Ny rasskandal på en Stiftelsen Carpe Diem-skola

Efter förra årets nazistskandal på Fredrikshovs slotts skola (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/rektor-polisanmaler-elever-for-nazifilm) där SD f ö fick 13% i förra skolvalet (och som f ö också är den skola som har högst söktryck i landet) så följer nu ännu en s k rasskandal på Manillaskolan som drivs av samma ägare (d v s Stiftelsen Carpe Diem) och som bl a har använt sig av en särskild kvot för nyanlända (utomeuropeiska) barn för att i stället låta (majoritetssvenska mång)miljonärsbarn gå före i kön men dock får vi väl hoppas att hertiginnan av Östergötland prinsessan Estelle inte har kommit in på elitskolan Manilla på samma nyanländakvot och i stället för ett utomeuropeiskt barn utan att hennes föräldrar har stått i kö:
 
 
”Läraren vittnar bland annat om hur skolans mörkhyade elever inte fick synas på officiella bilder.
 
– Det var väldigt viktigt att synas i pressen och det här var något alla vi anställda fick veta på ett eller annat sätt, att de mörkhyade skulle gärna inte synas på de bilderna.”

Adoptionskritik i Caroline Ringskog Ferrada-Nolis nya roman ”Rich boy”

Fascinerande att konstatera (och även hoppfullt och positivt tycker i varje fall jag) att den postkoloniala feministiska adoptionskritiken alltmer ”smyger” sig in i och gör sig hörd i olika samtida (svenskspråkiga) kulturproduktioner (film, tv, teater, musik, litteratur etc) såsom i Caroline Ringskog Ferrada-Nolis nya roman ”Rich boy” från att tidigare nästan ha varit helt frånvarande i just olika svenska kulturproduktioner.

37119488_10155775210335847_2718187013823004672_n.jpg

DN:s Per Svensson om när Åkesson blir statsminister

DN:s ledarskribent Per Svensson skriver idag om vad som kan komma att hända den dag då Åkesson blir Sveriges statsminister och SD blir Sveriges statsbärande parti och pepprar sin text med referenser för den som kan sin högerradikala historia:
 
SD Motor syftar kanske delvis på Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps eller NSKK (d v s Nationalsocialistiska bilkåren) som vår konungs morfar var general för (d v s han var en s k Obergruppenführer) liksom delvis på det faktum att stora delar av den svenska s k motorkulturen som numera sägs samla över en halv miljon människor i landet i rätt så hög grad sympatiserar med SD idag, SD:s nya trallvänliga kampsång ”Varje liten del” är redan något av en s k vänsternazistisk klassiker och München utnämndes just till ”rörelsens huvudstad” av A.H. efter dennes maktövertagande och dessutom påminner Svensson återigen om att dagens SD inte längre i första hand är arvtagare till de s k lindholmsnazisterna utan till de s k nationella, d v s till den radikal- och socialkonservativa s k unghögern och Lundakonservatismen och till dess politiska parti Sveriges nationella förbund.
 
 
”En vacker septemberdag med krispig luft, små lätta moln och en vänlig sol. Genom Stockholm sköljer en våg av vita kepsar och blå ballonger. Sverigedemokraterna har vunnit valet. Jimmie Åkesson är statsminister. Partiet ska hålla segerfest på Skansen. Blågul barbecue, glass till alla barn, allsång och varpaturnering.
 
Partiledaren är på väg till Sollidenscenen i bilkaravan. Det är partikamraterna i nätverket SD Motor som ställt upp med en flotta av äktsvenska amerikanare från de gyllene decennierna. Bedårande barns valschlager ”Varje liten del” med Åkesson på piano dånar ut från dj-högtalarna på en lastbil, samtidigt som han själv vinkar till folkmassorna från baksätet på en ljusblå Cadillac Convertible från 1966.
 
”Ett land som reser sig igen… ingenting kan stoppa oss nu… ett folkhem som försvann… nu ska allt åter byggas upp igen, bygger allt igen. Lalalalalalalala…”
Jimmie Åkesson håller improviserad presskonferens innan han tar scenen i besittning. En reporter från den SD-nära sajten Samtiden frågar om det inte nu vore på sin plats att utnämna Sölvesborg till ”rörelsens huvudstad”, för att liksom hålla minnet av partiets rötter och historia levande. Åkesson verkar inte tycka att det är en bra idé.
 
”Vi ser hellre framåt. Svenska folket har givit oss mandat att genomföra förändringar på riktigt!”
Folkhavet framför scenen gungar i takt med talkören: ”Jimmie, Jimmie, Jimmie!””
 
