Kategori: muslimer

Personer som sympatiserar med SD, M och KD hyser i högre grad antisemitiska föreställningar och attityder än personer som sympatiserar med C, MP, V och FI och detsamma gäller personer som identifierar sig som muslimer och delvis även som kristna

Myndigheten Forums för levande historia nya rapport ”Antisemitism i Sverige. En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020” som kartlägger och mäter antisemitiska föreställningar och attityder i dagens Sverige indikerar att dessa har minskat över tid samtidigt som rapporten visar att antisemitiska attityder är särskilt vanliga bland äldre, lågutbildade, SD:are och personer med utomeuropeisk bakgrund liksom bland personer som uppvisar en låg tillit till samhället i stort och bland personer som hyser negativa attityder till invandring/invandrare samt sexistiska attityder:

66% har inte instämt i några traditionella och Förintelserelaterade antisemitiska frågepåståenden jämfört med 57% 2005.

5% har en fortsatt stark antisemitisk inställning jämför med 6% 2005.

10% ”tror det ligger något” i konspirationsteorin om George Soros.

77% har inte instämt i något av tre frågepåståenden avseende antisemitism relaterad till Israel jämfört med 68% 2005.

10% har helt eller delvis instämt i frågepåståendet ”judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (Förintelsen) i ekonomiska och politiska syften” jämfört med 14% 2005.

11% instämmer helt eller delvis i frågepåståendet ”judarna har för stort inflytande i världen idag”, vilket är en minskning med 4% från 2005.

Överlag har andelen som i olika grad tar avstånd från konspiratoriska föreställningar om judar ökat sedan 2005. 66% är exempelvis positiva till en jude som statsminister, vilket är en ökning med 18% från 2005.

Det finns generellt en högre grad av antisemitiska föreställningar och attityder bland de respondenter som sympatiserar med SD (20% högre än genomsnittet), M (9% högre än genomsnittet) och KD (kring 7% högre än genomsnittet) samt bland dem som sympatiserar med övriga partier (12% högre än genomsnittet och antagligen handlar det om AfS och möjligen också om MED och NMR). 

De respondenter som sympatiserar med C (9% lägre än genomsnittet), MP (10% lägre än genomsnittet) och V liksom FI (12% lägre än genomsnittet) är på motsvarande sätt mindre antisemitiskt inställda.

SD-väljarna uppvisar både en högre grad av såväl antisemitiska föreställningar om judar som kollektiv som negativa attityder till judar som enskilda individer. De respondenter som sympatiserar med SD uppvisar vidare också en lägre tillit till andra människor överhuvudtaget liksom till samhällets olika institutioner och de är mer negativa till invandring/invandrare och hamnar slutligen även hög(s)t på sexismindexet.

Rapporten konstaterar att vad gäller företrädare för olika riksdagspartier som genom åren har uttryckt eller delat antisemitiska budskap och åsikter i offentligheten så rör den absoluta majoriteten av dessa fall SD:are.

Den andra gruppen som sticker ut i rapporten är respondenter som har någon slags bakgrund i den s k MENA-regionen och särskilt de respondenter som uppger att de identifierar sig som muslimer.

Antisemitiska föreställningar och attityder är mellan 19-30% högre bland respondenter som uppger muslimsk religionstillhörighet jämfört med respondenterna som uppger att de inte har någon religionstillhörighet. Detsamma men i betydligt lägre grad gäller bland respondenterna som uppger kristen religionstillhörighet – då handlar det om en 6% högre förekomst jämfört med respondenterna som uppger att de inte har någon religionstillhörighet.

Ny rapport om Sveriges religiösa minoritetsinvånare

SST:s (Myndigheten för stöd till trossamfund) nya rapport om det alltmer mångreligiösa Sverige som publicerades idag visar bl a följande vad gäller socioekonomiska skillnader och klyftor och siffrorna (som gäller för 2019) bygger på en enkätundersökning som kring 6000 personer i åldrarna 16–85 år har svarat på:


Muslimerna liksom även de ortodoxa kristna (t ex syrianer och assyrier) är kraftigt koncentrerade till storstädernas och de mellanstora städernas miljonprogramsområden vad gäller typ av bostadsort.


