Kategori: muslimer
(O)passande av SD
SD har av någon anledning en tendens att gå ut med olika utspel på särskilt symboliska datum. Bland annat har en partiföreträdare bjudit in till fika på SD:s riksdagskansli på årsdagen av Andra världskrigets utbrott och ett riksdagsnätverk mot s k svenskfientlighet sjösattes den 9 november 2020, d v s på årsdagen av den s k Kristallnatten eller Novemberpogromen, och idag på FN:s internationella dag för avskaffande av all form av rasdiskriminering och mitt under ramadan väljer partiet att gå ut med kravet på att införa ett förbud mot muslimska böneutrop.
SD vill dra in alla offentliga medel och bidrag till de muslimska församlingarna och föreningarna i landet
Igår på den internationella dagen för att bekämpa islamofobi tillkännagav SD att partiet ska försöka få de tre regeringspartierna att stoppa alla offentliga medel och bidrag till de muslimska trossamfunden och de muslimska civilsamhällesorganisationerna i landet.
Nu står den ska försöka få de tre regeringspartierna att stoppa alla offentliga medel och bidrag till de muslimska trossamfunden och de muslimska civilsamhällesorganisationerna i landet.
Tidigare har SD krävt detta för specifikt muslimska församlingar och föreningar som förestår och stöttar våldsbejakande extremism.
Sedan Åkessons famösa tal på SD:s s k landsdagar i Västerås i slutet av förra året då han talade om att riva moskéer och avlägsna muslimska symboler från det offentliga rummet har SD dock radikaliserats ytterligare vad gäller partiets syn på islam och muslimer.
Numera gör partiet därför allt för att luckra upp den språkliga åtskillnaden mellan muslimer och islamister – d v s SD:s agenda är kort och gott att medvetet sammanblanda muslimer och islamister och i slutänden skapa ett likhetstecken mellan muslimer och islamister för att legitimera att de muslimska trossamfunden och de muslimska civilsamhällesorganisationerna fråntas alla offentliga medel och bidrag.
Det finns idag över 250 muslimska församlingar som erhåller statliga medel från Myndigheten för stöd till trossamfund vilka tillsammans organiserar över 150 000 medlemmar och sammanlagt betjänar 100 000-tals personer samt ett flertal muslimska föreningar som organiserar 1000-tals medlemmar och vilka erhåller statliga, kommunala, regionala eller andra typer av offentliga bidrag. Om SD lyckas få M, KD och L att gå med på att dra in alla offentliga medel och bidrag till de muslimska trossamfunden och civilsamhällesorganisationerna så skulle m a o 100 000-tals och åter 100 000-tals personer beröras av det.
Rasistiska hatbrott fortsätter att dominera och afrosvenskar samt svenska muslimer och judar är de mest hatbrottsdrabbade minoriteterna
Idag offentliggjorde BRÅ en rapport som handlar om de 4788 hatbrott som inrapporterades till polisen under 2022. Som vanligt var det de rasistiska hatbrotten som dominerade (53%) och därefter följde religiöst motiverade hatbrott (16%) och på tredje plats kom hbtqi-relaterade hatbrott (12%).
Majoriteten av de som utsattes för ett hatbrott under 2022 var män förutom islamofobiska hatbrott som främst drabbade muslimska kvinnor. Den vanligaste brottsplatsen var allmän plats (20%) och därefter i eller i anslutning till den utsattas hem (17%) följd av skolan (15%). Verbala eller andra kränkningar var det vanligaste tillvägagångssättet under 2022 (33%) och därefter skadegörelse (32%) följt av fysiska kränkningar och attacker (16%).
Proportionellt sett begicks det under 2022 flest hatbrott i polisregion Syd (32 hatbrott per 100 000 invånare) och därefter kom polisregion Stockholm (28 hatbrott per 100 000 invånare).
Vad gäller de rasistiska hatbrotten så var det som så ofta förr afrosvenskar som dominerade som offer – 31% av de rasistiska hatbrotten riktade sig mot svarta svenskar under 2022. Vad gäller de religiöst motiverade hatbrotten så rörde 52% av dem muslimer och 25% judar.
Slutligen konstaterar BRÅ i rapporten att antalet anmälda hatbrott har gått ned över tid och myndigheten skriver samtidigt att ”vad som föranlett minskningen är dock oklart i dagsläget”.
