Kategori: brott

Fortfarande kvarstår frågan varför det skjuts och sprängs så mycket i justSverige

Inget tyder just nu på att Sverige kommer att detroniseras från sin inte särskilt smickrande förstaplats bland Europas alla länder (minus Ukraina och Ryssland) vad gäller antalet skjutningar och sprängningar per capita och debatten om varför just Sverige har kommit att inta denna ”guldposition” är fortsatt genompolariserad.

Vänsterargumenten är då följande: 

Att Sverige har kommit att bli det europeiska land där flest skjutningar och sprängningar äger rum per capita beror främst på klass, på (barn)fattigdom och på (strukturell) rasism då invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena är både marginaliserade och stigmatiserade men också på att det inte satsas i miljonprogramsområdena där skolorna är undermåliga och verksamheter för barn och unga har prioriterats bort inklusive fritidsgårdar och fältassistenter. Vidare heter det att den majoritetssvenska medel- och överklassen konsumerar knark och andra illegala droger i högre utsträckning just i Sverige och jämfört med hur det ser ut i andra europeiska länder och att det därigenom är den majoritetssvenska efterfrågan på droger som både har skapat och upprätthåller denna situation.

Och högerargumenten lyder som följer: 

Att Sverige är det land i Europa där flest skjutningar och sprängningar sker per capita beror främst på kultur och konkret på en alltför stor utomeuropeisk invandring av personer som genomsyras av ett liv-eller-död-hederstänkande, en ”jag-ska-ha-allt-här-och-nu”-mentalitet och en aggressiv hypermaskulinitet, på hiphop-musikens segertåg bland landets barn och unga samt på alltför få poliser, alltför låga straff och alltför få omhändertaganden av barn i miljonprogramsområdena vilket lastas den ”mjäkiga” vänstern som sägs vägra vilja ”ta i med hårdhandskarna”.

Andra argument som hörs i debatten som nog inte enkelt går att beteckna som vare sig vänster eller höger är massiva skolmisslyckanden bland barnen och ungdomarna i miljonprogramsområdena, den av olika anledningar höga frånvaron av fäder i miljonprogramsområdena samt den likaledes höga förekomsten av ensamstående mödrar i samma stadsdelar vilka dessutom generellt har påtagligt många barn och vilka nästan alltid bor mycket trångt.

Därtill hörs ibland också argumentet att många barn och unga i miljonprogramsområdena verkar ha diagnoser som de lever med utan att få någon hjälp p g a skammen över diagnoser bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund som gör att de inte söker hjälp eller tackar nej till hjälp, p g a relativt många kusingiften eller p g a att de är icke-vita och har utvecklat exempelvis autistiska drag i det svenska klimatet (d v s kort och gott p g a vinterhalvårets mörker) och de som framför detta sistnämnda argument är fr a läkare, psykologer och barnexperter av olika slag. 

Någon enstaka gång hörs också argumentet att invånarna i Sverige har tillgång till fler vapen per capita än invånarna i de allra flesta andra europeiska länder och tillsammans med invånarna i Finland, Ryssland och något land till och allt oftare på senare tid argumentet att den svenska drogpolitiken tillhör den mest restriktiva (liksom också den svenska alkoholpolitiken) i världen, vilket har resulterat i en helt och hållet av kriminella kontrollerad narkotika- och drogmarknad just i Sverige.

Oavsett vilken sida i debatten som har rätt eller fel så verkar ingen ändå veta i slutänden varför just Sverige hamnade i denna situation: 

Antalet mord per år har ju samtidigt stadigt gått ned, andelen barn, ungdomar och unga vuxna som utövar våld verkar också ha minskat generellt, Sverige rankas regelmässigt som både ett av världens fredligaste, tryggaste, mest jämlika och mest jämställda samhällen på jorden och fr a är Sverige fortfarande ett extremt välmående och rikt land jämfört med i stort sett alla andra länder på jorden (bredvid Norge, Schweiz och några länder till) vilket bl a innebär att även fattiga människor i Sverige är mindre fattiga än fattiga i andra europeiska länder. 

