Kategori: hatbrott

Regeringen följer upp afrofobirapporten

År 2014 publicerades den s k afrofobirapporten – ”Afrofobi. En kunskapsöversikt” – som jag var huvudförfattare till och som jag skrev tillsammans med Victoria Kawesa och Samson Beshir, och som den dåvarande (allians)regeringen Reinfeldt och Arbetsmarknadsdepartementets integrationsminister Erik Ullenhag hade beställt och bekostat. I rapporten, som offentliggjordes i form av en DN Debatt-artikel och fick mycket stor uppmärksamhet och ledde till en omfattande debatt om svarta svenskars situation och som dessutom var den första i sitt slag i Europa, presenterades en rad förslag på åtgärder. 

Nu har den nuvarande rödgröna regeringen följt upp afrofobirapporten och valt att realisera några av dess förslag genom att ge BRÅ i uppdrag att kartlägga och genomföra en studie av hatbrott mot specifikt afrosvenskar och genom att ge Forum för levande historia i uppdrag att upplysa om och öka kunskapen om Sveriges roll i slavhandeln och slaveriet i den svenska skolan och utbildningsväsendet.

”Regeringen ger Forum för levande historia i uppdrag att genomföra insatser för att öka kunskapen om Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet. I uppdraget ingår att ta fram och sprida utbildningsmaterial främst riktat till elever i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen samt deltagare inom folkhögskolan.”

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/10/kunskapen-om-sveriges-deltagande-i-slaveriet-ska-oka

”Inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott har Forum för levande historia i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser om rasism i historien och i dag riktad till skolpersonal och offentliganställda.

Av rapporten Afrofobi – En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige (Mångkulturellt centrum, 2014) framgår att afrosvenskar drabbas av afrofobi i stor utsträckning. Rapporten visar att föreställningar och stereotyper om Afrika och om svarta människor, som går tillbaka till kolonialtiden, påverkar många afrosvenskars vardagsliv än idag.

– Vi måste ständigt arbeta mot rasism och afrofobi. Att synliggöra slaveriets historia kan bidra till att förebygga och motverka afrofobi idag. Därför är det viktigt att Forum för levande historia nu får i uppdrag att öka kunskapen om Sveriges delaktighet i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet, säger jämställdhetsminister Märta Stenevi.”

I år är det 30 år sedan John ”Lasermannen” Ausonius inledde sitt enmansraskrig

Journalisten och författaren Gellert Tamas påminner idag i DN om att det har gått exakt 30 år sedan som den förste s k ”Lasermannen” John Ausonius (Sverige har som bekant haft fler än en rasideologisk seriemördare) inledde sitt enmansraskrig samtidigt som den första nazistiska terroristgruppen VAM förde sitt s k raskrig (Sverige har som bekant haft fler än en nazistisk terroristgrupp) och den dåvarande svenska s k nationella rörelsens parlamentariska gren SD (Sverige har som bekant haft fler än ett kryptonazistiskt parti) marscherade på gatorna och vrålade ”Ut med packet!”, ”Vit makt, judeslakt!” och ”Lasermannen skjut för att döda!”.

Tamas menar att detta ”jubileum” bör vara en tankeställare för oss svenskar lika mycket som 10-årsminnet av 22 juli-terrorattentaten, som inföll alldeles nyligen, är det för norrmännen.

Det ska dock samtidigt påminnas om att Tamas själv trampade fel på 90-talet: Liksom alltför många andra inom medie- och kulturvärlden och inom politiken och tyvärr inte minst på vänsterkanten stöttade Tamas Fryshusets och dess grundare Anders Carlbergs skinheadprojekt, som S och V likaså stöttade, och senare även det s k vikingarockbandet Ultima Thule. På 1990-talet valde nämligen 1000-tals svenska barn, ungdomar och unga vuxna att bli skinheads i samband med att Ultima Thule fick sitt stora kommersiella genombrott, vilket i sin tur radikaliserade SD och bl a fick Åkesson och SD:s nuvarande ledargarnityr att ansluta sig till partiet.

Just Tamas väljer alltid nogsamt att inte nämna 90-talets skinheads, Ultima Thule och vit makt-musik då han helt enkelt var alltför insyltad i att legitimera och stödja denna på sin tid mycket våldsamma ungdomssubkultur och den rasideologiska populärmusikgenre som Ultima Thule representerade.

https://www.dn.se/kultur/gellert-tamas-john-ausonius-sag-ingen-skillnad-mellan-sitt-fysiska-vald-och-debattens-verbala-vald

”Sensommarmörkret hade börjat sänka sig när John Ausonius, natten mot den 3 augusti – på tisdag för exakt trettio år sedan – stoppade ett avsågat Ermagevär, utrustat med ett lasersikte, under sin beigea rock.

Några timmar senare, strax efter midnatt, sköt han studenten David Gebremariam från ett buskage i närheten av Gärdets tunnelbanestation. Den 27-årige mannen överlevde, men skotten i den mörka augustinatten blev inledningen till några av de mest dramatiska veckorna och månaderna i svensk samtidshistoria.

Lasermannen, som han döptes till av medierna, skulle begå ytterligare nio attentat, ett av hans sammanlagt elva offer skulle dö, flera andra få fysiska – och psykiska – men för livet. Demonstrationer mot det rasistiska våldet skulle fylla landets gator, tiotusentals svenskar med så kallad ”invandrarbakgrund” skulle delta i en landsomfattande varningsstrejk. Statsministern skulle hålla tal till nationen medan polisen närmast desperat arbetade med den största utredningen sedan mordet på Olof Palme.

