Kategori: rasism

Ännu en recension av boken ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering”

Statsvetaren Nazem Tahvilzadeh recenserar boken ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” (2018) i det senaste numret av den antirasistiska tidskriften Mana och ger både ”ris och ros” (d v s såsom det anstår recensionsgenren) och säger fr a ärligt och öppet som det är vad gäller den svenska högskole- och forskarvärlden, d v s att de allra flesta svenska forskare opponerar sig mot att använda rasbegreppet och att detta kanske särskilt gäller de antirasistiska forskarna (och vare sig de står till vänster eller till höger och vare sig de är majoritetssvenskar eller minoritetssvenskar) vilka i de allra flesta fall hellre säger att de ägnar sig åt rasismforskning än åt ras- och vithetsforskning:

45773045_2180226332232952_1651042972554231808_n.jpg

”Få andra… har påverkat det svenska samtalet och reflekterandet kring rasism som Tobias Hübinette… flitig och aldrig okontroversiell har käpphästen varit att avdramatisera och återinföra begreppet ”ras” i syfte att aktualisera kritiska perspektiv på vithet och rasism. Här ligger också den centrala skiljelinjen gentemot andra forskare.”

Kommer 2018 att bli det år då kritiken av den svenska forskningen om ras, vithet och svenskhet och om rasifiering, rasism och rasdiskriminering nådde sin kulmen?

Historikern Jonny Hjelm kritiserar (eller snarare attackerar) idag rapporten ”Kartläggning av rasism mot samer i Sverige” och Vaartoe – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet och i förlängningen landets samiska studier-forskare (vilka då förestår rapporten) på dagens DN Debatt två dagar efter att statsvetaren Bo Rothstein kritiserade (eller snarare attackerade) VitKrit-seminariet och vithetsforskningen vid Göteborgs universitet och tidigare i år har f ö även Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet kritiserats liksom även (på Aftonbladets kultursida) en antologi som emanerar från det nationella forskarnätverket för svenska ras- och vithetsstudier.
 
2018 kommer m a o ord kanske att ”gå till historien” som det år då kritiken av den svenska forskningen om ras, vithet och svenskhet och om rasifiering, rasism och rasdiskriminering i relation till invandrare och minoriteter möjligen nådde sin kulmen.
 
Rapporten om rasism mot samer är då den möjligen sjätte rapporten i ordningen efter att den förra alliansregeringen började beställa (och finansiera) rapporter om diskrimineringen av specifika minoriteter från olika högskolor och institut (bl a så har då islamologer vid Lunds universitet tagit fram en rapport om islamofobi, Mångkulturellt centrum skrev en rapport om afrofobi och Kommissionen mot antiziganism har publicerat en rapport om antiziganism o s v) och därmed bröt med den tidigare ”traditionen” i Sverige att mer eller mindre ”bunta ihop” alla invandrare och minoriteter (d v s tidigare så var det brukligt att regeringen beställde rapporter om rasismen mot och diskrimineringen av ”invandrarna och minoriteterna” från olika högskolor och institut utan att specificera en viss grupp utan det var oftast ”alla på en gång” som gällde).
 
Hjelm menar i sin kritik att rapporten i praktiken går SD till mötes genom att ”essentialisera” en uppdelning mellan svenskar och samer, genom att applicera urfolksforskningen i andra länder på situationen för de svenska samerna och genom att spä på SD:s förakt för forskare i allmänhet och för progressiva forskare i synnerhet:
 
 
”I början av oktober 2018 överlämnades ”Kartläggning av rasism mot samer i Sverige” till regeringen. Rapporten uppmärksammades stort i medierna som förklarade att ”Två av tre samer har blivit utsatta för rasism” och Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke var ”förfärad över rasismen mot samer” och såg ett stort behov av politiska åtgärder.
 
Kartläggningen har utförts av en projektgrupp vid Vaartoe – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet. Det rör sig om uppdragsforskning som beställts av Sametinget och indirekt av den svenska regeringen som beslutat om kartläggningen och för detta avsatt en miljon kronor. I projektgruppen ingår några av landets främsta sameforskare.”
 
