Kategori: Mattias Karlsson
Att sammanställa statistik om det nya, mångfaldspräglade och genomsegregerade Sverige är inte detsamma som att tro på det s k folkutbytet
Igår fick SD:s chefsideolog Mattias Karlsson fullständig panik i samband med att TV4:s program Kalla fakta rapporterade om att Karlsson har varit med och skrivit ett slags manifest kopplat till SD:s tankesmedja Oikos som talar om det s k folkutbytet och om en s k elit som sägs ligga bakom detsamma liksom om en muslimsk minoritet som sägs vilja tillskansa sig politisk makt.
Uppbackad av att stort antal SD:are som skyndade till Karlssons hjälp menade Karlsson liksom Ekeroth och åtskilliga andra s k nationella igår bl a att jag hävdar att det pågår ett s k folkutbyte p g a att jag antagligen är den enda personen i landet som sedan 13-14 år tillbaka, om inte längre än så, regelbundet (och nästan dagligen och ibland måhända på ett närmast fanatiskt och monomant vis) sammanställer och lägger ut siffror om det nya, mångfaldspräglade och genomsegregerade Sverige som alla och envar både får tolka som de vill och använda sig av som de vill.
Det handlar exempelvis om att andelen invånare i landet som har en kulturell muslimsk bakgrund uppgår till runt 12% idag (och troligen handlar det om över 20% bland landets barn och unga), att en av tre av alla barn, ungdomar och unga vuxna talar ett annat språk än svenska som förstaspråk och att 23% av samtliga invånare är s k synliga minoritetsinvånare (och minst 1/3 vad gäller barn och unga).
Jag gör det enbart som ett sätt att bryta med den rådande färgblindheten, som delas av både vänstern och högern, och som säger att det är fel att försöka räkna och kategorisera olika minoritetsgrupper. Jag är då för jämlikhetsdata vilket flertalet är emot inom både vänstern och högern – d v s jag får ständigt ”stryk” av representanter från både vänstern och högern för att jag är för att redovisa data och siffror om t ex ras, etnicitet, religion och språk. Inte minst gör jag det för att ständigt påminna om att dagens Sverige är genomsegregerat på alla sätt och vis.
Enligt min bedömning är vi numera på silverplats efter USA (tillsammans med en handfull andra västländer) vad gäller den demografiska heterogeniteten och tyvärr möjligen på guldplats vad gäller segregationsnivån. De svenska rasklyftorna kan nämligen vara värre och mer extrema än i de allra flesta andra västländer och detta är något som det är absolut nödvändigt att kunna tala om och då behövs statistik.
Detta betyder inte att jag tror på SD:arnas idé om det s k folkutbytet, vilket Karlsson m fl SD:are och andra s k nationella verkar tro som inte verkar kunna ta in att det går att intressera sig för det nya, mångfaldspräglade Sverige som växer fram i detta nu utan att för den skull tro på idén om det s k folkutbytet.
Karlsson m fl SD:are har då genom åren refererat till mina sammanställningar och det har också de SD-associerade alternativmedierna regelbundet gjort som om jag skulle tro på det s k folkutbytet precis som SD:arna och den svenska s k nationella rörelsen gör, vilket då är felaktigt.
Igår erhöll SD sitt första internationella uppdrag
Igår erhöll SD sitt första internationella uppdrag någonsin på Interparlamentariska unionens (Inter-Parliamentary Union) 146:e kongress i Bahrains huvudstad Manama.
Det handlar konkret om att SD:s chefsideolog Mattias Karlsson har valts in som de västerländska staternas samlade ledamot i IPU:s High-Level Advisory Group on Countering Terrorism and Violent Extremism som de facto innebär att Karlsson numera också är FN-rådgivare i samma frågor.
Detta är inget annat än ett ödets ironi – SD är då det parti i landet som genom åren har frambringat och fungerat som plantskola för allra flest terrorister och våldsamma extremister: Ett flertal SD:are och f d SD:are har dömts för våldsamma brott av politisk art med i flera fall dödlig utgång och partiets olika ungdomsförbund har vid flera tillfällen utvecklats till terroristliknande nätverk.
