Kategori: icke-vita

Skillnaderna i självförsörjningsgrad är mycket stora mellan olika invandrargrupper i Malmö och allra lägst är den bland personer med bakgrund i Afrika och Mellanöstern

En färsk rapport från Malmö stad som är författad av nationalekonomerna Johan E. Eklund och Johan P. Larsson – ”Självförsörjning och utanförskap i Malmö” – är unik i ett svenskt sammanhang då den delar upp invånarna i Malmö liksom i Skåne mellan olika ursprungsregioner och fr a mellan västerländska och utom- eller icke-västerländska invandrargrupper enligt dansk och norsk modell och det finns då fog för att göra det även i Sverige eftersom skillnaderna är mycket stora beroende på ursprung vad gäller sysselsättnings- och självförsörjningsgrad. I en intervju i DN rekommenderar rapportförfattarna bl a att avskaffa flerbarnstillägget, som är ett krav som SD har drivit under lång tid och som också S alltmer har ställt sig positiv till.

https://www.dn.se/sverige/ny-rapport-75-000-malmobor-ar-inte-sjalvforsorjande/?fbclid=IwAR3DufJ-o-3XqXIQIjP7W5PzfUhWcwlgOTGokga6_C8g2Mb_nDATvQFTt5Y

”Rapporten undersöker bland annat skillnader i andelen självförsörjande som är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar (72 procent), utrikes födda från västerländska länder (49 procent) och utrikes födda från icke-västerländska länder (43 procent).

– Andelen icke-självförsörjande inrikes födda har minskat väldigt länge och ersatts av utrikes födda och framför allt från utomeuropeiska länder. Det är en trend som vi behöver prata om för det som händer i Malmö kan komma att ske i andra delar av landet. Det är en allvarlig kärna i rapporten, säger Johan E Eklund.

Rapportförfattarna har också undersökt hur lång tid det tar för utrikes födda med annat ursprung än västerländskt, som var minst 20 år gamla när de kom till Sverige, att komma i självförsörjning. När siffrorna jämförs med data från Stockholm och Göteborg framträder skillnader.

Cirka 40 procent blir självförsörjande efter 7-8 år i Stockholm. I Göteborg är siffran 9 år, medan den i Malmö är 12-13 år.

Men Johan E Eklund vill också nyansera bilden.

– Om du hade slagit samman Malmö och Lund hade det ju sett mycket snarlikare ut mot rikssnittet, om Rosengård legat på andra sidan kommungränsen hade det sett annorlunda ut. Alla storstäder i Sverige, även medelstora städer, har utsatta områden i dag.

– Genomsnittet blir lite missvisande, man behöver titta på detaljer, hur det ser ut i olika stadsdelar.

Sammanfattningsvis: självförsörjningsgraden är högre i de centrala delarna av staden än i utsatta områden.

Men där finns också förstärkningsmekanismer. I utsatta områden är det fler icke-självförsörjande som flyttar in och fler självförsörjande som flyttar ut. Samma sak gäller i ekonomiskt starkare områden, fast tvärtom: självförsörjande flyttar in, icke-självförsörjande flyttar ut.

Rapporten avslutas med förslag på åtgärder, hämtade från en forskningssammanställning Johan E Larsson skrev 2020 när han var vd för Entreprenörskapsforum.

Förslagen som lyfts fram är bland annat en självförsörjningsmålsättning för den ekonomiska politiken, och ett ”respektavstånd” mellan bidrag och arbetsinkomster.

Ytterligare förslag är bidragstak, vilket det enligt rapportförfattarna finns positiva erfarenheter från i Danmark.

Och slopat flerbarnstillägg. Men alla förslagen har andra konsekvenser, poängterar Johan E Eklund.

– Den grupp som är sämst etablerad på arbetsmarknaden är utrikesfödda kvinnor med ursprung utanför Europa. Slopat flerbarnstillägg är en väg att stärka incitamenten. Men det ska ju ställas mot att det finns andra sociala konsekvenser av det. Som ekonom kan jag bara peka på att här är en åtgärd som kommer förbättra integrationen men den kommer med ett annat pris. Det är målkonflikter som politiken måste hantera.”

