-”kampanj” sedan många år tillbaka) och idag anmäler journalisten och författaren Elin Grelsson Almestad (som för ett tag sedan slutade som skribent för Göteborgs-Posten med hänvisning till tidningens nya syn på migrationspolitiken) boken i Expressen:
”I antologin ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” samlar redaktörerna Tobias Hübinette och Andréaz Wasniowski forskare inom allt från sociologi och juridik, till teatervetenskap och historia och texter inom vitt spridda områden, med rasism och vithet som gemensam utgångspunkt.
Den landar mitt i en valrörelse som präglas av utspel kring migration, invandrare, svenskhet, medborgarskap och ett konstant förfrämlingande av människor med mörk hud eller ”fel” religiös tillhörighet. En valrörelse där begreppet ”rasism” sällan nämns.”
Ny rasskandal på en Stiftelsen Carpe Diem-skola
Efter förra årets nazistskandal på Fredrikshovs slotts skola (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/rektor-polisanmaler-elever-for-nazifilm) där SD f ö fick 13% i förra skolvalet (och som f ö också är den skola som har högst söktryck i landet) så följer nu ännu en s k rasskandal på Manillaskolan som drivs av samma ägare (d v s Stiftelsen Carpe Diem) och som bl a har använt sig av en särskild kvot för nyanlända (utomeuropeiska) barn för att i stället låta (majoritetssvenska mång)miljonärsbarn gå före i kön men dock får vi väl hoppas att hertiginnan av Östergötland prinsessan Estelle inte har kommit in på elitskolan Manilla på samma nyanländakvot och i stället för ett utomeuropeiskt barn utan att hennes föräldrar har stått i kö:
”Läraren vittnar bland annat om hur skolans mörkhyade elever inte fick synas på officiella bilder.
– Det var väldigt viktigt att synas i pressen och det här var något alla vi anställda fick veta på ett eller annat sätt, att de mörkhyade skulle gärna inte synas på de bilderna.”
Sverige erhåller skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté i Genève som för första gången specifikt adresserar antimuslimsk rasism och efterfrågar att Sverige börjar praktisera jämlikhetsdata
Rapporten om islamofobi som Maimuna Abdullahi och jag skrev på uppdrag av Nätverket svenska muslimer i samarbete liksom de övriga åtta alternativrapporterna gav effekt: Sverige erhåller nu skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève:
FNs slutsatser om och rekommendationer till Sverige kan läsas här och bl a efterlyses jämlikhetsdata och en paragraf adresserar specifikt antimuslimsk rasism och svenska muslimers situation:
”The Committee remains concerned at the lack of statistical data on the composition of the population. The Committee is further concerned at the insufficient statistical data on the enjoyment of economic and social rights by persons belonging to various ethnic groups present in Sweden. (art. 2).
The Committee recommends that the State party diversify its data-collection activities by using various indicators of ethnic diversity and by allowing respondents to report anonymously and to choose how to identify themselves, in order to provide an adequate empirical basis for developing policies to enhance equal enjoyment of all the rights enshrined in the Convention, and to facilitate the monitoring thereof.”
(…)
”The Committee is concerned at reports of attacks against mosques, as well as the lack of sufficient funding to safeguard mosques against attacks, and the lack of affordable insurance coverage for mosques to protect against damage from attacks. The Committee is also concerned at the continued reports of racist hate crimes and hate speech against Muslim ethno-religious minority groups, especially Muslim women.
The Committee is equally concerned at reports of the difficulties faced by persons belonging to Muslim ethno-religious minority groups in terms of access to employment and housing outside of minority populated areas, amounting to de facto segregation. It is also concerned at reports of stereotypical representation of Muslims in the media, and by politicians. The Committee is particularly concerned at situations of intersectionality in relation to ethnicity, religion and gender, where for example Afro-Swedish Muslim women appear as a particularly vulnerable group subject to multiple discrimination (art. 5).”
Om att lämna olika forskningsfält
Det verkar onekligen finnas ett visst periodiskt-temporalt mönster vad gäller alla mina (alltför många) akademiska konflikter genom åren, d v s det verkar uppenbarligen kunna ”rulla på” i kring 10-12 år innan det eskalerar och slutar i en så kallad ände med förskräckelse (i form av jag får sparken och blir utkastad ur fältet samt även blir polisanmäld och ”uthängd” mm), och hädanefter (d v s efter den 1 januari 2018) så är det nog bäst (och både för min egen del och för andras skull) att jag inte längre engagerar mig i ett visst och i ett specifikt forskningsfält såsom jag tidigare har gjort på ett nog kanske alltför intensivt, monomant och ”fanatiskt” sätt:
2001: Året då jag debuterade med min första akademiska publikation inom adoptions-, barn- och familjeforskningen.
2002: Året då jag debuterade med min första akademiska publikation inom korea-, asien- och områdesforskningen.
2005: Året då jag debuterade med min första akademiska publikation inom migrations-, minoritets- och rasismforskningen.
2012: Året då jag definitivt lämnade adoptions-, barn- och familjeforskningen bakom mig efter åratal av konflikter.
2014: Året då jag definitivt lämnade korea-, asien- och områdesforskningen bakom mig efter åratal av konflikter.
2017: Året då jag definitivt lämnade migrations-, minoritets- och rasismforskningen bakom mig efter åratal av konflikter.
