Category: jämlikhetsdata

Kunskapsnivån om vad jämlikhetsdata är fortsätter att vara låg bland landets forskare och högutbildade

Ikväll var det tänkt att SVT1:s debattprogram ”Opinion live” skulle ha tagit upp den pågående och så upphetsade debatten om jämlikhetsdata men av allt att döma så kommer detta inte att bli av då inte heller SVT fattar vad jämlikhetsdata är och jag vågar påstå det då SVT ringde och talade med mig och även med flera andra som är kunniga i jämlikhetsdatafrågan inför programmet.
 
Det har nu snart gått två veckor sedan V:s kongress i Karlstad röstade igenom motionen om jämlikhetsdata i opposition mot partiledningen och jag har fram tills dags dato själv samlat på mig över 110 inlägg i debatten: Den bild av debatten som framträder hittills är antingen i bästa fall en naiv okunskap om eller i värsta fall en medveten oförståelse för frågan mot bakgrund av att mängder med högutbildade, experter, docenter och professorer hittills har uttalat sig i frågan och i debatten i form av ledarstick, debattartiklar, kolumner och essäer och varav nästan alla med några få undantag har missuppfattat vad jämlikhetsdata är.
 
Det som fr a sticker ut är ett antirasistiskt avståndstagande från allt vad statistik heter om landets minoriteter och de ständiga raljerande referenserna till nazismen, Jim Crow och apartheid, till doktor Goebbels, Himmler och professor Lundborg samt till J-stämplar i passen, romregistret och samernas lidanden. Anders Svensson svarar här Sven-Erik Liedman som är en av alla de forskare, debattörer, politiker, högutbildade och intellektuella på både vänster- och högerkanten och med både majoritets- och minoritetsbakgrund som har kritiserat och fördömt jämlikhetsdata:

 
blog.zaramis.se/2018/02/22/jamlikhetsdata-rasism-och-identitetspolitik
 
”Jämlikhetsdata är helt klart användbart i många sammanhang och det har som jag ser det inget med identitetspolitik att göra. Nån rasism är det helt klart inte.
 
(…)
 
Jämlikhetsdata är helt enkelt ett redskap som rätt använt ger större möjligheter att skapa en mer jämlik och jämställd värld. Inget annat.”
 
artiklar om jämlikhetsdata i svenskspråkiga medier (OBS: exklusive finlandssvenska medier):
innan 2014: 0 även om termen myntades 2012 i Yamam Al-Zubaidis DO-rapport ”Statistikens roll i arbetet mot diskriminering” och även om jämlikhetsdatafrågan togs upp av FN:s rasdiskrimineringskommitté i utfrågningen av Sverige i Genève 2013.
2014: 6 (p g a att Svenska FN-förbundet väckte frågan om jämlikhetsdata)
2015: 48 (p g a debatten om Botkyrka kommuns beslut att pröva jämlikhetsdata)
2016: 40 (dito)
2017: 7 (p g a kampanjandet från Team Jämlikhetsdatas sida)
2018: 191 (p g a V:s kongressbeslut)

Stockholms stad är landets första kommun som sedan 2016 har börjat praktisera jämlikhetsdata och fråga stockholmarna om tre diskrimineringsgrunder som det saknas siffror på

Mot bakgrund av den så upphetsade debatten om jämlikhetsdata så skadar det inte att visa vilka typer av siffror som faktiskt går att få fram med hjälp av jämlikhetsdatametoden:
 
Namnlös.jpg
Sedan 2016 är Stockholms stad, d v s Sveriges största kommun och landets huvudstad, den första och hittills enda kommunen i landet mig veterligen som har börjat praktisera jämlikhetsdata genom att åtminstone ha börjat fråga stockholmarna om tre diskrimineringsgrunder som det inte går att hitta siffror om i den offentliga statistiken och i folkbokföringsregistret, d v s könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning och funktionsnedsättning.
 
Dessutom har Stockholms stad valt att också fråga stockholmarna om de är utrikes födda eller s k andrageneration:are även om de uppgifterna visserligen går att hitta i folkbokföringsregistret.
 
Det var då jag som föreslog Stockholms stad att börja göra detta i sin medborgarenkät från och med 2016 och som är den absolut största medborgarenkäten i landet då Stockholm är Sveriges folkrikaste kommun. Tyvärr har Stockholms stad hittills vägrat och inte vågat att fråga om de diskrimineringsgrunder som bland fr a majoritetssvenskar, högutbildade och antirasister anses vara de mest känsliga att fråga om, d v s etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg samt religion eller annan trosuppfattning.
 