Både Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson hyllar 1989 års partiprogram där partiets rasideologiska motstånd mot icke-vita adoptivbarn omtalades som ”onaturliga inslag i befolkningspolitiken”
SD:s Martin Kinnunen, som är projektansvarig för vitboksarbetet, intervjuas idag av DN:s Marcus Admund Funck och säger nu att det Åkesson menade på Twitter när han skrev att SD aldrig glömmer sina rötter (till skillnad från SAP) bl a syftar på att Åkesson, likt Mattias Karlsson i den färska intervjun i SvD, hyllar 1989 års partiprogram som bl a skrevs av högerextremisten Johan Rinderheim som jag själv en gång hade mycket kontakt med, och där partiets rasideologiska motstånd mot utlandsadoptioner av utomeuropeiska barn dök upp under avsnittet ”Aborter” – internationell adoption och utlandsadopterade omtalades där som ”onaturliga inslag i befolkningspolitiken” (för den som vill läsa mer om SD, rastänkandet och adoptionsfrågan – se https://www.dagensarena.se/essa/sd-och-adoptionsfragan).
Samma partiprogram från 1988, som både Åkesson och Karlsson m a o hyllar, pekade dessutom tydligt ut de utomeuropeiska invandrarna som det stora ”hotet” mot Sverige och svenskarna och också det implicit av rasideologiska skäl.
https://www.dn.se/sverige/flera-av-sds-grundare-var-nazister-forsta-delen-av-vitboken-klar
”Martin Kinnunen, partiets klimatpolitiska talesperson och den som haft ansvar för vitboken från partiet, menar att inget nytt egentligen kommer fram i delrapporten.
– Det är inga nyheter. Det är en väldigt bra saklig sammanfattning av annat som har publicerats av partiet. Bilden förändras egentligen inte nu.
Att en majoritet av grundarna kan kopplas till både BSS och nationalsocialistiska och nazistiska miljöer tycker han inte är uppseendeväckande.
– Vi har aldrig förnekat detta. Vi kan konstatera att det finns obehagliga kopplingar bland de som var med i partiet. Samtliga av de personerna försvann bara efter några år.
Er partiledare sa förra året att SD aldrig kommer att lämna sina rötter. Hur ser du då på detta nu?
– Det här är inte rötterna. Det här är individer som var med vid partiets bildande på olika sätt. Det Jimmie Åkesson syftar på är det första partiprogrammet som skrevs 1989 som beskriver ett Sverigevänligt, invandringskritiskt, parlamentariskt, demokratiskt parti, säger Kinnunen.”
TV4:s politiske kommentator och expert statsvetaren Marcus Oscarsson hyllar Mattias Karlssons insats i SVT:s Min sanning trots att denne hävdade att det förekom oegentligheter i det amerikanska valet, hyllade SD:s gamla rasideologiskt färgade partiprogram och förespråkade en konservativ revolution mot ”kulturmarxisterna”
När Sveriges största tv-kanal TV4:s politiske kommentator och expert statsvetaren Marcus Oscarsson hyllar Anna Hedenmos intervju med Mattias Karlsson i Min sanning som (tablå)sändes igår kväll på SVT så har en ny nivå på mainstream:iseringen av högerpopulismen sannerligen uppnåtts:
Samme prisbelönte Oscarsson, som bl a räknas som en av de mäktigaste och mest inflytelserika personerna i (svenskspråkiga) sociala medier liksom som Sveriges bästa politiska kommentator mm (med bl a över 450 000 följare på Facebook), gav visserligen även SD:s kryptovänsternazistiska kampsång/valsång ”Varje liten del av mig” högsta betyg inför valet 2018 men Oscarssons hyllning till Karlssons insats under intervjun (vilket Karlsson själv varmt uppskattade samtidigt som att han lät hälsa att han kommer att fortsätta att bygga en ”konservativ, patriotisk rörelse”) tar nog ändå priset trots att Karlsson bl a hävdade följande:
Att det har förekommit oegentligheter i samband med rösträkningen efter det amerikanska presidentvalet.
