Category: extremhögern

Staël von Holstein och den svenska extremhögern

Att den svenska överklassen och eliten en gång i tiden var starkt överrepresenterad inom den svenska extremhögern är knappast någon hemlighet och detta gällde både adel och högborgerlighet men numera är det svårt att hitta fr a adliga namn inom dagens svenska extremhöger och åtminstone bland dem som skyltar offentligt med sina åsikter med undantag av en och annan De Geer:are, Natt och Dag:are och Stenbock:are.
18622100_10154705817885847_2525903462228974110_n.jpg
 
En person som dock har skyltat ganska så öppet med sina högerradikala åsikter är Carl Boris Staël von Holstein på Källstorps Gård i Halmstad som tidigare var medlem i Nationaldemokraterna och idag är medlem i Sverigedemokraterna och som f ö är (adoptiv)far till den på 1990-talet välkände ”IT-gurun” och företagaren Johan Staël von Holstein. Mellan ca 1933-45 fanns det rätt så gott om Staël von Holstein:are inom den svenska extremhögern och varav fil dr Lage Staël von Holstein bör vara den mest berömde – forskare, författare till ett stort antal skrifter och flitig skribent i högerextrem press samt en hängiven anhängare av Nostradamus profetior. Andra Staël von Holstein:are som förekommer i de högerradikala ”rullorna” är disponent Birger Staël von Holstein, ägare till Villa Stålsberg i Halmstad, som var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland och bröderna Bo Staël von Holstein och Ulf Staël von Holstein vilka var aktiva i Riksföreningen Sverige-Tyskland respektive i det nazistiska Lindholmspartiet: Bo blev sedermera läkare i Lund medan Bo slutade som kommunalråd i Halmstad. Slutligen var kamrer Axel Staël von Holstein medlem i Svensk opposition under kriget.

Hitlers favoritmarsch spelades av svenska polisiära och militära musikkårer så sent som 1943

Hitler var som bekant mer eller mindre fullständigt besatt av estetik, konst och kultur och naturligtvis även av musik: Varje gång Hitler framträdde och visade sig i offentligheten rent fysiskt-kroppsligt så spelades den bayerska s k Badenweiler-marschen (mellan 1934-45) som oftast populärt och i s k folkmun kallades Führermarschen (för den som inte har hört marschen – lyssna gärna via https://www.youtube.com/watch?v=PjYO5IWbJ1c) och som allmänt ansågs vara Hitlers ”favvomarsch” (i och för sig bland mängder av andra marscher såsom t ex Preußens Gloria):
18485400_10154676670720847_8377659309113089318_n
 
Även i Sverige visste så klart alla att denna marsch var intimt sammanknippad med den tyska nationalsocialismen och med det s k Grossdeutschland liksom med dess ledare men ändå så spelade både den svenska polisens musikkår liksom K1:s eller Livregementet till hästs musikkår gärna denna marsch (och säkerligen också mängder av andra svenska militära och ”borgerliga” musikkårer och orkestrar både i Stockholm och runtom i landet) och tydligen så sent som 1943 och gissningsvis för att håna och j-las med arbetarrörelsen, med ”såssarna”, med ”kosmopoliterna” (d v s med de svenska judarna) och med antifascisterna liksom för att aningen odiskret (d v s rätt så rejält öppet) markera tyskvänlighet, anti-imperialist-Storbritannien, anti-bolsjevik-Ryssland, anti-plutokrat-USA och naturligtvis pro-nazism.
 
K1:s stabschef var f ö kronprinsen eller arvfursten och överstelöjtnanten Gustaf Adolf, d v s hertigen av Västerbotten och pappa till vår nuvarande konung Carl Gustaf, som innan och under kriget var (ö)känd som varande just tyskvänlig och pro-nazist och sannolikt var det Bernadotteprinsen som ville och beordrade att Livregementet till hästs musikkår skulle spela Badenweiler-marschen eller den s k Führermarschen när regementet red genom Stockholms innerstad i full mundering.