Muslimerna uppvisar generellt den lägsta inkomstnivån och både på individ- och hushållsnivå: 70% av muslimerna har inkomster under mediannivån (d v s 31 700 kr i månadslön) och över 40% av muslimerna har en inkomst som motsvarar under 15 000 kr i månaden.


Den lägsta andelen förvärvsarbetande hittas likaså bland muslimerna (54%) följda av buddhisterna (59%) och även de katolska och ortodoxa kristna ligger under riksgenomsnittet vad gäller förvärvsfrekvens (ca 70% vardera).


Muslimerna tillhör också den allra yngsta åldersgruppen – hela 31,5% av muslimerna är 18-29 år gamla (och nästan 40% är endast mellan 30-49 år gamla) att jämföra med exempelvis de som tillhör Svenska kyrkan där motsvarande siffra uppgår till 13,5% (respektive 24,3%).

FN:s kritik av Sverige vad gäller situationen för de svenska samerna och de svenska muslimerna står fast

I veckan offentliggjorde FN via CERD (Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering) i Genève sina sista rekommendationer (inklusive kritik) till Konungariket Sverige (d v s till svenska staten och dess folkvalda representant, d v s till Löfvens sittande rödgröna regeringen) och det går inte att säga något annat än att det ”lönade” sig för både de svenska samerna och de svenska muslimerna att vara på plats i Genève i Schweiz när Sverige förhördes av FN och CERD i maj 2018 (jag var då själv på plats vid det tillfället och jag var också en av medförfattarna till de svenska muslimernas alternativrapport till FN och CERD).

 

Namnlöst1.jpg

 

Det ska också nämnas att när FN:s och CERDS:s kritik av Sverige offentliggjordes på sommaren 2018 valde ett flertal borgerliga dagstidningar samt Moderaterna att attackera FN och anklaga FN för ”extremism” och för att ”smutskasta” Sverige genom att framställa Sverige som ett land där diskriminering av minoritetsinvånare förekommer vilket resulterade i att den dåvarande utrikesministern tvingades gå ut och försvara FN.

Namnlöst2.jpg

Efter Andra världskriget och Förintelsen och i samband med och under avkoloniseringen under efterkrigstiden inledde FN via sitt organ UNESCO ett arbete med att omdefiniera och omformulera rasbegreppet som 1965 ledde fram till att den moderna antirasismens grundtext tillkom i form av FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering eller rasdiskrimineringskonventionen, och det är då den konventionen som CERD i Genève sedan dess förvaltar.
 
År 1966 var Sverige en av världens tio första stater att underteckna konventionen som Sverige sedan ratificerade 1971 och året därpå infördes därigenom rasdiskriminering i den svenska lagstiftningen.
 
Sedan dess har då mycket vatten runnit under broarna och Sverige har därefter kommit att bli världens första land som har valt att avskaffa rasbegreppet och idag är Sverige ett av ett fåtal stater på jorden som fortfarande vägrar att samla in statistik om landets minoriteter utifrån de olika diskrimineringsgrunderna, d v s jämlikhetsdata.
 
Både Sveriges beslut att avskaffa rasbegreppet, som också innebar att rasdiskriminering numera inte är en giltig diskrimineringsgrund i Sverige, och Sveriges vägran att införa och praktisera jämlikhetsdata har FN och CERD om och om igen kritiserat (liksom f ö även EU och Europarådet) och så skedde också i maj 2018 (och ”efter noter” dessutom, d v s i hårda ordalag) men detta beslut och denna hållning försvaras då av Sverige med antirasistiska argument.