Fortfarande kvarstår m a o den stora gåtan rörande varför just Sverige av alla länder i Europa (och återigen förutom Ukraina och Ryssland) har kommit att bli det land som präglas av flest skjutningar och sprängningar per capita och inte exempelvis något katolskt land i Sydeuropa med sin ökända patriarkala och även ofta våldsamma machokultur, något korrupt f d kommunistiskt central- eller östeuropeiskt land där inte bara demokratin sjunger på sista versen utan där en rad samhällsfunktioner har upphört att existera sedan länge eller något västeuropeiskt land där invånarna med utomeuropeisk bakgrund från de gamla kolonierna i många fall bor och lever i nedgångna ”getton” som majoritetssamhället har retirerat ifrån och i det närmaste övergivit sedan många år tillbaka.

Ett försök att summera Sveriges blodigaste år hittills sedan den svenska invasionen av Norge 1814 vad gäller antalet skjutningar och antalet döda och skadade p g a skjutvapen

Att Sverige är det land i Europa (minus Ukraina) där flest skjutningar äger rum per capita och där flest människor både dödas och skadas av skjutvapen per capita är tyvärr troligtvis ett statistiskt faktum och just i år har fler skjutningar ägt rum än någonsin tidigare och fler människor har både dödats och skadats än någonsin tidigare under svensk fredstid (d v s sedan den svenska invasionen av Norge 1814 då 100-tals både svenskar och norrmän sköts till döds liksom sårades p g a skjutvapen liksom p g a sprängningar).

Polisen har hittills rapporterat in sammanlagt 367 skjutningar sedan nyårsdagen och fram tills den 15 december i år (d v s siffrorna är ännu inte uppdaterade till dags dato) vilket innebär mer än en skjutning per dygn liksom 61 döda och 104 skadade (och dessa sistnämnda siffror gäller återigen endast fram tills den 15 december i år). 

Risken är f ö tyvärr mycket stor att än fler skjutningar kommer att äga rum innan nyårsafton liksom att än fler kommer att dödas och/eller skadas av skjutvapen innan den 1 januari 2023 infaller.

Konkret innebär det att Sverige snittar på 15,3 skjutningar per 100 000 invånare under innevarande år vilket torde vara europeiskt rekord (utöver Ukraina) liksom på 0,6 ihjälskjutna per 100 000 invånare vilket likaså bör vara europeiskt rekord (och än en gång förutom Ukraina). Därtill har även 85 sprängningar rapporterats in av polisen fram tills den 15 december i år vilket troligtvis också är en exceptionell siffra per capita jämfört med andra europeiska länder.

Det finns vidare tyvärr ett antal svenska städer där fler än 15,3 skjutningar per 100 000 invånare har ägt rum i år (och återigen fram tills den 15 december) och den stad i Sverige som sticker ut är Eskilstuna där 30 skjutningar per 100 000 invånare har ägt rum i år (och än en gång fram tills den 15 december) och därefter kommer Södertälje med 22 skjutningar per 100 000 invånare.

Tidigare stack irländska Belfast, franska Marseille, holländska Rotterdam, italienska Neapel, kroatiska Zagreb, litauiska Kaunas och en handfull andra europeiska städer ut i sammanhanget men numera kan det tyvärr nog vara så att Eskilstuna (och därefter Södertälje) faktiskt är den stad i Europa (och återigen minus Ukrainas städer) där det skjuts mest per capita.

I Södertälje har f ö sju personer dödats av skjutvapen i år vilket exempelvis kan jämföras med att 16 personer har dödats av skjutvapen i Belfast under de senaste åtta åren, som länge var den stad i Europa som i år efter år ledde denna ”liga” (d v s just i Belfast ägde överlägset flest skjutningar och sprängningar rum per capita under många år på raken). I Marseille har visserligen 23 personer dödats av skjutvapen i år men Södertälje har då 102 000 invånare medan Marseille har närmare 900 000 invånare så per capita ”slår” tyvärr lilla Södertälje den franska storstaden Marseille ”med råge”.

Bara under de senaste fem åren har polisen rapporterat in 1700 skjutningar och runt 240 personer har dödats och cirka 630 har skadats av skjutvapen i Sverige sedan dess. 

Och om en går tillbaka till 2011, som är det år då Sverige gick om samtliga nordiska grannländer vad gäller både antalet skjutningar per capita och antalet döda och skadade p g a skjutvapen per capita, så handlar det om kring 2500 skjutningar, runt 450 sprängningar, närmare 350 döda och cirka 1000 skadade.

