Kategori: utrikesfödda

Den 31 december 2022 var över en femtedel av den folkbokförda befolkningen utrikes född

Nu börjar SCB:s senast uppdaterade befolkningsstatistik redovisas och nyligen offentliggjordes de siffror som gällde den 31 december 2022 vad gäller antalet och andelen utrikes födda invånare i riket. I nedanstående siffror ingår enbart de personer som är folkbokförda i Skattemyndighetens folkbokföringsregister:

andel utrikes födda:
1900: 0,69%
1930: 1%
1950: 2,81%
1960: 4%
1970: 6,66%
1980: 7,54%
1990: 9,2%
2000: 11,3%
2010: 14,71%
2020: 19,72%

2022: 20,39% varav över 60% är födda i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien minus Australien och Nya Zeeland

andel utrikes födda i: 
Malmö: 35,57%
Göteborg: 29,14%
Stockholms län: 27,07%
Stockholm: 26,21%
Skåne län: 23,55%
Södermanlands län: 20,73%
Västra Götalands län: 20,43%

Ovanstående siffror kan jämföras med andelen utrikes födda i bl a följande västländer:
Australien: 29,9%
Nya Zeeland: 26,8%
Kanada: 23%
Österrike: 19,3%
Belgien: 17,2%
Tyskland: 16,1%
Norge: 15,6%
Storbritannien: 13,7%
USA: 13,7%

Det som utmärker den svenska utrikes födda delen av totalbefolkningen är att merparten just kommer från utomvästerländska länder samt att merparten är flyktinginvandrare och anhöriginvandrare till flyktinginvandrarna. Av de länder på jorden som härbärgerade den högsta andelen flyktinginvandrare och anhöriginvandrare till flyktinginvandrarna innan den andra ryska invasionen av Ukraina inleddes för ett år sedan var samtliga länder utomvästerländska länder (t ex Turkiet, Libanon, Uganda, Tchad, Colombia och Jordanien) förutom Sverige som var det enda västlandet som ”kvalade” in på denna topplista innan 2022.

Skillnaden i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikes födda har aldrig varit större än just nu

Svenskt näringslivs Sven-Olov Daunfeldt och Johan Lidefelt skriver idag om att antalet personer som inte kan försörja sig själva uppgår till runt 700 000 helårsekvivalenter och tyvärr handlar det i första hand om personer med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund. 

De utrikes födda utgör numera 25% av den arbetsföra befolkningen (d v s samtliga invånare som är 20-64 år gamla) samtidigt som de utgör hela två tredjedelar av de långtidsarbetslösa och tyvärr står de utrikes födda för i stort sett hela ökningen av den svenska långtidsarbetslösheten under de senaste femton åren. 

Sverige är fortsatt det land i Europa där skillnaden i att ha ett jobb eller ej är som allra störst när inrikes och utrikes födda jämförs med varandra ”rakt av” (vilket fr a beror på att de majoritetssvenska kvinnorna antagligen förvärvsarbetar mest i hela världen medan kvinnorna i de allra flesta andra länder på jorden är s k hemmafruar i olika hög grad) samtidigt som den åldra(n)de majoritetssvenska befolkningen (samt invandrarna med övrig nordisk och europeisk bakgrund vilka också generellt åldras just nu) behöver försörjas i allt högre utsträckning och inte minst p g a att majoritetssvenskarna lever mycket länge nuförtiden.

Faktum är tyvärr att skillnaden i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikes födda aldrig har varit större just nu än tidigare i svensk modern historia. Fram tills 1980-talet förvärvsarbetade invandrarna i högre grad än majoritetssvenskarna men därefter har det omvända förhållandet rått och för närvarande ”peak:ar” denna skillnad just nu.

Och tyvärr halkar de utrikes födda efter de inrikes födda oavsett utbildningsgradvariabel – d v s de inrikes födda har oftare jobb vare sig de är lågutbildade eller högutbildade jämfört med de utrikes födda. Till exempel kan 88% av de inrikes födda som har en eftergymnasial utbildning bakom försörja sig själva att jämföra med 70% av de utrikes födda.

