Kategori: jämlikhetsdata

Den gångna veckan har bjudit på flera ”tecken i tiden” för min del

Ibland kan en enda vecka bjuda på flera ”tecken i tiden” på en och samma gång (d v s under just samma vecka):

I veckan bad SVT för första gången någonsin åtminstone mer eller mindre om ursäkt för att återigen ha spridit rasstereotyper av asiater på bästa sändningstid (i samband med Idrottsgalan) efter att under årtionden både ha producerat och sänt närmast otaliga exempel på rasstereotyper av asiater och framför allt och inte minst ha hyllat och försvarat desamma. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att enskilda personer i Sverige med fr a asiatisk bakgrund inklusive mig själv under åratal har kritiserat just SVT för att massprida rasstereotyper av asiater och därigenom legitimera anti-asiatisk rasism. För något år sedan bad också DN om ursäkt för att ha tryckt och spridit en s k ”gulinghumor”-bild så nu är det bara att hoppas att denna nya syn på rasstereotyper av asiater håller i sig framöver. 

I veckan har både de svenskspråkiga historikerna vid finlandssvenska Åbo akademi och historikerna vid Stockholms universitet bjudit in mig oberoende av varandra och frågat om jag vill komma och presentera och berätta om min forskning om ras i ett svenskt sammanhang och då är jag ju inte ens någon historiker. I båda fallen handlar det om att forskare och fr a doktorander verkar ha önskat att de sagda institutionerna ska bjuda in just mig. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att jag sedan flera år tillbaka har hamnat utanför större delen av den antirasistiska forskarvärlden p g a alla konflikter med densamma och det känns därför lite speciellt att bli inbjuden till dessa båda lärosäten (och återigen oberoende av varandra) under en och samma vecka. För bara några år sedan hade det inte setts som särskilt ”politiskt” accepterat att göra det och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på mig håller i sig framöver.

I veckan har jag haft möten med Ernst & Young och stiftelsen Allbright och i båda fallen angående jämlikhetsdatafrågan samt hållit en gästföreläsning på Karolinska institutet som också den handlade om jämlikhetsdata samt deltagit i Göteborgs-Postens och dess ledarredaktör Adam Cwejmans podcast där vi bl a diskuterade frågan om jämlikhetsdata med anledning av att det är 10 år sedan som rasfrågorna började debatteras i den svenska offentligheten (i form av den s k REVA-debatten 2013). För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att de allra flesta antirasister i Sverige inklusive merparten av den antirasistiska forskarvärlden är emot jämlikhetsdata men samtidigt har intresset för frågan växt på senare tid trots det starka antirasistiska motståndet mot jämlikhetsdata. Det finns i skrivande stund kort och gott en skapligt god möjlighet att jämlikhetsfrågan snart får sitt stora genombrott i Sverige och återigen trots det starka antirasistiska motståndet och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på jämlikhetsdata håller i sig framöver.

Nominerad till utnämningen ”hållbarhetsmäktigast 2023” av magasinet Aktuell hållbarhet

Fick tidigare i veckan veta att jag finns med på magasinet Aktuell hållbarhets lista över personer som magasinet har valt ut och som dess läsare uppmanas att rösta på för att utse ”hållbarhetsmäktigast 2023” och detta är då en utnämning som Aktuell hållbarhet står bakom.

Det handlar då om den sociala hållbarhetsaspekten i just mitt fall och konkret om att jag under många år har engagerat mig i jämlikhetsdatafrågan och hjälpt ett mycket stort antal organisationer, föreningar, myndigheter, kommuner, koncerner, företag o s v att arbeta med denna fråga och på min ”CV” i denna fråga hittas bl a stora föreningar och fackförbund, flera stora myndigheter och Sveriges tre största kommuner samt flera multinationella svenska företag m fl.