Om att SD återigen använder sig av mina statistiksammanställningar
Idag skriver Jimmie Åkesson på DN Debatt och avslöjar att det uppdaterade Tidöavtalet (det som ibland kallas Tidöavtalet 2.0) innehåller ett krav från SD:s sida på att kartlägga islamistiska strömningar bland landets muslimer (hur nu det ska gå till och Säpo har dessutom sannolikt redan bra ”koll” på den islamistiska miljö som existerar i Sverige).
Åkessons DN Debatt-artikel kan sägas vara en direkt uppföljning på det redan famösa (och dessutom internationellt uppmärksammade) tal som Åkesson höll på SD:s s k Landsdagar i Västerås som bl a talade om ett stopp för byggandet av nya moskéer, om att riva redan befintliga moskéer samt om att minimera antalet muslimska symboler i det offentliga rummet och SD har också sedan länge drivit frågan om att förbjuda muslimska böneutrop.
I debattartikeln, där Åkesson naturligtvis försäkrar att han inte tycker illa om och är emot muslimer i sig, använder sig denne av min uppskattade siffra rörande antalet invånare i landet som har en kulturell muslimsk bakgrund:
”Då, i mitten av 1800-talet, var det sannolikt ingen som föreställde sig att det skulle leva omkring en miljon muslimer i Sverige 2023.”
SD och SD-topparna har sedan flera år tillbaka regelbundet hänvisat till mig och använt sig av mina försök att sätta siffror på minoritets-Sverige som jag har ägnat mig åt i snart 15 år på raken och nu sker det m a o igen. Åkesson gör det dock på ett synnerligen slarvigt sätt – han talar om ”en miljon muslimer” medan jag enbart har räknat på antalet personer som har en kulturell muslimsk bakgrund.
År 2018 var jag involverad i ett projekt som handlade om jämlikhetsdata som George Soros Open Society Foundations finansierade och som var förlagt hos studieförbundet Ibn Rushd och i samband med det projektet uppskattade jag att antalet personer som har växt upp i en kulturell muslimsk kontext uppgick till runt en miljon år 2016 (se bl a https://www.ibnrushd.se/fakta-saknas). Detta innebär samtidigt långt ifrån att samtliga dessa personer är troende och utövande muslimer – det är högst en tredjedel av dem om ens det.
Jag har i antirasistiska sammanhang ofta blivit kritiserad för att SD:arna använder sig av mina siffersammanställningar och även om jag självklart kan se att det är ett problem så är jag samtidigt en av dem i landet som sedan många år tillbaka motsätter mig den rådande färgblindheten som skyr all typ av statistik om minoritets-Sverige medan jag själv sedan länge har försökt kvantifiera antalet afrosvenskar eller svarta svenskar, antalet invånare med latinamerikansk bakgrund, antalet stockholmare med utländsk bakgrund eller andelen barn och unga med utomeuropeisk bakgrund o s v.
Sedan 2016 kan det samtidigt vara så att andelen invånare i landet som har en kulturell muslimsk bakgrund har ökat till kanske 12-13% av totalbefolkningen vilket innebär att Sverige numera är det land i västvärlden som härbärgerar den högsta andelen invånare med en kulturell muslimsk bakgrund bredvid Frankrike och Bulgarien (och minus de länder på Balkanhalvön som har en muslimsk majoritetsbefolkning). Bland barn och unga kan det vidare handla om runt 20% – en enkätundersökning som Rädda barnen genomförde för några år sedan gav nämligen vid handen att en femtedel av de elever som deltog i undersökningen identifierade sig själva som muslimer.
Även om denna typ av statistik används av SD – såsom idag av Åkesson på DN Debatt – i partiets skrämselpropaganda och för att slå mot landets muslimer och elda på den antimuslimska rasismen så menar jag ändå att det är befogat att försöka sätta siffror på minoritets-Sverige och inte minst är de olika minoriteterna själva intresserade av denna typ av siffror.
Åkesson likställer i stort sett islam med islamism
Åkesson har nyligen hållit sitt traditionella linjetal på SD:s pågående s k Landsdagar i Västerås och i talet framgår det att partiet nu skärper tonen ytterligare vad gäller synen på de svenska muslimerna – Åkesson satte i stort sett likhetstecken mellan islam och islamism. Åkesson använde därtill en uppskruvad retorik som närmast liknar en antikolonial sådan genom att framställa islam som en ”imperialistisk” religion samt talade om att stoppa alla pågående och framtida moskébyggen och riva redan befintliga moskéer.