Här nedan redovisas i alla fall resultaten från 2017 års medborgarenkät i Stockholms stad samt de två stadsdelar som uppvisar de lägsta respektive de högsta procentandelarna:
 
kön, könsöverskridande identitet eller uttryck: 3782 svar
man: 55%
kvinna: 44%
annan könsidentitet: 8 svar
kan/vill inte svara: 1%
 
sexuell läggning: 3635 svar
heterosexuell: 82%
bisexuell: 3% (Östberga 0%, Spånga-Tensta 1% – Kungsholmen 5%, Skarpnäck 5%)
homosexuell: 2% (Bromma 0%, Rinkeby-Kista 1% – Östermalm 4%, Norrmalm 4%)
kan/vill inte svara: 13%
 
funktionsnedsättning: 3690 svar
ja: 9% (Norrmalm 5%, Kungsholmen 6% – Rinkeby-Kista 13%, Skärholmen 14%)
nej: 88%
kan/vill inte svara: 3%
 
jag är utrikes född (d v s att vara invandrad): 3713 svar
ja: 21% (Östermalm 8%, Södermalm 10% – Skärholmen 46%, Rinkeby-Kista 54%)
nej: 77%
kan/vill inte svara: 1%
 
jag har två utrikes födda föräldrar (d v s att vara en s k ”andrageneration:are”): 3701 svar
ja: 21% (Östermalm 9%, Södermalm 11% – Skärholmen 44%, Rinkeby-Kista 49%)
nej: 77%
kan/vill inte svara: 2%
 

Både TT, SCB, regeringen och landets journalister och forskare sprider systematiskt och massivt lögner och faktafel om vad jämlikhetsdata är

Det stora skandalen med den fullständigt urspårade jämlikhetsdatadebatten som inte är någon debatt utan ett gigantiskt antirasistiskt vredesutbrott och en gränslös antifascistisk hatstorm som i ett slag har enat och fört samman landets alla sverigedemokrater, högerextremister, vänsteraktivister och radikala socialister och allt och alla däremellan inklusive hela Sveriges journalistkår och hela Sveriges forskarvärld i den gemensamma kampen mot all typ av statistik om minoriteter av alla de slag (och i den sturska och stolta svenska kampen mot FN och EU som vill ”tvinga” Sverige att börja praktisera jämlikhetsdata) är inte att alla tror, tycker och tänker (och fr a känner) att jämlikhetsdata är detsamma som ”rasregister” utan att till och med TT och SCB rapporterade om och kommenterade Vänsterpartiets kongressbeslut i söndags på ett helt igenom felaktigt och oinformerat sätt och med utgångspunkten att jämlikhetsdata innebär registrering.
 
När inte ens TT och SCB förstår vad jämlikhetsdata är så har den svenska antirasistiska och antifascistiska masspsykosen verkligen gått in i väggen, nått vägs ände och förlorat sig själv för alltid i ett tillstånd av splendid isolation och för att strö ytterligare salt i svenskarnas antirasistiska och antifascistiska sår så påminner jag gärna om att även landets statsapparat, regering och riksdag är totalt okunnig om vad jämlikhetsdata är trots att den absoluta majoriteten av världens alla stater använder sig av jämlikhetsdata inklusive flera av våra grannländer.
 
Den sittande rödgröna regeringen (d v s världens första och hittills enda feministiska och antirasistiska regering) upprepade nyligen i sin nationella handlingsplan mot strukturell rasism sitt avståndstagande mot jämlikhetsdata med utgångspunkten att det handlar om registrering och för några år sedan var det även den dåvarande alliansregeringens inställning när FN än en gång kritiserade Sverige för att sakna data och siffror om landets minoriteter – det ultramilitant och hyperradikalt antirasistiska och antifascistiska ”Goddag yxskaft-Sverige” svarade då till FN att ”under the Personal Data Act, the transfer of personal data that reveals race, ethnic origin or religious belief is prohibited as a general rule”, d v s även den dåvarande alliansregeringen utgick ifrån att jämlikhetsdata betyder detsamma som ”rasregister”.
DV8fb9iWkAE0WNd.jpg
 
Hittills är det bara högerns ”favvoforskare” Tino Sanandaji och jag själv som explicit är för jämlikhetsdata inom den svenska högskole- och forskarvärlden medan i praktiken samtliga forskare på både höger- och vänsterkanten som studerar och är engagerade i minoritetsfrågor (och vilka både betraktas som och ser sig själva som antirasister) är emot jämlikhetsdata och än värre än så – likt SCB, TT och regeringen utgår de ifrån att jämlikhetsdata är detsamma som registrering och de sprider därmed både faktafel, felaktigheter och lögner omkring sig i den (sken)heliga svenska antirasismens och antifascismens namn och landets forskare (om några) borde sannerligen veta bättre än så.

