Kategori: jämlikhetsdata

Nu har ännu en enkätundersökning publicerats som bygger på jämlikhetsdatametoden


I det tysta sker ett allt större genombrott för jämlikhetsdatafrågan – nu har även branschföreningen Byggcheferna använt sig av denna metod:

”Trots att samhällsbyggnadssektorn är en av de hårdast drabbade branscherna när det gäller arbetskraftsbrist, är befolkningsgrupper som exempelvis homosexuella män och människor med annan etnisk identitet än svensk är kraftigt under­representerade bland cheferna i samhällsbyggnadssektorn. Det visar en kartläggning från branschföreningen Byggcheferna, genomförd i samarbete med Allbright och Novus.

– Nu vet vi och tyvärr kan vi konstatera att vi inte är en bransch som representerar hela samhället eller tillvaratar kompetensen i hela befolkningen, säger Jeanet Corvinius, ordförande i Byggcheferna.

Kartläggningen visar att följande grupper är underrepresenterade bland cheferna i samhällsbyggnad:

Att olika grupper ur samhället är underrepresenterade bland cheferna är allvarligt, menar Jeanet Corvinius.

– Det en viktig signal om att vi riskerar missa kompetenta chefer. Men det innebär också i förlängningen att vi riskerar missa kompetens, kreativitet och perspektiv i alla andra yrkesgrupper i branschen eftersom chefer är de som rekryterar medarbetare, inte minst ur sina egna personliga nätverk, säger hon.

Kartläggningen omfattar alla sju lagstadgade diskrimineringsgrunder och är genomförd i samarbete med stiftelsen Allbright och Novus. Den bygger på en metod kallad jämlikhetsdata som baserar sig på frivillighet, anonymitet och självidentifikation.

Paradoxen med stor brist på personal i många yrken samtidigt som det råder hög arbetslöshet är en av de största utmaningarna i vår tid. Samhällsbyggnad är en av de värst drabbade. Sverige behöver bygga tusentals bostäder men kämpar för att hitta arbetskraft.

– Mot den bakgrunden har vi helt enkelt inte råd att riskera att fördomar, diskriminering och machokultur gör att vi väljer bort arbetskraft, säger Jeanet Corvinius.”

Om Sveriges första folkräkning på över 40 år

Tack Ibrahim Baylan (som f ö var Sveriges första minister med utomeuropeisk bakgrund):

Detta är ett gyllene tillfälle att få fram data över ojämlikheten och segregationen på en helt annan (detalj)nivå än den vi har tillgång till idag om denna kommande svenska folkräkning genomförs på basis av relevanta och aktuella bakgrundsfrågor (d v s såvida SCB , myndighetsvärlden och regering och riksdag vågar bryta med den färgblinda antirasistiska aversionen mot jämlikhetsdata) och inte minst då dagens svenska offentliga statistik, som är helt och hållet baserad på folkbokföringsregistret, missar ett flertal variabler och faktorer som går att översätta med diskrimineringsgrunderna.

Konkret skulle denna folkräkning exempelvis potentiellt kunna få fram hur hög andel av exempelvis de svenska muslimerna eller de svenska romerna som är låginkomsttagare eller bor trångbott, hur hög andel av hbtq-gruppen som är arbetslösa eller hur hög andel av invånarna med funktionsvariationer som är varaktigt fattiga.

Sedan är det tyvärr ett faktum att i flertalet av landets miljonprogramsområden så bor det de facto minst 15-20% fler invånare i jämförelse med de som officiellt är folkbokförda där. Den uppgivna folkmängden i t ex Fittja, Gårdsten, Rosengård, Vivalla, Skäggetorp eller Kronoparken är m a o grovt underskattad.

Omvänt kan det vara så att åtminstone 10-15% av invånarna i de majoritetssvenskdominerade innerstäderna och villa- och radhusområdena vilka är folkbokförda där egentligen inte befinner sig där alls i praktiken eller i varje fall mycket sällan då de befinner sig utomlands eller disponerar ett flertal bostäder på en och samma gång. I bl a Stockholms innerstad står möjligen i vissa områden hela en femtedel av alla bostadsenheter ”tomma” mestadels p g a det.