Rent konkret sade Åkesson bl a att ”nu är vi med och styr Sverige” samt att det är ”dags att på allvar utkräva ansvar – vi tänker inte glömma, vi tänker inte förlåta”. Åkesson underströk att ”vi påverkar svensk politik mer än något annat parti” genom att ”vi skjuter de andra partierna framför oss” och han talade om SD som ett ”segertåg” och tillade att ”svenskarna vet det – svenskarna gillar det – vi går bra i opinionen” och syftade därmed på att SD har peakat i flera opinionsundersökningar under hösten.
Åkesson framställde sedan islam som ”en främmande och imperialistisk ideologi” och krävde bl a ”ett omedelbart totalstopp för etablerandet av nya moskéer” samt talade om nödvändigheten av ”dold avlyssning” av moskéerna i landet ”för underrättelser och insamling av bevis” rörande tendenser till islamism. ”Minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut… bör helt tas bort”, menade Åkesson och tillade att ”det finns absolut INGENTING i vår grundlagsskyddade religionsfrihet som ger någon rätten att bygga sådana monument i religionens namn”. Därefter övergick Åkesson till att tala om Gaza-svenskarna, d v s de svenska medborgare som befinner sig i Gaza, genom att bl a säga att ”de är inte svenskar – de har inte här att göra”.
Slutligen framställde Åkesson SD i i det närmaste millenaristiska ”seger eller död”-termer – ”vi gör det för att vi är vi, vi gör det för att vi känner att vi måste, vi gör det för att vi vet att det är vi, och ingen annan, som är satta att rädda vårt älskade land från fördärvet och det är precis vad vi ska göra!”.
”Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson håller tal på partiets landsdagar i Västerås. I talet tar han upp islamiseringen i Sverige. SD-ledaren säger att moskéer utgör knutpunkter för radikalisering och våldsbejakande propaganda.
– Det är ingen rättighet att komma till vårt land och bygga monument över en främmande och imperialistisk ideologi, säger Jimmie Åkesson.”
SD kräver nu ett stopp för etableringen av nya moskéer i Sverige.
SD vill också att Säkerhetspolisen och polisen ska få avlyssna moskéer.
Dessutom vill Jimmie Åkesson riva moskéer.
– På sikt behöver vi börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.
– Minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut som tjänar som islamistiska monument i stadsbilden bör helt tas bort.
Reflektioner kring den pågående islamistiska desinformationskampanjen som säger att Sverige kidnappar muslimska barn för att försvenska dem och som antagligen har kostat två svenskar livet
I lördags ägde en stor pro-palestinsk demonstration rum på Sergels torg i Stockholm som anordnades av nätverket Palestinska arbetsgruppen och i samband med det höll Sulaiman Abualfita från Family United ett anförande som bl a anklagade Ulf Kristersson för att ”kidnappa” muslimska barn i Sverige.
”Anklaga inte palestinier för att de har kidnappat tjugo israeliska barn medan tusentals barn har kidnappats av din myndighet som heter socialtjänsten”, sade talaren och därefter utropade samma talare ”Jag vill ifrågasätta dig! Varifrån hade du dina barn?” med hänvisning till att Kristersson har adopterat tre flickor från Kina samt till att alltför många av landets utlandsadopterade har tagits hit på oetiska och otillbörliga sätt.
Jag har varit engagerad i frågan om att barn med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är överrepresenterade bland de barn som omhändertas i landet och igår uppmärksammade Sameh Egyptson även att jag 2018 var medförfattare till en skuggrapport om antimuslimsk rasism som överlämnades till FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève i samband med att Sverige just då granskades av nämnda kommitté och även där lyftes denna fråga.
Egyptsons inlägg på X (d v s f d Twitter) har i sin tur föranlett en del personer att kontakta mig och fråga var jag egentligen står i denna fråga och om jag faktiskt stödjer den islamistiska desinformationskampanjen som säger att Sverige ”kidnappar” muslimska barn.
De tre svenskar som blev skjutna i Bryssel den 16 oktober, varav två avled och en är fortsatt svårt skadad, föll antagligen offer för denna desinformationskampanj då gärningspersonen Abdesalem Lassoued verkar ha motiverats av denna kampanj (utöver den senaste tidens Koranbränningar).
Jag vill härmed passa på att säga att jag inte på något sätt stödjer den desinformationskampanj som sedan 2021 pågår från islamistiskt håll och som säger att Sverige ”kidnappar” muslimska barn en masse och placerar dem hos majoritetssvenskar – d v s att den svenska socialtjänsten massomhändertar muslimska barn och placerar dem hos icke-muslimer och majoritetssvenskar där de gradvis sägs förlora både sin religion, sitt språk och sin kultur för att till slut mer eller mindre försvenskas.