Det ska samtidigt sägas att jag är väl medveten om att jag både är en solitär och en s k enfant terrible i ett svenskt antirasistiskt sammanhang då nästan alla svenska antirasister, och både de som står till höger och de som står till vänster, är emot jämlikhetsdata i den svenska färgblinda antirasismens namn då jämlikhetsdata anses handla om ”ren registrering” och om att staten ska upprätta ett ”rasregister” och ”registrera” exempelvis alla muslimer, svarta, romer, judar, samer eller finsktalande (vilket är osant), om något som både är ”fullständigt oetiskt” och ”fullständigt olagligt” (vilket är osant) och fr a om något som är ”genomrasistiskt” och som ”reproducerar rasism” (vilket inte heller stämmer).

I november ifjol publicerade exempelvis Edda Manga, Mattias Gardell, Alireza Behtoui, René León Rosales och Alexander Ekelund boken ”Att mäta rasism” vars samlade budskap just är att det är fel att praktisera jämlikhetsdata såsom jämlikhetsdata praktiseras i bl a den engelsktalande världen och såsom bl a FN och EU begär att Sverige ska göra p g a att det anses ”reproducera rasism” när frågor om exempelvis ras, etnicitet, religion eller språk finns med i självsvarsformulär som bygger på principerna om självidentifikation, anonymitet och frivillighet.

Sveriges antirasister och inte minst landets antirasistiska forskare är m a o och kort och gott fortfarande emot jämlikhetsdata p g a en ultraradikal och hypermilitant antirasism som i den svenska färgblindhetens namn menar att allt tal om ras innebär detsamma som att ”reproducera rasism”.

Sedan ett år tillbaka är även Miljöpartiet officiellt för jämlikhetsdata

Blev idag kontaktad av en person som tillhör Miljöpartiet, som upplyste mig om att partiet antog ett program för social rättvisa på en digital konferens som ägde rum i oktober 2021 där frågan om jämlikhetsdata också kom med tack vare Mariam Salem från MP i Umeå som jag till och från har haft kontakt med angående bl a denna fråga.

När den svenska färgblinda antirasismen återigen tror att jämlikhetsdata handlar om rasregister

I veckan har medlemmar av FN:s expertgrupp rörande rasdiskriminering inom rättsväsendet (d v s FN:s Expert Mechanism to Advance Racial Justice and Equality in the context of Law Enforcement) besökt Sverige på uppdrag av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Delegationen som besökte Sverige leddes av den sydafrikanska domaren Yvonne Mokgoro och expertgruppen kritiserar nu Sverige för att fortsätta att vägra föra statistik om landets olika minoriteter (d v s jämlikhetsdata) vilket gör det fortsatt omöjligt att veta vilka grupper i det svenska samhället som drabbas av diskriminering och därmed också omöjligt att bekämpa densamma.

I en intervju med Expressens Erik Göthlin hävdar Caroline Olstedt Carlström, som är ordförande för Forum för dataskydd, att FN vill registrera alla invånare i Sverige utifrån ras och etnicitet. Detta är också Sveriges officiella tolkning liksom flertalet svenska antirasisters tolkning – d v s både svenska staten och de svenska antirasisterna (och både de som står till höger och till vänster) tror att FN vill tvinga Sverige att registrera exempelvis alla judar, romer, svarta eller muslimer i landet.

Tyvärr tror t o m svenska forskare att jämlikhetsdata handlar om rasregistrering och om ett rastänkande, d v s de allra flesta svenska forskare – och framför allt de antirasistiska svenska forskarna – tror att jämlikhetsdata kort och gott är en genomrasistisk företeelse som FN vill tvinga på oss antirasistiska svenskar.

Det FN vill att Sverige ska göra är att i enkät- och självsvarsformulärform börja fråga invånarna i landet hur de identifierar sig själva utifrån exempelvis ras, etnicitet eller religion och detta sker då på ett både anonymt och frivilligt sätt, så att det blir omöjligt att spåra vem som har svarat vad, och var och en ges rätten att få kategorisera sig själv. Det är det som inom både FN- och EU-sammanhang kallas för jämlikhetsdata och det är just det som FN:s expertgrupp kräver att Sverige ska börja praktisera.

