Category: extremhögern

Ett barnbarn till en av grundarna av Sveriges första nazistparti håller uppenbarligen den svenska extremhögerns fana högt – Medborgerlig samling-kandidaten Ann Furugård

”Det äpplet föll inte långt från trädet” som det visserligen mycket essentialistiska och biologistiska och därmed rejält problematiska talesättet säger även om jag samtidigt och självklart är ytterst väl medveten om att extremt få av dagens Furugård:are och Magnergård:are är MED:are, SD:are eller AfS:are (och för den ”oinvigde” så handlar det då om att världens första nazistiska parti utanför den tysktalande världen ”råkade” grundas just i Sverige och redan den 12 augusti 1924 och då av bröderna Birger, Gunnar och Sigurd Furugård i Värmland):
 
 
”Fritidspolitikern Ann Furugård har i dagarna uppmärksammats i en lokal Facebookgrupp efter att hon skrivit att regeringen har sålt ut ”vårt fosterland till araber”. I slutna Facebookgrupper är hon ännu mer ”frispråkig” i sina kommentarer och kallar flyktingar för bland annat ”grottmänniskor”.

SD saknar egna lokala kandidater i sammanlagt nio kommuner i Norrbotten, Västerbotten och Dalarna och av vilka några annars är historisk mark för den svenska extremhögern

Intressant att konstatera att SD faktiskt saknar egna lokala kandidater i kommunvalet i totalt 9 kommuner i Norrbotten, Västerbotten och Dalarna (d v s i Arjeplog, Arvidsjaur, Haparanda, Pajala, Norsjö, Sorsele, Åsele, Gagnef och Vansbro) trots att partiets mål var att kunna ställa upp med kandidater i samtliga av landets 290 kommuner (d v s detta är ändå något av en mindre prestigeförlust för SD) och det de allra flesta av dessa kommuner har gemensamt är väl förutom att de är glest befolkade men generellt stora till ytan att de bebos av en hög andel samer, tornedalingar och sverigefinnar men också av många majoritetssvenska s k nybyggarättlingar vilka annars hade kunnat tänkas attraheras av SD:s antisamiska politik.
 
Det är också trots allt lite anmärkningsvärt att SD idag saknar kommunvalskandidater i Haparanda då SD lyckades bilda en av sina första partiavdelningar där redan 1990 och Haparanda är också lite av historisk mark för den svenska extremhögern (liksom hela den finsktalande delen av Norrbotten och delar av Västerbotten där både Nationalsocialistiska arbetarepartiet och Sveriges nationella förbund kunde erhålla mellan 30-50% i vissa valkretsar innan och under kriget) – i 1936 års val tog exempelvis Sveriges nationella förbund hem hela 20% av rösterna där.
 
Redan i 2006 års kommunval uppnådde SD för övrigt över en procent i både Gagnef (1,21%) och Vansbro (1,28%) och i 2010 års kommunval erhöll SD 3,99% i Gagnef och 2,44% i Arvidsjaur och vilket trots allt var rätt så anmärkningsvärda siffror innan SD:s (senaste) rekordval 2014.
 
 
”Därför har partiet på flera håll i landet använt sig av en teknisk möjlighet i vallagen för att förhindra utomstående från att komma in på SD-mandat. I de kommuner där SD inte kunnat hitta lokala kandidater har man registrerat distriktsordföranden som enda namn på val¬sedeln, trots att personen inte är valbar i den kommunen, och därefter ”låst” listan för andra kandidater.
 
– Jag har förmånen att stå på sex olika listor, jag tror det är Sverige¬rekord, säger Robert Håkansson, SD:s distriktsordförande i Norrbotten.
 
Förutom att kandidera till landstinget och kommunfullmäktige i Piteå står Robert Håkansson som ensamt namn på SD:s valsedlar i kommunalvalen i Arjeplog, Arvidsjaur, Haparanda och Pajala.
 
Detta trots att han inte är folkbokförd i någon av de fyra sistnämnda kommunerna och därför inte heller är valbar där.
 
Det finns inget som förhindrar partierna att ställa upp med kandidater som inte är valbara. Men det får som konsekvens att en röst på Robert Håkansson i någon av de fyra kommunerna i själva verket är en röst på en tom stol eftersom partiet inte kan fylla hans plats med en annan person efter valet. Samma sak gäller om partiet skulle få fler än ett mandat.
 