Slutligen är det i huvudsak invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika som inte har ett jobb och som har mycket stora svårigheter att försörja sig själva. Av exempelvis personer som tillhör ålderskategorin 40-49 år kan 55-60% av invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika försörja sig själva att jämföra med 88% av de inrikes födda invånarna i samma ålderskategori.

Totalt är mellan 23-29% av invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika arbetslösa att jämföra med runt 2,5% av majoritetssvenskarna.

https://www.svd.se/a/9zowM5/svenskt-naringsliv-700000-personer-befinner-sig-ilangvarigt-utanforskap

”Entreprenörskapsforum har klassificerat en person som själv­försörjande om hen har en inkomst som överstiger fyra prisbasbelopp, vilket motsvarar en månads­inkomst efter skatt på knappt 13 500 kronor. Beloppet är betydligt lägre än någon av de kollektiv­avtalade lägsta­lönerna och sammanfaller med OECD:s gräns för relativ fattigdom. Definitionen har kritiserats, eftersom den bland annat inkluderar studenter, föräldra­lediga och frivilligt deltids­arbetande.

Vi exkluderar därför studenter och analyserar hur vanligt det är att personer inte är själv­försörjande över tid. Detta är av betydelse eftersom gruppen icke-självförsörjande både består av individer i långvarigt eller till och med livslångt utanförskap och av personer som är tillfälligt arbetslösa och relativt snabbt kommer tillbaka till arbets­marknaden.

Resultaten visar att 1,3 miljoner individer i arbetsför ålder varken är själv­försörjande eller studerande. En fjärdedel av alla svenskar i arbetsför ålder måste på ett eller annat sätt försörjas av andra. 57 procent av individerna som inte var själv­försörjande 2020 var inte heller själv­försörjande under något av de fem åren dessförinnan. Det innebär att 700 000 personer under en sexårs­period aldrig nådde upp till den inkomstnivå som krävs för att definieras som själv­försörjande.

Vad som är än värre är att nästan en halv miljon svenskar hade en årlig arbets­inkomst som varje år understeg ett prisbasbelopp (47 200 kronor). Det innebär att mer än en tredjedel av den totala gruppen icke-självförsörjande i princip saknade arbets­inkomster under varje år i sex års tid.”

Fortsatt låg förvärvsfrekvens bland flykting- och anhöriginvandrarna

DN undersöker idag hur det går för flykting- och anhöriginvandrarna på den svenska arbetsmarknaden. Efter närmare tio års vistelse i Sverige har 56% av männen och 30% av kvinnorna fått jobb och idag arbetar totalt sett runt 65% av de manliga flykting- och anhöriginvandrarna och runt 50% av de kvinnliga flykting- och anhöriginvandrarna. 

Dock är skillnaderna stora mellan de olika ursprungskontinenterna – det är invånarna med bakgrund i Afrika och Asien som har det allra svårast och bland dem är ovanstående siffror m a o lägre än så. 

Tyvärr gäller samma hierarki även vad gäller högutbildade flykting- och anhöriginvandrare och även bland dem som har en svensk högskoleutbildning vilket indikerar att diskriminering med all säkerhet är en faktor bakom dessa skillnader och siffror. Det ska också tilläggas att alltför många av flykting- och anhöriginvandrarna som har ett arbete arbetar deltid, inte är fast anställda och är överutbildade för de arbeten de innehar och de är antagligen också lönediskriminerade.

Den 31 december 2021 var 20% av samtliga invånare utrikes födda

Idag har SCB publicerat de färskaste siffrorna som finns att tillgå vad gäller landets invånare som är utrikes födda: Den 31 december 2021 (d v s för lite mer än en och en halv månad sedan) var sammanlagt 20% av den svenska totalbefolkningen utrikes födda vilket innebär att Sverige numera ligger 6:a eller 7:a bland alla i-länder på jorden (efter bl a Luxemburg, Australien, Schweiz, Nya Zeeland och Israel) vad gäller just andelen utrikes födda.

