Kategori: invandring

En pusselbit för att ”knäcka” ”SD-koden”: Andelen invånare som lever i s k utanförskap verkar öka SD:s röstsiffror

I jakten på att ”knäcka” den s k ”SD-koden”, d v s att hitta de (statistisk-demografiska) faktorer och variabler som både kan förklara och förstå varför SD växer i vissa delar av landet och bland vissa väljargrupper och som också kan förutsäga var SD kommer att växa i framtiden och inte minst hur SD:s till synes stadigt växande väljarstöd kan bekämpas, decimeras och till slut stoppas på ett effektivt sätt (såsom i ett eventuellt omval och i nästa reguljära val), så kan Hans-Eric Holmqvists examensarbete och uppsats i statsvetenskap vid Högskolan Dalarna möjligen vara till hjälp:
 
”Invandring från länder utanför Europa ökar röstandet på SD, men bara om den resulterar i utanförskap för denna grupp d v s hög andel personer i aktiv ålder som varken studerar eller arbetar. Invandring i sig är snarare en faktor som minskar röstandelen för SD. Det skulle kunna tala för att en framgångsrik integration minskar stödet för SD.”
Utanförskap 2.jpg
 
Holmqvists examensarbete som lades fram i våras (d v s innan valet, och som f ö hypoteserar att SD ännu inte har ”peak:at”) går igenom ett flertal av de ”vi måste knäcka SD-koden en gång för alla”-modeller som svenska forskare har prövat fram tills dags dato och kommer fram till att antalet/andelen (utomeuropeiska) invandrare i sig inte ökar SD:s röstsiffror men när en alltför hög andel av de utomeuropeiska invandrarna hamnar i s k utanförskap (i miljonprogramsområdena) så verkar SD:s siffror gå upp rejält och inte minst så verkar detta gälla när de s k ”andrageneration:arna” (d v s de som är födda och uppväxta i Sverige och som har föräldrar som har invandrat från Afrika, Asien och Latinamerika) hamnar i s k utanförskap (d v s när ”andrageneration:arna” exempelvis varken arbetar eller studerar och oftast inte ens är arbetssökande).
Utanförskap.jpg
 
Vilka slutsatser som går att dra av detta samband som då är signifikant i siffrornas värld (d v s SD:s valresultat samvarierar helt enkelt rätt så starkt med utomeuropéernas tunna plånböcker, magra bankkonton och prekära privatekonomiska situation) är väl upp till var och en att bedöma men att så höga andelar av landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund är fattiga och marginaliserade resulterar uppenbarligen inte bara i misslyckade skolresultat och lågt valdeltagande eller i spektakulära skjutningar och mord och uppmärksammade bilbränder och s k förortsupplopp utöver allt annat mänskligt lidande som alltför många utomeuropéer tvingas genomlida i form av arbetslöshet, bidragsberoende, missbruk, passivisering och nedsatt fysisk och psykisk hälsa.

Två paradigmskiften äger rum just nu och idag för Europas del: EU:s ordförandeland Österrike vill inte längre ta emot några fler utomeuropeiska invandrare och USA vill inte längre stå för Europas försvar

Två genomgripande s k paradigmskiften äger rum just nu och idag för Europas del och som kanske inte kommer att märkas omedelbart men som på sikt kommer att förändra Europas framtid för alltid:
 
Idag möts EU:s migrationsministrar i Innsbruck i Österrike som för närvarande håller i EU:s ordförandeklubba och som styrs av en konservativ-högerextrem regeringskoalition och för första gången någonsin så handlar mötet inte om att ta emot fler utomeuropeiska invandrare och flyktingar och fördela dem mellan medlemsstaterna utan om att stoppa utomeuropéerna ”en gång för alla” och om att helt enkelt ”stänga Europas gränser” samt upprätta olika typer av internerings- och uppsamlingsläger i flera av Europas gamla kolonier.
 
