Kategori: hatbrott

Om vreden och våldet mot asiater från andra minoritetspersoners sida i Sverige, i USA och i andra västländer

I gårdagens avsnitt av TV3:s program Efterlyst framkom det att en (öst- och sydost)asiatisk kvinna nyligen överfölls i Flemingsberg(/Tullinge) av två förmodade unga män från den s k MENA-regionen och detta är tyvärr inte första gången som asiater hånas och förnedras samt attackeras och hotas av andra minoritetspersoner och vare sig i Sverige eller i andra västländer.


I samband med massakern på sex asiatiska kvinnor i Atlanta i USA har flera minoritetspersoner uttryckt sig slentrianmässigt nedsättande om asiater och särskilt om asiatiska kvinnor och det har i USA framkommit att det tyvärr inte sällan är svarta amerikaner och latinamerikaner som attackerar asiaterna där och det verkar även vara andra minoritetspersoner som tenderar att överfalla asiater också i bl a Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.


Asiater uppfattas kort och gott som varande minoritets-Sveriges (eller minoritets-USA:s eller minoritets-Frankrikes o s v) ”sellouts” eller ”svikare” då de bl a ofta studerar, startar småföretag och har jobb och asiatiska kvinnor utsätts för förakt då de ofta blir tillsammans med vita män medan asiatiska män föraktas då de står lägst ned i minoritets-maskulinitetshierarkin – d v s asiatiska kvinnor ses som ”h-r-r” som ”går i säng” med vita män medan asiatiska män ses som feminina ”b-g-r” som inte uppfyller mansidealet.


Särskilt i USA har även hiphop-musiken tyvärr spätt på detta förakt mot asiater – det finns då ett flertal sånger med versrader som hånar asiater som ”sellouts” och asiatiska kvinnor som ”h-r-r” och Ice Cubes sång ”Black Korea” anses t o m ha bidragit till att stora grupper av svarta och latinos anföll och brände ned Koreatown i Los Angeles 1992.


I Sverige har vidare flera regelrätta överfall ägt rum på asiater från minoritetsinvånares sida även innan pandemin och det är nog tyvärr troligt att denna tendens har förstärkts under pandemin.


För några år sedan dödade t o m en grupp unga män från den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika en asiatisk man i Söderort i Stor-Stockholm: Den asiatiska mannen utsattes för en mycket utdragen och inte minst våldsam död när ett större gäng som omringade denne ömsom knivskar denne och ömsom slog denne med allsköns tillhyggen tills han till slut avled av skadorna.


Jag har slutligen själv tyvärr både sett andra asiater förnedras och hånas och själv blivit hånad och förnedrad åtskilliga gånger i särskilt miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund och jag har ofta funderat på varför asiater står lägst inom minoritets-Sverige och i miljonprogramsområdena.


Tyvärr är detta också en återkommande erfarenhet från min sida när jag besöker andra västländer: Jag besöker regelmässigt och gärna s k ”mångkulturella” stadsdelar i andra västländer och jag har därför varit i ett stort antal sådana stadsdelar i bl a London, Paris, Amsterdam, Bryssel, Oslo, Köpenhamn, Rom, Barcelona, Wien o s v liksom i New York, Los Angeles, Chicago, Detroit o s v och alltför ofta har det då hänt att icke-asiatiska minoritetspersoner har hånat mig på ett liknande sätt som sker i de svenska miljonprogramsområdena och på andra sätt visat sitt ogillande.


Tyvärr är detta mycket känsligt och kontroversiellt att tala om och jag minns när jag en gång nämnde detta med att både jag själv och andra asiater tenderar att utsättas för s k rasord (d v s pejoriserande ord och uttryck såsom ”asiatiska” ljud som ”tjing tjong” och ”sayonara” o s v) och hån(skratt) och ibland även rena fysiska attacker i miljonprogramsområdena i samband med en intervju i DN: Jag fick då veta i efterhand av en person med bakgrund i den s k MENA-regionen att det just är mycket känsligt och kontroversiellt att tala om detta fenomen inför majoritetssvenskarna och majoritetssamhället och att jag borde vara försiktig med att göra det då det bara spär på rasismen mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund.


Sedan jag fick motta denna kritik har jag också av solidaritet med de icke-asiatiska minoritetsinvånarna i landet också varit tyst med detta fenomen och inte sagt särskilt mycket alls om det utan nästan enbart haft fokus på vita majoritetsinvånares s k ”gulinghumor” och rasstereotyper av asiater.


Det är ju samtidigt också så att majoritetsinvånarnas syn på t ex svarta män, latinomän eller män från den s k MENA-regionen är mycket mer brutala och våldsamma än majoritetsinvånarnas syn på asiatiska män – de förstnämnda minoritetsmännen framställs helt enkelt som fullständigt atavistiska vålds- och sexmaskiner.


