Kategori: icke-vita

År 2020 hade 30% av alla barn som föddes en utrikes född mor och 20% av alla barn som föddes under samma år hade en mor som invandrat från Afrika eller Asien: Totalt hade runt 50% av alla barn som föddes under 2020 en mor med någon form av utländsk bakgrund

SCB har idag publicerat en ny rapport som försöker prognosera den svenska befolkningsutvecklingen fram tills år 2070 med avseende på inrikes och utrikes födda invånare. Prognosen säger att år 2070 kommer den svenska totalbefolkningen att uppgå till 12,6 miljoner invånare att jämföra med 10,4 miljoner år 2020 och år 2070 kommer närmare en fjärdedel av alla invånare att vara utrikes födda att jämföra med dagens kring 20%.

År 1970 hade vidare 12% av alla barn som föddes i Sverige under det året en utrikes född mor att jämföra med 30% år 2020. Om alla mödrar med utländsk bakgrund inkluderas så innebär det att år 2020 hade 50% av alla barn som föddes i Sverige under det året en mor som antingen var utrikes född eller inrikes född med en eller två utrikes födda föräldrar.

Närmare 20% av alla barn som föddes under 2020 hade en utrikes född mor från Afrika och Asien och om alla mödrar med bakgrund i Afrika och Asien inkluderas så innebär det att år 2020 hade runt 35% av alla barn som föddes i Sverige under det året en mor som antingen var utrikes född i Afrika och Asien eller inrikes född med en eller två utrikes födda föräldrar från Afrika och Asien.

Mycket stora skillnader föreligger mellan majoritetssvenska barn och invandrarbarn vad gäller förekomst av karies

En ny studie baserad på registerdata över alla barn och unga som bor och lever (och är folkbokförda) i Stor-Stockholm och som är födda 2000-2003 (totalt närmare 85 000 individer) har nyligen (för)publicerats i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.


Studien visar att mycket stora skillnader föreligger vad gäller förekomst av karies mellan de majoritetssvenska barnen i Stockholms län och minoritetsbarnen, varav de allra flesta är födda och uppväxta i Sverige med en eller två invandrade föräldrar.


Även om vårdnadshavarnas och hushållens klassbakgrund slår igenom för både majoritets- och minoritetsbarnen så är klyftorna vad gäller tandhälsa tyvärr närmast gigantiska:


För minoritetsbarn vars föräldrar härrör från medelinkomstländer (t ex Iran, Kina, Colombia o s v) handlar det om en överrisk på 322% vad gäller att utveckla karies jämfört med majoritetssvenskarnas barn, för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från låginkomstländer (t ex Somalia, Indien, Filippinerna o s v) handlar det om en överrisk på 180% och för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från höginkomstländer (t ex Turkiet, Chile, Sydkorea o s v) handlar det om en överrisk på 77%.


Alltför många ”Ortenbarn”, d v s s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (d v s i de s k förorterna), lider helt enkelt av karies i huvudstadsregionen och forskarna som ligger bakom studien spekulerar bl a i följande samverkande orsaker:


”Prolonged breastfeeding, a known risk factor for dental caries, is significantly more common in immigrant mothers compared with mothers born in Sweden and may be one explanation of our results for the 3-year-olds. Another explanation is that changing living conditions, adoption of new lifestyles, and the ability to buy more soft drinks, candy, and sticky products resulted in poorer dental health from 3 to 7 years of age.


In fact, one study found that children of immigrant mothers who had lived more than 5 years in Norway had worse dental health than newly arrived immigrant families. Another factor of importance is toothbrushing habits which differ in different parts of the world and foreign-born parents are reported to stop helping their children to clean their teeth at a younger age compared with parents of Western orgin”.

Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna

DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.

Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.

Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.

Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.

Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.

Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.

https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst

”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”

(…)

”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.

– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”

(…)

”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.

– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”

Hur ska personer som inte kan passera som vita egentligen benämnas på svenska? Mörkhyad/e? Rasifierad/e? People of color? Icke-vit/a?

Hur ska personer som inte kan passera som vita egentligen benämnas på (nutids)svenska och bland svensktalande? 

Tidigare och traditionellt har beteckningen ”mörkhyad/e” varit den allra vanligaste termen inom den svenskspråkiga gemenskapen och under 2010-talet lanserades också termen ”rasifierad/e” som slog igenom med full kraft från och med 2013.

Även termen ”people of color” används ibland numera i svenskspråkiga sammanhang även om det fortfarande är ovanligt och det var då först efter 2012 som denna term började förekomma mer regelbundet på svenska.

