Category: invandring

En gång i tiden var det invandrarna och inte minst invandrarkvinnorna som förvärvsarbetade allra mest

Mellan ca 1950-75 var det ”upp-och-nervända-världen” på den svenska arbetsmarknaden och då fanns det fog att tala om att ”Dom” tar ”våra” jobb:
21370911_10155027057185847_7071421516984501629_n.jpg
 
Då var det invandrarna som förvärvsarbetade allra mest inklusive kvinnorna och som också arbetade heltid (och nog ofta mer därtill) mer än den infödda majoritetsbefolkningen.
 
Efter avindustrialiseringen av Sverige som accelererade på 1980- och 90-talen och i och med att den utomeuropeiska invandringen tog över från den europeiska dito vid ungefär samma tidpunkt så har det idag som bekant blivit tvärtom:
 
Idag är det majoritetsinvånarna som arbetar mest (och sannolikt i hela världen) och fr a gäller det heltidsarbete och än mer fr a så gäller det kvinnorna medan utomeuropéernas siffror är precis de omvända – d v s de jobbar deltid eller inte alls och särskilt gäller det kvinnorna.

Den svenska befolkningsökningen fortsätter att vara rekordhög och beror i huvudsak på (utomeuropeisk) invandring

Den svenska befolkningsökningen fortsätter att vara rekordhög jämfört med hur det ser ut i övriga västvärlden och beror i huvudsak på (utomeuropeisk och utomvästerländsk) invandring och inte på ”biologisk självreproduktion” (d v s på födelseöverskott): På bara ett halvår har alla ”vi” som är invånare i Sverige blivit nästan 60 000 fler.
 
Den 30 juni 2017 uppgick alla vi som bor i Sverige och som är folkbokförda här till 10 053 061 invånare. Ett lands befolkning förändras i huvudsak dels genom antalet invandrare respektive antalet utvandrare och dels genom antalet födda respektive antalet döda.
 
Mellan den 1 januari och den 30 juni 2017 ökade den svenska totalbefolkningen med 57 908 invånare och vilket innebär att den svenska befolkningsökningen fortsätter att vara en av de allra högsta i västvärlden medan en majoritet av västvärldens länder omvänt ser sin befolkning minska för varje år som går.
 
Den svenska befolkningsökningen består i huvudsak av invandring: Mellan den 1 januari och den 30 juni 2017 invandrade 63 996 personer till Sverige och vilket är en ökning sedan första halvåret 2016 och idag har en majoritet av alla invandrade ursprung utanför Europa och utanför västvärlden (endast 1092 invandrare hade t ex bakgrund i Finland) med länder som Syrien, Afghanistan, Irak, Indien, Iran, Eritrea och Somalia som stora ursprungsländerna.
 
Mellan den 1 januari och den 30 juni 2017 utvandrade samtidigt 20 252 personer från Sverige till andra länder och varav de som är inrikes födda är den största utvandrargruppen följd av gruppen med ursprung i Finland. Invandringsöverskottet uppgick därmed till 43 744 personer – d v s alla invandrade (som då fr a kommer från Syrien, Afghanistan, Irak, Indien, Iran, Eritrea och Somalia) minus alla utvandrade (som då fr a är födda i Sverige och i Finland).
 
Vad gäller födda och döda mellan den 1 januari och den 30 juni 2017 så har färre fötts (totalt 58 993) och fler dött (totalt 46 607) jämfört med första halvåret 2016 och födelseöverskottet, d v s antalet födda minus antalet döda, uppgick totalt till 11 386 personer och vilket var färre än under motsvarande period året innan. De som framför allt dör är de inrikes födda och invånare med bakgrund i Finland och av de som föds i Sverige har idag uppemot 40% utländsk bakgrund medan födelsetalen bland de inrikes födda med svensk bakgrund liksom bland de med nordisk bakgrund fortsätter att minska: Av alla nyfödda invånare som föddes i Sverige mellan den 1 januari och den 30 juni 2017 har idag kring en tredjedel utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund. Denna proportion gör att Sverige idag är på samma nivå som de stora västländerna som under 1900-talet kunde ”ståta” med enorma globala kolonialimperier såsom Storbritannien, Nederländerna och Frankrike även om Sverige har en bit kvar till USA:s nivå där över 50% av alla nyfödda invånare numera kategoriseras som icke-vita.
 