Själv har jag alltid tänkt att detta fenomen, som verkar bli allt värre, bl a bottnar i att Japans, Kinas, Taiwans, Sydkoreas och andra asiatiska länders företag kanske inte alltid beter sig särskilt väl i MENA-regionen, i Afrika och i Latinamerika när de etablerar sig där och köper upp fabriker och mark där (detta vet så klart invandrarna och deras barn och efterkommande i de svenska miljonprogramsområdena) samt att det också kan finnas ett starkt ressentiment mot asiater i Väst från andra minoriteters sida då asiaterna anses stå nära vitheten genom att de asiatiska kvinnorna ofta blir tillsammans med vita män, genom att asiater generellt studerar och förvärvsarbetar och då många asiater också har adopterats av vita västerlänningar.


Denna närhet eller proximitet till vitheten och till vita människor förklarar antagligen varför många icke-asiatiska minoritetspersoner inte heller har särskilt mycket sympati eller empati för asiater och sist men inte minst då asiaterna också lyser med sin frånvaro i antirasistiska minoritetssammanhang i nästan samtliga västländer inklusive i Sverige vilket naturligtvis sticker i ögonen på minoritets-Sverige.

Om våldet mot asiater i amerikansk historia

Den 21-åriga vita högerextremisten Robert Aaron Long som nyligen dödade 8 personer i och utanför Atlanta i Georgia i USA, varav 6 var asiatiska kvinnor och 4 koreanskor, var antagligen rasideologiskt och sinofobiskt-konspiracistiskt motiverad och att det därmed handlar om ett av de blodigaste hatbrotten mot asiater i modern amerikansk historia.

Hatbrotten och fr a det specifikt dödliga våldet mot asiater i USA kan kort historiskt delas upp i fem vågor:

Den första våldsvågen utspelade sig under 1800-talets andra hälft och 1900-talets första decennium och var den hittills allra blodigaste sett till antalet dödade asiater på amerikanskt territorium. Från 1870-talet till cirka 1910 dödades ett stort antal kinesiska och andra asiatiska invandrare i fr a Kalifornien och i de övriga västliga delstaterna och faktum är att några av dessa massakrer är de allra värsta hittills i USA:s historia vad gäller rasrelaterade massakrer men flertalet glömdes bort under 1900-talet i och med att den s k svart-vita dikotomin kom att närmast helt dominera de amerikanska rasrelationerna. 

År 1871 exempelvis dödades runt 20 kineser i Los Angeles av en mobb bestående av både vita och latinos, 1885 dödades åtminstone ett 30-tal asiater i Rock Springs i Wyoming och 1887 dödades hela 34 kineser i en massaker i Oregon som går under namnet Hells Canyon-massakern. Även i USA:s båda grannländer inträffade liknande våldsdåd såsom 1907 i kanadensiska Vancouver och 1911 i mexikanska Torreón där hela 300 asiater massakrerades.

People wait in line for their housing assignment at the Manzanar internment camp in the California desert in 1942. More than 110,000 people of Japanese ancestry were removed from their homes and placed in camps in several states during World War II

Den andra våldsvågen följde på Japanska imperiets attack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii 1941 då ett flertal fr a japaner överfölls, misshandlades och även dödades och i både USA och Kanada internerades sammanlagt kring 140 000 japaner av rena rasskäl varav flertalet var medborgare i USA respektive i Kanada.

Den tredje våldsvågen inträffade i samband med Vietnamkriget när 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupade i drivor i USA:s olika krig i Indokina vilket skapade starka folkliga anti-asiatiska stämningar i det amerikanska folkdjupet (redan under Koreakriget hade dessutom 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupat för både koreanska och kinesiska kulor) och den fjärde våldsvågen hängde samman med Japans formidabla ekonomiska uppgång på 1980-talet som slog ut stora delar av den amerikanska tillverkningsindustrin vilket gjorde att flera asiater dödades och att hatbrotten mot asiater sköt i höjden i fr a USA:s industristäder.

Den fjärde våldsvågen sker då just i detta nu och hänger helt och hållet samman med pandemin och talet om ”det kinesiska viruset” som Trump har masspridit i USA och bl a Ebba Busch och Mattias Karlsson i Sverige. 