Ytterligare en benämning som jag själv alltid har föredragit och även hjälpt till att ”lansera” och sprida är ”icke-vit/a” som började användas fr o m 1940- och 50-talen och just den termen användes intressant nog i morse på och av Sveriges radio.

Det ska också tilläggas att äldre svensktalande nog fortfarande säger ”färgad/e” medan yngre svensktalande ibland också säger ”brun/a”.

För mig finns det inget rätt eller fel och inget facit vad gäller denna fråga om hur personer som inte kan passera som vita egentligen ska benämnas på (nutids)svenska och bland svensktalande utan som alltid när det gäller (alla) språk och alla ord i ett visst språk (och särskilt ladde ord) så pågår det hela tiden en kamp om orden och om vilket ord som ska användas i ett visst sammanhang.

antal förekomster av termen ”mörkhyad/e” i svenskspråkiga medietexter:

2016: 2796

2017: 1607

2018: 1960

2019: 2406

2020: 1878

antal förekomster av termen ”rasifierad/e” i svenskspråkiga medietexter:

2016: 1011

2017: 522

2018: 827

2019: 460

2020: 892

antal förekomster av termen ”people of color” i svenskspråkiga medietexter:

2016: 64

2017: 26

2018: 41

2019: 157

2020: 152

antal förekomster av termen ”icke-vit/a” i svenskspråkiga medietexter:

2016: 1206

2017: 881

2018: 1037

2019: 742

2020: 1842

”Netflix blev storvinnare vid Screen Actors Guilds (SAG) gala i USA. Strömningsjätten kunde glädjas åt flera priser vid tv- och filmgalan. Och de fyra finaste individuella skådespelarpriserna gick för första gången till icke-vita skådespelare.”

(…)

”Därmed tog fyra ickevita personer (Yuh-Jung, Kalluuya, Davis och Boseman) hem några av de finaste skådespelarpriserna, vilket är första gången i galans historia, enligt The Hollywood Reporter.”

https://sverigesradio.se/artikel/netflix-storvinnare-vid-sags-tv-och-filmgala

Ny rapport från Malmö stad visar att nästan allt hat på Facebook och Flashback som rör Malmö numera riktar sig mot icke-vita

En ny rapport från Malmö stad visar att näthatet till den allra största delen numera riktar sig mot etniska, rasliga och religiösa minoriteter i staden. Särskilt gäller det Flashback där 97% av hatet riktar sig mot minoriteterna i Malmö medan endast några enstaka tiondelar riktar sig mot kvinnor eller homosexuella och på Facebook handlar det om 75%. 69% av hatet på Flashback och 75 procent på Facebook riktar sig i sin tur mot utomeuropéer och fr a mot muslimer och personer med bakgrund i MENA-regionen.

https://www.expressen.se/kvallsposten/ny-rapport-nathat-okar-vid-stora-nyhetshandelser-/

”Den minoritet som är mest utsatt kommer från Mellanöstern och Nordafrika eller har muslimsk trosuppfattning, enligt rapporten. Runt 70 procent av hatkommentarerna på båda plattformarna riktas mot denna grupp. Och hatet ser ut att stiga när det inträffar nyhetshändelser om kriminalitet, men även när minoriteten protesterar mot vad de anser vara orättvisor. 

Till exempel steg näthatet med 65 procent i samband med det uppmärksammade mordet på Karolin Hakim. Även under koranbränningarna och efterföljande upplopp exploderade näthatet.

– Hatet mot just den minoriteten som protesterar mot orättvisa växer i samband med protesten. Man har också en tendens att beskylla en hel grupp för det negativa som händer i staden, säger Malin Martelius.”

(…)

”Malmö stad, Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE) och organisationen Nordic safe cities (NSC) är partner i pilotsatsningen Safe Digital City. Tillsammans har de beställt rapporten om näthat i Malmö. Konsultbyråerna Common Consultancy och Analyse och tal har med hjälp av Artificiell Intelligens scannat efter hatkommentarer på Facebook och Flashback under 2019 och 2020. Undersökningen är bara baserad på kommentarer som berör Malmö och människor som bor i Malmö. Enligt rapporten befinner sig 74 procent av Sveriges befolkning på Facebook och 32 procent på Flashback och därför valdes dessa två plattformar.”