Eftersom en så stor proportion av alla utrikes födda i Sverige består av flyktingar och anhöriga till flyktingar så innebär det att Sverige nummer ligger 7:a eller 8:a bland alla länder i världen (efter bl a Libanon, Jordanien, Nauru, Turkiet, Liberia och Uganda) vad gäller just andelen flyktingar.

Det faktum att 20% av den svenska totalbefolkningen var utrikes födda den 31 december 2021 innebär med stor sannolikt samtidigt att 35% av samtliga invånare i riket hade någon form av utländsk bakgrund på nyårsafton 2021 inräknat andragenerationarna och de blandade eller mixade.

Medellivslängden gick ned med hela ett år bland utrikes födda män med endast förgymnasial utbildning under ”pandemiåret” 2020

SCB har nyligen publicerat färska siffror som rör medellivslängden i riket inom olika befolkningsgrupper under de senaste åren och konstaterar att under ”pandemiåret” 2020 då fr a invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena avled i oproportionerligt hög utsträckning p g a viruset så gick medellivslängden ned med hela ett år inom specifikt gruppen utrikes födda män med endast förgymnasial utbildning från 83 till 82 år.

Även inom gruppen utrikes födda kvinnor gick medellivslängden ned och allra mest gällde det utrikes födda kvinnor med en eftergymnasial utbildning – inom denna grupp minskade medellivslängden med sju månader från 88,5 till knappt 88 år.

Det sorgliga är samtidigt att utrikes födda med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena samtidigt är den grupp som hittills har valt att vaccinera sig i allra lägst utsträckning samtidigt som gruppen både insjuknar allra mest proportionellt sett, blir sjukare än andra proportionellt sett när de väl insjuknar samt dör allra mest proportionellt sett.

Fortsatt stora skillnader i förvärvsfrekvens bland landets alla utrikes födda som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar 

SCB har idag publicerat nya siffror om förvärvsfrekvensen bland landets alla utrikes födda som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar och nedanstående siffror härrör samtliga från 2019 och är idag tyvärr än värre/sämre p g a pandemin.


Bland utrikes födda som inte har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar ligger förvärvsfrekvensen på 77,5%.


Bland inrikes födda handlar det om över 86% och om de s k andragenerationarna som är födda i Sverige exkluderas så hamnar denna siffra på en bit över 90%.


Bland personer födda i Sydamerika och Europa som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar uppgår förvärvsfrekvensen till 80-81% och denna siffra gäller båda könen.
Vad gäller personer födda i Afrika och Asien som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar är förvärvsfrekvensen mycket lägre och skillnaderna mellan könen är dessutom stora.


Bland män födda i Afrika uppgår förvärvsfrekvensen till 64% och bland kvinnor födda i Afrika så handlar det om 42%.


Bland män födda i Asien uppgår sysselsättningsgraden till 63,5% och bland kvinnor födda i Asien så handlar det om 43,5%.


Medianåldern bland personer födda i Afrika och Asien är påtagligt låg och uppgår till runt 34 år. Chansen att ha ett arbete är samtidigt som allra störst i 30-årsåldern, vilket är oroväckande då så många unga vuxna män och kvinnor födda i Afrika och Asien som är i 30-årsåldern saknar ett arbete.

Ny studie visar att de utlandsadopterade mår sämre än de utomeuropeiska invandrarna trots att de förstnämnda växer upp inom landets mest högutbildade och förmögna höginkomsttagarskikt

En ny komparativ registerstudie undersöker förekomsten av diagnosticerad psykisk sjukdom bland över 21 500 utlandsadopterade och närmare 43 000 invandrare som anlände till Sverige som barn (mellan 0-14 år). 

Hypotesen bakom studien är att svåra upplevelser i ursprungslandet i tidig ålder liksom detta med att invandra till Sverige som barn (och inte i sena tonåren eller som vuxen) kan sätta negativa spår i psyket senare i livet. Studien är den första i sitt slag som jämför adopterade med invandrare som ankom till landet som barnmigranter.