Landscape

Författaren Viet Thanh Nguyen som besökte Sverige för ett författarsamtal på Handelshögskolan i Stockholm strax innan pandemin har f ö kommenterat masskjutningen av de asiatiska kvinnorna i Atlanta på följande sätt – d v s han påminner om att asiatiska kvinnor är särskilt utsatta (för bl a en mycket våldsam och brutal form av orientaliserande objektifiering, sexualisering och exotisering), att icke-asiatiska amerikaner (d v s både vita, svarta och latinos) även tidigare har dödat asiater inom USA:s gränser samt att amerikaner (och återigen både vita, svarta och latinos) har dödat miljontals och åter miljontals asiater i en mängd olika krig som USA har utkämpat i Stillahavsasien/Nordost- och Sydostasien ända sedan USA erövrade Filippinerna från det då sönderfallande Spanska imperiet 1898 och vilka ofta har urartat i rena raskrig.

Om ett misstänkt hatbrott mot asiater i USA i form av en masskjutning och rasism mot asiater under pandemin

En 21-årig vit man har gripits i USA misstänkt för att ha dödat flera människor i Atlanta varav sex är asiater och närmare bestämt asiatiska kvinnor och fyra av dem är koreanskor.

”Normalt” är det andra minoriteter än just asiater som drabbas mest av hatbrott i USA liksom i västvärlden i övrigt men under pandemin har antalet hatbrott mot asiater i det närmaste exploderat. Under pandemin har därför rasism mot asiater hamnat i förgrunden för antagligen första gången någonsin i de västländer som inhyser större asiatiska minoriteter såsom USA, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Under pandemins första år ökade antalet hatbrott mot asiater i USA med hela 150% och närmare 4000 anmälda hatbrott mot asiater hade rapporterats in fram tills februari i år. Liksom i Sverige anmäls de allra flesta hatbrott aldrig till polisen så antalet hatbrott är m a o ”toppen på ett isberg”.

I mars månad har dessutom en ny våg av hatbrott drabbat asiaterna i USA, som bl a tros bero på den frustration som väldigt många människor känner över att pandemin aldrig tar slut samtidigt som långt över en halv miljon amerikaner hittills har dött av viruset. 

Det finns mycket som tyder på att förövarna hittas i alla grupper – d v s både bland vita och svarta amerikaner, bland latinamerikaner och bland andra icke-asiatiska minoriteter. Icke-asiater av alla de slag tar helt enkelt som det verkar ut sin under pandemin uppdämda och ackumulerade frustration på vilka ”random”-asiater som helst som de stöter på ”på stan”. Att västerländska politiker som Trump om och om igen har talat om det ”kinesiska viruset” (liksom bl a även Ebba Busch och Mattias Karlsson har gjort i Sverige) har inte heller gjort saken bättre.

11% av hatbrotten mot asiater i USA rör fysiska attacker, överfall och misshandel varav flera rör genomförda dråp och mord. Enligt en enkätundersökning har vidare 31% av asiaterna i USA fått olika typer av rasord kastade mot sig inklusive s k ”gulinghumor”-skämt under pandemin.

68% av de som utsätts för hatbrott är asiatiska kvinnor och de flesta som utsätts har kinesiskt påbrå (40%) följt av koreanskt (15%), vietnamesiskt (9%) och filippinskt påbrå (8%). 

Nästan 45% av hatbrotten har ägt rum i Kalifornien, där asiaterna i USA är koncentrerade, närmare 15% i New York och uppemot 5% i Washington.

35% av hatbrotten har ägt rum i butiker och affärer, 25% på offentlig plats på gator och torg och 10% i offentliga parker medan 10% har ägt rum online, i sociala medier och på internet. Asiater är då överrepresenterade inom serviceyrken av olika slag vilket förklarar den höga andelen hatbrott i kommersiella sammanhang.

Det finns ingen särredovisad statistik om hatbrott mot asiater i Sverige men det mesta tyder på att asiaterna i Sverige troligen också har drabbats av hatbrott mer än någonsin tidigare under pandemin och även i Sverige har rasism mot asiater för första gången aktualiserats av och i svensk media och i den svenska offentligheten i stort.

Alldeles nyligen släppte UR-programmet ”Tänk till” ett avsnitt om rasism mot asiater i Sverige under pandemin – ”Rasism mot öst- och sydostasiater: ’Din lilla asiatiska h*ra’” (se https://www.youtube.com/watch?v=oDeeLCBxIRs eller https://urplay.se/program/220897-tank-till-talkshow-har-rasismen-blivit-varre-under-corona) – och bl a med anledning av den virala filmen med Sofia Vu som visade hur både majoritets- och minoritetssvenska barn och ungdomar hämningslöst hånade henne för hennes ursprung och utseende och just kopplade henne till viruset.
Precis i början av pandemin för lite mer än ett år sedan sade f ö Özz Nûjen i TV4 att nu kommer muslimerna (och afrosvenskarna) att få ett andrum för nu kommer hatbrotten och rasismen i stället att drabba asiaterna i Sverige och allt tyder nu på att han tyvärr fick rätt.