Ny rapport om de svenska irakierna visar bl a att 42% bor i ett hushåll som uppvisar en låg ekonomisk standard

Stiftelsen The Global Village, som arrangerar den aktuella Järvaveckan, har i dagarna publicerat ännu en förnämlig rapport om en av de största utomeuropeiska ursprungslandgrupperna – nämligen de svenska irakierna.    

Den 31 december 2021 fanns det sammanlagt 233 157 invånare i riket som antingen själva är födda i Irak eller som är födda i Sverige med en eller två föräldrar som är födda i Irak och gruppen utgör därmed en av landets största ursprungslandgrupper tillsammans med personer med bakgrund i Syrien, Finland och f d Jugoslavien.  

I rapporten framgår bl a följande och siffrorna gäller för 2019:

60% av gruppen har varit folkbokförda i Sverige i mer än 10 år, d v s det är en relativt gammal utomeuropeisk ursprungslandgrupp.

Likt nästan samtliga utomeuropeiska ursprungslandgrupper är gruppen påfallande ung: 30% är under 15 år gamla (att jämföra med 18% bland befolkningen i stort) och endast knappt 25% är över 45 år gamla (att jämföra med 45% bland befolkningen i stort).

59% förvärvsarbetar, 50,3% är självförsörjande på förvärvsarbete och 17,5% är arbetslösa. De flesta arbetar inom sektorerna vård och omsorg, handel, utbildning samt transport och magasinering.

30% har en årsinkomst som understiger 200 000 kr och endast 8% tjänar över 400 000 kr. Medianinkomsten ligger på 190 920 kr att jämföra med 350 000 kr bland majoritetsinvånarna. 6,7% i åldrarna 20-64 år saknar helt någon form av inkomst.

38% har en eftergymnasial utbildning medan 31% enbart har en grundskoleutbildning.  

42% bor i ett hushåll som uppvisar en låg ekonomisk standard.

22% är beroende av ekonomiskt bistånd att jämföra med 5,3% bland befolkningen i stort.

69,7% röstar i allmänna val.

60% bor i hyresrätt att jämföra med 19% bland majoritetsinvånarna. Den genomsnittliga bostadsytan uppgår till 28,1 kvadratmeter att jämföra med 42 kvadratmeter bland befolkningen i stort.

Andelen studenter med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är ojämnt utspridda inom högskolevärlden och endast 1,16% av alla doktorandnybörjare hade någon form av bakgrund i Afrika läsåret 2020/21

Idag publicerade SCB nya siffror rörande samtliga personer som studerade vid samtliga högskolor i Sverige under läsåret 2020/21 inklusive samtliga personer som påbörjade sina högskolestudier (inklusive forskarstudier – d v s som doktorandnybörjarna) under samma läsår.

Av högskolestudentnybörjarna är tyvärr de personer som är födda utanför Europa rejält underrepresenterade exkluderande alla inresande utländska studenter som ej har växt upp i Sverige och detta beror på att så många av dem har slagits ut redan i grund- och/eller gymnasieskolan – d v s alltför många inom denna grupp saknar helt enkelt högskolebehörighet: 

Av de utrikes födda med bakgrund i Norden som är födda 1995 hade hela 41% påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder att jämföra med 21% av de som har bakgrund i Afrika, 31% av de som har bakgrund i Asien och 32% av de som har bakgrund i Sydamerika. 

OBS: Samtidigt är det så klart ingen mänsklig rättighet att få studera på högskolan.

Detta får i sin tur till följd att antalet doktorandnybörjare under läsåret 2020/21 är mycket få vad gäller de som har bakgrund i sagda kontinenter exklusive alla inresande utländska doktorander som ej har växt upp i Sverige. 

Under detta läsår nyantogs totalt 1901 doktorander vid samtliga högskolor i Sverige och av dem hade 1% någon form av bakgrund i Latinamerika, 1,16% någon form av bakgrund i Afrika och 6,7% någon form av bakgrund i Asien vilket i samtliga fall handlar om kraftiga underrepresentationer.

