Kategori: jämlikhetsdata

Josefin Holmström recenserar den svenska översättningen av Reni Eddo-Lodges bok ”Varför jag inte längre pratar med vita om ras”

Litteraturvetaren Josefin Holmström anmäler den aktuella svenska översättningen av den brittiska journalisten Reni Eddo-Lodges bok ”Varför jag inte längre pratar med vita om ras” (Modernista, 2018) i dagens SvD Kultur och reflekterar bl a kring varför vi i Sverige inte kan och inte vill prata om ras och inte forskar om ras eller räknar ras i motsats till hur situationen ser ut i Storbritannien (där Holmström bor) där ras är en grundläggande och integrerad del av dagens brittiska samhällsbygge – bl a samlas statistik in om ras, forskare studerar olika aspekter av de brittiska rasrelationerna och det offentliga samtalet om ras pågår kontinuerligt i de brittiska medierna (och trots att vi i Sverige idag faktiskt är ikapp Storbritannien vad gäller raslig mångfald i befolkningssammansättningen och inte minst vad gäller den extremt höga nivån av rasstratifiering inom exempelvis arbetslivet och den likaledes extremt höga nivån av rassegregering inom exempelvis bostadssektorn, d v s vår arbetsmarknad och våra tre storstadsregioner och mellanstora städer står verkligen inte långt efter britternas dito vad gäller nivåerna på rassegmenteringen).
 
Tyvärr har SvD dock valt att bildsätta artikeln med ett foto på svenska nazister bredvid ett foto på författaren ungefär som om allt som handlar om ras hela tiden bara måste kopplas till extremhögern och/eller till icke-vita personer i ett svenskt sammanhang (d v s ”det är bara nazisterna och de icke-vita som är fixerade vid ras”-tänket).
 
Tyvärr menar också Holmström att icke-vitas (i t ex USA) sociala rörelser har resulterat i att även vita amerikaner har börjat organisera sig i form av den amerikanska alternativhögern och radikalhögern som om vita inte har varit organiserade utifrån ras tidigare i historien (d v s ”icke-vitas identitetspolitik har provocerat fram den vita högerpopulismen”-tänket).
 
Tyvärr menar Holmström vidare också att icke-vitas aktivism riskerar att resultera i ett samhälle som till slut blir genomsegregerat som om inte de västerländska samhällena såsom det amerikanska samhället eller för den delen det svenska samhället inte redan är rassegregerade (d v s ”icke-vitas rasfixering leder till att även vita blir medvetna om ras och därmed börjar segregera sig från icke-vita”-tänket).
 
Tyvärr skriver Holmström slutligen också (och trots att hon bor i England) ”data on ethnicity” och inte ”equality data” eller jämlikhetsdata som är den övergripande termen för den metod som går ut på att samla in statistik om ras liksom om etnicitet, religion, språk o s v och som då tyvärr nästan alla svenska antirasister är emot och både de på högerkanten och de på vänsterkanten utifrån någon slags föreställning om att britterna är ”genomrasistiska” och ”rasfixerade” (d v s ”den som sa’t han va’t”-tänket, d v s eftersom britterna pratar om ras, forskar om ras och även räknar ras så måste de ju vara rasister och eftersom vi svenskar då inte är rasister utan tvärtom antirasister så ska vi inte prata om ras i Sverige och fr a inte räkna ras i Sverige och heller inte forska om ras i Sverige för om vi börjar göra det så riskerar vi att bli som britterna – d v s då blir vi rasister såsom de ”vidriga” britterna är).
 
 
”2014 skrev den brittiska författaren och journalisten Reni Eddo-Lodge ett mycket uppmärksammat blogginlägg med titeln ”Varför jag inte längre pratar med vita om ras”. Hon orkade inte längre förklara sig för människor som ”vägrar acceptera att strukturell rasism och dess symptom verk­ligen existerar”, som tog sig själva som norm och såg alla andra som avvikande, som förnekade polisvåld mot svarta, som inte tyckte att rasism var deras problem.
 
