Kategori: brottsutsatthet

Påmindes idag om den nazistiske ”varulven” Åke J. Eks sista operation som riktade sig mot mig

Intervjuades idag av en dansk journalist angående min relation till framlidne Åke J. Ek som jag själv har utnämnt till Sveriges meste/värste varulv och denna term används här för att beteckna de nazister som fortsatte kampen efter 1945 och i Eks fall ända fram till sin död 2011.

Intervjun handlade fr a om att Ek och hans krets bestående av gamla krigsveteraner från Finlands olika krig, f d SS-soldater och allsköns högerextremister av det yngre slaget kontaktade en kriminell aktör i Storstockholm under senvåren 2007 och lovade denne 200 000 kr om han och hans gäng såg till att jag hamnade bakom ”lås och bom” under många års tid. 

Beställningen gick ut på att jag skulle dömas för ett antal anlagda bränder hemma hos bl a min före detta handledare och min före detta prefekt vid Stockholms universitet samt på den institution som jag hade studerat och doktorerat vid. Bränderna skulle den kriminelle aktören och dennes gäng stå för och de skulle sedan också se till att jag skulle åka dit för desamma genom att lämna spår och bevismaterial i direkt anslutning till brottsplatserna som kunde knytas till mig.

Det fanns flera orsaker till detta och bl a handlade det om att jag hade lyckats lura mig in på f d WACL:s (World Anti-Communist Leagues) högkvarter i Seoul i Sydkorea genom att offra X antal kronor och ta in på Seouls finaste hotell och därefter medelst lögner och en del teaterknep lyckats övertala den dåvarande generalsekreteraren för WACL att öppna WACL:s svenska avdelnings arkiv för mig som jag helt sonika kopierade av och därefter publicerade jag namnen på alla de svenskar som varit aktiva i WACL-sammanhang varav flera var moderata riksdagsledamöter. WACL:s svenska avdelning leddes under många år av just Ek och han förlät mig sannolikt aldrig för denna fräcka ”kupp”. Därtill hade jag på ett synnerligen fräckt sätt lurat mig in på middagar som Ek och hans krets avhöll och kartlagt Eks krets och likaså hade jag bevistat begravningar mm som Ek och hans krets närvarade vid.

Den kriminelle aktören, som på sin tid var något av en ”storspelare” i Storstockholms ”undre värld” och som jag tror möjligen kan ha dödats på senare år i någon av huvudstadsregionens närmast otaliga gängkonflikter (men det låter jag vara osagt), kontaktade dock mig i förväg och tillsammans gjorde vi upp bakom Eks rygg om att genomföra beställningen till vissa delar så att aktören skulle få sina pengar medan jag skulle slippa undan ett långt fängelsestraff.

Den kriminelle aktören var då enbart intresserad av pengarna och jag hade inte mycket att sätta emot gentemot denne annat än att gå med på dennes detaljerade instruktioner rörande hur Ek skulle luras att tro att beställningen hade realiserats medan jag visserligen skulle slippa att behöva ”sitta inne” men jag skulle ändå tvingas genomlida ett åtal och en rättegång och inte minst rejäla uthängningar i media om att vara en s k ”villain”.

Själv gick jag sedan i min tur bakom ryggen på den kriminelle aktören genom att dels gå till polisen och berätta om beställningen och om det ”upplägg” som aktören hade tvingat mig att gå med på och dels ta reda på vem den kriminelle aktören egentligen var (d v s hens riktiga identitet, bakgrund, företagsinnehav, domar o s v).

För att göra en lång historia kort så resulterade det hela i att en brand anlades på både min gamla institution vid Stockholms universitet, som Ek själv bevittnade när den anlades, liksom på min dåvarande arbetsplats Mångkulturellt centrum och att jag nödgades skriva ett argt meddelande på min hemsida/blogg riktat till min före detta handledare och före detta prefekt som kunde tolkas som ett förtäckt hot. Stockholms universitet uppfattade också till Eks glädje och fröjd att meddelandet var ”autentiskt” och universitetets dåvarande säkerhetschef hyrde t o m in vakter som patrullerade utanför min före detta handledares och före detta prefekts privatbostäder för att skydda dem och deras fruar och barn från mig.

Jag blev också tvungen att överlämna ett antal fotografier till den kriminelle aktören som Ek hade begärt från denne, som föreställde mig själv halvnaken och blodig och som skulle se ut som att jag helt enkelt hade blivit våldtagen – d v s en våldtäkt ingick också i beställningen.