(…)
 
”Projektgruppens essentialiserande beskrivning av samer och svenskar ligger farligt nära det kulturrasistiska synsätt som finns inom den yttersta högern. Enligt detta synsätt är människor djupt präglade av sin historia och kulturella tillhörighet, och geografisk-rumsliga förankring på ett sätt som innebär att kulturbegreppet blivit en funktionell variant av det gamla biologiska rasbegreppet. De ultranationalistiska gruppernas retorik vilar på dylika föreställningar, och här skiljer man sig från den äldre, biologiskt präglade rasismen, om att dessa kulturer inte är hierarkiskt rangordnade eller åtskilda, utan beskrivs som essentiellt olika varandra och därför också exempelvis antas ha rätt till olika platser.
 
Ytterligare ett problem är att kartläggningen av rasism mot svenska samer under resans gång förändrats till handla om identifierandet av ”rasistiska mekanismer”, och dess ”effekter”, inte förekomsten av diskriminering som uppdraget var formulerat. Det görs bland annat genom en omfattande läsning av internationell urfolksforskning. Med litteraturgenomgången som utgångspunkt spekuleras sedan oförskräckt, exempelvis om den kanadensiska polisens systematiska övergrepp mot urfolkskvinnor – polisövergrepp anges som en av de tio mekanismerna – även är vanligt i Sverige.”
 
(…)
 
”Rapporten reser frågor rörande Vaartoes verksamhet, men också om projektgruppens rasifiering av urfolk representerar en generell tendens inom urfolksforskningen. SD:s Björn Söders ord om att samer inte är svenskar bekräftas ju märkligt nog i denna rapport. Rapporten aktualiserar även frågor om hur vetenskapssamhället ska värna oberoende och kritiskt kunskapssökande när viktiga samhällsfrågor – exempelvis rasistiskt präglad diskriminering av samer och andra etniska grupper – kräver åtgärder av politisk-ekonomisk-administrativ natur. I en tid när vetenskapsbaserad kunskap ifrågasätts världen över är det extra angeläget att forskare värnar sin professionella integritet och efter bästa förmåga försöker hålla på rågången mellan vetenskap och politik.
 
Mot bakgrund av rapportens undermåliga kvalitet finns det en uppenbar risk att den av rasister och likasinnade tolkas som ett politiserat ”beställningsjobb”, klädd i vetenskaplig skrud. Detta riskerar sammantaget leda till ökad rasism mot samerna, men kan också leda till ökad misstro mot ”etablissemanget”, intellektuella och politiker, det vill säga underblåsa de stämningar som lett till att främlingsfientlighet och populism vunnit allt större inflytande i folkvalda församlingar i västerländska demokratier de senaste decennierna.”

Ny undersökning om rasism visar bl a att yngre är mer benägna att använda glosan ras medan äldre kopplar rasismtermen till utseendefrågor mer än andra

Forum för levande historias (och Novus) färska undersökning och rapport om rasism som bär titeln ”Med egna ögon – svenska vardagsförståelser av rasism” och som är författad av Oscar Österberg baserar sig på svar från och (webbaserade) intervjuer med 2112 personer och innehåller en del intressanta sammanställningar och resultat som rör hur det s k svenska folket ser på och uppfattar rasism.
42543451_10155926853985847_7172599889740693504_n.jpg
 
Undersökningen visar bl a att när informanterna blir ombedda att svara på vad som är rasism för dem så kopplar de som är i åldrarna 50 år och uppåt rasism till utseendeskillnader och kroppsliga aspekter (och vilket jag håller med dem om att det handlar om – ordstammen bakom ”rasism” är ju då glosan ras) medan de som är mellan 30-49 år gamla kopplar rasism till fördomar (d v s den s k främlingsfientlighets- och toleransdiskursen som i mycket hög grad lärs ut i skolorna och i form av antirasistiska kampanjer sedan åtminstone 1990-talet och framåt) och slutligen så är de unga vuxna i åldrarna 18–29 år intressant nog den ålderskategori som i störst utsträckning använder glosan ras (dock kanske inte särskilt många men fler unga vuxna använder ändå rasbegreppet jämfört med de andra ålderskategorierna) men samtidigt också kopplar rasism till fördomar såsom de som är mellan 30-49 år också gör och i mindre utsträckning till kroppsliga utseendeskillnader såsom de äldre gör.
42494212_10155926854230847_864876043977097216_n.jpg
42576665_10155926854080847_9197187987778043904_n.jpgDe flesta av de som deltog i undersökningen kopplar vidare rasism till hatbrottsincidenter och till diskrimineringsfall liksom till en bristande respekt för alla människors lika värde. Okunskap och rädsla är de orsaker som de flesta uppger när de får frågan om vad rasism beror på medan allmänna platser, den digitala världen (internet och sociala medier) och arbetsplatsen eller skolan pekas ut som arenor där rasism anses förekomma.
42474179_10155926855580847_6912294287140978688_n.jpg