Samtidigt måste det vara möjligt att både kunna diskutera frågan om att just barn med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är överrepresenterade bland de barn som omhändertas i landet liksom frågan om korrupta och kriminella utlandsadoptioner utan att anklagas för att stödja den pågående desinformationskampanjen.
Vidare är det också värt att påminna om att föreställningen om att vita, kristna européer och västerlänningar kidnappar utomeuropeiska, icke-kristna och icke-vita barn har en förankring i historien – d v s den pågående islamistiska desinformationskampanjen som inte minst också är en hot- och hatkampanj riktad mot Sverige och den svenska socialtjänsten och som med all sannolikhet nyligen kostade två svenskar livet i Bryssel står på en historisk grund.
Den sedan lång tid tillbaka kokande vreden bland vissa av invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som grundar sig i föreställningen om att det svenska majoritetssamhället och majoritetssvenskarna ”kidnappar” deras barn och gör dem till sina (d v s kort och gott försvenskar dem) går nämligen tillbaka till högimperialismen och kolonialtiden när utomeuropeiska barn omhändertogs och döptes av de europeiska och västerländska missionärerna, varav en hel del var svenskar.
Mellan ca 1860-1940 grundade och drev europeiska och västerländska missionärer ett mycket stort antal s k missionsstationer som ofta också fungerade som regelrätta barnhem i fr a Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien där de infödda barnen inte bara bodde utan även döptes, gavs västerländska namn, kläddes i västerländska kläder och utfordrades med västerländsk mat o s v.
Bland de olika infödda folken i Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien uppstod samtidigt ofta rykten om att européerna och västerlänningarna tog deras barn och gjorde dem till sina samt utnyttjade dem på olika sätt.
När olika upplopp och våldsamheter utbröt och ägde rum i Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien under denna tidsperiod handlade det relativt ofta om att sådana rykten om de infödda barnhemsbarnen hade florerat bland den infödda befolkningen, bland vilka många reagerade starkt mot att missionärerna hade givit de infödda barnen västerländska namn, hade lärt dem europeiska språk, hade klätt dem i västerländska kläder och hade givit dem västerländsk mat o s v.
År 1888 hade exempelvis en grupp europeiska missionärer ”paraderat” runt med sina döpta infödda barnhemsbarn på gatorna i det dåtida Seoul i dagens Sydkorea. De koreanska barnen hade även varit iförda den tidens europeiska och västerländska (d v s viktorianska kläder) barnkläder och ryktet spred sig därefter som en löpeld bland de infödda att européerna inte bara hade gjort barnen till sina utan även transporterade dem till Europa där européerna tog deras organ och t o m använde deras ögon för att tillverka kameralinser.
Detta föranledde att ett upplopp bröt ut och att vita människor som befann sig i Seoul hotades och attackerades och de europeiska och västerländska ambassaderna gick därför samman och fick den dåvarande kungen av Korea att sända ut trupper för att lugna ned situationen och skydda Seouls vita befolkning samt försäkra den infödda befolkningen om att missionärerna inte gjorde de infödda barnhemsbarnen illa.
År 1933 utbröt liknande oroligheter i Egypten p g a att en svensk kvinnlig missionär hade skällt ut en arabisk flicka på svenska på ett svenskt barnhem i Port Said som dessutom hade klätts upp i svenska 30-talsbarnkläder.
Ett infött ögonvittne som var anställd hos svenskarna uppfattade situationen som att den svenska kvinnan hade försökt tvångskonvertera det infödda barnet och det felaktiga ryktet ledde till att antivästerländska oroligheter utbröt och påverkade inte minst det då nyligen bildade Muslimska brödraskapet som därefter började driva sina egna barnhem efter modell från svenskarnas och västerlänningarnas dito så att de infödda barnen inte längre skulle kunna bli döpta och ”förvandlas” till europeiska och västerländska barn.
Vissa historiker menar t o m att denna händelse med den svenska kvinnliga missionären i Port Said spelade en avgörande roll för Muslimska brödraskapets genombrott och framtida utveckling i den dåtida brittiska kolonin.
Även det mycket blodiga och våldsamma kinesiska s k Boxarupproret 1899-1901 handlade slutligen om rykten om att västerlänningar hade kidnappat infödda barn.