Så länge Sverige och svenskarna fortsätter att i den färgblinda antirasismens namn tro att FN försöker tvinga Sverige att införa ett rasregister så kommer vi aldrig att få bukt med diskrimineringen – d v s utan några siffror så är det helt omöjligt att ens veta hur diskrimineringen ser ut och än mer fullständigt omöjligt att ens försöka bekämpa densamma.

”FN:s råd för mänskliga rättigheter anklagar Sverige för att vara ett land med systematisk rasism och menar att Sverige måste höja insatserna i sitt arbete mot rasism.

Experterna som deltog i ett fem dagar långt besök i landet uttrycker oro över Sveriges ”ovilja” att samla in uppgifter kring etnicitet – vilket strider mot lagen.

– Det skulle kräva en lagändring, säger Caroline Olstedt Carlström, expert på dataskydd och informationssäkerhet.”

https://www.expressen.se/nyheter/fn-anklagar-sverige-systematisk-rasism

”Expertgruppens resa till Sverige ägde rum den 31 oktober till 4 november.

”Expertpanelen är tillsatt för att undersöka brott mot mänskliga rättigheter i samband med brottsbekämpning kopplat till personer med afrikansk bakgrund”, skriver OHCHR, FN:s råd för mänskliga rättigheter, i ett pressmeddelande.

De tre experterna samlade in information om det svenska rättssystemet och satt i möten med representanter för såväl regering som riksdag, liksom med myndigheter. Expertpanelen utförde också flera intervjuer med personer i utsatta områden.

Enligt det pressmeddelande som publicerades av OHCHR under fredagen och som sammanfattar besöket så borde Sverige öka sina insatser för att bekämpa systematisk rasism. Expertgruppen säger att man ”förstår att det finns en historisk känslighet kring etniska uppdelningar i landet” men att man samtidigt är ”djupt orolig över oviljan att samla in data uppdelad efter etnicitet i Sverige”. 

– Insamling, publicering och analys av data efter ras eller etniskt ursprung i alla aspekter av livet, särskilt när det gäller interaktioner med brottsbekämpande myndigheter och rättsväsendet, är en viktig del för att kunna bedöma reaktioner på systematisk rasism, säger Yvonne Mokgoro, ordförande för FN:s oberoende panel för rasrättvisa och brottsbekämpning, i ett pressmeddelande.

– Sverige måste samla in och använda dessa data för att bekämpa systematisk rasism, fortsätter Mokgoro.

Men förslaget går inte ihop med den lagstiftning som finns. Tvärtom är det normalt förbjudet att behandla känsliga personuppgifter som avslöjar exempelvis etnicitet. Det säger Caroline Olstedt Carlström, som bland annat är expert på GDPR och ordförande för Forum för dataskydd.

– Det är förbjudet att behandla uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, säger Caroline Olstedt Carlström, som samtidigt uppger att det finns vissa undantag.

– Här finns inte stöd för att kartlägga personer. Problemet är också att man tangerar risken för diskriminering beroende på vilka effekterna kan bli för de enskilda som registreras, även om syftet är vällovligt, fortsätter hon.

Enligt expertgruppen vittnade de ”rasifierade grupper” som man talat med om en förtryckande polisnärvaro, rasprofilering och poliser som stoppade dem godtyckligt. Experterna menar att svensk polis fokus borde ligga på att återställa sitt förtroende hos de grupperna. Expertgruppen kritiserar också vad man hävdar är en ”överdriven användning” av isolering i såväl häkte som fängelse. 

– Det tycks råda en diskrepans, där man från polisens sida upplever att det råder ett förtroende mellan dem själva och de grupper man övervakar. Men när vi besökte rasifierade områden och talade med personer som bodde där upptäckte vi att de inte hade något – eller bara lite – förtroende för polisen, säger Yvonne Mokgoro till TT.”

Reportage om jämlikhetsdatafrågan

Dagens Industris Jenny Stiernstedt och Aktuell Hållbarhets Pernilla Strid skriver idag om jämlikhetsdatafrågan med anledning av en kartläggning av de största svenska börsbolagen som visar att endast 19% av dem har en styrelseledamot med utomeuropeisk bakgrund. Tyvärr är motståndet mot att mäta och räkna mångfald större i Sverige än i flertalet andra länder p g a den rådande färgblinda antirasismen samtidigt som fler är för mångfald i Sverige än i flertalet andra länder.