Genom att ändå ha Robert Håkansson namn på valsedeln kan SD låsa kandidatlistan, och förhindra att väljare skriver ett annat namn på valsedeln och därmed röstar in en kandidat som partiet inte vill ha.
 
– Det skulle vara extremt olyckligt om någon skrev in sig på en av våra platser i de kommunerna, eftersom det finns en reell risk att vi kommer att få röster trots att det inte finns valsedlar där, säger Robert Håkansson.”

Återigen spelar det gamla vänsternazistiska ”vikingarock”-bandet Ultima Thule på SD:s sommarfestival i ”rörelsens huvudstad” Sölvesborg

Idag och imorgon äger SD:s årliga och traditionella Sommarfestival rum i Åkessons hemstad Sölvesborg i Blekinge där SD erhöll hela 25% redan i förra valet och som vanligt så kommer det s k vänsternazistiska s k vikingarock-bandet Ultima Thule att spela som ”väckte”, politiserade och radikaliserade flera årskullar av fr a majoritetssvenska barn, ungdomar och unga vuxna i högerextrem riktning på 1990-talet och därmed lade grunden till dagens SD – d v s utan Ultima Thule, skinheadsubkulturen och vit makt-musiken inget dagens SD och Åkesson hade inte varit SD:s partiledare eller kanske ens SD:are utan bandets exceptionella framgångar på 1990-talet som då också ”väckte” Åkesson:
 
 
I år säger ryktet att en manlig artist som har ställt upp och tävlat i Melodifestivalen också ska spela på SD:s festival tillsammans med Ultima Thule, Irish Pitch, Kings of Metal, Peter Jezewski m fl band, artister och musiker.
 
Ända sedan SD bildades 1988 har partiet försökt att ”institutionalisera” en årligen återkommande aktivitet och under 1990-talet och fram tills 2000-talets början var det 30 november-demonstrationerna och den s k Engelbrektsmarschen som gällde och sedan 2009 har SD då anordnat denna Sommarfestival i Sölvesborg som ikväll inleds med att partiet bjuder de tillresta SD:arna (som bokat upp hotellen i Sölvesborg) på helstekt gris.

SD:s film om SAP citerar bl a extremhögerveteranen Tommy Hansson och reproducerar även den tes som Maciej Zaremba och DN bl a har drivit – att den socialdemokratiska välfärdsstaten bär all skuld till den svenska raspolitiken och steriliseringarna

Igår kväll uppmärksammade SVT:s Aktuellt SD:s redan mycket uppmärksammade och (fram tills igår och under ett dygn) virala film om SAP och den socialdemokratiska arbetarrörelsen som handlar om den krigstida samlingsregeringens eftergiftspolitik gentemot Nazi-Tyskland och det svenska rastänkandet, den svenska rasforskningen och den svenska raspolitiken och hur den anses hänga samman med skapandet av den socialdemokratiska välfärdsstaten – ”Ett folk. Ett parti. Socialdemokraternas historia – som den aldrig berättats förut”.
 
Igår kväll togs filmen även bort av (amerikanska) Youtube efter att under något ynka dygn ha uppnått kring 200 000 visningar och vilket inte ens de mest kända svenska musikartisterna kan uppnå (d v s med en musikvideo) och ej mindre ett svenskt parti (d v s med en Youtube-film signerad ett annat svenskt parti än SD).
Youtube
I Aktuellt försvarade Samtidens chefredaktör Dick Erixon innehållet i filmen trots den hårda kritiken från historiker, författare och andra som har studerat och skrivit om det svenska rastänkandet och den svenska eftergiftspolitiken och bl a försvarade Erixon valet av att om och om igen citera ur förkrigstida Aftonbladet trots att tidningen blev socialdemokratisk först på 1950-talet med att tidningen ändå var löst kopplad till SAP även innan dess.
Dick.jpg

Under mellankrigstiden och krigsåren stod då Aftonbladet snarare närmare dåvarande Folkpartiet (d v s dagens Liberalerna) än SAP och den del av den antikommunistiska borgerligheten som förespråkade att Sverige skulle anpassa sig till den nya kontinentaleuropeiska tyska hegemonin i händelse av en tysk seger.