Därutöver har svenskar dödats liksom skadats av skjutvapen när de har befunnit sig utanför rikets gränser och de personerna är ej medräknade i statistiken vad jag förstår då de dödas av skjutvapen och skottskadas i andra länder och därmed räknas de in i exempelvis dansk, spansk, tysk eller holländsk statistik över antalet döda och skadade p g a skjutvapen.

Sverige fortsätter att vara det land i Europa där flest skjuts ihjäl per capita

Sverige fortsätter att vara det land i Europa (minus Ukraina just nu och åtminstone sedan den 24 februari i år när den ryska invasionen av landet inleddes) där flest människor dödas och skadas av skjutvapen och bomber per capita.

Sedan 2000-talets slut har det sammanlagt handlat om 100-tals döda, uppemot tusen skadade samt 1000-tals skjutningar och sprängningar och ett 20-tal ”obehöriga” (d v s icke-kriminella) har dödats medan ett 50-tal ”obehöriga” har sårats av skott- och sprängskador utan att vara de egentliga måltavlorna.

I år beräknar polisen att ett 60-tal människor kommer att dödas och kanske 120 personer kommer att skadas om den höga dödlighetstakt som just nu gäller håller i sig ända fram till nyårsafton.

Dödandet i Ukraina är som bekant för närvarande exceptionellt men utöver Ukraina så går dödandet annars ned överallt i Europa vad gäller skjutvapen och bomber och det är egentligen bara i Sverige som antalet som dödas av skjutvapen och sprängningar hökar men ingen vet samtidigt egentligen varför det är så och buden är som bekant många – här nedan följer endast ett urval av hypoteserna:

– Att klyftorna mellan invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund respektive majoritetsinvånarna är så mycket större i Sverige än i andra västländer inklusive segregationen mellan dessa båda grupper. Denna hypotes bygger då på tanken att när klyftorna är alltför extrema tenderar de som tillhör underklassen och den lägre arbetarklassen att välja radikala och inte minst våldsamma vägar i livet för att kunna försörja sig.

– Att andelen barn och unga är så påtagligt hög i miljonprogramsområdena p g a de höga fruktsamhetstalen där. Denna hypotes bygger på den demografiska ”regeln” som säger att när andelen invånare mellan cirka 0-34 år överstiger runt 40% av samtliga invånare på en viss plats (d v s i de svenska miljonprogramsområdena) så väntar nästan alltid sociala oroligheter och ofta också revolutioner på just de platser som uppvisar sådana siffror.

– Att tillgången på skjutvapen är högre i Sverige än i andra europeiska länder. Denna hypotes bygger på att det finns fler skjutvapen i Sverige per capita än i andra länder i Europa.

– Att straffen är lägre i Sverige än i andra länder i Europa och att poliserna dessutom är färre här per capita. Denna hypotes bygger på att hårda och närmast drakoniska straff skulle verka avskräckande och att fler poliser skulle göra skillnad.

– Att så många majoritetsinvånare i Sverige har det så bra materiellt sett att de har råd att regelbundet konsumera illegala droger (d v s utöver alkohol – d v s s k partykonsumtion under helgerna). Denna hypotes bygger på att kundkretsen är så stor och så köpstark i just Sverige jämfört med i andra europeiska länder och att det just därför handlar om så oerhört mycket pengar som är i omlopp och som därför gör att så många faktiskt kan försörja sig på droghandeln ifråga och t o m bli förmögna på densamma.

– Att Sverige är långt mer amerikaniserat än andra länder i Europa. Denna hypotes bygger på att amerikansk s k innerstadsgetto-ungdomskultur dominerar mycket mer i Sverige bland barn och unga än bland barn och unga i andra europeiska länder och att hiphop är den mest populära genren sägs vara ett bevis på det liksom att denna populärmusikgenre spär på och romantiserar skjutningarna och sprängningarna mot bakgrund av att åtskilliga av Sveriges största musikartister bevisligen har varit och fortfarande är inblandade i desamma.

– Att fler barn och unga med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund slås ut i skolan i långt högre grad än i andra länder i Europa i jämförelse med de majoritetssvenska barnen och ungdomarna. 

Och det troliga är väl att samtliga dessa ovanstående hypoteser tillsammans har bidragit till denna närmast osannolika utveckling.

SD har under denna eftermiddag radikaliserats ytterligare genom att öppet förespråka principen om kollektiv bestraffning

Den mytomspunna svenska (hög)sommaren och industrisemestern kan nog ibland vara farlig för både vett och sans när värmen överstiger 25 plusgrader.