 
Idag avslutas också mötet mellan NATO:s medlemsländer i Bryssel där försvarsalliansens stats- och regeringschefer har träffats för att diskutera Europas säkerhetspolitiska framtid och efter Trumps hårda utspel så står det nu klart att de gamla allianserna från både Första världskriget, Andra världskriget, Kalla kriget och det s k ”Kriget mot terrorismen” nu inte gäller längre p g a Trumps (och Bannons) ”America first”-linje och att USA:s inflytande över Europa som inleddes för exakt 100 år sedan (d v s 1918 med Första världskriget slut) snart är över.
 
Samtidigt har EU:s motsvarighet till SCB (Eurostat) i dagarna meddelat att de enda länderna i Europa som uppvisar en befolkningsökning att tala om idag är Sverige tillsammans med Luxemburg och Malta.
 
Den just nu mycket kraftiga och dramatiska svenska befolkningsökningen står då ut som extremt exceptionell i ett Europa där mycket höga procentandelar av de infödda majoritetseuropeiska invånarna numera är grå- och vithåriga (och åtskilliga av de majoritetseuropeiska männen är nog också skalliga) och ej längre i s k reproduktiv ålder och allt oftare ej heller i s k arbetsför ålder – d v s uppemot 50-60% av majoritetsinvånarna i åtskilliga europeiska länder är idag långt över 50 år gamla.
 
Flertalet av de öst- och centraleuropeiska s k ”folkslagen” är helt enkelt på väg att just nu och i rasande takt ”smälta bort” och ”förintas” p g a katastrofalt låga födelsetal liksom än mer de folkrikaste länderna i Väst- och Sydeuropa som nästan har slutat att reproducera sig överhuvudtaget och inte minst gäller det de gamla axelmakterna Italien och Tyskland.
 
Europa klarar sig m a o inte utan en fortsatt utomeuropeisk invandring och Europa kan m a o inte längre försvara sig.

Om den tyska regeringskrisen och dess följder

Den tyska regeringskrisen verkar just nu vara avvärjd och detta ”i grevens tid” efter att Merkels regeringskoalitionspartner CSU för tillfället backar från kravet på att stoppa och avvisa utomeuropéerna vid gränsen och därmed slipper tyskarna (och alla vi andra som inte är tyskar och som hoppas att inte också Tyskland ska falla för högerpopulismen såsom dess forna allierade Italien nyligen har gjort) ett tyskt nyval när högerpopulistiska AfD just nu uppnår rekordsiffror i de tyska opinionsmätningarna med 16-17% (och vilket innebär långt över 25% i det forna DDR men också över 20% i Tysklands rikaste delstat Baden-Württemberg) och just nu är jämnstarka med tyska S samt förväntas ”ta hem” uppemot 20% i det viktiga bayerska delstatsvalet i oktober i år.

 
Den s k ”katten på råttan”-effekten eller den s k ”ingen vill ha svarte Petter på hand”-effekten (d v s utomeuropéerna) är nu samtidigt som väntat i full gång efter att den tyska regeringskrisen för tillfället har avvärjts:
 
Österrike, som numera håller i EU:s ordförandeklubba och som styrs av en regeringskoalition bestående av ett konservativt och ett högerextremt parti, reagerar nu kraftigt mot att Tyskland ska upprätta läger för de utomeuropeiska flyktingarna längs den österrikiska gränsen och säger nu att Österrike i sin tur måste se över sin egen gräns mot Italien och Slovenien men Italien styrs numera av högerpopulister som vill stoppa utomeuropéerna från att komma in i landet medan ett anti-utomeuropeisk invandringsparti numera är det största partiet i det slovenska parlamentet.
 