Jag åtalades till slut för att ha hotat min före detta handledare och före detta prefekt vid Stockholms universitet och flera rättegångar följde därefter i både tingsrätten och hovrätten.

Under de olika rättegångsförhandlingarna berättade jag detaljerat och sanningsenligt om hela händelseförloppet och p g a att Ek och dennes krets närvarade som åhörare under förhandlingarna så kom Ek omedelbart att förstå att han hade blivit lurad av den kriminelle aktören. Innan hovrättsförhandlingen försökte Ek dessutom att stoppa mig från att närvara i hovrätten genom att hyra två s k torpeder som besökte Mångkulturellt centrum på morgonen innan rättegången för att kidnappa mig men jag hade innan dess sett till att befinna mig på annan plats.

Till slut frikändes jag från åtalet och den kriminelle aktören och jag skiljdes åt och vid det laget hade Ek sedan länge förstått att han hade blivit lurad samtidigt som att Eks 200 000 kronor hade förorsakat mig själv en massa lidande och skada då det utåt sett och i media såg ut som att jag var ”the bad guy” och ”den onde” under dessa år eftersom jag ju var den misstänkte och den åtalade även om jag till slut frikändes från anklagelserna.

Med all sannolikhet var detta Eks sista stora operation och denna typ av ”set up:s” ska han då ha varit något av en ”hejare” på att iscensätta.

Ett försök att summera Sveriges blodigaste år hittills sedan den svenska invasionen av Norge 1814 vad gäller antalet skjutningar och antalet döda och skadade p g a skjutvapen

Att Sverige är det land i Europa (minus Ukraina) där flest skjutningar äger rum per capita och där flest människor både dödas och skadas av skjutvapen per capita är tyvärr troligtvis ett statistiskt faktum och just i år har fler skjutningar ägt rum än någonsin tidigare och fler människor har både dödats och skadats än någonsin tidigare under svensk fredstid (d v s sedan den svenska invasionen av Norge 1814 då 100-tals både svenskar och norrmän sköts till döds liksom sårades p g a skjutvapen liksom p g a sprängningar).

Polisen har hittills rapporterat in sammanlagt 367 skjutningar sedan nyårsdagen och fram tills den 15 december i år (d v s siffrorna är ännu inte uppdaterade till dags dato) vilket innebär mer än en skjutning per dygn liksom 61 döda och 104 skadade (och dessa sistnämnda siffror gäller återigen endast fram tills den 15 december i år). 

Risken är f ö tyvärr mycket stor att än fler skjutningar kommer att äga rum innan nyårsafton liksom att än fler kommer att dödas och/eller skadas av skjutvapen innan den 1 januari 2023 infaller.

Konkret innebär det att Sverige snittar på 15,3 skjutningar per 100 000 invånare under innevarande år vilket torde vara europeiskt rekord (utöver Ukraina) liksom på 0,6 ihjälskjutna per 100 000 invånare vilket likaså bör vara europeiskt rekord (och än en gång förutom Ukraina). Därtill har även 85 sprängningar rapporterats in av polisen fram tills den 15 december i år vilket troligtvis också är en exceptionell siffra per capita jämfört med andra europeiska länder.

Det finns vidare tyvärr ett antal svenska städer där fler än 15,3 skjutningar per 100 000 invånare har ägt rum i år (och återigen fram tills den 15 december) och den stad i Sverige som sticker ut är Eskilstuna där 30 skjutningar per 100 000 invånare har ägt rum i år (och än en gång fram tills den 15 december) och därefter kommer Södertälje med 22 skjutningar per 100 000 invånare.

Tidigare stack irländska Belfast, franska Marseille, holländska Rotterdam, italienska Neapel, kroatiska Zagreb, litauiska Kaunas och en handfull andra europeiska städer ut i sammanhanget men numera kan det tyvärr nog vara så att Eskilstuna (och därefter Södertälje) faktiskt är den stad i Europa (och återigen minus Ukrainas städer) där det skjuts mest per capita.

I Södertälje har f ö sju personer dödats av skjutvapen i år vilket exempelvis kan jämföras med att 16 personer har dödats av skjutvapen i Belfast under de senaste åtta åren, som länge var den stad i Europa som i år efter år ledde denna ”liga” (d v s just i Belfast ägde överlägset flest skjutningar och sprängningar rum per capita under många år på raken). I Marseille har visserligen 23 personer dödats av skjutvapen i år men Södertälje har då 102 000 invånare medan Marseille har närmare 900 000 invånare så per capita ”slår” tyvärr lilla Södertälje den franska storstaden Marseille ”med råge”.