1,5 miljoner invånare bor trångbott och trångboddheten är kraftigt koncentrerad till miljonprogramsområdena

SCB har i dagarna publicerat uppdaterad statistik rörande trångboddheten liksom ”storboddheten” i landet och uppgifterna härrör från 2019 och är hämtade från registerdata, vilket betyder att det med all sannolikt är ”sju resor värre” än vad den officiella statistiken visar vad gäller trångboddheten i miljonprogramsområdena där ett mycket stort antal invånare med utomeuropeisk bakgrund är bosatta de facto samtidigt som de inte är folkbokförda där av olika anledningar.


I ett normalt miljonprogramsområde där invånare med utomeuropeisk bakgrund dominerar kan det idag helt enkelt bo uppemot 20% fler invånare än vad folkbokföringsregistret visar, vilket då innebär att trångboddheten är än mer extrem än vad den officiella statistiken säger.


Omvänt är ”storboddheten” än mer utbredd bland majoritetsinvånarna än vad den officiella statistiken säger då många majoritetsinvånare är folkbokförda på adresser som de de facto inte bor på permanent då de disponerar flera bostäder och/eller bor utomlands och/eller bor på annan plats.


Generellt bor majoritetssvenskarna stort eller t o m mycket stort och faktum är att hade det bara bott majoritetsinvånare i Sverige hade de svenska majoritetsinvånarna kanske varit de mest ”storbodda” människorna på jorden.


”Omvänt” bor landets invånare med utomeuropeisk bakgrund trångt eller t o m mycket trångt.
I genomsnitt förfogade en invånare i Sverige över 42 kvadratmeter i boendeyta år 2019 men hela 1,5 miljoner invånare bodde på under 20 kvadratmeter under samma år varav 30 000 av dem utgjordes av singelhushåll och de allra flesta av dem bodde antingen i studentområden, på särskilda boenden (t ex på äldreboenden) eller i miljonprogramsområdena.


Det finns tyvärr ett direkt statistiskt samband mellan att bo trångbott och att vara fattig liksom att som barn misslyckas i skolan och att som vuxen vara arbetslös och bidragsberoende. ”Omvänt” är de (majoritets)invånare som bor stort eller t o m mycket stort nästan alltid icke-fattiga och uppvisar en generellt hög utbildnings- och inkomstnivå och deras barn klarar sig bra eller t o m mycket bra i skolan.


Exempelvis misslyckas 20% av alla trångbodda grundskoleelever med att erhålla gymnasiebehörighet att jämföra med 5% av alla elever som inte bor trångbott.


Hela 80% av alla majoritetssvenska gymnasieelever växer vidare idag upp i villa eller radhus medan endast 30% av gymnasieeleverna med utländsk bakgrund gör det.


2% av samtliga majoritetssvenska gymnasieelever bor idag trångbott att jämföra med 25% av gymnasieeleverna med utländsk bakgrund och bland gymnasieeleverna med specifikt utomeuropeisk bakgrund är denna siffra än högre.


Slutligen tenderar majoritetssvenskarna att bo i större villor eller radhus (liksom i större lägenheter) än invånarna med utländsk bakgrund räknat i disponibel boyta (d v s minus källare, vindar, garage, ”utedass”, uthus i form av s k friggebodar/attefallshus o s v).


Stadsdelarna som uppvisar den allra högsta genomsnittliga trångboddheten i landet:


Kungshamra, Solna

Universitetet, Stockholm

Olofshöjd, Göteborg

Rinkeby, Stockholm

Krokslätt Mossen, Göteborg

Länsmansgården södra, Göteborg

Vildanden, Lund

Tjärna Ängar, Borlänge

Hässleholmen väst, Borås

Norrby, Borås

Bergsjön Rymdtorget, Göteborg

Hjällbo västra, Göteborg

Norra Biskopsgården, Göteborg

Delphinen-Kämnärsvägen, Lund

Herrgården norr, Malmö Örtagården norr, Malmö

Kronogårds Torg-Frälsegården, Trollhättan

Studentstaden, Uppsala

Hammarkullen centrala, Göteborg

Flemingsberg västra, Huddinge

Kungsmarken, Karlskrona

Porsön-Porsögården, Luleå

Parentesen-Ulrikedal, Lund

Kryddgården, Malmö

Örtagården syd-Herrgården syd, Malmö

Centrala Valsta, Sigtuna

Tingvalla, Sigtuna

Bällsta, Stockholm

Tensta, Stockholm

Vivalla, Örebro

Albyberget, Botkyrka

Lagersberg-Råbergstorp, Eskilstuna

Bergsjön nordvästra, Göteborg

Gårdsten nordöstra, Göteborg

Skälltorp Selma Lagerlöfs torg, Göteborg

Södra Biskopsgården östra, Göteborg

Jordbro centrala, Haninge

Siffror visar att barn till utomeuropeiska föräldrar diagnosticeras med adhd i långt mindre utsträckning än majoritetssvenska barn

Siffror baserade på (Socialstyrelsens) registerdata visar att barn till fr a utomeuropeiska föräldrar diagnosticeras med adhd i långt mindre utsträckning än majoritetssvenska barn och särskilt gäller det de s k ”andragenerationsbarnen” som bor och lever i miljonprogramsområdena.