Den första personen med muslimsk bakgrund i den s k MENA-regionen som dök upp i ett svenskt högerextremt sammanhang gjorde det redan 1944

Detta bör nog vara det allra första och tidigaste exemplet på den ”oheliga” s k antiimperialistiska (och antiamerikanska och antibrittiska liksom inte minst antijudiska och antisemitiska) alliansen mellan vissa muslimer och vissa högerextremister i en svensk högerextrem kontext:
67316153_10156614291765847_3586998484793819136_n.jpg
 
På våren 1944 lät egyptiern Dr. Hassan Fakoussa från Kairo, som då var bosatt i Berlin där han stod nära stormuftin av Jerusalem och var delansvarig för den nazityska propagandan i Mellanöstern, publicera sig i fascistiska Svensk Oppositions tidning Vägen Framåt och en undrar ju om dåtidens svenska fascister verkligen förstod varför en arab i en brittisk koloni och en ”muselman” eller ”muhammedan” (som det hette på svenska på den tiden) skulle få bli publicerad i en svensk s k nationell tidning.
 
Fakoussa, som hade disputerat i Genève i Schweiz där han var bosatt på 1930-talet, verkade sedermera under efterkrigstiden som mångårig representant för Arabförbundet i Västtyskland där han var stationerad vid Egyptiska ambassaden i Bonn på 1950- och 60-talen. Han hade då mycket tät kontakt med den tyska extremhögern och med exiltyska nazister i Latinamerika vilka han även hjälpte till att finansiera och han spelade också en viktig roll i att locka gamla nazister att flytta till Egypten och Mellanöstern på 1950-talet.
 
Fakoussa skrev för den nazityska pressen under krigsåren och fortsatte sedan att skriva för den högerextrema pressen (och i huvudsak den tyska) även efter kriget samtidigt som han bidrog till att samla och organisera de första muslimska studenterna i Västtyskland (algerier, egyptier, turkar, kurder m fl) samt odlade kontakter med pro-arabiska västtyska politiker. Fakoussa spelade också en viktig roll i att förmedla antisemitiska högerextrema idéer till den arabiskspråkiga världen genom att under många år översätta artiklar som publicerades i arabiskspråkiga tidningar.
 
Fakoussa var intressant nog också som det verkar en s k panafrikanist och 1942 författade han en artikel i den nazityska s k vetenskapliga tidskriften Europäischer Wissenschaftsdienst där han försvarade den forntida egyptiska civilisationens afrikanska rötter och ifrågasatte den nazityska hypotesen att det var forntida s k ”arier” som hade legat bakom densamma.

Den senaste SOM-undersökningen indikerar att den politiska GAL-TAN-polariseringen fortsätter att öka

Diverse figurer och citat vilka är ”saxade” från den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet som bl a bygger på enkätundersökningar som sammantaget innefattar 10 000-tals informanter:
politikomr.jpg
 
Den senaste SOM-undersökningen visar bl a att 25% av landets invånare anser att SD har den allra bästa migrations- och integrationspolitiken oavsett vilket parti de själva röstar på (d v s oavsett om de själva röstar SD eller ej), att 53% av invånarna vill ta emot färre flyktingar samt att ”GAL-TAN:iseringen” av den svenska politiken har resulterat i att SD nu åtminstone har en viss ”chans på” L efter Nyamko Sabunis tillträdde som L:s nya partiledare – i alla fall mot bakgrund av att uppemot 25% av L:s väljare numera självidentifierar sig som konservativa.
IDEOL 2.jpg
IDEOL.jpg
mottagande 1.jpg
mottaggande.jpg
SOM-undersökningen indikerar också att synen på flyktingmottagningen i det närmaste har ”omvandlat” vissa partiers väljarkårer vilka nästan verkar ha bytts ut under de senaste 20 åren:
 