Om Sveriges första afrosvenska offer för ett våldsamt antisvart hatbrott som kom att bli den svenska filmens första svarta och icke-vita skådepelare som växt upp i Sverige

Några noteringar om den osannolika (livs)historien om Sveriges första afrosvenska offer för ett våldsamt antisvart hatbrott som kom att bli den svenska filmens första svarta och icke-vita skådepelare som växt upp i Sverige och som bl a spelade i den första Pippi Långstrump-filmen samt gifte sig med ”Europas starkaste dam” och fick en son som också han kom att bli skådespelare och bl a spela Starke Adolf i SVT:s klassiska Pippi Långstrump-tv-serie:


I dagarna publicerades en BRÅ-rapport som undersöker hatbrotten mot bl a afrosvenskar mellan 2013-18, vilka tyvärr överlägset dominerar alla hatbrott med rasistiska motiv, och bl a redovisas statistik över uppklaringsfrekvensen och i rapporten konstateras det att en betydande del av just de antisvarta hatbrotten utgörs av fysiskt våld.


Jag tror mig nu ha hittat det första hatbrottet i modern tid som drabbade en afrosvensk person. Det troligen första svenska antisvarta hatbrottet av våldsamt slag under åtminstone de senaste 100 åren ägde antagligen rum i samband med att Dramaten 1932 satte upp den amerikanske författaren Marc Connellys pjäs ”Guds gröna ängar” som byggde på Gamla testamentet och som var den första stora amerikanska scenkonstföreställningen som hade en helsvart ensemble när den hade premiär på Broadway i New York 1930.


Då pjäsen uppfattades som både blasfemisk och antirasistisk valde sju medlemmar av det nazistiska s k Furugårdspartiet Svenska nationalsocialistiska partiet att i samlad trupp och iklädda paramilitära uniformer besöka föreställningen i oktober 1932 och störa densamma genom att bl a bua och skrika samt kasta tomater och stinkbomber mot scenen och skådespelarna, vilka f ö alla var majoritetssvenskar som spelade i blackface.


På grund av att pjäsen hade svarta amerikaner som huvudtema hade Dramaten valt att tillfälligt anställa en svart man som vaktmästare vid namn George Sylvan, som också gick under namnet Joe Sylvain, och som tog emot de majoritetssvenska besökarna i foajén. Detta grepp kan svenska scener f ö än idag använda sig av – jag minns själv att Kungl. Operan satte upp Händels Xerxes för ett antal år sedan och i foajén möttes publiken av en iransk man som jag tror var tillfälligt anställd i samband med uppsättningen samtidigt som inga av sångarna på scenen var iranier.


De sju nazisterna leddes av Stockholms dåvarande SA-ledare Joel Lindkvist och ungnazisten Gösta Hallberg-Cuula som senare skulle komma att bli de svenska nazisternas krigshjälte i Finland efter att 1942 ha omkommit vid fronten som krigsfrivillig i Finska fortsättningskriget. Efter själva intermezzot mitt under föreställningen på Dramatens stora scen attackerade tre av nazisterna Sylvain när denne ensam var på väg hem från nationalscenen. Sylvain blev så illa slagen att han hamnade på sjukhus samtidigt som att han försvarade sig rätt väl enligt den dåtida pressrapporteringen då han var gammal boxare.


Sylvain föddes 1899 och hans far tros ha varit en svart amerikansk musiker eller sjöman medan hans mor var en vit svenska och hans föräldrar sägs ha träffat varandra i Karlstad.


Fram tills 1945 fanns det ytterst få permanent boende svarta och icke-vita invånare i Sverige men det var inte ovanligt att fr a svarta amerikaner besökte Sverige av olika anledningar under denna tid och ibland i samband med att de tillhörde olika kringresande cirkus- eller teatersällskap. Ett exempel på en sådan person är Fredrik Reinfeldts farfars farfar John Hood som besökte Sverige på 1880-talet i egenskap av att vara en svart amerikansk cirkusdirektör.


Sylvain växte upp i Västsverige som fosterbarn till sin morbror och han bodde länge i Göteborg samt hade flera förhållanden och fick flera barn. Han försörjde sig bl a som kock och boxare och 1932 flyttade han till Stockholm där han då under samma år fick tillfälligt ”påhugg” som vaktmästare på Dramaten i samband med att pjäsen ”Guds gröna ängar” sattes upp och pågick.


I Stockholm gifte han sig med ”Europas starkaste dam” eller ”Världens starkaste mamma” som kallade sig ”Miss Arona” som artistnamn när hon turnerade land och rike runt på 1930- och 40-talen och böjde järnstänger, och som egentligen hette Ester Nygren.

