Kategori: brottsutsatthet

Ny rapport om afrofobiska hatbrott

Nu har BRÅ publicerat den första rapporten någonsin om afrofobiska eller antisvarta hatbrott som är författad av Lisa Wallin och Klara Hradilova Selin och som Anna Adeniji, Malin Åkerström och jag har agerat sakkunniga för.

Antisvarta hatbrott har alltid varit det statistiskt sett vanligaste hatbrottet i Sverige, d v s afrosvenskar är kort och gott den proportionellt sett mest drabbade minoriteten i landet vad gäller hatbrott och det är därför märkligt för att inte säga upprörande att den första officiella rapporten om afrofobiska hatbrott publiceras först år 2022.

https://bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2022-11-24-afrofobiska-hatbrott.html

Rapporten bygger både på en genomgång av polisanmälningar och på intervjuer med afrosvenskar. Antisvarta hatbrott präglas ofta av verbala påhopp, där n-ordet och andra liknande uttryck är vanligt förekommande. Ibland används även direkta referenser till kolonialtiden och det transatlantiska slaveriet och misogyna uttryck är dessutom vanligt förekommande när svarta kvinnor utsätts.

Andra återkommande mönster vad gäller afrofobiska hatbrott handlar om hot och våld i skolan, trakasserier från grannar och hatbrott som äger rum på arbetsplatser, i affärer, hos myndigheter och på offentlig plats. I nästan en femtedel av anmälningarna förekommer inslag av fysiskt våld, vilket är en långt högre andel jämfört med andra hatbrottstyper.

De som utsätts för afrofobiska hatbrott är ofta unga. Det gäller i synnerhet fysiskt våld där fyra av tio som drabbas är under 18 år. Den yngsta målsägaren i de granskade anmälningarna är endast 7 år gammal. Andelen män är vidare något högre än andelen kvinnor bland de som drabbas av antisvarta hatbrott.

När det gäller gärningspersoner är män i klar majoritet – det handlar om tre av fyra av alla misstänkta gärningspersoner. Det rör sig oftast om en okänd gärningsperson, men det är också relativt vanligt att det är någon som den utsatta möter regelbundet, som en klasskompis, kollega eller granne, som är förövare.

Rapportförfattarna understryker att det är viktigt att lyfta fram det som specifikt präglar afrofobiska hatbrott och svarta svenskars särskilda utsatthet för antisvart rasism.

Andragenerationarna fortsätter att vara mest utsatta för brott samtidigt som de litar allra minst på polisen och rättsväsendet enligt den senaste Nationella trygghetsundersökningen

Idag publicerade BRÅ den senaste NTU:n (d v s Nationella trygghetsundersökningen) vars siffror rör ”pandemiåret” 2021 och som bygger på självrapporterade enkäter som sammanlagt 65 000 personer har fyllt i.

I denna senaste NTU:n fortsätter tyvärr de s k andragenerationarna att sticka ut – det är de som är mest utsatta för bl a fysiskt våld, hot, rån och sexuella övergrepp liksom att de samtidigt litar allra minst på polisen, rättsväsendet och (majoritets)samhället i stort.

5% av andragenerationarna uppger att de har utsatts för misshandel under 2021 att jämföra med 2,8% av majoritetsinvånarna.

12,1% av andragenerationarna uppger att de har utsatts för hot under 2021 att jämföra med 7,7% av majoritetsinvånarna.

8,7% av andragenerationarna uppger att de har utsatts för trakasserier under 2021 att jämföra med 5,4% av majoritetsinvånarna.

11,1% av de kvinnliga andragenerationarna uppger att de har utsatts för sexualbrott under 2021 att jämföra med 8,6% av de kvinnliga majoritetsinvånarna.

41% av andragenerationarna uppger att de har ett stort förtroende för rättsväsendet som helhet att jämföra med 55% av majoritetsinvånarna.

48% av andragenerationarna uppger att de har ett stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete som helhet att jämföra med 62% av majoritetsinvånarna.

36% av andragenerationarna uppger att de har ett stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt att jämföra med 47% av majoritetsinvånarna.

Ny rapport om personrån visar att de som drabbas mestadels är majoritetssvenska ungdomar medan förövarna mestadels är minoritetssvenska ungdomar

På senare år har personrån bland barn och ungdomar som innehåller grovt våld, s k ”maktlekar” och starka inslag av psykisk terror och ibland t o m tortyr fått mycket stor uppmärksamhet i media och inte minst i politiken och bara för några veckor sedan anordnade SD ett seminarium i riksdagen på detta tema och idag har BRÅ publicerat en rapport som visar att antalet anmälda rån mot invånare som är under 18 år har ökat kraftigt i Sverige sedan 2015.