Bara under de senaste fem åren har polisen rapporterat in 1700 skjutningar och runt 240 personer har dödats och cirka 630 har skadats av skjutvapen i Sverige sedan dess. 

Och om en går tillbaka till 2011, som är det år då Sverige gick om samtliga nordiska grannländer vad gäller både antalet skjutningar per capita och antalet döda och skadade p g a skjutvapen per capita, så handlar det om kring 2500 skjutningar, runt 450 sprängningar, närmare 350 döda och cirka 1000 skadade.

Därutöver har svenskar dödats liksom skadats av skjutvapen när de har befunnit sig utanför rikets gränser och de personerna är ej medräknade i statistiken vad jag förstår då de dödas av skjutvapen och skottskadas i andra länder och därmed räknas de in i exempelvis dansk, spansk, tysk eller holländsk statistik över antalet döda och skadade p g a skjutvapen.

Ny rapport om afrofobiska hatbrott

Nu har BRÅ publicerat den första rapporten någonsin om afrofobiska eller antisvarta hatbrott som är författad av Lisa Wallin och Klara Hradilova Selin och som Anna Adeniji, Malin Åkerström och jag har agerat sakkunniga för.

Antisvarta hatbrott har alltid varit det statistiskt sett vanligaste hatbrottet i Sverige, d v s afrosvenskar är kort och gott den proportionellt sett mest drabbade minoriteten i landet vad gäller hatbrott och det är därför märkligt för att inte säga upprörande att den första officiella rapporten om afrofobiska hatbrott publiceras först år 2022.

https://bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2022-11-24-afrofobiska-hatbrott.html

Rapporten bygger både på en genomgång av polisanmälningar och på intervjuer med afrosvenskar. Antisvarta hatbrott präglas ofta av verbala påhopp, där n-ordet och andra liknande uttryck är vanligt förekommande. Ibland används även direkta referenser till kolonialtiden och det transatlantiska slaveriet och misogyna uttryck är dessutom vanligt förekommande när svarta kvinnor utsätts.

Andra återkommande mönster vad gäller afrofobiska hatbrott handlar om hot och våld i skolan, trakasserier från grannar och hatbrott som äger rum på arbetsplatser, i affärer, hos myndigheter och på offentlig plats. I nästan en femtedel av anmälningarna förekommer inslag av fysiskt våld, vilket är en långt högre andel jämfört med andra hatbrottstyper.

De som utsätts för afrofobiska hatbrott är ofta unga. Det gäller i synnerhet fysiskt våld där fyra av tio som drabbas är under 18 år. Den yngsta målsägaren i de granskade anmälningarna är endast 7 år gammal. Andelen män är vidare något högre än andelen kvinnor bland de som drabbas av antisvarta hatbrott.

När det gäller gärningspersoner är män i klar majoritet – det handlar om tre av fyra av alla misstänkta gärningspersoner. Det rör sig oftast om en okänd gärningsperson, men det är också relativt vanligt att det är någon som den utsatta möter regelbundet, som en klasskompis, kollega eller granne, som är förövare.

Rapportförfattarna understryker att det är viktigt att lyfta fram det som specifikt präglar afrofobiska hatbrott och svarta svenskars särskilda utsatthet för antisvart rasism.

Andragenerationarna fortsätter att vara mest utsatta för brott samtidigt som de litar allra minst på polisen och rättsväsendet enligt den senaste Nationella trygghetsundersökningen

Idag publicerade BRÅ den senaste NTU:n (d v s Nationella trygghetsundersökningen) vars siffror rör ”pandemiåret” 2021 och som bygger på självrapporterade enkäter som sammanlagt 65 000 personer har fyllt i.

I denna senaste NTU:n fortsätter tyvärr de s k andragenerationarna att sticka ut – det är de som är mest utsatta för bl a fysiskt våld, hot, rån och sexuella övergrepp liksom att de samtidigt litar allra minst på polisen, rättsväsendet och (majoritets)samhället i stort.

5% av andragenerationarna uppger att de har utsatts för misshandel under 2021 att jämföra med 2,8% av majoritetsinvånarna.

12,1% av andragenerationarna uppger att de har utsatts för hot under 2021 att jämföra med 7,7% av majoritetsinvånarna.

8,7% av andragenerationarna uppger att de har utsatts för trakasserier under 2021 att jämföra med 5,4% av majoritetsinvånarna.

