Kategori: FN

Ny artikelserie om varför ingen talar om ras/rasism, (ras)diskriminering och (ras)segregation längre

Smålands-Postens Bo Ströberg inleder idag en omfattande artikelserie (i hela sex delar) som försöker förstå varför ingen (eller knappt någon i alla fall jämfört med under 2010-talets första hälft) talar om (ras/)rasism, (ras)diskriminering och (ras)segregation längre och om varför allt fokus numera är på ”invandrarnas” s k misslyckanden och tillkortakommanden och ”förorternas” s k misär och våld.

 

Den första delen handlar om varför FN, EU och Europarådet om och om och om igen (och i decennium efter decennium…) kritiserar och attackerar Sverige för att fullständigt sakna data, siffror och statistik om landets minoriteter samtidigt som Sverige och de svenska antirasisterna (fanatiskt) fortsätter att försvara den färgblinda svenska antirasismen, som har avskaffat och tabuiserat rasbegreppet och som fram tills nu har omöjliggjort och förstört alla försök att införa och praktisera jämlikhetsdata i landet.

 

Artikeln handlar också om varför 10 000 anmälningar till DO om diskriminering på grund av etnicitet och religion, som har inkommit bara under de senaste tio åren (på 1990- och 2000-talen inkom då 1000-tals och åter 1000-tals anmälningar till DO om diskriminering på grund av etnicitet och religion varav ingen ledde till någon fällande dom) har resulterat i sammanlagt 20 fällande domar…

 

OBS: Jag har naturligtvis en enorm (för att inte säga gigantisk) respekt för Sveriges 100 000-tals för att inte säga miljontals antirasister och antifascister som ”fajtas” dygnet om för att ytterligare tabubelägga ordet ras och själva rasbegreppet i sig och som varje vaken minut kämpar ”med näbbar och klor” mot genomrasistiska FN (d v s rasisterna i New York och Genève), genomrasistiska EU (d v s rasisterna i Bryssel) och genomrasistiska Europarådet (d v s rasisterna i Strasbourg) som försöker tvinga oss hypermilitanta och ultraortodoxa antirasistiska och antifascistiska svenskar att återigen börja tala om ras och att börja kartlägga, mäta och räkna minoriteternas situation i dagens Sverige liksom att sätta siffror på den svenska (ras)diskrimineringen och (ras)segregationen.

 

Unknown.jpg

”Den svenska självbilden har varit att vi är positivt inställda till etnisk mångfald. Att rasism inte är något allvarligt problem här. Men attityder förändras. Och FN har återkommande kritiserat Sverige för att inte ta diskriminering och hatbrott på allvar.

 

Den 21 mars är det FN-dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Inför den publicerar Smålandsposten en artikelserie om rasism och varför det är så känsligt att tala om den.

 

Det är fritt fram för rasistiska organisationer. Ingen statistik förs över hur minoritetsgrupper drabbas av orättvisor. FN har återkommande kritiserat Sverige för att inte ta rasismen och diskrimineringen på allvar.”

 

https://etidning.smp.se/669/eSMP/289951/2020-03-20/12681239/DECENNIER-AV-FN-KRITIK-MOT-SVERIGE

 

JJ.jpg

”Kritiken mot Sverige är omfattande och hård från FN:s rasdiskrimineringskommitté. Vid den fjärde granskningen av hur Sverige lever upp till FN:s rasdiskrimineringskonvention uttrycktes oro över ”det stora antalet rapporterade hatbrott och fortsatt rasistiskt våld”.

 

FN-experterna uppmärksammar särskilt rasismen mot muslimer och uppmanar Sverige att ”omedelbart vidta åtgärder för att säkra muslimska minoritetsgrupper mot våld, hatbrott och hets mot folkgrupp”.

 

FN är ”bekymrade över rasistiska och extremistiska organisationer i Sverige, och deras offentliga manifestationer och demonstrationer” och regeringen uppmanas att offentligt fördöma och ta avstånd från rasistiska uttalanden som görs av politiker.

 

Mycket av det som tas upp är sådant som påpekats flera gånger tidigare. Den tyngsta kritiken är att Sverige inte har jämlikhetsdata. De är offentlig statistik utifrån ras eller etnicitet, som tas in till exempel vid folkräkningar för att få en bild av strukturell ojämlikhet, om vissa grupper är ekonomiskt och socialt eftersatta eller kan antas missgynnade på arbets- och bostadsmarknaden.