”SD:s sympatisörer har inte modifierat sin syn på flyktingmottagning under de tio år partiet har haft en central plats i det svenska partisystemet. Ändrat sig har dock Kristdemokraterna gjort. År 2008 var KD tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de tre minst restriktiva partierna sett till sympatisörerna, men år 2018 är partiets sympatisörer (tillsammans med Moderaterna) de näst mest restriktiva. Endast Sverigedemokraterna är mer negativa till att ta emot flyktingar. På samma tydliga sätt har Centerpartiets sympatisörer förändrats. År 1998 var C-sympatisörerna näst mest restriktiva till flyktingmottagning med 50 procent som önskade färre flyktingar, men år 2018 är partiets profil en helt annan; Centerpartiets sympatisörer tillhör tillsammans med Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer de minst restriktiva med 28 procent som önskar färre flyktingar.”
 
Vidare visar den senaste SOM-undersökningen tyvärr att inställningen till islam (och därmed antagligen också till svenska muslimer) är rätt så rejält negativ numera:
TRO.jpg
 
”Personer med en positiv – eller snarare mindre negativ – inställning finns i högre grad bland yngre än bland äldre och bland högutbildade mer än bland lågutbildade. Var femte svarsperson bland de högutbildade ser 2018 positivt på islam; andelen är nästan på samma nivå bland personer under trettio år. Kvinnor är något mer positivt inställda än män. Den negativa inställningen till islam är särskilt stark hos lågutbildade, bland män och på landsbygden, där andelen negativa är över 60 procent och har ökat betydligt mellan 2005 och 2018. Under samma period har inställningen till islam blivit något mindre negativ bland de yngsta och bland storstadsbor.”
 
(…)
 
”Inställningen till Islam är överlag negativ. De något mindre negativa finns bland sympatisörer med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En svag tendens är att sympatisörer med partier vänster om mitten över tid blivit mindre negativa till islam. Mot bakgrund av samhällsdebatten är det inte oväntat att finna de mest negativa till islam bland Sverigedemokraternas sympatisörer där över 80 procent är negativt inställda. Den ökade negativa inställningen bland Sverigedemokraterna är ett annat uttryck för politiseringen av synen på islam. Näst högst andel negativa till islam finns bland sympatisörerna till Moderaterna och Kristdemokraterna (63 respektive 59 procent). En konsekvens av de skilda tendenserna mellan väster- och högersympatisörer är att synen på islam kännetecknas av en ökad politisk polarisering.”
TRO2.jpg
 
Slutligen visar SOM-undersökningen att de senaste 20 årens högervridning av den svenska politiken (och av det s k svenska folket) handlar om en s k ”GAL-TAN:isering” av politiken snarare än om en klassisk högervridning av 1900-talssnitt, d v s utifrån hårdnande klasskonflikter och mot bakgrund av olika polariserande synsätt på den ekonomiska politiken.
GAL-TAN.jpg
 
SOM-undersökningen konstaterar nämligen att de senaste två decenniernas högervridning och högersväng i den svenska politiken inte handlar om en pro-nyliberalism utan om en förändrad syn på invandringen (och sannolikt också på invandrarna):
 
Andelen invånare som är positiva till en nyliberal marknadsekonomisk politik minskar över tid medan andelen invånare som är negativa till invandringen (och sannolikt till den utomeuropeiska invandringen) ökar och det är de sistnämnda som då har gått åt höger.
 
Det s k svenska folket blir helt enkelt överlag allt mer negativt inställd till en nyliberal ekonomisk politik liksom allt mer negativ till utomeuropéerna för att tala klarspråk och därmed går det att påstå att den tilltagande högervridningen av svensk politik inte handlar om den ekonomiska politiken (eller om att det s k svenska folket har fått det sämre privatekonomiskt sett) utan om migrationspolitiken:
 
”Bilden av att väljarkollektivet de senaste åren tagit en högersväng framträder också i de årliga SOM-undersökningarna, där människor i allt högre utsträckning placerat sig själva till höger på den politiska kartan. Denna utveckling hör delvis samman med migrationspolitiska uppfattningar i olika yrkesgrupper. Migrationskritiker inom samtliga yrkesgrupper drar förhållandevis mer åt höger när de skattar sig själva ideologiskt, i jämförelse med sina icke-kritiska yrkesgruppsgelikar, som drar förhållandevis mer åt vänster.”
 