Filmen kan med fördel betraktas som ett slags slutgiltigt kompilat i filmform av alla de texter, citatsamlingar och faktasammanställningar av olika slag som under decennier har florerat inom den svenska ”sossehatande” (och Palme-hatande) extremhögern och som bl a EAP, Contra och SD själva har ställt samman och publicerat genom åren och som rör temat SAP, välfärdsstaten, rastänkandet och eftergiftspolitiken.
SVT.jpg
För alla oss som gillar att ”antifascistgissa” så är det uppenbart att den anonyma speakerrösten för det första inte alltid kan uttala alla (familje- och efter)namn rätt (t ex Vougt och Kreuger m fl namn – d v s speakerrösten är antagligen inte en högutbildad svensktalande man) och för det andra så innehåller manuset vissa i det närmaste ordagranna citat från högerextrema och SD-anknutna skribenter som under många år har skrivit om den svenska rasforskningen och den svenska raspolitiken och försökt att enkom skuldbelägga SAP för densamma.
 
Själv ”antifascistgissar” jag på att ett flertal personer har hjälpt till med filmen (och vilka gömmer sig bakom den kollektiva signaturen ”W.O.M.R.W.O.” som SD avtackar i filmen) och det skulle inte förvåna mig om någon/några hör till de som numera sympatiserar med SD men som en gång i tiden tillhörde den radikala anti-SAP-vänstern (d v s den s k nya vänstern, 68-vänstern eller 70-talsvänstern) och därför har hyst agg mot socialdemokraterna ända sedan ungdomen och de unga vuxenåren.
 
Jag tänker här bl a på historikern och författaren Anders Björnsson och påminner gärna om att den första som (mycket framgångsrikt dessutom) började konstruera och kolportera narrativet och historieskrivningen att SAP ensamt bär ansvar för den svenska rasforskningen och raspolitiken och inte minst i form av steriliseringarna var DN-journalisten Maciej Zaremba som liksom Björnson har en anti-SAP-vänsterradikal bakgrund (OBS: Zaremba är då inte pro-SD och än mindre är DN det).
 
Andra som har bidragit till filmen är antagligen också en och annan ”såsse”-hatande (och kanske t o m en och annan gammal Palme-hatare) f d moderat som idag har gått över till SD liksom gamla nyliberaler och libertarianer som Erixon själv vilka av ”naturliga” skäl alltid har hatat det gamla statsbärande ”förmynderipartiet” och den socialdemokratiska s k ”enpartidiktaturen”.
 
En ”antifascistgissning” från min sida är att historikern Lars-Erik Hansen som har doktorerat på den svenska migrations-, integrations- och minoritetspolitiken och som numera är chef för TAM-arkivet (Tjänstemäns och akademikers arkiv, d v s TCO:s och SACO:s arkiv) kan ha bidragit till filmen och f ö så samarbetar Hansen med Björnson i forskningssammanhang.
 
Ytterligare en person som har bidragit till filmen är Tommy Hansson, Samtidens tidigare chefredaktör (d v s Erixons företrädare), som numera i kraft av sin ålder måste räknas till en av den svenska extremhögerns ”grand old man” (f d Demokratisk Allians, Contra, Svensk-koreanska föreningen, sydkoreanska Moon-kyrkan, Täljepartiet, Ny Demokrati mm mm). En mening som i stort sett ordagrant citeras i SD-filmen och som hittas på Hanssons blogg är t ex denna – ”Sommaren 1941 inbjöds tidningens ägare, Torsten Kreuger av den tyska regeringen på en tre veckors propagandaresa till östfronten och det ockuperade Danmark då man träffade bland andra den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop”.
 
Och den som går till de s k läggen (som Jan Myrdal f ö alltid uppmanar alla att göra) på Kungliga biblioteket kommer också att hitta flera artiklar om den socialdemokratiska arbetarrörelsen, samlingsregeringens eftergiftspolitik och den svenska raspolitiken i EAP:s Ny solidaritet och i Demokratisk allians Contra vilka har dammats av och kommit till (ny)bruk i den vid det här laget redan famösa SD-filmen som då numera inte längre kan beses på Youtube.