Allt ovanstående kommer förhoppningsvis att framgå i denna folkräkning som även med mycket stor sannolikhet kommer att visa att kanske 8-10% av majoritetssvenskarna sällan befinner sig i riket utan de bor utomlands i bl a Spanien, Florida, Norge eller Thailand medan ”omvänt” 10 000-tals utomeuropéer befinner sig inom rikets gränser av en mängd olika anledningar utan att de är folkbokförda här.

Detta innebär t ex bl a att huvudstaden Stockholm och hela huvudstadsregionen numera i praktiken domineras av minoritetsinvånare även om folkbokföringsregistret säger något annat (ca 45% av storstockholmarna har just nu officiellt någon form av utländsk bakgrund men sannolikt handlar det om över 50% borträknat alla majoritetssvenskar som befinner sig utomlands eller på annan plats i riket och inräknat alla utomeuropéer som befinner sig i den svenska huvudstaden utan att vara folkbokförda där).

https://www.dn.se/sverige/baylan-tryckte-fel-krav-pa-folkrakning-antogs

”Oppositionens krav på tillkännagivande om en folkräkning vann med 141 röster mot 140 och Ibrahim Baylan var den ende av de närvarande socialdemokratiska ledamöterna som röstade med oppositionen. Baylan bekräftar, genom partiets presstjänst, att han tryckte fel under en lång votering med många punkter. Därför gick kravet igenom, trots att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet motsatte sig kravet. Ett tillkännagivande är inte absolut tvingande för en regering att följa, men den bör ändå agera på något sätt för att visa att den bryr sig om vad riksdagen har uttalat.

Eftersom det är så kort tid fram till riksdagsvalet lär regeringen inte hinna börja ordna med en folkräkning. Den senaste omfattande folkräkning som genomförts gjordes för över 40 år sedan.

För elva år sedan gjordes också en, men den var baserad enbart på uppgifter som finns i offentliga register. Kravet på en folkräkning ställdes i flera motioner från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. De anser att det vore ett bra sätt att upptäcka fel i registren över folkbokförda, att komma till rätta med trångboddhet samt som medel för att motverka bidragsbrott och parallella samhällen.”

Om en uppsats om jämlikhetsdatafrågan

Att citeras av andra forskare i all ära men för mig har jag fr a alltid uppskattat när unga vuxna gör det – d v s när studenter gör det i sina självständiga arbeten, uppsatser och avhandlingar – för även om det har betydelse att 60- och 70-åriga docenter och professorer citerar ens publikationer så betyder det ändå mer inför framtiden att 20- eller 30-åringar gör det.

I början av året försvarade en student i idéhistoria vid Södertörns högskola sin kandidatuppsats som nu uppenbarligen har blivit godkänd, då den nyligen publicerades i DiVA (som ska utläsas som Digitala Vetenskapliga Arkivet), och som behandlar jämlikhetsdatafrågan i Sverige. I uppsatsen är mitt namn omnämnt vid ett 40-tal tillfällen vilket måste sägas vara aningen utöver det vanliga även om det finns ett antal doktorsavhandlingar som har lagts fram under de senaste åren där mitt namn dyker upp vid ett 50-tal tillfällen. 

Uppsatsen är också en av de första svenskspråkiga akademiska texterna där Peter Wikströms och min artikel ”Equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colour-blind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden” citeras (som publicerades 2020 i British Journal of Social Psychology).

Uppsatsen får mig slutligen också att tänka på att ämnet idéhistoria vid Södertörns högskola tidigare leddes av Crister Skoglund, som jag till och från hade kontakt med ända sedan 90-talet, och som tyvärr gick bort alldeles nyligen. Crister liksom dennes kollega Lena Lennerhed stöttade mig på distans när jag var student vid Stockholms universitet och skrev en magisteruppsats i koreanska om den svenska Koreabilden (som en orientalisk fantasi), och som jag även bjöds in att lägga fram vid ämnesseminariet och Crister uppmuntrade mig sedermera att fortsätta att studera den svenska adoptionsfrågan.

Det antirasistiska Sverige kraftsamlar än en gång för att attackera EU p g a att EU använder sig av rasbegreppet och förespråkar jämlikhetsdata

Det fanatiskt antirasistiska Sverige och de fanatiska antirasistiska svenskarna kraftsamlar än en gång för att attackera det genomrasistiska EU p g a att EU använder sig av rasbegreppet och förespråkar jämlikhetsdata:

I skuggan av det pågående kriget har de svenska EU-parlamentarikerna mobiliserat över partigränserna mot EU:s användning av ordet ras och mot EU:s förespråkande av jämlikhetsdata. 

