Kategori: icke-vita

”Favorit i repris” eller när 1990-talet gör ”comeback”: Företagarna med utomeuropeisk bakgrund har svårare att få banklån

Ända sedan 1990-talet (eller kanske t o m längre tillbaks än så) så har det både hetat och fr a konstaterats att företagare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund har svårare att få banklån än företagare med svensk och europeisk bakgrund och nu har Tillväxtverket undersökt problematiken (igen) och även denna gång (d v s år 2018) så visar det sig att detta (tyvärr) är fallet fortfarande än idag.
Lån.jpg
 
Tillväxtverket konstaterar att även när det tas hänsyn till faktorer som företagets storlek och ålder samt typ av bransch och om företaget går med vinst eller ej så är det svårare att få lån för en företagare och en företagsledare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund än för en företagare och en företagsledare med majoritetssvensk bakgrund. Tillväxtverket spekulerar nu (d v s år 2018) i att det kan bero på kulturskillnader och kulturkrockar och nämner inte ens det numera i fr a majoritetssvenska sammanhang så förkättrade d-ordet (d v s diskriminering) som åtminstone en tänkbar förklaring.
 
OBS: Invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är då företagare i långt högre utsträckning än vad den majoritetssvenska befolkningen är och det mesta tyder på att de invånare med utomeuropeisk bakgrund som är företagare generellt verkar försörja andra invånare med utomeuropeisk bakgrund i långt högre utsträckning än vad företagare med svensk bakgrund gör (d v s utomeuropéerna som driver företag försörjer helt enkelt i mycket hög grad andra utomeuropéer).

Den svenska skolan var en gång i tiden världens mest jämlika skola men är idag en av i-världens mer ojämlika skolor: Likvärdigheten inom den svenska skolan finns ej mer och skolans kompensatoriska uppdrag har idag i praktiken upphört att fungera

Nästan var tredje lärare av landets sammanlagt 100 000 grundskollärare är obehöriga då lärarbristen är fortsatt stor (för att inte säga katastrofartad p g a stora pensionsavgångar och långa sjukskrivningar och då alltför många unga lärare lämnar yrket i förtid och byter ”bransch”) och tyvärr är de behöriga lärarna kraftigt koncentrerade till de skolor vars elever har goda förutsättningar och är högpresterande och fr a så gäller det de skolor där ej mer än 15-20% av eleverna har utländsk bakgrund medan de obehöriga lärarna omvänt är starkt koncentrerade till de skolor där eleverna har sämre förutsättningar och är lågpresterande och inte minst så gäller det de skolor där över 35-40% av alla elever har utländsk bakgrund.
 
För att strö ytterligare salt i såren på de skolor vars elever i hög grad har utländsk bakgrund så visar statistiken också att de behöriga lärare som arbetar där generellt är unga och nyutexaminerade och sällan stannar mer än något år eller två och vilket innebär att läraromsättningen dessutom är mycket hög på dessa skolor.
 
 
”De skolor som nu har färre behöriga lärare utmärker sig genom att också ha många elever med sämre socioekonomiska förutsättningar. En låg andel av eleverna har högutbildade föräldrar och många elever har utländsk bakgrund. På skolorna där andelen behöriga lärare stigit är situationen den omvända. Där har många elever högutbildade föräldrar och en låg andel av eleverna har utländsk bakgrund.
 
Hög andel behöriga lärare sammanfaller också med bättre skolresultat, i form av gymnasiebehörighet. Det visar Dagens Samhälles granskning av Skolverkets statistik kring drygt 1 500 skolor med högstadium.”
 
(…)
 
”Grundskolan i Malmö hade förra läsåret 67 procent behöriga lärare. Det är en något lägre andel än tre år tidigare, då 70 procent av lärarna var behöriga.
 
Men medan andelen behöriga lärare ökat mycket i en del av Malmös skolor har den minskat drastiskt i andra.
 
Värner Rydénskolan, som ligger i den socialt utsatta stadsdelen Rosengård, och Linnéskolan, som ligger i den välbärgade stadsdelen Limhamn, hade för tre år sedan nästan samma andel behöriga lärare. Nu ser läget helt annorlunda ut. På tre år har andelen behöriga lärare på Värner Rydénskolan sjunkit från 69 procent till 48 procent. På Linnéskolan har andelen tvärtom stigit, från 67 procent till 83 procent.”
45342231_10156009040040847_6850238632553349120_n.jpg
 
Under den gångna veckan har flera larmrapporter om den svenska skolan publicerats (och varav flera har varit internationella) som indikerar att den svenska skolsegregationen fortsätter att eskalera (och tyvärr även utanför de tre storstadsregionerna), att klyftan mellan de hög- och de lågpresterande eleverna fortsätter att växa (och vilket innebär att den svenska skolan numera tillhör en av de mer ojämlika skolorna i västvärlden) samt att den stora skiljelinjen alltmer verkar gå mellan elever med svensk bakgrund och elever med utländsk bakgrund (en rapport som publicerades i veckan visar t ex att elever med svensk bakgrund har gynnats rejält av det fria skolvalet och vilket inte gäller för eleverna med utländsk bakgrund).
 