När jag träffade Ausonius tio år senare var han tydlig med det politiska motivet bakom sitt enmanskrig. Då – som nu – rådde en upphetsad debatt i medierna. VAM, Vitt Ariskt Motstånd, hade på fullaste allvar förklarat krig mot det de kallade ”rasblandarsamhället”.

Sverigedemokraterna, vars dåvarande ledare Anders Klarström bland annat använt VAM som sina livvakter, marscherade på gator och torg under slagord som ”Judesvin” och ”Ut med packet”. Det nyetablerade riksdagspartiet Ny demokrati hävdade att de tiotusentals flyktingarna från folkmordets Bosnien i själva verket var ”lyxturister” och att landet Sverige inte orkade med fler invandrare. De rösterna, från Sverigedemokraterna till Ny demokrati, blev Ausonius inspiratörer:

”Deras budskap gav mig en form av feedback, om man ser psykologiskt på det hela…[deras] invandrarfientlighet gav mig respons och stärkte mitt självförtroende.”

Ausonius sa sig inte se någon skillnad på det fysiska våld han själv utövade och det verbala våldet som genomsyrade den politiska debatten. Tvärt om. Det verbala våldet var själva förutsättningen för hans fysiska våld. Ausonius var övertygad om att hans våldsdåd hade ett stort stöd, han ansåg sig handla i folkets namn.

”Jag rättfärdigade attentaten med att det var invandrare, att det var politiskt fel att ta hit dem … Jag vände mig ju mot invandrare eftersom det fanns så många som inte gillade dom … kanske tjugo, trettio procent tyckte ju som jag, att det fanns för många invandrare i Sverige. Och dom brydde sig litet, inget alls, eller i alla fall mindre eftersom jag gick och sköt invandrare. En del tyckte ju till och med om det.”

Det var knappast en tillfällighet att polisens – och Säpos – initiala misstankar riktades mot kretsarna i och kring Sverigedemokraterna. Utredningens förste namngivne misstänkte var en aktiv sverigedemokrat, ökänd för sitt hat mot ”invandrare” och sin vapenfixering.

Enligt Säpos kartläggning hade mannen varit aktiv i flera högerextrema grupperingar, innan han anslöt sig till Sverigedemokraterna direkt efter grundandet 1988. Den man som tipsade polisen hade själv varit medlem i partiet. Hans vittnesmål ger en nära inblick i Sverigedemokraternas inre liv i det tidiga 1990-talet.

”Hur såg det ut i partilokalen?” undrade polisen som förhörde tipsaren.

”Det var sprayat överallt på väggarna med ’död åt alla n-gr-r’ och ’skjut alla invandrare’, den typen av budskap. Först blev jag lite förvånad. Jag trodde inte att de höll på med sånt, men så småningom fattade jag vad det hela handlade om. Utåt försökte de vara väldigt välkammade och städade, inåt visade de ett helt annat ansikte. Så till slut bestämde jag mig för att sluta. Jag tycker visserligen inte om invandrare, men de här typerna skrämde mig, de verkade mena allvar.”

”Du sa att de har vapen?”

”Ja. I partilokalen såg jag en låda som tillhör en av ledarna, den var full med revolvrar, eller pistoler. Jag är inte så bra på vapen att jag kan se skillnaden.”

Det är en lika obehaglig som skrämmande lägesbild. Och inte helt oväntad.

Historien om det tidiga 1990-talets rasistiska våldsdåd i Sverige är också historien om Sverigedemokraterna. Exemplen är många. Av de tre unga män som anlade en mordbrand i moskén i Trollhättan 1993 var en medlem och de två andra sympatisörer. Samma år greps en ledande sverigedemokrat, samt ordföranden för ungdomsförbundet, med en skarpladdad handgranat i närheten av den plats där Vänsterpartiets dåvarande partiledare Gudrun Schyman precis skulle hålla sitt första maj-tal. Ledaren för Sverigedemokraternas ungdomsförbund spelade också en huvudroll i samband med mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999.”

(…)

”Det var just under denna tid, årsskiftet 1994–1995, som Jimmie Åkesson bestämde sig för att gå med i Sverigedemokraterna. Det var just detta parti den då tonårige sölvesborgaren valde att viga sitt liv åt.”

(…)

”Från att ”invandringsfrågan” knappt hade diskuterats blev den, under några månader hösten 1991 och våren 1992, själva navet i det offentliga samtalet. Påverkade av de initiala framgångarna för Ny demokrati verkade allt fler av samhällets röster, från politiker till medier, se blott en orsak till stora delar av Sveriges problem – invandringen.

Att det var de så kallade ”invandrarna” som utsattes för Ausonius attentat, att det var ”invandrare” som utsattes för diskriminering, hamnade i socialt utsatta miljöer, att flera undersökningar visat på en omfattande strukturell diskriminering där svenskar med mörk hud- eller hårfärg haft svårare att få såväl jobb som bostad, eller inte ens släpptes in på många krogar och restauranger, blev underordnat utpekandet av ”invandraren” som roten till det onda. Kulmen nåddes troligen hösten 1993 när tidningen Expressen, i krigsfeta rubriker på löpsedlar över hela landet, skrek ut budskapet: ”KÖR UT DEM!”