Ur blogginlägget föddes boken med samma titel, som nu översatts till svenska. ”Varför jag inte längre pratar med vita om ras” är ytterst aktuell i ett Sverige som de senaste åren präglats av hetsiga debatter om hudfärg, ras och rasseparatism.
 
2014 blev det stora rubriker när Antirasistiskt Forum i ABF:s regi ordnade ett seminarium uteslutande för rasifierade. 2016 gick vågorna åter höga på grund av Black Coffee, en fikaförening där bara svarta fick delta, grundad av aktivisten Araia Ghirmai Sebhatu. Samma år hamnade SSU i blåsväder för en föreläsning om islam som också bara var öppen för rasifierade – trots att det naturligtvis finns gott om vita muslimer.”
 
(…)
 
”Till skillnad från Sverige samlar Storbritannien ju in så kallade rasdata (”data on ethnicity”): vid snart sagt varje ansökan, läkarbesök eller annan kontakt med myndigheter och företag ombeds man ange sin etnicitet. Ras är inte alls lika känsligt som i Sverige; tvärtom anses det nödvändigt att studera minoriteters studieval, framgång på arbetsmarknaden och så vidare.
 
Tobias Hübinette, som forskar om ras vid Karlstads universitet, har länge hävdat att Sverige också bör föra liknande statistik.
 
Men hos svenska folket i allmänhet finns en stark motvilja mot vad som anses vara en rasistisk klassificering. Flera generationer svenskar har i skolan fått lära sig att vara färgblinda, och är rädda att ett ökat fokus på hudfärg och etnicitet bara kommer att öka klyftorna i samhället.
 
Det är också slutsatsen i Ivar Arpi och Adam Cwejmans bok ”Så blev i alla rasister” som utkom i våras, där de varnar för ett samhälle där medborgarna frivilligt delar upp sig efter melaninnivåer och etniskt ursprung, med total segregering som följd.”

Att räkna representation av minoriteter jämförs med Mussolinis korporativism i dagens SvD

I Sverige anser i stort sett alla som bekant att det är helt okej och helt normalt att både räkna och mäta kön, klass och ålder (och region så klart och själv får jag väl erkänna att jag numera väl har en viss svaghet för att både ta del av siffror om östgötarna, om stockholmarna och om värmlänningarna) såsom exempelvis vad gäller våra 349 riksdagsledamöters bakgrund men för åtskilliga eller kanske de allra flesta (och både på höger- och vänsterkanten och både bland majoritets- och minoritetsinvånare) så verkar gränsen gå vid att räkna och mäta inrikes och utrikes födda och svensk och utländsk bakgrund och (”Gud förbjude!”) framför allt och inte minst ras, etnicitet, religion och språk, d v s den svenska hypermilitanta och ultraortodoxa antirasistiska och antifascistiska vreden (och hatet) mot all typ av statistik och alla typer av siffror som sägs ”dela upp”, ”särskilja”, ”peka ut”, ”kategorisera”, ”marginalisera” och ”stigmatisera” (exempelvis landets icke-vita, landets muslimer eller landets arabisktalande genom att då kvantifiera dessa) är fortfarande (ur)stark och ett exempel på hur glödande (för att inte säga flammande) denna färgblinda antirasistiska vrede mot att ”dela upp” och ”peka ut” landets invånare med utländsk bakgrund är är Maria Ludvigssons ledare i dagens SvD som jämför Sveriges Radios (d v s det statliga public service-medieföretaget) räknande av andelen riksdagsledamöter som har utländsk bakgrund (som då uppgår till ynka 11,5% för den som inte visste det) med ”Musses” (d v s den gode Benito a.k.a. ”Il Duce”) gamla korporativism.

