Kategori: demografi

Över 44% av samtliga barn och ungdomar i de tre storstäderna och över 30% i de mellanstora städerna talar idag ett annat språk än svenska som förstaspråk

Under (det senaste) läsåret 2019/20 var närmare 29% av samtliga grundskoleelever berättigade till modersmålsundervisning och då denna siffra antagligen är en underskattning av den verkliga proportionen så går det nog med fog att säga att åtminstone 30% av samtliga barn och ungdomar i ålderskategorin 7-16 år numera har ett annat språk än svenska som förstaspråk vilket gör att Sverige fortsätter att vara ett av västvärldens allra mest mångspråkiga länder och det är språk som arabiska, somaliska, bosniska, kurdiska och persiska som toppar listan medan numera endast 12 887 elever  är berättigade till modersmålsundervisning i något av de fem nationella minoritetsspråken.

XXX.jpg

andel barn och ungdomar i ålderskategorin 7-16 år som är berättigade till modersmålsundervisning:

 

i storstäderna (d v s Stockholm, Göteborg och Malmö): 44,5%

 

i de mellanstora städerna: 30,6%

 

i ett urval kommuner:

 

Bjuv 39,3%

Borås 37,1%

Botkyrka 60,8%

Eksjö 30,6%

Filipstad 35%

Flen 49,1%

Göteborg 44,5%

Huddinge 41,6%

Katrineholm 39,2%

Landskrona 45,5%

Malmö 57,7%

Norrköping 33,2%

Perstorp 42,3%

Sandviken 30,4%

Sigtuna 42,9%

Stockholm 38,9%

Södertälje 69,7%

Trollhättan 36,4%

Västerås 35,2%

Älmhult 33%

Örebro 34,8%

 

 

Sveriges 69 största invandrargrupper den 31 december 2019 från finländare till kongoleser

Sveriges 69 största invandrargrupper (8000 invånare och uppåt) uppdelade på ursprungsland den 31 december 2019 och inräknat både de utrikes födda (d v s de invandrade inklusive de adopterade), de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s den s k andra generationen) och de inrikes födda med en utrikes och en inrikes född förälder (d v s de s k blandade).

 

Vissa grupper innehåller en mycket hög andel invandrade (t ex Syrien) och andra en mycket hög andel adopterade (t ex Sydkorea) medan ytterligare andra grupper består av en mycket hög andel s k andrageneration:are (t ex Turkiet) och andra av en mycket hög andel blandade (t ex Filippinerna).

 

Ursprungsländerna Jugoslavien, Sovjetunionen och Serbien är dubbelräknade – de som ingår i ”Jugoslavien” hittas också under bl a Bosnien, Kosovo och Serbien o s v, de som hittas i ”Sovjetunionen” hittas också under bl a Ryssland, Ukraina och Georgien o s v och de som hittas i ”Serbien” hittas också under Serbien och Montenegro och de som hittas i ”Tjeckoslovakien” härrör både från f d Tjeckoslovakien, Tjeckien och Slovakien.

 

Slutligen är de som är inrikes födda och som t ex har en mor från Finland och en far från Libanon dubbelräknade.

 

