Category: afrosvenskar

Jan Guillou vill bli ihågkommen som antirasist och antifascist som står upp för afrosvenskar och andra minoriteter och som tar strid mot SD och extremhögern

En av gårdagens mest delade (och därmed troligen också mest lästa artiklar – åtminstone i den svenskspråkiga världen) handlade om den ständigt pågående och aldrig avslutade debatten om det svenska n-ordet och i förlängningen om hur alla vi som lever just nu efter nedmonteringen av de västerländska kolonialimperierna och efter avskaffandet av rasforskningen och rastänkandet i kölvattnet efter det s k 68-upproret på 1960- och 70-talen idag ska förhålla oss till det svenska, europeiska och västerländska kolonialt genomsyrade och rasimpregnerade kulturarvet (d v s från och med 1700-talets andra hälft och fram tills 1950- och 60-talen var det få svenskar, européer och västerlänningar som inte tänkte i kolonier och i raser) och där följande nyckelmening förekommer:
 
 
”Att inte se komplikationen med att ”tvätta” vår historia är att göra det lätt för sig.”
 
Det som åtminstone fascinerar mig är dels alla dessa nya ”repriser” och ”omtag” som görs i debatten om det svenska n-ordet (d v s sällan eller aldrig framförs några nya argument, analyser och hypoteser och fortfarande så är debatten i hög grad tondöv och monologliknande då den i mångt och mycket utspelar sig bland infödda majoritetssvenskar vilka står på två olika sidor och ”skriker” åt varandra) och dels att ”the good guy” i debatten enligt många antirasister och antifascister, d v s Jan Guillou, nu ”på äldre dar” uppenbarligen vill framstå och bli ihågkommen som både en antirasist (så att alla antirasister och minoriteter ska glömma bort att han under flera decennier har förfäktat och torgfört rätt så hårda attityder och åsikter om olika minoriteter – se https://tobiashubinette.wordpress.com/2015/02/23/jan-guillou) och en antifascist (så att alla antifascister och antinazister ska glömma bort att han gick i god för att SD ”inte är så farliga” på samma sätt som han gjorde med naziskinsen på 1990-talet som inte heller ”var så farliga” inför SD:s framgångsrika valkampanj 2010 som ledde till att SD kom in i riksdagen för första gången – d v s vissa menar att Guillous skriverier och reportage om SD inför 2010 års val faktiskt bidrog till att SD fick sitt parlamentariska genombrott då Aftonbladet åtminstone 2010 var Sveriges mest lästa tidning och då Guillou bredvid ironiskt nog Josefsson är en av landets mest populära personer).
 
Därtill och slutligen har Guillou ägnat sig åt att just tvätta både sin egen individuella, sin egen familjs och släkts OCH den svenska övre medelklassens och överklassens historia i sin senaste romansvit där han beskriver sin egen högerextrema överklassfamiljs historia och hur de ”inte visste någonting” om de europeiska judarnas öde innan 1945 (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2016/08/31/jan-guillou-extremhogern-vanstern och https://tobiashubinette.wordpress.com/2014/09/04/jan-guillou-revisionism).
 
Samtidigt är det naturligtvis bra att Guillou nu står upp för afrosvenskar och minoriteter och tar strid mot SD och extremhögern men det klingar också en aning falskt mot bakgrund av Guillous rätt så ökända antecedentia i sammanhanget, d v s ett åtminstone tidigare rätt så stort illa dolt förakt för minoriteter och en åtminstone tidigare rätt så stor förståelse för SD liksom en åtminstone tidigare rätt så stor böjelse för historierevisionism och tvättande av historien.

Om Cloettas ägarfamiljs högerextrema bakgrund och om Östergötlands och Motalas förste afrosvensk och ”utlandsadopterade”

Besöker hembygden i Östergötland och upptäcker av en slump och något bedrövad som den lokalpatriot jag trots allt är att choklad-, konfektyr- och godisföretaget Cloettas ägarfamilj Svenfelt, som har ägt företaget under det senaste seklet, verkar ha sympatiserat med extremhögern åtminstone under krigsåren: En anekdot berättar att arbetarna på chokladfabriken i Ljungsbro tvingades ställa upp sig för morgoninspektion till marschmusik och kapten Harald Svenfelt som under många år drev företaget tillsammans med sin bror Hjalmar var medlem i fascistiska Svensk opposition under 1940-talet. Haralds dotter är f ö den världsberömda ryttarinnan Ulla Håkansson.