En gång i tiden var då den svenska skolan världens mest jämlika och likvärdiga skola (utanför den kommunistiska världen) och det skolsystem som klarade det kompensatoriska uppdraget allra bäst (och vilket resulterade i att 100 000-tals svenska arbetarbarn och lägre medelklassbarn kunde ”klassklättra” i decennium efter decennium) men idag har den svenska skolan halkat ned till en förnedrande plats 25 bland världens 41 rikaste länder enligt UNICEF.
 
Och enligt PISA-undersökningen är den svenska skolan idag ett av de skolsystem där skillnaderna numera är som allra störst mellan majoritets- och minoritetsbarnen och de svenska klyftorna liknar numera de som gäller i Central- och Östeuropa där skillnaderna mellan majoritetsbarnen och de romska barnen tyvärr är extremt stora: Medan de allra flesta majoritetssvenska barn uppnår den grundläggande läskunnighet som krävs (d v s i svenska språket) enligt PISA-undersökningen så misslyckas nästan 45% av alla invandrade barn med detta liksom över 20% av alla ”andrageneration:are” (d v s elever födda i Sverige med två invandrade föräldrar) och nästan 15% av alla blandbarn (d v s elever med en inrikes född och en utrikes född förälder) och bland barnen med utomeuropeisk bakgrund är samtliga dessa procentsiffror tyvärr ”sju resor värre” än så.
 
Att det finns ett mycket starkt samband mellan det ökande antalet skjutningar och det eskalerande våldet i miljonprogramsområdena liksom den otäckt förhöjda överdödligheten bland landets ”andrageneration:are” (d v s alltför många av barnen, ungdomarna och de unga vuxna i miljonprogramsområdena dör alltför tidigt jämfört med hur länge de ”borde” leva i statistikens värld) och den alltmer ojämlika svenska skolan som under de senaste 6-7 åren har ”massproducerat” kring 150 000 unga vuxna (och varav de allra flesta har utomeuropeisk bakgrund – d v s det handlar om en regelrätt miniarmé av unga vuxna som mer eller mindre står utanför samhället och de allra flesta av dem är dessutom unga män) som inte har klarat grundskolan (och än mindre gymnasie- och högskolan) och som idag står utanför arbetsmarknaden och vare sig studerar eller gör praktik eller ens tar emot bidrag (och de allra flesta av dem nolltaxerar ”på pappret” och ingen vet egentligen hur de försörjer sig eller hur de ens överlever överhuvudtaget) står väl tyvärr numera utom allt tvivel.
 
Idag har då kring 40% av alla elever utländsk bakgrund (och de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund) och uppåt en tredjedel av alla grundskoleelever talar numera ett annat språk än svenska som förstaspråk och det är då denna grupp som är kraftigt koncentrerad till vissa skolor (liksom till vissa bostadsområden) och som i hög grad undervisas av obehöriga lärare och som tyvärr uppvisar alltför låga skolresultat i jämförelse med eleverna med svensk bakgrund och eleverna som talar svenska som förstaspråk vilka i sin tur är koncentrerade till vissa skolor (liksom till vissa bostadsområden) och vilka i hög grad undervisas av behöriga lärare.
 
Sedan betyder inte allt detta att alla majoritetssvenska barn vare sig klarar sig bra i skolan eller mår bra även om de klarar sig bra i skolan medan ”andrageneration:arna” som ”pangar” på varandra i miljonprogramsområdena inte alltid behöver ha misslyckats i skolan och inte alla barn med utländsk bakgrund som misslyckas i grundskolan behöver nödvändigtvis heller må dåligt och åtskilliga obehöriga lärare som arbetar på skolorna i miljonprogramsområdena där ofta mellan 85-95% av alla elever har någon form av utländsk bakgrund gör ett fantastiskt jobb.