Båda grupperna har det gemensamt att de har utomeuropeisk bakgrund och att de båda ankom till landet som barn och de båda grupperna jämförs med över 1 610 000 majoritetssvenskar. Samtliga undersökta individer är födda någon gång mellan 1972-1990.

Till att börja med föreligger det mycket stora skillnader mellan de båda undersökta grupperna vad gäller klassbakgrund:

Över 60% av de adopterade har växt upp med (adoptiv)föräldrar som tillhör de två högsta inkomstgrupperna att jämföra med endast 6,4% av invandrarna som ankom som barn till Sverige. Nästan 64% av de sistnämnda har i stället omvänt växt upp med (invandrar)föräldar som uppvisar den allra lägsta inkomstnivån i landet och de har mestadels växt upp i miljonprogramsområdena.

Studien visar att de utomeuropeiska adopterade är allra mest drabbade av psykisk ohälsa och därefter följer de utomeuropeiska invandrarna som ankom till Sverige som barn och sist kommer sedan majoritetssvenskarna.

Tidigare studier har visat att de utlandsadopterade mår sämre än de (inrikes födda infödda majoritets)svenska adopterade och nu går det att konstatera att de utlandsadopterade även mår sämre än de utomeuropeiska invandrarna trots att de sistnämnda växer upp i fattigdom i miljonprogramsområdena.

Varför de utlandsadopterade mår sämre än både de svenskadopterade (som de delar biologisk-juridiska familjeomständigheter med) och invandrarna (som de delar ursprung och utseende med) trots att de fick det allra bäst under barndomen och uppväxten rent socioekonomiskt och materiellt sett är det dock ingen som vet.

Ju högre upp i samhällshierarkin ett barn växer upp inom desto bättre går det normalt för personen ifråga som vuxen och desto bättre mår personen dessutom både fysiskt och psykiskt men de utlandsadopterade är då det stora undantaget från den regeln. Majoritetssvenskar som växer upp under samma mycket välmående materiella förhållanden som de adopterade har gjort klarar sig t ex generellt mycket bra som vuxna och mår också överlag mycket bra.

Det är 2,33 gånger vanligare att adopterade är diagnosticerade med psykisk sjukdom och 1,91 gånger vanligare att invandrarna, som ankom till Sverige som barn, är det i jämförelse med majoritetsbefolkningen.

De som adopterades i äldre ålder är särskilt drabbade – t ex är det hela 4,56 gånger vanligare att adopterade som anlände till Sverige när de var 5 år gamla eller äldre än så drabbas av psykisk sjukdom jämfört med majoritetsinvånarna. En sådan ålderseffekt hittas dock inte bland de utrikes födda som invandrade till Sverige innan de var 14 år gamla. Dock har män som invandrade till Sverige som barn en högre risk än kvinnor som invandrade till Sverige som barn att utveckla psykisk sjukdom senare i livet.

I båda grupperna är det de som har bakgrund i subsahariska Afrika som är allra mest drabbade och bland de adopterade följer sedan att ha bakgrund i MENA-regionen och bland invandrarna att ha bakgrund i Latinamerika.

Att komma till och växa upp bland och inom SACO-kollektivet, det översta skiktet och socialgrupp ett såsom merparten av de adopterade har gjort utgör m a o inte ett skydd för dem mot att utveckla psykisk sjukdom senare i livet. 

Flertalet av de undersökta invandrarna från utomeuropeiska länder har omvänt anlänt till och växt upp i de fattiga miljonprogramsområdena med överlag mycket fattiga föräldrar men ändå har de klarat sig bättre än de adopterade vad gäller psykisk (o)hälsa.