I Stockholm fick Sylvain också smak på skådespelarbranschen och han kom under 1930- och 40-talen att spela i flera svenska filmer såsom i ”Sten Stensson Stéen från Eslöv på nya äventyr” från 1932 och i den första Pippi Långstrump-filmen från 1949. Det är sannolikt att George Sylvan a.k.a. Joe Sylvain därmed var och är den svenska filmkonstens och filmindustrins första svarta och icke-vita svenska skådespelare som växte upp i Sverige.


Tillsammans fick Sylvain och ”Miss Arona” sonen Ramon Sylvan som också han slutade som skådespelare och som bl a spelade Starke Adolf i 1969 års klassiska Pippi Långstrump-tv-serie samt Mästerbrottaren i ”Bombi Bitt och jag” och under många år spelade han även sheriffen i High Chaparral i Småland. Sylvain gick bort 1955, ”Miss Arona” 1984 och deras son Ramon Sylvan 2012. George Sylvan eller Joe Sylvain och Ester Nygren eller ”Miss Arona” fick också dottern Ramona Sylvan som lever än idag.

En gruppledare för SD försvarar sin partikamrat som är hovrättsnämndeman och som har uttryck att han vill döda ”blattar” samtidigt som han kritiserar hets mot folkgrupp-lagen

DN:s Mattias Carlsson intervjuar idag SD:s gruppledare i den kommun där dennes partikamrat också är förtroendevald som i dagarna har förorsakat ännu en SD-rasskandal efter att ha avslöjats med att ha skrivit om ”blattar” och önskat livet ur dessa på Facebook samtidigt som att han är nämndeman i en hovrätt. SD-gruppledaren beklagar visserligen att hans partikamrat SD-hovrättsnämndemannen använde rasordet ”blattar” men har samtidigt förståelse för att nämndemannen vill döda ”blattarna” och gruppledaren som har fortsatt fullt förtroende för sin partikamrat passar samtidigt på att kritisera hets mot folkgrupp-lagstiftningen såsom så många andra numera gör inom den svenska extremhögern:

https://www.dn.se/sverige/namndeman-i-hovratten-utreds-efter-rasistiska-inlagg

”Mannen i 60-årsåldern har tjänstgjort som nämndeman vid olika domstolar från 2011. Sedan 2015 är han med och dömer vid i huvudsak brottmål i en hovrätt. Han är också förtroendevald för Sverigedemokraterna i sin hemkommun med uppdrag i en av kommunens nämnder. Sedan 2011 har han tjänstgjort som nämndeman vid 151 dagar – hittills i år vid 12 tillfällen. Under hösten har han varit med och dömt i ett antal brottmål som bland annat gällt grov misshandel och sexualbrott.

I ett inlägg på Facebook i slutet på november i år skriver nämndemannen om ett rån som drabbat en matbutik på orten där han bor. Han skriver att ”troligtvis två blattar” ligger bakom rånet och att om han var där ”så skulle det ha varit minst en blatte mindre i vårt land”. I ett annat inlägg på Facebook skriver nämndemannen ”Döda Blattarna” följt av en symbol för en kräkande person.

En av hans Facebook-kontakter svarar ”3006” som är en kaliber på ammunition vanligt för bland annat älgjakt. ”Håller med dig xx men 375HH blåser bort hela skallen”, svarar nämndemannen och syftar på en annan, grövre ammunition även känd som .375 Magnum som enligt tillverkaren ofta används för jakt på bufflar och elefanter i Afrika. Mannen är enligt den egna Facebook-sidan en hängiven jägare och poserar på bild med vapen och en död älg.”

(…)

”Gruppledaren för Sverigedemokraterna i kommunen säger till Dagens Nyheter att han har förståelse för att partikamraten uttryckte sig på det vis han gjorde i inlägget.

(…)

”Gruppledaren säger att han har fortsatt förtroende för mannen.

– Jag kan hålla med om att det var väl kanske ganska grovt uttryckt, sen så just de här uttrycken om man kallar någon för blatte då, man behöver kanske inte göra det, men det är egentligen inte så där allvarligt.”

(…)

”…sedan kritiserar han lagstiftningen mot hets mot folkgrupp som han kallar för en ”lagstiftning mot en folkgrupp”.

– Personligen tycker jag att den här lagstiftningen ”hets mot folkgrupp”, det är ju en lag som används mot huvudsakligen äldre personer som yttrar sig på Facebook och annat. Det är människor som har blivit upprörda när man har blivit utsatt för brottslighet eller ett brott när det drabbar någon närstående.”

28% av ”andrageneration:arna” och 27% av invandrarna uppger att de utsattes för ett hatbrott under 2019

En ny BRÅ-rapport indikerar att hatbrott kan utgöra hela en femtedel av alla brott som begås i Sverige under ett visst år och inom vissa brottskategorier: I 2019 års Nationella trygghetsundersökning uppgav exempelvis 19% av alla som utsatts för hot att de hade utsatts för ett hot med just ett hatbrottsmotiv.