En hypotes handlar om att dessa barn inte utreds i samma utsträckning inom vården och antingen p g a diskriminering eller p g a rädslan för att stigmatisera ”Orten-barnen” ytterligare. En annan hypotes säger att det är tabu med psykisk ohälsa och diagnoser i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer och att landets föräldrar med utomeuropeisk bakgrund därför tenderar att avstå från att söka hjälp och att uppsöka vården:

”– Det är väldigt tydligt att det är en stor skillnad här. Vår tolkning är att dessa barn inte kommer på utredning, får en diagnos och eventuellt får den medicin de behöver. Obehandlad adhd kan utgöra en risk för till exempel självmord, missbruk och svårigheter att fullfölja en utbildning, säger Peter Salmi.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/barn-med-utlandsfodda-foraldrar-far-mer-sallan-sin-adhd-diagnos?fbclid=IwAR0kC_UUBpUxQODdsPAV5ELGzGYXlQDJ1tTzHpQjninZ3hfKBcKXqhZohdg

”Adhd-diagnos ställs bara hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige, visar Socialstyrelsens siffror.

En obehandlad adhd kan leda till stora problem med skolan och öka risken för kriminalitet och missbruk, menar experter.

SVT har tagit fram Socialstyrelsens siffror för alla barn med adhd som är födda 1989-2011. De visar att adhd-diagnos ställs hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige.

– Studien visar att det finns en skillnad helt klart, säger Peter Salmi utredare inom psykiatri på Socialstyrelsen. Resultatet i studien ser likadan ut i såväl särskilt utsatta områden, som i övriga delar av landet. Eftersom föräldrarna måste godkänna att barnet ska utredas för adhd så är deras inställning helt avgörande.

Överläkaren MaiBritt Giacobini, specialist på barn- och ungdomspsykiatri, har flera års erfarenhet av arbete med barn och unga i särskilt utsatta områden i Stockholm.

– Det jag ser idag är ungefär som det var bland svenskfödda föräldrar på 80- och 90-talet, säger hon. Socialstyrelsens siffror är från 2018 och kommer att uppdateras under våren.

Utredaren Peter Salmi menar att de fortsatt kommer se ut på samma sätt.

– Det här är inga samband som förändras över en natt. Det är väldigt tydligt att det är en stor skillnad här. Vår tolkning är att dessa barn inte kommer på utredning, får en diagnos och eventuellt får den medicin de behöver. Obehandlad adhd kan utgöra en risk för till exempel självmord, missbruk och svårigheter att fullfölja en utbildning, säger Peter Salmi.”

47% av alla invånare som är födda i Afrika och 40,6% av alla som är födda i Asien är låginkomsttagare och över 40% av samtliga utrikes födda barn växer upp i fattigdom

Alldeles nyligen presenterade SCB nya, uppdaterade siffror rörande landets låginkomsttagare som lever med en varaktigt låg inkomst och som uppvisar en låg materiell standard:


Andelen invånare som uppvisar en varaktigt låg inkomst fortsätter att öka och låg på 15% under 2019 varav 2/3 också uppvisade en låg materiell standard.


En låg inkomst definieras som att ha en inkomst som är mindre än 60% av medianvärdet för samtliga inkomsttagare och en varaktigt låg inkomst handlar om att uppvisa en låg inkomst under referensåret samt under minst två av de tre föregående åren som föregår referensåret.


Utrikes födda invånare dominerar kraftigt denna grupp – hela 20% av samtliga utrikes födda invånare uppvisar en varaktigt låg inkomst och generellt också en låg materiell standard att jämföra med 7% av samtliga inrikes födda invånare, varav en mycket stor andel utgörs av s k ”andrageneration:are”.


Tyvärr är det i huvudsak utomeuropéerna som uppvisar de lägsta inkomsterna:


32% av samtliga invånare som är födda i Afrika uppvisar en varaktigt låg inkomst medan 47% uppvisar en låg inkomst generellt inom denna grupp.