De svenska partierna som är företrädda i EU-parlamentet vill därmed återigen (be)visa att Sverige och svenskarna är världens mest antirasistiska land och folk.

De svenska politikerna och partierna är t o m emot ordet ras när det används i form av olika böjningsformer och i olika ordsammansättningar såsom ”rasmässig” och ”rasrättvisa”.

Samtidigt bygger denna hyperradikala och ultramilitanta svenska antirasistiska vrede för att inte säga hat mot ordet ras i sig och mot allt vad jämlikhetsdata heter på ett grovt och fullständigt felaktigt missförstånd:

EU är inte för ett klassiskt kolonialt och ”vetenskapligt” rastänkande såsom svenskarna tror utan liksom i stort sett hela världen gör utanför den svenskspråkiga gemenskapen så använder sig EU liksom FN, Europarådet o s v av termen ras för att kunna identifiera, uppmärksamma och om möjligt motarbeta rasdiskriminering.

Och EU kräver inte att Sverige ska registrera vilka invånare i Sverige som t ex är svarta i det svenska folkbokföringsregistret: Jämlikhetsdata har inget med register eller registrering att göra och är inte förbjudet på något sätt enligt svensk lag utan det handlar om att fråga hur människor själva identifierar sig i form av anonyma och frivilliga enkäter och självsvarsformulär som bygger på självkategorisering och där det bl a går att fråga om raslig självidentifikation.

Återigen gör sig Sverige och svenskarna med andra ord till åtlöje i EU-, överstatliga och internationella sammanhang genom att i den fanatiska svenska färgblinda antirasismens namn kraftsamla och mobilisera mot rena hjärnspöken i form av ordet ras och jämlikhetsdata.

https://www.europaportalen.se/2022/03/eu-utskott-vill-ha-statistik-om-raser

”Europaparlamentets kulturutskott har föreslagit att EU och medlemsländerna ska överväga att samla in data om människor utifrån rastillhörighet. I Sverige är det dock förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung.

På tisdagen ska Europaparlamentet ta ställning till en rapport från kulturutskottet som, för att bättre kunna bekämpa rasism, bland annat vill att medlemsländerna ska överväga möjligheten att samla in och dela upp data om människor utifrån ras.

Europaparlamentariker Abir Al-Sahlani vänder sig emot diskussionen om raser.

– Vi har endast en mänsklig ras och jag hoppas att de ändrar [i texten], säger Abir Al-Sahlani (C) och påpekar att den liberala partigruppen RE har begärt att rapporten inte ska prata om raser.

– Generellt sätt är rapporten ganska bra och lyfter viktiga aspekter. Det vore synd om den föll på sådana dumheter, säger hon och hoppas att de sista förhandlingarna om texten ska ta bort problematiska ord och begrepp.

I rapporten förekommer uttryck som rasrättvisa, rasmässig jämlikhet och rasmässig mångfald. Det är dock inget som Abir Al-Sahlani stödjer.

– Det här är inte USA där man talar om sådana termer. För mig handlar det om jämlikhet mellan olika grupper. Det är bättre att tala om rasifierade communities eller etniska minoriteter, inte olika raser, säger Abir Al-Sahlani.

Från socialdemokraterna säger gruppledaren Heléne Fritzon att EU måste respektera nationell lagstiftning som i flera länder förbjuder behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etnisk ursprung.

– Vi måste bekämpa rasismen som finns i vår union, att föra statistik över etnisk bakgrund riskerar att diskriminera snarare än att stoppa rasismen, Heléne Fritzon.

Alice Bah Kuhnke (MP) ser däremot bristen på statistik som ett problem.

– Brist på korrekt och relevant statistik står i vägen för att  EU och dess medlemsstater ska kunna övervaka tillståndet för jämlikheten och analysera omfattningen av den intersektionella diskriminering i Europa. Allt beslutsfattande måste bygga på tillförlitlig statistik, utan denna riskerar stora grupper att osynliggöras. Självklart måste den data som samlas in vara anonymiserad, och bygga på frivillighet och samtycke med de enskilda individerna, säger Kuhnke. 

Stödjer du användning av begrepp som ras, rasrättvisa och rasmässig jämlikhet?