Svenskarna är m a o mer antirasistiska än något annat folk på jorden men samtidigt mer emot att mäta och räkna mångfald än andra folk i världen, d v s svenskarna är för minoriteter av alla de slag men samtidigt emot att dela upp invånarna i olika subkategorier och benämna desamma.

Jämlikhetsdata uppfattas av antirasister på både höger- och vänsterkanten som att staten ska skapa ett slags rasregister och t ex registrera samtliga homosexuella, kurder, muslimer eller arabisktalande när det i själva verket handlar om anonyma och frivilliga enkäter som bygger på självidentifikation.

”Förutom att redovisa de data som de faktiskt tar fram om den etniska mångfalden i sina bolag borde storbankerna även komplettera med bredare mätningar, menar experter.”

https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/social-hallbarhet/kritiken-om-etniska-mangfalden-darfor-racker-inte-bankernas-matmetoder

”De fyra storbankerna underlåter att redovisa hur stor andel av de anställda som har utländsk bakgrund, trots att det är en statistik de faktiskt tar fram med hjälp av SCB, visar Di:s och AH:s kartläggning. Men att redovisa denna statistik skulle ändå inte vara tillräckligt, menar experter. 

 – Det som gör att SCB-metoden inte blir optimal är att två vanliga diskrimineringsgrunder på svensk arbetsmarknad är kopplade till hudfärg och icke svenskklingande namn. Det är svårt att prata om hudfärg när man tittar på personnummer, sa Amanda Lundeteg, vd för Allbright, tidigare till Aktuell Hållbarhet. 

I takt med att tiden går kommer vi dessutom ha allt fler icke-vita svenskar som inte fångas in av SCB:s definition av utländsk bakgrund, det vill säga de är varken utrikes födda eller har föräldrar som är det. 

Enligt Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet, vore det optimalt om svenska banker och företag utöver SCB också använde sig av det som kallas för jämlikhetsdata.

– Det gör att man får en bättre uppfattning om hur människor själva ser på sig själva. I stället för att det bara är baserat på ursprungsland, säger han. 

I den engelsktalande världen använder man sig av just jämlikhetsdata hela tiden, påpekar han. Ett skäl för svenska banker att göra det är just det internationella perspektivet.

– Jämlikhetsdata är här för att stanna. Utomstående aktörer kommer allt oftare att fråga svenska aktörer hur det ser ut. När det inte finns såna siffror kommer det att framstå som konstigt.

I Sverige är jämlikhetsdata något som anses känsligt och till och med kontroversiellt. Men det handlar inte om att registrera folk utifrån deras bakgrund, påpekar Tobias Hübinette. Centralt är att mätningarna sker frivilligt och är anonyma. 

– I Sverige har vi en självbild av att vara icke-rasister och inkluderande. Då är det bekvämt att bara mäta kön, för där ser det ganska bra ut. I andra länder är det inte känsligt på något sätt med jämlikhetsdata, säger han. 

Vi har frågat de svenska storbankerna om de använder jämlikhetsdata. Bara Nordea uppger att de använder jämlikhetsdata för att mäta etnicitet, däribland språk och medborgarskap. 

”Vi kartlägger flera perspektiv och förutom kön tittar vi också på åldersfördelning. När det gäller etnisk bakgrund använder vi oss av SCB möjlighet att behandla anonymiserad data”, svarar Nordea.

När AH och Di återkommande ber om förtydliganden kring bankens användning av jämlikhetsdata för mätning av etnicitet har vi svårt att få fram tydliga svar.

”Vi registrerar självklart inte våra medarbetares andra bakgrunder/tillhörigheter såsom funktionsvariationer, religion, sexuell läggning med mera. Men det betyder inte att vi inte mäter. För att mäta dessa perspektiv använder vi oss av kvalitativ data”, skriver Nordea i ett av många mejl. 