27,1% av samtliga invånare som är födda i Asien uppvisar vidare en varaktigt låg inkomst medan 40,6% uppvisar en låg inkomst generellt inom denna grupp.


Dessa siffror ska då jämföras med 4,5% bland majoritetssvenskarna.


Omvänt är mycket få utomeuropéer höginkomsttagare:


Det handlar om 0,8% av de som är födda i Afrika och 2,1% av de som är födda i Asien att jämföra med 10,1% bland majoritetssvenskarna.


En hög inkomst definieras som att ha en inkomst som är mer än dubbelt så hög som medianvärdet för samtliga inkomsttagare.


Då landets invånare med utomeuropeisk bakgrund är unga eller t o m mycket unga och då den absoluta majoriteten av dem är i s k fruktsam ålder innebär det att en mycket hög procent av barnen med utomeuropeisk bakgrund växer upp i (barn)fattigdom.


Över 40% av samtliga utrikes födda barn och unga i landet växer upp hemma hos en eller flera vårdnadshavare som uppvisar en varaktigt låg ekonomisk standard att jämföra med 6% bland de majoritetssvenska barnen.


andel som erhåller ekonomiskt bistånd som huvudsaklig inkomstkälla och som är födda i:

Afrika: 22%

Asien: 17%

Sverige: 2,5% (varav en mycket stor andel utgörs av s k ”andrageneration:are”)

Ungdomar med utomeuropeisk bakgrund uppvisar högre skol- och yrkesambitioner än majoritetssvenskar

En ny artikel i en akademisk tidskrift författad av Stephanie M. Plenty och Jan O. Jonsson visar att ungdomar med utomeuropeisk bakgrund har högre skol- och yrkesambitioner än majoritetssvenska ungdomar. Faktum är att ungdomar vars föräldrar har invandrat från Afrika, Mellanöstern och Asien uppvisar de högsta ambitionerna vad gäller skolresultat och yrkesval.

Detta avspeglar enligt de båda forskarna deras föräldrars drömmar, förväntningar och ambitioner och antagligen också att många invandrare från Afrika, Mellanöstern och Asien tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i sina hemländer till skillnad från de nordiska och europeiska invandrarna, vilka ofta tillhörde arbetarklassen eller den lägre medelklassen i sina hemländer.

De utomeuropeiska invandrarna tenderar som bekant generellt att proletariseras rejält i Sverige och hamna i miljonprogramsområdena även om de tillhörde medelklassen och ibland t o m överklassen i sina hemländer men de bibehåller ändå antagligen sina socioekonomiska klassideal från hemländerna vad gäller skol- och yrkesambitioner och överför dem sedan på sina barn.

Sedan är det tyvärr så att alltför många barn, ungdomar och unga vuxna misslyckas i svenska skolan och särskilt gäller det just de som har föräldrar som har invandrat från Afrika, Mellanöstern och Asien och som växer upp och bor i miljonprogramsområdena. Faktum är att Sverige är ett av de s k utvecklade i-länder på jorden där skillnaden i skolresultat är som allra störst mellan majoritetsbefolkningens barn och invandrarnas barn och särskilt gäller det just de utomeuropeiska invandrarnas barn. Och senare i arbetslivet är det just de unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund som allra oftast inte lyckas realisera sina yrkesdrömmar utan hamnar i arbetslöshet eller tvingas ta en anställning som inte motsvarar deras utbildningsnivå:

”15-16 åringar med utländsk bakgrund siktar högre i yrkes- och studieval än andra jämnåriga. Det här gäller särskilt för unga med bakgrund utanför Europa. Det visar en studie som också delvis kan förklara varför.”

https://www.iffs.se/nyheter/unga-med-utlandsk-bakgrund-siktar-hogt

”I studien av Stephanie Plenty, docent i sociologi och Jan O. Jonsson, professor i sociologi, båda forskare vid Institutet för framtidsstudier, fick 5 926 tonåringar i Sverige och Tyskland svara på frågor om vilka utbildningar och yrken de ville ha som vuxna. Svaren visade att unga med utländsk bakgrund i genomsnitt hade betydligt högre aspirationer.

– Även när vi tar hänsyn till föräldrarnas yrken och socioekonomiska situation, samt ungdomarnas kognitiva och språkliga förmåga kvarstår en skillnad till fördel för de som har utländsk bakgrund, säger Stephanie Plenty. Studien visar också att ungdomar med ursprung i Mellanöstern, Afrika eller Asien tenderar att ha högre aspirationer än de med ursprung i Europa och andra västländer.