Samhällets oförmåga att se eller konfrontera det egna landets problem har kanske aldrig illustrerats tydligare än under Lasermannens tid, i det ögonblick i februari 1992 när dåvarande invandrarministern Birgit Friggebo – i sällskap av statsministern Carl Bildt – som svar på hundratals Rinkebybors förtvivlade krav på krafttag mot rasism och diskriminering, och deras försök att få politikerna att förstå att de, bokstavligt talat, fruktade för sina liv, höjde händerna och sa:

”HALLÅ! Nu tycker jag att vi gemensamt i denna sal sjunger: ’We shall overcome’!”

Det känns lika relevant som viktigt att peka på Sverigedemokraternas historia i dessa tider när såväl ledande politiker som debattörer på högerkanten närmast tycks tävla i att utmåla partiet som ett i grunden alldagligt, pålitligt och regeringsdugligt alternativ.”

(…)

”För drygt en vecka sedan inföll tioårsdagen av massakern på Utøya. Breiviks massmord, den norske terroristen nämnde för övrigt såväl Ausonius som Peter Mangs i Malmö som sina förebilder under rättegången, har utlöst en tidvis infekterad debatt i Norge om landet har gjort upp med den ideologiska idévärld – en stark islamfientlig nationalkonservatism med målet att bevara det egna folkets påstådda enhet – som formade Breivik och som fortfarande är den europeiska högerpopulismens grundmantra. Kanske är det dags att denna diskussion börjar på allvar även i Sverige.

En sådan debatt känns lika central som grundläggande i ett läge där allt fler debattörer och politiker tycks göra allt för att svartmåla invandringen och vittvätta Sverigedemokraterna – med målsättningen att vinna taktiska och strategiska partipolitiska poäng.

Den 25 april 1992 marscherade drygt 400 sverigedemokrater genom centrala Stockholm under sin årliga så kallade Engelbrektsmarsch. Flera av deltagarna stämde spontant upp i talkören: ”Lasermannen skjut för att döda, Lasermannen skjut för att döda!”

Den här, och liknande händelser i Sverigedemokraternas historia – eller nutid – verkar partiledaren Jimmie Åkesson inte se några problem med, åtminstone inte om man ska döma av hans budskap på Twitter den 10 juni:

”Till skillnad från Magdalena Andersson och hennes socialdemokrater kommer vi varken att lämna eller överge våra rötter.”

För Sverigedemokraterna går kampen vidare. På sin Facebooksida beskriver sig partiets chefsideolog Mattias Karlsson som ”konservativ patriot” och ”aktiv i kulturkriget”.

Om drygt ett år kan Sverige ha en regering som är helt beroende av Sverigedemokraterna. Det är åtminstone ett sådant mandat moderater och kristdemokrater ber väljarna att ge dem.”

Om vreden och våldet mot asiater från andra minoritetspersoners sida i Sverige, i USA och i andra västländer

I gårdagens avsnitt av TV3:s program Efterlyst framkom det att en (öst- och sydost)asiatisk kvinna nyligen överfölls i Flemingsberg(/Tullinge) av två förmodade unga män från den s k MENA-regionen och detta är tyvärr inte första gången som asiater hånas och förnedras samt attackeras och hotas av andra minoritetspersoner och vare sig i Sverige eller i andra västländer.


I samband med massakern på sex asiatiska kvinnor i Atlanta i USA har flera minoritetspersoner uttryckt sig slentrianmässigt nedsättande om asiater och särskilt om asiatiska kvinnor och det har i USA framkommit att det tyvärr inte sällan är svarta amerikaner och latinamerikaner som attackerar asiaterna där och det verkar även vara andra minoritetspersoner som tenderar att överfalla asiater också i bl a Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.


Asiater uppfattas kort och gott som varande minoritets-Sveriges (eller minoritets-USA:s eller minoritets-Frankrikes o s v) ”sellouts” eller ”svikare” då de bl a ofta studerar, startar småföretag och har jobb och asiatiska kvinnor utsätts för förakt då de ofta blir tillsammans med vita män medan asiatiska män föraktas då de står lägst ned i minoritets-maskulinitetshierarkin – d v s asiatiska kvinnor ses som ”h-r-r” som ”går i säng” med vita män medan asiatiska män ses som feminina ”b-g-r” som inte uppfyller mansidealet.


Särskilt i USA har även hiphop-musiken tyvärr spätt på detta förakt mot asiater – det finns då ett flertal sånger med versrader som hånar asiater som ”sellouts” och asiatiska kvinnor som ”h-r-r” och Ice Cubes sång ”Black Korea” anses t o m ha bidragit till att stora grupper av svarta och latinos anföll och brände ned Koreatown i Los Angeles 1992.


I Sverige har vidare flera regelrätta överfall ägt rum på asiater från minoritetsinvånares sida även innan pandemin och det är nog tyvärr troligt att denna tendens har förstärkts under pandemin.


För några år sedan dödade t o m en grupp unga män från den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika en asiatisk man i Söderort i Stor-Stockholm: Den asiatiska mannen utsattes för en mycket utdragen och inte minst våldsam död när ett större gäng som omringade denne ömsom knivskar denne och ömsom slog denne med allsköns tillhyggen tills han till slut avled av skadorna.


Jag har slutligen själv tyvärr både sett andra asiater förnedras och hånas och själv blivit hånad och förnedrad åtskilliga gånger i särskilt miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund och jag har ofta funderat på varför asiater står lägst inom minoritets-Sverige och i miljonprogramsområdena.