(…)
 
”De fyra Lundastudenter som skapade dagens SD – Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Björn Söder – gjorde det inte för att korta vårdköer eller få tågen att gå i tid. Stoppa asylinvandringen? Inte ens det är målet, bara ett medel.
 
Jimmie Åkesson förlägger gärna sin utopi till det förflutna. Inför valet har han släppt en liten programskrift med titeln ”Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision”. Per Albin Hansson skrivs postumt in i Åkessons parti.
 
Men det svenska 30-talet rymmer också förebilder som borde ligga närmare till hands. Elmo Lindholm, till exempel. I ett tal i Helsingborg i början av 30-talet gav han uttryck åt i princip samma syn på samtiden och förhoppningar om framtiden som Åkesson artikulerar i dag: ”Alla de skilda småflödena måste smältas samman till en brusande nationell strömvåg, som för svenska folket fram i enig samlad kraft till angrepp på det murkna i dagens radikala samhälle…”
 
Lindholm var Lundaakademiker och ledare för det högernationalistiska och pro-tyska Sveriges Nationella Förbund”. Nu har 30-talsretoriken gjort comeback som folklig popdänga: ”En strävan för oss samman till en hel nation, det är vår vision”.
 
Vilken mardröm.”

Om Käbi Laretei och extremhögern

Tidigare idag på 100-årsdagen av Ingmar Bergmans födelse sände Sveriges Radio en dokumentär om den svensk-estniska konsertpianisten Käbi Laretei som under flera år var gift med denne och som under många år stod för filmmusiken till Bergmans filmer.
 
 
Lareteis far hade en högerextrem bakgrund i Estland och var under kriget bosatt i Stockholm och aktiv i flyktingsmugglingen och transporterna av bl a pro-tyska ester från Estland till Sverige och framför allt vid krigets slutskede när den tyska fronten i Balticum bröt samman liksom även en tid efter kriget och han gjorde sig också en rejäl hacka på denna verksamhet.
 
Käbi Laretei spelade på några högerextrema tillställningar i Stockholm av främst s k ”överklassnazistiskt” snitt kring krigsslutet men var i övrigt själv inte aktiv i några högerradikala sammanslutningar och jag har alltid spekulerat i att Ingmar och Käbi fann varann då de båda kom från s k fina pro-tyska familjer (ungefär på samma sätt som att kungen och drottningen möjligen fann varandra på grund av samma typ av familjebakgrund eller åtminstone så bör en likartad familjebakgrund med pro-tyska föräldrar ha präglat dessa personer på något sätt).

Första publicerade dikten författad av en utlandsadopterad?

Har på sistone försökt att hitta de första textspåren efter landets 60 000 utlandsadopterade som började ankomma till Sverige fr o m 1950-talets slut och fr a och till att börja med från Sydkorea, Indien, Brasilien och Etiopien och tror nu att detta möjligen kan vara åtminstone en av de allra första publicerade texterna författade av en utlandsadopterad och min hypotes är vidare att ”Pablo” är en pseudonym men tyvärr har jag ännu inte lyckats hitta det exakta datumet när dikten trycktes i Svenska Dagbladet under en tid när Sverige var extremt vitt.
Pablo.jpg
 
1974 fanns det f ö inte fler än cirka 5500 invånare i landet som var födda i och hade invandrat från Afrika och varav möjligen en fjärdedel om inte fler än så var ”återvändande” vita svenskar som hade fötts och helt eller delvis växt upp in europeisk koloni på kontinenten medan de allra flesta andra som var ”riktiga” invandrare och som inte var svenskar var vita afrikaner (d v s vita europeiska bosättarättlingar) från fr a södra Afrika, asiatiska afrikaner (d v s s k kulierättlingar och fr a s k ugandaindier) från fr a östra Afrika vilka utgjorde knappt 1000 individer samt nordafrikaner vilka ofta utgjorde de största afrikanska ursprungsländerna (fr av Egypten, Algeriet och Marocko) en bra bit inpå 1980-talet medan de adopterade afrikanerna (fr a från Etiopien-Eritrea men också från bl a Liberia) var 100-tals redan vid 1970-talets mitt.