Ett av ytterst få inlägg i jämlikhetsdatadebatten som förespråkar jämlikhetsdata

Bland alla oinformerade och lögnaktiga dumheter som landets forskare, journalister, jurister, myndighetsföreträdare, politiker, aktivister, debattörer och skriftställare just nu formligen ”sprutar” ur sig när ”alla” (från SD:arna till vänsterradikalerna och alla däremellan) ska visa upp att de minsann är goda svenska antirasister genom att fördöma och ta avstånd från Vänsterpartiets kongressbeslut att börja förespråka jämlikhetsdata och i ledarartiklar, krönikor och kolumner samt i blogginlägg, Facebook-texter och Twitter-tweets hänvisa till både A.H. och nazisterna, till judarnas, samernas och romernas lidanden, till de ”rasbesatta” och ”rasfixerade” amerikanerna och britterna, till professor Lundborg eller till doktor Mengele så känns det fantastiskt och glädjande att få läsa ett helt och hållet informerat och påläst inlägg i debatten författat av Stellan Beckman och Andreas Ali Jonasson och vilka slår ett slag för jämlikhetsdata för landets nationella minoriteters och sverigefinnars skull och med fokus på kategorin och variabeln språk.
 
Och observera att Beckman och Ali Jonasson INTE vill registrera samtliga finsktalande i det befintliga folkbokföringsregistret och inte heller vill de skapa några separata register över alla judar, samer och romer eller registrera samtliga som har somaliska, turkiska, kurdiska, vietnamesiska, hindi, spanska eller arabiska som förstaspråk för jämlikhetsdata är då INTE detsamma som ”register” eller ”registrering” som 90% av alla antirasister och antifascister just nu visserligen påstår och hävdar mot bättre vetande för majoriteten har inte alltid rätt, som det heter, och just i denna fråga och i denna debatt så är det verkligen tydligare än någonsin:
 
 
”Förra året kom Lennart Rohdins nya utredning om de nationella minoriteterna. Ett problemområde som utredningen lyfter fram är bristen på statistik för beslutsunderlag till förvaltningskommunerna. Enligt utredningen behövs någon form av mätningar i linje med EU:s rekommendationer för jämlikhetsdata. Mätningar med jämlikhetsdata innebär att ta fram statistik som visar ojämlikheten utifrån variabler som exempelvis kön, ras/etnicitet, klass, ålder och språk.
 
(…)
 
Vi anser att jämlikhetsdata kan bidra till att förbättra det minoritetspolitiska arbetet. Det var också vad DO slog fast i sin rapport Statistikens roll i arbetet mot diskriminering (2012): ”För att kunna utforma och följa upp jämlikhetspolitiken behövs en bred kunskapsbas av jämlikhetsdata”.
 
Med jämlikhetspolitik syftar DO på både svenska statens arbete mot diskriminering och arbetet för de nationella minoriteterna.I Finland mäter man språk i statistiken. Även Estland, Storbritannien, Danmark, Spanien, Bulgarien, Irland och Österrike tillhör de EU-medlemsländer som på något sätt mäter språk med kvantitativa metoder.
 
(…)
 
Debatten kring jämlikhetsstatistik i Sverige har främst kretsat kring frågor som rör ras/etnicitet, sexualitet och könsidentitet. För sverigefinnar handlar det inte bara om att räkna hur många vi är, det är också ett sätt att ge vid handen hur staten faktiskt utför sitt minoritetspolitiska arbete.
 
Kanske är det så att Sverige inte vill införa jämlikhetsdata därför att man då skulle bli tagen på bar gärning. Kanske skulle det plötsligt bli synligt hur illa ställt det är med minoritetspolitiken i landet.”

Om debatten om jämlikhetsdata än en gång

Igår eftermiddag och fram tills sent inpå natten gick landets 100 000-tals högutbildade, och varav åtskilliga har en MA-examen i botten och flera en doktorsgrad och varav flertalet både ser sig som och är pålästa och bildade, in i en jättelik och bisarr antirasistisk psykos efter att Vänsterpartiets kongress i Karlstad hade röstat igenom en motion som förespråkar och förordar jämlikhetsdata (för en kort informationsbroschyr om vad jämlikhetsdata är – se http://www.tobiashubinette.se/jamlikhetsdata_4.pdf).
 