Idag har SD-sfären och den svenska s k nationella rörelsen fullkomligen exploderat av vrede (och i en hel del fall även av rent och oförblommerat hat) mot både s k mainstreammedia, som påstås dölja det otäcka överfallet på en 9-årig flicka i Skellefteå, och mot S (liksom V, C och MP) som sägs ligga bakom att det brutala överfallet som rubriceras som grov misshandel och grov våldtäkt inträffade i torsdags för sex dygn sedan, och SD har nu ytterligare radikaliserats i realtid (d v s under denna för SD-sfären och den svenska s k nationella rörelsen synnerligen intensiva sommar- och semestereftermiddag som stavas den 13 juli 2022).

Nu kräver partiet nämligen att det ska bli möjligt att dra in uppehållstillståndet för både den som har begått ett grovt brott OCH för hela hens familj. Det handlar då om att gärningspersonen i Skellefteå är en 14-åring som för några år sedan invandrade till Sverige från ett utomeuropeiskt land tillsammans med föräldrar och syskon och eftersom SD:s krav är direkt relaterat till fallet i Skellefteå så säger partiet de facto att 14-åringen och dennes BÅDA föräldrar OCH samtliga syskon ska utvisas om SD hade fått bestämma i detta nu.

Principen om kollektiv bestraffning brukar annars normalt kopplas till mer kollektiva länder och kulturkretsar på jorden och inte minst till s k klansamhällen och denna princip anses allmänt i de västerländska parlamentariska demokratierna vara både helt och hållet förkastlig och i det närmaste förbjuden att tillämpa.

Det är ett alldeles uppenbart faktum att SD just nu och i skrivande stund (d v s återigen under denna eftermiddag) försöker krama ur precis allt som går i Skellefteåfallet mot bakgrund av att partiet på sistone har stått och stampat i opinionsundersökningarna – d v s SD hoppas helt enkelt att Skellefteåfallet ska rädda partiet inför valet den 11 september i år och bidra till ett valresultat på åtminstone 20%.

SD väljer m a o att satsa allt på ett kort och det är inte utan risk: Att kräva kollektiv bestraffning kan samtidigt slå tillbaka mot SD eftersom principen om kollektiv bestraffning nog uppfattas som alltför främmande och drakonisk och kanske t o m som alltför högerextrem för de allra flesta väljare inklusive åtskilliga av SD:s egna väljare oaktat att det mordförsöksliknande och synnerligen grova överfallet på den 9-åriga flickan i Skellefteå med rätta upprör alla och envar.

År 2022 har bjudit på det hittills blodigaste första kvartalet vad gäller antalet döda på grund av skjutvapen

I skuggan av den ryska invasionen av Ukraina har Sverige tyvärr upplevt det blodigaste första kvartalet i kvinno/mannaminne vad gäller antalet dödade av skjutvapenvåld under fredstid (d v s sedan Sverige invaderade Norge 1814).

Polisen hävdar att fler pojkar och unga män än någonsin tidigare numera rekryteras till den kriminella världen och beräknar att det handlar om tre barn/unga per dygn eller runt 1000 nyrekryteringar årligen för att kunna ersätta alla ”vakanser” som uppstår när de kriminella dödas eller skadeskjuts och invalidiseras och då 100-tals kriminella just nu sitter i fängelse. Polisen uppskattar vidare att totalt 15-20 000 barn, ungdomar och unga vuxna just nu är brottsaktiva och tyvärr är flertalet av dem s k andragenerationare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena vilka har misslyckats med studierna redan i grundskolan. Det finns idag uppemot 100 000 tonåringar och unga vuxna vilka har misslyckats fullständigt i utbildningsväsendet och den absoluta majoriteten av dem har utomeuropeisk bakgrund och bor i miljonprogramsområdena och det är primärt från denna populationspool som de kriminella nyrekryterar och själva kommer ifrån.

Det kan vidare tyvärr också vara så att 2022 års första kvartal har resulterat i fler bombattentat än någonsin tidigare i fredstid men det låter jag vara osagt då statistiken över antalet(olagliga) sprängningar nog ännu inte är fullständig för årets första tre månader.

antal personer som dödats i riket av ballistisk våld (d v s av ”kulor och krut”) jan-mars

2018: 8

2019: 10

2020: 12

2021: 5

2022: 18

Antalet sårade/skottskadade är ännu fler än så och polisen beräknar att det har handlat om en skjutning per dygn under årets tre första månader.