Om den högerextrema rasbiologen Ivar Broman

Solveig Jülich varnar idag i DN för att de öka(n)de kraven på att mänskliga kvarlevor (lik, kroppar, skelett, kroppsdelar, foster o s v) som ägs av statliga och offentliga institutioner (museer, högskolor, sjukhus o s v) ska återlämnas och/eller återbegravas håller på att gå för långt och lyfter bl a fram Ivar Bromans forskning som direkt eller indirekt har lett fram till bl a graviditetstester, p-piller, fosterdiagnostik och provrörsbefruktning:

”Nu höjs röster för att foster och embryon på våra museer ska förstöras. Att visa upp mänskliga kvarlevor anses ovärdigt. Men samlingarna har varit avgörande för forskningen, menar idéhistorikern Solveig Jülich.”

Ivar Broman må ha varit en stor och viktig forskare som Jülich framhåller men professor Broman var också bl a medlem i rasideologiska Gymniska förbundet, i högerradikala Sveriges religiösa reformförbund och i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland som han också var med och grundade och han var en mycket aktiv rasbiolog samt medlem i Svenska sällskapet för rashygien (Broman författade bl a vida spridda broschyrer och pamfletter som bl a handlade om hur s k nordiskt vita svenska kvinnor skulle s k befruktas). Broman angrep vidare gärna den s k ”n-jazzen” i hätska ordalag samt talade om homosexuella som ”abnorma” och argumenterade för sterilisering av funktionsnedsatta.

Broman var en av de första svenska forskarna som förespråkade en s k rashygienskt baserad steriliseringslagstiftning, skattelättnader för familjer som kunde uppvisa goda s k rasanlag (så att dessa skulle kunna s k fortplanta sig än mer) och tilldelning av jord till s k rasdugliga lantbrukare för att till varje pris främja den s k ”goda rasen” och den s k ”högtstående rasen” (d v s de vita majoritetssvenskarna som ansågs tillhöra den s k nordiska rasen).

Broman menade även att de tre s k huvudraserna hade uppstått vid olika tillfällen och på olika platser på planeten – ”islandsrasen” (de s k vita), ”tropikskogsrandrasen” (de s k svarta) och ”öststäpprasen” (de s k gula). Den s k vita rasen hade enligt Broman p g a istiden och det hårda klimatet i Europa utvecklats till en s k härdad och s k intelligent ras medan den s k svarta rasen inte hade härdats på samma sätt och därför betraktades den som s k dum och s k djurisk medan den s k gula rasen erhöll en slags mellanposition mellan den s k vita och den s k svarta rasen.

https://www.dn.se/arkiv/kultur/darfor-hotar-aterbegravningar-av-foster-ett-unikt-kulturarv

”Genom upprop försökte embryologiskt orienterade anatomer förmå läkare och barnmorskor att inte slänga bort missfall och aborter utan i stället skicka resterna till forskningsinstitutioner. Ivar Broman på Tornbladinstitutet i Lund etablerade ett informellt nätverk av givare, mestadels manliga läkare verksamma på olika orter i Skåne. Liknande initiativ togs vid andra universitet. Mera kliniskt inriktade läkare försökte genom klassifikationer av olika typer av missbildningar hos foster utveckla en beredskap för komplicerade förlossningar där kvinnors liv stod på spel. Vid sidan av forskning var undervisning av läkare och barnmorskor ett viktigt område för användningen av konserverade foster.

(…)

Resultaten av forskningen på insamlade foster och fostervävnad ligger till grund för mycket av det vi vet om embryologi. Utan embryologisk kunskap skulle det varken finnas graviditetstester, p-piller, fosterdiagnostik eller provrörsbefruktning.”

