Endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund enligt den nya AllBright-rapporten

Den senaste AllBright-rapporten som publicerades idag och som undersöker andelen kvinnor bland de svenska börsbolagens styrelser, ledningsgrupper och VD-poster har också inkluderat siffror om utländsk bakgrund.
 
Rapporten visar att endast 11 procent av personerna i börsbolagens ledningar har någon form av utländsk bakgrund och vilket kan ställas mot att 26 procent av befolkningen i arbetsför ålder har utländsk bakgrund idag. Av dessa 11 procent har en tredjedel bakgrund i övriga Norden, d v s de är antingen själva födda i ett nordiskt land eller så har de en eller två föräldrar som är födda i ett nordiskt land och endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund och varav de allra flesta har bakgrund inom västvärlden (d v s Europa, Nordamerika, Australien eller Nya Zeeland), d v s andelen (och antalet) män och kvinnor som sammantaget har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika är försvinnande få.
 
Slutligen påpekar rapporten att liksom bland myndigheter och offentliga organisationer så har den antirasistiska mångfaldsretoriken skruvats upp rejält även inom industrin, näringslivet och den privata sektorn på sistone (den antirasistiska mångfaldsretoriken är dock kanske inte på högsta volym än inom näringslivet såsom är fallet inom regeringen, staten och den offentliga sektorn):
 
”Stora ord om vikten av mångfald är en växande trend bland bolagens externa kommunikation. Handlingsplaner och mål om jämställdhet ersätts av policys med fokus på mångfald ur ett bredare perspektiv. Men steget från insikt, eller i varje fall kommunicerad medvetenhet till att faktiskt rekrytera diversifierat verkar vara långt. Två tredjedelar av ledningsgrupperna utgörs fortfarande av män med svensk bakgrund.”

Adoptivföräldern, antirasisten och antifascisten Hans ”Hasse” Alfredson har gått bort

Regissören, författaren, adoptivföräldern, antirasisten, antifascisten och anarkosyndikalisten Hans ”Hasse” Alfredson har gått bort:

 

 

På 1960-talet engagerade sig Alfredson starkt i den s k adoptionsfrågan och han tillhörde då det avantgardistiska, vänsterliberala och antirasistiska läger som bekämpade det gamla etablissemanget och eliten inom dåvarande Socialstyrelsen, forskarvärlden och läkarkåren som fortfarande drev linjen att icke-vita människor inte borde få invandra till och bosätta sig permanent i Sverige i större mängd och genom adoption då de i förlängningen skulle ”förstöra” den s k ”nordiska rasen” då det i en statlig utredning hade prognoserats att i stort sett alla av adoptivbarnen (som s k könsmogna vuxna) skulle komma att reproducera sig med vita svenskar (och därmed få s k blandrasbarn vilka på 1960-talet bedömdes vara s k ”mindervärdiga”) och 1968 valde Alfredson själv att adoptera ett barn, d v s samma år som utlandsadoptionerna tog fart på allvar i Sverige och fullkomligen exploderade i antal i samband med den s k 68-revolutionen.

 

På 1970-talet fortsatte Alfredson att engagera sig i adoptionsfrågan och 1974 valde han att gå ut i media och provokativt och explicit uppmana och ”utmana” svenska folket att ”föröka er genom adoption” för att hjälpa och stödja Tredje världen och (de icke-vita) människorna i de gamla kolonierna. På 1980- och 90-talen engagerade sig Alfredson mot rasismen och han berättade gärna i media att hans egen utlandsadopterade dotter behandlades annorlunda p g a att hon såg annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligt. År 1996 slutligen publicerade Alfredson romanen ”Attentatet i Pålsjö skog” som hängde ut mängder av svenska högerextremister med namn inklusive hans egen far och som indirekt inspirerade mig själv att publicera min ”namnbok” ett antal år därefter (d v s ”Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931-45” som kom ut 2002).

Ivar Arpis kritik av SVT:s mångfaldssatsning träffar mitt i prick

Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi har (som alla redan vet) bl a gjort sig känd för sin bitska kritik av det svenska majoritetssamhällets antirasism med tillhörande mångfaldssatsningar och mångfaldsplaner och ibland träffar Arpi sannerligen ”mitt i prick” såsom i dagens ”hänga ut antirasistiska SVT”-ledare:
 
 
SVT är då bara ett exempel bland mängder av offentliga aktörer, myndigheter, organisationer och företag som sturskt och stolt basunerar ut (eller t o m ”vrålar ut”) att de är antirasister, icke-diskriminerande, mångfaldssatsande, inkluderande, normkritiska, normvidgande o s v o s v men när det väl ”kommer till kritan” så blir det nästan alltid ”pannkaka” av den antirasistiska retoriken och av alla antirasistiska mångfaldssatsningar och mångfaldsplaner då problemet för SVT och för alla andra svenska antirasistiska regeringar, myndigheter, högskolor, organisationer, företag o s v just bottnar i det ”dubbeltänk” som Arpi lyfter fram idag:
 