 

”Denna bristande kunskap är förvånande i ett land som i andra sammanhang länge ansett sig världsledande på offentlig statistik”, skriver Institutet för framtidsstudier i en rapport där man tittat just på metoder för att ta fram data.

 

– Ja, man tycker att det är mer ord än handling. Det räcker inte att ha lagar mot diskriminering. Man måste ha mätverktyg för att visa att lagarna fyller en funktion, alltså att de verkligen hjälper de utsatta grupperna, säger forskaren Tobias Hübinette, vid Karlstads universitet.

 

Han var på plats i Genève 2018 när Sverige förhördes av FN, som medförfattare till de svenska muslimernas rapport.

 

Sverige har hållit fast vid sin ståndpunkt att inte samla in data utan att närmare argumentera för den. I den nationella handlingsplanen ”Samlat grepp mot rasism och hatbrott”, presenterad så sent som januari 2017, skriver man helt kort att ”Sverige har en restriktiv syn på statistik och datainsamling i förhållande till bland annat de nationella minoriteterna och regeringen har ingen anledning att ompröva denna hållning”.

 

Även själva handlingsplanen har kritiserats av FN för att sakna konkreta åtgärder och – framför allt – mätbara mål.

 

Famlar man inte i blindo utan data?

 

– Ja, men det är man väl medveten om. Det kan finnas flera orsaker till att man inte gör insamlingen av jämlikhetsdata, kanske är det för dyrt, kanske fruktar man att resultaten skulle förskräcka, säger Tobias Hübinette.

 

Underförstått: Kanske är Sverige mer ojämlikt än man vill tro? Kanske är etnisk diskriminering ett större problem än man vill kännas vid?

 

I svensk lagstiftning anges sju diskrimineringsgrunder: kön, ålder, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, könsöverskridande identitet samt funktionsnedsättning. Data för de två första finns att hämta i folkbokföringsregistret och SCB:s jämställdhetsstatistik ger klara besked om löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar eller minskar, och om det finns ojämlikheter vad det gäller utbildningsnivå, arbetslöshet, hälsa.

 

– Sedan man började med könsstatistik är kvinnornas framryckning en verklig framgångssaga. Även om det förstås varit en lång resa för kvinnornas integration i det svenska samhället, säger Tobias Hübinette.

 

Utan statistik som synliggör utsatthet för andra grupper är det svårt att utforma en generell välfärdspolitik. Och se om den fungerar.

 

– Det finns ingen statistik för till exempel svenska muslimers inkomstnivå eller afrosvenskars eller romers arbetslöshet.

 

Jämlikhetsdata beskrivs ibland som en form av etnisk registrering, en beteckning som väcker obehagliga associationer. Det är ofta där debatten hamnar. Men företrädare för de grupper som ska skyddas mot diskriminering, bland andra afrosvenskar, muslimer, sametinget och RFSL, förespråkar att statistik samlas in. I en utredning, som DO gjort på regeringens uppdrag, diskuteras avvägningen mellan legitima farhågor och legitima behov. Där poängteras att ”insamling av känsliga personuppgifter i syfte att arbeta mot diskriminering innebär inte nödvändigtvis att det sker på individnivå”.

 

Tobias Hübinette påpekar att de flesta andra länder i världen tar fram jämlikhetsdata. Han liknar förfarandet vid hur enkätstudier genomförs i Sverige och där principerna om självkategorisering, anonymitet, och frivillighet alltid ska gälla och att de siffror som genereras inte kan spåras till en specifik individ. Han tar också ett närliggande exempel på hur den här sortens uppgifter i befolkningsregistret inte behöver vara någon kontroversiell fråga.

 

– I Finland har man till exempel språk som kategori, detta främst för att tillgodose den svenskspråkiga minoritetens rättigheter.

 

Sedan 2009 har Diskrimineringsombudsmannen (DO) fått in runt 10 000 anmälningar om diskriminering på grund av etnicitet och religion. Under dessa tio år har man bara lyckats få fällande domar i 20 fall. Det är två promille. Även när det gäller polisanmälda hatbrott är andelen lagförda extremt liten.

 

Denna ineffektivitet, många anmälningar men få domar, är något som FN slår ned på.

 

– Det finns inte så mycket att säga om själva diskrimineringslagarna men det är svårt att efterfölja dem, säger Tobias Hübinette.