https://www.svd.se/vad-har-ekot-gemensamt-med-mussolini

43680112_10155962757530847_6538858313956720640_n.jpg

Arabiskan har nu med all säkerhet gått om finskan som Sveriges näst största språk och därmed avslutas en 800-årig historia

Mikael Parkvall säger och skriver det som alla vi som är fullständigt genombesatta av den just nu blixtsnabba framväxten av det nya hypermångfalds-Sverige också har sagt på sistone – finskan är inte längre Sveriges näst största språk utan arabiskan och därmed avslutas en 800-årig historia (d v s finskan har sannolikt alltid varit Sveriges näst största språk fram tills nyligen).
 
Parkvall passar också på att i dagens SvD ge en känga åt och raljera över och håna de svenska antirasisternas, de svenska antirasistiska forskarnas och den svenska antirasistiska regeringens hat, vrede och skräck gentemot jämlikhetsdata och statistik över språk, etnicitet, ras, religion o s v och eftersom jag är en av de i landet som förespråkar jämlikhetsdata så tycker åtminstone jag att det är lite ”kul” även om det naturligtvis egentligen inte är okej att skämta om, sparka på och förolämpa och förnedra den svenska antirasismen:
 
 
”Därtill kan läggas att en majoritet av världens länder faktiskt för statistik över språktillhörighet, men att Sverige inte tillhör dessa. Det är inte så att tanken inte väckts, utan åtskilliga (däribland FN och Europarådet) har föreslagit att svenska myndigheter ska visa intresse för frågan, men oavsett vem som vid tillfället innehaft regeringsmakten har propåerna klingat ohörda. Anledningen är ämnets känslighet.
 
Att kartlägga språktillhörighet anses vara nästan samma sak som att kartlägga etnicitet, och att kartlägga etnicitet är nästan detsamma som att förbereda folkmord. Det är alltså med hänvisning till “den personliga integriteten” som den svenska staten närmast är stolt över sin okunskap i frågan. Mindre ofta nämns att länder som Finland, Schweiz och Kanada uppenbarligen klarar av att upprätthålla demokratiska samhällssystem och samtidigt känna till sina invånares språktillhörighet.”
 
(…)
 
”Det överraskade mig alltså inte nämnvärt, men det tog ett tag innan jag insåg att det är en historisk milstolpe som passerats. Det är nämligen inte bara så att finska varit Sveriges näst största språk ”ett bra tag”, utan faktiskt så länge som Sverige alls har existerat som nation. Det är med andra ord en åttahundraårig episod i svensk historia som sedan 2015 är avslutad.”

Sverige erhåller skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté i Genève som för första gången specifikt adresserar antimuslimsk rasism och efterfrågar att Sverige börjar praktisera jämlikhetsdata

Rapporten om islamofobi som Maimuna Abdullahi och jag skrev på uppdrag av Nätverket svenska muslimer i samarbete liksom de övriga åtta alternativrapporterna gav effekt: Sverige erhåller nu skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève:
 
 
FNs slutsatser om och rekommendationer till Sverige kan läsas här och bl a efterlyses jämlikhetsdata och en paragraf adresserar specifikt antimuslimsk rasism och svenska muslimers situation:
 
 
”The Committee remains concerned at the lack of statistical data on the composition of the population. The Committee is further concerned at the insufficient statistical data on the enjoyment of economic and social rights by persons belonging to various ethnic groups present in Sweden. (art. 2).
 
The Committee recommends that the State party diversify its data-collection activities by using various indicators of ethnic diversity and by allowing respondents to report anonymously and to choose how to identify themselves, in order to provide an adequate empirical basis for developing policies to enhance equal enjoyment of all the rights enshrined in the Convention, and to facilitate the monitoring thereof.”
 
(…)
 
”The Committee is concerned at reports of attacks against mosques, as well as the lack of sufficient funding to safeguard mosques against attacks, and the lack of affordable insurance coverage for mosques to protect against damage from attacks. The Committee is also concerned at the continued reports of racist hate crimes and hate speech against Muslim ethno-religious minority groups, especially Muslim women.
 