Å ena sidan en hyperradikal och närmast hysterisk antirasistisk retorik (som dessutom inget annat lands public service-företag skulle förestå, d v s det är bara de svenska offentliga aktörerna, regeringarna och myndigheterna som låter så här hyperradikalt antirasistiska i tal och i skrift) och å andra sidan en hyperradikal och närmast hysterisk antirasistisk ovilja och rädsla för att mäta och följa upp den s k mångfalden och hur det egentligen ser ut och går för de olika minoritetskategorierna inom organisationen (såsom t ex inom SVT som då är Nordeuropas största medieföretag) utifrån diskrimineringsgrunderna (såsom t ex religion, etnicitet och hudfärg liksom sexuell läggning, funktionsnedsättning och könsöverskridande identitet eller uttryck – d v s diskrimineringsgrunder som det helt och hållet saknas data och siffror om idag till skillnad från den offentliga statistik som finns om kön, ålder och klass) då den svenska ultramilitanta färgblinda antirasismen (som här helt enkelt innebär en vrede och ett hat mot införandet av jämlikhetsdata och mot all statistik om ras, etnicitet, religion, språk o s v) i slutänden alltid trumfar den svenska ultramilitanta ”mångfalds-antirasismen”.
 
Och slutresultatet känner vi alla till: Organisationer, företag och myndigheter som SVT fortsätter att ”pumpa ut” sin hyperradikalt antirasistiska mångfaldsretorik medan de minoriteter som åsyftas blir alltmer frustrerade och arga på SVT och motsvarande offentliga aktörer då ingenting händer i praktiken eftersom inga siffror och ingen statistik tas fram och finns att tillgå (i den ultramilitanta färgblinda antirasismens namn som säger att ”det är fel att dela upp så” eller t o m att ”det är fel att ens tänka så om människor”) och samtidigt blottar sig SVT och motsvarande offentliga aktörer just för den kritik som Arpi framför idag och som också delas av åtskilliga representanter för de minoriteter som åsyftas och till slut så blir det så tydligt att ”kejsaren är naken” (och ”kejsaren” är då den svenska ultramilitanta antirasismen), d v s det svenska majoritetssamhällets antirasism är inget annat än en s k ”papperstiger” som kännetecknas av ”mycket snack och ingen verkstad” som det smått folkliga uttrycket säger.

Den största ekonomiska satsningen någonsin på utomeuropéerna och på miljonprogramsområdena ”sjösätts” nu av den rödgröna regeringen

Sverige och (majoritets)svenskarna är just nu rikare än någonsin tidigare i Sveriges och (majoritets)svenskarnas historia och Sverige och (majoritets)svenskarna är ett av världens rikaste land och folk och en absolut majoritet av alla (majoritets)svenskar är både miljonärer och äger sitt boende (dessutom bor majoritetssvenskarna mycket stort jämfört med andra s k folkslag i världen) och har en fast heltidsanställning och jobbar i många fall än mer än så då en hög andel av alla majoritetssvenskar ofta jobbar över och jobbar extra och därtill kan ha flera jobb och utöver det flera arvodesbaserade uppdrag och åtaganden och inkomstbringande företags- och projektengagemang ”vid sidan av” och dessutom är majoritetssvenskarna extremt friska, ”pigga” och ”krya” jämfört med i stort sett alla andra s k folkslag i världen (OBS: att ha det mycket bra ekonomiskt och materiellt sett, att bo bra och och bo stort, att ha ett fast jobb och att jobba heltid och att må bra rent fysiskt-kroppsligen betyder inte på något sätt detsamma som att vara lycklig eller lyckad).
 
Trots högkonjunkturen som vissa menar börjar närma sig en överhettningssituation då ”hjulen snurrar” som aldrig förr just nu samtidigt som både den offentliga och den privata sektorn fullkomligen vrålar efter att (mass)anställa ny arbetskraft så är ändå landets invånare med utomeuropeisk bakgrund och landets miljonprogramsområden extremt fattiga och marginaliserade (och ej förvärvsarbetande i mycket hög grad) i jämförelse med majoritetssvenskarnas situation (d v s det är inte meningsfullt och ej heller etiskt eller politiskt ”korrekt” att jämföra utomeuropéernas situation i Sverige med situationen för västafrikaner i Italien, för marockaner i Portugal, för kineser i Rumänien eller för maorier på Nya Zeeland) och nu har den rödgröna (och antirasistiska och antifascistiska) regeringen aviserat hela 22 miljarder kronor i den kommande budgeten för att försöka lyfta miljonprogramsområdena och invånarna med bakgrund i Afrika och Asien (i praktiken i huvudsak landets invånare med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika) innan lågkonjunkturen och nästa ekonomiska kris slår till för då vet alla och inte minst utomeuropéerna själva att det om möjligt kommer att bli ”sju resor värre” jämfört med hur det ser ut idag för landets utomeuropéer och för landets miljonprogramsområden.
P1-programmet Konflikt belyste för övrigt idag de amerikanska och delvis även de svenska rasrelationerna:
 
 
Bland annat påminner Segerstedtinstitutets Christer Mattsson och Timbros Andreas Johansson Heinö om att (de infödda majoritets)svenskarna med all sannolikhet och utan konkurrens är planetens, mänsklighetens och världshistoriens mest antirasistiska och antifascistiska ”folkslag” i världen i attityderna, åsikternas, ideologiernas, texternas, lagarnas, idéernas och värderingarnas värld liksom att Konungariket Sverige utan jämförelse är världens, den mänskliga artens och historiens första och hittills enda antirasistiska och antifascistiska statsbildning på jorden samtidigt som dagens svenska samhälle sannolikt är västvärldens mest rasstratifierade och rassegregerade land i siffrornas och statistikens och därmed också i de just nu levande fysiska-organiska-medicinska-materiella kropparnas värld.