Ny undersökning visar att judar anses vara den grupp som utsätts mest för rasism i Sverige

‪83% av de svarande i Forum för levande historias kommande undersökning som publiceras på tisdag anser att vissa minoriteter utsätts för rasism i dagens Sverige och den minoritet som anses bli mest utsatt för rasism enligt de svarande i undersökningen är svenska judar.‬ Detta är en ökning med hela 28 procentenheter jämfört med när samma fråga ställdes av Forum för levande historia 2014 – då ansåg 55% att vissa minoriteter i det svenska samhället utsätts för rasism.
42296313_10155920747550847_3307716398125416448_n.jpg
 
Högst upp när det gäller vilka minoriteter i det svenska samhället som utsätts för rasism enligt Forum för levande historias undersökning som bygger på svar från 2112 respondenter och som Novus har samlat in ligger judar på 27% följda av kategorin invandrare på 23%. Sedan följer muslimer (14%), mörkhyade (13%), romer (10%), utlandsfödda eller personer med utländsk bakgrund (7%), flyktingar, nyanlända eller asylsökande (7%) och slutligen svenskar (7%). Detta är en kraftig förändring jämfört med SOM-undersökningen från 2014: Då var romer överlägset den mest omnämnda gruppen på 37% samtidigt som judar låg på 5%.
 
Enligt undersökningen svarar män i större utsträckning att det inte finns rasism än kvinnor, och människor med hög utbildning har oftare en tydligare uppfattning i frågan än övriga.

Elin Grelsson Almestad anmäler boken ”Studier om Rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” i dagens Expressen

Få har nog kunnat undgå att jag under de senaste 10-15 åren har ”öst” ur mig texter av alla de slag (s k vetenskapliga publikationer, s k akademiska s papers, böcker, debattartiklar, kulturessäer, recensioner, inlägg o s v) som handlar om ras och vithet i relation till (gårdagens, dagens eller morgondagens) Sverige, svenskar och svenskhet samt grundat och lett det nationella forskarnätverket för svenska ras- och vithetsstudier och bl a har min s k ”rasfixering” (som otaliga anti-ras-kritiker från extremhögern till den radikala vänstern och alla däremellan menar att det handlar om när de under årens lopp i stort sett har utsett mig till något av landets ”Mister Ras” då extremt få svenska forskare överhuvudtaget är intresserade av ras och än färre forskar om och skriver texter om ras och tyvärr har mitt eget intresse och engagemang för frågor som rör ras knappast hjälpt mig utan snarare stjälpt mig i yrkeslivet såsom bl a min senaste konflikt med landets ledande antirasistiska och feministiska forskare visar) resulterat i tre antologier med texter författade av svenska forskare och varav den senaste utkom i våras – ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” som Andréaz Wasniowski och jag var redaktörer för (och med bidrag av Catrin Lundström, Paula Mählck, Yael Feiler, Sabina Ivenäs, Leila B Khademi, Magnus Dahlstedt, Sayaka Osanami Törngren, Carolina Jonsson Malm, Linnéa Bruno, Erik Hansson, Cordelia Heß och Jonathan Adams).
 