The Committee is equally concerned at reports of the difficulties faced by persons belonging to Muslim ethno-religious minority groups in terms of access to employment and housing outside of minority populated areas, amounting to de facto segregation. It is also concerned at reports of stereotypical representation of Muslims in the media, and by politicians. The Committee is particularly concerned at situations of intersectionality in relation to ethnicity, religion and gender, where for example Afro-Swedish Muslim women appear as a particularly vulnerable group subject to multiple discrimination (art. 5).”

Under den sista utfrågningsdagen inför FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève fortsatte Sverige att försvara att rasbegreppet har avskaffats liksom avsaknaden av jämlikhetsdata och statistik om de olika diskrimineringsgrunderna och minoriteterna

Idag avslutades förhöret med Sverige inför och av FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève och de svenska regeringsrepresentanterna fortsatte att försvara Sveriges antirasistiska och antifascistiska heder och ära genom att bl a skryta över verksamheten vid Forum för levande historia, över Skolverkets antirasistiska arbete samt över att svenskarna är världens mest antirasistiska s k folkslag mätt utifrån positiva åsikter och attityder gentemot invandrare och minoriteter.

 

31765873_10155616634465847_1311718334009442304_n.jpg

 
De svenska regeringsrepresentanterna försvarade vidare att Sverige var det första landet i världen med att avskaffa rasbegreppet då Sverige har kommit fram till att ”all people belong to one and the same race” samt att den svenska avsaknaden av statistik och siffror (d v s jämlikhetsdata) om merparten av diskrimineringsgrunderna beror på att ”Sweden has a restrictive view on sensitive data” och att detta kommer att fortsätta att gälla trots att flera av kommittéledamöterna liksom CERD:s rapporteur för Sverige Dr. Gün Kut påtalade bristen på statistik om de olika minoriteternas situation.

DcQ8x4SXcAASMlj.jpg

Migrations- och etnicitetsforskarna Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt vid Malmö universitet kritiserar den rådande färgblindheten och förespråkar bruket av jämlikhetsdata

Migrations- och etnicitetsforskarna Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt vid Malmö universitet kritiserar den rådande färgblindheten och förespråkar bruket av jämlikhetsdata:
 
”I dag har Sverige ett ganska stelbent system för kategorisering när det gäller etnisk bakgrund. Vi har valt ett färgblint förhållningssätt. Att dela upp människor i grupper uppfattas som känsligt. Men det går att göra på ett etiskt försvarbart sätt, och det behövs, skriver forskarna Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt.”
 
 
”I Sverige finns ett färgblint förhållningssätt som har skapat rädsla för att dela upp människor i olika grupper. Men vi är inte blinda för olikheter, vi kategoriserar oss själva och andra vi möter både medvetet och omedvetet hela tiden. Politiker på både höger- och vänsterkanten talar alltmer om behovet av att ta fram statistik om etnicitet.”
 
(…)
 
”Demografisk statistik om exempelvis individers hudfärg, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning och sexuell läggning kallas ibland jämlikhetsdata. Den här typen av statistik som samlas genom självidentifikation kan påvisa och förklara diskriminering och var socioekonomiska ojämlikheter finns i samhället.
 
Sverige saknar i dag sådan statistik. När vi inte mäter och kvantifierar omfattningen blir det svårt att arbeta effektivt för minskad diskriminering och ojämlikhet. På samma sätt som Sverige använt statistik för att förstå ojämlikheter mellan könen i arbetet för att uppnå jämställdhet, kan demografisk statistik ge kunskap för att generera riktade insatser för ett mer jämlikt samhälle.
 
Det är viktigt att insamlingen bygger på samtycke, frivillighet och anonymitet. Det är individerna som tillfrågas som själva bestämmer vilken kategori de tillhör. Därmed borde det inte vara kontroversiellt att samla in den här typen av data. Den som inte vill svara behöver inte svara.
 