En av ytterst ytterst få röster som manade till besinning var Tino Sanandaji som också var en av ytterst ytterst få att påpeka att t o m SCB:s presschef Nizar Chakkour inte vet någonting om vad jämlikhetsdata är och hur den svenska lagstiftningen ser ut (liksom EU-lagstiftningen) och tyvärr är Chakkour inte ensam om det utan han har sällskap av den absoluta majoriteten av alla röster som hördes igår på Facebook och Twitter och som hörs idag och kommer att höras den kommande veckan på bloggar och debattforum, i krönikor och kolumner, i ledarstick och kulturessäer, i radio och tv och i form av föreläsningar och panelsamtal. Min uppskattning, efter att ha ägnat åtskilliga timmar åt att i realtid följa reaktionerna, är att minst 90% av reaktionerna är (antirasistiskt) negativa medan 4-5% ändå är nyfikna eller neutrala (om det nu går att vara det) och endast 4-5% är positiva.
Tino.jpg
 
Den fanatiska svenska antirasistiska vreden mot, skräcken inför och t o m hatet mot all form av data, siffror och statistik om minoriteter av alla de slag har nog aldrig varit så tydlig som igår när 10 000-tals inlägg från SD:are och högerextremister till vänsterradikaler och progressiva och allt och alla däremellan förenades i en antirasistisk psykos och formligen spydde, pumpade och sprutade ut textmassor som talade om ”rasregister”, ”rasregistrering”, ”rasbiologer”, ”makarna Myrdal”, ”romregister”, ”juderegister”, ”professor Lundborg”, ”nazisterna”, ”rasistisk motion”, ”rasistiskt parti”, ”rasistisk idé” o s v o s v o s v.
tre-apor-500x320.jpg
 
Det finns två ämnen som (de svensktalande) de antirasistiska svenskarna verkligen går igång på, och det gäller som sagt allt och alla från SD och högerradikalerna till den radikala vänstern och vänsterliberalerna, och det är ordet och glosan ras (d v s rasbegreppet) och just (jämlikhetsdata)frågan om statistik om landets minoriteter och det är inte utan att en/jag börjar misstänka att hela det svenska antirasistiska engagemanget och projektet och i förlängningen hela den svenska antirasistiska självbilden och självidentiteten egentligen bara handlar om svenskhet i grund och botten och framför allt och inte minst om ett fanatiskt (och nationalistiskt) försvar för en svenskhet som har fastnat i och låst in sig i sin egen självgodhet, i sin egen självtillräcklighet och i sin egen självbelåtenhet och helt enkelt inte längre kan gå vidare och kvar blir just inget annat än en jättelik och kollektiv antirasistisk masspsykos som likt de tre aporna som håller för öronen och ögonen och vägrar ta in världen och verkligheten till slut bara kan tala med sig själva (d v s svenskarna kan till slut bara tala med andra svenskar för det är till slut inga andra än svenskarna som förstår den svenska antirasistiska vreden mot all form av statistik om minoriteter).

Den svenska kunskaps- och debattnivån om jämlikhetsdatafrågan är chockerande låg

Har idag systematiskt och kontinuerligt följt och dokumenterat både rapporteringen om och receptionen av Vänsterpartiets kongressbeslut i Karlstad att bifalla och rösta igenom motionen om att partiet ska förorda och förespråka jämlikhetsdata (och i opposition mot partiledningen) och kan konstatera att trots att svenskarna är ett av världens mest högut/bildade ”folkslag” i världen så är kunskapen om jämlikhetsdata och nivån på debatten om jämlikhetsdata sannolikt bland den lägsta och mest oinformerade och oavancerade på jorden:
 
Idag har mängder med forskare och akademiker, politiker och debattörer samt myndigheter och organisationer tagit avstånd från Vänsterpartiets beslut och både extremhögern och radikalvänstern och allt och alla däremellan verkar rörande överens om att svenskarna inte ska föra s k ”rasregister” och bli s k ”rasfixerade” och både SCB, toppolitiker, inflytelserika jurister samt antirasistiska forskare har idag farit med osanning och ljugit och helt och hållet utgått ifrån att jämlikhetsdata är detsamma som just ”rasregister” och ”rasregistrering” eller kommit med än mer fantasifulla påståenden om att jämlikhetsdata är förbjudet enligt både svensk lag och EU-lagstiftningen.
 