Därmed finns det tyvärr en hel del som tyder på att det blodigaste året någonsin vad gäller dödligt våld p g a skjutvapen, d v s ”pandemiåret” 2020, kan komma att slås under innevarande år.

Ny rapport om personrån visar att de som drabbas mestadels är majoritetssvenska ungdomar medan förövarna mestadels är minoritetssvenska ungdomar

På senare år har personrån bland barn och ungdomar som innehåller grovt våld, s k ”maktlekar” och starka inslag av psykisk terror och ibland t o m tortyr fått mycket stor uppmärksamhet i media och inte minst i politiken och bara för några veckor sedan anordnade SD ett seminarium i riksdagen på detta tema och idag har BRÅ publicerat en rapport som visar att antalet anmälda rån mot invånare som är under 18 år har ökat kraftigt i Sverige sedan 2015.


Majoriteten av förövarna har utländsk och antagligen fr a utomeuropeisk bakgrund och är folkbokförda i miljonprogramsområdena och majoriteten av offren är majoritetssvenska barn och ungdomar – närmare 80% i båda fallen (inräknat även de blandade vad gäller förövare) – som rånas på dyra märkeskläder, kontanter, mobiltelefoner och påkostade hörlurar. Bland de misstänkta som är utrikes födda kommer majoriteten från Afrika och Asien.


Tyvärr har också andelen flickor som misstänks för personrån ökat på senare tid även om 92% av de som misstänks fortfarande är pojkar.


BRÅ redovisar även enkätstudier bland barn och unga som indikerar att föräldrarna till barn och unga med utländsk bakgrund som utsätts för personrån möjligen inte anmäler dessa i samma utsträckning som de majoritetssvenska barnens föräldrar troligen gör.

85% av de som greps, häktades och dömdes för skjutvapenvåld 2017-21 hade utländsk bakgrund och majoriteten av dem har inte klarat grundskolan och uppvisar en obefintlig inkomst

DN:s Kristoffer Örstadius har undersökt samtliga misstänkta gärningspersoner (gripna, häktade och dömda) som har stått bakom skjutvapenvåld sedan 2017 och fram tills idag och bl a kommit fram till följande:

97% är män och medianåldern ligger på 23 år

56% har inte klarat grundskolan och gick ut årskurs 9/högstadiet med ofullständiga betyg

38% har pappor som någon gång har dömts till fängelse

27% har föräldrar som har varit eller är beroende av ekonomiskt bistånd

42% har föräldrar som tillhör den fjärdedel i landet som uppvisar den lägsta inkomstnivån

71% saknar inkomst eller uppvisar en obefintlig inkomstnivå (d v s de är s k UVAS:are eller NEET:are)

76% är tidigare dömda för något eller några brott

66% bor hemma hos en eller båda föräldrarna 

52% har växt upp med en ensamstående mor

49% är folkbokförda i de fattigaste och mest marginaliserade miljonprogramsområdena

85% har utländsk bakgrund (och 62% har bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika) av något slag och av dessa är:

41% utrikes födda (de vanligaste födelseländerna är Irak, Somalia, Syrien, forna Jugoslavien och Turkiet)

35% inrikes födda s k andragenerationare 

9% inrikes födda s k blandade eller mixade

(de vanligaste ursprungsländerna för de sk andragenerationarnas och de s k blandades eller mixades föräldrar/förälder är Irak, Libanon, Somalia, forna Jugoslavien och Turkiet)

”Sverige har gått från botten till toppen i Europa när det gäller dödsskjutningar. Men vilka är de dömda och misstänkta gärningspersonerna? Fakta i frågan har kartlagt alla som häktats, åtalats eller dömts för skjutvapenvåld sedan 2017. Många gemensamma mönster finns – här är vad vi vet.”

https://www.dn.se/sverige/fakta-i-fragan-vilka-ar-det-som-skjuter/?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_content=

”432 personer ingår i DN:s kartläggning. Det är samtliga personer som har häktats, åtalats eller dömts i någon av de skjutningar som ägt rum i Sverige under perioden 1 januari 2017 till 31 augusti 2021.

￭ Uppklarningen av skjutningar är låg. I 207 av 636 skjutningar har en eller flera personer häktats, åtalats eller dömts. För drygt två tredjedelar av skjutningarna saknar vi således kunskap om misstänkta förövare.