– I allmänhet har den här gruppen de sämsta förutsättningarna. Trots detta har de högst aspirationer, säger Stephanie Plenty.

Att ha utländsk bakgrund innebär oftare lägre socioekonomisk status vilket är förknippat med lägre aspirationer. Något verkar alltså kunna kompensera och påverka aspirationerna i positiv riktning för ungdomar med utländsk bakgrund. Men vad?

Forskarna tittade särskilt på en av faktorerna som skulle kunna spela roll – familjerelationerna. De undersökte bland annat hur mycket föräldrarna uppmuntrade studier, hur mycket de visade intresse i sitt barns vardag, samt familjens sammanhållning. Familjer med utländsk bakgrund rankade högre på alla dessa områden. Men när de tittade på kopplingen till aspirationer blev forskarna förvånade.

– Inom psykologi anses sådana familjerelationer vara bra för barns aspirationer. Men i vår studie spelade de nästan ingen roll alls, säger Stephanie Plenty. Den största effekten som familjerelationerna hade på aspirationerna hade istället att göra med föräldrarnas egna önskningar för sitt barn.

– När föräldrarna har höga aspirationer för sina barn, så smittar det av sig. Exakt hur föräldrarna förmedlar det här vet vi inte men barnen snappar upp vad föräldrarna har för drömmar för dem, säger Stephanie Plenty. Föräldrars aspirationer förklarade ungefär en femtedel av de högre aspirationerna bland unga med utländsk bakgrund men flera okända orsaker finns kvar att hitta poängterar forskarna.

Datan i studien om ungdomarnas familjerelationer samlades in under 2010 och 2011 och elevernas aspirationer rapporterades in under skolåret 2011/2012.

– Inget tyder på att något har förändrats sedan dess vad gäller gruppskillnader i ungas aspirationer. Det här är ett stabilt mönster, säger Stephanie Plenty. Att ungdomar med utländsk bakgrund har höga aspirationer är viktigt att lyfta fram enligt Stephanie Plenty.

– Vi hör ofta att framtidstron är låg i denna grupp. Men det stämmer inte helt. Tvärtom är många optimistiska och gör ambitiösa val. I samhället pratar vi mycket om svårigheter och dåliga förutsättningar – vilket är viktigt – men det finns också styrkor hos många ungdomar med utländsk bakgrund, både vad gäller aspirationer och faktorer inom familjen, som kan ha positiv effekt på deras studier. Det är fördelar och styrkor som det går att bygga vidare på, säger Stephanie Plenty.”

Under 50% av de unga kvinnorna från Afrika och Asien förvärvsarbetar överhuvudtaget och 20% av alla invånare från Afrika och Asien erhåller ekonomiskt bistånd

MUCF:s nya rapport om utrikes födda kvinnors situation i arbetslivet ”bjuder” tyvärr på rejält brutal statistik och med all sannolikhet är detta de facto de mest extrema klyftorna som just nu existerar i något västland när de vita majoritetsinvånarna jämförs med de icke-vita minoritetsinvånarna:

Trots att unga utrikes födda kvinnor uppvisar en mycket högre utbildningsnivå än både unga utrikes födda män och unga inrikes födda män är de unga utrikes födda kvinnorna från fr a Afrika och Asien allra minst aktiva på den svenska arbetsmarknaden.


Dessutom är könsgapet allra störst bland invånarna födda i Asien och Afrika. Det skiljer exempelvis hela 20% mellan andelen förvärvsarbetande utrikes födda män från Asien jämfört med andelen förvärvsarbetande utrikes födda kvinnor från Asien.


Endast 45-46% av kvinnorna från Asien och Afrika förvärvsarbetar överhuvudtaget att jämföra med över 80% av de kvinnliga majoritetsinvånarna och mycket höga andelar av samtliga invånare som är födda i Asien och Afrika är dessutom beroende av ekonomiskt bistånd och andra former av ekonomiska transfereringar (d v s av bidrag av olika slag):


20% av invånarna som är födda i Afrika och Asien erhåller idag ekonomiskt bistånd att jämföra med 1-2% av majoritetsinvånarna. Risken att ”gå på socialbidrag”, d v s att vara beroende av ekonomiskt bistånd, är m a o osannolika 1000% för invånarna med bakgrund i Afrika och Asien jämfört med majoritetsinvånarna.