11,1% av de kvinnliga andragenerationarna uppger att de har utsatts för sexualbrott under 2021 att jämföra med 8,6% av de kvinnliga majoritetsinvånarna.

41% av andragenerationarna uppger att de har ett stort förtroende för rättsväsendet som helhet att jämföra med 55% av majoritetsinvånarna.

48% av andragenerationarna uppger att de har ett stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete som helhet att jämföra med 62% av majoritetsinvånarna.

36% av andragenerationarna uppger att de har ett stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt att jämföra med 47% av majoritetsinvånarna.

Ny rapport om personrån visar att de som drabbas mestadels är majoritetssvenska ungdomar medan förövarna mestadels är minoritetssvenska ungdomar

På senare år har personrån bland barn och ungdomar som innehåller grovt våld, s k ”maktlekar” och starka inslag av psykisk terror och ibland t o m tortyr fått mycket stor uppmärksamhet i media och inte minst i politiken och bara för några veckor sedan anordnade SD ett seminarium i riksdagen på detta tema och idag har BRÅ publicerat en rapport som visar att antalet anmälda rån mot invånare som är under 18 år har ökat kraftigt i Sverige sedan 2015.


Majoriteten av förövarna har utländsk och antagligen fr a utomeuropeisk bakgrund och är folkbokförda i miljonprogramsområdena och majoriteten av offren är majoritetssvenska barn och ungdomar – närmare 80% i båda fallen (inräknat även de blandade vad gäller förövare) – som rånas på dyra märkeskläder, kontanter, mobiltelefoner och påkostade hörlurar. Bland de misstänkta som är utrikes födda kommer majoriteten från Afrika och Asien.


Tyvärr har också andelen flickor som misstänks för personrån ökat på senare tid även om 92% av de som misstänks fortfarande är pojkar.


BRÅ redovisar även enkätstudier bland barn och unga som indikerar att föräldrarna till barn och unga med utländsk bakgrund som utsätts för personrån möjligen inte anmäler dessa i samma utsträckning som de majoritetssvenska barnens föräldrar troligen gör.

De s k andragenerationarna fortsätter att vara den grupp som utsätts allra mest för sexualbrott och misshandel samtidigt som media alltmer tenderar att främst uppmärksamma när majoritetssvenskar utsätts för denna typ av brott

BRÅ:s senaste nationella trygghetsundersökning – NTU 2021 – som bygger på en omfattande enkätundersökning och redovisar självrapporterad utsatthet för brott under ”pandemiåret” 2020 visar tyvärr att de s k andragenerationarna fortsätter att vara den mest brottsutsatta demografiska subkategorin i landet samtidigt som desamma också uppvisar den allra lägsta tilliten till och förtroendet för rättsväsendet (och sannolikt majoritetssamhället i stort) och särskilt gäller det polisen.


Återigen är det fr a brott mot person som sticker ut även i NTU 2021 vad gäller andragenerationarna och särskilt gäller det tyvärr som alltid både sexualbrott och misshandel.

Totalt uppger 11,1% av andragenerationskvinnorna att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 jämfört med 8,5% av de majoritetssvenska kvinnorna. 1,5% av andragenerationskvinnorna uppger därtill att de utsattes för ett sexualbrott med inslag av tvång under samma år att jämföra med 0,9% av de majoritetssvenska kvinnorna. Eftersom kring 1/4 av samtliga unga vuxna kvinnor uppger att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 så går det att anta att runt 1/3 av de unga vuxna andragenerationskvinnorna gjorde det.


Vad gäller utsatthet för misshandel så uppger 4% av andragenerationarna att de utsattes för det under 2020 att jämföra med 2,8% av majoritetsinvånarna. 1,2% av andragenerationarna uppger därtill att de utsattes för allvarlig misshandel under samma år att jämföra med 0,5% av majoritetsinvånarna.


9% av andragenerationerna uppger vidare att de utsattes för trakasserier under 2020 att jämföra med 5,4% av majoritetsinvånarna. Samma skillnader föreligger även vad gäller bl a personrån samtidigt som både sexualbrott, misshandelsfall och personrån som riktas mot majoritetssvenskar tenderar att uppmärksammas allra mest i mediesammanhang och i den politiska debatten och alltmer som utslag för s k ”svenskfientlighet” eller ”omvänd rasism”.

I BRÅ:s undersökning framkommer det slutligen inte vilka det är som i första hand utsätter andragenerationskvinnorna för sexualbrott och andragenerationarna för misshandel, personrån och trakasserier.