Hela 22% av männen och 18% av kvinnorna som utsatts för ett brott uppgav vidare i 2019 års Nationella trygghetsundersökning att de hade utsatts för ett hatbrott.


Det vanligaste är att ha blivit utsatt för ett hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund (och särskilt gäller det männen) följt av religionstillhörighet eller annan trosuppfattning (och särskilt gäller det kvinnorna) och på tredje plats kommer sexuell läggning.


Den demografiska subgrupp som uppger att de utsätts för hatbrott allra mest är de s k ”andrageneration:arna” – hela 28% av ”andrageneration:arna” uppger att de utsattes för ett hatbrott 2019. Därefter kommer invandrarna – 27% av alla utrikes födda uppger att de utsattes för ett hatbrott 2019.


Bland elever i årskurs 9 uppger hela 24% av de utrikes födda högstadietjejerna och 19% av de utrikes födda högstadiekillarna att de utsattes för ett hatbrott 2019.


Bland de utrikes födda tjejerna uppgav slutligen 18% att de utsatts för hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund medan motsvarande andel bland inrikes födda tjejer med två inrikes födda föräldrar var 1,6%.

Ännu en rättegång rörande ett hatbrott?

Blev idag förhörd av polisen i egenskap av att vara brottsoffer/målsägande med anledning av att jag i juli i somras/år anmälde en man i Skåne (Höör) som via Instagrams meddelandefunktion skickade mig detta både rejält arga och smått hotfulla meddelande.
118160015_10157773564215847_7180809736721287541_n.jpg
 
Som det verkar så kan den förundersökning som nu inleds i och med dagens förhör av mig möjligen leda till min andra rättegång i livet där jag just är brottsoffer/målsägande och antingen kommer brottet att rubriceras som olaga hot med hatbrottsmotiv eller som ärekränkning med hatbrottsmotiv (det bestämmer dock inte polisen utan åklagaren).
 
I slutet av förra året dömdes då en man i Värmland (Hammarö) som hade hotat mig på ett liknande sätt (och i hans fall per telefon) för just olaga hot med hatbrottsmotiv efter att jag hade polisanmält honom och i båda fallen (d v s både vad gäller den skånske mannen och den värmländske mannen) så handlar det om privatpersoner som har läst om mig i de högerradikala alternativmedierna och som därefter har retat sig på att jag undervisar unga vuxna/studenter vid Karlstads universitet och påstås ”indoktrinera” dem samt på att jag påstås vara emot Sverige och svenskarna och Väst och vita människor i allmänhet.
 
I båda fallen har jag slutligen också försett polisen med faktauppgifter rörande de misstänktas/tilltalades identiteter (d v s både vad gäller den skånske mannen och den värmländske mannen) vilka jag i båda fallen själv och på egen hand har fått fram/tagit reda på och möjligen är det faktiskt just den (enda) faktorn som har avgjort att polisen ens har inlett en förundersökning i båda dessa fall, då nästan alla polisanmälningar som människor (och kanske fr a antirasister och feminister) annars gör rörande olaga hot, ofredande, ärekränkning o s v ”normalt” läggs ned utan åtgärd i brist på en känd/identifierad misstänkt/tilltalad – d v s polisen kan, vill eller hinner möjligen inte ens längre försöka att hitta en misstänkt/tilltalad vad gäller just den här typen av anmälningar/brott utan måste ”serveras” de misstänktas/tilltalades identiteter av brottsoffret/den målsägande för att en förundersökning överhuvudtaget ska inledas.

Ännu en olaga hot-anmälan

I onsdags, d v s mitt under den pågående BLM-rörelsen/debatten (som ju fortfarande pågår), erhöll jag ett direktmeddelande på/via Instagram som jag uppfattade som ett direkt mordhot.
 
Jag valde därefter att polisanmäla detta inlägg på polisstationen i Flemingsberg som olaga hot med hatbrottsmotiv då det så tydligt handlade om både just ett (döds)hot och en explicit anspelning på mitt utseende och ursprung som varande (nordost/sydost)asiat och (utlands)adopterad från Sydkorea.
 
Nu har personen ifråga bett om ursäkt till mig i form av ett nytt direktmeddelande på/via Instagram som jag fick inom en timme efter att jag hade gjort min polisanmälan (vilket kan tyckas märkligt men möjligen kontaktade Skånepolisen personen ifråga kort efter att min anmälan hade registrerats i polisens anmälningssystem) samt förklarat att han är mycket arg, upprörd och ledsen just nu p g a den pågående BLM-rörelsen/debatten, att han bl a är arg på Bilan Osmans Facebook-inlägg och upprörd över Alexander Bards olyckliga öde mm samt att han är arg på mig då han uppfattar att jag är emot Väst och Sverige och västerlänningarna och svenskarna.
 