Majoriteten av förövarna har utländsk och antagligen fr a utomeuropeisk bakgrund och är folkbokförda i miljonprogramsområdena och majoriteten av offren är majoritetssvenska barn och ungdomar – närmare 80% i båda fallen (inräknat även de blandade vad gäller förövare) – som rånas på dyra märkeskläder, kontanter, mobiltelefoner och påkostade hörlurar. Bland de misstänkta som är utrikes födda kommer majoriteten från Afrika och Asien.


Tyvärr har också andelen flickor som misstänks för personrån ökat på senare tid även om 92% av de som misstänks fortfarande är pojkar.


BRÅ redovisar även enkätstudier bland barn och unga som indikerar att föräldrarna till barn och unga med utländsk bakgrund som utsätts för personrån möjligen inte anmäler dessa i samma utsträckning som de majoritetssvenska barnens föräldrar troligen gör.

De s k andragenerationarna fortsätter att vara den grupp som utsätts allra mest för sexualbrott och misshandel samtidigt som media alltmer tenderar att främst uppmärksamma när majoritetssvenskar utsätts för denna typ av brott

BRÅ:s senaste nationella trygghetsundersökning – NTU 2021 – som bygger på en omfattande enkätundersökning och redovisar självrapporterad utsatthet för brott under ”pandemiåret” 2020 visar tyvärr att de s k andragenerationarna fortsätter att vara den mest brottsutsatta demografiska subkategorin i landet samtidigt som desamma också uppvisar den allra lägsta tilliten till och förtroendet för rättsväsendet (och sannolikt majoritetssamhället i stort) och särskilt gäller det polisen.


Återigen är det fr a brott mot person som sticker ut även i NTU 2021 vad gäller andragenerationarna och särskilt gäller det tyvärr som alltid både sexualbrott och misshandel.

Totalt uppger 11,1% av andragenerationskvinnorna att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 jämfört med 8,5% av de majoritetssvenska kvinnorna. 1,5% av andragenerationskvinnorna uppger därtill att de utsattes för ett sexualbrott med inslag av tvång under samma år att jämföra med 0,9% av de majoritetssvenska kvinnorna. Eftersom kring 1/4 av samtliga unga vuxna kvinnor uppger att de utsattes för ett sexualbrott under 2020 så går det att anta att runt 1/3 av de unga vuxna andragenerationskvinnorna gjorde det.


Vad gäller utsatthet för misshandel så uppger 4% av andragenerationarna att de utsattes för det under 2020 att jämföra med 2,8% av majoritetsinvånarna. 1,2% av andragenerationarna uppger därtill att de utsattes för allvarlig misshandel under samma år att jämföra med 0,5% av majoritetsinvånarna.


9% av andragenerationerna uppger vidare att de utsattes för trakasserier under 2020 att jämföra med 5,4% av majoritetsinvånarna. Samma skillnader föreligger även vad gäller bl a personrån samtidigt som både sexualbrott, misshandelsfall och personrån som riktas mot majoritetssvenskar tenderar att uppmärksammas allra mest i mediesammanhang och i den politiska debatten och alltmer som utslag för s k ”svenskfientlighet” eller ”omvänd rasism”.

I BRÅ:s undersökning framkommer det slutligen inte vilka det är som i första hand utsätter andragenerationskvinnorna för sexualbrott och andragenerationarna för misshandel, personrån och trakasserier.

Ny databas över var skjutningarna har ägt rum

Idag har SVT publicerat en databas som kartograferar och platsbestämmer skjutningarna i landet ned till kvartersnivå och både de som har ”bommat” sina tilltänkta offer, de som har resulterat i en eller flera skottskadade samt de som har lett till dödlig utgång efter att polisen har uppdaterat statistiken fram tills den 31/8 2021 (d v s data saknas m a o rörande de senaste två veckornas skjutningar) och det är sorgligt att konstatera att bara där jag själv bor i Flemingsberg så handlar det om ett flertal skjutningar varav tre har ägt rum i direkt anslutning till den flerbostadsfastighet/huskropp där min lägenhet är belägen.


I övrigt går det att konstatera att skjutningarna numera drabbar i stort sett hela landet och inte bara de tre storstadsregionerna och de mellanstora städerna samt att fr a miljonprogramsområdena där invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund utgör merparten av befolkningen är de absolut hårdast drabbade stadsdelarna (OBS: i vissa ”Orten”-miljonprogramsområden runtom i landet är det fullständigt ”prickigt”, d v s där är antalet skjutningar mycket omfattande) och det är också där människor känner mest otrygghet och samtidigt litar på majoritetssamhället (och på varandra, vad gäller tillit) allra minst.