En gång i tiden var det invandrarna och inte minst invandrarkvinnorna som förvärvsarbetade allra mest

Mellan ca 1950-75 var det ”upp-och-nervända-världen” på den svenska arbetsmarknaden och då fanns det fog att tala om att ”Dom” tar ”våra” jobb:
21370911_10155027057185847_7071421516984501629_n.jpg
 
Då var det invandrarna som förvärvsarbetade allra mest inklusive kvinnorna och som också arbetade heltid (och nog ofta mer därtill) mer än den infödda majoritetsbefolkningen.
 
Efter avindustrialiseringen av Sverige som accelererade på 1980- och 90-talen och i och med att den utomeuropeiska invandringen tog över från den europeiska dito vid ungefär samma tidpunkt så har det idag som bekant blivit tvärtom:
 
Idag är det majoritetsinvånarna som arbetar mest (och sannolikt i hela världen) och fr a gäller det heltidsarbete och än mer fr a så gäller det kvinnorna medan utomeuropéernas siffror är precis de omvända – d v s de jobbar deltid eller inte alls och särskilt gäller det kvinnorna.

Om likheter mellan NSDAP:s och SD:s explosiva tillväxt

När det gamla, traditionella, konservativa och stora högerpartiet utmanas av ett nytt extremhögerparti så kan det gå mycket fort för det förstnämnda partiet att ”smälta bort” och t o m halveras på ”nolltid” medan det sistnämnda partiet omvänt ”växer så det knakar” och fördubblar eller t o m mångdubblar sig på bara några få ynka år (tyska DNVP motsvarar här nedan mer eller mindre svenska M):
 
DNVP i 1924 års val: 19,5%
DNVP i 1932 års val: 8,3%
NSDAP i 1924 års val: 6,5%
NSDAP i 1932 års val: 33,1%
 
M i 2010 års val: 30%
M i 2014 års val: 23,3%
M i 2017 års opinionsundersökningar: 15-16%
M i 2018 års val: 13-15%?
 
SD i 2010 års val: 5,7%
SD i 2014 års val: 12,9%
SD i 2017 års opinionsundersökningar: 20-21%
SD i 2018 års val: 23-25%?

Idag ”fyller” staten Nordkorea 69 år

Idag ”fyller” det just nu så högaktuella landet Demokratiska folkrepubliken Korea eller Nordkorea 69 år då staten bildades och utropades de jure den 9 september 1948 även om embryot till staten hade existerat ända sedan 1946 när segrar- och ockupationsmakten Sovjet-Ryssland installerade sin man och sin exilledare Kim Il-sung som provisorisk regeringschef.
 
1945 fanns det inte särskilt många länder som var självständiga de facto vare sig i Afrika eller i Asien (eller i Oceanien och Karibien) men efter att Indien blev självständigt 1947 så inleddes avkolonialiseringen på allvar även om processen skulle komma att ta flera decennier och utropandet och skapandet av både Republiken Korea eller Sydkorea den 15 augusti 1948 som kom att ledas av segrar- och ockupationsmakten USA:s man och exilledare Syngman Rhee och Nordkorea några veckor därefter var en del i detta första och tidiga skede av avkolonialiseringsprocessen.
 
Att ett pro-ryskt Nordkorea bildades idag för 69 år sedan och ett pro-amerikanskt Sydkorea några veckor innan dess kan också sägas vara startskottet för Kalla krigets utbrott i Asien, i Tredje världen och i den utomvästerländska världen och det kombinerade inbördeskrig och stormaktskrig som två år senare följde på delningen av Koreahalvön blev därmed en ”logisk” följd av denna utveckling.
found33.jpg
 
Slutligen var Nordkorea den första suveräna kommunistiska folkrepubliken i Asien, i Tredje världen och i den utomvästerländska världen som inte tillhörde Sovjetunionen och som då föregick utropandet av Folkrepubliken Kina med ett år. För övrigt var Sverige den första västerländska staten som 1973 erkände Nordkorea och upprättade diplomatiska förbindelser med landet och i Sverige finns också en pro-nordkoreansk förening som under många år räknade flera riksdagsledamöter bland sina medlemmar från både de svenska vänster- och högerpartierna och tidigare gavs även den viktigaste pro-nordkoreanska koreanskspråkiga tidskriften ut från Sverige som riktade sig till den koreanska diasporan runtom i Europa.