Ännu en adopterad har begått självmord

Tyvärr ännu en utlandsadopterad (av alltför många fram tills dags dato) som har begått självmord och denna gång en av dem (och de är tyvärr också alltför många) som har utvisats till och deporterats tillbaka till ett ursprungsland (p g a att deras adoptivföräldrar underlät att ansöka om medborgarskap för deras adoptivbarn i mottagarlandet i Väst) och i just detta fall till Sydkorea från USA.

http://www.koreatimes.co.kr/www/nation/2017/05/119_229975.html

M är åter ett 15%-parti, SAP:s siffror är nere på 1910-talsnivåer och SD är fortfarande världens största f d nazistparti

Moderaterna verkar nu vara tillbaka på den ”normala” (procent)nivå som partiet erhöll i val efter val och i decennium efter decennium efter det (för högern) framgångsrika s k kosackvalet 1928 och splittringen med ungdomsorganisationen 1934 och fram tills de borgerliga valsegrarna 1976 och 1979 – d v s kring 15-17%.
 
 
Vidare uppvisar Socialdemokraterna sådana katastrofsiffror att de numera är nere på samma låga (procent)siffror som partiet erhöll på 1910-talet innan den allmänna rösträttens införande (d v s innan det var ”fair play” som gällde) – d v s kring 26-28%.
 
Samtidigt fortsätter Sverigedemokraterna som nu ligger på 19% att vara världens absolut största parti med ett direkt nationalsocialistiskt förflutet liksom det högerpopulistiska och högerradikala parti i västvärlden som proportionellt och statistiskt sett i allra högsta grad domineras av (unga och lägre medelålders) vita män och detta paradoxalt nog (i båda fallen) i världens mest antifascistiska och antirasistiska och feministiska och jämställda land.

Om transrasforskningen och dess forskare

Känns kul att Rogers Brubaker, författare till boken ”Trans: Gender and Race in an Age of Unsettled Identities”, hör av sig och hälsar att han har läst flera av mina texter om transrasialitet och om (både vita och icke-vita) transrasiala erfarenheter och fantasier och att han särskilt uppskattade det jag har skrivit om transrasiala iscensättningar (även om han tillägger att det jag har skrivit nog är rejält kontroversiellt för ”a lot of people”):
 
”…I’m happy to learn of your work (…) particularly the piece on race performativity…”
 
Vi är även båda överens om att jag nog är den som har ägnat mig allra mest åt frågan om det går att överskrida ras (d v s transrastematiken) innan den s k Dolezal-affären exploderade 2015 och som ledde till att Brubaker själv började intressera sig för transfrågor.
 
Sedan är det oftast inte särskilt bra och positivt att råka vara först med något och vilket f ö verkar vara något av just mitt öde – dels får en ”ta stryk” först genom att just vara först och dels är en hela tiden mer eller mindre ur fas med samtiden och när frågan till slut blir både ”up-and-coming” och ”mainstream” så blir den som en gång var först oftast både ”sidetrack:ad” och med tiden alltmer bortglömd.
 
Under många år bemöttes jag med skepsis eller t o m hån och förakt för att jag så hårt drev transrasialitetsbegreppet och transrasfrågan och vilket nog är särskilt svårt att göra just i Sverige där gränsen är knivskarp mellan ”svenskar och invandrare” och därmed också mellan vita och icke-vita. De allra flesta icke-vita adopterade (d v s de som enligt mig är idealtypen för transrasiala subjektiviteter, praktiker och identifikationer) vill heller inte sammanknippas med transkönfrågan och med trans(kön)personer och många vita som på olika sätt överskrider ras vare sig de är medvetna om det eller ej vill sannolikt heller inte det och själva tanken på att överskrida ras (till skillnad från att överskrida kön) är nog för de allra flesta människor fortfarande tämligen absurd.