Ny rapport om den svenska skolsegregationen och om hur de kombinerade s k white flight- och s k white avoidance-effekterna ”styr” den svenska s k ”skolmarknaden”

German Bender och Per Kornhall skriver om den tilltagande skolsegregationen på dagens DN Debatt med anledning av Arena Idés nya rapport (se http://arenaide.se/wp-content/uploads/sites/2/2018/10/ett-sondrat-land.pdf) som visar att de kombinerade s k white flight- och s k white avoidance-effekterna tyvärr är mycket starka på dagens svenska ”skolmarknad”, d v s att vita föräldrar koncentrerar sina vita barn till skolor som domineras av andra vita föräldrars vita barn medan vita föräldrar samtidigt undviker skolor som domineras av icke-vita föräldrars icke-vita barn (en tydlig skolsegregation råder numera tyvärr i hela 93 procent av alla mellanstora kommuner i landet).

Dagens svenska elever sorteras helt enkelt utifrån sina föräldrars etniskrasliga och socioekonomiska bakgrund och då utomvästerländsk bakgrund och tillhörighet till LO:s lägre skikt (och dessutom att vara bosatt i miljonprogramsområdena) alltmer har kommit att sammanfalla i Sverige medan majoritetssvenskarna fullständigt dominerar SACO-kollektivet och TCO:s övre skikt (med undantag för 3-4 yrkesgrupper som idag trots allt uppvisar skapligt höga andelar av utomeuropéer) ”så blir det som det blir” tyvärr utifrån någon slags ”rätt barn på rätt skola”-logik.

Skolsegregationen gör sig tyvärr också märkbar i Skolverkets nya statistik rörande betyg i årskurs 6: Förutom att sjätteklassarnas betygsresultat fortsätter att gå ned (procentandelen som får underkänt i ett eller flera ämnen ligger nu på hela 23% och vilket inte bådar gått inför dessa elevers högstadieår) så går det både bättre för friskolornas sjätteklassare (83% av dem klarade godkänt i alla ämnen) och för de sjätteklassare som har föräldrar som tillhör SACO-kollektivet och TCO:s övre skikt (90% av dem klarade godkänt i alla ämnen) men bland eleverna med lågutbildade föräldrar och bland vilka tyvärr en mycket hög andel har utomeuropeisk bakgrund så fick endast 35% av sjätteklassarna godkänt i alla ämnen.

I dagarna kom också en ny OECD-rapport som visar att skolresultat- och betygsklyftorna mellan de ovanstående elevgrupperna är större i Sverige än i de allra flesta andra OECD-länder och vilket är mycket oroväckande inför framtiden och alltmer så kommer de ungdomar och unga vuxna som ”ser utomeuropeiska ut” alltmer att associeras med låg utbildning medan de ungdomar och unga vuxna som ”ser svenska/europeiska ut” alltmer kommer att associeras med hög utbildning.

https://www.dn.se/debatt/skolsegregationen-har-spritt-sig-till-hela-landet

”Av eleverna i årskurs nio som går i segregerade skolor med hög andel svenskfödda och/eller högutbildade föräldrar, är 49 procent placerade i friskolor. Av eleverna som går i kraftfullt segregerade skolor med hög andel lågutbildade och/eller utlandsfödda föräldrar återfinns endast 6 procent i friskolor och hela 94 procent i kommunala skolor.

Vi har valt att särskilt undersöka Nyköping, där kommunpolitikerna gjort ett internationellt uppmärksammat försök att bryta segregationen. Den så kallade Nyköpingsmodellen innebar att man la ner fyra segregerade kommunala högstadieskolor och byggde en ny, där man tänkte sig att alla elever från de nerlagda skolorna skulle gå. Vår studie visar att man inte lyckats bryta segregationen.

Visserligen har Nyköping minskat den värsta ”negativa” segregationen – tidigare hade en hög andel av eleverna i vissa kommunala skolor utländsk bakgrund och lågutbildade föräldrar. Men det som inte framkommit tidigare är att man inte rått på det som inom skolforskningen kallas ”white flight”, det vill säga att välutbildade svenskfödda familjer flyr från den nu enda och mer blandade kommunala skolan. Utvecklingen i Nyköping kan beskrivas som en resa från en sorts kraftfull segregation till en annan lika kraftfull. Resultatet av Nyköpingsmodellen är faktiskt att fler elever än tidigare befinner sig i etniskt och socioekonomiskt homogena skolor. Segregationen har inte minskat – bara bytt ansikte.”

81,7% av samtliga utrikes födda som är arbetslösa är numera utomeuropéer

Under det gångna exceptionella högkonjunkturåret och under regeringen Löfvens (i värsta fall) sista år har den totala arbetslösheten minskat från 7,4% till 6,9% (OBS: siffrorna är från september 2017 respektive september 2018, d v s det är alltid en viss eftersläpning i statistiken).
 