Upproret inleddes t o m med att en engelsk missionär tillfångatogs av en grupp infödda och torterades och dödades p g a ryktet att kinesiska barn som hade omhändertagits och döpts av européerna och västerlänningarna också användes för att tillverka medicin. Vissa barnkroppsdelar sades helt enkelt användas för medicinskt bruk av de främmande vita ”djävlarna” och totalt kom åtminstone ett 50-tal svenska missionärer att dödas under upproret som sammantaget resulterade i 10 000-tals döda.
Oaktat att barn med utländsk och utomeuropeisk bakgrund är överrepresenterade bland de barn som omhändertas i landet (se t ex https://sverigesradio.se/artikel/tvangsomhandertaganden-nastan-dubbelt-sa-vanligt-bland-utlandsfodda) såsom på SiS-hemmen och oaktat att många utlandsadoptioner inte har gått rätt till så finns det m a o en historisk resonansbotten utanför Europa som säger att européer och västerlänningar tar utomeuropeiska barn och gör dem till sina och denna föreställning har en del utomeuropeiska invandrare antagligen fått med sig från sina hemländer vilket innebär att den pågående islamistiska desinformationskampanjen kan sägas ha djupa historiska rötter.
Ny studie undersöker graden av sekularitet bland personer som har en kulturell muslimsk och kristen bakgrund
Södertörns högskola och Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) publicerade igår en ny rapport författad av forskarna David Thurfjell och Erika Wallander som behandlar olika uttryck för religiositet i det nya, mångreligiösa Sverige med fokus på sekularitet och s k postkristna respektive postmuslimer, d v s personer som har en kulturellt kristen respektive kulturellt muslimsk bakgrund men som själva inte ser sig som troende eller utövande.
Rapporten utgår från en större enkätundersökning som har genomförts av SCB bland invånare i landet med bakgrund i Bosnien/f d Jugoslavien, Iran, Irak och Turkiet liksom bland en jämförelsegrupp bestående av majoritetssvenskar och resultatet av denna undersökning visar bl a att de iranskättade svarspersonerna är de som tydligast uppvisar en sekulär självbild – 40% identifierar sig som sekulära inom denna grupp att jämföra med runt 15% bland de irakisk-, bosnisk/jugoslavisk- och turkiskättade svarspersonerna och svagast sekulär självidentifikation hittas bland de irakiskättade respondenterna.
Bland de iranskättade respondenterna uppger ungefär en åttondel att de är muslimer och nästan lika många uppger att de är kristna varav merparten antagligen av konvertiter även om det finns en mindre kristen minoritet i Iran.
Bland personer med bakgrund i Bosnien och före detta Jugoslavien, Turkiet och Irak finns det både de som ser sig som muslimer och som kristna. De sekulariserade postkristna och postmuslimska andelarna utgör runt en fjärdedel medan de religiösa kristna och muslimska andelarna utgör en tydlig majoritet inom alla dessa tre respondentgrupper. Vad gäller fördelningen mellan kristna och muslimer är det påfallande att den kristna gruppen är mycket stor och särskilt gäller det bland de turkisk- och irakiskättade respondenterna, vilket indikerar att en oproportionerligt hög andel av de som har invandrat från Turkiet och Irak till Sverige har varit kristna. I Irak utgör de kristna exempelvis endast några procent av befolkningen men bland svarspersonerna uppgår de till runt en fjärdedel.
Vad gäller kön är kvinnor generellt mer religiösa än män men samtidigt ska det sägas att det finns en demografisk mansdominans bland invånarna i landet som har bakgrund i de aktuella ursprungsländerna.
Vad gäller ålder dominerar muslimer bland yngre respondenter medan kristna dominerar bland de äldre – d v s kristna är den kategori som uppvisar flest äldre medan muslimer är den kategori som uppvisar störst andel yngre.
Vad gäller utbildningsnivå utmärker sig den muslimska gruppen genom att den uppvisar en generellt lägre utbildningsnivå, en mindre andel högskolesutbildade och en större andel som enbart genomgått grundskola. Den grupp som uppvisar den högsta andelen högutbildade är den postmuslimska och detta avspeglar sannolikt den höga utbildningsnivån inom den iranskättade gruppen varinom många postmuslimer just hittas.
Vad gäller samfund och församlingar så är majoriteten av både muslimerna och postmuslimerna inte medlemmar i något samfund medan majoriteten av både de kristna och de postkristna är det. Statistiskt sett är det vidare nästan lika vanligt att en muslim är med i ett kristet samfund, vilket nästan alltid innebär Svenska kyrkan, som i ett muslimskt dito.