De båda pandemiåren 2020-2021 ser slutligen dessutom tyvärr ut att bli de blodigaste hittills vad gäller antalet dödade p g a ballistiska skador under modern tid/fredstid (d v s sedan 1814).

Igår blev jag för första gången kontaktad av polisen angående att jag förekommer i en högerextrem kartläggning

Genom åren har jag, liksom även andra svenska antifascister, varit föremål för svenska nazisters och högerextremisters olika kartläggningar och listats på olika s k dödslistor många gånger om och det är väl helt enkelt antagligen så att jag nog är en av de 3-4 personer i landet som är allra mest kartlagd, omskriven, uthängd och omnämnd (liksom både hatad och hotad) av och inom den svenska s k nationella rörelsen inklusive inom SD-lägret.

För bara några år sedan ”toppade” jag t ex en gigantisk s k dödslista på en hemsida som listade 1000-tals s k ”landsförrädare” tillsammans två personer som tidigare tillhörde den idag nedlagda antifascistiska Researchgruppen.

Och för några år sedan fanns jag med, med fotografi, personnummer, postadress o s v, på en namnlista som hade beslagtagits hemma hos en NMR-aktivist i Västsverige där jag listades under någon slags kategori som benämndes som ”Döda 1”, vilket åtminstone jag tolkar som de personer som ska tas av daga eller åtminstone oskadliggöras allra först.

Vid samtliga dessa tillfällen när det har uppdagats att jag har förekommit i olika högerextrema kartläggningar har jag informerats om det av andra antifascister och aldrig av polisen. 

Igår hände dock det som aldrig har hänt tidigare – jag fick ett mejl från polisen som upplyste mig om att jag figuerar i ännu en förmodad högerextrem kartläggning och s k dödslista:

”I en pågående förundersökning har det anträffats ett flertal dokument innehållande listor med namn på främst offentliga personer som är eller varit verksamma som journalister, jurister, politiker, debattörer, artister och myndighetsföreträdare. Personerna på listorna har inte bedömts vara målsägande, men eftersom ditt namn förekommer i utredningsmaterialet i dokument som misstänkt själv skapat och sammanställt, vill vi informera dig på detta sätt.

Förundersökningen är för närvarande pågående och beslut i åtalsfrågan har ännu inte fattats. Ett sådant beslut kan dock förväntas inom kort vilket är skälet till att du nu informeras om förekomsten av ditt namn i utredningsmaterialet. 

Den misstänkte är för närvarande häktad. Han är på sannolika skäl misstänkt för brott mot lagen om sprängämnesprekursorer, grovt brott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott.

Med vänliga hälsningar

XX

RUE Stockholm/Utredningssektionen/Grova brott 4

Polismyndigheten

106 75 STOCKHOLM”

Sverige ligger numera i topp i Europa vad gäller dödligt våld p g a skjutvapen och tillhör även toppen vad gäller dödligt våld överhuvudtaget

BRÅ:s nya rapport om det dödliga skjutvapenvåldet som jämför detsamma med nivån i andra europeiska länder kommer tyvärr fram till att det är riktigt illa just i Sverige och sedan 2013 när dagens våg av både skjutningar och sprängningar drog igång på allvar.


Fram tills nyligen tillhörde Sverige ett av de länder i Europa där det dödliga våldet var som allra lägst per capita men numera är det tyvärr inte längre fallet. Sedan 2013 ligger genomsnittet vad gäller årligt antal offer för dödligt våld i Europa på 8 personer per miljon invånare men i Sverige uppnådde ”vi” osannolika 12 personer per miljon invånare under ”pandemiåret” 2020 då det sköts och bombades mer än någonsin tidigare i fredstid (och sedan det sista svenska fälttåget ägde rum mot/i Norge 1814).


Sverige ligger vidare numera i topp vad gäller att dö av ballistiska orsaker i Europa – genomsnittet ligger på 1,6 offer per miljon invånare men i Sverige handlar det numera om otroliga 4 offer per miljon invånare per år.


Sverige toppar fr a vad gäller 20-29-åringar som faller offer för dödligt skjutvapenvåld och även om nivåerna är relativt höga även i Nederländerna, Belgien och i vissa Balkan-länder såsom i Serbien och Kroatien så är Sverige exceptionellt och unikt i ett komparativt europeiskt sammanhang vad gäller den dramatiska ökningen (sedan 2013).