Sveriges tre största romance-författare under 1900-talet var samtliga kopplade till den svenska extremhögern: Margit Söderholm, Birgit Th. Sparre och Sigge Stark

Sveriges tre största s k kärleksroman-, s k romance-, s k tjejboks-, s k skräplitteratur-, s k tantsnusk-, s k piglitteratur-, s k chick lit- och s k kiosklitteratur-författare (även okärt barn har som bekant många namn och varav åtskilliga f ö är rätt så sexistiska) under 1900-talet var samtliga kopplade till den svenska extremhögern – Margit Söderholm, Birgit Th. Sparre och Sigge Stark:

DN:s Jonas Thente uppmärksammar idag att Wahlström & Widstrand nu ger ut Margit Söderholms pro-nazistiska roman ”Möte i Wien” som e-bok:

https://www.dn.se/kultur-noje/jonas-thente-varfor-lanserar-ett-stort-forlag-naziromantik-helt-okommenterat

Söderholm var medlem i fascistiska Svensk opposition och i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland under kriget samt i högerradikala Sveriges nationella förbund på 1950-talet (d v s samtidigt som romanen ”Möte i Wien” gavs ut) och Jan Myrdal, en av hennes gamla elever vid Bromma läroverk, har tidigare ”hängt ut” henne som ”svärmiskt Hitlerbeundrande” i sin bok ”När morgondagarna sjöng”.

Utöver Söderholm nämner Thente f ö även Signe Petersen-Björnberg a.k.a. Sigge Stark som under 1900-talet var Sveriges mest sålda och lästa författare samt Birgit Th. Sparre och tyvärr var även Sigge Stark och (den adopterade) grevinnan Sparre associerade med den svenska extremhögern.

1939 publicerade Sigge Stark en artikel om ”Hitler-Jugend och teatern” i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tysklands tidskrift Sverige-Tyskland (som f ö bland sina skribenter räknade sådana blivande stora namn som Sveriges mest berömda pedagogikforskare och hjärnan bakom både det som idag är Pisa-undersökningen och den svenska enhetsskolan och dagens svenska grundskola Torsten Husén, Kungl. Operans Bertil Hagman och Aftonbladets kulturchef Karl Vennberg m fl) och Sparre skrev flera artiklar för de s k lindholmsnazisternas ungdomsorganisation Nordisk ungdom på 1930-talet och efter kriget var Sparre gift med Åsa-Nisses skapare författaren Stig Cederholm som var krigsfrivillig på Francos sida i Spanska inbördeskriget, krigsfrivillig på Finlands sida i Finska vinterkriget och krigsfrivillig på Tysklands sida i SS-divisionen Wiking i Andra världskriget samt efter kriget medlem i fascistiska Nysvenska rörelsen.

https://www.dn.se/kultur-noje/jonas-thente-varfor-lanserar-ett-stort-forlag-naziromantik-helt-okommenterat

”I morgon släpps åtta klassiska romancetitlar som e-böcker på förlaget Wahlström & Widstrand. Det är begripligt. På senare år har vi lärt oss att romancelitteraturen har mycket hög prioritet hos förlagen, lättsålda och utmärkta för digitala format som de är.

Och Margit Söderholm var på sin tid en av de största, vid sidan av namn som Sigge Stark och Birgit Th. Sparre. Mest känd är Söderholm för den thrillerartade ”Moln över Hellesta” men hon skrev huvudsakligen kärleksromaner. Eller romance, som vi alltså kallar det i dag.”

(…)

”Men nu läser jag Margit Söderholms ”Möte i Wien”, som är en av de romaner som W&W ger ut på nytt i dag. Hustrun till en amerikansk officer anländer till Wien några år efter krigsslutet. Hon hoppas få träffa sin ungdomsförälskelse, Gerhard Weininger. Genom hjältinnans ögon får vi se hur ”ockupationsmakten” härjar i Wien och håller forna nazister i läger – som jämställs med nazisternas egna läger, ”som man har hört talas om”.

Den vackre Gerhard var en av de första att gå med i nazistpartiet (1933) och står för ideal och heder. Han är läkare och åkte självmant till fronten. Nu straffas han skändligen av ockupationsmakten medan de som suttit i nazisternas läger får alla möjliga förmåner och roffar åt sig.

Gerhards kamrater träffas och beklagar sig: ”Gürtler är nog glad att vi inte tog in honom i partiet … vi ansåg honom ovärdig”. Nu står han minsann högt i kurs hos amerikanerna: ”De tror att alla kazettler var oförvitliga personer”. Kazettler är synonymt med koncentrationsläger.

En annan konstaterar: ”Men vi ska fortsätta att slåss …”

Vår hjältinna ryser av medlidande och lyckas till slut, med hjälp av sina kontakter, få Gerhard benådad.

”Möte i Wien” gavs ut 1951. Ihärdigt försvarade och glorifierade alltså Söderholm nazismen flera år sedan omfattningen av dess brott uppenbarades.