Tyvärr är detta också en återkommande erfarenhet från min sida när jag besöker andra västländer: Jag besöker regelmässigt och gärna s k ”mångkulturella” stadsdelar i andra västländer och jag har därför varit i ett stort antal sådana stadsdelar i bl a London, Paris, Amsterdam, Bryssel, Oslo, Köpenhamn, Rom, Barcelona, Wien o s v liksom i New York, Los Angeles, Chicago, Detroit o s v och alltför ofta har det då hänt att icke-asiatiska minoritetspersoner har hånat mig på ett liknande sätt som sker i de svenska miljonprogramsområdena och på andra sätt visat sitt ogillande.


Tyvärr är detta mycket känsligt och kontroversiellt att tala om och jag minns när jag en gång nämnde detta med att både jag själv och andra asiater tenderar att utsättas för s k rasord (d v s pejoriserande ord och uttryck såsom ”asiatiska” ljud som ”tjing tjong” och ”sayonara” o s v) och hån(skratt) och ibland även rena fysiska attacker i miljonprogramsområdena i samband med en intervju i DN: Jag fick då veta i efterhand av en person med bakgrund i den s k MENA-regionen att det just är mycket känsligt och kontroversiellt att tala om detta fenomen inför majoritetssvenskarna och majoritetssamhället och att jag borde vara försiktig med att göra det då det bara spär på rasismen mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund.


Sedan jag fick motta denna kritik har jag också av solidaritet med de icke-asiatiska minoritetsinvånarna i landet också varit tyst med detta fenomen och inte sagt särskilt mycket alls om det utan nästan enbart haft fokus på vita majoritetsinvånares s k ”gulinghumor” och rasstereotyper av asiater.


Det är ju samtidigt också så att majoritetsinvånarnas syn på t ex svarta män, latinomän eller män från den s k MENA-regionen är mycket mer brutala och våldsamma än majoritetsinvånarnas syn på asiatiska män – de förstnämnda minoritetsmännen framställs helt enkelt som fullständigt atavistiska vålds- och sexmaskiner.


Själv har jag alltid tänkt att detta fenomen, som verkar bli allt värre, bl a bottnar i att Japans, Kinas, Taiwans, Sydkoreas och andra asiatiska länders företag kanske inte alltid beter sig särskilt väl i MENA-regionen, i Afrika och i Latinamerika när de etablerar sig där och köper upp fabriker och mark där (detta vet så klart invandrarna och deras barn och efterkommande i de svenska miljonprogramsområdena) samt att det också kan finnas ett starkt ressentiment mot asiater i Väst från andra minoriteters sida då asiaterna anses stå nära vitheten genom att de asiatiska kvinnorna ofta blir tillsammans med vita män, genom att asiater generellt studerar och förvärvsarbetar och då många asiater också har adopterats av vita västerlänningar.


Denna närhet eller proximitet till vitheten och till vita människor förklarar antagligen varför många icke-asiatiska minoritetspersoner inte heller har särskilt mycket sympati eller empati för asiater och sist men inte minst då asiaterna också lyser med sin frånvaro i antirasistiska minoritetssammanhang i nästan samtliga västländer inklusive i Sverige vilket naturligtvis sticker i ögonen på minoritets-Sverige.

Om våldet mot asiater i amerikansk historia

Den 21-åriga vita högerextremisten Robert Aaron Long som nyligen dödade 8 personer i och utanför Atlanta i Georgia i USA, varav 6 var asiatiska kvinnor och 4 koreanskor, var antagligen rasideologiskt och sinofobiskt-konspiracistiskt motiverad och att det därmed handlar om ett av de blodigaste hatbrotten mot asiater i modern amerikansk historia.

Hatbrotten och fr a det specifikt dödliga våldet mot asiater i USA kan kort historiskt delas upp i fem vågor:

Den första våldsvågen utspelade sig under 1800-talets andra hälft och 1900-talets första decennium och var den hittills allra blodigaste sett till antalet dödade asiater på amerikanskt territorium. Från 1870-talet till cirka 1910 dödades ett stort antal kinesiska och andra asiatiska invandrare i fr a Kalifornien och i de övriga västliga delstaterna och faktum är att några av dessa massakrer är de allra värsta hittills i USA:s historia vad gäller rasrelaterade massakrer men flertalet glömdes bort under 1900-talet i och med att den s k svart-vita dikotomin kom att närmast helt dominera de amerikanska rasrelationerna. 

År 1871 exempelvis dödades runt 20 kineser i Los Angeles av en mobb bestående av både vita och latinos, 1885 dödades åtminstone ett 30-tal asiater i Rock Springs i Wyoming och 1887 dödades hela 34 kineser i en massaker i Oregon som går under namnet Hells Canyon-massakern. Även i USA:s båda grannländer inträffade liknande våldsdåd såsom 1907 i kanadensiska Vancouver och 1911 i mexikanska Torreón där hela 300 asiater massakrerades.

People wait in line for their housing assignment at the Manzanar internment camp in the California desert in 1942. More than 110,000 people of Japanese ancestry were removed from their homes and placed in camps in several states during World War II

Den andra våldsvågen följde på Japanska imperiets attack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii 1941 då ett flertal fr a japaner överfölls, misshandlades och även dödades och i både USA och Kanada internerades sammanlagt kring 140 000 japaner av rena rasskäl varav flertalet var medborgare i USA respektive i Kanada.