(…)
 
Samtidigt har alla grupper också blivit mindre positiva till marknadsekonomisk högerpolicy. Vi konstaterar därför att den observerade högervinden inte är någon högervind i ekonomisk bemärkelse. Tvärtom är en av de starkaste slutsatserna i det här kapitlet att svenska löntagare blir allt mer negativt inställda till högerekonomisk politik. Högervindarna kan snarare anas vara värderingskulturella vindar, i kapitlet illustrerat av migrationskritik.”
 
Så vilka är då de invånare i landet som har blivit alltmer negativt inställda till utomeuropeisk invandring och till utomeuropéerna uppdelade på klass och olika yrkeskategorier?:
 
”Som framgår av figur 1 har andelen migrationskritiker varierat från år till år i de olika grupperna. Oavsett jämförelseår har den största andelen kritiker dock funnits bland produktionsarbetare, medan den lägsta andelen funnits bland sociokulturella tjänstemän. I gruppen produktionsarbetare var andelen kritiker 60 procent 1998, att jämföra med 70 procent 2018, och bland sociokulturella tjänstemän var motsvarande andel 26 respektive 34 procent.”
 
(…)
 
”När samtliga yrkesgrupper granskas, kan noteras att andelen migrationskritiker framför allt har ökat bland produktionsarbetare, kontorsarbetare, chefer/administratörer samt sociokulturella tjänstemän, medan tekniker och service- och omsorgsarbetare ligger på i stort sett samma nivå 2018 som 1998.”
FIGUR.jpg
 
Sammantaget tyder den senaste SOM-undersökningen därmed tyvärr på att den politiska polariseringen bara kommer att fortsätta att öka framöver samt att frågor som rör flyktingmottagandet, migrations- och integrationspolitiken, miljonprogramsområden, muslimer och utomeuropéer kommer att fortsätta att vara de stora ”vattendelande” (värderings)frågorna i svensk politik och bland det s k svenska folket.
LEV.jpg

”Projekt Ekerö/Hållbart Sverige” fortsätter att realiseras om än kanske mest på ett symboliskt plan

Igår kväll (d v s i onsdags kväll) röstade en majoritet av kommunstyrelsens (M- och SD-)ledamöter i Staffanstorp (inte oväntat) igenom det tidigare så uppmärksammade förslaget att införa s k ”nolltolerans” mot huvudduk som en del av kommunens s k ”Integrationsplan”.
 
Staffanstorp fortsätter (tidigare har det då bl a handlat om att sluta att erbjuda alternativa kötträtter i skolorna till kommunens muslimska och judiska barn) m a o att gå i bräschen för att ”göra livet surt” för kommunens invandrare och minoriteter och som det verkar så har kommunen åtminstone indirekt inspirerats av det famösa och smått högerradikala s k ”Projekt Ekerö/Hållbart Sverige” som bl a går ut på att försöka ”återskapa” skapligt demografiskt homogena kommuner runtom i landet genom att just ”göra livet surt” för utomeuropéerna så att dessa antingen flyttar från kommunen eller undviker att flytta till kommunen ifråga.
 
”Staffanstorp kommun har röstat ja till att införa nolltolerans mot huvudduk för flickor upp till sjätte klass. Beslutet kan dock strida mot lagen om religionsfrihet.
 
– Vi kan givetvis inte hindra en flicka att komma till skolan i huvudduk men vi accepterar inte det, säger Christian Sonesson (M), kommunalråd i Staffanstorp.”
 