Varför svenskarna dödar eller försöker döda varandra i så hög utsträckning medelst både skjutvapen och sprängmedel att vi nu ligger i topp i Europa per capita är fortfarande inte helt klart och orsakerna är sannolikt många och stavas bl a extrem fattigdom bland landets invånare med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena och en miniarmé av tonåriga och unga vuxna UVAS/NEET:are som har misslyckats fullständigt i skolan och för vilka brottslighet är den ”enda” karriärvägen.

Under ”pandemiåret” 2020 har fler skjutningar och bombningar än någonsin tidigare ägt rum i fredstid i modern svensk historia

”Pandemiåret” 2020 kommer tyvärr att bli det år som går till samtidshistorien då flest personer har dödats av ballistiskt våld (d v s av ”kulor och krut” och skjutvapen av olika slag) för fram tills dags dato har 45 personer dödats i årets skjutningar medan en bra bit över 100 personer har skottskadats under det år som hittills har ”sett”/”hört” flest avlossade skott mot människor (d v s inte skott mot djur eller skott på skjutbanor eller under idrottstävlingar) någonsin i fredstid med sammanlagt en bit över 350 inrapporterade skjutningar.


Det sköts också en hel del skott mot människor på 1500-, 1600- och 1700-talen när de svenska adelsmännen duellerade med varandra och en del människor blev skjutna även i 1800- och 1900-talens Sverige i samband med kravaller, attentat, demonstrationer och kriminella uppgörelser men allt tyder tyvärr på att antalet skjutningar per capita faktiskt har ”slagit i taket” och slagit alla tidigare rekord under ”pandemiåret” 2020.
När pandemin utbröt trodde många att antalet skjutningar i Sverige skulle gå ned men så har tyvärr inte blivit fallet.


Dock har antalet skottskadade minskat en del på senare år men samtidigt har antalet personer som skadats av knivskärningar i kriminella uppgörelser ökat liksom antalet oskyldiga utomstående som dödas eller skadas av ballistiskt våld.


Tyvärr kan ”pandemiåret” 2020 sannolikt också bli det år då allra flest bombningar och sprängningar mot människor (d v s inte bomber som militären låter brisera under övningar eller sprängningar som äger rum i samband med vägarbeten och byggnationer) har ägt rum i Sverige under fredstid.


Nästan alla som både skjuter och bombar varandra – d v s både de som håller i skjutvapnen och apterar bomberna och de som skjuts och sprängs (och vare sig de skadas, dödas eller kommer undan ”med blotta förskräckelsen”) – har det gemensamt att de är pojkar eller unga män liksom barn, ungdomar eller unga vuxna, att de är födda och/eller uppvuxna i miljonprogramsområdena och har utländsk och främst utomeuropeisk bakgrund samt att de har misslyckats i grundskolan och/eller i gymnasieskolan och är s k UVAS:are/NEET:are och det finns tyvärr mycket som tyder på att det inträffar fler skjutningar och bombningar per capita och per år i Sverige bland landets invånare i ålderskategorin 15-30 år än i något annat land i västvärlden förutom i USA (och möjligen också i något land på västra Balkanhalvön där det tyvärr också skjuts och bombas en hel del).

28% av ”andrageneration:arna” och 27% av invandrarna uppger att de utsattes för ett hatbrott under 2019

En ny BRÅ-rapport indikerar att hatbrott kan utgöra hela en femtedel av alla brott som begås i Sverige under ett visst år och inom vissa brottskategorier: I 2019 års Nationella trygghetsundersökning uppgav exempelvis 19% av alla som utsatts för hot att de hade utsatts för ett hot med just ett hatbrottsmotiv.


Hela 22% av männen och 18% av kvinnorna som utsatts för ett brott uppgav vidare i 2019 års Nationella trygghetsundersökning att de hade utsatts för ett hatbrott.


Det vanligaste är att ha blivit utsatt för ett hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund (och särskilt gäller det männen) följt av religionstillhörighet eller annan trosuppfattning (och särskilt gäller det kvinnorna) och på tredje plats kommer sexuell läggning.


Den demografiska subgrupp som uppger att de utsätts för hatbrott allra mest är de s k ”andrageneration:arna” – hela 28% av ”andrageneration:arna” uppger att de utsattes för ett hatbrott 2019. Därefter kommer invandrarna – 27% av alla utrikes födda uppger att de utsattes för ett hatbrott 2019.


Bland elever i årskurs 9 uppger hela 24% av de utrikes födda högstadietjejerna och 19% av de utrikes födda högstadiekillarna att de utsattes för ett hatbrott 2019.