Vad gäller politiska sympatier så dominerar SAP bland de svenska muslimerna. I en tidigare SOM-undersökning kryssade 66% av de som självidentifierar sig som muslimer att de röstar socialdemokratiskt och därefter kommer M och V med 14% respektive 10%. Bland utövande kristna röstar runt 26% på SAP.
Vad gäller kopplingar mellan religionerna så visar undersökningen att både muslimer och postmuslimer anger att de ibland firar kristna högtider. Postmuslimerna firar t o m muslimska högtider i endast marginellt större utsträckning än vad de ibland firar kristna högtider. Det motsatta är dock inte är fallet – d v s vare sig postkristna eller kristna firar några muslimska högtider. Både muslimer och postmuslimer är därtill betydligt mer välvilligt inställda till kristendomen (och kristna) än vad kristna och postkristna är till islam (och muslimer).
Slutligen vad gäller korrelationer så är det starkaste sambandet familje- och intimrelationer: Att ha en sekulär intimrelationspartner, mor och/eller far är det som tydligast samvarierar med att själv se sig som sekulär. Rapportförfattarna understryker vidare att det svenska majoritetssamhället har liten eller knappt någon möjlighet att påverka minoritetsinvånarnas religiositet – om respondenten har gått i den svenska skolan eller ej betyder inte så mycket alls som faktor, ej heller vistelsetiden i landet utan i stället är det de ”significant others” som svarspersonerna har i sin omedelbara närhet som påverkar allra mest rent statistiskt sett vad gäller synen på religion och olika uttryck för religiositet.
Antalet personer som diskrimineras har ökat kraftigt sedan 2015
Idag publicerar DO en rapport som visar att antalet personer som diskrimineras i fr a arbetslivet har ökat kraftigt sedan 2015 och fr a gäller det diskrimineringsgrunderna funktionsnedsättning och etnisk tillhörighet. I rapporten ingår även en sammanställning av olika enkäter som visar att 11,3% av de som är födda utanför Europa uppger att de behandlas på ett kränkande sätt liksom 6,5% av de som är födda i Sverige, varav åtskilliga sannolikt är andragenerationare, och personer som förmodas vara muslimer (baserat på utseende och klädsel) är särskilt utsatta.
Det är svårt att veta exakt varför det har blivit så men vad beträffar diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet så tyder en del på att det finns en koppling till den alltmer uppskruvade negativa retoriken kring (för att inte säga hetsen mot) landets invånare med utomeuropeisk bakgrund och inte minst mot de svenska muslimerna som fr a SD står bakom och som har ökat i omfattning sedan det s k flyktingkrisåret 2015. Kort och gott är det antagligen så att enskilda individer trakasseras, kränks och diskrimineras på sina arbetsplatser och i arbetslivet i stort p g a att SD hetsar mot de grupper som de utsatta individerna som kopplas samman med.
”Under åren 2015-2022 har anmälningar till DO om diskriminering ökat i snabb takt. De vanligaste anmälningarna handlar om funktionsnedsättning, och etnisk diskriminering i arbetslivet.”
DO släpper i dag för första gången en årsrapport som sammanställer anmälningar och undersökningar, och gör en genomgång av några av de vanligaste situationerna som syns i anmälningar till myndigheten.
Enkätundersökningar som DO sammanställt pekar mot att runt 500 000 svenskar upplever sig bli diskriminerade – varje år. En minoritet av de fallen anmäls till DO. Förra året gjordes 3 594 anmälningar till DO. Nästan 40 procent av dem – drygt 1 400 – handlar om funktionsnedsättning, medan 1 218 handlar om diskriminering som hänger ihop med etnisk tillhörighet.
Medan de flesta anmälningar handlar om diskriminering på grund av funktionsnedsättning och etnisk diskriminering, är det andra grupper som i enkätundersökningar oftast anser sig ha blivit diskriminerade.
I enkätundersökningar är istället unga, kvinnor 16-29 år de som i högst utsträckning säger sig ha blivit diskriminerade, och de vanligaste diskrimineringsgrunderna är kön, etnisk tillhörighet och ålder. Det är svårt att svara på vad den här skillnaden beror på, säger DO Lars Arrhenius.
– Jag tror att det kan finnas mycket skam kring att berätta om utsatthet. Det är en stor sak för många att anmäla diskriminering. Sedan vet jag heller inte om alla känner till möjligheten att anmäla.
Den vanligaste diskrimineringsgrunden i anmälningar till DO är funktionsnedsättning.