 
”Kommunstyrelsen i Staffanstorp röstade på onsdagskvällen ja, med sju röster för och fyra emot, till en ny integrationsplan där en nolltolerans mot huvudduk ingår, rapporterar SVT Nyheter Skåne. M och SD stod bakom och S yrkade avslag.”
 
(…)
 
”Christian Sonesson är noga med att påpeka att kommunen inte kan hindra flickor från att komma till skolan med huvudduk. Men att kommunen vill att skolan i så fall tar upp en diskussion med vårdnadshavarna om detta.”
 
(…)
 
”Så om en svensk flicka kommer i folkdräkt med en huvudduk så är det inget problem?
 
– Det här är en integrationsplan och det är ganska ovanligt att man behöver integrera en svensk i det svenska samhället, säger Sonesson.
 
Så det är tillåtet?
 
– Jag tänker inte förklara vilken typ av huvuddukar som är tillåtna. Vi har detta under ett avsnitt som heter ”hedersförtryck”. Hedersförtrycket är ett samhällsproblem som vi vill motverka.”
 
(…)
 
”Staffanstorp är en av kommunerna i Skåne och Blekinge där Moderaterna har gått emot partiledningens uttryckliga önskemål och styr tillsammans med Sverigedemokraterna.
 
Integrationsplanen innebär också att Staffanstorp bara hjälper nyanlända med bostad i två år.
 
I ett inlägg på Facebook säger kommunalrådet Christian Sonesson (M) att ”integrationsplikten” ska ses som ett slags kontrakt mellan kommunen och den nyanlända. Den som bryter mot detta kontrakt kan förlora delar av eller hela sin rätt till ekonomiskt bistånd.
 
”Plikten” innebär att den nyanlända måste delta i SFI-undervisning, göra sig anställningsbar, ”lära sig förstå och respektera det svenska samhället och svenska värderingar” och hitta en bostad på egen hand.”
 
(…)
 
”I kommuner som Eskilstuna, Nyköping, Västerås och Göteborg har Moderaterna föreslagit att ett slöjförbud ska utredas på det nationella planet.”

Sverige inhyser antagligen idag den näst högsta procentandelen invånare med någon form av kulturell muslimsk bakgrund och den fjärde högsta procentandelen med någon form av subsaharisk afrikansk bakgrund i västvärlden:

Sverige är numera det land i västvärlden som antagligen härbärgerar den högsta procentandelen invånare med någon form av kulturell muslimsk bakgrund efter Bulgarien (OBS: långt ifrån alla av dem är utövande och troende muslimer och detta gäller både i Sverige och i Bulgarien) och borträknat Bosnien, Albanien och Kosovo: Min försiktiga uppskattning ger vid handen att det idag bör handla om minst 10,5% av den svenska totalbefolkningen motsvarande över 1 miljon invånare och möjligen mer än så och vilket kan jämföras med kring 11,5% i Bulgarien.
 
Samtidigt är Sverige numera det land i västvärlden som antagligen härbärgerar den fjärde högsta procentandelen invånare med någon form av bakgrund i subsahariska Afrika och även inräknat de som har slavättlingbakgrund från Karibien och de båda Amerika: Min försiktiga uppskattning ger vid handen att det idag bör handla om minst 3,1% av den svenska totalbefolkningen motsvarande 320 000 invånare och vilket kan jämföras med kring 12,5% i USA, kring 6% i Frankrike och kring 4% i Storbritannien.
 
Den 31 december 2018 hade nämligen 287 594 invånare i landet någon form av bakgrund i subsahariska Afrika genom att själva vara födda där eller genom att ha en eller två föräldrar som är det och tillsammans med de 9500 invånarna som uppskattas ha slavättlingbakgrund från Karibien och ytterligare 20-25 000 invånare som uppskattas ha slavättlingbakgrund från Nord- och Sydamerika så utgör antalet afrosvenskar idag kring 320 000 invånare och vilket motsvarar 3,13% av den svenska totalbefolkningen.
 
