Category: extremhögern

Nu bär tre av kungabarnens barn ett namn som tidigare har burits av en pro-nazistisk släkting

Den nye prins Gabriel som också har utsetts till hertigen av Dalarna uppkallas nu även han efter en nära pro-nazistisk släkting – nämligen efter sin farmors far NSDAP-medlemmen och nazisten Walther Sommerlath (den nye prinsen heter då Gabriel Carl Walther):

http://www.expressen.se/nyheter/kungligt/darfor-heter-prinsen-gabriel-carl-walther

DI4UCtyXUAA06xx.jpg

Walther Sommerlath blev som utlandstysk i Brasilien (helt frivilligt) medlem nr 3 592 030 i nazistiska NSDAP i december 1934 och återvände sedan till Tredje riket där han kom att profitera på både förföljda judar och kriget.

DI4UAYXW0AAsunc.jpg

Även hertigen av Södermanland, d v s prins Carl Philips första barn och son Alexander, är uppkallad efter en släkting som var NSDAP-medlem och som stupade på östfronten – nämligen prins Hubertus av Sachsen-Coburg und Gotha som också kungen är uppkallad efter:

https://www.etc.se/kronika/sveriges-nye-prins-namnges-efter-stupad-nazist

Dessutom är Estelle, hertiginnan av Östergötland och dotter till Victoria, uppkallad efter den pro-nazityske greve Folke Bernadottes fru Estelle som under sin levnad kom att träffa ett stort antal tyska nazistledare.

Lars Hultén har gått bort i dagarna – en av de sista ”biologiska” och politiska ättlingarna till universitetsstaden Lunds akademiska och högutbildade extremhöger av den s k gamla skolan

Den svenska extremhögern uppstod till stora delar just i Lund i form av den s k lundakonservatismen som var en del av den s k unghögern (som dagens SD f ö ser sig som direkt arvtagare efter) och som fr a var inspirerad av den franska extremhögern flera år innan den italienska fascismen eller den tyska nationalsocialismen ens hade uppstått.
21314438_10155012856605847_4567199629590092881_n
 
Det har exempelvis beräknats att minst en femtedel av Lunds universitets studenter var organiserade i SNF (Sveriges nationella förbund), d v s den svenska unghögerns viktigaste organisation, på 1920- och 30-talen och under en tid då även de svenska nationalsocialistiska partierna kunde ståta med egna studentavdelningar i universitetsstaden.
 
Lars Hultén var son till läkaren Hjalte Hultén och Eva Malmgren som var dotter till juristprofessorn Robert Malmgren och både föräldrarna och morfadern var ”marinerade” i den s k lundakonservatismen och kom även att odla en pro-tysk inställning efter 1933. Modern var också aktiv medlem i det nazistiska s k lindholmspartiet och skrev bl a artiklar i partiets teoretiska och akademiska tidskrift Nationell socialism.
 
Lars Hultén föddes m a o rakt in i den lundensiska akademiska extremhögern och han blev själv redan under ungdomen aktiv medlem i 30-novemberföreningen och från och med 1965 också dess ordförande. Det var tack vare 30 november-demonstrationerna i Lund som Hultén blev en s k ”rikskändis” på 1990-talet och då han även arbetade som vakt på Kronobergshäktet i Stockholm så kom han att ”döpas” till ”führern på häktet” av medierna.
tegner-lund-karlXII-e1429371757947.jpg
 
Utöver 30-novemberföreningen så var Hultén prenumerant på och medlem i i stort sett allt vad den svenska extremhögern hade kvar att ”erbjuda” från och med 1950-talet och framåt: Han var som tonåring medlem i Nordiska rikspartiet, han skrev artiklar i SNF:s tidning Fria Ord, han prenumererade på Nysvenska rörelsens tidning Vägen Framåt, han var medlem i ett flertal s k fina och s k överklassiga herrklubbar och föreningar som befolkades av det som var kvar av den svenska s k överklassnazismen under efterkrigstiden såsom Svensk-tyska föreningen och han var vidare och inte minst medlem i både Bevara Sverige Svenskt (f ö med medlemsnumret M1200) och i dess efterföljare SD (och sannolikt var han partimedlem i SD ända fram till sin död).
 