1, Finland 404 742

2, Jugoslavien 327 088

3, Syrien 242 150

4, Irak 225 780

5, Polen 141 783

6, Sovjetunionen 140 538

7, Iran 121 019

8, Norge 117 834

9, Tyskland 116 427

10, Somalia 111 014

11, Danmark 106 271

12, Turkiet 104 854

13, Bosnien 94 716

14, Afghanistan 71 384

15, Libanon 65 453

16, Thailand 63 899

17, Eritrea 61 615

18, Chile 58 508

19, Storbritannien 56 855

20, Indien 55 862

21, USA 48 736

22, Kina 45 868

23, Rumänien 44 400

24, Etiopien 38 665

25, Serbien 35 610

26, Grekland 34 354

27, Ungern 33 116

28, Vietnam 32 159

29, Ryssland 31 907

30, Pakistan 28 224

31, Estland 27 027

32, Italien 26 467

33, Filippinerna 25 662

34, Marocko 24 308

35, Spanien 22 760

36, Sydkorea 21 577

37, Frankrike 21 358

38, Nederländerna 21 315

39, Colombia 21 123

40, Litauen 19 422

41, Tjeckoslovakien 19 031

42, Kroatien 18 727

43, Kosovo 17 593

44, Bangladesh 16 344

45, Österrike 16 299

46, Brasilien 16 248

47, Makedonien 15 434

48, Ukraina 14 795

49, Egypten 14 785

50, Peru 14 431

51, Sri Lanka 14 218

52, Bulgarien 13 811

53, Tunisien 13 331

54, Lettland 13 249

55, Palestina 12 795

56, Australien 11 619

57, Gambia 11 448

58, Nigeria 10 807

59, Island 10 536

60, Jordanien 9802

61, Albanien 9254

62, Saudiarabien 9233

63, Sudan 9110

64, Uganda 8504

65, Bolivia 8417

66, Kanada 8275

67, Portugal 8066

68, Schweiz 8060

69, Demokratiska republiken Kongo 8003

 

Idag har över 33% av Sveriges befolkning utländsk bakgrund, över 20% är synliga minoritetsinvånare och runt 40% av alla mellan 0-44 år har utländsk bakgrund liksom runt 45% av alla storstadsbor

Nu har den magiska 1/3-gränsen ”spräckts” vad gäller andelen invånare som har någon form av utländsk bakgrund liksom den likaledes magiska 1/5-gränsen vad gäller andelen synliga minoritetsinvånare och av alla invånare mellan 0-44 år har nu kring 40% någon form av utländsk bakgrund liksom kring 45% alla invånare i de tre storstadsregionerna och i de två sistnämnda fallen har de allra flesta utomeuropeisk bakgrund. Vad gäller heterogenitet i befolkningssammansättningen är Sverige nu med råge ”ikapp” bl a Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada och Australien där också kring 1/3 av invånarna har någon slags minoritetsbakgrund och där andelen icke-vita invånare likaså uppgår till över 20% samtidigt som det fortfarande är en bit kvar till USA:s exceptionella supermångfaldsnivå.

 

Den 31 december 2019 hade 33,1% eller 3 415 166 personer (av samtliga 10 327 589 invånare som levde då och var folkbokförda i landet vid den tidpunkten) någon form av utländsk bakgrund inräknat de utrikes födda (d v s de invandrade inklusive de adopterade), de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s de s k ”andrageneration:arna”) och de inrikes födda med en utrikes och en inrikes född förälder (d v s de s k blandade). Om även de invånare i landet som är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar vars föräldrar i sin tur är utrikes födda (d v s den s k tredje generationen, som utgjorde ca 3-4% av invånarna i Stor-Stockholm för några år sedan) också skulle räknas in så handlar det idag om över 35%. Andelen s k synliga minoritetsinvånare som i huvudsak har utomeuropeisk bakgrund utgör slutligen numera över 21,2% av samtliga invånare.

 

utrikes födda: 2 019 733 (inklusive 57 280 adopterade)

inrikes födda med två utrikes födda föräldrar: 615 234

inrikes födda med en utrikes och en inrikes född förälder: 780 199

 

andel  med utländsk bakgrund mellan:

0-4 år: 39,7% (och i t ex Malmö: 64%)

5-14 år: 38,2% (och i t ex Helsingborg: 52,1%)

15-24 år: 38,8% (och i t ex Stockholm: 50,8%)

25-34 år: 39,7% (och i t ex Huddinge:  62,1%)

35-44 år: 41,7% (och i t ex Botkyrka: 77,6%)

45-54 år: 33,1% (och i t ex Göteborg: 46,2%)

 

andel med utländsk bakgrund i:

Stor-Stockholm: 49% (Stockholm: 44,2%)

Stor-Göteborg: 40,5% (Göteborg: 45,7%)

Stor-Malmö: 48,3% (Malmö: 55,5%)

 

andel med utländsk bakgrund i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö:

0-4 år: 46,7%

15-24 år: 46,2%

35-44 år: 50,6%

 

antal invånare med bakgrund i:

Västasien och Nordafrika (den s k MENA-regionen): 960 254

Norden: 639 383

Balkan: 394 553

Subsahariska Afrika: 304 442

Västeuropa: 251 550

Nordost- och Sydostasien: 220 443

Centraleuropa: 193 930

Latinamerika och Karibien: 167 410

Sydasien: 116 382

Sydeuropa: 93 779

Östeuropa: 80 840

Balticum: 59 698

Angloamerika: 57 011

Centralasien: 12 647

Australien, Nya Zeeland och Oceanien: 11 619

 

Möt världens (snart?) mest barnlösa, mest singelhushållstäta och kanske även mest djur/växtälskande folk i siffror – d v s (majoritets)svenskarna

Ny uppdaterad (och i alla fall enligt mig högst fascinerande) befolkningsstatistik som rör alla invånare i riket under 2019 liksom den 31 december 2019, som då är det allra senaste/färskaste datumet som gäller för denna typ av (befolknings)statistik:
 
Under 2019 invandrade sammanlagt 115 805 personer (s k legalt) till Sverige varav 61% eller 70 719 personer härrörde från länder utanför Europa.
 
Under samma år ökade landets befolkning med 97 404 personer och 94% eller 91 547 personer av dem var antingen födda utomlands eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.
 
Om även de som är inrikes födda med en utrikes född och en inrikes född förälder räknas in (d v s de s k blandade), så går det med fog att hävda att den svenska befolkningsökningen numera utgörs av personer med någon form av utländsk bakgrund till åtminstone 97-98% och de flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund.
 
Den 31 december 2019 var totalt 26% eller 2 634 967 invånare i landet antingen födda utomlands eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.
 
Om även de som är inrikes födda med en utrikes född och en inrikes född förälder räknas in (d v s de s k blandade), så handlar det om uppemot 35% och de flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund.
 
Få västländer kan idag mäta sig med Sveriges demografiska heterogenitet och även om USA fortfarande har ett rejält försprång jämfört med Sverige så knappar Sverige hela tiden in på USA för varje år som går vad gäller supermångfalden i befolkningssammansättningen .
 
I exempelvis Malmö finns det f ö idag bostadsområden där 96% av invånarna har utländsk bakgrund och i exempelvis Uppsala finns det bostadsområden där 88% av invånarna är födda utomlands.
 
”Omvänt” blir fr a de infödda majoritetssvenskarna bara äldre och äldre och alltmer barnlösa (då en majoritet av alla infödda majoritetssvenskar numera är i ej ”fruktbar” och i ej ”reproduktiv” ålder även om en del av dem skaffar barn ”utanför kroppen” via surrogat, adoption o s v) och alltmer ”singel:ifierade”/”ensamstående:ifierade” (då en majoritet av alla infödda majoritetssvenskar numera har ett arbete, äger sitt boende, är relativt eller t o m rejält förmögna och välmående och bor stort eller t o m mycket stort – åtskilliga singelmajoritetssvenskar kan då disponera mellan 50-100 kvadratmeter bostadsyta ”allena” plus garage, plus uthus, plus friggebodar/atterfallshus, plus sommarhus, plus båtar, plus husvagnar o s v).
 
Medellivslängden för kvinnorna i Sverige låg under 2019 på 84,73 år vilket var en (fortsatt) ökning med 0,48 år medan männens medellivslängd låg på 81,34 år, vilket var en (rejäl) ökning med hela 0,56 år. År 2019 bjöd då på den största och snabbaste ökningen i medellivslängd för både kvinnor och män i Sverige sedan 1994 och medellivslängden kommer bara fortsätta att öka och öka framöver vilket betyder att det kommer att finnas 100 000-tals och åter 100 000-tals fr a infödda majoritetssvenska 80/90-åringar om några år (liksom snart 1000-tals fr a majoritetssvenska 100-åringar varav åtskilliga kommer att kunna bo själva ”intill döden”).
 
Hela 68% av samtliga bostadshushåll i Sverige är vidare numera hushåll där ingen invånare mellan 0-18 år är folkbokförd – d v s över 2/3 av samtliga svenska hushåll (där det bor homo sapiens sapiens-varelser som levde den 31 december 2019) är numera barnlösa hushåll och antalet och andelen barnlösa hushåll ökar kraftigt just nu och fler svenskar än någonsin tidigare (utom möjligen under den s k stormaktstiden när mängder av unga svenska män gick bort barnlösa genom att de stupade ”i drivor” på Europas alla slagfält) kommer att gå bort barnlösa under de kommande decennierna.
 