 

– Om vi tar etnisk diskriminering så är det väldigt få fall som avgörs i domstol till skillnad från könsdiskriminering som DO ofta vinner. Diskriminerar du en kvinna i Sverige så åker du dit. Det är mycket svårare att driva ett fall med etnisk diskriminering. Jämför man antalet anmälningar med hur många fall som gått till domstol så är det absurt. Polisen säger samma sak, att extremt få fälls. Alla är medvetna om det här.

 

Det är väl meningslöst att ha lagar som inte tillämpas?

 

– Jo, det är det. Man försvarar sig från DO med att man jagar pilotfall, ideala case. I jakten på de perfekta fallen som ska hjälpa människor i framtiden så sovras det för mycket.

 

Clas Lundstedt, pressansvarig på Diskrimineringsombudsmannen, menar att det är missvisande att bedöma deras arbete enbart utifrån antal fall man tar till domstol. Att man driver processer så sällan beror enligt honom på att DO ”utvecklat sitt arbetssätt och vi arbetar idag på ett helt annat sätt med tillsyn än under de första åren. Under DO:s första år utreddes anmälningar i princip enbart med inriktning mot process. Om förutsättningar saknades att gå till domstol avslutades i regel ärendet utan att DO tog ställning i om det hade varit fråga om diskriminering eller inte. I dag utreds fler ärenden och avslutas med tillsynsbeslut där DO själv redogör för de bedömningar vi gör”.

 

2018 och 2019 utfärdade DO 88 så kallade tillsynsbeslut medan man gick till domstol i enbart tre ärenden.

 

DO:s tillsynsbeslut medför ingen juridisk påföljd eller upprättelse för den drabbade i form av skadestånd.

 

– Det har länge funnits kritik om att DO är tandlöst, diskrimineringslagen ser bra ut men är verkningslös, menar Tobias Hübinette.

 

På hemsidan skriver myndigheten: ”Ett av våra mål med att driva enskilda ärenden i domstol är att skapa vägledande domar som ger effekt för många.”

 

Att en person uppenbarligen har utsatts för diskriminering är alltså inte skäl nog.”

 

 

FN:s kritik av Sverige vad gäller situationen för de svenska samerna och de svenska muslimerna står fast

I veckan offentliggjorde FN via CERD (Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering) i Genève sina sista rekommendationer (inklusive kritik) till Konungariket Sverige (d v s till svenska staten och dess folkvalda representant, d v s till Löfvens sittande rödgröna regeringen) och det går inte att säga något annat än att det ”lönade” sig för både de svenska samerna och de svenska muslimerna att vara på plats i Genève i Schweiz när Sverige förhördes av FN och CERD i maj 2018 (jag var då själv på plats vid det tillfället och jag var också en av medförfattarna till de svenska muslimernas alternativrapport till FN och CERD).

 

Namnlöst1.jpg

 

Det ska också nämnas att när FN:s och CERDS:s kritik av Sverige offentliggjordes på sommaren 2018 valde ett flertal borgerliga dagstidningar samt Moderaterna att attackera FN och anklaga FN för ”extremism” och för att ”smutskasta” Sverige genom att framställa Sverige som ett land där diskriminering av minoritetsinvånare förekommer vilket resulterade i att den dåvarande utrikesministern tvingades gå ut och försvara FN.

Namnlöst2.jpg

Efter Andra världskriget och Förintelsen och i samband med och under avkoloniseringen under efterkrigstiden inledde FN via sitt organ UNESCO ett arbete med att omdefiniera och omformulera rasbegreppet som 1965 ledde fram till att den moderna antirasismens grundtext tillkom i form av FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering eller rasdiskrimineringskonventionen, och det är då den konventionen som CERD i Genève sedan dess förvaltar.
 
År 1966 var Sverige en av världens tio första stater att underteckna konventionen som Sverige sedan ratificerade 1971 och året därpå infördes därigenom rasdiskriminering i den svenska lagstiftningen.
 
Sedan dess har då mycket vatten runnit under broarna och Sverige har därefter kommit att bli världens första land som har valt att avskaffa rasbegreppet och idag är Sverige ett av ett fåtal stater på jorden som fortfarande vägrar att samla in statistik om landets minoriteter utifrån de olika diskrimineringsgrunderna, d v s jämlikhetsdata.
 