Inte minst var Lars Hultén en trogen och ”ständig” deltagare på otaliga högerextrema möten, sammankomster, konferenser och demonstrationer under många decennier ”på raken” och han betraktades nästan som en s k ”linslus” bland alla de/oss som intresserar oss för den svenska extremhögern och följer och dokumenterar densamma då han ständigt dök upp som ”gubben i lådan” i alla möjliga och omöjliga sammanhang ända fram tills alldeles nyligen (såsom på Nordiska motståndsrörelsens demonstrationer och på den årliga identitära konferensen).
a9KpngyK7ZNVYhl8HswMImVlS50
 
Med Lars Hulténs bortgång försvinner den sista (i alla fall mig veterligen) ”biologiska” och politiska röda tråden bakåt till den svenska extremhögerns ursprung och framväxt i den s k lundakonservatismen i början på förra seklet.

Hur många nazister och högerextremister fick egentligen ”skjuts” hem till Sverige på våren 1945 med pro-nazitysken Folke Bernadottes och Röda korsets vita bussar?

Hur många nazister och högerextremister fanns det egentligen bland det åtminstone tusentalet utlandssvenskar som Svenska Röda Korset och greve Bernadotte transporterade hem i de vita bussarna från det sönderbombade och sönderfallande (Nazi-)Tyskland i krigets slutskede. En av dem som Johan Ulvenlövs, Matti Palms och Anders Larssons bok ”Utan ånger. Gustaf Ekström – SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna” handlar om var Gustaf Ekström som fick ”skjuts” hem till Sverige med de vita bussarna.
 
Att Svenska Röda Korsets vita bussar hade flera högerextremister bland sina anställda vilka bl a rapporterade hem till Sverige om expeditionen i högerextrem press har varit känt sedan tidigare liksom att även Nordiska rikspartiets f d partiledare (i alla fall under några år på 1970-talet) Vera Oredsson fick åka ”hem” till Sverige med vita bussarna i full nazistuniformmundering (en s k Bund Deutscher Mädel-uniform) och likaså är det välkänt att det största svenska nazistpartiet SSS kunde ståta med en både livaktig och mångtalig utlandssvensk avdelning just i Tyskland som leddes av Thorolf Hillblad och som hade sitt högkvarter på Immelmanstrasse 10 i Berlin liksom att greven tog med sig (och därmed räddade) Himmlers man Felix Kersten till Sverige och även bemödade sig att åka ned till Nürnberg efter kriget för att vittna å några av de åtalade krigsförbrytarnas vägnar (fr a att de var s k gentlemän då flera av de tyska nazistledarna tillhörde den tyska adeln och högborgerligheten) som greven var bekant med då de hade besökt Sverige på dennes inbjudan innan och under kriget men hur många svenska nazister som Bernadottegreven lyckades rädda med sig hem till Sverige innan de dödades av britternas och amerikanarnas bomber eller av ryssarna i slaget om Berlin är ännu okänt (flera svenska högerextremister och SS-frivilliga som stannade kvar i Tyskland in i det sista dödades också av anglo-amerikanska bomber och ryska kulor).
 
Sedan påminner jag gärna om att greve Folke Bernadotte var en organiserad pro-nazitysk aktivist på 1930- och 40-talen, d v s innan han blev världsberömd tack vare vita bussarna, i egenskap av att vara medlem och styrelseledamot i pro-nazityska Svensk-tyska föreningen som organiserade gräddan av den pro-nazityska svenska eliten och överklassen och även bjöd in gräddan av de tyska nazistledarna till Sverige (Hitler själv gick greven och hans överklassnazistiska förening dock bet på då de svenska myndigheterna inte ville låta Ledaren komma till landet) samtidigt som han var vice ordförande för Svenska Röda Korset. 1935 kunde t ex Hitlers ställföreträdare Hess meddela de svenska överklassnazisterna och greve Folke Bernadotte när han besökte Stockholm att ”gentemot det starka judiska inflytandet hade nationalsocialismen endast ingripit korrigerande, och ett stort antal judar äro alltjämt verksamma inom olika områden”.
 
Slutligen påminner jag gärna om att Sveriges nästnästa monark (om allt går som det ska, d v s om vår nuvarande konung avlider och efterträds av Victoria som i sin tur efterträds av Estelle utan att någon revolution, statskupp eller kungligt mord äger rum) Estelle, hertiginnan av Östergötland och dotter till Victoria, är uppkallad efter den pro-nazityske greve Folke Bernadottes fru Estelle som under sin levnad kom att träffa minst 100-talet tyska nazistledare (ungefär som att vår nuvarande konung är uppkallad efter sin nazistiske morbror Hubertus och så är ju även hertigen av Södermanland, d v s prins Carl Philips son).