Samtidigt har höga andelar av alla hushåll i landet ett djur av en eller annan typ (d v s av en eller annan ras/art) registrerad hos sig (och det kan då handla om allt från marsvin till kaniner, från katter till hundar och från sköldpaddor till ödlor o s v).
 
Endast 0,8% eller 36 822 bostadshushåll hade f ö tre eller fler folkbokförda invånare mellan 0-18 år den 31 december 2019 (jag uttrycker mig försiktigt här då det kan handla om allt från biobarn till styvbarn, från fosterbarn till adoptivbarn och från kusinbarn till släktingbarn o s v) och de som har tre barn (eller fler än så) är generellt antingen högutbildade SACO-majoritetsvenskar med höga inkomster eller lågutbildade LO-utomeuropéer i miljonprogramsområdena med låga inkomster.
 
Den enskilt vanligaste hushållstypen i Sverige är numera en ensamstående vuxen person utan barn (och ofta men inte alltid med ett eller flera djur och säkerligen också med åtskilliga växter av alla de slag hemma hos sig – växter är ju så klart också på alla sätt och vis levande organiska varelser som många homo sapiens sapiens-varelser omger sig med):
 
Nästan 40% av samtliga svenska hushåll motsvarande 1 878 405 hushåll var singelhushåll den 31 december 2019 och denna procentsiffra stiger hela tiden och är den högsta/största i världen utöver möjligen i vissa krigs/krisdrabbade regioner i vissa länder där andelen singelhushåll likaså kan vara hög.

Ny rapport om ”andrageneration:arna” och de blandade

SCB publicerade idag en rapport som enbart handlar om de inrikes födda med utländsk bakgrund – ”Migration, barnafödande och dödlighet. Födda 1970–2018 efter föräldrarnas födelseland” – d v s om alla invånare i landet som är inrikes födda mellan 1970-2018 och som har en eller två utrikes födda föräldrar, d v s i praktiken om de blandade och de s k ”andrageneration:arna”.
88273857_10157230260670847_5892316799327797248_o.jpg
 
Rapporten visar bl a följande vad gäller ”andrageneration:arna”:
 
– Uppemot 25% av alla ”andrageneration:are” har växt upp i eller bor i ett hushåll som är ett flergenerationshushåll – t ex växer de upp med en mormor eller en farfar förutom föräldrarna.
– ”Andrageneration:arna” flyttar i högre utsträckning inom landet än andra grupper och flyttar också oftare utomlands.
– ”Andrageneration:arna” bor oftare kvar hemma som vuxna än andra grupper: Uppemot 25% av alla ”andrageneration:are” i åldrarna 27-29 år gör exempelvis det.
– ”Andrageneration:arna” som har flyttat hemifrån bor oftare med en partner och är oftare gifta än andra grupper.
– ”Andrageneration:arna” som har barn får barn tidigare än andra grupper. Samtidigt är andelen ”andrageneration:are” som är barnlösa högre än hos andra grupper.
– ”Andrageneration:arna” som har barn får oftare tre barn (eller fler än så) än andra grupper.
– Dödligheten bland ”andrageneration:arna” är högre än bland andra grupper.
89184637_10157230261035847_7227938773823127552_o.jpg
 
”Andragenerationskvinnor” födda 1985–89 har i lägre utsträckning en majoritetssvensk partner än de äldre ”andragenerationskvinnorna” som är födda 1970-74 – 36% respektive 62%. ”Andragenerationsmännen” har också i lägre utsträckning en majoritetssvensk partner utifrån samma uppdelning – 43% respektive 59%. Det är ingen större skillnad mellan andelen ”andrageneration:are” som har en blandad partner vilket rör knappt 10% av ”andrageneration:arna”. Det är en större andel ”andrageneration:are” som har en partner som också är ”andrageneration:are” i den yngre födelsekullen – för både män och kvinnor har andelen ökat från 10% till drygt 20%. Andelen ”andrageneration:are” med en invandrad partner har också ökat utifrån samma uppdelning. Ökningen är mindre för männen, från 21% till 25%, än för kvinnorna, från 22% till hela 36%. I ungefär hälften av dessa parbildningar är partnern född i samma land som den ena föräldern och det är lite vanligare för kvinnor än för män.
 