I dag har Sverige ett ganska stelbent system för kategorisering när det gäller etnisk bakgrund. Migrations- och integrationsforskare använder i dag statistik om medborgarskap, invandringsår, födelseland och föräldrarnas födelseland för att försöka förstå migrations- och integrationsprocesser.
 
Denna information är inte tillräcklig för att förstå etnisk tillhörighet. Ju fler generationer det går och ju fler personer med föräldrar som har olika bakgrunder ökar, blir det svårare att få en bild av vad födelseland eller föräldrarnas födelseland innebär för individers möjligheter i landet.”

Ungdomsbarometern är inte bara Sveriges största ungdomsenkät utan Sveriges största enkät bredvid Stockholms stads medborgarundersökning som använder sig av jämlikhetsdatametoden

Sedan flera år tillbaka har jag ”i all tysthet” deltagit i att hjälpa ett flertal myndigheter, organisationer och företag (såsom t ex Stockholms stad, Sverok och Invandrarindex) vad gäller att utforma frågeformulär och enkäter i enlighet med den bland antirasister och antifascister på både höger- och vänsterkanten så utskällda, kritiserade, fruktade och föraktade jämlikhetsdatametoden och framför allt så har det handlat om att skapa bakgrundsvariabler som motsvarar de (fem av sju) diskrimineringsgrunder som inte går att hitta i folkbokföringsregistret och därmed inte heller (via registerdata) i den offentliga statistiken.
Namnlös.jpg
 
OBS: Jämlikhetsdata är då inte förbjudet och mot lagen och inga samer blir registrerade, inga romer blir förtryckta, inga judar blir attackerade, inga muslimer blir fängslade, inga homosexuella blir internerade, inga transpersoner blir trakasserade, inga personer med funktionsvariationer blir diskriminerade och inga tornedalingar, sverigefinnar, kurder, assyrier eller syrianer blir utsatta!
 
Namnlöst.jpg
Ett företag som jag tidigt var i kontakt med och hjälpte och som långt innan jämlikhetsdatadebatten ”brakade loss” intresserade sig för jämlikhetsdatafrågan var Ungdomsbarometern och jag läser nu med glädje att Ungdomsbarometerns senaste undersökning från 2017, som är Sveriges största enkätundersökning som riktar sig till ungdomar och som sedan flera år tillbaka bl a frågar om regional och kontinental bakgrund för att fånga diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg och tidigare även har frågat om språk, nu också för första gången har inkluderat gruppen ickebinära:
 
 
utdrag ur Ungdomsbarometerns tidigare resultat:
 
En amerikansk konspiration låg bakom 11 september 2001: instämmer
icke-vita ungdomar: 32%
vita svenska ungdomar: 11%
 
En politisk konspiration låg bakom Palmemordet: instämmer
icke-vita ungdomar: 25%
vita svenska ungdomar: 11%
 
Ökat stöd till landsbygden: mycket viktigt
vita svenska ungdomar: 37%
icke-vita ungdomar: 24%
 
Minskad invandring: mycket viktigt
vita svenska ungdomar: 19%
icke-vita ungdomar: 13%
 
Sverige bör ta emot färre flyktingar: instämmer
vita svenska ungdomar: 39%
icke-vita ungdomar: 29%
 
Man bör vara beredd att offra sitt liv för sitt land: instämmer
icke-vita ungdomar: 27%
vita svenska ungdomar: 17%
 
Ibland är det nödvändigt att censurera böcker, filmer, tidningar etc.: instämmer
icke-vita ungdomar: 32%
vita ungdomar med utländsk bakgrund: 19%
 
Statliga myndigheter övervakar alla medborgare i Sverige: instämmer
vita ungdomar med utländsk bakgrund: 38%
vita svenska ungdomar: 21%