OBS: Samtidigt är det så klart ingen mänsklig rättighet att få studera doktorera.

Högst andel studenter med utländsk bakgrund har receptarie- och tandläkarutbildningarna med 85 respektive 80 procent och högst andel studenter med utländsk bakgrund har Karolinska institutet (varav väldigt många är inresande utländska studenter som ej har växt upp i Sverige) och Södertörns högskola med 38 respektive 35 procent (och för Malmö universitets del handlar det om 32%). Lägst andel studenter med utländsk bakgrund har Försvarshögskolan med 10%.

Omvänt har 83% svensk bakgrund bland studenterna vid de konstnärliga högskolorna och utbildningarna och 78% av studenterna inom humaniora och teologi liksom inom samhällsvetenskap och juridik har svensk bakgrund.

Vad gäller ursprungsland sticker vissa länder ut: 

Bland de utrikes födda som är födda år 1995 med bakgrund i Ryssland hade hela 52% påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder och därefter kom personer med bakgrund i Tyskland med 40%.

Bland de s k andragenerationarna var det vanligast att de med bakgrund i Vietnam och Iran som är födda i Sverige år 1995 hade påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder – 69 respektive 64 procent. 

Ny enkätstudie visar att 48,5% av invandrarna uppger att de har utsatts för rasism under det senaste året liksom 37,1% av de s k andragenerationarna

Expo har idag publicerat en rapport som bygger på en enkätundersökning som genomfördes i slutet av 2021 och som består av 4000 enkätsvar och respondenterna utgjorde ett tvärsnitt av befolkningen och var mellan 18-74 år gamla.

I rapporten framkommer det att det går att dela upp befolkningen i i huvudsak två huvudgrupper vad gäller synen på svenskhet, invandrare och minoriteter.



45,9% av de svarande hyser en generellt exkluderande hållning och 29,3% av respondenterna är övertygade exkluderande – denna sistnämnda grupp är den enskilt största gruppen i undersökningen. Gruppen kännetecknas av att många röstar på SD, att de är lite äldre, att de äger sitt boende och ofta bor i hus, att de har barn, att de bor i Skåne samt att de bor i pendlingskommuner nära storstäder och i mindre städer och tätorter.



27,7% av de svarande hyser en generellt inkluderande hållning och 13,7% av respondenterna är övertygade inkluderande. Den sistnämnda gruppen kännetecknas av att många röstar på V, är kvinnor, bor i storstäder och bor i Norrland.

Mellan dessa båda grupper finns de ambivalenta vilka utgör 26,3%.

Vidare visar undersökningen att det finns en utbredd framtidspessimism bland landets invånare. 41% svarar att Sverige kommer att vara ett sämre land att leva i om fem år och endast 27% tror att det kommer att vara ett bättre land att leva i om fem år. Den samhällsfråga som oroar flest respondenter inför framtiden är brottsligheten och därefter kommer invandringen och sedan vården.


Hälften av respondenterna anser att deras syn på invandring och invandrare har påverkats negativt av flyktingkrisåret 2015 medan en sjättedel uppger det motsatta. 61% anser vidare att integrationen fungerar ganska dåligt eller mycket dåligt.

Respondenterna ser mest positivt på invandring och invandrare från Norden, övriga Europa (exklusive Östeuropa) och Nordamerika. Därefter kommer invandring och invandrare från Asien, Latinamerika och Östeuropa. Sist kommer invandring och invandrare från Mellanöstern och Afrika. 36% är negativt inställda till invandring och invandrare från den s k MENA-regionen och 34% är negativt inställda till invandring och invandrare från subsahariska Afrika.



De svarande överskattar vidare andelen invandrare och andelen muslimer i Sverige och underskattar samtidigt andelen invandrare som har ett jobb. 


Respondenterna är mest positiva till att ha en granne med majoritetssvensk, samisk, kristen, judisk och asiatisk bakgrund och mest negativa till att ha en granne med muslimsk eller romsk bakgrund samt en granne med bakgrund i Mellanöstern och Afrika. Samma mönster gäller vad beträffar frågan om hur de svarande ställer sig till att en familjemedlem har en partner med annan bakgrund.