￭ Att vi inte har data om så många skjutningar kan vara problematiskt. De förövare som polisen har pekat ut skulle kunna skilja sig från de förövare som polisen inte pekat ut. Enligt vår bedömning är dock den här undersökningen den mest heltäckande som går att göra med offentliga uppgifter.

￭ Det kan ibland ta flera år från att brottet begås tills dess att någon lagförs och dom vunnit laga kraft. DN har därför även inkluderat personer som endast häktats eller åtalats för skjutningar. Det är med andra ord inte fastställt att just dessa individer är skyldiga till brotten (dömda). Det finns forskning som tyder på att vissa grupper kan ha högre risk att registreras som misstänkta när de begår brott, till exempel genom att oftare bli utsatta för poliskontroller. Att personer har varit misstänkta i utredningarna ger emellertid en tydlig indikation på gemensamma mönster för brottstypen. Kriminologisk forskning utgår ofta från just misstänkta gärningspersoner i den här typen av studier. För häktningar har vi begränsat oss till dem som häktats på sannolika skäl, den högre misstankegraden.

￭ Gärningspersoner som är under 15 år ingår inte i DN:s undersökning eftersom de inte är straffmyndiga. Enligt data från polisen är andelen brottsmisstänkta under 15 år emellertid mycket få, cirka 1 procent av dem som misstänkts hittills i år.

￭ Uppgifter om inkomster, bostadssituation, födelseland och föräldrar kommer från Skatteverket. Uppgifter om brottslighet kommer från domstolarna samt Åklagarmyndigheten. Information om skolgång kommer från respektive persons kommun under skoltiden.”

Har fansen, lyssnarna och konsumenterna ett ansvar för våldet?

Efter att snart sagt större delen av Sveriges största, mest populära och mest lyssnade hiphop-artister (som därtill samtidigt är Sveriges de facto största, mest populära och mest lyssnade musikartister överhuvudtaget numera) antingen är mördade, åtalade och misstänkta för olika brott eller redan sitter inne ställer Alex Ceesay åtminstone indirekt en inte alldeles enkel fråga i dagens DN:

Är det kanske fansens fel – d v s alla de hundratusentals för att inte säga miljontals barn, ungdomar och unga vuxna som regelbundet lyssnar på musiken och artisterna och därmed genererar pengarna, statusen och uppmärksamheten till branschen? En liknande fråga har ju som bekant ibland ställts vad gäller knarkhandeln som verkar vara orsaken till den största delen av alla skjutningar och sprängningar – d v s är det landets partyknarkande (majoritetssvenska) medel- och överklass som i själva verket är skyldig till allt våld och allt dödande i ”Orten”.

Eller skulle allt detta kanske ha hänt ändå – d v s även utan alla pengar och all status och uppmärksamhet som denna populärmusikgenre genererar – t ex om det hade handlat om en liten subkultur vars musikvideos och låtar bara registrerade några tusen lyssnare på Youtube och Spotify i stället för de miljontals views och lyssningar som gäller idag?

https://www.dn.se/kultur/rapparen-lag-i-luften-att-nagot-sadant-har-kunde-ske

”Som DN tidigare rapporterat intensifierar mordet på Einár den diskussion som finns kring kopplingen mellan musik och kriminalitet. Flera kända rapartister har dömts för grova brott, låttexter och musikvideor används i utredningar och polisen har pekat ut musiken som imageskapande för kriminella nätverk. Efter dödsskjutningen har rapparen Alex Ceesay gjort ett längre uttalande på Youtube, där han säger att hiphopen riskerar att fungera som en språngbräda till grövre kriminalitet – i stället för att vara en väg ut ur den.

”Det är extremt svårt som rappare att ta sig ur gangsterlivsstilen. För om du hamnar där är det så mycket avundsjuka, andra kriminella som kommer göra allt för att testa dig, eller få dig att se keff ut. Så du måste liksom västa upp och bära strap (vapen) bara på grund av det, för att ditt liv på något sätt blir mer i fara ju mer du hamnar i rampljuset”, säger Alex Ceesay i klippet.

Hans flickvän var nära vän med Einár och på fredagsmorgonen väcktes han av hennes gråt efter att dödsbeskedet kommit.