Idag är ej mer än 3,6% av samtliga inrikes födda i ålderskategorin 16-64 år arbetslösa (och tyvärr är en hög andel av dem s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund).
 
Även bland de utrikes födda har arbetslösheten minskat från 22,1% till 20,2% under det senaste året men nästan alla utrikes födda som är arbetslösa är idag utomeuropéer (och i praktiken så handlar det tyvärr om de som är födda i Afrika och Asien) – osannolika 81,7% även om det naturligtvis fortfarande finns en del finländare, ryssar, polacker, greker, tyskar, danskar och holländare som är arbetslösa här och där i landet. De utomeuropeiskt födda utgör slutligen idag 49,6% av samtliga arbetslösa.
 
arbetslöshet bland födda i Afrika: 27,3%
arbetslöshet bland födda i Asien: 22,1%

Arbetslösheten bland inrikes födda som saknar en gymnasieutbildning ligger på 8,7% att jämföra med 52% för de som är födda utanför Europa och som saknar en gymnasieutbildning

Nya, färska och uppdaterade, och trista och tråkiga för att inte säga förskräckliga och chockartade (katastrof)siffror om utomeuropéernas situation på den svenska arbetsmarknaden under första halvan av 2018 som trots rådande högkonjunktur och extrem arbetskraftsbrist ser ut som följer och när nästa långkonjunktur slår till så kommer utomeuropéerna med all sannolikhet att om möjligt få det än värre än så här:
Namnlöst.jpg
 
arbetslöshet bland inrikes födda som saknar en gymnasieutbildning: 8,7%
arbetslöshet bland inrikes födda som har minst en gymnasieutbildning (och många av dem har också en högskoleutbildning): 3%
 
arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda som saknar en gymnasieutbildning: 52%
arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda som har minst en gymnasieutbildning (och många av dem har också en högskoleutbildning): ca 25%
 
Kommentar: Åtskilliga av de inrikes födda är då s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund.
 
Källa: Arbetsförmedlingens rapport ”Perspektiv på arbetsmarknadsläget för personer med kort utbildning” som publicerades idag.

Barnfattigdomen minskar men klyftorna mellan barn med majoritetssvensk och utomeuropeisk bakgrund fortsätter att öka och idag har nästan 80% av alla fattiga barn någon form av utländsk bakgrund

Rädda barnens 14:e barnfattigdomsrapport som publiceras idag visar att barnfattigdomen minskar i högkonjunkturens Sverige och i det land som fortfarande är ett av de absolut rikaste länderna på jorden (per capita):
43609942_10155958778555847_1153391051906482176_n.jpg
 
År 2016 (OBS – det är alltid en viss eftersläpning i statistiken) levde 186 000 invånare mellan 0-18 år (d v s alla barn och ungdomar) i ekonomisk utsatthet och vilket var en minskning med 0,6% jämfört med 2015.
 
Dock kvarstår de extrema klyftorna mellan landets majoritetssvenska barn och ungdomar och landets barn och ungdomar med utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund och tyvärr har klyftorna mellan de barn och ungdomar som lever i störst ekonomisk utsatthet och de barn och ungdomar som har det bra ställt eller t o m mycket bra ställt fortsatt att öka.
 
En majoritet av landets samtliga invånare mellan 0-18 år har det då bra ställt idag och vilket beror på att endast 1,4% av samtliga majoritetssvenska barn och ungdomar som är folkbokförda i ett hushåll och i en bostadsenhet som bebos av två vuxna (och de båda vuxna vårdnadshavarna kan då både vara hetero- eller icke-heterosexuella och hushållen kan då både bestå av ”biologisk-genetiska” kärnfamiljer, nybildade styvfamiljer, fosterfamiljer, adoptivfamiljer, s k polyamorösa familjer eller kollektivfamiljer) numera växer upp i fattigdom (OBS: så klart är det 1,4% för mycket!).
 
Numera har kring 40% av alla invånare i landet mellan 0-18 år någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har då utomeuropeisk bakgrund (och är dessutom inrikes födda) och det är inom denna grupp som lejonparten av alla fattiga barn och ungdomar hittas: Idag växer tyvärr hela 40% av samtliga barn och ungdomar med utländsk bakgrund upp i fattigdom och vilket i praktiken betyder att deras vårdnadshavare är fattiga och de allra flesta av dessa 40% har utomeuropeisk bakgrund. Sedan betyder inte detta att alla dessa 40% förstår att deras vårdnadshavare är fattiga och inte alla fattiga barn och ungdomar lider heller nödvändigtvis av att vara och växa upp som fattiga.
 