Ungefär 75% av de blandade som har en partner, har en majoritetssvensk partner. För män är det ingen skillnad mellan de yngre och de äldre men för kvinnor är det en något mindre andel i den yngre gruppen. Ungefär 10% av de blandade har en partner som också är blandad och 5% en partner som är ”andrageneration:are”. Drygt 10% av de blandade har slutligen en partner som är invandrad och andelen är något högre för de yngre kvinnorna.
 
Drygt 80 procent av majoritetssvenskarna har en partner som också är majoritetssvensk. Det är inte någon större skillnad mellan kvinnor och män när det gäller andelen som har en partner med någon utrikes född förälder eller en partner som är född utomlands. Knappt 8% av majoritetssvenskarna har en partner som är blandad, knappt 3% har en partner som är ”andrageneration:are” och 7% en invandrad partner.

Nu är Sverige också ett extremt åldrat samhälle: Över 33% av alla infödda majoritetssvenskar är nu över 65 år och över 50% är över 50 år gamla

Fascinerande att konstatera att vi i Sverige nu har ”kvalat” in i och också är med i planetens och mänsklighetens 20%-klubb, d v s tillsammans med ett 20-tal andra länder på jorden är nu 20% (eller mer) av totalbefolkningen över 65 år även här hos oss.
 
Andra världskrigets tre ”losers” Japan, Italien och Tyskland är då bäst/värst i klassen, d v s där är andelen som är över 65 år gamla numera på rekordnivåer globalt sett, och därefter kommer Europas mer ”perifera” länder Bulgarien och Portugal men sedan kommer då vi tillsammans med våra grannländer Finland, Danmark, Lettland, Litauen och Estland och samtliga länder på jorden som har en åldrande befolkning är då västländer.
I ett mycket stort antal utomvästerländska länder i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien är ”omvänt” under 10% av totalbefolkningen över 65 år gamla.
 
I praktiken innebär det att över 1/3 eller över 33% av alla infödda majoritetssvenskar nu är över 65 år gamla och denna andel kommer bara att öka för varje år som går och likaså är över hälften eller över 50% av alla infödda majoritetssvenskar numera över 50 år gamla.
 
Samtidigt är de svenska fruktsamhetstalen inte låga sett i ett västvärldsperspektiv och i jämförelse med exempelvis de gamla Axelmakterna Japan, Italien och Tyskland där födelsetalen är extremt låga.
 
Den svenska folkmängden har i stället aldrig har ökat så snabbt som under 2000- och 2010-talen p g a invandringen som har stått för uppemot 75% av den svenska befolkningsökningen medan uppemot 45% av de inrikes födda barnen numera har en eller två utrikes födda föräldrar.
 
 
”Vi har aldrig varit så gamla som nu i Sverige. 20 procent av befolkningen är över 65 år. Det är den högsta andelen hittills, enligt Statistiska centralbyrån.
 
Borgholm har högst andel äldre i landet. 1968 var 13,4 procent av Sverige befolkning över 65 år. I dag har andelen ökat till 20 procent.”

Uppemot 75% av befolkningsökningen beror på invandring och 2019 hade antagligen 45% av alla inrikes födda barn någon form av utländsk bakgrund

SCB har nyligen ”släppt” nya siffror gällande den svenska befolkningsökningen och den svenska befolkningssammansättningen och konstaterar bl a att den svenska folkmängden aldrig har ökat så snabbt och så kraftigt som under 2000- och 2010-talen och under de senaste åren har den totala befolkningsökningen berott på invandring till uppemot 75%.
XX.jpg
 
Vad gäller födelsetal inom landet så uppvisar invånare som har invandrat till Sverige generellt högre födelsetal än den infödda majoritetsbefolkningen medan barnen till invandrarna generellt uppvisar lägre födelsetal än den infödda majoritetsbefolkningen.
 
Vidare meddelar SCB att av samtliga invånare som föddes i Sverige 1950 hade 93% två inrikes födda föräldrar, 1970 handlade det om 86% och 1980 hade denna procentandel minskat till 84%.
 
