Om högerns och den s k nationella rörelsens reaktioner på mina statistik-sammanställningar

Sedan många år tillbaka har jag gått emot, och i många fall nog t o m frontalattackerat, den dominerande antirasismen i landet som är centrerad kring färgblindheten och som förutom att vara emot ordet ras i sig också är emot att dela upp och kategorisera befolkningen med avseende på bl a ras men också baserat på t ex religion, språk o s v.

Bland annat därför har jag i långt över ett årtionde systematiskt sammanställt och publicerat vid det här laget enorma mängder data, statistik och siffror vilka går emot färgblindheten och vilka bl a handlar om den svenska befolkningssammansättningen. Igår var det dags igen – igår lade jag ut de senaste siffrorna rörande andelen med utländsk bakgrund liksom ett försök från min sida att beräkna andelen invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund.

Sedan länge har det regelmässigt varit så att varje gång jag publicerar sådana och liknande siffror så har representanter för högern och inte minst för den s k nationella rörelsen reagerat och igår skedde detta återigen.

Ledande personer som tillhör SD, AfS, MED och NMR liksom lokalpartier i stil med Örebropartiet och identitära althöger-profiler har i det närmaste ”på löpande band” reagerat på olika sätt liksom också flera alternativmedier och det går att se denna typ av reaktioner på flera sätt:

Å ena sidan är också högern och stora delar av den s k nationella rörelsen också färgblinda då de också är svenskar, d v s även de har växt upp med och insocialiserats i färgblindheten. Detta förklarar att relativt många från detta politiska läger också kan uttrycka kritik emot att t ex tala om andelen icke-vita svenskar (”du är besatt av ras”, ”du är som Herman Lundborg en gång var”, ”varför är det ens relevant att tala om ras i dagens Sverige” o s v).

Å andra sidan råder det p g a av den dominerande färgblindheten en närmast öronbedövande tystnad kring att Sverige idag tillhör ett av västvärldens mest rasmångfaldspräglade länder och fr a ett av västvärldens mest rassegregerade länder. Jag blev tidigare idag, med anledning av min nya bok ”Den svenska färgblindheten”, intervjuad av DN angående denna paradox att vi i Sverige härbärgerar en demografisk heterogenitet som snart inte står USA långt efter och är extremt segregerat samtidigt som vi saknar ett språk att tala om detta på, på grund av den färgblinda antirasismen som lägger sig som en våt filt över det offentliga samtalet.

I denna tystnad slår därför mina regelbundna statistik-sammanställningar, som jag har ägnat mig åt sedan långt över ett årtionde tillbaka, ned som en bomb och visst är jag medveten om problematiken med att jag ger SD:arna ”ammunition” när jag exempelvis redovisar att närmare 30% av utomeuropéerna är arbetslösa att jämföra med kanske 2,5% av majoritetsinvånarna men samtidigt måste det kunna sägas för det stora problemet är inte, som jag ser det, att högern och SD ”exploaterar” mina statistik-sammanställningar utan att det fortfarande är så svårt att tala om de astronomiska rasklyftor som gäller i dagens Sverige.