Både Sveriges beslut att avskaffa rasbegreppet, som också innebar att rasdiskriminering numera inte är en giltig diskrimineringsgrund i Sverige, och Sveriges vägran att införa och praktisera jämlikhetsdata har FN och CERD om och om igen kritiserat (liksom f ö även EU och Europarådet) och så skedde också i maj 2018 (och ”efter noter” dessutom, d v s i hårda ordalag) men detta beslut och denna hållning försvaras då av Sverige med antirasistiska argument.

FN har nu erkänt att barnhemsbarnen oftast inte är föräldralösa och att barnhemmet som institution bör fasas ut

För första gången någonsin har representanter för FN:s alla medlemsstater erkänt att de allra flesta barnhemsbarn på jorden inte är föräldralösa samt att barnhemmen på sikt bör fasas ut och fr a att ”family preservation” nu ska bli den ledande principen i stället för ”family separation”:
Namnlöst.jpg
 
”Today, for the first time ever, all 193 member states of the United Nations have formally recognised that orphanages don’t protect children, they harm them, and have called for the progressive elimination of institutional care globally.”
 
Det moderna barnhemmet (d v s en specifik och fast plats där barn samlas ihop och låses in och förvaras på obestämd tid) uppstod i Europa och i Väst som en s k sluten eller total institution (d v s i Michel Foucaults mening och samtidigt som fängelset, mentalanstalten o s v) och i och med kolonialismen och kristendomen och konflikter av olika slag så spreds barnhemmen sedan till världens alla hörn.
 
I exempelvis Sydkorea beräknas 70% av alla barnhem i landet ha grundats av amerikanska och västerländska soldater och missionärer och bistånds- och hjälparbetare under och efter Koreakriget och de resterande 30 procenten grundades av europeiska och västerländska missionärer, diplomater och filantroper innan och under den japanska kolonialtiden.
 
Idag bor och lever 8 miljoner barn på barnhem i fr a Centralamerika, Karibien, Sydamerika, Oceanien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Central- och Östeuropa och utan barnhemmen hade den globala adoptionsindustrin aldrig kunnat uppstå eller existera då barnhemmet nästan alltid finns med i varje enskilt adoptivbarns historia: De allra flesta barn som placeras på barnhem har då aldrig varit föräldralösa även om en del är det i västerländsk ”antropologisk” mening (d v s västerlänningar erkänner generellt enbart kärnfamiljen som vårdnadshavare men inte ”the extended kin network”, släkten, storfamiljen, byn, stammen eller klanen) och så fort ett barn placeras på barnhem så tillhör barnet generellt barnhemmets ägare, föreståndare och sponsorer och bidragsgivare i Väst, vilket gör att barnen där ofta behandlas och betraktas som adopterbara trots att de då sällan är föräldralösa.
 
Otaliga är de historier då oftast fattiga och utsatta mödrar (eller fäder) temporärt och i desperation placerar sina barn på ett barnhem i Centralamerika, Karibien, Sydamerika, Oceanien, Afrika, Mellanöstern, Asien eller Central- och Östeuropa som har grundats av en västerlänning, som sponsras och finansieras av västerlänningar och som ibland också ägs och drivs av västerlänningar, i tron att deras barn är i tryggt förvar där och när de sedan ska hämta tillbaka sitt barn har barnet skickats till t e x Sverige, Danmark, USA, Kanada, Belgien, Frankrike, Österrike, Schweiz, Australien, Italien eller Spanien för adoption.
 
Samtidigt har det i Väst sedan länge funnits en slags sentimental ”eländesromantisering” kring barnhemmen i den utomvästerländska världen där ”Tredje världens anonyma och gigantiska människomassor dumpar sina barn på löpande band” och kanske särskilt bland ungdomar och unga vuxna, kvinnor och feminister, kristna och progressiva antirasister och s k ”vänsterliberaler” i bred mening, vilket har gjort att en hel ”eländesromantisering”-industri har uppstått i Väst kring just barnhemmen i den utomvästerländska världen som inte minst har resulterat i att 100 000-tals barn från Centralamerika, Karibien, Sydamerika, Oceanien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Central- och Östeuropa har adopterats till Väst på både falska, oriktiga, illegala och korrupta grunder:
 
 
”On 18 December 2019, the UN General Assembly in New York adopted a Resolution on the Rights of The Child that signifies a major milestone in ending the institutional care of children globally. By adopting the Resolution, all of the 193 member states of the United Nations have agreed, for the first time in history, that orphanages harm children and, recognising that the vast majority of children in orphanages have living family, all children should be reunited with or supported to remain with their families. Where that’s not possible, the Resolution says that governments should commit to provide high-quality, family and community-based alternative care for children.
 