Det ska också sägas att utomeuropeiska invandrare som ankommer till Sverige som barn och särskilt innan skolstart och åtminstone innan tonåren klarar sig betydligt bättre i utbildningssammanhang än tonårsinvandrarna och vuxeninvandrarna. Samtidigt uppvisar de utomeuropeiska adopterade som grupp tyvärr en förhållandevis låg utbildningsnivå – d v s mycket höga procentandelar av de utlandsadopterade misslyckas helt enkelt i skolan av olika anledningar. 

Sammantaget innebär detta att de adopterade med utomeuropeisk bakgrund inte bara mår sämre än invandrarna med utomeuropeisk bakgrund som ankom till landet som barn trots att de förstnämnda har växt upp med Sveriges högst utbildade, högst avlönade och mest förmögna (adoptiv)föräldrar medan de sistnämnda har växt upp i ”Orten” med landets fattigaste och mest utsatta (invandrar)föräldrar. Det går nämligen också paradoxalt nog mer eller mindre lika bra/dåligt för båda dessa grupper i utbildningssammanhang trots de adopterades fördelar och invandrarnas nackdelar.

Att både adopterade och invandrare mår sämre än majoritetssvenskarna är ju inte förvånande medan skillnaden mellan de två undersökta grupperna kan handla om det (psykiska) skydd som invandrarbarnen trots allt får och har genom att de växer upp med sina biologiska föräldrar i miljonprogramsområdena där flertalet invånare är som dem själva (utseendemässigt liksom klassmässigt) medan de adopterade växer upp med majoritetssvenska adoptivföräldrar (som inte ser ut som dem själva) i kraftigt segregerade majoritetssvenska områden och sammanhang där de även mestadels är isolerade från varandra. 

Ännu en förklaring kan vara att de adopterade har en helt annan bakgrund i ursprungsländerna: Medan påtagligt många utomeuropeiska invandrare i ”Orten” som proletariseras massivt vud ankomsten till Sverige tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i hemländerna så kommer flertalet adopterade som hamnar i socialgrupp ett i Sverige ursprungligen från arbetarklassen och ibland t o m från underklassen i sina födelseländer.

BRÅ:s rapport om brottsligheten bland invånarna med utländsk bakgrund visar att andragenerationarna är mer brottsmisstänkta än invandrarna

BRÅ:s nya rapport om brottsligheten bland landets invånare med någon form av utländsk bakgrund (d v s de invandrade inklusive de adopterade, de blandade eller mixade och de s k andragenerationarna) mellan åren 2015-18 mätt utifrån förekomst i brottsmisstankeregistret indikerar tyvärr ett sorligt och inte minst oroväckande mönster för Sveriges del:

De s k andragenerationarna är då oftare brottsmisstänkta än deras invandrade föräldrar och detta är tyvärr något som kännetecknar Sverige och några västländer till. Det ”normala” är annars att det är invandrarna som är mest brottsbenägna medan deras barn – de s k andragenerationarna – tenderar att bli mer laglydiga och mer lika majoritetsinvånarna. Dessutom är också de blandade eller de mixade mer brottsmisstänkta än majoritetssvenskarna.

Att registreras som brottsmisstänkt är kring 2,5 gånger vanligare bland de utrikes födda (d v s bland invandrarna) jämfört med bland majoritetsinvånarna, 1,9 gånger vanligare bland de inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder (d v s bland de blandade eller mixade) och 3,2 gånger vanligare bland de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s bland de s k andragenerationarna).

Invånarna med bakgrund i Norden, Västeuropa samt i USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland (d v s kort och gott västvärlden) plus Östasien är de som är minst brottsmisstänkta medan andelen brottsmisstänkta är som allra störst bland invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen, Latinamerika och Karibien samt subsahariska Afrika. Mer eller mindre i mitten hamnar invånarna med bakgrund i Östeuropa och i Europa utanför EU, Sydostasien samt Sydasien.

Tyvärr gäller överrepresentationerna i hög grad ofta grova och allvarliga brott som narkotikabrott, rån, stöld, våldtäkt och dödligt våld – d v s brott som är kraftigt integritetskränkande och grovt kränkande och t o m fatala (d v s mord och dråp).