Material om högerextrema svenska Stay Behind-nätverket som även Ingvar Kamprad var med i samma år som första IKEA-katalogen publicerades

Fem kilo dokument och material om det högerextrema svenska Stay Behind-nätverket som jag har haft utlånat i flera år och nästan glömt bort att jag ”ägde” (och kanske fr a att jag en gång i tiden letade upp och samlade in) friskar sannerligen upp minnet:
21106009_10155002582595847_4284249521956151805_n.jpg
 
Här finns ”hemliga” listor med 100-tals namn på prominenta svenska högerextremister, ”överklassnazister” (direktörer, docenter, ingenjörer, jurister, officerare, grevar o s v) och krigsveteraner från bl a Finlands alla krig mellan 1918-44 och Spanien (i Francos rebellarmé) och naturligtvis ett stort antal SS-frivilliga liksom allas vår Ingvar Kamprad som var ”medlem” i svenska Stay Behind-nätverket samma år som den allra första IKEA-katalogen publicerades 1951 och resten är historia som det heter även om det skulle ta ytterligare flera år innan Kamprad helt lämnade den svenska extremhögern (om han nu någonsin har gjort det).
21192456_10155002587145847_1704084285921453063_n.jpg
 
Inte minst så innehåller samlingen en massa dokument som rör det högerextrema svenska Stay Behind-nätverkets siste ”ledare” spionen, ”varulven”, agenten, ”terroristen” och sannolikt även mördaren Åke J Ek som även kallade sig Leo eller Leon i ”hemliga” paramilitära underrättelseverksamhetssammanhang.
21106691_10155002582610847_5071510041962620593_n.jpg
21151762_10155002583270847_404889874695697275_n.jpg21231661_10155002583520847_1206248805306338920_n.jpg

Riksdags- och kommunvalresultat för den svenska extremhögern och högerpopulismen i Stockholms stad 1931-2014

Riksdagsvalresultat för den svenska extremhögern och högerpopulismen i Stockholms stad 1931-2014:
1932: SNSP 1,53%
1936: NSAP 1,51%, SNF 0,56%, SNSP 0,3%
1940: SSP 1,8%
1944: SNF 1,12%, SSP 0,76%, SSS 0,18%
1991: NyD 6,81%
1994: NyD 1,29%
1998: DNP 0,77%, SD 0,36%
2002: SD 1,02%, ND 0,18%
2006: SD 1,64%, ND 0,05%, NSF 0,02%
2010: SD 3,17%, ND 0,02%
2014: SD 6,64%, SvP 0,06%
2018: SD ca 10%? (i maj 2017 låg SD på 7,3% i Stockholms stad i SCB:s partisympatiundersökning)
 
 
Kommunvalresultat för den svenska extremhögern och högerpopulismen i Stockholms stad 1931-2014:
1931: SNSP 0,04%
1935: NSAP 2,16%
1938: NSAP 2,51%
1942: SSP 1,27%
1988: SD 0,02%
1991: NyD 4,81%, SD 0,24%
1994: NyD 1,02%, SD 0,37%
1998: SD 0,37%, NyD 0,13%
2002: SD 0,8%, ND 0,2%
2006: SD 1,63%, ND 0,07%
2010: SD 2,62%, ND 0,03%
2014: SD 5,16%, SvP 0,05%
 
 
Ovanstående valresultat är generellt lägre för landstingsvalen liksom för kyrkovalen och EU-valen.

Den förste svenske nazistledaren Birger Furugårds hela personarkiv blir snart tillgängligt och innehåller många namn på framgångsrika kändisar som en gång var nazister

Snart blir hela Birger Furugårds personarkiv vid Nordiska museets arkiv i Stockholm tillgängligt för forskare men tyvärr ska det ha stulits ur detta arkiv (som jag själv delvis har fått ta del av en gång i tiden) såsom bl a Värmlands ”store” sons och den förste svenske nazistledarens egen armbindel. 
 
 
 
”Vid den tiden hade bara tre årtionden passerat sedan andra världskriget. Flera av medlemmarna i det svenska nazistiska ungdomsförbundet Vikingen hade avancerat i samhället. Bengt Nylander fann bland annat en generaldirektör på ett statligt verk, en konsul och andra högt uppsatta personer.”
 