Att han inte känner till någon rasist som har haft en förtroendepost i SD.
Att Sverige behöver en ”konservativ revolution” för att besegra ”kulturmarxisterna” och återuppväcka de traditionella värderingarna och idealen.
Att SD:s partiprogram från 1989 är något av ett ideal för denne trots att det var det program som förespråkade ett rasideologiskt förbud mot internationell adoption av utomeuropeiska barn.
Mattias Karlsson presenterar Oikos för den europeiska högerpopulismens och radikalhögerns intellektuella i det senaste numret av The European Conservative som också hyllar den franska antisemitiska och rasideologiska organisationen Action française och innehåller en text författad av den polske högerextremisten Marek Jan Chodakiewicz
I dagarna utkom det senaste numret av tidskriften The European Conservative som samlar den alleuropeiska högerpopulismens och radikalhögerns intellektuella. Numret bjuder bl a på en hyllningsartikel till den portugisiska integralismens chefsideolog António Sardinha som också passar på att hylla den franska antisemitiska och rasideologiska organisationen Action française liksom en text författad av den polske högerextremisten Marek Jan Chodakiewicz.
I numret passar SD:s chefsideolog Mattias Karlsson på att stolt presentera både Tankesmedjan Oikos och Konservativa förbundet samtidigt som att han beskriver Sverige som det mest extrema exemplet på vad som händer när den ”globalistiska” och ”postmoderna” vänstern enligt honom får styra och ta över ett land och han menar t o m att “the harmful effects of progressive ideas on Swedish society” har gjort att Sverige är det allra värsta scenariot-exemplet för hela västvärlden – ”an example of what could happen to the entire Western world”.
Sitt parti SD och den nya svenska TAN-högern beskriver Karlsson på följande sätt:
“The patriotic and conservative Sweden Democrats have been in the vanguard of the reaction to such developments. The party has been a leader in the Swedish conservative revival and the country’s working class has been its main source of support. But, increasingly, the bourgeoisie and the upper classes of Uppsala, Stockholm, and Gothenburg have also followed suit — and with them, the Christian Democratic and Moderate parties.”
Karlsson avslutar sedan med ett Tolkien-citat som implicit utlovar ett krig från SD:s och TAN-högerns sidamot den ”globalistiska” och ”postmoderna” vänstern i Sverige:
“I will conclude with a quote from the conservative J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings. In one of several dramatic scenes, the two hobbits, Merry and Pippin, are arguing about which course to take in the face of an overwhelming force of evil. Pippin advocates that they should turn their back on the war, abandon their allies, and isolate themselves in their homeland, the Shire. To this, Merry replies: “The fires of Isengard will spread, and the forests of Tuckborough and Buckland will burn. And all that was once great and good in this world will be gone. There won’t be a Shire, Pippin.”
I agree. Without resolve and unity there won’t be a Shire — an oikos — left for any of us. Sweden is a living example of that. But Sweden is also a living example that there is still hope — and that it is never too late to fight back.
Mattias Karlsson hävdar att ingen SD:are har varit rasist som har innehaft en förtroendepost i partiet i SVT:s program ”Min sanning” samtidigt som han återigen hyllar 1989 års partiprogram där SD:s rasideologiska motstånd mot utlandsadoptioner av icke-vita barn dök upp för första gången
SD:s chefsideolog (och den svenska s k nationella rörelsens egen stilikon och därtill även dess egen casanovatyp) Mattias Karlsson hävdar att ingen SD:are har varit rasist som har innehaft en förtroendepost i partiet i SVT:s program ”Min sanning” som tablåsänds på SVT2 ikväll kl. 20.