Angående att DN redovisar diversifierade ursprungslandsdata om de unga männen som skjuter på andra unga män

Eftersom den antirasistiska och antifascistiska vreden just nu formligen kokar över mot DN:s ”uthängning” av de unga männen med utomvästerländsk bakgrund i miljonprogramsområdena p g a att DN:s journalister själva har undersökt och räknat på de 100 personer som har skjutit mot andra personer sedan 2013 och bl a har delat upp mellan ursprungsländer i stället för att enbart redovisa svensk och utländsk bakgrund samt pekat ut i vilken typ av områden de har växt upp och är bosatta i så måste jag så klart hävda mitt ”vi behöver inte mindre utan mer diversifierad statistik om landets minoritetsinvånare”-argument även om jag naturligtvis förstår den antirasistiska och antifascistiska vreden i egenskap av att själv vara antirasist och antifascist och även om jag vet att mer och bättre statistik om landets minoritetsinvånare tyvärr mycket väl kan komma att leda till att landets invånare med utomvästerländsk bakgrund och miljonprogramsområdena stigmatiseras än mer samt att än fler av landets majoritetssvenskar kan komma att börja rösta på och sympatisera med SD.
 
 
Att 90 av 100 som har skjutit på andra på allmän plats sedan 2013 har utländsk bakgrund och varav hälften är utrikes födda (och varav ingen är asylsökande och nyanländ) och hälften är födda och uppvuxna i Sverige med en eller två utrikes födda föräldrar måste kunna sägas liksom att i stort sett alla har bakgrund i Afrika och Västasien (d v s i Mellanöstern) och att hälften av dem är uppvuxna och bosatta i landets miljonprogramsområden: Likaså måste det kunna sägas att ingen av de 90 personerna har bakgrund i Finland (inte ens en s k blandad sverigefinne förekommer i materialet), att endast en handfull har bakgrund i Latinamerika respektive på Balkan (inklusive även blandade ”latinos” och blandade ”juggar”) och att ursprungsländer som Irak, Iran, Libanon, Turkiet, Somalia och Eritrea dominerar helt bland de 90 personerna.
 
Att endast 10% av de 100 personerna som har skjutit på andra personer på allmän plats sedan 2013 är s k ”helvita” ”helsvenskar” (dock kan nog tyvärr några enstaka s k ”tredjegeneration:are” mycket väl ”dölja sig” bland de 10 personerna som statistiskt sett har svensk bakgrund) innebär f ö en underrepresentation på åtminstone 650% om jag nu har räknat rätt och vilken mycket väl kan vara den allra lägsta i västvärlden: I de allra flesta andra västländer finns det fortfarande en mer eller mindre numerärt betydande vit underklass som också pangar på och försöker ha ihjäl varandra.
 
Utan siffror och statistik är det fullständigt omöjligt att åtgärda situationen och även om siffror som dessa, vilka indikerar astronomiska och surrealistiska överrepresentationer och vilka möjligen tyvärr är mer extrema än de som gäller för unga minoritetsmän i länder som USA, Storbritannien, Nederländerna och Frankrike, visserligen stigmatiserar och ”hänger ut” landets unga minoritetsmän och landets miljonprogramsområden så är det den enda vägen framåt då exakta och ”spec:ade” data är det enda som kan leda till effektiva (förebyggande) åtgärder för att åtminstone försöka lösa situationen för alla de som utsätts för skjutningarna och vare sig det gäller offren eller förövarna.

Jon Peter Wieselgren har gått bort: Före detta medlem i Medborgarrättsrörelsen och Ny demokrati

Jon Peter Wieselgren har gått bort, katolsk konvertit, aktiv medlem i den gamle lindholmsnazisten Gustaf Petréns anti-SAP-organisation Medborgarrättsrörelsen (tillsammans med bl a Sven Åsbrink, Gunnar Biörck, Jarl Kulle, Agneta Pleijel, Andres Küng, Ulf Brunnberg, Theodor Kallifatides, Dag R Edlund, Wilhelm von Döbeln, Allan Ekström, Björn von der Esch, Eyvind Johnson, Gunnar af Klintberg m fl m fl) på 1970- och 80-talen och värmländsk riksdagsledamot för Ny demokrati 1991-94.