Kort och gott så står Sverige ut i västvärlden som ett land med både en fortsatt växande befolkning och som ett land med en snabbt växande befolkning i en västvärld där befolkningen hela tiden går bakåt och minskar och i många västländer dessutom i (mycket) snabb takt och den svenska befolkningsökningen beror främst på invandringsöverskottet och inte på födelseöverskottet, d v s den orsakas inte i första hand av biologisk ”självreproduktion” bland de som redan bor i landet utan av att nya människor hela tiden kommer till landet som invandrare.
 
De allra flesta som invandrar har idag utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund medan de allra flesta som utvandrar har svensk och nordisk bakgrund och de allra flesta som dör har likaså svensk och nordisk bakgrund medan födelsetalen fortsätter att minska bland de invånare i landet som har svensk och nordisk bakgrund (och bl a p g a att landets invånare med svensk och nordisk bakgrund fortsätter att åldras för varje år som går) samtidigt som födelsetalen bland de invånare i landet som har utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund (och vilka omvänt är unga eller t o m mycket unga jämfört med de förstnämnda) är högre än födelsetalen bland de förstnämnda.

Om behovet av differentierad statistik om landets olika invandrargrupper

Det har länge funnits en dominerande och mycket stark antirasistisk rädsla (och kanske t o m skräck) parad med en färgblind antirasistisk inställning som säger att det är ”fel att dela upp så” och ”fel att tänka så” bland de högutbildade i landet vad gäller att ”spec:a”, subkategorisera och dela upp landets olika invandrargrupper för att exempelvis inte ”hänga ut” och ”peka ut” vilka invandrargrupper som det går s k ”bäst för” och s k ”sämst för” och vilket har gjort att fram tills nu så har de utrikes födda (och ibland också deras barn) oftast redovisats ”i klump” och ”rakt av” och jämförts med de inrikes födda utan att exempelvis Mellanöstern-grupperna, Balkan-grupperna, iranierna, eritreanerna, kineserna, indierna eller colombianerna har särredovisats (och ibland har även de adopterade och de blandade inkluderats och ibland inte) men nu börjar denna inställning sakta men säkert förändras då extremt stora skillnader råder mellan landets olika invandrargrupper vad gäller exempelvis att vara bosatt i miljonprogramsområdena, att vara beroende av bidrag, att vara arbetslös, att (ha barn som) misslyckas i skolan och att vara fattig o s v .

http://www.dn.se/ekonomi/oklarhet-om-flyktingars-sysselsattning-ska-utredas

Även om det kan tyckas kontroversiellt och kanske t o m oetiskt och s k ”rasistiskt” att nu t ex börja ”spec:a” och särredovisa somalierna, norrmännen, chilenarna, sydasiaterna, thaliändarna, italienarna eller kanadensarna och bl a då risken nog är stor att när de siffror som gäller väl offentliggörs så kommer många infödda majoritetssvenskar att chockeras och i värsta fall börja rösta på SD (såvida de inte gör det redan) så tror jag att detta är den enda vägen framåt trots alla risker, d v s det är absolut nödvändigt att nu en gång för alla ”slå sönder” den idag utdaterade invandrarkategorin och börja särskilja och särredovisa utifrån ursprungsländer, ursprungsregioner och ursprungskontinenter såsom t ex de som har utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund, de som har bakgrund i MENA-regionen, de som har bakgrund i Östasien, de som har bakgrund i subsahariska Afrika o s v.

Sedan finns det så klart också en risk att varje enskild invandrargrupp börjar värderas ekonomiskt utifrån hur stor respektive hur liten ”nytta” de gör för Sverige utifrån ekonomiska mått men trots det så är jag för en sådan här uppdelning samtidigt som jag är väl medveten om att alla de som själva är utrikes födda och invandrare eller barn till invandrare med rätta kan känna och tycka att exempelvis vietnameser och japaner, gambianer och etiopier, argentinare och mexikaner, marockaner och syrier eller serber och rumäner inte har ett dugg med varandra att göra (d v s alla subkategorier är naturligtvis lika problematiska som själva invandrarkategorin).

Är de i huvudsak vita engelsktalande invandrarna de mest utpräglade ”kärleksinvandrarna” av alla invandrargrupper?