13734583_10153810509405847_184873889_n.jpg

Besöker även det en gång så rika och berömda Godegårds säteri norr om Motala där friherre Louis de Geer en gång huserade, den svenska (vapen)industrins liksom den svenska kolonial- och slavhandelns fader, och där även den likaledes stenrike friherre Johan Abraham Grill en gång hade sitt säte, direktör och superkargör för Svenska Ostindiska Kompaniet, och där denne lät anlägga dåtidens kanske mest magnifika engelska park som även innehöll ett lusthus i klassisk chinoiserie-stil, och finner i utställningen ”försättsbladet” till den dikt som Grills karibiske slavpojke författade inför och läste upp på nyårsdagen 1780 och som var tillägnad dennes herre brukspatron Johan Abraham Grill.
13734538_10153810482190847_379483619_n kopia
Johan Abraham Grill, som var bekant med Gustav III, ville likt sin konung ”hålla sig med” en svart pojke som Grill sannolikt köpte från Ostindiska kompaniet, och Burjon som han troligen kallades och som med tiden kom att bli något av en ”allt-i-allo”-betjänt vid bruket, fick skolutbildning och var skrivkunnig, sägs förekomma på en teckning från 1799 och kom att leva ända in på 1850-talet, och han var både den förste afrosvensk och den förste ”utlandsadopterade” som bodde och levde i Östergötland och i dagens Motala kommun, och dennes välskrivna dikt från 1780 bör utan tvekan vara den första litterära texten som är författad av en afrosvensk och kanske också den första text överhuvudtaget som är författad på svenska av en afrosvensk.
13689510_10153810494190847_792428009_n kopia.jpg

FN kritiserar återigen Sverige för att ha avskaffat rasbegreppet och för att sakna statistik om minoriteternas situation

FN:s Working Group of Experts on People of African Descents specialrapport om afrosvenskars situtation i dagens Sverige publicerades idag:

http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session30/Documents/A%20_HRC_30_56_Add_2_ENG_.docx

Arbetsgruppen är bl a kritisk till att Sverige har avskaffat rasbegreppet och att Sverige till skillnad från de flesta länder på jorden helt saknar s k jämlikhetsstatistik om etniska, rasliga, religiösa och språkliga minoriteter (och den svenska regeringen försvarar f ö beslutet att avskaffa rasbegreppet och det faktum att landet saknar statistik om ras och etnicitet med att Sverige har kommit fram till att i Sverige tillhör ”alla människor människorasen”):

”The Government informed the experts that the word race is not used in the law because the law assumes that all people belong to the human race… The Working Group is aware that to delete “race” from the lexical corpus does not eliminate racism based on racial discrimination. Rather it may be a way to ignore, minimize or obscure the reality of the specifically racial racism faced by a part of the Swedish population… The policy to ignore race creates a gap in the understanding of the problem and preserves the status quo of racial inequalities… The Working Group recommends that the Government reconsider the omission of race from the Discrimination Act and whether it may not both de jure and de facto lessen the protection against discrimination that is specifically racial and by extension, if it may not prevent the Government from properly recognizing, voicing, addressing and combating racial discrimination in society.”

och

”The Working Group was informed that the Government does not collect disaggregated data on the basis of race and ethnicity. This results in an inability to recognize and address structural discrimination. The focus only on the country of origin makes it extremely difficult to monitor and take action to address racism. The Working Group recommends that the Government conduct surveys based on self-identification.”

Hovrätt godkänner inte användandet av rasord som hets mot folkgrupp

Hovrätten för Västra Sverige mildrar domen mot en man som högljutt uttalade rasord (”tjing tjong”, ”guling” och säkert också ytterligare andra rasord riktade till de båda afrosvenska männen som en utan problem kan föreställa sig vilka de var) riktade mot en asiatisk kvinna och två afrosvenska män på en buss i Göteborg. Tingsrätten hade dömt mannen för hets mot folkgrupp med motiveringen att mannens ringaktande uttalanden hade fällts på allmän plats och därmed spritts till många människor, men hovrätten tar nu tillbaka denna rubricering och mildrar därmed straffet till ofredande med motiveringen att ”Straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp tar dock sikte på angrepp som riktas mot kollektivt bestämda grupper och kollektiv av sådana grupper, medan enskilda identifierbara individer inte skyddas av bestämmelsen. Eftersom X (den tilltalade) med sina uttalanden riktat sig direkt mot MÄ (målsäganden) och de två männen, kan han därmed inte dömas för hets mot folkgrupp.”

http://www.dagensjuridik.se/2015/06/hovratten-javla-ching-chong-och-javla-guling-inte-hets-mot-folkgrupp

Med andra ord ser hovrätten på händelsen som att endast kvinnan och de båda männen i fråga ofredades i egenskap av enskilda individer, d v s ej att det handlade om svenska asiater och afrosvenskar som grupper. Snacka om att hyperindividualisera händelsen i fråga (och vilket ju passar väl in i vår genomnyliberaliserade tid) och att vägra se att sådana rasord och det rastänkande som ligger bakom dem naturligtvis inte bara handlar om enskilda specifika individer utan mot just att uttrycka förakt för kollektiv och grupper: Vilka ”random”asiater och ”random”-afrosvenskar som helst hade helt enkelt kunnat råka ut för denne mans verbala attacker.