The Resolution, which comes on the tenth anniversary of the Guidelines for the Alternative Care of Children and the 30th anniversary of the UN Convention on the Rights of the Child, contains a number of groundbreaking commitments:
 
Over 80% of children in orphanages are not orphans, but have a living parent, and the UN General Assembly has recognised the critical need to invest to keep families together. The Resolution urges member states to adopt and enforce policies, services and programmes and direct budget towards supporting families and tackle the issues that cause them to be vulnerable in the first place.
 
For those children who cannot live with their own family, or have no biological family, the Resolution urges states to make available a range of high quality, accessible and disability-inclusive alternative care options, in line with the UN’s own Convention on the Rights of the Child, the Convention on the Rights of Persons with Disabilities and taking into account the UN Guidelines for the Alternative Care of Children.”

Dags att avkolonisera Indiska oceanen

Storbritannien förlorade igår en för britterna och deras allierade amerikanerna förnedrande omröstning i FN:s generalförsamling som syftar till att avkolonisera Chagos-öarna och låta ilwa-folket eller chagossierna återvända till ön Diego Garcia varifrån samtliga tvångsdeporterades under hot om våld mellan 1967-73 för att bereda plats för en amerikansk militärbas (och även Sverige röstade igår emot Storbritannien och USA):
Namnlöst.jpg
 
 
”The United Nations general assembly has overwhelmingly backed a motion condemning Britain’s occupation of the remote Chagos Islands in the Indian Ocean.
 
The 116-6 vote left the UK diplomatically isolated and was also a measure of severely diminished US clout on the world stage. Washington had campaigned vigorously at the UN and directly in talks with national capitals around the world in defence of the UK’s continued control of the archipelago, where there is a US military base at Diego Garcia.
 
The vote was in support of a motion setting a six-month deadline for Britain to withdraw from the Chagos island chain and for the islands to be reunified with neighbouring Mauritius. It endorsed an advisory opinion issued by the International Court of Justice (ICJ) in February, calling on the UK to relinquish its hold on the territory in order to complete the process of decolonisation.
 
The US, Hungary, Israel, Australia and the Maldives backed the UK in the vote and 56 countries abstained, including France, Germany, the Netherlands, Portugal, Poland and Romania. Other European allies including Austria, Greece, Ireland, Spain, Sweden and Switzerland voted for the UK to relinquish sovereignty.
 
The scale of the defeat for the UK and US came as a surprise even to Mauritius, in view of the concerted campaign pursued by London and Washington.”

Presentation av alternativrapporten om islamofobi

Presenterade igår om alternativrapporten om islamofobi (som skrevs för FN:s rasdiskrimineringskommitté – CERD) tillsammans med Maimuna Abdullahi och med Kitimbwa Sabuni som samtalsledare på (den 3:e) Islamofobikonferensen 2018 i Göteborg.

48377169_226410338258613_3720493348323065856_n.jpg

Alternativrapporten, som Maimuna och jag författade på uppdrag av ett flertal svenska muslimska samfund och organisationer, bidrog till att FN och CERD kom att formulera de allra skarpaste rekommendationerna någonsin riktade till Sverige med avseende på situationen för landets invandrare och minoriteter sedan Sverige skrev under FN:s konvention mot rasdiskriminering på 1960-talet.

Fram.jpg

Alternativrapporten och FN:s och CERD:s rekommendationer resulterade också i en mycket animerad och upphetsad debatt som bl a ledde till att Sveriges näst största parti (d v s M) kritiserade FN och CERD och vilket föranledde att regeringen t o m var tvungen att gå ut och försvara FN och CERD (d v s en smått absurd debatt).

Rea 2.jpg

 

Moderaterna kritiserar också FN:s rasdiskrimineringskommittés synpunkter på och rekommendationer till Sverige

Den allt hårdare kritiken mot FN:s rasdiskrimineringskommittés (CERD i Genève) synpunkter på och rekommendationer till Sverige som offentliggjordes i fredags (se http://tbinternet.ohchr.org/_layouts/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=INT%2fCERD%2fCOC%2fSWE%2f31204&Lang=en) och som började i sociala medier och i de högerradikala alternativmedierna fortsätter uppenbarligen att växa och nu ansluter sig även Moderaterna till försvaret för Sveriges antirasistiska och antifascistiska heder inklusive indirekt även den sittande rödgröna regeringens dito för som SvD påpekar så är det normala annars att oppositionen instämmer i FN:s kritik av den sittande regeringen. För alla som undrar så har Svenska FN-förbundet också bemött kritiken (se https://fn.se/aktuellt/uttalanden/rekommendationer-fran-fns-rasdiskrimineringskommitte):
 
 
”När utländska experter kritiserar regeringen brukar oppositionen vara snabb på att haka på. Efter FN:s larm om rasistiskt hat i Sverige är dock rollerna ombytta.
 