Jag har nyligen å en kollegas vägnar sammanställt de mest aktuella siffrorna rörande de i huvudsak vita engelsktalande invandrargrupperna i Sverige, d v s siffror rörande invandrarna från Storbritannien och från sex i huvudsak vita bosättarstater vilka tidigare ingick i Brittiska imperiet och även siffror rörande deras barn uppdelade på om de är s k blandade eller ej (och enbart inkluderande de som har en svenskfödd förälder och en förälder som är född i ursprungslandet ifråga) och det är verkligen slående för att inte säga smått ”chockerande” att kunna konstatera att den i huvudsak vita engelsktalande närvaron och minoriteten i Sverige nästan helt utgörs av förstagenerationsinvandrare och s k blandade, d v s det handlar i extremt hög grad och till synes nästan enbart om s k ”kärleksinvandrare” och i första hand om i huvudsak vita engelsktalande män som ingår i intimrelationer med och som även får barn med svenskfödda kvinnor medan det totala antalet s k ”andrageneration:are” som har två föräldrar födda i ursprungslandet ifråga endast uppgår till 1044 just nu levande och i Sverige permanent boende individer från samtliga sju ursprungsländer:
 
Storbritannien och (f d ) Brittiska imperiet är uppenbarligen en man och den maskulina parten medan Sverige är en kvinna och den feminina parten i just detta minoritetssammanhang och den i huvudsak vita engelsktalande ”kärleksinvandringen” är faktiskt ännu mer extrem än den som gäller för de (öst- och sydost)asiatiska invandrargrupperna (där Sverige i och för sig omvänt är en man medan Asien är en kvinna, d v s invandringen från Östasien och Sydostasien består till största delen av kvinnor som invandrar för att ingå i intimrelationer med och även få barn med svenska män) liksom för de karibiska och väst- och nordafrikanska invandrargrupperna (där Sverige också är en kvinna – d v s invandringen från Karibien, Västafrika och Nordafrika består till största delen av män som invandrar för att ingå i intimrelationer med och även få barn med svenska kvinnor).
 
Population data concerning British immigrants and former British Empire immigrants from the settler states and their children (the so-called second generation and the so-called mixed with a Swedish born parent) who were living permanently in Sweden on December 31, 2016:
 
born in the UK (the first generation of British immigrants in Sweden): 26 442
born in Sweden with a UK born father and a UK born mother (the so-called second generation Brits): 733
born in Sweden with a UK born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Brits): 15 400
born in Sweden with a UK born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Brits): 5992
 
born in Australia (the first generation of Australian immigrants in Sweden): 4266
born in Sweden with an Australian born father and an Australian born mother (the so-called second generation Australians): 28
born in Sweden with an Australian born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Australians): 2039
born in Sweden with an Australian born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Australians): 879
 
born in Canada (the first generation of Canadian immigrants in Sweden): 3757
born in Sweden with a Canadian born father and a Canadian born mother (the so-called second generation Canadians): 29
born in Sweden with a Canadian born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Canadians): 1714
born in Sweden with a Canadian born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Canadians): 1572
 
born in Ireland (the first generation of Irish immigrants in Sweden): 2667
born in Sweden with an Irish born father and an Irish born mother (the so-called second generation Irishmen): 30
born in Sweden with an Irish born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Irishmen): 1528
born in Sweden with an Irish born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Iriishmen): 533
 
born in New Zealand (the first generation of New Zealander immigrants in Sweden): 1133
born in Sweden with a New Zealand born father and a New Zealand born mother (the so-called second generation New Zealanders): 4
born in Sweden with a New Zealand born father and a Swedish born mother (the so-called mixed New Zealanders): 836
born in Sweden with a New Zealand born mother and a Swedish born father (the so-called mixed New Zealanders): 221
 
born in South Africa (the first generation of South African immigrants in Sweden): 2698
born in Sweden with a South Africa born father and a South Africa born mother (the so-called second generation South Africans): 40
born in Sweden with a South Africa born father and a Swedish born mother (the so-called mixed South Africans): 1091
born in Sweden with a South Africa born mother and a Swedish born father (the so-called mixed South Africans): 553
 
born in the USA (the first generation of American immigrants in Sweden): 20 014
born in Sweden with a US born father and a US born mother (the so-called second generation Americans): 180
born in Sweden with a US born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Americans): 12 973
born in Sweden with a US born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Americans): 9971