Den tredje våldsvågen inträffade i samband med Vietnamkriget när 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupade i drivor i USA:s olika krig i Indokina vilket skapade starka folkliga anti-asiatiska stämningar i det amerikanska folkdjupet (redan under Koreakriget hade dessutom 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupat för både koreanska och kinesiska kulor) och den fjärde våldsvågen hängde samman med Japans formidabla ekonomiska uppgång på 1980-talet som slog ut stora delar av den amerikanska tillverkningsindustrin vilket gjorde att flera asiater dödades och att hatbrotten mot asiater sköt i höjden i fr a USA:s industristäder.

Den fjärde våldsvågen sker då just i detta nu och hänger helt och hållet samman med pandemin och talet om ”det kinesiska viruset” som Trump har masspridit i USA och bl a Ebba Busch och Mattias Karlsson i Sverige. 

Landscape

Författaren Viet Thanh Nguyen som besökte Sverige för ett författarsamtal på Handelshögskolan i Stockholm strax innan pandemin har f ö kommenterat masskjutningen av de asiatiska kvinnorna i Atlanta på följande sätt – d v s han påminner om att asiatiska kvinnor är särskilt utsatta (för bl a en mycket våldsam och brutal form av orientaliserande objektifiering, sexualisering och exotisering), att icke-asiatiska amerikaner (d v s både vita, svarta och latinos) även tidigare har dödat asiater inom USA:s gränser samt att amerikaner (och återigen både vita, svarta och latinos) har dödat miljontals och åter miljontals asiater i en mängd olika krig som USA har utkämpat i Stillahavsasien/Nordost- och Sydostasien ända sedan USA erövrade Filippinerna från det då sönderfallande Spanska imperiet 1898 och vilka ofta har urartat i rena raskrig.

Om ett misstänkt hatbrott mot asiater i USA i form av en masskjutning och rasism mot asiater under pandemin

En 21-årig vit man har gripits i USA misstänkt för att ha dödat flera människor i Atlanta varav sex är asiater och närmare bestämt asiatiska kvinnor och fyra av dem är koreanskor.

”Normalt” är det andra minoriteter än just asiater som drabbas mest av hatbrott i USA liksom i västvärlden i övrigt men under pandemin har antalet hatbrott mot asiater i det närmaste exploderat. Under pandemin har därför rasism mot asiater hamnat i förgrunden för antagligen första gången någonsin i de västländer som inhyser större asiatiska minoriteter såsom USA, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Under pandemins första år ökade antalet hatbrott mot asiater i USA med hela 150% och närmare 4000 anmälda hatbrott mot asiater hade rapporterats in fram tills februari i år. Liksom i Sverige anmäls de allra flesta hatbrott aldrig till polisen så antalet hatbrott är m a o ”toppen på ett isberg”.

I mars månad har dessutom en ny våg av hatbrott drabbat asiaterna i USA, som bl a tros bero på den frustration som väldigt många människor känner över att pandemin aldrig tar slut samtidigt som långt över en halv miljon amerikaner hittills har dött av viruset. 

Det finns mycket som tyder på att förövarna hittas i alla grupper – d v s både bland vita och svarta amerikaner, bland latinamerikaner och bland andra icke-asiatiska minoriteter. Icke-asiater av alla de slag tar helt enkelt som det verkar ut sin under pandemin uppdämda och ackumulerade frustration på vilka ”random”-asiater som helst som de stöter på ”på stan”. Att västerländska politiker som Trump om och om igen har talat om det ”kinesiska viruset” (liksom bl a även Ebba Busch och Mattias Karlsson har gjort i Sverige) har inte heller gjort saken bättre.

11% av hatbrotten mot asiater i USA rör fysiska attacker, överfall och misshandel varav flera rör genomförda dråp och mord. Enligt en enkätundersökning har vidare 31% av asiaterna i USA fått olika typer av rasord kastade mot sig inklusive s k ”gulinghumor”-skämt under pandemin.

68% av de som utsätts för hatbrott är asiatiska kvinnor och de flesta som utsätts har kinesiskt påbrå (40%) följt av koreanskt (15%), vietnamesiskt (9%) och filippinskt påbrå (8%). 

Nästan 45% av hatbrotten har ägt rum i Kalifornien, där asiaterna i USA är koncentrerade, närmare 15% i New York och uppemot 5% i Washington.

35% av hatbrotten har ägt rum i butiker och affärer, 25% på offentlig plats på gator och torg och 10% i offentliga parker medan 10% har ägt rum online, i sociala medier och på internet. Asiater är då överrepresenterade inom serviceyrken av olika slag vilket förklarar den höga andelen hatbrott i kommersiella sammanhang.

Det finns ingen särredovisad statistik om hatbrott mot asiater i Sverige men det mesta tyder på att asiaterna i Sverige troligen också har drabbats av hatbrott mer än någonsin tidigare under pandemin och även i Sverige har rasism mot asiater för första gången aktualiserats av och i svensk media och i den svenska offentligheten i stort.