År 2018 hade 59% av barnen som föddes i Sverige två inrikes födda föräldrar medan 25% hade två utrikes födda föräldrar och 16% en inrikes och en utrikes född förälder.
 
År 2019 hade antagligen uppemot 45% av samtliga barn som föddes i Sverige en eller två utrikes födda föräldrar.

Om den s k folkutbytetdiskursens ”uppfinnare” den gamle nazisten och SD:aren Karl-Erik S Nilsson

Den s k folkutbytetdiskursen, som säger att de infödda majoritetssvenskarna är på väg att bli en minoritet ”i sitt eget land”, utgör numera mer eller mindre något av SD:s raison d’être och motsvarande diskurs i andra västländer spelar då en minst lika central roll där för SD:s syskonpartier även om benämningen på densamma skiftar såsom den franska ”le grand replacement”-diskursen.
82504083_10157067148425847_8007862473514287104_o.jpg
 
Den person som allra först formulerade denna diskurs för svensk del var med största sannolikhet den gamle Sjöbo-nazisten Karl-Erik S Nilsson som 1972 skrev om och lanserade denna idé i högerradikala Sveriges nationella förbunds tidning Fria ord. Just 1972 inleddes f ö den utomeuropeiska flyktinginvandringen till Sverige i form av de s k ugandaindierna.
81454832_10157067148725847_4808332517708922880_o.jpg
 
Nilsson hade en bakgrund i den nazistiska s k lindholmsrörelsen och var på 1950-talet medlem i Nordiska rikspartiet, på 1960-talet i Frisinnade unionspartiet och på 1970-talet i Svenska folkets väl innan han gick med i SD på 1980- och 90-talen samtidigt som han var aktiv i Sveriges pensionärers intresseparti. När SD splittrades 2001 var Nilsson under en period medlem i Nationaldemokraterna innan han återigen gick med i SD där han kvarstannade fram till sin bortgång.

Sverige är just nu västvärldens ”laboratorium” för att studera demografisk (super)mångfald inklusive hanteringen av densamma

SvD:s Annie Reuterskiöld intervjuar idag den amerikanska statsvetaren Sheri Berman angående att dagens Sverige just nu är ett slags västvärldens ”laboratorium” för att studera demografisk (super)mångfald inklusive hanteringen av densamma mot bakgrund av att:
 
1, Sverige är det land i västvärlden som under modern tid har tagit emot flest invandrare per capita och inräknat alla kategorier, d v s både arbetskraftsinvandrare, flyktingar, adopterade, ”kärleksinvandrare”, cirkulärmigranter o s v.
 
2, Sverige har tagit emot invandrare i en snabbare takt än de andra västländerna: När Berman själv besökte Sverige 1987 hade kring 11% någon slags utländsk bakgrund och idag handlar det om över 33% som antingen själva är utrikes födda och har invandrat eller som är barn till en eller två personer som har invandrat (OBS: 1987 talades det dock om första och andra generationens invandrare eller om invandrare och invandrarbarn då beteckningen utländsk bakgrund inte existerade på 1980-talet utan i stället räknades alla som hade invandrat liksom alla som var födda i Sverige med en eller två invandrade föräldrar in i dåtidens statistik över invandrare).
 
3, Sverige har tagit emot en långt större mångfald av invandrare än andra västländer vilka generellt tar emot invandrare från sina gamla kolonier eller från grannregionerna och fr a har Sverige tagit emot en högre andel invandrare som härrör från den utomeuropeiska och utomvästerländska världen än andra västländer. Idag har uppemot 20% av alla invånare i landet någon slags bakgrund från den utomeuropeiska och utomvästerländska världen och en sådan procentsiffra kan idag bara Storbritannien, Frankrike och Nederländerna uppvisa i Europa liksom även Kanada och Australien (OBS: USA är då i en klass för sig och inget annat västland kan egentligen jämföras med USA vad gäller demografisk supermångfald).
 
4, Invånarna som har någon slags bakgrund från den utomeuropeiska och utomvästerländska världen är generellt unga eller t o m mycket unga medan majoritetssvenskarna generellt är äldre eller t o m mycket äldre än de förstnämnda och det gäller även de inomeuropeiska och inomvästerländska invandrarna. Invånarna som har någon slags bakgrund från den utomeuropeiska och utomvästerländska världen är dessutom kraftigt koncentrerade till vissa specifika stadsdelar och bostadsområden på en nivå som är mer extrem i Sverige än i andra västländer.
 