Banken framhåller också att man följer upp att medarbetarna känner sig rättvist behandlade och att de ges lika möjligheter oavsett kön, könsidentitet, ålder, funktionsvariationer, etnisk bakgrund, sexuell läggning och religiös tillhörighet.  

Swedbank svarar att de använder ”all tillgänglig data, mestadels gällande kön och ålder, för att analysera och följa jämställdheten i organisationen.” 

Men på frågan om de regelbundet mäter andelen anställda med utländsk bakgrund svarar Swedbank nej.

Från Handelsbanken kommer ett sammanfattande svar om hur man jobbar med inkludering och mångfald men inget svar på om man använder sig av jämlikhetsdata.

 SEB svarar ett tydligt nej på frågan om de använder sig av jämlikhetsdata.

”Vi har vägt in många olika perspektiv gällande om vi ska börja mäta jämlikhetsdata och bestämt att vi för närvarande ej mäter”, svarar banken.

När Di och AH skickar en skriftlig följdfråga och ber SEB vidareutveckla varför man inte använder sig av jämlikhetsdata avböjer banken att ge något ytterligare svar. 

Yamam Al-Zubaid undervisar i jämlikhetsdata på juridiska institutionen vid Stockholms universitet och ingick 2015–2016 i en europeisk expertgrupp för jämlikhetsdata som arbetade på uppdrag av EU-kommissionen. 

Han är författare till DO:s rapport om jämlikhetsdata och kom förra året ut med en vägledning kring användningen av jämlikhetsdata i arbetslivet med fokus på etnisk tillhörighet, som han skrev på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm.

– Den traditionella definitionen av jämlikhetsdata är att det är kvantitativa eller kvalitativa uppgifter som går att disaggregera, alltså bryta ner, i termer av diskrimineringsgrunder. När det gäller kön och ålder är det helt oproblematiskt. 

Grundutmaningen för arbetsgivare i Sverige är att ta fram uppgifter som inte är tillgängliga på ett enkelt sätt, säger han. 

Medan arbetsgivare i Storbritannien använt sig av ett flertal kategorier inom området etnicitet, som ingår i folkbokföringen, så måste man i Sverige själv ta fram kategorier för att via enkäter få fram data om etnicitet.

– Så länge man följer den metodik som GDPR har redan inbyggd ska man inte möta lagtekniska problem.”

Nu har ännu en enkätundersökning publicerats som bygger på jämlikhetsdatametoden


I det tysta sker ett allt större genombrott för jämlikhetsdatafrågan – nu har även branschföreningen Byggcheferna använt sig av denna metod:

”Trots att samhällsbyggnadssektorn är en av de hårdast drabbade branscherna när det gäller arbetskraftsbrist, är befolkningsgrupper som exempelvis homosexuella män och människor med annan etnisk identitet än svensk är kraftigt under­representerade bland cheferna i samhällsbyggnadssektorn. Det visar en kartläggning från branschföreningen Byggcheferna, genomförd i samarbete med Allbright och Novus.

– Nu vet vi och tyvärr kan vi konstatera att vi inte är en bransch som representerar hela samhället eller tillvaratar kompetensen i hela befolkningen, säger Jeanet Corvinius, ordförande i Byggcheferna.

Kartläggningen visar att följande grupper är underrepresenterade bland cheferna i samhällsbyggnad:

Att olika grupper ur samhället är underrepresenterade bland cheferna är allvarligt, menar Jeanet Corvinius.

– Det en viktig signal om att vi riskerar missa kompetenta chefer. Men det innebär också i förlängningen att vi riskerar missa kompetens, kreativitet och perspektiv i alla andra yrkesgrupper i branschen eftersom chefer är de som rekryterar medarbetare, inte minst ur sina egna personliga nätverk, säger hon.

Kartläggningen omfattar alla sju lagstadgade diskrimineringsgrunder och är genomförd i samarbete med stiftelsen Allbright och Novus. Den bygger på en metod kallad jämlikhetsdata som baserar sig på frivillighet, anonymitet och självidentifikation.