Ännu en reflektion kring tabubeläggandet av rasbegreppet
DN recenserar Dansmuseets pågående utställning ”Noir & blanc”, som handlar om hur den svarta amerikanska populärkulturen erövrade Europa mellan ca 1910-30, och återigen så måste jag väl fortsätta att tjata om tabubeläggandet och utrangerandet av rasbegreppet i vårt nutidssvenska språk likt ett biologistiskt, primordialistiskt, essentialistiskt och antisocialkonstruktivistiskt rasistspöke (för jag har oräkneliga gånger under de senaste 10-15 åren kategoriserats som ”rasist” och fr a beskyllts för att reproducera ”rasism” när jag brukar och använder mig av rasbegreppet i tal och i skrift av märkligt nog både färgblinda högerextrema och färgblinda vänsterradikala liksom bisarrt nog av både de som andra kallar rasister och av de som kallar sig själva för antirasister) och kanske framför allt i egenskap av att vara en fullständigt genomusel förlorare som med en dåres envishet går på monoman repeat för jag har som alla redan vet för länge sedan förlorat striden om att bibehålla rasbegreppet och att inte använda rasismtermen i alla upptänkliga (och oupptänkliga) sammanhang och fr a inte i alla upptänkliga (och oupptänkliga) akademiska sammanhang mot bakgrund av att rasismtermen i form av den nya forskningsfältbenämningen rasismforskning har exploderat i användning inom den svenska forskar- och högskolevärlden sedan den nuvarande antirasistiska regeringen tillträdde 2014:
För vad hade hänt om det i stället hade stått ”en närmast hypnotiskt färgglad vägg full av rasstereotyper” i stället för ”en närmast hypnotiskt färgglad vägg full av rasistisk propaganda” och och om det i stället hade formulerats som ”För visst var det så att en världsstjärna som Josephine Baker besatt en egen konstnärlig agens, samtidigt som hon var tvungen att förhålla sig till de rasstereotyper som ville ha henne till ett djuriskt naturbarn. Kanske var det så att många afroamerikanska artister med öppna ögon valde den exploaterande exotismen i Europa framför den exkluderande rassegregationen i hemlandet.” i stället för ”För visst var det så att en världsstjärna som Josephine Baker besatt en egen konstnärlig agens, samtidigt som hon var tvungen att förhålla sig till de rasistiska förväntningar som ville ha henne till ett djuriskt naturbarn. Kanske var det så att många afroamerikanska artister med öppna ögon valde den exploaterande rasismen i Europa framför den exkluderande rasismen i hemlandet.”?
Sedan har jag naturligtvis och som alltid en enorm respekt för landets 100 000-tals antirasister och 100-tals antirasistiska forskare som föredrar rasismtermen i stället för rasbegreppet och som applicerar rasismtermen och dess olika böjningsformer och ordsammansättningar i alla upptänkliga (och oupptänkliga) sammanhang.
Och som en antirasistisk forskare har sagt till mig: ”Det är inget fel på att vi svenska forskare och att den svenska akademin uppfinner och myntar våra egna termer och inte alltid följer den övriga världen”, d v s några hundra svenska antirasistiska forskare och den svenska forskar- och högskolevärlden kanske faktiskt har rätt trots allt likt planetens och mänsklighetens antirasistiska avantgarde medan 10 000-tals engelsktalande, spansktalande, fransktalande o s v (som använder sig av rasbegreppet) forskare faktiskt kanske har fel och faktiskt är biologister, primordialister, essentialister och antisocialkonstruktivister.
Regeringens handlingsplan mot rasism säger nej till jämlikhetsdata
Nu är regeringens nationella handlingsplan mot rasism och antirasistiska strategi offentliggjord: Ännu fler kunskapshöjande insatser och kampanjer som syftar till att decimera och slutgiltigt utradera den procentandel av totalbefolkningen som fortfarande ger uttryck för s k intoleranta attityder, ännu fler dialogsamtal och ännu fler kartläggningar.
Ingen annan (suverän nationalstats) regering har någonsin tidigare formulerat en antirasistisk strategi så explicit och på samma sätt som den nuvarande (rödgröna) svenska regeringen nu gör.
Sverige är sannerligen och fortfarande och utan konkurrens och på alla sätt och vis den mest antirasistiska och antifascistiska statsbildningen på jorden och kommer sannolikt att så förbli även i ett (världs)historiskt perspektiv, d v s detta kan idag bara hända i Sverige och kommer aldrig mer att hända i framtiden i något annat land.
Och tyvärr verkar regeringen stå fast vid att inte introducera, praktisera och rekommendera bruket av jämlikhetsdatametoden trots upprepad och regelbunden kritik utifrån att Sverige helt och hållet saknar siffror, data och statistik om samtliga sju diskmineringsgrunder förutom kön och ålder och om samtliga av de fem nationella minoriteterna, d v s det är i nuläget helt omöjligt att följa upp hur det går för minoritetsgrupperna i landet utifrån exempelvis sexuell läggning, könsöverskridande uttryck och identitet, funktionshinder, religion, hudfärg och etnisk bakgrund liksom hur exempelvis svenska samers och svenska romers situation ser ut.
”FN:s rasdiskrimineringskommitté, ECRI och WGEPAD (Working Group of Experts on People of African Descent ) har rekommenderat att befolkningsstatistik ska omfatta fler indikatorer på etnisk mångfald med utgångspunkt i självidentifiering genom anonymt uppgiftslämnande.
Alla aktörer som deltar i arbetet mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott behöver bra kunskapsunderlag för att kunna fatta beslut om rätt insatser. Övergripande uppgifter om levnadsförhållanden utgör ett viktigt, och många gånger nödvändigt, underlag för att utforma och följa upp regeringens politik. Sverige har en restriktiv syn på statistik och datainsamling i förhållande till bl.a. de nationella minoriteterna och regeringen har ingen anledning att ompröva denna hållning. Det är dock viktigt att visa lyhördhet inför olika gruppers förutsättningar och behov.”