Alldeles nyligen släppte UR-programmet ”Tänk till” ett avsnitt om rasism mot asiater i Sverige under pandemin – ”Rasism mot öst- och sydostasiater: ’Din lilla asiatiska h*ra’” (se https://www.youtube.com/watch?v=oDeeLCBxIRs eller https://urplay.se/program/220897-tank-till-talkshow-har-rasismen-blivit-varre-under-corona) – och bl a med anledning av den virala filmen med Sofia Vu som visade hur både majoritets- och minoritetssvenska barn och ungdomar hämningslöst hånade henne för hennes ursprung och utseende och just kopplade henne till viruset.
Precis i början av pandemin för lite mer än ett år sedan sade f ö Özz Nûjen i TV4 att nu kommer muslimerna (och afrosvenskarna) att få ett andrum för nu kommer hatbrotten och rasismen i stället att drabba asiaterna i Sverige och allt tyder nu på att han tyvärr fick rätt.

Om Sveriges första afrosvenska offer för ett våldsamt antisvart hatbrott som kom att bli den svenska filmens första svarta och icke-vita skådepelare som växt upp i Sverige

Några noteringar om den osannolika (livs)historien om Sveriges första afrosvenska offer för ett våldsamt antisvart hatbrott som kom att bli den svenska filmens första svarta och icke-vita skådepelare som växt upp i Sverige och som bl a spelade i den första Pippi Långstrump-filmen samt gifte sig med ”Europas starkaste dam” och fick en son som också han kom att bli skådespelare och bl a spela Starke Adolf i SVT:s klassiska Pippi Långstrump-tv-serie:


I dagarna publicerades en BRÅ-rapport som undersöker hatbrotten mot bl a afrosvenskar mellan 2013-18, vilka tyvärr överlägset dominerar alla hatbrott med rasistiska motiv, och bl a redovisas statistik över uppklaringsfrekvensen och i rapporten konstateras det att en betydande del av just de antisvarta hatbrotten utgörs av fysiskt våld.


Jag tror mig nu ha hittat det första hatbrottet i modern tid som drabbade en afrosvensk person. Det troligen första svenska antisvarta hatbrottet av våldsamt slag under åtminstone de senaste 100 åren ägde antagligen rum i samband med att Dramaten 1932 satte upp den amerikanske författaren Marc Connellys pjäs ”Guds gröna ängar” som byggde på Gamla testamentet och som var den första stora amerikanska scenkonstföreställningen som hade en helsvart ensemble när den hade premiär på Broadway i New York 1930.


Då pjäsen uppfattades som både blasfemisk och antirasistisk valde sju medlemmar av det nazistiska s k Furugårdspartiet Svenska nationalsocialistiska partiet att i samlad trupp och iklädda paramilitära uniformer besöka föreställningen i oktober 1932 och störa densamma genom att bl a bua och skrika samt kasta tomater och stinkbomber mot scenen och skådespelarna, vilka f ö alla var majoritetssvenskar som spelade i blackface.


På grund av att pjäsen hade svarta amerikaner som huvudtema hade Dramaten valt att tillfälligt anställa en svart man som vaktmästare vid namn George Sylvan, som också gick under namnet Joe Sylvain, och som tog emot de majoritetssvenska besökarna i foajén. Detta grepp kan svenska scener f ö än idag använda sig av – jag minns själv att Kungl. Operan satte upp Händels Xerxes för ett antal år sedan och i foajén möttes publiken av en iransk man som jag tror var tillfälligt anställd i samband med uppsättningen samtidigt som inga av sångarna på scenen var iranier.


De sju nazisterna leddes av Stockholms dåvarande SA-ledare Joel Lindkvist och ungnazisten Gösta Hallberg-Cuula som senare skulle komma att bli de svenska nazisternas krigshjälte i Finland efter att 1942 ha omkommit vid fronten som krigsfrivillig i Finska fortsättningskriget. Efter själva intermezzot mitt under föreställningen på Dramatens stora scen attackerade tre av nazisterna Sylvain när denne ensam var på väg hem från nationalscenen. Sylvain blev så illa slagen att han hamnade på sjukhus samtidigt som att han försvarade sig rätt väl enligt den dåtida pressrapporteringen då han var gammal boxare.


Sylvain föddes 1899 och hans far tros ha varit en svart amerikansk musiker eller sjöman medan hans mor var en vit svenska och hans föräldrar sägs ha träffat varandra i Karlstad.


Fram tills 1945 fanns det ytterst få permanent boende svarta och icke-vita invånare i Sverige men det var inte ovanligt att fr a svarta amerikaner besökte Sverige av olika anledningar under denna tid och ibland i samband med att de tillhörde olika kringresande cirkus- eller teatersällskap. Ett exempel på en sådan person är Fredrik Reinfeldts farfars farfar John Hood som besökte Sverige på 1880-talet i egenskap av att vara en svart amerikansk cirkusdirektör.


Sylvain växte upp i Västsverige som fosterbarn till sin morbror och han bodde länge i Göteborg samt hade flera förhållanden och fick flera barn. Han försörjde sig bl a som kock och boxare och 1932 flyttade han till Stockholm där han då under samma år fick tillfälligt ”påhugg” som vaktmästare på Dramaten i samband med att pjäsen ”Guds gröna ängar” sattes upp och pågick.


I Stockholm gifte han sig med ”Europas starkaste dam” eller ”Världens starkaste mamma” som kallade sig ”Miss Arona” som artistnamn när hon turnerade land och rike runt på 1930- och 40-talen och böjde järnstänger, och som egentligen hette Ester Nygren.