Ännu en egenutgiven bok om invandring och integration ur ett högerperspektiv klättrar just nu på försäljningslistorna – Jens Ganmans och Mustafa Panshiris ”Det lilla landet som kunde”

Än en gång har en (egenutgiven) bok som handlar om invandring, integration, svenskhet, minoriteter, flyktingar, segregation och förorter utifrån ett högerperspektiv hamnat på s k medaljplats på de olika bokhandlarnas försäljningstopplistor och Jens Ganmans och Mustafa Panshiris ”Det lilla landet som kunde” bör då vara den sjätte eller sjunde titeln som lyckas med denna bedrift sedan Karl-Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins ”kioskvältare” ”Invandring och mörkläggning” gavs ut 2013 och däremellan har bl a Tino Sanandajis (egenutgivna) bok ”Massutmaning” (2016) samt Ivar Arpis och Adam Cwejmans bok ”Så blev vi alla rasister” (2018) också uppnått guld-, silver- eller bronsplatsen på landets olika bästsäljarlistor.
Ganman.jpg
 
Samtidigt har mig veterligen knappt någon bok som handlar om invandring, integration, svenskhet, minoriteter, flyktingar, segregation och förorter utifrån ett vänsterperspektiv (och utifrån ett antirasistiskt perspektiv) lyckats med att hamna på s k medaljplats sedan 2013 och vilket väl säger något om den tidsanda som gäller just nu även om det så klart inte går att mäta en viss publikations genomslag och inflytande enbart i antalet tryckta och sålda exemplar då åtskilliga av landets 100 000-tals sverigedemokrater sannolikt numera kan ståta med en eller flera av dessa boktitlar i sina bokhyllor därhemma utan att kanske alltid ha läst dem utan i stället har de köpt en eller flera av dessa böcker då de helt enkelt har uppmanats av SD och av de SD-anknutna alternativmedierna att köpa dem och stödja författarna ifråga.

Danmark vill koncentrera flyktingar som fått nej på en asylansökan till läger ”på en oattraktiv plats”

Det alltid lika avantgardistiska och ”finurligt” kreativa (och tänk då inte bara Lego och Carlbergs elefantöl utan smyckeslagen, gettopaketet, slöjförbudet o s v) Danmark fortsätter att visa vägen i ett alltmer högerradikaliserat Europa vad gäller både retorik och praktik i relation till allt som rör migration, integration, invandrare och minoriteter:
 
Den sittande danska högerregeringen och dess statsminister Lars Løkke Rasmussen som styr landet med högerpopulistiska Dansk Folkeparti som stödparti föreslår nu att invandrare och flyktingar som fått nej på en asylansökan ska koncentreras till läger ”på en oattraktiv plats” men utan att ännu avslöja vilken ”oattraktiv plats” det skulle handla om (och möjligen syftar han på Grönland eller på någon annan gammal europeisk koloni som européer betraktat som en ”oattraktiv plats” och vilket med all sannolikhet därmed utesluter gamla Danska Västindien) och han har fått gehör för förslaget hos den nuvarande österrikiska högerregeringen och dess förbundskansler Sebastian Kurz som styr Österrike tillsammans med högerextrema Freiheitliche Partei Österreichs:
 
 
”- Der, hvor man kunne starte, og det der ville gøre en stor forskel, var, hvis man kunne lave en lejr, som ikke lå i de attraktive asyldestinationslande, men et andet sted. Det ville have en enorm præventiv effekt, og er det rigtige sted at starte, siger Lars Løkke Rasmussen til DR Nyheder. Forslaget har regeringen diskuteret med Østrig og forbundskansler Sebastian Kurz samt en række andre lande, som statsministeren ikke vil afsløre, fordi ”det skal løses – ikke diskuteres”.”

Ny rapport visar att skillnaderna är mycket stora vad gäller etableringen inom arbetslivet för olika invandrargrupper

ESO:s (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) och Joakim Ruists nya rapport ”Tid för integration” som också kritiseras för att räkna fel på vad invandringen/invandrarna kostar i skattemedel fortsätter trenden att ”avhomogenisera”, diversifiera och ”spec:a” landets invandrargrupper som vanligtvis behandlas som en enda homogen ”klumpgrupp” såsom t ex när både forskare, journalister och politiker säger att det tar så och så många år innan en invandrare får sin första anställning i Sverige och oavsett om många kanske finner det oetiskt att ”hänga ut” att somalierna, irakierna, afghanerna, syrierna och libaneserna har det långt mycket svårare vad gäller att komma in på den svenska arbetsmarknaden än de f d jugoslaverna.