– Nej, det är problematiskt på flera vis. Det är dels en olycklig översättning av engelskans “race” som tyvärr blir missvisande på svenska, säger Alice Bah Kuhnke.”

Förslag på olika raskategorier i Länsstyrelsens i Stockholm nya rapport Metoder som fungerar

Länsstyrelsens i Stockholm ”Vidga normen i praktiken”-projekt, som har haft fokus på att belysa och bekämpa diskriminering p g a ras i arbetslivet, sammanfattar ett antal erfarenheter och metoder som de deltagande organisationerna och utbildarna har delat med sig av i en ny rapport som bl a tar upp hur företag, myndigheter och organisationer kan fråga om olika raskategorier i medarbetar-, kund- eller brukarenkäter i enlighet med jämlikhetsdataprincipen om självidentifikation.

Metoder som funkar

Ny bok om den aktuella och kontroversiella frågan om raslig och etnisk mångfald i den svenska mediebranschen

Nu är Institutets för mediestudier nya bok ”Vitt eller brett. Vilka får ta plats i medier och på redaktioner?” även publicerad gratis som pdf-fil.

Boken är den första i sitt slag som tar ett helhetsgrepp på den både aktuella och kontroversiella frågan om raslig och etnisk mångfald i den fortfarande homogena svenska mediebranschen, d v s på en fråga som det har debatterats intensivt om på senare år.

I boken, som har Lars Truedson och Jonathan Lundqvist som redaktörer, hittas bidrag författade av Peter M. Dahlgren, Rouzbeh Djalaie, Roshanak Fatahian, Paul Frigyes, Karl-Arvid Färm, Heike Graf, Kerstin Gustafsson Figueroa, Jan Inge Jönhill, Malcom Kyeyune, Nicole Kavander, Sakine Madon, Arash Mokhtari, Sayaka Osanami Törngren, Hynek Pallas, Sofia Ulver och mig själv.

I boken framgår det bl a att av den svenska mediebranschens högsta makthavare och toppchefer – VD:ar, styrelseledamöter, ansvariga utgivare o s v – i samtliga stora och större svenska mediekoncerner, mediehus och nyhetsredaktioner (såsom bl a Bonniers, Schibsted, SVT, SR, Stampen/GP, TV4 o s v) är sammanlagt två födda utanför Europa – en är adopterad från Indien och en är invandrad från Australien (och sitter i svenska Discoverys styrelse) – och en född i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s en är en s k andragenerationere) och det handlar då om en person som har två föräldrar som har invandrat från Centraleuropa.


I mitt bidrag – ”Hur vet vi det vi inte kan mäta? Om svenska medievärldens paradoxala förhållande till mångfald” – kritiserar eller snarare attackerar jag den svenska mediebranschen för att å ena sidan vara den mest antirasistiska sfären i det svenska samhällslivet (i konkurrens med akademin och kulturvärlden) som talar sig varm för mångfald och just antirasism samtidigt som mediebranschen å andra sidan är emot att räkna, mäta, kartlägga och följa upp mångfalden p g a den närmast militanta och fr a utdaterade färgblinda antirasism som råder inom branschen och därmed fortsätter samma annars synnerligen antirasistiska samhällssfär att paradoxalt nog vidmakthålla sin egen homogenitet:


https://mediestudier.se/publikationer/vitt-eller-brett/?fbclid=IwAR0OaR4FTN3bOXNpcxayHJi4-2Z-w0CjCSzGQxaupIJwpTV8qmwOE9U6Ja4


”I framtiden är det antagligen så att debatten om mångfald inom den svenska mediebranschen kommer att fortsätta och troligen också trappas upp mot bakgrund av att andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund kan komma att utgöra en tredjedel av samtliga invånare i riket inom bara något decennium.

Särskilt de icke-vita journalister som är verksamma i branschen idag är väl medvetna om den, antagligen mycket extrema underrepresentation av sin demografiska kategori bland landets journalister, och än mer bland mediecheferna, samtidigt som medieföretagen och mediesverige hittills har vägrat att vare sig diversifiera registerdata eller börja ställa frågor om självidentifierad ras, etnicitet, religion och språk i olika medarbetarenkäter i enlighet med jämlikhetsdataprincipen.
Så länge vi fortsätter att sakna data, siffror och statistik om hur det verkligen ser ut vad gäller mångfald med avseende på ras och etnicitet inom den svenska medievärlden så kommer denna sektor att fortsätta att karaktäriseras av dels en fortsatt mycket positiv syn på mångfald, dels en total frånvaro av statistik om mångfald, och dels en fortsatt negativ syn på att mäta mångfald och i förlängningen en fortsatt de facto-underrepresentation av personer med utomeuropeisk bakgrund.”