Om de högerextremas högerextrema namnbruk

Att den svenska extremhögern genom åren har döpt sina barn till allehanda s k nationella namn (t ex heter paret Oredssons barn Evita samt Rommel – den sistnämnde verkar tyvärr f ö ha dykt upp på sistone i extremhögersammanhang) liksom att ha fått igenom rätt så osannolika namnbyten hos Patent- och registreringsverket (t e x Tommy Rahowa Rydén, Himmler Pettersson, Göring Johansson o s v) är en sak men detta tar nog priset (d v s naturligtvis ”bräcker” amerikanerna alla):
 
 
En amerikansk nazist har lyckats få igenom ett efternamnsbyte från Campbell (d v s det gamla höglandsskotska klannamnet Na Caimbeulaich, d v s det bör handla om en skotsk-amerikansk man) till Hitler (han heter nu Isidore Heath Hitler, d v s initialerna är I.H.H., och vilket enligt honom själv ska uttydas som ”I hail Hitler”) och som också tidigare har döpt ett av sina barn till Adolf (en del kända personer har f ö hetat Adolf även i Sverige men i nästan samtliga fall så har det handlat om att de har råkat ha haft föräldrar som var pro-nazister, d v s de var födda innan 1945).

Om den gamla alliansen mellan europeisk extremhöger och arabisk nationalism

Niclas Sennerteg påminner i dagens DN Kultur om den gamla alliansen mellan europeisk fascism, antisemitism och högerextremism och anti- och postkolonial (och antisemitisk) nationalism i Mellanöstern mot bakgrund av att en av Nya Tiders redaktörer har synts med ett halssmycke föreställande symbolen för det Syriska socialistiska nationalistpartiet (SSNP) som grundades 1932 efter modell från det tyska nazistpartiet och som fortfarande existerar och idag strider på Assad-regimens sida i det pågående inbördeskriget i Syrien medan den libanesiska grenen av SSNP tidigare stred mot Israel (SSNP:s mest kända martyr är den kvinnliga självmordsbombaren Sana’a Mehaidi som på 1980-talet dödade flera israeliska soldater):
 
18402662_10154659629450847_6281042688351824140_n.jpg
 
”SSNP ingick på 1930-talet i ett spektrum av arabiska nationalistiska partier och rörelser som orienterade sig mot Hitler-Tyskland och såg det som en bundsförvant i kampen för kolonial frigörelse, framför allt för att man ansåg sig ha gemensamma fiender i kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike samt judarna. Det förekom i betydande kretsar en beundran för Hitler-Tysklands makt och styrka, vilket också ledde till att vissa arabiska nationalistledare anammade nazistiska idéer och attribut i sin politik.
 
(…)
 
Efter Tysklands nederlag 1945 återknöts under Kalla kriget vissa band mellan regimerna i Mellanöstern, framför allt Syrien och Egypten, och den högerextrema scenen i Europa, varvid ”exporten” av antisemitiska stereotyper till Mellan­östern fortsatte, bland annat genom nazistiska propagandister i Gamal Abdel Nassers tjänst på 1950- och 1960-talen. Dessa leddes av en av Goebbels gamla medarbetare, Johann von Leers, och hade tillgång till en av arabvärldens starkaste radiosändare, den egyptiska radiostationen Sawt al-Arab.
 
Ännu i dag är Mellanöstern den del av världen där klassiska antisemitiska idéer sprids mest oförfärat, ofta genom statssponsrad propaganda och föreställningarna har blivit djupt inrotade i skuggan av Mellanösternkonflikten. Ända till häromdagen var exempelvis Hamas program öppet baserat på den antisemitiska konspirationsteorin i ”Sion vises protokoll” och i Iran är förintelseförnekelse närmast en statsdoktrin.”
18359212_10154659624920847_8986313884006683893_o

60% av alla unga vita fransmän röstade på Le Pen i söndags och möjligen har SD idag stöd av 30% av alla unga vita majoritetssvenskar

I Frankrike är Frontens väljare liksom SD:s väljare starkt koncentrerade till vissa regioner i landet liksom till landsbygden och småstäderna och till (fr a den övre) arbetarklassen och den lägre medelklassen. Likaså domineras de båda partiernas väljarkårer av invånare med infödd majoritetsbakgrund men vad gäller kön så liknar Le Pens väljarbas snarare Trumps – även om män dominerar som Fronten-väljare så röstar långt fler franska kvinnor på Fronten (liksom på Trump) än vad svenska kvinnor röstar på SD. Att männen, arbetarna och den lägre medelklassen och landsbygdens och småstädernas invånare är starkt överrepresenterade bland högerpopulismens och extremhögerns väljare är illa nog men än värre är det nog trots allt att de unga också är det: 60% av alla unga vita majoritetsfransmän röstade antagligen på Fronten i söndags och troligen skulle 30% av alla unga vita majoritetssvenskar rösta på SD om det vore val idag.