Moderaterna anser att rapporten från FN:s rasdiskrimineringskommitté överdriver problemen med rasism i Sverige.
 
– Rapporten verkar vara, om man spetsar till det lite, en postkolonial soppa hopkokad av ett synnerligen selektivt urval av ingredienser, säger Jonas Jacobsson Gjörtler, utrikespolitisk talesperson för Moderaterna.”
 
(…)
 
”Enligt Jonas Jacobsson Gjörtler målar kommittén upp en bild som skuldbelägger delar av den svenska befolkningen.”

Sverige erhåller skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté i Genève som för första gången specifikt adresserar antimuslimsk rasism och efterfrågar att Sverige börjar praktisera jämlikhetsdata

Rapporten om islamofobi som Maimuna Abdullahi och jag skrev på uppdrag av Nätverket svenska muslimer i samarbete liksom de övriga åtta alternativrapporterna gav effekt: Sverige erhåller nu skarp kritik av FNs rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève:
 
 
FNs slutsatser om och rekommendationer till Sverige kan läsas här och bl a efterlyses jämlikhetsdata och en paragraf adresserar specifikt antimuslimsk rasism och svenska muslimers situation:
 
 
”The Committee remains concerned at the lack of statistical data on the composition of the population. The Committee is further concerned at the insufficient statistical data on the enjoyment of economic and social rights by persons belonging to various ethnic groups present in Sweden. (art. 2).
 
The Committee recommends that the State party diversify its data-collection activities by using various indicators of ethnic diversity and by allowing respondents to report anonymously and to choose how to identify themselves, in order to provide an adequate empirical basis for developing policies to enhance equal enjoyment of all the rights enshrined in the Convention, and to facilitate the monitoring thereof.”
 
(…)
 
”The Committee is concerned at reports of attacks against mosques, as well as the lack of sufficient funding to safeguard mosques against attacks, and the lack of affordable insurance coverage for mosques to protect against damage from attacks. The Committee is also concerned at the continued reports of racist hate crimes and hate speech against Muslim ethno-religious minority groups, especially Muslim women.
 
The Committee is equally concerned at reports of the difficulties faced by persons belonging to Muslim ethno-religious minority groups in terms of access to employment and housing outside of minority populated areas, amounting to de facto segregation. It is also concerned at reports of stereotypical representation of Muslims in the media, and by politicians. The Committee is particularly concerned at situations of intersectionality in relation to ethnicity, religion and gender, where for example Afro-Swedish Muslim women appear as a particularly vulnerable group subject to multiple discrimination (art. 5).”

Under den sista utfrågningsdagen inför FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève fortsatte Sverige att försvara att rasbegreppet har avskaffats liksom avsaknaden av jämlikhetsdata och statistik om de olika diskrimineringsgrunderna och minoriteterna

Idag avslutades förhöret med Sverige inför och av FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève och de svenska regeringsrepresentanterna fortsatte att försvara Sveriges antirasistiska och antifascistiska heder och ära genom att bl a skryta över verksamheten vid Forum för levande historia, över Skolverkets antirasistiska arbete samt över att svenskarna är världens mest antirasistiska s k folkslag mätt utifrån positiva åsikter och attityder gentemot invandrare och minoriteter.

 

31765873_10155616634465847_1311718334009442304_n.jpg

 
De svenska regeringsrepresentanterna försvarade vidare att Sverige var det första landet i världen med att avskaffa rasbegreppet då Sverige har kommit fram till att ”all people belong to one and the same race” samt att den svenska avsaknaden av statistik och siffror (d v s jämlikhetsdata) om merparten av diskrimineringsgrunderna beror på att ”Sweden has a restrictive view on sensitive data” och att detta kommer att fortsätta att gälla trots att flera av kommittéledamöterna liksom CERD:s rapporteur för Sverige Dr. Gün Kut påtalade bristen på statistik om de olika minoriteternas situation.