Om att bli citerad i Sverigedemokraternas Samtiden

Gissningsvis är jag en av landets allra mest ”uthängda” antirasister i de högerradikala s k alternativmedierna tillsammans med ett 10-tal andra namn och till skillnad från en del andra så har jag dessutom varit det oavbrutet sedan 1990-talet. På sistone så har jag dock noterat att jag allt oftare blir citerad och refererad på ett mer ”neutralt” sätt i nämnda medier liksom i den högerradikala bloggosfären och i sociala medier, kommentarsfält och olika debatt- och diskussionsfora och ibland t o m på ett ”positivt” sätt samtidigt som jag fortsätter att titt som tätt ”hängas ut” i olika sammanhang.
 
Jag tror att det först handlade om att min postkoloniala feministiska kritik av utlandsadoptioner började uppfattas som något positivt i vissa högerradikala kretsar redan kring 2000-talets slut och sedan tror jag att det fortsatte med att vissa högerextrema började uppskatta min kritik av en viss typ av vit, vänsterliberal och färgblind antirasism och mitt försvar för rasbegreppet liksom mitt förespråkande av bättre och mer diversifierad statistik om landets minoritetsinvånare och därefter så har det uppenbarligen bara fortsatt.
 
De senaste 2-3 åren så har det alltmer handlat om att de högerradikala medierna använder sig av allsköns siffror som jag har sammanställt utifrån ett ras- och vithetsperspektiv och som handlar om det nya heterogena mågfalds-Sverige. Att olika slags medier använder sig av vissa av mina analyser, begrepp och uppgifter är då inget nytt i sig och inte heller nödvändigtvis något fel i sig men nog höjer även jag på ögonbrynen när t o m SD:s digitala partiorgan Samtiden refererar till mig utan att enbart ”hänga ut” mig för SD är trots allt SD och just SD:are har då ”hängt ut” mig närmast otaliga gånger ända sedan 90-talet och fram tills dags dato.
Samt.jpg

Två paradigmskiften äger rum just nu och idag för Europas del: EU:s ordförandeland Österrike vill inte längre ta emot några fler utomeuropeiska invandrare och USA vill inte längre stå för Europas försvar

Två genomgripande s k paradigmskiften äger rum just nu och idag för Europas del och som kanske inte kommer att märkas omedelbart men som på sikt kommer att förändra Europas framtid för alltid:
 
Idag möts EU:s migrationsministrar i Innsbruck i Österrike som för närvarande håller i EU:s ordförandeklubba och som styrs av en konservativ-högerextrem regeringskoalition och för första gången någonsin så handlar mötet inte om att ta emot fler utomeuropeiska invandrare och flyktingar och fördela dem mellan medlemsstaterna utan om att stoppa utomeuropéerna ”en gång för alla” och om att helt enkelt ”stänga Europas gränser” samt upprätta olika typer av internerings- och uppsamlingsläger i flera av Europas gamla kolonier.
 
 
Idag avslutas också mötet mellan NATO:s medlemsländer i Bryssel där försvarsalliansens stats- och regeringschefer har träffats för att diskutera Europas säkerhetspolitiska framtid och efter Trumps hårda utspel så står det nu klart att de gamla allianserna från både Första världskriget, Andra världskriget, Kalla kriget och det s k ”Kriget mot terrorismen” nu inte gäller längre p g a Trumps (och Bannons) ”America first”-linje och att USA:s inflytande över Europa som inleddes för exakt 100 år sedan (d v s 1918 med Första världskriget slut) snart är över.
 
Samtidigt har EU:s motsvarighet till SCB (Eurostat) i dagarna meddelat att de enda länderna i Europa som uppvisar en befolkningsökning att tala om idag är Sverige tillsammans med Luxemburg och Malta.
 
Den just nu mycket kraftiga och dramatiska svenska befolkningsökningen står då ut som extremt exceptionell i ett Europa där mycket höga procentandelar av de infödda majoritetseuropeiska invånarna numera är grå- och vithåriga (och åtskilliga av de majoritetseuropeiska männen är nog också skalliga) och ej längre i s k reproduktiv ålder och allt oftare ej heller i s k arbetsför ålder – d v s uppemot 50-60% av majoritetsinvånarna i åtskilliga europeiska länder är idag långt över 50 år gamla.
 
Flertalet av de öst- och centraleuropeiska s k ”folkslagen” är helt enkelt på väg att just nu och i rasande takt ”smälta bort” och ”förintas” p g a katastrofalt låga födelsetal liksom än mer de folkrikaste länderna i Väst- och Sydeuropa som nästan har slutat att reproducera sig överhuvudtaget och inte minst gäller det de gamla axelmakterna Italien och Tyskland.
 
Europa klarar sig m a o inte utan en fortsatt utomeuropeisk invandring och Europa kan m a o inte längre försvara sig.