Paradoxen med stor brist på personal i många yrken samtidigt som det råder hög arbetslöshet är en av de största utmaningarna i vår tid. Samhällsbyggnad är en av de värst drabbade. Sverige behöver bygga tusentals bostäder men kämpar för att hitta arbetskraft.

– Mot den bakgrunden har vi helt enkelt inte råd att riskera att fördomar, diskriminering och machokultur gör att vi väljer bort arbetskraft, säger Jeanet Corvinius.”

Om Sveriges första folkräkning på över 40 år

Tack Ibrahim Baylan (som f ö var Sveriges första minister med utomeuropeisk bakgrund):

Detta är ett gyllene tillfälle att få fram data över ojämlikheten och segregationen på en helt annan (detalj)nivå än den vi har tillgång till idag om denna kommande svenska folkräkning genomförs på basis av relevanta och aktuella bakgrundsfrågor (d v s såvida SCB , myndighetsvärlden och regering och riksdag vågar bryta med den färgblinda antirasistiska aversionen mot jämlikhetsdata) och inte minst då dagens svenska offentliga statistik, som är helt och hållet baserad på folkbokföringsregistret, missar ett flertal variabler och faktorer som går att översätta med diskrimineringsgrunderna.

Konkret skulle denna folkräkning exempelvis potentiellt kunna få fram hur hög andel av exempelvis de svenska muslimerna eller de svenska romerna som är låginkomsttagare eller bor trångbott, hur hög andel av hbtq-gruppen som är arbetslösa eller hur hög andel av invånarna med funktionsvariationer som är varaktigt fattiga.

Sedan är det tyvärr ett faktum att i flertalet av landets miljonprogramsområden så bor det de facto minst 15-20% fler invånare i jämförelse med de som officiellt är folkbokförda där. Den uppgivna folkmängden i t ex Fittja, Gårdsten, Rosengård, Vivalla, Skäggetorp eller Kronoparken är m a o grovt underskattad.

Omvänt kan det vara så att åtminstone 10-15% av invånarna i de majoritetssvenskdominerade innerstäderna och villa- och radhusområdena vilka är folkbokförda där egentligen inte befinner sig där alls i praktiken eller i varje fall mycket sällan då de befinner sig utomlands eller disponerar ett flertal bostäder på en och samma gång. I bl a Stockholms innerstad står möjligen i vissa områden hela en femtedel av alla bostadsenheter ”tomma” mestadels p g a det.

Allt ovanstående kommer förhoppningsvis att framgå i denna folkräkning som även med mycket stor sannolikhet kommer att visa att kanske 8-10% av majoritetssvenskarna sällan befinner sig i riket utan de bor utomlands i bl a Spanien, Florida, Norge eller Thailand medan ”omvänt” 10 000-tals utomeuropéer befinner sig inom rikets gränser av en mängd olika anledningar utan att de är folkbokförda här.

Detta innebär t ex bl a att huvudstaden Stockholm och hela huvudstadsregionen numera i praktiken domineras av minoritetsinvånare även om folkbokföringsregistret säger något annat (ca 45% av storstockholmarna har just nu officiellt någon form av utländsk bakgrund men sannolikt handlar det om över 50% borträknat alla majoritetssvenskar som befinner sig utomlands eller på annan plats i riket och inräknat alla utomeuropéer som befinner sig i den svenska huvudstaden utan att vara folkbokförda där).

https://www.dn.se/sverige/baylan-tryckte-fel-krav-pa-folkrakning-antogs

”Oppositionens krav på tillkännagivande om en folkräkning vann med 141 röster mot 140 och Ibrahim Baylan var den ende av de närvarande socialdemokratiska ledamöterna som röstade med oppositionen. Baylan bekräftar, genom partiets presstjänst, att han tryckte fel under en lång votering med många punkter. Därför gick kravet igenom, trots att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet motsatte sig kravet. Ett tillkännagivande är inte absolut tvingande för en regering att följa, men den bör ändå agera på något sätt för att visa att den bryr sig om vad riksdagen har uttalat.