En typ av anmälan som har ökat i snabb takt de senaste åren, handlar om elever som diskrimineras i skolan på grund av neuropsykiatriska diagnoser (Npf), som exempelvis adhd eller autismspektrumtillstånd. Här handlar det oftast om att skolan inte sätter in tillräckligt stöd för att eleven ifråga ska klara av sin skolgång.
– Det lite sorgliga när det gäller barn med Npf i skolan är att det dels kan handla om att de inte får rätt stöd i klassrummet, men de löper också högre risk att utsättas för trakasserier. Så de blir ofta dubbelt utsatta, säger Lars Arrhenius.
Enligt anmälningar till DO leder bristande stöd i skolan, till fler konflikter med andra elever. Dessutom hänger trakasserier mot barn med funktionsnedsättning ofta hänger samman med trakasserier på grund av etnisk tillhörighet.
Vad tänker du om att de här frågorna hamnar hos DO som anmälningar? Borde de här bristerna hanteras på ett mer övergripande plan inom skolsystemet?
– När det gäller skolan och rätten till stöd handlar det från vår sida om att det också kan vara fråga om bristande tillgänglighet, som är en egen form av diskriminering i lagen, så jag ser ju det som mitt uppdrag att lyfta det och driva de frågorna. Så det är en egen fråga. Jag tycker att det är viktigt att driva de här fallen och ta de på allvar.
Etnisk diskriminering i arbetslivet drabbar i synnerhet män som har arabiska namn eller uppfattas som muslimer, visar flera undersökningar att I en studie av rekrytering missgynnades de här männen av arbetsgivare även när de uppgavs ha bättre meriter än sökande med helsvensk bakgrund.
För kvinnor är det något lättare att kompensera för etnisk tillhörighet med bättre meriter. Dock är kvinnor som bör slöja också särskilt utsatta för diskriminering i arbetslivet.
Rapporten mäter även omfattningen av sexuella trakasserier. Anmälningar om sexuella trakasserier i arbetslivet till DO har ökat kraftigt, även om det är ganska få fall. Enligt en undersökning är kvinnor är utsatta fem gånger så ofta som män, och unga utsätts mest.
Största risk för att bli utsatt för sexuella trakasserier löper kvinnor som arbetar på mansdominerade arbetsplatser. Vanligast är att det är en kollega som utsätter någon för sexuella trakasserier, näst vanligast är att det är en kund.
Omkring nio procent av anmälningar till DO 2022 rör områden som inte omfattas av diskrimineringslagar. Ett av DO:s förslag tre förslag på åtgärder mot diskriminering är att inkludera även myndighetsbeslut i lagstiftningen, en fråga som redan har utretts och där det finns ett färdig lagförslag.
– Det andra förslaget handlar om att stärka möjligheten till rättsligt skydd genom att få sin anmälan om diskriminering prövad Det tredje handlar om att vi vill se ett stärkt ansvar för arbetsgivare att motverka sexuella trakasserier från tredje part, alltså patienter och kunder till exempel, säger Lars Arrhenius.
Om Sameh Egyptsons avhandling
DN:s Niklas Orrenius har intervjuat doktoranden Sameh Egyptson, som på fredag ska försvara sin avhandling i teologi vid Lunds universitet ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”. Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap och ekumenik, och Mats Lindberg, professor i statsvetenskap, har agerat handledare medan statsvetaren Khaled Salih från University of Kurdistan Hewlêr har utsetts till opponent inför fredagens disputation.
https://www.dn.se/sverige/storbrak-vantas-kring-avhandling-om-muslimska-brodraskapet-i-sverige/
Det är ytterst sällan som svenska avhandlingar uppmärksammas och blir omdebatterade men någon gång händer det – min egen avhandling resulterade i en sprängfylld aula, en extremt aggressiv disputation och efterföljande försök att i efterhand underkänna mig och ta ifrån mig doktorstiteln samt anmälningar mm samtidigt som min avhandling kom att bli den mest nedladdade svenska humanioraavhandlingen – och det finns en del som tyder på att Samehs avhandling också kan komma att resultera i något liknande.
Avhandlingen, som är rena ”tegelstenen” (närmare 750 sidor), driver kort och gott hypotesen att organisationer och personer som sympatiserar med Muslimska brödraskapet (MB) har kommit att dominera stora delar av den svenska muslimska minoriteten med Islamiska förbundet i Sverige i spetsen samt att svenska staten och det svenska majoritetssamhället i stort har låtit detta ske genom att bl a tilldela dessa organisationer och personer 100-tals miljoner i stöd och bidrag.