 

18387055_10154653850200847_2122286124_n

 
Både i Frankrike och i Sverige (liksom i nästan alla andra västländer) så har högerpopulismen och extremhögern sitt allra svagaste stöd bland de äldre invånarna/väljarna vilka fortfarande i mycket hög rad röstar klassmedvetet och ideologiskt utifrån den klassiska höger-vänster-skalan: Över 70% av 60-plusarna i Frankrike röstade på Macron och uppemot 35-40% av 60-plusarna i Sverige skulle exempelvis rösta på S om det vore val idag (det ”normala” under större delen av 1900-talet var att S var ett 40%-parti).
18403625_10154653931930847_8924988581231775468_n
 
Omvänt har högerpopulismen och extremhögern sitt allra starkaste stöd bland unga vuxna och lägre medelålders: 44% av 18-24-åringarna röstade på Le Pen liksom 40% av 25-34-åringarna. I flertalet västländer ser det likadant ut – de högerpopulistiska och högerextrema partierna är påtagligt stora bland både barn och ungdomar (vilka i och för sig ännu ej får rösta) liksom bland förstagångsväljarna, de unga vuxna och de unga medelålders.
 
I ålderskategorin 60+ är en absolut majoritet av invånarna/väljarna majoritetsfransmän och majoritetssvenskar (och majoritetsvästerlänningar) men i de yngre ålderskategorierna/väljargrupperna är mycket höga procentandelar vare sig vita eller kristna (kring 25% i Frankrike och Sverige) och icke-vita fransmän och icke-vita svenskar röstar i mycket låg utsträckning på Fronten och på SD (i varje fall än så länge). I takt med att de äldre majoritetsfransmännen och de äldre majoritetssvenskarna (och de äldre majoritetsvästerlänningarna) försvinner av s k naturliga/biologiska/medicinska skäl för varje år som går så kommer högerpopulismens och extremhögerns valresultat m a o att sakta men säkert stiga alltmer.
 
Det allra mest obehagliga är dock att då så höga procentandelar av Frankrikes och Sveriges (och västvärldens) barn, ungdomar och unga vuxna idag är minoritetsinvånare så innebär det ”översatt” till ras att extremt höga procentandelar av Frankrikes och Sveriges (och västvärldens) unga vita väljare/invånare numera stödjer högerpopulismen och extremhögern – troligen röstade 60% av alla unga vita majoritetsfransmän på Fronten i söndags och möjligen skulle 30% av alla unga vita majoritetssvenskar rösta på SD om det vore val idag.

Det franska presidentvalet innebar nya fantasi(val)siffror för extremhögern

I gårdagens presidentval lyckades Marine Le Pen och Front National, ett parti som dagens SD numera håller på armlängds avstånd p g a att partiet omväxlande stämplas som alltför vänster (nationellt socialistiskt i st f nationellt konservativt) och alltför fascistiskt (d v s alltför rasideologiskt och antisemitiskt) men som tidigare har odlat starka band till och även finansierat det tidigare ej särskilt stora syskonpartiet i Sverige, erhålla över 11 miljoner röster och i det närmaste rena fantasisiffror i åtskilliga departement och städer trots valförlusten och mot bakgrund av att partiet precis som SD var något av och kom att bli den samlade franska extremhögerns gemensamma projekt när det grundades 1972 av anti-68-aktivister (den nya högern), landsbygds- och småstadspopulister (poujadister), katolska fundamentalister (integralister), kollaboratörer och SS-frivilliga (Vichy-Frankrike och SS-divisionen Charlemagne liksom de keltiska bretonska nationalister som stred på Tysklands sida – Le Pen är f ö en bretonsk klan) samt krigsveteraner och bosättare (colons) från kolonierna över haven.
 
ett urval departement (och städer):
Aisne 52,91%
Pas-de-Calais 52,05% (Calais 57,42%)
Ardennes 49,27%
Var 49,15% (Toulon 44,04%)
Meuse 48,38%
Haute-Saône 48,29%
Pyrénées-Orientales 47,12% (Perpignan 40,29%)
Oise: 46,72% (Beauvais 36,39%)
Vaucluse 46,55%
Aube 45,85% (Troyes 33,71%)
Somme 45,81% (Amiens 27,37%)
Eure 45,65% (Évreux 30,3%)
Gard 45,24% (Nîmes 34,72%)
Vosges 44,75%
Aude 44,67% (Carcassonne 39,94%)
Alpes-Maritimes 44,62% (Nice 39,86%)
 
ett urval storstäder och städer:
 