 
”För många i Sverige är hon okänd, men författaren och professorn i statsvetenskap, Sheri Berman, kan mycket om svenskarna. När hon kom till Sverige 1987 för att forska bland annat på fackföreningsrörelsen var hon ovanlig, en främling, hon stod ut.
 
– I dag ser ert samhälle dramatiskt annorlunda ut. Det är ett helt annat land. Den demografiska förändring som Sverige har genomgått de senaste åren är ganska otrolig. Att tro att den typ av förändringar skulle kunna ske utan problem är historielöst. Det är ett demografiskt experiment av historiska mått, säger hon.
 
Även om Sverige tidigare har haft starka klassmotsättningar, menar Sheri Berman att problemen i dag är större.
 
– Det är ingen fråga om att ju mer homogent ett samhälle är, desto lättare blir det. Det blir färre klyftor och grupperingar, och det är lättare att skapa en känsla av social solidaritet. Men mångfald är inte inkompatibelt med demokrati. Den största och viktigaste frågan i Europa i dag är hur man gör mångfalden mer kompatibel med demokratin, säger hon.
 
Har du några svar på hur det ska gå till?
 
– Grundläggande är i alla fall att du inte kan ha en funktionell demokrati om medborgarna inte är överens om vem som har rätt att bli medborgare, att vi alla är politiska jämlikar, att vi är överens om att vi är svenskar eller amerikaner, och att vi har samma skyldigheter.
 
Sheri Berman är professor i statsvetenskap vid Barnard College, Columbia University i New York. Hon forskar på Europas politiska historia, men också om demokrati, fascism och socialdemokrati. Nu är hon återigen i Sverige och på Bokmässan, för att prata om sin senaste bok ”Democracy and dictatorship in Europe”. En historisk tillbakablick på hur de liberala demokratierna vi ser i dag har kommit till, efter en lång och snårig kamp med många dramatiska bakslag.
 
– Franska revolutionen kan sägas vara startpunkten för demokratin i Europa, men det tog 150 år att faktiskt komma fram. De flesta glömmer hur lång och svår den resan var, och hur många demokratier som fallit på vägen.
 
Vad kan vi lära oss av historien?
 
– Det är faktiskt inte förrän efter andra världskriget som den liberala demokratin blev normen, i alla fall i västra Europa. Om man ser tillbaka förstår man att vi inte kan ta den för givet. Jag är smärtsamt medveten om hur sårbar demokratin är.”
 
(…)
 
”På vilket sätt tjänar högern på identitetspolitiken?
 
– En del av problemet med identitetspolitiken är att högerpopulister brukar vara ganska samkörda på den här typen av frågor: de gillar inte migration, förändring och de tycker att det var bättre förr. Som till exempel Sverigedemokraterna. Vänstern är splittrad när det kommer till att formulera ett bättre alternativ.
 
I USA har Donald Trumps tidigare rådgivare Steve Bannon sagt att han ”inte kan få nog av vänsterns identitetspolitik”. Om Steve Bannon fick välja, skulle vänstern debattera ras och identitet varje dag.
 
– Demokrater splittras mellan de som vill lyfta varje enskild identitets rättigheter, och de som vill hjälpa alla ickepriviligerade människor oavsett religion, sexuell läggning eller etnicitet. Trumps väljare mobiliseras ännu mer av att vänstern är upptagna med den här typen av frågor.”
 
(…)
 
”En vanlig jämförelse när dagens samhälle diskuteras är 1930-talet, med ekonomisk kris och framväxten av extrema partier. Men det är en uttjatad teori som inte heller tjänar som ett bra exempel för vår tid, menar Sheri Berman.
 
– Vi har inte partier på vänsterkanten och högerkanten som propagerar för att störta demokratin, den världen är vi inte i. Vad vi har nu är polarisering och mer extremism och en mycket större svårighet att bilda regeringar, som inte minst Sverige såg efter det senaste valet.
 
Då jämför hon hellre med 1960-talet.
 