Eftersom det är så kort tid fram till riksdagsvalet lär regeringen inte hinna börja ordna med en folkräkning. Den senaste omfattande folkräkning som genomförts gjordes för över 40 år sedan.

För elva år sedan gjordes också en, men den var baserad enbart på uppgifter som finns i offentliga register. Kravet på en folkräkning ställdes i flera motioner från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. De anser att det vore ett bra sätt att upptäcka fel i registren över folkbokförda, att komma till rätta med trångboddhet samt som medel för att motverka bidragsbrott och parallella samhällen.”

Om en uppsats om jämlikhetsdatafrågan

Att citeras av andra forskare i all ära men för mig har jag fr a alltid uppskattat när unga vuxna gör det – d v s när studenter gör det i sina självständiga arbeten, uppsatser och avhandlingar – för även om det har betydelse att 60- och 70-åriga docenter och professorer citerar ens publikationer så betyder det ändå mer inför framtiden att 20- eller 30-åringar gör det.

I början av året försvarade en student i idéhistoria vid Södertörns högskola sin kandidatuppsats som nu uppenbarligen har blivit godkänd, då den nyligen publicerades i DiVA (som ska utläsas som Digitala Vetenskapliga Arkivet), och som behandlar jämlikhetsdatafrågan i Sverige. I uppsatsen är mitt namn omnämnt vid ett 40-tal tillfällen vilket måste sägas vara aningen utöver det vanliga även om det finns ett antal doktorsavhandlingar som har lagts fram under de senaste åren där mitt namn dyker upp vid ett 50-tal tillfällen. 

Uppsatsen är också en av de första svenskspråkiga akademiska texterna där Peter Wikströms och min artikel ”Equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colour-blind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden” citeras (som publicerades 2020 i British Journal of Social Psychology).

Uppsatsen får mig slutligen också att tänka på att ämnet idéhistoria vid Södertörns högskola tidigare leddes av Crister Skoglund, som jag till och från hade kontakt med ända sedan 90-talet, och som tyvärr gick bort alldeles nyligen. Crister liksom dennes kollega Lena Lennerhed stöttade mig på distans när jag var student vid Stockholms universitet och skrev en magisteruppsats i koreanska om den svenska Koreabilden (som en orientalisk fantasi), och som jag även bjöds in att lägga fram vid ämnesseminariet och Crister uppmuntrade mig sedermera att fortsätta att studera den svenska adoptionsfrågan.

Det antirasistiska Sverige kraftsamlar än en gång för att attackera EU p g a att EU använder sig av rasbegreppet och förespråkar jämlikhetsdata

Det fanatiskt antirasistiska Sverige och de fanatiska antirasistiska svenskarna kraftsamlar än en gång för att attackera det genomrasistiska EU p g a att EU använder sig av rasbegreppet och förespråkar jämlikhetsdata:

I skuggan av det pågående kriget har de svenska EU-parlamentarikerna mobiliserat över partigränserna mot EU:s användning av ordet ras och mot EU:s förespråkande av jämlikhetsdata. 

De svenska partierna som är företrädda i EU-parlamentet vill därmed återigen (be)visa att Sverige och svenskarna är världens mest antirasistiska land och folk.

De svenska politikerna och partierna är t o m emot ordet ras när det används i form av olika böjningsformer och i olika ordsammansättningar såsom ”rasmässig” och ”rasrättvisa”.

Samtidigt bygger denna hyperradikala och ultramilitanta svenska antirasistiska vrede för att inte säga hat mot ordet ras i sig och mot allt vad jämlikhetsdata heter på ett grovt och fullständigt felaktigt missförstånd:

EU är inte för ett klassiskt kolonialt och ”vetenskapligt” rastänkande såsom svenskarna tror utan liksom i stort sett hela världen gör utanför den svenskspråkiga gemenskapen så använder sig EU liksom FN, Europarådet o s v av termen ras för att kunna identifiera, uppmärksamma och om möjligt motarbeta rasdiskriminering.