36% anser att islam utgör ett hot mot den västerländska civilisationen och tre av tio ställer sig negativa till att någon i ens familj har en partner med muslimsk bakgrund. 25% av samtliga respondenter som är mellan 18-24 år gamla uppger att de identifierar sig som muslimer.

Nästan var tredje respondent håller med om flera typiska konspirationsteoretiska påståenden. 31% anser till exempel att det existerar en liten och okänd grupp som styr världspolitiken, 21% avfärdar att människan har orsakat den globala uppvärmningen, 20% instämmer helt eller delvis i påståendet att experiment som involverar nya droger eller tekniker utförs på allmänheten utan deras kännedom eller medgivande, 20% håller helt eller delvis med om påståendet att riskerna med vaccinering är större än nyttan med vad gäller coronaviruset och 7% svarar ja på påståendet att judar har ett alldeles för stort inflytande i världen.

22,4% av de svarande uppger att de har utsatts för rasism under det senaste året. 29,3% uppger att det skedde i arbetslivet och därefter kommer i skolan och inom vården.


De som utsätts för rasism på grund av sin hudfärg gör det i högst grad på jobbet (40%) medan den största andelen av de som utsätts för rasism på grund av religion eller trosuppfattning anger att det sker i kontakt med myndigheter eller annan offentlig verksamhet (43%).


48,5% av invandrarna uppger att de har utsatts för rasism under det senaste året liksom 37,1% av de s k andragenerationarna.

Av de som är födda i Nordafrika uppger 88% att de har utsatts för rasism under det senaste året och därefter kommer födda i Latinamerika och Karibien (71,3%), Sydasien (66,4%), Västasien (62,4%), Östasien (61,5%), Sydostasien (51,3%) och Afrika söder om Sahara (42,3%). En större andel av de svarande som definierar sig som muslimer uppger att de har utsatts för rasism (22–28%) under det senaste året jämfört med de respondenter som uppger att de är kristna (3-15%).

De som är födda i Nordafrika utsätts främst på grund av religion eller trosuppfattning jämfört med de som är födda i andra regioner (39%) medan de som är födda i Afrika söder om Sahara är den grupp som främst utsätts för rasism på grund av hudfärg (29%).

De som uppger att de utsätts för rasism är generellt mindre nöjda med sina liv. Det är t ex betydligt färre som är väldigt nöjda med sina liv bland dem som utsätts för rasism jämfört med bland dem som inte utsätts – 36% att jämföra med 68%.

Överlag är känslan av att vara en del av det svenska samhället lägre hos dem som utsätts för rasism än hos dem som inte utsätts. Av dem som utsätts för rasism uppgår andelen som svarar att de helt och hållet är en del av det svenska samhället endast till 28% medan 58% av dem som inte utsätts för rasism instämmer i att de är en del av det svenska samhället. De som anger religion eller trosuppfattning som orsak till att de utsätts för rasism känner sig i minst utsträckning som en del av det svenska samhället.

S väljer alltmer TAN-vänsterpopulismens väg

Aftonbladets Anna Sjögren intervjuar jämställdhetsminister Eva Nordmark som nu öppnar för att anamma SD:s förslag om att ta bort barnbidragets flerbarnstillägg för familjer som är bidragsberoende (läs: barnrika hushåll med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena) för att få ut kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund i arbetslivet.

Bakgrunden till intervjun och utspelet står att finna i att Magdalena Anderssons regering på sistone har sjösatt flera förslag för att en gång för alla försöka få kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund att börja förvärvsarbeta och denna demografiska subgrupp i den svenska totalbefolkningen uppfattas behövas för den svenska ekonomins del och gruppen uppfattas också stå långt ifrån majoritetssamhället och leva marginaliserat och segregerat och inte minst ojämställt enligt majoritetssvenska mått mätt.