Ny databas över var skjutningarna har ägt rum

Idag har SVT publicerat en databas som kartograferar och platsbestämmer skjutningarna i landet ned till kvartersnivå och både de som har ”bommat” sina tilltänkta offer, de som har resulterat i en eller flera skottskadade samt de som har lett till dödlig utgång efter att polisen har uppdaterat statistiken fram tills den 31/8 2021 (d v s data saknas m a o rörande de senaste två veckornas skjutningar) och det är sorgligt att konstatera att bara där jag själv bor i Flemingsberg så handlar det om ett flertal skjutningar varav tre har ägt rum i direkt anslutning till den flerbostadsfastighet/huskropp där min lägenhet är belägen.


I övrigt går det att konstatera att skjutningarna numera drabbar i stort sett hela landet och inte bara de tre storstadsregionerna och de mellanstora städerna samt att fr a miljonprogramsområdena där invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund utgör merparten av befolkningen är de absolut hårdast drabbade stadsdelarna (OBS: i vissa ”Orten”-miljonprogramsområden runtom i landet är det fullständigt ”prickigt”, d v s där är antalet skjutningar mycket omfattande) och det är också där människor känner mest otrygghet och samtidigt litar på majoritetssamhället (och på varandra, vad gäller tillit) allra minst.


De båda pandemiåren 2020-2021 ser slutligen dessutom tyvärr ut att bli de blodigaste hittills vad gäller antalet dödade p g a ballistiska skador under modern tid/fredstid (d v s sedan 1814).

Igår blev jag för första gången kontaktad av polisen angående att jag förekommer i en högerextrem kartläggning

Genom åren har jag, liksom även andra svenska antifascister, varit föremål för svenska nazisters och högerextremisters olika kartläggningar och listats på olika s k dödslistor många gånger om och det är väl helt enkelt antagligen så att jag nog är en av de 3-4 personer i landet som är allra mest kartlagd, omskriven, uthängd och omnämnd (liksom både hatad och hotad) av och inom den svenska s k nationella rörelsen inklusive inom SD-lägret.

För bara några år sedan ”toppade” jag t ex en gigantisk s k dödslista på en hemsida som listade 1000-tals s k ”landsförrädare” tillsammans två personer som tidigare tillhörde den idag nedlagda antifascistiska Researchgruppen.

Och för några år sedan fanns jag med, med fotografi, personnummer, postadress o s v, på en namnlista som hade beslagtagits hemma hos en NMR-aktivist i Västsverige där jag listades under någon slags kategori som benämndes som ”Döda 1”, vilket åtminstone jag tolkar som de personer som ska tas av daga eller åtminstone oskadliggöras allra först.

Vid samtliga dessa tillfällen när det har uppdagats att jag har förekommit i olika högerextrema kartläggningar har jag informerats om det av andra antifascister och aldrig av polisen. 

Igår hände dock det som aldrig har hänt tidigare – jag fick ett mejl från polisen som upplyste mig om att jag figuerar i ännu en förmodad högerextrem kartläggning och s k dödslista:

”I en pågående förundersökning har det anträffats ett flertal dokument innehållande listor med namn på främst offentliga personer som är eller varit verksamma som journalister, jurister, politiker, debattörer, artister och myndighetsföreträdare. Personerna på listorna har inte bedömts vara målsägande, men eftersom ditt namn förekommer i utredningsmaterialet i dokument som misstänkt själv skapat och sammanställt, vill vi informera dig på detta sätt.

Förundersökningen är för närvarande pågående och beslut i åtalsfrågan har ännu inte fattats. Ett sådant beslut kan dock förväntas inom kort vilket är skälet till att du nu informeras om förekomsten av ditt namn i utredningsmaterialet. 

Den misstänkte är för närvarande häktad. Han är på sannolika skäl misstänkt för brott mot lagen om sprängämnesprekursorer, grovt brott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott.

Med vänliga hälsningar

XX

RUE Stockholm/Utredningssektionen/Grova brott 4

Polismyndigheten

106 75 STOCKHOLM”

Sverige ligger numera i topp i Europa vad gäller dödligt våld p g a skjutvapen och tillhör även toppen vad gäller dödligt våld överhuvudtaget

BRÅ:s nya rapport om det dödliga skjutvapenvåldet som jämför detsamma med nivån i andra europeiska länder kommer tyvärr fram till att det är riktigt illa just i Sverige och sedan 2013 när dagens våg av både skjutningar och sprängningar drog igång på allvar.