I storstadsregionerna och i de mellanstora städerna är denna procentsiffra mer än fördubblad och i Stor-Stockholm så kan det numera handlar om uppemot 10% och i ålderskategorin 0-44 år så är andelen afrosvenskar likaså mer än fördubblad då den demografiska subkategorin afrosvenskar fortfarande är mycket ung.

Presentation av alternativrapporten om islamofobi

Presenterade igår om alternativrapporten om islamofobi (som skrevs för FN:s rasdiskrimineringskommitté – CERD) tillsammans med Maimuna Abdullahi och med Kitimbwa Sabuni som samtalsledare på (den 3:e) Islamofobikonferensen 2018 i Göteborg.

48377169_226410338258613_3720493348323065856_n.jpg

Alternativrapporten, som Maimuna och jag författade på uppdrag av ett flertal svenska muslimska samfund och organisationer, bidrog till att FN och CERD kom att formulera de allra skarpaste rekommendationerna någonsin riktade till Sverige med avseende på situationen för landets invandrare och minoriteter sedan Sverige skrev under FN:s konvention mot rasdiskriminering på 1960-talet.

Fram.jpg

Alternativrapporten och FN:s och CERD:s rekommendationer resulterade också i en mycket animerad och upphetsad debatt som bl a ledde till att Sveriges näst största parti (d v s M) kritiserade FN och CERD och vilket föranledde att regeringen t o m var tvungen att gå ut och försvara FN och CERD (d v s en smått absurd debatt).

Rea 2.jpg

 

Mellan 2005-16 var det fyra gånger vanligare att personer med bakgrund i Afrika utsattes för ett främlingsfientligt hatbrott liksom tre gånger vanligare att män med bakgrund i Asien gjorde det

I BRÅ:s nya rapport om självrapporterad utsatthet för hatbrott framgår det bl a att procentandelen invånare som har utsatts för ett främlingsfientligt hatbrott har ökat från 1,1% mellan 2010–12 till 1,6% mellan 2014–16.
 
Bland utrikes födda har 2,5% av kvinnorna och 3,5% av männen drabbats av ett främlingsfientligt hatbrott mellan 2005–16.
42796037_10155933387475847_1445417208485249024_n.jpg
 
Bland de som är födda i Afrika eller som har två föräldrar eller minst en förälder som är född/a i Afrika (d v s de invandrade, ”andrageneration:arna” och de blandade) har hela 5,8% utsatts för ett främlingsfientligt hatbrott mellan 2005-16 och vilket innebär att risken att utsättas för ett främlingsfientligt hatbrott är fyra gånger större för denna grupp jämfört med genomsnittet.
 
Även bland män som är födda i Asien eller som har två föräldrar eller minst en förälder som är född/a i Asien (d v s de invandrade, ”andrageneration:arna” och de blandade) har relativt många – 4,8% – drabbats av ett främlingsfientligt hatbrott mellan 2005-16.
42701583_10155933387545847_8441120477774086144_n.jpg

Ett urval siffror som indikerar vad valrörelsen har handlat om

Ett urval siffror som med all önskvärd tydlighet indikerar vilka frågor som den politiska debatten har handlat om sedan 2014 och därmed också vilka frågor som detta val handlar om – antal förekomster (i Mediearkivet) av orden ”förorter, ”muslimer”, ”nyanlända” och ”extremism” mellan 2014-2017 (2018 års siffra gäller endast för årets första åtta månader):
”förorter”
2014: 3084
2017: 8875
(2018: 5411)
förorter.jpg
”muslimer”
2014: 16 481
2017: 27 188
(2018: 12 952)
muslimer.jpg
”nyanlända”
2014: 15 646
2017: 58 477
(2018: 33 471)
nyanlända.jpg
”extremism”
2014: 5401
2017: 18 148
(2018: 6783)
extremism.jpg