Avhandlingen är fullspäckad med namn på personer som Sameh menar går att koppla till ett slags svenskt MB-associerat nätverk varav de flesta är svenska muslimer men många är också icke-muslimer och inte minst handlar det om ett flertal majoritetssvenska forskare och antirasister. Det ska samtidigt sägas att även om mängder med namn på kända svenska muslimer och kända majoritetssvenska antirasister förekommer i avhandlingen så har Sameh av forskningsetiska skäl tagit bort ett helt kapitel ur avhandlingen som utgjordes av en nätverks- och släktutredningsliknande översikt över vilka som går att knyta till vilka organisationsmässigt sett, vilka som är eller har varit gifta med vilka samt vilka som är barn och släktingar till vilka o s v.
Jag är själv uthängd i avhandlingen (OBS: jag är inte muslim) då jag bl a har arbetat för Ibn Rushd Studieförbund när jag hade finansiering från George Soros stiftelse Open Society Foundations för att sprida kunskap om jämlikhetsdatafrågan bland landets muslimer. Därtill deltog jag i att 2018 författa nätverket Svenska Muslimers i Samverkan rapport om svenska muslimers situation till FN:s rasdiskrimineringskommitté som sedermera kom att utgöra grunden för FN:s efterföljande kritik av Sverige.
Sameh och jag kände båda journalisten Anders Thunberg, som gick bort 2020 och tillsammans författade vi en nekrolog över Anders i DN, och Sameh har också skickat mig ett exemplar av avhandlingen inför disputationen som sedan den s k spikningen ägde rum har gått att ladda ned och läsa här: https://lup.lub.lu.se/search/publication/24507e9e-1c05-469d-8594-7ee70735c252
Idag talade Richard Jomshof i Karlstad
Idag talade SD:s partisekreterare Richard Jomshof på Stora torget i Karlstad inför 200-250 åhörare och berättade bl a att det ska bli förbjudet att bära slöja i skolan då slöjan är ”förtryckande”, att SD försvarar ”vårt sätt att leva”, att islam är en ”stenåldersreligion” och att dagens politiker inte förtjänar att styra landet samt att samma politiker vill göra ”svenskarna till en minoritet i sitt eget land”.
Jomshof genomför under innevarande valkampanj en egen turné i skuggan av partiledarens valturné som enbart handlar om islam och muslimer vilket påminner om vilken avgörande betydelse denne har haft för att få SD och den s k nationella rörelsen i allmänhet att ha så mycket fokus på islam och muslimer.
Jomshof betraktas i SD-kretsar som en expert på islam och på nationaldagen skrev han som bekant på Twitter, till alltför många SD:ares upphetsade förtjusning, att det är en ”våldtäkt på Sverige” efter att en muslimsk kvinna i Malmö valde att ha på sig Sverigedräkten samtidigt som hon bar hijab.
I SD-sammanhang är Jomshof helt enkelt den som ända sedan 90-talet har skrivit (och sagt) mest om islam. Även Kent Ekeroth och Bertil Malmberg, f d VD för torpedfabriken i Motala, har genom åren också framträtt som något av SD:s islamexperter men Jomshofs betydelse för uppkomsten och utvecklingen av den antimuslimska retoriken inom SD går inte att underskatta.
Jomshof uppmanade den församlade publiken att stoppa moskén i Karlstad, att ”kämpa för det svenska” och ”för vårt arv” samt att även ”hedra vårt arv” och han berättade också att han skriver på en bok om islam och läser Koranen just nu för andra gången, som han beskrev som både ”problematisk” och ”antidemokratisk”.
I anslutning till Jomshofs tal och besök i Karlstad anordnar SD Karlstad ikväll en offentlig föreläsning om hedersförtryck på Hotel Plaza som ges av Ferzanna Riley-Persson, som har skrivit boken ”Unbroken spirit. The true story of a girl’s struggle to break free”.
Moskéfrågan har då sedan flera år tillbaka mobiliserat hela den s k nationella rörelsen i Karlstad från SD till NMR: SD Karlstad lyckades t ex för några år sedan och närmast på rekordtid få ihop 8000 namnunderskrifter från över 10% av kommunens väljare för att försöka stoppa att en moské ska byggas i stadsdelen Rud och när kommunfullmäktige skulle besluta om moskébygget för några år sedan tog sig ett 40-tal lokala nazister in i fullmäktigesalen och stormade helt enkelt mötet.
Tobias Hübinette 