Boken ”sågades jämns med fotknölarna” av liberala DN:s nya ledarskribent Mattias Svensson som fr a försvarade den s k 68-rörelsens och den s k nya vänsterns radikala färgblinda antirasism i socialdemokratiska Aftonbladet (och på dess kultursida vars redaktör Åsa Linderborg bedriver en slags anti-ras-”kampanj” sedan många år tillbaka) och idag anmäler journalisten och författaren Elin Grelsson Almestad (som för ett tag sedan slutade som skribent för Göteborgs-Posten med hänvisning till tidningens nya syn på migrationspolitiken) boken i Expressen:
 
 
”I antologin ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” samlar redaktörerna Tobias Hübinette och Andréaz Wasniowski forskare inom allt från sociologi och juridik, till teatervetenskap och historia och texter inom vitt spridda områden, med rasism och vithet som gemensam utgångspunkt.
 
Den landar mitt i en valrörelse som präglas av utspel kring migration, invandrare, svenskhet, medborgarskap och ett konstant förfrämlingande av människor med mörk hud eller ”fel” religiös tillhörighet. En valrörelse där begreppet ”rasism” sällan nämns.”

Ny rasskandal på en Stiftelsen Carpe Diem-skola

Efter förra årets nazistskandal på Fredrikshovs slotts skola (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/rektor-polisanmaler-elever-for-nazifilm) där SD f ö fick 13% i förra skolvalet (och som f ö också är den skola som har högst söktryck i landet) så följer nu ännu en s k rasskandal på Manillaskolan som drivs av samma ägare (d v s Stiftelsen Carpe Diem) och som bl a har använt sig av en särskild kvot för nyanlända (utomeuropeiska) barn för att i stället låta (majoritetssvenska mång)miljonärsbarn gå före i kön men dock får vi väl hoppas att hertiginnan av Östergötland prinsessan Estelle inte har kommit in på elitskolan Manilla på samma nyanländakvot och i stället för ett utomeuropeiskt barn utan att hennes föräldrar har stått i kö:
 
 
”Läraren vittnar bland annat om hur skolans mörkhyade elever inte fick synas på officiella bilder.
 
– Det var väldigt viktigt att synas i pressen och det här var något alla vi anställda fick veta på ett eller annat sätt, att de mörkhyade skulle gärna inte synas på de bilderna.”

Sverige erhåller skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté i Genève som för första gången specifikt adresserar antimuslimsk rasism och efterfrågar att Sverige börjar praktisera jämlikhetsdata

Rapporten om islamofobi som Maimuna Abdullahi och jag skrev på uppdrag av Nätverket svenska muslimer i samarbete liksom de övriga åtta alternativrapporterna gav effekt: Sverige erhåller nu skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève:
 
 
FNs slutsatser om och rekommendationer till Sverige kan läsas här och bl a efterlyses jämlikhetsdata och en paragraf adresserar specifikt antimuslimsk rasism och svenska muslimers situation:
 
 
”The Committee remains concerned at the lack of statistical data on the composition of the population. The Committee is further concerned at the insufficient statistical data on the enjoyment of economic and social rights by persons belonging to various ethnic groups present in Sweden. (art. 2).
 
The Committee recommends that the State party diversify its data-collection activities by using various indicators of ethnic diversity and by allowing respondents to report anonymously and to choose how to identify themselves, in order to provide an adequate empirical basis for developing policies to enhance equal enjoyment of all the rights enshrined in the Convention, and to facilitate the monitoring thereof.”
 
(…)
 
”The Committee is concerned at reports of attacks against mosques, as well as the lack of sufficient funding to safeguard mosques against attacks, and the lack of affordable insurance coverage for mosques to protect against damage from attacks. The Committee is also concerned at the continued reports of racist hate crimes and hate speech against Muslim ethno-religious minority groups, especially Muslim women.
 
The Committee is equally concerned at reports of the difficulties faced by persons belonging to Muslim ethno-religious minority groups in terms of access to employment and housing outside of minority populated areas, amounting to de facto segregation. It is also concerned at reports of stereotypical representation of Muslims in the media, and by politicians. The Committee is particularly concerned at situations of intersectionality in relation to ethnicity, religion and gender, where for example Afro-Swedish Muslim women appear as a particularly vulnerable group subject to multiple discrimination (art. 5).”