I en annan av de romaner som nu ges ut på nytt, ”Dit du går”, är den tragiske hjälten en tysk soldat som tillfångatagits och internerats i Norge. Den gavs första gången ut 1946.

Själv har jag inga problem med att denna sortens tendentiösa skönlitteratur ges ut på nytt. Det är historiska dokument som alla andra. Med Margit Söderholms samlade verk får man ju en bild av den svensk-nazistiska tankevärld – heder och ära, Blut und Boden, folkstammens vikt, urartad civilisation och lantlig naturlighet – som nu åter sprids i Sverige.

Men det förvånar mig att Söderholm presenteras helt okommenterat på sajten.”

Om Coudenhove-Kalergi-planen, Eurabien-planen, Soros-planen, ”lilla Saltsjöbadsavtalet” och andra högerradikala konspirationsteorier som ”förklarar” den utomeuropeiska ”massinvandringen” till Väst

Känns lite märkligt att ibland bli omnämnd tillsammans med den österrikisk-ungerske greven Richard von Coudenhove-Kalergi som i högerradikala kretsar anses vara ”hjärnan” bakom ”planen” på att ”ta in” utomeuropéerna till Europa för att ”rasblanda” upp den infödda majoritetseuropeiska befolkningen (greve Coudenhove-Kalergi var då ”halvasiat” och förespråkade just s k ”rasblandning” i en tid när rastänkandet kulminerade i västvärlden) samtidigt som att han i vänsterradikala kretsar anses vara ”hjärnan” bakom ”planen” på att skapa ett överstatligt och kolonialt enat Europa (d v s dagens EU).
38135190_10155808553590847_2589099963560493056_n.jpg
 
I svenska och västerländska högerradikala kretsar verkar i alla fall åtminstone tre olika konspirationsteorier florera för att kunna förklara den efterkrigstida och postkoloniala utomeuropeiska ”massinvandringen” till Väst för push-faktorer som fattigdom, diktaturer, korruption och klimatförändringar i ursprungsländerna i Latinamerika, Afrika och Asien verkar inte räcka för alltför många högerradikala eftersom den s k ”Tredje världens” s k ”människomassor” gärna betraktas som ”viljelösa får” och insektsliknande ”lågliv” som både saknar en egen vilja och ett utvecklat känsloliv:
 
Den klassiska teorin säger då att en habsburgsk ”enfant terrible-”greve ligger bakom den utomeuropeiska ”massinvandringen” från de gamla kolonierna (d v s den s k Coudenhove-Kalergi-planen) medan en nyare teori säger att Arabförbundet och EU ligger bakom den fr a muslimska ”massinvandringen” från den s k MENA-regionen (d v s Bat Ye’ors/Gisèle Littmans Eurabien-plan som är relativt populär i vissa SD-kretsar) och utöver dessa båda konspirationsteorier så finns naturligtvis också den antijudiska ”teorin” som säger att det är ”judarna” som ”tar in” utomeuropéerna för att förstöra Väst ”inifrån” och denna antisemitiska idé har på sistone också fått ett relativt starkt både statligt och folkligt stöd i Central- och Östeuropa i form av den s k Soros-planen (som då syftar på George Soros som bl a anses ha legat bakom det s k flyktingkrisåret 2015).
 
Den s k Coudenhove-Kalergi-planen, den s k Eurabien-planen och den s k Soros-planen kan självklart också kombineras tillsammans liksom tillsammans med ytterligare andra konspirationsteorier som försöker förklara och förstå varför den utomeuropeiska s k ”massinvandringen” ”egentligen” äger rum – d v s hur den ”egentligen” började, vem/vilka som ”egentligen” ”tjänar” på den och vad den ”egentligen” ”syftar till”.
 
Slutligen har de högerradikala svenskarna odlat sin egen hemmasnickrade konspirationsteori – d v s det s k ”lilla” eller ”nya” Saltsjöbadsavtalet – som bl a Bert Karlsson har hänvisat till och som säger att de svenska medierna ska ha träffats på Grand Hotel i Saltsjöbaden och där kommit överens om att ”mörka” och ”tysta ned” den utomeuropeiska ”massinvandringens” negativa sidor.