Personen menar vidare att hans närmaste familjemedlemmar nu har drabbats av att jag offentliggjorde hans hotmeddelande (med hatbrottsmotiv) liksom hans arbetsplats samt att han är orolig för sitt relativt nyfödda (första)barns framtid p g a den utomeuropeiska invandringen då han alldeles uppenbart är en av Sydsveriges 100 000-tals SD:are som dagligen (mass)konsumerar de högerradikala alternativmedierna och därmed delar SD:s mörka och dystra analys av landets framtid.
 
Jag kommer inte att ta tillbaka min polisanmälan och jag har heller inte svarat på och därmed inte godtagit hans ursäkt och förklaring till varför han just nu är så arg (en kvalificerad gissning säger väl antagligen att mängder av människor i Väst och i Sverige som tillhör högern i någon mening och fr a den västerländska och svenska majoritetsbefolkningen just nu är mycket arga på och väldigt ledsna p g a BLM-rörelsen/debatten) och då personen ifråga är identifierad så löper denne gissningsvis en rätt så stor risk att bli åtalad framöver.

 

Instagram 1 juli 2020.jpg

Om anmälningarna för diskriminering p g a etnicitet och religion, för hatbrott p g a rasistiska och religiösa motiv samt för hets mot folkgrupp

Smålandspostens Bo Ströberg granskar anmälningarna för diskriminering p g a etnicitet och religion, för hatbrott p g a rasistiska och religiösa motiv  samt för hets mot folkgrupp i tredje delen av sin artikelserie om rasismen i dagens Sverige:

”Den som utsätts för etnisk diskriminering har väldigt liten chans att få upprättelse. Därför tycker många att det är meningslöst att anmäla. Mörkertalet är även stort för hur många som utsätts för olika hatbrott… Slutsatsen blir att rasismens konsekvenser är ett större problem i Sverige 2020 än vad tillgänglig statistik ger sken av. Problemen blir inte lättare att tackla när rasism, och andra ord som börjar med ras, samtidigt är något av det känsligaste vi har i den offentliga debatten.”

STAT (kopia).jpg

https://nxt.smp.se/nyheter/diskriminerade-har-sma-mojligheter-att-fa-ratt

 

”2009 inrättades Diskrimineringsombudsmannen (DO), som en sammanslagning av fyra olika myndigheter. Under dessa tio år har DO fått in 9 415 anmälningar om diskriminering på grund av etnicitet eller religion. 44 fall har tagits till domstol och man har fått 20 fällande domar. Det är bara två promille av anmälningarna.

 

När det gäller olaga diskriminering – som prövas som brottmål inte civilmål – är oddsen att få någon fälld ännu sämre. De senaste tio åren har 1 830 anmälningar gjorts. Under samma period har bara tre personer dömts i landets tingsrätter, senaste gången det hände var 2015.

 

Det är DO som ska se till att diskrimineringslagen efterföljs. Det är en vanlig uppfattning att DO hjälper diskriminerade människor att driva rättsprocesser men myndigheten ser inte det som sitt primära uppdrag. I första hand arbetar man förebyggande, man granskar hur bestämmelserna efterlevs. Informerar om brister.”

(…)

”En utredning arbetar nu med en översyn av hur diskrimineringslagen kan bli mer effektiv. Slutbetänkandet ska redovisas senast den 1 oktober 2020.

 

När det gäller etnisk diskriminering är mörkertalet stort. De anmälningar som DO får in synliggör bara en del av de problem som är kopplade till diskriminering. Det påtalar myndigheten i sin senaste årsrapport.

 

Diskriminering är ett brott man kan utsättas för utan att veta om det. Du får inget svar på din ansökan och antar att de hittade någon mer meriterad för jobbet. Eller att lägenheten redan var uthyrd. Likväl blir konsekvensen att livschanser går dig förbi. Försök visar att särskilt muslimer utsätts för diskriminerande behandling inom flera sektorer – rättsväsende, socialtjänst, arbets- och bostadsmarknad.

 

Även den som upplever sig utsatt för diskriminering kan känna en ovilja mot att anmäla det. Etnisk eller religiös diskriminering riktas mot din identitet, den du är eller föreställs vara, den grupp du görs till representant för. Forskning visar samtidigt att förtroendet för rättsväsendet är lågt bland de minoriteter som är mest utsatta för diskriminering och olika slags hatbrott.

 

Hatbrott är ett samlingsbegrepp, inget specifikt brott, och innebär enligt BRÅ:s definition ”att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck”.