Om en enbart zoomar in på samtliga män över 15 år som har bakgrund i dessa regioner (och både de utrikes födda och de s k andragenerationarna tillsammans) så handlar det om att mellan 20-30% av hela beståndet och populationen av alla män över 15 år från t ex norra, södra och östra Afrika och från vissa länder i Västasien (OBS: återigen både invandrarna och andragenerationarna och tyvärr fr a de sistnämnda) har varit misstänkta för ett (eller flera) brott någon gång mellan 2015-18 att jämföra med runt 5% av alla majoritetssvenska män över 15 år, vilket är en skillnad och en överrepresentation som är nästan osannolik att ta in och inte minst just tragisk på alla sätt och vis.

Det ska sägas att även kvinnor över 15 år kan misstänkas för att ha begått ett (eller flera) brott men det är mestadels ändå män över 15 år som spökar bakom siffrorna i BRÅ-rapporten.

Ännu mer oroväckande är att medan andelen majoritetssvenskar som är misstänkta för ett brott har minskat rätt så rejält under senare år så har andelen ökat proportionellt sett bland både invandrarna och de s k andragenerationarna.

Det som också framgår mellan raderna i BRÅ-rapporten är att det i hög grad handlar om invånare i miljonprogramsområdena som har misslyckats mer eller mindre fullständigt i skolan – d v s fr a tonåriga och unga vuxna s k andragenerationsgrabbar i Orten med någon slags bakgrund i fr a Latinamerika och Karibien, MENA-regionen eller subsahariska Afrika.

Därmed avspeglar ovanstående chockerande katastrofsiffror inte minst hur hela det svenska utbildningssystemet (d v s från förskola till högskola) har misslyckats kapitalt med det s k kompensatoriska uppdraget vad gäller fr a de s k andragenerationskillarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena liksom hur den svenska bostadssektorn har kommit att bli en av de mest segregerade bostadssektorerna i hela västvärlden.

De mycket stora skillnaderna i vaccinationsgrad mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund kommer att skapa ännu en klyfta mellan dessa båda grupper

DN redovisar idag siffror rörande de mycket stora skillnaderna i vaccinationstäckning mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, som just nu i realtid håller på att skapa ännu en klyfta mellan dessa båda grupper:


De som har vaccinerat sig kan t ex börja resa nu på ett helt annat sätt än de som inte har gjort det, och det kan tyvärr bli så framöver att fr a invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att uppfattas som att de inte är ”säkra” och stigmatiseras som att de nästan är ”smutsiga”, ”farliga” och ”hälsovådliga” på ett symboliskt plan då alltför många av dem av olika anledningar inte vaccinerar sig och inte minst så kommer samma grupp att fortsätta att drabbas av (och även dö av) viruset också framöver medan majoritetsinvånarna överlag numera är skyddade från detsamma.

Dessutom kan det tyvärr t o m bli så att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att beskyllas för att de inte vaccinerar sig och att de därför håller liv i viruset så att det aldrig försvinner och därmed inte är solidariska och ansvarstagande.

Generellt är det då majoritetssvenskarna och de högutbildade som har vaccinerat sig medan invånarna med utländsk och utomeuropeisk bakgrund, de lågutbildade och invånarna i miljonprogramsområdena inte har gjort det i samma utsträckning.  Samtidigt är det just dessa invånare som har drabbats (och drabbas) allra mest/värst av viruset proportionellt sett – de insjuknar mest, de intensivvårdas mest och de dör fr a mest av viruset proportionellt sett.

Fram tills den 11 juli (OBS – siffrorna gäller då förra veckan, d v s det finns tyvärr inga färskare siffror än så) hade nästan 90% av alla inrikes födda som är 40 år eller äldre vaccinerat sig och mycket tyder tyvärr på att de som inte har gjort det fr a är de s k ”andrageneration:arna”.

I den yngsta gruppen, 40–49 år, hade nästan 80% av alla inrikes födda redan hunnit vaccinerat sig men bara kring hälften av de utrikes födda, vilket är mycket oroväckande. 