Om att erhålla ett diplom

Igår erhöll jag ett klassiskt diplom av Per Han, som ligger bakom podden Osvenskheter (https://www.osvenskheter.se), ”för långt och ihärdigt arbete för Sverige och svenskhet då, nu och i framtiden” vilket gjorde mig både rörd och glad. Per (vars mor är från Sydkorea) har liksom jag ursprung i Sydkorea och därför har det tjusiga diplomet försetts med både Sydkoreas och Sveriges flaggor.

Enligt Per har jag bidragit väsentligen till att förändra Sveriges och svenskarnas syn på (internationell) adoption (d v s vad adoption egentligen innebär och hur fenomenet uppstod och vidmakthålls inklusive korruptionen inom adoptionsindustrin) och adopterade (d v s hur det går för de adopterade, hur de kan förstås teoretiskt-politiskt o s v) och på den svenska extremhögern och nazismen (genom att bl a ha grundat Expo och genom att ha kartlagt och publicerat namnen på 10 000-tals och åter 10 000-tals svenska högerextremister och nazister) och jag har också fått upp frågan om rasism mot (öst- och sydost)asiater och rasstereotyper av asiater på agendan i den svenska offentligheten liksom bidragit till att grunda och bygga upp ett specifikt svenskt kritiskt rasforskningsfält och även driva jämlikhetsdatafrågan i relation till bl a svenska muslimer och afrosvenskar.

Tack Per för diplomet och uppskattningen!

Om British Journal of Social Psychologys temanummer om ras och rasism 

Nu har British Journal of Social Psychologys temanummer om ras och rasism publicerats (i förväg). Numret innehåller följande artiklar varav Peter Wikström och jag ligger bakom den artikel som handlar om Sverige och om den svenska debatten om jämlikhetsdata och närmare bestämt om det svenska färgblinda antirasistiska fördömandet av jämlikhetsdata som varande en påstått rasistisk idé:

Shrikant, N., & Sambaraju, R. (2021) ”‘A police officer shot a Black man’: Racial Categorization, Racism, and Mundane Culpability in News Reports of Police Shootings of Black People in the United States of America”

West, K., Greenland, K.,& Laar, C. (2021). “Implicit racism, colour-blindness, and narrow definitions of discrimination: Why some White people prefer ‘All Lives Matter’ to ‘Black Lives Matter’”

Wikström, P., & Hübinette, T. (2021). ”Constructing equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colourblind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden”

Xie, Y., Kirkwood, S., Laurier, E., & Widdicombe, S. (2021). “Racism and misrecognition”

Ännu ett exempel på vad jämlikhetsdata syftar till och kan innebära rent konkret

Igår fyllde jag återigen i en enkätundersökning som ännu ett amerikansk universitetsförlag (d v s ett s k University Press) uppmanade mig att fylla i, i egenskap av att någon gång under de senaste åren ha publicerat en text i någon av förlagets tidskrifter eller i någon av förlagets böcker (d v s i form av en monografi eller i en antologi som förlaget har publicerat).


I kölvattnet efter ”BLM-året” 2020 har ett mycket stort antal av USA:s (liksom Storbritanniens och den övriga engelsktalande världens) olika högskolor och (deras) akademiska förlag valt att systematiskt försöka kartlägga den förmodade vita (super)dominansen bland forskarna (för så är det högst sannolikt i den engelsktalande världen liksom i västvärlden i övrigt inklusive i Sverige) med hjälp av enkätundersökningar som utgår från jämlikhetsdataprincipen.


Detta är då den tredje engelskspråkiga enkätundersökningen som just jag fyller i på kort tid och jag är övertygad om att ett stort antal svenska forskare (en hel del svenska forskare publicerar sig ju numera i engelskspråkiga tidskrifter och på engelskspråkiga förlag) har erhållit samma eller liknande enkätundersökningar efter ”BLM-året” 2020 som har syftat till att försöka kartlägga andelen icke-vita forskare bland förlagets (och dess tidskrifters och böckers) författare.