Bland de utrikes födda tjejerna uppgav slutligen 18% att de utsatts för hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund medan motsvarande andel bland inrikes födda tjejer med två inrikes födda föräldrar var 1,6%.

Att BRÅ nu ska utreda svensk och utländsk bakgrund i en undersökning om personrån avslöjar det språkliga kaos som råder vad gäller allt som rör invandrare, minoriteter, ras, etnicitet och svenskhet

En på många sätt anmärkningsvärd nyhet som reflekterar det svenska språkliga begreppskaoset vad gäller allt som rör invandrare, minoriteter, ras, etnicitet, svenskhet o s v: Nu har BRÅ (och ”äntligen” säger antagligen SD, M och KD i kör liksom naturligtvis även AfS, MED och NMR m fl) gått med på att dela upp mellan svensk och utländsk bakgrund i en kommande undersökning om personrånen (som då tyvärr upplever sin s k ”all time high”-nivå just nu , som det verkar). BRÅ ska då operationalisera denna uppdelning och dessa båda kategorier vad gäller både förövare och offer och baserat på registeruppgifter från folkbokföringsregistret (d v s BRÅ ska inte ockulärbesiktiga människors kroppar/utseenden för att avgöra om de har svensk eller utländsk bakgrund).

Samtidigt tas denna nyhet emot och rapporteras som att BRÅ nu ska utreda ”etnicitet” (och ”äntligen” säger antagligen SD, M och KD i kör för andra gången liksom naturligtvis även AfS, MED och NMR m fl) när det just i själv verket handlar om det institutionaliserade statistiska kategori/begreppsparet svensk och utländsk bakgrund. Etnicitet är då något helt annat och anses oftast handla om det samlade ”identitetspaketet” religion, språk, familjevärderingar, livsstil, mat/dryckesvanor, klädskick och ibland också nationalitet.

Bland ”vanligt folk” i sociala medier och antagligen också ”hemma vid köksborden” och ”ute i stugorna” (och innan pandemin antagligen även på caféerna och krogarna och inte minst vid fikaborden på arbetsplatserna liksom på kvällarna/helgerna i föreningslivet och i samband med kurser hos studieförbunden o s v) tas denna nyhet dessutom emot som att BRÅ nu ska dela upp (och ”äntligen” säger antagligen SD, M och KD i kör för tredje gången liksom naturligtvis även AfS, MED och NMR m fl) mellan ”invandrare och svenskar” trots att invandrartermen som statistisk kategoribenämning försvann redan för över 15 år sedan genom ett riksdags- och regeringsbeslut.

Och utöver det språkliga kaoset som råder idag när denna nyhet rapporteras och debatteras så är det anmärkningsvårt om något att BRÅ nu indirekt går SD, M och KD till mötes (och ”äntligen” säger antagligen SD, M och KD i kör för fjärde gången liksom naturligtvis även AfS, MED och NMR m fl):

”Efter vårens polariserade debatt – nu kan SVT Nyheter berätta att Brottsförebyggande rådet ska gå till botten med personrånen i en ny studie. Bland annat vill man försöka svara på huruvida gärningspersoner och offer har svensk eller utländsk bakgrund.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/brottsforebyggande-radet-ska-undersoka-om-ranare-och-ranoffer-har-svensk-eller-utlandsk-bakgrund?fbclid=IwAR0u93XHiW6MLkoo0h9-8ef5YO5cjKJRo8vJPxaPUNoXk2Bun_GmyDPh3yY

”Debatten om personrån har varit glödhet och polariserad. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) saknade den också bra faktaunderlag.

Därför har myndigheten sjösatt en ny kartläggning med större fokus på gärningspersonerna. Målet är att svara på många av de frågor som aldrig tidigare undersökts. Bland annat ska kartläggningen försöka reda ut om gärningspersoner och offer har svensk eller utländsk bakgrund.

– Vi kommer att titta på det men sen vet vi ju inte vilka svar vi får. Men där det finns en identifierad gärningsperson kommer vi absolut att titta på bakgrund, säger Maria von Bredow, utredare på Brå.

Enligt den statistik som SVT Nyheter har tagit del av är siffran för antalet anmälda personrån den högsta på tio år. 2019 polisanmäldes 7741 personrån. Hon påpekar dock att att det är viktigt att komma ihåg att många forskningsstudier visar på att anmälningsbenägenheten samt risken att bli misstänkt för brott inte är jämnt fördelad i samhället och att den påverkas av en rad faktorer.

– Det är därmed mycket troligt att vår redovisning av andel med svensk/utländsk bakgrund bland brottsutsatta och misstänkta inte fullt ut återspeglar verkligheten, säger Maria von Bredow.”