Endast ett mycket litet antal röster har hitintills försvarat motionen och jämlikhetsdata som sådant och det är skrämmande, absurt och surrealistiskt att faktiskt ta del av all denna antirasistiska vrede som formligen har exploderat idag och (än en gång) kunna konstatera att svenskarna faktiskt är fanatiska antirasister i själ och hjärta i just denna fråga och verkligen på djupet avskyr, fruktar och t o m hatar allt vad data, siffror och statistik om minoriteter heter.

Vänsterpartiet skriver just nu historia: På partikongressen i Karlstad har motionen om att V ska plädera för och driva jämlikhetsdatafrågan precis bifallits

Vänsterpartiet skriver just nu historia: På partikongressen i Karlstad har motionen om att V ska plädera för och driva jämlikhetsdatafrågan precis bifallits. Motionen som är författad av Momodou Malcolm Jallow, Daniel Riazat och Rossana Dinamarca innehåller följande skrivning:

 

http://omni.se/vansterpartiet-vill-ha-statistik-over-etnicitet/a/oRWG5j

 

”Idag samlar över 66 % av världens alla suveräna stater in statistik om etnicitet medan Sverige och Väst- och Nordeuropa fortfarande vägrar att göra det i antirasismens och antifascismens namn.

 

Det är alltså två tredjedelar av alla stater på jorden som samlar in data och siffror utifrån jämlikhetsdatametoden (d v s utifrån självidentifikation, frivillighet och anonymitet) och detta gäller 2/3 av alla stater i Asien, hälften av alla stater i Afrika, 80 % av alla stater i Nord- och Sydamerika samt 90 % av alla stater i Oceanien och cirka 45 % av alla stater i Europa och merparten av dem är belägna i Central- och Östeuropa förutom Storbritannien och Irland.

 

SCB använder sig regelbundet av olika former av enkätundersökningar som riktar sig till befolkningen för att samla information och data inom olika samhällsområden t.ex. arbetsmarknaden, socio-ekonomiska förutsättningar osv, eller till brukarna av de olika statliga verksamheterna (t ex i relation till skola och utbildning, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, barn och unga, bibliotek osv).

 

I stort sett alltid frågas det om ålder och kön och ibland om födelseland och bostadsområde. Kön och ålder är båda lagstadgade diskrimineringsgrunder men det finns ett antal diskrimineringsgrunder och kategorier som det bara ibland frågas om i enkäterna såsom könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionshinder och tillgänglighet samt sexuell läggning.

 

Ingen av dessa diskrimineringsgrunder och kategorier går det att få fram siffror på via befolkningsregistret så det enda sättet att ta reda på om exempelvis HBTQ-personer är missgynnade i något sammanhang är att fråga om det och denna metod kallas oftast utanför Sverige för jämlikhetsdata.

 

Mycket tyder tyvärr på att klyftorna fortsätter att växa i Sverige. Segregationen och ojämlikheten är just nu som allra mest tydlig i relation till just diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg samt religion eller annan trosuppfattning.

 

Att börja fråga om etnicitet, hudfärg och religion är tillåtet enligt svensk lagstiftning, det har DO utrett på regeringens uppdrag i rapporten ”Statistikens roll i arbetet mot diskriminering” (2012), och Sverige får också regelbundet kritik från FN och EU för att inte ha några data och siffror om dessa diskrimineringsgrunder.

 

Diskrimineringsgrunder som sällan eller aldrig inkluderas i undersökningar är etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg samt religion eller annan trosuppfattning. Uppemot 20 % av invånarna idag har någon form av utländsk bakgrund men som i stort sett aldrig frågas om sin etniska tillhörighet, nationella ursprung eller hudfärg samt religion eller annan trosuppfattning.

 

Att välja att synliggöra olika gruppers utsatthet är ett oerhört viktigt steg i processen för att skapa ett jämlikt samhälle, för det är bara när man kan identifiera, synliggöra och mäta människors utsatthet som man kan ta fram riktade och effektiva politiska åtgärder mot de specifika problemen.

 

Att inte samla jämlikhetsdata är att blunda för och därmed också upprätthålla rådande normer om ojämlika förutsättningar och socioekonomiska klyftor som drabbar olika grupper i samhället.

 

Yrkande att Vänsterpartiet ska jobba för att Sverige, genom Statistiska Centralbyrån, SCB ska upprätta jämlikhetsdata, som bygger på samtliga diskrimineringsgrunder, i de relevanta årliga enkätundersökningar som görs.”