I Stockholm fick Sylvain också smak på skådespelarbranschen och han kom under 1930- och 40-talen att spela i flera svenska filmer såsom i ”Sten Stensson Stéen från Eslöv på nya äventyr” från 1932 och i den första Pippi Långstrump-filmen från 1949. Det är sannolikt att George Sylvan a.k.a. Joe Sylvain därmed var och är den svenska filmkonstens och filmindustrins första svarta och icke-vita svenska skådespelare som växte upp i Sverige.


Tillsammans fick Sylvain och ”Miss Arona” sonen Ramon Sylvan som också han slutade som skådespelare och som bl a spelade Starke Adolf i 1969 års klassiska Pippi Långstrump-tv-serie samt Mästerbrottaren i ”Bombi Bitt och jag” och under många år spelade han även sheriffen i High Chaparral i Småland. Sylvain gick bort 1955, ”Miss Arona” 1984 och deras son Ramon Sylvan 2012. George Sylvan eller Joe Sylvain och Ester Nygren eller ”Miss Arona” fick också dottern Ramona Sylvan som lever än idag.

En gruppledare för SD försvarar sin partikamrat som är hovrättsnämndeman och som har uttryck att han vill döda ”blattar” samtidigt som han kritiserar hets mot folkgrupp-lagen

DN:s Mattias Carlsson intervjuar idag SD:s gruppledare i den kommun där dennes partikamrat också är förtroendevald som i dagarna har förorsakat ännu en SD-rasskandal efter att ha avslöjats med att ha skrivit om ”blattar” och önskat livet ur dessa på Facebook samtidigt som att han är nämndeman i en hovrätt. SD-gruppledaren beklagar visserligen att hans partikamrat SD-hovrättsnämndemannen använde rasordet ”blattar” men har samtidigt förståelse för att nämndemannen vill döda ”blattarna” och gruppledaren som har fortsatt fullt förtroende för sin partikamrat passar samtidigt på att kritisera hets mot folkgrupp-lagstiftningen såsom så många andra numera gör inom den svenska extremhögern:

https://www.dn.se/sverige/namndeman-i-hovratten-utreds-efter-rasistiska-inlagg

”Mannen i 60-årsåldern har tjänstgjort som nämndeman vid olika domstolar från 2011. Sedan 2015 är han med och dömer vid i huvudsak brottmål i en hovrätt. Han är också förtroendevald för Sverigedemokraterna i sin hemkommun med uppdrag i en av kommunens nämnder. Sedan 2011 har han tjänstgjort som nämndeman vid 151 dagar – hittills i år vid 12 tillfällen. Under hösten har han varit med och dömt i ett antal brottmål som bland annat gällt grov misshandel och sexualbrott.

I ett inlägg på Facebook i slutet på november i år skriver nämndemannen om ett rån som drabbat en matbutik på orten där han bor. Han skriver att ”troligtvis två blattar” ligger bakom rånet och att om han var där ”så skulle det ha varit minst en blatte mindre i vårt land”. I ett annat inlägg på Facebook skriver nämndemannen ”Döda Blattarna” följt av en symbol för en kräkande person.

En av hans Facebook-kontakter svarar ”3006” som är en kaliber på ammunition vanligt för bland annat älgjakt. ”Håller med dig xx men 375HH blåser bort hela skallen”, svarar nämndemannen och syftar på en annan, grövre ammunition även känd som .375 Magnum som enligt tillverkaren ofta används för jakt på bufflar och elefanter i Afrika. Mannen är enligt den egna Facebook-sidan en hängiven jägare och poserar på bild med vapen och en död älg.”

(…)

”Gruppledaren för Sverigedemokraterna i kommunen säger till Dagens Nyheter att han har förståelse för att partikamraten uttryckte sig på det vis han gjorde i inlägget.

(…)

”Gruppledaren säger att han har fortsatt förtroende för mannen.

– Jag kan hålla med om att det var väl kanske ganska grovt uttryckt, sen så just de här uttrycken om man kallar någon för blatte då, man behöver kanske inte göra det, men det är egentligen inte så där allvarligt.”

(…)

”…sedan kritiserar han lagstiftningen mot hets mot folkgrupp som han kallar för en ”lagstiftning mot en folkgrupp”.

– Personligen tycker jag att den här lagstiftningen ”hets mot folkgrupp”, det är ju en lag som används mot huvudsakligen äldre personer som yttrar sig på Facebook och annat. Det är människor som har blivit upprörda när man har blivit utsatt för brottslighet eller ett brott när det drabbar någon närstående.”

28% av ”andrageneration:arna” och 27% av invandrarna uppger att de utsattes för ett hatbrott under 2019

En ny BRÅ-rapport indikerar att hatbrott kan utgöra hela en femtedel av alla brott som begås i Sverige under ett visst år och inom vissa brottskategorier: I 2019 års Nationella trygghetsundersökning uppgav exempelvis 19% av alla som utsatts för hot att de hade utsatts för ett hot med just ett hatbrottsmotiv.


Hela 22% av männen och 18% av kvinnorna som utsatts för ett brott uppgav vidare i 2019 års Nationella trygghetsundersökning att de hade utsatts för ett hatbrott.


Det vanligaste är att ha blivit utsatt för ett hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund (och särskilt gäller det männen) följt av religionstillhörighet eller annan trosuppfattning (och särskilt gäller det kvinnorna) och på tredje plats kommer sexuell läggning.