Denna typ av enkätundersökningar anses då vara något av det yppersta beviset på att den engelsktalande världen är både ”genomrasistisk” och ”identitetspolitisk” och fullständigt ”rasfixerad” MEN i ett medföljande mejl från universitetsförlaget ifråga står det då uttryckligen att denna enkätundersökning är helt och hållet 1, frivillig 2, anonym 3, baserad på självidentifiering (d v s jag hade t ex utan några som helst problem, och utan några som helst påföljder, kunnat ange att jag är vit eller något annat).


Vidare anges det explicit att denna enkätundersökning ENBART har som syfte att försöka kartlägga mångfalden och representationen helt och hållet av jämlikhetsskäl. Och naturligtvis frågas det också om bl a ålder, könsuttryck, sexuell läggning och funktionsvariation mm.


Svårare än så här är m a o inte jämlikhetsdata trots alla antirasistiska svenskars fruktan för, vrede inför och t o m hat mot jämlikhetsdata och att som jag svara och fylla i att jag både råkar se ut som en (sydost- och öst)asiat när någon som inte känner mig ser mig ”på stan” och i det offentliga rummet så fort jag lämnar mitt hem och stiger utanför dörren samtidigt som att jag beter mig som en (vit majoritets)svensk verkar inte vara något problem alls – åtminstone inte i denna amerikanska enkätundersökning.

Ny studie om den svenska debatten om jämlikhetsdata i British Journal of Social Psychology

Ny studie om den svenska debatten om jämlikhetsdata i British Journal of Social Psychology. Artikeln undersöker den debatt om jämlikhetsdata och ras som ägde rum i Sverige på Twitter och i media i mars 2019 och som utvecklade sig till ett drev mot riksdagsledamoten Leila Ali Elmi (mp).

Artikeln ingår i det av Vetenskapsrådet finansierade forskningsprojektet ”Det svenska r-ordet: Användningar av och förhandlingar om termerna ras och rasism i samtida svensk internet- och sociala medier-baserad kommunikation”, som Peter Wikström och jag genomför tillsammans vid Karlstads universitet.

I studien kommer vi fram till att den svenska färgblinda anti-ras-attityden, som säger att det är fel att tala om ras omöjliggör ett samtal om jämlikhetsdata just i Sverige och därigenom också alla försök att mäta den svenska rasojämlikheten med hjälp av jämlikhetsdata.

Inga artiklar i pressen (ledarstick, debattinlägg o s v) och ett mycket litet antal Twitter-inlägg (s k tweets) var för jämlikhetsdata i den jämlikhetsdatadebatt som utspelade sig i mars månad 2019 medan den absoluta majoriteten omvänt var emot jämlikhetsdata, fördömde jämlikhetsdata och jämförde jämlikhetsdata med den tyska nationalsocialismen och Förintelsen, med Jim Crow-systemet i den amerikanska Södern, med den svenska rasbiologin, med apartheidregimen i södra Afrika och sist men inte minst med ren och skär rasism.

https://bpspsychub.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/bjso.12495?af=R

”Equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colour-blind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden

This study concerns discursive mobilisations of race and racism in the Swedish debate on equality data, in the case of a controversial statement made by a Swedish Green Party MP. In March 2019, female Muslim MP Leila Ali Elmi argued publicly for introducing equality data in Sweden, in opposition to prevailing colour-blind and antiracialist norms. Her statement was controversially formulated in terms of ‘registering’ people ‘by race’, leading to forceful criticism in the mainstream press and on social media, particularly on Twitter. In a material representing this criticism, we analyse discourse participants’ argumentative strategies, focusing on mobilisations of race and racism as acts of subject positioning, performative of a moral identity. Participants positioned themselves as morally righteous, liberal antiracists by virtue of their own antiracialism (Goldberg, 2009, The threat of race. Wiley-Blackwell, Hoboken, NJ) and colour-blindness (Bonilla-Silva, 2010, Racism without racists. Rowman & Littlefield, Lanham, MA), while constructing equality data as a racist practice, and as a threat to a liberal order. They also constructed advocates of equality data, and specifically Ali Elmi herself, as being irrational race ideologues, to be morally condemned for espousing a return to racial thinking comparable to that of German Nazism or scientific racism. The findings point to the exceptional status and character of what we call a colour-blind antiracialism in Sweden, and further show how far ‘liberal arguments for illiberal ends’ can go in reinforcing a moral status quo and counteracting antiracist reform.”