Idag är 3% av de majoritetssvenska kvinnorna arbetslösa att jämföra med 18,4% av de utrikes födda kvinnorna och bland kvinnorna med bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika handlar det om en arbetslöshet på runt 30%. Därtill står 250 000 utrikes födda kvinnor helt och hållet utanför arbetslivet varav de allra flesta har bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika och de är inte ens inskrivna som arbetssökande vilket innebär att de saknas helt i arbetslöshetsstatistiken. En hög andel av dessa kvinnor är unga och s k hemmafruar som har barn och oftast många barn och det är detta faktum som Nordmark adresserar i intervjun.

Medan en majoritet av de majoritetssvenska kvinnorna numera ej längre är i barnafödande ålder överhuvudtaget så är majoriteten av kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund omvänt i s k fertil ålder. Kvinnor med utomeuropeisk bakgrund uppvisar därtill en betydligt högre fruktsamhet än kvinnor med svensk bakgrund. 

Den stora frågan är nu om det svenska majoritetssamhället kommer att lyckas att få ut de unga kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund i arbetslivet vilka idag i hög grad är s k hemmafruar med i många fall ett flertal barn därhemma utifrån det majoritetssvenska idealet att både kvinnor och män ska förvärvsarbeta och om/när de väl får barn så ska de dela på både föräldraansvaret och hushållsarbetet.

”Kvinnor födda utanför Sverige är hårdast drabbade av arbetslöshet. För att isoleringen ska brytas vill regeringen informera om familjeplanering – och arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark öppnar nu för att fasa ut flerbarnstillägget. 

– Man ska inte skaffa fler barn än man kan försörja, säger hon till Aftonbladet.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jay5w9/eva-nordmark-skaffa-inte-fler-barn-an-du-kan-forsorja?fbclid=IwAR3sAH5l8BfP4KSzjZEb48ij8QmIZnGobVm1GdjrfTi2k-2iIFsCnjLlMnA

”Det är stora skillnader mellan inrikes- och utrikesfödda när det gäller arbetslöshet. Mer än var tionde i gruppen saknar jobb att gå till. För utrikesfödda kvinnor är det värst: nästan var femte, 18,4 procent, är arbetslös. 

Det här är ett integrations- och jämställdhetsproblem som enligt Eva Nordmark beror på en rad orsaker. Många kommer från länder där kvinnor inte är en självklar del av arbetskraften, saknar arbetslivserfarenhet och har bristande kunskaper i svenska. 

– Man tar ett större ansvar för omsorgen i hemmet och tar också ut mer av föräldrapenningen, säger Eva Nordmark. Hon menar att vissa bidrag slår fel och ”låser in” kvinnor. 

Ett är etableringstillägget, ersättning som nyanlända kan få när de deltar i etableringsprogram via Arbetsförmedlingen. Det ges baserat på hushållet. 

– Ofta börjar mannen i familjen jobba tidigare. När båda börjar jobba förlorar de ersättningen och då förlorar de på att kvinnan går ut i arbetslivet, säger Eva Nordmark. Nu ska det ges individuellt.

Eva Nordmark menar också att det är viktigt att informera kvinnorna om konsekvenserna av att skaffa många barn. Flera myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan, får i uppdrag att informera om familjeplanering och ge karriärsråd.

– Alla som kan arbeta ska arbeta. Man ska inte skaffa fler barn än man ska försörja, det är en viktig utgångspunkt. Det är därför vi ger det här uppdraget. 

Exakt hur det ska gå till är upp till myndigheterna men enligt Eva Nordmark kan det handla om att jobba uppsökande eller att man informerar i samband med att man har andra kontakter med kvinnorna. Man ska också koppla på trossamfund och civilsamhälle. 

Om man gör valet att skaffa många barn och stanna hemma med dem, är det inte okej?

– Man skaffar så många barn man vill, vi kommer inte begränsa det. Men det är viktigt att vi är tydliga med konsekvenserna om man skaffar flera barn. Gör jag det är risken att jag inte kommer in på arbetsmarknaden, får en sämre pension och att jag inte kan försörja mina barn på rätt sätt och ger dem rätt möjligheter i livet.