– Jag kände mig supersplittrad. Slagen av sorg. Men samtidigt låg det i luften att något sådant här kunde ske. Många har inte koll på hur det faktiskt ser ut i rapbranschen, hur infekterat det har blivit, säger Alex Ceesay till DN. Som rappare fungerar man inte sällan som symbolbärare för gängen, berättar Alex Ceesay. Och ingen artist vill framstå som en bluff – den som rappar och skriver texter om en våldsam verklighet måste också bottna i den själv för att accepteras som äkta.

– Rapbranschen omsätter otroligt många miljoner i dag och berättelserna om våldet säljer.”

De s k andragenerationarna fortsätter att vara den grupp som utsätts allra mest för sexualbrott och misshandel samtidigt som media alltmer tenderar att främst uppmärksamma när majoritetssvenskar utsätts för denna typ av brott

BRÅ:s senaste nationella trygghetsundersökning – NTU 2021 – som bygger på en omfattande enkätundersökning och redovisar självrapporterad utsatthet för brott under ”pandemiåret” 2020 visar tyvärr att de s k andragenerationarna fortsätter att vara den mest brottsutsatta demografiska subkategorin i landet samtidigt som desamma också uppvisar den allra lägsta tilliten till och förtroendet för rättsväsendet (och sannolikt majoritetssamhället i stort) och särskilt gäller det polisen.


Återigen är det fr a brott mot person som sticker ut även i NTU 2021 vad gäller andragenerationarna och särskilt gäller det tyvärr som alltid både sexualbrott och misshandel.

Totalt uppger 11,1% av andragenerationskvinnorna att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 jämfört med 8,5% av de majoritetssvenska kvinnorna. 1,5% av andragenerationskvinnorna uppger därtill att de utsattes för ett sexualbrott med inslag av tvång under samma år att jämföra med 0,9% av de majoritetssvenska kvinnorna. Eftersom kring 1/4 av samtliga unga vuxna kvinnor uppger att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 så går det att anta att runt 1/3 av de unga vuxna andragenerationskvinnorna gjorde det.


Vad gäller utsatthet för misshandel så uppger 4% av andragenerationarna att de utsattes för det under 2020 att jämföra med 2,8% av majoritetsinvånarna. 1,2% av andragenerationarna uppger därtill att de utsattes för allvarlig misshandel under samma år att jämföra med 0,5% av majoritetsinvånarna.


9% av andragenerationerna uppger vidare att de utsattes för trakasserier under 2020 att jämföra med 5,4% av majoritetsinvånarna. Samma skillnader föreligger även vad gäller bl a personrån samtidigt som både sexualbrott, misshandelsfall och personrån som riktas mot majoritetssvenskar tenderar att uppmärksammas allra mest i mediesammanhang och i den politiska debatten och alltmer som utslag för s k ”svenskfientlighet” eller ”omvänd rasism”.

I BRÅ:s undersökning framkommer det slutligen inte vilka det är som i första hand utsätter andragenerationskvinnorna för sexualbrott och andragenerationarna för misshandel, personrån och trakasserier.

Ny databas över var skjutningarna har ägt rum

Idag har SVT publicerat en databas som kartograferar och platsbestämmer skjutningarna i landet ned till kvartersnivå och både de som har ”bommat” sina tilltänkta offer, de som har resulterat i en eller flera skottskadade samt de som har lett till dödlig utgång efter att polisen har uppdaterat statistiken fram tills den 31/8 2021 (d v s data saknas m a o rörande de senaste två veckornas skjutningar) och det är sorgligt att konstatera att bara där jag själv bor i Flemingsberg så handlar det om ett flertal skjutningar varav tre har ägt rum i direkt anslutning till den flerbostadsfastighet/huskropp där min lägenhet är belägen.


I övrigt går det att konstatera att skjutningarna numera drabbar i stort sett hela landet och inte bara de tre storstadsregionerna och de mellanstora städerna samt att fr a miljonprogramsområdena där invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund utgör merparten av befolkningen är de absolut hårdast drabbade stadsdelarna (OBS: i vissa ”Orten”-miljonprogramsområden runtom i landet är det fullständigt ”prickigt”, d v s där är antalet skjutningar mycket omfattande) och det är också där människor känner mest otrygghet och samtidigt litar på majoritetssamhället (och på varandra, vad gäller tillit) allra minst.


De båda pandemiåren 2020-2021 ser slutligen dessutom tyvärr ut att bli de blodigaste hittills vad gäller antalet dödade p g a ballistiska skador under modern tid/fredstid (d v s sedan 1814).