Den demografiska subgrupp som uppger att de utsätts för hatbrott allra mest är de s k ”andrageneration:arna” – hela 28% av ”andrageneration:arna” uppger att de utsattes för ett hatbrott 2019. Därefter kommer invandrarna – 27% av alla utrikes födda uppger att de utsattes för ett hatbrott 2019.


Bland elever i årskurs 9 uppger hela 24% av de utrikes födda högstadietjejerna och 19% av de utrikes födda högstadiekillarna att de utsattes för ett hatbrott 2019.


Bland de utrikes födda tjejerna uppgav slutligen 18% att de utsatts för hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund medan motsvarande andel bland inrikes födda tjejer med två inrikes födda föräldrar var 1,6%.

Ännu en rättegång rörande ett hatbrott?

Blev idag förhörd av polisen i egenskap av att vara brottsoffer/målsägande med anledning av att jag i juli i somras/år anmälde en man i Skåne (Höör) som via Instagrams meddelandefunktion skickade mig detta både rejält arga och smått hotfulla meddelande.
118160015_10157773564215847_7180809736721287541_n.jpg
 
Som det verkar så kan den förundersökning som nu inleds i och med dagens förhör av mig möjligen leda till min andra rättegång i livet där jag just är brottsoffer/målsägande och antingen kommer brottet att rubriceras som olaga hot med hatbrottsmotiv eller som ärekränkning med hatbrottsmotiv (det bestämmer dock inte polisen utan åklagaren).
 
I slutet av förra året dömdes då en man i Värmland (Hammarö) som hade hotat mig på ett liknande sätt (och i hans fall per telefon) för just olaga hot med hatbrottsmotiv efter att jag hade polisanmält honom och i båda fallen (d v s både vad gäller den skånske mannen och den värmländske mannen) så handlar det om privatpersoner som har läst om mig i de högerradikala alternativmedierna och som därefter har retat sig på att jag undervisar unga vuxna/studenter vid Karlstads universitet och påstås ”indoktrinera” dem samt på att jag påstås vara emot Sverige och svenskarna och Väst och vita människor i allmänhet.
 
I båda fallen har jag slutligen också försett polisen med faktauppgifter rörande de misstänktas/tilltalades identiteter (d v s både vad gäller den skånske mannen och den värmländske mannen) vilka jag i båda fallen själv och på egen hand har fått fram/tagit reda på och möjligen är det faktiskt just den (enda) faktorn som har avgjort att polisen ens har inlett en förundersökning i båda dessa fall, då nästan alla polisanmälningar som människor (och kanske fr a antirasister och feminister) annars gör rörande olaga hot, ofredande, ärekränkning o s v ”normalt” läggs ned utan åtgärd i brist på en känd/identifierad misstänkt/tilltalad – d v s polisen kan, vill eller hinner möjligen inte ens längre försöka att hitta en misstänkt/tilltalad vad gäller just den här typen av anmälningar/brott utan måste ”serveras” de misstänktas/tilltalades identiteter av brottsoffret/den målsägande för att en förundersökning överhuvudtaget ska inledas.

Ännu en olaga hot-anmälan

I onsdags, d v s mitt under den pågående BLM-rörelsen/debatten (som ju fortfarande pågår), erhöll jag ett direktmeddelande på/via Instagram som jag uppfattade som ett direkt mordhot.
 
Jag valde därefter att polisanmäla detta inlägg på polisstationen i Flemingsberg som olaga hot med hatbrottsmotiv då det så tydligt handlade om både just ett (döds)hot och en explicit anspelning på mitt utseende och ursprung som varande (nordost/sydost)asiat och (utlands)adopterad från Sydkorea.
 
Nu har personen ifråga bett om ursäkt till mig i form av ett nytt direktmeddelande på/via Instagram som jag fick inom en timme efter att jag hade gjort min polisanmälan (vilket kan tyckas märkligt men möjligen kontaktade Skånepolisen personen ifråga kort efter att min anmälan hade registrerats i polisens anmälningssystem) samt förklarat att han är mycket arg, upprörd och ledsen just nu p g a den pågående BLM-rörelsen/debatten, att han bl a är arg på Bilan Osmans Facebook-inlägg och upprörd över Alexander Bards olyckliga öde mm samt att han är arg på mig då han uppfattar att jag är emot Väst och Sverige och västerlänningarna och svenskarna.
 
Personen menar vidare att hans närmaste familjemedlemmar nu har drabbats av att jag offentliggjorde hans hotmeddelande (med hatbrottsmotiv) liksom hans arbetsplats samt att han är orolig för sitt relativt nyfödda (första)barns framtid p g a den utomeuropeiska invandringen då han alldeles uppenbart är en av Sydsveriges 100 000-tals SD:are som dagligen (mass)konsumerar de högerradikala alternativmedierna och därmed delar SD:s mörka och dystra analys av landets framtid.
 
Jag kommer inte att ta tillbaka min polisanmälan och jag har heller inte svarat på och därmed inte godtagit hans ursäkt och förklaring till varför han just nu är så arg (en kvalificerad gissning säger väl antagligen att mängder av människor i Väst och i Sverige som tillhör högern i någon mening och fr a den västerländska och svenska majoritetsbefolkningen just nu är mycket arga på och väldigt ledsna p g a BLM-rörelsen/debatten) och då personen ifråga är identifierad så löper denne gissningsvis en rätt så stor risk att bli åtalad framöver.

 

Instagram 1 juli 2020.jpg