”Skaffa inte fler barn än du kan försörja” det kan ju låta som en rätt hård retorik. 

– Det är viktigt att man säger som det är. I Sverige förväntas det att både kvinnor och män jobbar. 

Ett bidrag som debatterats är barnbidragets flerbarnstillägg som innebär mer pengar ju fler barn man har. Sverigedemokraterna vill att det slopas för familjer som är bidragsberoende då man menar att det bidrar till segregation.

Något som Eva Nordmark nu öppnar för.

– Skulle vi ta bort det nu så skulle det innebära att flera barn blir fattiga. Men jag utesluter inte att vi kan fasa ut det framöver. Vi måste vara redo att ändra även dessa reformer, välfärdssystem ska inte stänga in människor i sina hem.” 

Under 40% av de utomeuropeiska invandrarna kan idag försörja sig själva via skattad förvärvsinkomst

Svenskt näringsliv har tagit fram siffror som undersöker hur många (vuxna arbetsföra = 20-64 år gamla) invånare i landet som kan försörja sig själva utan att behöva ta emot några bidrag eller andra former av offentliga transfereringar som syftar till att inte ställa en människa ”på bar backe”.

Svenskt näringsliv har definierat självförsörjning som att tjäna minst 15 500 kr per månad innan skatt utifrån det nuvarande kostnadsläget i Sverige – d v s minst 15 500 kr i månadslön (innan skatt) krävs för att leva drägligt i Sverige och inte behöva bli bostadslös eller svälta.

Fyra miljoner (vuxna arbetsföra) invånare är idag självförsörjande i den meningen att de försörjer sig själva genom förvärvsarbete eller andra former av inkomster.

Totalt klarar inte 1,3 miljoner (vuxna arbetsföra) invånare att försörja sig själva och majoriteten av dem är tyvärr invandrare med utomeuropeisk bakgrund och s k andragenerationare med utomeuropeisk bakgrund som tillhör den s k UVAS- eller NEET-gruppen.

Idag efter pandemin, som slog (sten)hårt mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund, är runt 30% av de som har bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika arbetslösa att jämföra med runt 3% av majoritetsinvånarna. 

Enligt Svenskt näringslivs siffror är Sverige det land i Europa efter Rumänien där skillnaden i arbetslösheten bland utrikes födda jämfört med bland inrikes födda är som allra störst. I Rumänien uppgår skillnaden till 18%, i Sverige till 17,7% och därefter kommer Nederländerna med 15% o s v.

Samtidigt skriker den svenska arbetsmarknaden efter arbetskraft och efter att nyanställa och enligt Svenskt näringsliv gäller det både den privata och den offentliga sektorn och snart sagt samtliga branscher och sfärer inom det svenska arbetslivet.

Förutom i Rumänien (och Rumänien och Sverige ligger då i det närmaste på samma procentsiffra) är det m a o svårare för invandrarna att få jobb i Sverige än i övriga Europa, konstaterar Svenskt näringsliv, trots den mycket stora arbetskrafts- och kompetensförsörjningsbristen.

Bland (vuxna arbetsföra) majoritetssvenska män kan närmare 90% försörja sig själva borträknat de s k andragenerationarna och bland (vuxna arbetsföra) majoritetssvenska kvinnor handlar det om 82-83% och återigen borträknat de s k andragenerationarna. 

Bland invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika kan under 40% försörja sig själva. Det ska dock påminnas om att inom LO:s lägre skikt, d v s serviceyrkena, varibland invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika dominerar gäller numera en s k svart kontant- och Swish-ekonomi som Svenskt näringslivs siffror inte fångar – det är bara beskattad inkomst som räknas in i siffrorna.

Totalt kan 75,1% av landets samtliga vuxna arbetsföra invånare försörja sig själva men i vissa län och kommuner är procentsiffran rejält mycket lägre än så såsom t ex i Malmö (63,6%).