Hatbrott mot afrosvenskar

Maria Ripenberg skriver i dagens UNT: ”Gå till botten med svensk afrofobi”: http://unt.se/asikt/ledare/ga-till-botten-med-svensk-afrofobi-3426675.aspx

Den överlägset största andelen hatbrott i Sverige är afrofobiska, och antalet afrofobiska hatbrott har i absoluta tal gått upp med 24 procent mellan 2008-13. 22 procent av de afrofobiska hatbrotten utgjordes 2013 av fysiska våldsbrott på allmän plats, och de allra flesta av gärningspersonerna tillhörde den vita majoritetsbefolkningen samt var okända för offret samt var inte nationalsocialister eller ideologiska/organiserade rasister. Totalt utgör de afrofobiska hatbrotten uppemot 20% av alla hatbrott under ett visst år, och afrosvenskar är uppemot 250% överrepresenterade som offer för hatbrott utifrån sin demografiska storlek i relation till övriga minoritetsgrupper.

Afrofobirapporten

Skriver på rapporten om afrofobi och om afrosvenskars situation i dagens Sverige, och läser stora mängder text och statistik om fr a de invånare i Sverige som har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika (d v s i huvudsak de icke-vita svenskarna- inklusive ”första generationen” och ”andra generationen” plus de adopterade och de blandade) jämfört med alla andra – infödda majoritetssvenskar samt alla dem som har bakgrund i Norden, Europa, Nordamerika och Australien/Nya Zeeland (d v s i huvudsak de vita svenskarna). Samtidigt har det i dagarna framkommit att ”svenska folket” är rikare än någonsin just nu i skrivande stund utifrån privatekonomisk statistik (inkomst, förmögenhet o s v) räknat per hushåll: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3794884.ece

Stora procentandelar av ”svenska folket” är i praktiken miljonärer, och troligen är det så att inget folk på jorden är så rikt just nu privatekonomiskt sett än ”svenska folket” trots att stora delar av den övriga västvärlden håller på att gå sönder av den ekonomiska krisen, möjligen i så fall tillsammans med ”norska folket”.

Utifrån den statistik jag läser just nu blir det dock uppenbart att ”svenska folket” i detta sammanhang i huvudsak handlar om vita svenskar: andelen hushåll med barn som är fattiga där båda föräldrarna är infödda majoritetssvenskar ligger exempelvis på ej mer än 2,7%, endast 3% av den infödda majoritetssvenska befolkningen är beroende av ekonomiskt bistånd, och ej mer än 5-10% av de infödda majoritetssvenskarna är statistiskt fattiga. Med andra ord tyder allt på att den ”all time high”-statistik som nyligen redovisats om ”svenska folkets” privatekonomi och att den är större än någonsin just nu, i praktiken innebär att vita svenskar är extremt rika just nu – ja högst troligen rikast någonsin i svensk historia (åtminstone sedan vikingatiden) per capita p g a att landets samlade privatekonomiska förmögenhet är så koncentrerad till den vita delen av befolkningen. Bland de invånare i Sverige som har bakgrund i Afrika och Asien är nämligen uppemot 2/3 statistiskt fattiga, bland de med bakgrund i Sydamerika ca 1/2.

Löneökningarna för vita svenskar har generellt varit mycket kraftiga de senaste tio åren plus alla skattesänkningar, och andelen infödda majoritetssvenskar som bor i hyresrätt har minskat till under 1/5, vilket också förklarar denna extrema koncentration av rikedom till den vita delen av den svenska befolkningen som vi ser idag. Bland invånarna med bakgrund i Afrika och Asien tillhör inte ens 50% den s k kärnarbetskraften, och uppemot 1/3 i dessa grupper är i praktiken ”nolltaxerare” (d v s de varken förvärvsarbetare, studerar eller är i praktik), och vad gäller boende är skillnaderna enorma mellan icke-vita och vita svenskar (generellt bor uppemot 2/3 till 80% av de med bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika i hyresrätter): i Stockholm bor exempelvis ej mer än 5% av invånarna födda i subsahariska Afrika i villa/radhus (egnahem) och ej mer än 8% i bostadsrätt.

Så återigen – troligen är vita svenskar just nu rikast någonsin i svensk historia och möjligen rikast på jorden per capita just nu utifrån att klasskillnaderna generellt bland vita svenskar fortfarande är relativt små jämfört med i stort sett alla andra länder på jorden, både i Västvärlden och i Tredje världen (bredvid de andra nordiska länderna.