DcQ8x4SXcAASMlj.jpg

Dagens utfrågning av Sverige inför FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) i Genève

Idag öppnade professor Noureddinne Amir, ordförande för FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD), förhöret med Sverige som pågår i Genève mellan kl. 15-17 idag och mellan kl. 10-13 imorgon och som kan ses via denna länk antingen live eller efteråt: http://webtv.un.org/live-now/watch/95th-session-committee-on-elimination-of-racial-discrimination/5708683354001
Opening.jpg
 
Sveriges representant Per Olsson Fridh som leder den svenska delegationen presenterade den sittande rödgröna regeringens nationella plan mot rasism från 2016 och lovade att Sverige ska vara ett land som är fritt från rasism och diskriminering samt berättade bl a om att de olika minoriteternas organisationer erhåller mer bidrag idag än tidigare och introducerade Forums för levande historia verksamhet.
Per.jpg
 
Olsson Fridh berättade även om nybildade Delegationen mot segregation och försäkrade att Sverige aktivt bekämpar boendesegregationen i landets städer samt lovade även att samerna ska konsulteras bättre och mer i framtiden jämfört med hur det har sett ut fram tills nu.
 
Kut.jpg
CERD:s rapporteur för Sverige Dr. Gün Kut som även ansvarar för utfrågningen av Sverige undrade bl a varför Sverige saknar statistik om nästan samtliga diskrimineringsgrunder (d v s jämlikhetsdata) och varför Sverige har avskaffat rasbegreppet och undrade vidare bl a varför segregationen fortsätter att fördjupas, varför bara muslimer och inte nazister åtalas för terrorbrott samt varför nazister får så stort utrymme att vara aktiva just i Sverige.

Svenska Dagbladet om FN:s rasdiskrimineringskommittés (CERD) förhör med Sverige i Genève idag och imorgon

SvD skriver om FN:s rasdiskrimineringskommittés (CERD) förhör med Sverige i Genève idag mellan kl. 15-18 och imorgon torsdag mellan kl. 10-13 och som kan ses via denna länk: http://webtv.un.org/meetings-events/human-rights-treaty-bodies/committee-on-the-elimination-of-racial-discrimination
 
Den sittande röd-gröna regeringen som representeras av Per Olsson Fridh är världens första och hittills enda regering som har förklarat sig vara en både feministisk och antirasistisk regering och vad gäller antirasism har Sverige både högst svansföring och bäst renommé i världen. Olsson Fridh leder den största svenska regeringsdelegationen någonsin som har skickats ned för att möta FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering i Genève då Sveriges antirasistiska heder och ära nu står på spel och då hela 9 alternativrapporter från bl a samerna, afrosvenskarna och muslimerna har överlämnats till CERD i samband med denna utfrågningsomgång och vilket också det är rekord för Sveriges del:
 
 
”Klockan 15 på onsdagen ställer sig statssekreteraren på Kulturdepartementet, Olsson Fridh, framför FN:s rasdiskrimineringskommitté. Sverige ska under två dagar få kritik för hur vi behandlar samer och för att vi inte skrivit under ILO 169 – en av världens viktigaste bindande FN-konventioner för urfolk.”
 
(…)
 
”Kritiken mot Sverige har ökat med åren. FN:s rasdiskrimineringskommitté granskar Sverige vart femte år och vid senaste rapporttillfället 2013 skrev man att ”kommittén är oroad över /…/ att staten skjuter fram ratificering av ILO 169. Kommittén upprepar sin tidigare uppmaning till svenska staten att /…/ att ratificera ILO 169. ”
 
Efter fyra år, i februari 2017, svarade Sveriges regering på kritiken med att man ”fortsätter att jobba mot en ratificering av ILO 169 men att det till sist är en fråga för riksdagen att besluta.”
 
Men när regering hade chansen i riksdagen i april 2015 att rösta för en ratificering av ILO 169 valde både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att rösta nej.”
 
(…)
 
”– Det är en fråga om grundläggande principer om rättigheter till land och att ge samer inflytande. Där har vi lagstiftning som diskriminerar samer och kränker deras rättigheter. Det är ett av de allvarligaste människorättsproblem som Sverige har i dag. Och det sticker i ögonen när Sverige har så hög svansföring när det gäller mänskliga rättigheter och urfolks rättigheter på andra håll i världen.”