18556152_10154691463825847_7420010213675920049_n

Om likheter mellan amerikansk och svensk rasstatistik innan och efter 1930

Fascinerande att konstatera att USA och Sverige simultant utvecklade ett rätt så elaborerat rassystem som också räknade (i USA) respektive registrerade (i Sverige) de minoritetsinvånare i landet som inte bara var s k blandade (d v s 50% majoritetsinvånare) utan också de som var s k kvarts (d v s 25% majoritetsinvånare, d v s s k oktoroner) mellan 1850-1930 (för amerikansk del) respektive mellan 1870-1930 (för svensk del) efter modell från det latinamerikanska rassystemet som alltid har ”tillåtit” och erkänt en mer flytande uppdelning mellan majoritet (vit) och minoritet (icke-vit) men efter 1930 så blir uppdelningen mellan majoritet och minoritet mer kategorisk och fr a skarpt dikotom både i USA och i Sverige:
18527872_10154688663985847_8117539557781539188_n.jpg
 
I USA handlade det efter 1930 om uppdelningen vita – icke-vita och fr a om den svart-vita uppdelningen och i Sverige användes ibland uppdelningen arier – icke-arier efter 1930 liksom uppdelningen svenskar och utlänningar som senare döptes om till uppdelningen svenskar – invandrare.

SVT fortsätter sin mångfaldssatsning med nya rasperformativa rasstereotyper av asiater riktade till barn och ungdomar

SVT (och de båda andra public service-företagen) satsar som bekant hårt på mångfald numera (apropå den debattartikel som bl a Alexandra Pascalidou nyligen skrev  -http://www.expressen.se/debatt/svt-befinner-sig-i-mangfaldens-istid/?social=fb) och denna gång i form av ett program om en slags freakkaraktär kallad Ninjaman som är riktat till barn och ungdomar och som helt och hållet bygger på rasperformativ (och rasstereotyp) igenkänning (OBS: dock ej på spegling, då programmet ej har ”tänkt in” asiatiska barn som tittare) hos en icke-asiatisk och både majoritets- och minoritetspublik (barn och ungdomar som talar teckenspråk, samiska och finsktalande barn och unga o s v) som har översköljts med och matats med hur ”asiater” rör sig, talar, beter sig, gör sig till, hoppar, flyger, kryper, ramlar, hälsar, bugar, ler, skrattar, klättrar och springer i det närmaste sedan de föddes för annars är det fullständigt omöjligt för de icke-asiatiska barnen att överhuvudtaget avtolka, läsa av, avkoda och ta in och förstå och fr a att roas, le, skratta och känna lust och njutning när de tittar på SVT:s mångfaldssatsning Ninjaman.
ninjaman-650-jpg.jpeg
Och säkert är det fler än jag som ser framför sig en fortsättning på denna mångfaldssatsning i form av en hel serie med fler freakkaraktärer tagna ur det koloniala rasperformativa arkivet: En halvnaken svart man med spjut som springer runt och ropar gutturalt, en galen s k MENA-man med stort skägg och turban och en jättelik kroksabel som skriker och beter sig aggro med något vilt i blicken, en halvnaken s k ”indian” med yxa och fjädrar i håret som smyger runt och då och då ropar ”ugh” och utstöter djuriska läten, en kort och krallig latinamerikansk s k machoman med bakslick som struttar runt och kråmar sig iförd en färgglad skjorta, en sydasiatisk man uppklädd i prål som larvar sig och bryter kraftigt på s k indisk engelska och varför inte t o m en liten inuit som inte säger någonting och bara går runt och ler gåtfullt iklädd en pälsbrämad kapuschong.