Vidare hade 80% av alla invånare med en eftergymnasial utbildning vaccinerat sig att jämföra med kring 40% bland de lågutbildade.

Skillnaderna var slutligen också mycket stora på stadsdelsnivå – bland alla invånare över 40 år i t ex Bromma i Stockholm hade uppemot 90% vaccinerat sig att jämföra med 60-65% i t ex Rinkeby, Kista och Skärholmen.

Snart har f ö 70% av samtliga invånare i landet som är 18 år eller äldre fått minst en vaccindos.

Om det bara hade bott majoritetssvenskar i Sverige hade Sverige under förra veckan troligtvis kunnat ”skryta” med den högsta vaccinationstäckningen i världen. Detta har antagligen i sin tur att göra med att majoritetssvenskarna är så insocialiserade från barnsben att bli vaccinerade och detta sedan flera generationer tillbaka p g a välfärdsstaten.

Majoritetssvenskarna är m a o just nu, som s k ”folkslag”, det antagligen mest vaccinerade folket i världen p g a arvet efter 1900-talets välfärdsstat medan invånarna med utländsk och utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena tyvärr sackar efter betydligt i relation till majoritetsinvånarna, vilket just nu tyvärr lägger grunden för en framtida vaccineringsklyfta mellan dessa grupper som tyvärr kan komma att få stora negativa konsekvenser i framtiden.

Det är f ö obehagligt att kunna konstatera att ovanstående siffror och skillnader i det närmaste motsvarar både valdeltagandet, förvärvsfrekvensen och utbildningsnivån vad gäller dessa grupper. Uppemot 90% av majoritetssvenskarna röstar då normalt när det är val, uppemot 90% förvärvsarbetar (av båda könen) och uppemot 90% av majoritetssvenskarnas barn klarar sig idag genom gymnasiet och erhåller högskolebehörighet. Bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena röstar maximalt 60-65% normalt när det är val, knappt 60% förvärvsarbetar och än färre än så bland kvinnorna och mycket höga procentandelar av utomeuropéernas barn misslyckas med att ta en gymnasieexamen och ens med att komma in på gymnasiet.

Endast hälften av samtliga unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20-29 år förvärvsarbetar idag och kring 35% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor är numera arbetslösa p g a pandemin

DN:s Johanna Sundbeck skriver idag om de utrikes födda (och fr a om de utomeuropeiskt födda) kvinnornas mycket utsatta situation inom svenska arbetslivet under pandemin och siffrorna som redovisas är chockerande och både i form av Sverigekartan och tabellen:


Endast lite mer än hälften av samtliga unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20-29 år förvärvsarbetar idag överhuvudtaget p g a pandemin och kring 35% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor är numera arbetslösa – det var då denna grupp som fick allra gå först när pandemin startade (tillsammans med de unga vuxna naturligtvis) och i vissa kommuner i landet handlar det om mer än 35% såsom i värmländska Säffle med 42,9%.


”Arbetslösheten är högre bland personer som är födda utanför Sverige än bland dem som är födda här, enligt Arbetsförmedlingen. År 2011 till 2014 låg skillnaden mellan inrikes och utrikes födda på omkring 10 procentenheter – enligt de senaste siffrorna från 2020 har skillnaden ökat till 13,7 procentenheter, rapporterar SCB.


I dag yrkesarbetar 52 procent av unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20 till 29 år. Bland jämnåriga utrikes födda män är motsvarande siffra 67 procent. För inrikes födda kvinnor är motsvarande siffra i stället 73 procent och för män 79 procent, enligt Arbetsförmedlingens och MUCF:s rapport ”Unga utrikes födda kvinnors etablering i arbetslivet. En analys av hinder och möjligheter”.


I rapporten konstateras även att unga utrikes födda kvinnor har eftergymnasial utbildning i högre utsträckning än både utrikes och inrikes födda män, men att de trots det har en lägre sysselsättningsgrad än andra unga.”