Utomeuropéerna dominerar idag helt gruppen lågutbildade som är arbetslösa

Arbetsförmedlingen har idag publicerat en ny rapport som visar att de låg- eller kortutbildade är kraftigt överrepresenterade bland landets samtliga arbetslösa och en mycket stor andel av dem står helt och hållet utanför arbetslivet och söker inte ens jobb, d v s de är inte ens medtagna i arbetslöshetsstatistiken. Jämfört med tidigare är dagens lågutbildade unga (tidigare dominerade den äldre majoritetssvenska arbetarklassen denna grupp), de är numera oftast kvinnor och de är fr a utrikes födda och till allra största delen utomeuropéer.

Idag är 50% av samtliga utrikes födda i landet lågutbildade i den meningen att de saknar en genomgången och godkänd grundskole- eller gymnasueutbildning och många av dem har påbörjat högstadiet men de har inte lyckats gå ut 9:an med fullständiga betyg medan andra har lyckats ta sig in på gymnasiet men därefter hoppat av eller gått ut gymnasiet med ofullständiga betyg.

De allra flesta av de utrikes födda som är lågutbildade är utomeuropéer och utomeuropéerna utgör numera hela 2/3 av samtliga lågutbildade som är arbetssökande och majoriteten av dem är kvinnor och generellt unga.

Bland majoritetssvenskarna är omvänt mycket höga andelar av den arbetsföra befolkningen numera högutbildade – uppemot 2/3 och 50% av alla majoritetssvenska unga vuxna kvinnor respektive män har exempelvis en högskoleexamen och det absoluta flertalet en grundskole- och gymnasieexamen förutom de allra äldsta majoritetssvenskarna i 60-årsåldern och hade det bara bott majoritetssvenskar i dagens Sverige så hade det s k svenska folket varit det kanske mest högutbildade s k ”folkslaget” i världen.

Den svenska VD-världen är i det närmaste helvit: Endast 0,67% av direktörerna har utomeuropeisk bakgrund

Stiftelsen Allbright har idag publicerat en rapport som visar att nästan 90% av den svenska börsens samtliga direktörer är majoritetssvenskar.

Totalt är 8% av börsens VD:ar utrikes födda och 3% s k andragenerationare och nästan alla av dem är födda i eller har föräldrar som är födda i övriga Norden eller i Europa.

Endast två (sic!) direktörer eller 0,66% av samtliga VD:ar har utomeuropeisk bakgrund och det är mycket sannolikt att de båda har bakgrund i Nordamerika (möjligen kan dock en av dem kanske vara svart amerikan eller latino/a men det låter jag vara osagt).

En VD:s bakgrund avspeglar sig också i bolagsstyrelserna: Om VD:n är majoritetssvensk har endast runt 4% av styrelseledamöterna utländsk bakgrund men om VD:n har utländsk bakgrund (vilket då gäller i 11% av fallen) har i vissa fall runt 40% av styrelseledamöterna också utländsk bakgrund.

Fortsatt låg förvärvsfrekvens bland flykting- och anhöriginvandrarna

DN undersöker idag hur det går för flykting- och anhöriginvandrarna på den svenska arbetsmarknaden. Efter närmare tio års vistelse i Sverige har 56% av männen och 30% av kvinnorna fått jobb och idag arbetar totalt sett runt 65% av de manliga flykting- och anhöriginvandrarna och runt 50% av de kvinnliga flykting- och anhöriginvandrarna. 

Dock är skillnaderna stora mellan de olika ursprungskontinenterna – det är invånarna med bakgrund i Afrika och Asien som har det allra svårast och bland dem är ovanstående siffror m a o lägre än så. 

Tyvärr gäller samma hierarki även vad gäller högutbildade flykting- och anhöriginvandrare och även bland dem som har en svensk högskoleutbildning vilket indikerar att diskriminering med all säkerhet är en faktor bakom dessa skillnader och siffror. Det ska också tilläggas att alltför många av flykting- och anhöriginvandrarna som har ett arbete arbetar deltid, inte är fast anställda och är överutbildade för de arbeten de innehar och de är antagligen också lönediskriminerade.