Även de övriga svenska ”nazistledarnas” (d v s de som konkurrerade med eller följde efter Furugård) personarkiv går att hitta lite här och där runtom i landet (åtminstone fragment av dem) såsom bl a Martin Ekströms, Sven Olov Lindholms, Rütger Esséns och Nils Flygs arkiv.
 
Åtskilliga av de gamla s k furugård:arna eller furugårdsnazisterna gjorde sedermera en s k borgerlig s k socialgrupp 1-karriär i efterkrigs-Sverige och slutade som generaldirektörer, verkställande direktörer, konsuler, diplomater, docenter, professorer, präster, ingenjörer, höga officerare, polischefer, redaktörer, författare, konstnärer, åklagare, advokater, över- och chefsläkare, ministrar, riksdagsledamöter o s v o s v. Bl a gäller det Alf Åberg, Dag Bergman, Harald Alander, Lennart Asplund, Per Dahlberg, Carl-Gustaf von Essen, Lennart Grönberg, Gunnar Lange, Tore Sylwan, Erik Berghult, Gunnar Lundin, Börje Kullenberg, Sten Rasch, Mats Rehnberg m fl m fl.

Efter 1945 straffade väljarna Moderaterna för att ha samarbetat med extremhögern på 1930- och 40-talen och nu sker det igen och partiet är därför tillbaka på sin tidigare ”normala” 15%-nivå

Att historien titt som tätt hemsöker nuet och spökar i samtiden blev i det närmaste övertydligt idag med Anna Kinberg Batras avgång: Än en gång och för andra gången straffar nu de svenska väljarna Moderaterna på ett synnerligen hårt och brutalt sätt efter att partiet återigen har börjat närma sig extremhögern och vilket gör att partiet nu är tillbaka på sin under många decennier ”normala” 15%-nivå.
 
Efter 1945 straffades Moderaterna nämligen hårt av svenska folket då partiet var rejält naziststämplat i breda folklager långt in i efterkrigstiden och vilket dåtidens attitydundersökningar tydligt ger vid handen. Inte minst var åtskilliga folkvalda och även ledande moderata politiker f d högerextremister och nazister ända in på 1980- och 90-talen och vilket var välkänt bland de äldre generationerna. Den tillbakagång och nedgång som partiet genomgick och drabbades av mellan 1928-70 kan i det närmaste beskrivas som den svenska (hög)borgerlighetens och den gamla svenska överklassens plågsamma och utdragna svanesång.
 
Moderaternas pro-nazityska ungdomsförbund Sveriges nationella förbund (SNF) hade visserligen brutit med moderpartiet 1934 efter det framgångsrika s k kosackvalet 1928 då M erhöll närmare 30% av rösterna tack vare det energiska ungdomsförbundet. Det skulle sedan dröja över 80 år innan Moderaterna någonsin lyckades uppnå 30% igen och vilket skedde först i 2010 års val.
 
Efter brytningen med ungdomsförbundet 1934 förlorade M därför en stor del av sin medlemskader, sina partiaktivister och sina väljare och sympatisörer till SNF som bildade eget och även till andra högerextrema partier men även efter 1934 och faktiskt ända fram tills 1946 års kommunval valde Moderaterna ändå att samarbeta intimt med SNF och med i praktiken samtliga av de svenska nazistpartierna i form av valkarteller och ”blå-bruna” allianser i ett stort antal kommunval och kommunfullmäktigeförsamlingar runtom i landet. Faktum är att utan detta valtekniska samarbete med Moderaterna så hade den samlade svenska extremhögern aldrig lyckats erhålla de 100-tals mandat som SNF och de olika nazistpartierna lyckades erövra mellan 1934-46.
 
På grund av den kvardröjande naziststämpeln uppnådde Moderaterna aldrig över 20% igen efter 1945 och under efterkrigstiden och det var egentligen först efter bottennoteringen i 1970 års val då Moderaterna bara erhöll ynka 11,5% av rösterna som M började växa igen på allvar ända fram tills att svenska folket nu återigen straffar M p g a att partiet än en gång börjar flirta med och närma sig den svenska extremhögern i form av SD och nu är partiet återigen nere på 15%-nivån precis som under större delen av efterkrigstiden.