Theodor Kallifatides skrev kanske det första reportaget om en invandrad korean i Svenska Dagbladet 1974

I min ”jakt” på litterära representationer (framställningar) av svenska asiater som inte är adopterade så har jag nu ”råkat” hitta en artikel av Theodor Kallifatides som publicerades i Svenska Dagbladet i februari 1974 och som möjligen kan vara det första svenska (åtminstone fullödiga) reportaget om och intervjun med en (syd)koreansk invandrare som inte är adopterad.
20374665_10154899552675847_2966600669568223461_n
 
Reportaget bär titeln ”Kim har nog ingen chans…” (underförstått att få en vit svensk tjej) och handlar om Eskilstunas ende (icke-adopterade och manlige) koreanske invandrare som genomgående benämns som ”Kim den tjugoförste” i Kallifatides artikel och som varken kan kommunicera ordentligt med de andra invandrarna (Kallifatides informerar om att det finns 21 invandrargrupper i Eskilstuna 1974 och varav alla består av långt fler än en invånare förutom den koreanska ”invandrargruppen” som då bara utgörs av en enda Eskilstunabo och därav den koreanske mannens smek- eller öknamn) eller med de infödda svenskarna och som fr a inte får någon vit svensk tjej då han är en asiatisk man som konkurrerar med de långt mer maskulina, populära och ”virila” balkan-, MENA- och medelhavsmännen i Eskilstuna (med bakgrund i t ex f d Jugoslavien, Grekland och Turkiet).
 
De delar av Kallifatides författarskap som handlar om att vara invandrare i Sverige kretsar som bekant i rätt så hög grad kring frågor som rör maskulinitet, sexualitet och (dennes syn på och förhållanden med) vita svenska kvinnor och vilket också är ett genomgående drag hos nästan alla manliga minoritetsförfattare som har ursprung i fr a Sydeuropa, Mellanöstern, Nordafrika och Latinamerika (OBS: självklart är det inget fel på att som minoritetsman ”jaga efter” vita kvinnor – det tycker bara pryda personer alternativt ”sverigevänner” och SD:are).
 
Så frågan är nu om denne (för mig okände) Kim till slut kom att hitta en vit svensk kvinnlig partner eller om Kallifatides fick rätt när han dömde ut denne koreanske invandrarman i Eskilstuna som fullständigt chanslös på den svenska ”begärsmarknaden” redan 1974?

Sverige världens bästa land för invandrare

Än en gång utnämns Sverige till världens bästa land för invandrare och minoriteter utifrån hur den svenska migrations-, integrations- och minoritetspolitiken ser ut i ännu en internationell rankning:
 
 
 
Sverige rankas f ö även som det bästa landet i världen för kvinnor och barn och för djur och växter (d v s för miljön).
19884520_10154853292680847_3684237493013392999_n.jpg

Allt fler vill ta emot färre flyktingar

En färsk Sifo-undersökning bekräftar nu att den senaste SOM-undersökningens mest dramatiska trendbrott håller i sig – andelen som vill ta emot färre flyktingar fortsätter att växa (i SOM-undersökningen har andelen ökat från 40% till 52% mellan 2015-17):
 
19665513_10154843708690847_7238367413981812616_n.jpg
 
”…andelen som tycker att lagar och regler ska ändras så att vi tar emot färre flyktingar i Sverige ökat från 44 procent i oktober 2016 till 52 procent i juni i år, visar SvD/Sifos mätning. 13 procent vill att Sverige tar emot fler, 27 procent vill att mottagandet ligger på dagens nivå och 16 procent vet inte.
 
(…)
 
SvD/Sifos mätning visar också att skillnaden mellan könen är stor när det gäller attityd till flyktingmottagande. 62 procent av männen vill att Sverige tar emot färre flyktingar, mot 42 procent bland kvinnorna.
 
Bland alliansväljarna anger 56 procent att de vill se färre flyktingar i Sverige. Motsvarande andel bland de som anger att de skulle rösta på S, MP eller V om det var val i dag är 28 procent. 96 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer vill se ett minskat flyktingmottagande.”