– I många europeiska länder fanns otroligt mycket missnöje, precis som nu. Det fanns inhemsk terrorism i många länder. Kommunistiska partier vars lojalitet till den liberala demokratin var minst sagt tveksam. Och massor av studenter som propagerade för att störta demokratin. Vad vi får hoppas på är att vårt demokratiska system svarar tillräckligt väl för att trycka tillbaka de värsta farorna, och hålla dem tillbaka i alla fall en generation till.
 
På 1960-talet präglades samhället av stark polarisering. Mellan generationer men också olika sociala grupper, som i dag.
 
– Ett stort problem är att människor sorterar in sig i än mer homogena grupper. Man bor i områden där de flesta röstar som en själv, man går till kyrkan med samma människor och ens barn går i samma skolor. Man träffar bara dem som har en annan politisk uppfattning på jobbet, men aldrig på föräldramötet, festen eller på kvällspromenaden. Det är oerhört dåligt för demokratin, för det blir mycket lättare att se en politisk motståndare som en främling, en annan, i stället för som någon som bara tycker annorlunda.”

Reflektioner kring det alltmer aktualiserade förslaget om återvandring av de utomeuropeiska flyktinginvandrarna

Återvandring och repatriering har som fråga och ”idé” varit på agendan inom den svenska s k nationella rörelsen ända sedan utomeuropéerna började överstiga kring 1% av den svenska totalbefolkningen och vilket skedde ungefär fr o m år 1980 och framåt och numera driver representanter för både SD, AfS, MED och NMR denna fråga men på sistone har representanter för M och KD också alltmer intresserat sig för frågan och alltmer anslutit sig till denna ”idé”.
69931277_10156701733560847_1920738344325611520_n.jpg
 
Fram tills 1999 krävde SD i sitt partiprogram att alla flyktinginvandrare som ankommit till Sverige efter 1970 skulle repatrieras för att försäkra sig om att täcka in flertalet utomeuropéer i landet. Internt inom SD kallades detta krav för ”70-regeln” och de utlandsadopterade, som så sent som 1980 utgjorde hela en tredjedel av alla utomeuropéer i Sverige, var då undantagna från denna ”70-regel” och gissningsvis även utomeuropeiska intimrelationspartners till svenska medborgare.
Det numera nedlagda Svenskarnas parti flyttade av okänd anledning fram detta ”repatrieringsår” från 1970 till 1975 trots att partiet i alla andra avseenden var långt mer radikalare än SD, och detta senare år ”missar” ju då den första vågen av latinamerikanska flyktinginandrare från både Chile och Uruguay liksom de första turkarna, syrianerna och assyrierna och även de s k ugandaindierna (d v s sydasiater som flydde från Brittiska Östafrika). Idag driver Nordiska motståndsrörelsen fortfarande samma krav, d v s återvandring och repatriering av alla flyktinginvandrare som ankommit till landet efter 1975, och under valåret 2018 drev AfS en explicit återvandringskampanj och SD:s Jimmie Åkesson uttalade att frågan om återvandring är “nästa stora strid i migrationspolitiken”.
 
Merparten (men långt ifrån samtliga) av landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund har ankommit till landet som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar eller så är de barn till flyktingar förutom alla de utomeuropéer som har ankommit till Sverige som adoptivbarn till och som (intimrelations)partners till svenska medborgare.
 
Antal och andel invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund i den svenska totalbefolkningen (minus Nordamerika, Nya Zeeland och Australien och inklusive de invandrade, de adopterade, de blandade och ”andrageneration:arna” men exklusive den s k ”tredje generationen”):
 
1950: ca 1700 (OBS: en majoritet var antagligen återvändande svenskar från de gamla kolonierna över haven)
1960: ca 3000 = 0,04% (OBS: en majoritet var antagligen återvändande svenskar från de gamla kolonierna över haven)
1970: ca 12 500 = ca 0,15%
1980: ca 60 000 = ca 1% (OBS: en tredjedel var utlandsadopterade)
1990: ca 250 000 = ca 3%
2000: ca 500 000 = ca 6%
2010: ca 670 000 = ca 8%
2018: ca 1 700 000 = ca 17%
2020: ca 20%?