 

Förutom hets mot folkgrupp och olaga diskriminering, som är de två brottsrubriceringar som ryms under hatbrottsbegreppet, ger straffskärpningsregeln möjlighet att väga in hatmotiv vid domar för vilket brott som helst, allt från klotter till mord.

 

Enligt BRÅ:s sammanställning polisanmäldes 7 090 hatbrott under 2018. Två tredjedelar, 4 865, var rasistiska/främlingsfientliga. 20 procent var religiösa hatbrott, majoriteten av dem riktades mot muslimer. Här har antalet ökat trefaldigt på tio år. De antisemitiska hatbrotten har varierat kraftigt från år till år och här är trenden inte lika tydligt uppåtgående.

 

Regeringen har gett BRÅ i uppdrag att göra en studie av de islamofobiska hatbrotten. En liknande studie om antisemitiska hatbrott redovisades i fjol.

 

Att hatbrott leder till åtal är ytterst sällsynt. Av de drygt 6 000 anmälningarna som kom in under år 2016 hade bara tre procent klarats upp i juni 2019 enligt BRÅ-rapporten. När det gäller brottskategorier är hot och ofredande vanligast, följt av skadegörelse och hets mot folkgrupp.

 

I februari i år dömdes en 38-åring bosatt i Uppvidinge till böter för hets mot folkgrupp sedan han på Facebook kallat svarta för ”jävla apor”. I november i fjol dömdes en 22-årig Växjöbo till böter för samma brott, då handlade det bland annat om att muslimer är ”mindre värda än avföring under skorna”.

 

Under 2019 anmäldes, enligt preliminär statistik, totalt 1 419 fall av hets mot folkgrupp. Det är en minskning från valåret 2018 då det slogs rekord med 2 508 anmälningar. Jämfört med läget 2016 kan man konstatera att antalet anmälningar i dag ligger på det dubbla antalet.”

 

(…)

 

”Den statistikförandemyndigheten saknar alltså underlag för att ens ge en övergripande lägesbild. Till detta kommer den samstämda uppfattningen från BRÅ, DO och forskare på området om att det finns ett stort mörkertal när det gäller anmälningar av diskriminering och olika sorts hatbrott.

 

Slutsatsen blir att rasismens konsekvenser är ett större problem i Sverige 2020 än vad tillgänglig statistik ger sken av. Problemen blir inte lättare att tackla när rasism, och andra ord som börjar med ras, samtidigt är något av det känsligaste vi har i den offentliga debatten.”

HMF (kopia).jpg

Icke-vita och mord och dråp i närhistorien

”Ond bråd död”, d v s det som på juristspråk kallas mord och/eller dråp, d v s att som människa bli dödad av en annan människa, är naturligtvis den största katastrofen som just en människa kan råka ut för bredvid att ta sig själv av daga (d v s att begå självmord) och efter att ha gått igenom omkring 1300 dagspressartiklar som handlar om ras och rasism sedan 1945 så tror jag mig nu kunna säga följande:
82945175_10157109678605847_4373603654653968384_o.jpg
 
1, Den första icke-vita personen som dödade en vit person i Sverige var sannolikt Karl Arvid Davies, som var blandad med en antagligen svart amerikansk far och en vit svensk mor, och som 1948 mördade en medelålders vit kvinna i Vankiva i Skåne. Därefter bör en vit gravid ung kvinna ha varit den andra vita personen som dödades av en icke-vit person i Sverige, vilket skedde på Östermalm i Stockholm 1963. Det handlade om en brittisk man med karibiskt ursprung som dödade sin gravida svenska partner då hon innan mordet hade informerat denne om att hon skulle ansöka om abort då hon ”inte ville föda ett barn som hade en N till far” och detta mord framställdes i dåtidens svenska medier som ”det första mordet med rasmotsättning som motiv”.
 
2, Den första icke-vita personen som dödades en vit person i Sverige var sannolikt Jimmy Ranjbar, som var en iransk student som 1991 mördades av John ”Lasermannen” Ausonius i närheten av KTH i Stockholm. Därefter bör Gerard Gbeyo från Elfenbenskusten ha varit den andra icke-vita personen som dödades av en vit person i Sverige och närmare bestämt av vita nazister i Klippan i Skåne 1995.
84402174_10157109679490847_4820516854596370432_o.jpg
 
3, Den första icke-vita personen som begick självmord p g a rasdiskriminering var en 19-årig blandad man som 1979 hoppade från Liljeholmsbron i Stockholm efter att under i stort sett hela sin uppväxt och ungdomstid ha varit utsatt för rasism.
 
Efter det s k Klippan-mordet 1995 är det antagligen inte möjligt att räkna antalet mord/dråp i Sverige på vare sig vita eller icke-vita personer som icke-vita respektive vita personer har stått bakom.