Fram tills nyligen tillhörde Sverige ett av de länder i Europa där det dödliga våldet var som allra lägst per capita men numera är det tyvärr inte längre fallet. Sedan 2013 ligger genomsnittet vad gäller årligt antal offer för dödligt våld i Europa på 8 personer per miljon invånare men i Sverige uppnådde ”vi” osannolika 12 personer per miljon invånare under ”pandemiåret” 2020 då det sköts och bombades mer än någonsin tidigare i fredstid (och sedan det sista svenska fälttåget ägde rum mot/i Norge 1814).


Sverige ligger vidare numera i topp vad gäller att dö av ballistiska orsaker i Europa – genomsnittet ligger på 1,6 offer per miljon invånare men i Sverige handlar det numera om otroliga 4 offer per miljon invånare per år.


Sverige toppar fr a vad gäller 20-29-åringar som faller offer för dödligt skjutvapenvåld och även om nivåerna är relativt höga även i Nederländerna, Belgien och i vissa Balkan-länder såsom i Serbien och Kroatien så är Sverige exceptionellt och unikt i ett komparativt europeiskt sammanhang vad gäller den dramatiska ökningen (sedan 2013).


Varför svenskarna dödar eller försöker döda varandra i så hög utsträckning medelst både skjutvapen och sprängmedel att vi nu ligger i topp i Europa per capita är fortfarande inte helt klart och orsakerna är sannolikt många och stavas bl a extrem fattigdom bland landets invånare med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena och en miniarmé av tonåriga och unga vuxna UVAS/NEET:are som har misslyckats fullständigt i skolan och för vilka brottslighet är den ”enda” karriärvägen.

Under ”pandemiåret” 2020 har fler skjutningar och bombningar än någonsin tidigare ägt rum i fredstid i modern svensk historia

”Pandemiåret” 2020 kommer tyvärr att bli det år som går till samtidshistorien då flest personer har dödats av ballistiskt våld (d v s av ”kulor och krut” och skjutvapen av olika slag) för fram tills dags dato har 45 personer dödats i årets skjutningar medan en bra bit över 100 personer har skottskadats under det år som hittills har ”sett”/”hört” flest avlossade skott mot människor (d v s inte skott mot djur eller skott på skjutbanor eller under idrottstävlingar) någonsin i fredstid med sammanlagt en bit över 350 inrapporterade skjutningar.


Det sköts också en hel del skott mot människor på 1500-, 1600- och 1700-talen när de svenska adelsmännen duellerade med varandra och en del människor blev skjutna även i 1800- och 1900-talens Sverige i samband med kravaller, attentat, demonstrationer och kriminella uppgörelser men allt tyder tyvärr på att antalet skjutningar per capita faktiskt har ”slagit i taket” och slagit alla tidigare rekord under ”pandemiåret” 2020.
När pandemin utbröt trodde många att antalet skjutningar i Sverige skulle gå ned men så har tyvärr inte blivit fallet.


Dock har antalet skottskadade minskat en del på senare år men samtidigt har antalet personer som skadats av knivskärningar i kriminella uppgörelser ökat liksom antalet oskyldiga utomstående som dödas eller skadas av ballistiskt våld.


Tyvärr kan ”pandemiåret” 2020 sannolikt också bli det år då allra flest bombningar och sprängningar mot människor (d v s inte bomber som militären låter brisera under övningar eller sprängningar som äger rum i samband med vägarbeten och byggnationer) har ägt rum i Sverige under fredstid.


Nästan alla som både skjuter och bombar varandra – d v s både de som håller i skjutvapnen och apterar bomberna och de som skjuts och sprängs (och vare sig de skadas, dödas eller kommer undan ”med blotta förskräckelsen”) – har det gemensamt att de är pojkar eller unga män liksom barn, ungdomar eller unga vuxna, att de är födda och/eller uppvuxna i miljonprogramsområdena och har utländsk och främst utomeuropeisk bakgrund samt att de har misslyckats i grundskolan och/eller i gymnasieskolan och är s k UVAS:are/NEET:are och det finns tyvärr mycket som tyder på att det inträffar fler skjutningar och bombningar per capita och per år i Sverige bland landets invånare i ålderskategorin 15-30 år än i något annat land i västvärlden förutom i USA (och möjligen också i något land på västra Balkanhalvön där det tyvärr också skjuts och bombas en hel del).