Och EU kräver inte att Sverige ska registrera vilka invånare i Sverige som t ex är svarta i det svenska folkbokföringsregistret: Jämlikhetsdata har inget med register eller registrering att göra och är inte förbjudet på något sätt enligt svensk lag utan det handlar om att fråga hur människor själva identifierar sig i form av anonyma och frivilliga enkäter och självsvarsformulär som bygger på självkategorisering och där det bl a går att fråga om raslig självidentifikation.

Återigen gör sig Sverige och svenskarna med andra ord till åtlöje i EU-, överstatliga och internationella sammanhang genom att i den fanatiska svenska färgblinda antirasismens namn kraftsamla och mobilisera mot rena hjärnspöken i form av ordet ras och jämlikhetsdata.

https://www.europaportalen.se/2022/03/eu-utskott-vill-ha-statistik-om-raser

”Europaparlamentets kulturutskott har föreslagit att EU och medlemsländerna ska överväga att samla in data om människor utifrån rastillhörighet. I Sverige är det dock förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung.

På tisdagen ska Europaparlamentet ta ställning till en rapport från kulturutskottet som, för att bättre kunna bekämpa rasism, bland annat vill att medlemsländerna ska överväga möjligheten att samla in och dela upp data om människor utifrån ras.

Europaparlamentariker Abir Al-Sahlani vänder sig emot diskussionen om raser.

– Vi har endast en mänsklig ras och jag hoppas att de ändrar [i texten], säger Abir Al-Sahlani (C) och påpekar att den liberala partigruppen RE har begärt att rapporten inte ska prata om raser.

– Generellt sätt är rapporten ganska bra och lyfter viktiga aspekter. Det vore synd om den föll på sådana dumheter, säger hon och hoppas att de sista förhandlingarna om texten ska ta bort problematiska ord och begrepp.

I rapporten förekommer uttryck som rasrättvisa, rasmässig jämlikhet och rasmässig mångfald. Det är dock inget som Abir Al-Sahlani stödjer.

– Det här är inte USA där man talar om sådana termer. För mig handlar det om jämlikhet mellan olika grupper. Det är bättre att tala om rasifierade communities eller etniska minoriteter, inte olika raser, säger Abir Al-Sahlani.

Från socialdemokraterna säger gruppledaren Heléne Fritzon att EU måste respektera nationell lagstiftning som i flera länder förbjuder behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etnisk ursprung.

– Vi måste bekämpa rasismen som finns i vår union, att föra statistik över etnisk bakgrund riskerar att diskriminera snarare än att stoppa rasismen, Heléne Fritzon.

Alice Bah Kuhnke (MP) ser däremot bristen på statistik som ett problem.

– Brist på korrekt och relevant statistik står i vägen för att  EU och dess medlemsstater ska kunna övervaka tillståndet för jämlikheten och analysera omfattningen av den intersektionella diskriminering i Europa. Allt beslutsfattande måste bygga på tillförlitlig statistik, utan denna riskerar stora grupper att osynliggöras. Självklart måste den data som samlas in vara anonymiserad, och bygga på frivillighet och samtycke med de enskilda individerna, säger Kuhnke. 

Stödjer du användning av begrepp som ras, rasrättvisa och rasmässig jämlikhet?

– Nej, det är problematiskt på flera vis. Det är dels en olycklig översättning av engelskans “race” som tyvärr blir missvisande på svenska, säger Alice Bah Kuhnke.”

Förslag på olika raskategorier i Länsstyrelsens i Stockholm nya rapport Metoder som fungerar

Länsstyrelsens i Stockholm ”Vidga normen i praktiken”-projekt, som har haft fokus på att belysa och bekämpa diskriminering p g a ras i arbetslivet, sammanfattar ett antal erfarenheter och metoder som de deltagande organisationerna och utbildarna har delat med sig av i en ny rapport som bl a tar upp hur företag, myndigheter och organisationer kan fråga om olika raskategorier i medarbetar-, kund- eller brukarenkäter i enlighet med jämlikhetsdataprincipen om självidentifikation.

Metoder som funkar