Är termen icke-vit litteratur eller den icke-vita litteraturen på väg att slå igenom?

Årets kanske första större kulturdebatt som rör svensk (samtids)litteratur handlar som bekant om att de icke-vita svenska författarna (som skriver originalverk på svenska) både är fortsatt underrepresenterade liksom att receptionen av desammas verk i mångt och mycket fortsätter att se ut som den alltid har gjort – d v s recensenterna, kulturkritikerna, litteraturvetarna och antagligen också många av läsarna anmäler, analyserar och läser verken på ett mer eller mindre exotiserande sätt – och i sammanhanget har en term som jag har myntat och teoretiserat kring liksom även kartlagt, kategoriserat och kvantifierat antagligen fått sitt stora genombrott. Det handlar kort och gott om termen och kategoribeteckningen icke-vit litteratur eller icke-vit svensk litteratur (eller i bestämd form den icke-vita litteraturen eller den icke-vita svenska litteraturen) som jag lanserade i mitt tidigare forskningsprojekt ”Att rasialisera Sverige. Berättelser om en ny svenskhet” och via min bok ”Att skriva om svenskheten. Studier i de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen” (som kom ut 2019) och som Maya Abdullah använde sig av i ett inlägg i debatten i en artikel som publicerades i ETC för några dagar sedan.

https://www.etc.se/debatt/laesningar-som-reducerar-oss-till-offer-till-kroppar?fbclid=IwAR3KqEQRQ8TYMp_wU6EvIqLEtx5_HW1_aN4gfhVxJYH_zN4haQNMejUlDFc

Därmed hoppas i varje fall jag att de tidigare (och nog fortfarande) dominerande termerna som gäller för denna litteraturkategori äntligen är på utgång – d v s invandrarlitteratur (då flertalet av de icke-vita författare som debuterar idag är s k andragenerationare och därmed inte invandrare), förortslitteratur (då många av de icke-vita författarna inte har växt upp i eller bor i ett miljonprogramsområde), världslitteratur (då inte alla icke-vita författare kommer från det globala Syd och det som tidigare kallades Tredje världen), flerspråkig litteratur (då många av de icke-vita författare som debuterar idag har svenska som förstaspråk eller i varje fall som primärt skriftspråk) eller exil- och flyktinglitteratur (då inte alla icke-vita författare uppfattar att de befinner sig i exil utan de ser Sverige som sitt hem och många av dem har inte kommit till landet på flyktingstatus).

Än en gång kan jag slutligen konstatera att jag ligger lite före min (sam)tid och tenderar att vara ”först på bollen” i rätt så många frågor och sammanhang och därtill verkar jag vara rätt så flitig med att mynta och lansera nya termer på (nutids)svenska att döma av att jag utöver termen icke-vit litteratur genom åren har legat bakom begrepp och uttryck som rasstereotyp/er och rasord (i st f rasistiska stereotyper och rasistiska ord), rasperformativitet (och uttryck som rasperformativa praktiker och rasperformativa iscensättningar), majoritetssvenskar (i st f etniska svenskar), minoritetssvenskar (i st f invandrare), transrasialitet (och uttryck som transrasiala subjekt och transrasiala identifikationer), adoptivkorean/er (liksom adoptivetiopier, adoptivcolombian/er o s v), gulinghumor, svensk vithet (eller den svenska vitheten i bestämd form), svenska rasformationer och svenska rasrelationer liksom svenska raskategorier och sist men inte minst vill jag nog hävda att jag är den som har spridit kategoribeteckningen icke-vit/a (i st f rasifierade, färgade eller helt enkelt bara invandrare) allra mest och tydligast genom åren liksom rasbegreppet som sådant (OBS: naturligtvis har jag varken myntat uttrycket icke-vit/a eller ordet ras på svenska, men jag har antagligen spridit dessa termer mer frekvent och konsekvent än vad åtminstone de allra flesta andra svensktalande forskare har gjort).

Icke-vit litteratur är därmed enligt mig den mest inkluderande termen och jag hoppas nu att min term icke-vit litteratur till slut etableras framöver.