Stor-Paris:
Paris 10,32% (över 12% i bl a 13:e, 15:e och 16:e arrondisementen och varav den sistnämnda stadsdelen åtminstone tidigare räknades som smått överklass:ig)
Seine-Saint-Denis 21,19%
Val-de-Marne 19,68%
Haute-de-Seine 14,35%
 
Marseille 35,58%
Reims 33,13%
Le Havre 32,67%
Saint-Étienne 25,86%
Dijon 24,05%
Lille 21,73%
Strasbourg 18,76%
Angers 17,45%
Grenoble 17,33%
Toulouse 17,03%
Lyon 15,89%
 
Att Le Pen inte lyckades erhålla 40% som vissa opinionsundersökningar förutspådde innan valet (eller vinna, men vilket var mindre sannolikt) beror förutom på det låga valdeltagandet och det höga antalet blankröstare också på den genomgripande demografiska förändring som Frankrike genomgår just nu på samma sätt som i stort sett hela västvärlden gör i skrivande stund: Den fr a icke-vita och oftast inte kristna minoritetsbefolkningen blir bara större och större och utgör numera kring 25-30% av den franska totalbefolkningen och redan (den samlade) majoritetsbefolkningen i Stor-Paris enligt vissa liksom i flera andra städer och även om åtskilliga minoritetsfransmän också röstar på Le Pen så gör trots allt långt färre det än vad de infödda vita och kristna majoritetsfransmännen gör. Frankrike sällar sig dessutom nu till det snabbt växande antalet västländer där 1900-talets höger-vänsteruppdelning ej gäller längre och där det traditionella socialistiska arbetarpartiet och det traditionella liberal-konservativa medelklasspartiet nu är akterseglade.
 
Att Le Pens valvaka ägde rum i Bois de Vincennes är f ö nog inte en slump: Där avhölls den jättelika kolonialutställningen 1931 för att hylla det Franska imperiet och i Vincennes hittas monumentet över de 10 000-tals fransmän som stupade i efterkrigstidens alla kolonialkrig och Frontens kärnväljare har sedan partiet grundades 1972 just utgjorts av de 100 000-tals veteraner som överlevde de blodiga kolonialkrigen liksom de miljontals franska bosättare vilka tvingades ”återvända” till ”moderlandet” efter avkolonialiseringen.

Om adoptionsmetaforen i högerextrem propaganda

Det är fascinerande (för mig i varje fall och både som forskare och som adopterad) att svenska högerextremister så tydligt använder adoptionsmetaforen i sin visserligen vedervärdiga propaganda och vilket f ö bara fungerar i Sverige och i de övriga nordiska länderna (d v s budskapet förutsätter en specifik s k rasgrammatikkontext och en mycket specifik och lokaliserad referensram) med sin massiva demografiska närvaro av utlandsadopterade och där den stora massan av alla majoritetsinvånare kan relatera till en utlandsadopterad genom släktskap och/eller bekantskap och där dessutom utlandsadopterade är de enda icke-vita som många majoritetsinvånare överhuvudtaget känner, umgås med och har en relation till i intimsfären.
18221949_10154646260510847_9059592393719511051_n.jpg
 
Adoptivföräldrar sökes till ensamkommande 8-åriga ”Tredje världen-barn” som egentligen är medelålders män är då det högerextrema budskapet men samtidigt påminner detta ”pedagogiska” grepp om en obligatorisk övning som vid det här laget tusentals av landets adoptivföräldrar har gått igenom som en del av den numera obligatoriska adoptivföräldrautbildningen och som just handlar om att kursledaren/”läraren” visar ett foto på en medelålders skäggprydd och kanske t o m grånad icke-vit man och frågar kursdeltagarna/”klassen” ”skulle ni kunna tänka er att adoptera den här mannen?”.
 
Det rätta svaret är förstås ”ja” och ingen av kursdeltagarna säger nog antagligen nej livrädda som de är att inte bli godkända för adoption (av ett icke-vitt barn) och poängen är så klart att det ”Tredje världen-barn” från de gamla kolonierna som du adopterar en dag och med åren faktiskt kommer att se ut som en s k ”invandrarman” med allt vad det innebär av associationer till miljonprogramsområdena/förorterna, fattigdom och marginalisering och stigmatisering och tyvärr alltmer också atavistiskt våld, brutal brottslighet och politisk extremism.