Karlsson hävdar också att Sverige är det minst rasistiska landet i världen och i historien samt att det har förekommit oegentligheter i samband med det amerikanska presidentvalet och han talar sig också varm för Kulturföreningen Gimle som uppges ha över tusen medlemmar liksom för tankesmedjan Oikos.
Slutligen går Karlsson till frontalattack mot ”kulturmarxisterna” och ”kulturradikalerna” och förespråkar en konservativ revolution som ska återuppväcka och stärka de traditionella värderingarna och idealen såsom varande den gamla, svenska, radikalkonservativa unghögerns ideologiska arvtagare.
Vidare säger Karlsson att han fortfarande uppskattar 1989 års partiprogram som författades av högerextremisten Johan Rinderheim samtidigt som det är ett faktum att det partiprogram som gällde 1994, då Karlsson gick på sitt första SD-möte i Växjö som då leddes av högerextremisten Mats Tolgén, inte var 1989 års program utan ett antisemitiskt och rasideologiskt program. Det var dock först 1999 som Karlsson blev medlem i SD, hävdar han själv, och därefter blev han till slut den som skrev det partiprogram som gäller idag.
Påminner gärna om att det var i 1989 års partiprogram som SD:s rasideologiska motstånd mot utlandsadoptioner av icke-vita barn dök upp för första gången under avsnittet ”Aborter” och där internationell adoption/utlandsadopterade omtalades som ”onaturliga inslag i befolkningspolitiken”. Mot bakgrund av att Karlsson numera har en fästmö (som han snart ska gifta sig med) som är dotter till just en utomeuropeisk utlandsadopterad (från Indien) är det åtminstone en aning ironiskt att Karlsson uppskattar just 1989 års partiprogram.
Oikos och SD:s Mattias Karlsson lyfte idag fram SD:s partiprogram från 1989 som ett föredöme
Aningen ironiskt att kunna konstatera att Mattias Karlsson säger till Martin Wicklin i Sveriges Radios Söndagsintervjun (https://sverigesradio.se/avsnitt/1601549) att han uppskattar SD:s första partiprogram från 1989 som skrevs av Johan Rinderheim (”mycket bra” säger han i programmet) där partiets motstånd mot utlandsadoptioner av utomeuropeiska barn dök upp under avsnittet ”Aborter” och där internationell adoption/utlandsadopterade omtalades som ”onaturliga inslag i befolkningspolitiken” mot bakgrund av att han numera har en sambo som är dotter till just en utlandsadopterad: Hade SD lyckats stoppa de internationella adoptionerna av utomeuropeiska barn hade Karlsson m a o kanske inte haft den partner han har idag.
SD:s andre talman Ola Sundberg använde f ö på sin tid just dessa ordalag när han intervjuades i ”Corren” i samband med att SD Linköping bildades: Han sade då att det ser ”onaturligt” och även ”äckligt” ut att se ett utomeuropeiskt adoptivbarn i sällskap med vita barn och vita adoptivföräldrar och han hänvisade till ett adoptivbarn från Indien som Karlssons ”svärmor” just härstammar ifrån.
”When the shit hits the fan”
En psykoanalytisk studie i ”SD-mannen”
Kalle Segerbäcks fullständigt unika och även rejält intima dokumentärfilm ”Mattias Karlsson – året fram till valet” som SVT sände alldeles nyligen är (åtminstone för mig, som är intresserad av psykoanalytisk teori i relation till frågor om kön, maskulinitet, ras och vithet) på alla sätt och vis en närstudie i ”SD-mannens” psyke (SIFO:s senaste väljarbarometer gav då vid handen att 26% av alla män i landet skulle rösta på SD om det hade varit val i förra veckan och i vissa ålderskategorier så handlar det om uppemot 30% och översatt till majoritetssvenska män så bör det betyda att minst 1/3 av alla majoritetssvenska män numera är SD:are och just ”SD-män”) och här är åtminstone mina ”best of”-stillbilder från filmen.
”
Tobias Hübinette 