https://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2016/11/Hela-2018_3.pdf

https://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2016/11/Onlineappendix.pdf

På sid. 38 skriver Ruist bl a att:

”Det kan noteras att integrat- ionen gått jämförelsevis bra för flyktingar från länder i Europa, samt att de två icke-europeiska länder som står ut i positiv riktning, det vill säga Chile och Etiopien/Eritrea, skiljer sig från samtliga länder de jämförs med i att den dominerande religionen i landet är kristendom. Detta kan tänkas ha betydelse både om det innebär ett mindre ”kulturellt avstånd” till Sverige och om det finns en större diskriminering mot icke-kristna än kristna invandrare. Detta är dock bara hypoteser som inte kan styrkas här.”

https://www.dn.se/arkiv/ekonomi/flyktinggrupper-har-olika-svart-att-fa-jobb

 

33944318_10155674056800847_8260239304492580864_n.jpg

”Efter 10–15 år har flyktinggrupperna, oavsett vilket decennium de kom till Sverige nått ungefär samma nivå på sysselsättningen.

Däremot är skillnaderna mellan grupperna stora. Flyktingar från det forna Jugoslavien, samt Etiopien och Eritrea har haft det betydligt lättare att snabbt komma in på arbetsmarknaden, än flyktingar från Irak, Iran, Syrien, Libanon, Afghanistan och Somalia har haft.

Även om skillnaderna i sysselsättningsnivå minskar så är de fortfarande betydande efter 15 år i landet. Det skiljer hela 20 procentenheter mellan flyktingar från det forna Jugoslavien och flyktingar från Somalia.

Exakt vad det beror på kan inte Ruist säga. En förklaring som tidigare framförts är att skillnaderna kan bero på att de olika grupperna har också olika utbildningsnivå. Men i ESO-rapporten slår Ruist fast att utbildningsnivån har ”låg förklaringsgrund”.

Däremot kan det vara så att hur relevant en utbildning är för svensk arbetsmarknad kan variera mellan de olika flyktningarnas hemländer.”

Sveriges 35 största minoritetsgrupper med över 20 000 invånare vardera och uppdelade på ursprungsländer den 31 december 2017

Sveriges 35 största minoritetsgrupper med över 20 000 invånare vardera och uppdelade på ursprungsländer den 31 december 2017: I samtliga nedanstående siffror ingår både de utrikes födda, de adopterade, den så kallade ”andra generationen” och de blandade (d v s de som har en utrikes född och en inrikes född förälder) men inte den s k ”tredje generationen” som numera beräknas uppgå till 3-5% (åtminstone vad gäller vissa av nedanstående grupper).

 

1, Finland 411 740

2, Irak 212 978

3, Syrien 211 980

4, Serbien + Serbien & Montenegro + f d Jugoslavien 169 743 (totalt f d Jugoslavien 308 831)

5, Polen 136 941

6, Norge 118 256

7, Tyskland 114 743

8, Iran 111 686

9, Danmark 106 993

10, Somalia 101 633

11, Turkiet 99 084

12, Bosnien 90 498

13, Libanon 62 514

14, Thailand 60 232

15, Chile 57 408

16, Afghanistan 53 774

17, Storbritannien 53 360

18, Eritrea 51 066

19, USA 46 328

20, Ryssland + f d Sovjetunionen 44 223 (totalt f d Sovjetunionen 129 441)

21, Indien 43 249

22, Kina 40 742

23, Rumänien 40 395

24, Etiopien 34 668

25, Ungern 32 844

26, Grekland 32 532

27, Vietnam 29 542

28, Estland 27 322

29, Italien 24 651

30, Filippinerna 23 291

31, Marocko 22 288

32, Pakistan 21 816

33, Spanien 21 266

34, Sydkorea 20 530

35, Nederländerna 20 070