Proportionellt sett har skillnaderna i fattigdom mellan barnhushåll med svensk och utländsk bakgrund ökat mycket kraftigt sedan barnfattigdomsstatistiken började tas fram från och med 1991 och framåt. Medan barnfattigdomen har rasat bland de majoritetssvenska barnhushållen så har den omvänt ökat dramatiskt bland barnhushållen med utländsk bakgrund och vilket sannolikt beror på att de allra flesta barnhushåll som idag har utländsk bakgrund har utomeuropeisk bakgrund.
 
Idag har nästan 80% av samtliga fattiga barn och ungdomar i landet utländsk bakgrund (och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund) och risken är flera hundra procent större att barnhushåll med utländsk bakgrund är eller blur fattiga än att barnhushåll med svensk bakgrund är eller blir det.
 
Det ska heller inte stickas under stol med att en mycket hög andel av de barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund som är fattiga bor och lever i miljonprogramsområdena och är helt eller delvis beroende av ekonomiskt stöd, bidrag och andra offentliga transfereringar (medan omvänt mycket låga procentandelar av majoritetssvenskarna tar emot bidrag) samt att födelsetalen är betydligt högre bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund och vilket ytterligare kan spä på (barn)fattigdomen då det är mycket dyrt att få och att ha (många) barn i Sverige (medan omvänt höga procentandelar av majoritetssvenskarna idag är barnlösa eller har endast 1-3 barn) och därtill är det mycket vanligare att kvinnan i barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund inte förvärvsarbetar (medan omvänt de allra flesta majoritetssvenska kvinnor som har barn förvärvsarbetar).

”Raskartor” av amerikansk modell som visualiserar var utomeuropéerna bor i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö

Sthlm.jpg
”Raskartor” av amerikansk modell (d v s de ”genomrasistiska” amerikanerna producerar då ständigt sådana här kartor som visar var de olika s k rasgrupperna bor och lever i de rätt så hårt segregerade amerikanska storstäderna) som visar var invandrarna från de icke-västerländska länderna bor i landets tre storstadsregioner, d v s var de som är födda i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien är folkbokförda i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö (OBS – kartorna är dock från år 2010 och tyvärr kan bostadssegregationen nog ha blivit än mer extrem sedan dess) där idag mellan 45-60% av samtliga invånare har någon form av utländsk bakgrund och i huvudsak utomeuropeisk sådan (d v s invånarna med någon form av utomeuropeisk bakgrund är idag verkligen mängder i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö men de är då kraftigt koncentrerade till specifika stadsdelar som till i stort sett 100% utgörs av miljonprogramsområden och där flerbostadshus/höghus och hyresrätter dominerar helt):
Sthlm 3.jpg
 
Stockholms innerstad och Söder om Söder inklusive Hägersten är massivt dominerad av inrikes födda medan Järvaområdet och stadsdelarna längs den röda tunnelbanelinjen mellan Bredäng och Norsborg är massivt dominerade av utomeuropéer (liksom den utomeuropeiska ”enklaven” Flemingsberg) och Södertälje går verkligen inte av för hackor med Geneta, Fornhöjden, Ronna och Hovsjö vilka alla är dominerade av utomeuropéer. Sedan bor det så klart chilenare och argentinare på Östermalm, iranier och etiopier på Kungsholmen, turkar och irakier på Södermalm och kongoleser och kineser på Norrmalm men de ger inget större ”utslag” i siffrornas och kartornas värld då de inte är så många även om de absolut är folkbokbokförda och ”på riktigt” bosatta i innerstaden.
Sthlm 2.jpg
 
Stadsdelarna längs röda linjen mellan Bredäng och Norsborg bör f ö vara Nordeuropas största och ”tätaste” sammanhängande koncentration av invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund – åtminstone norr om Hamburg och Amsterdam.
Gbg.jpg
Gbg 2.jpg
 
Likaså är Göteborgs innerstad massivt dominerad av inrikes födda medan nordöstra Göteborg omvänt är massivt dominerad av utomeuropéer och Malmö slutligen är en aningen mer komplicerad ”historia” då stadsdelar dominerade av inrikes födda i praktiken ligger ”vägg i vägg” med utomeuropéernas stadsdelar (d v s utan några s k buffertzoner i form av s k gröna kilar, industriområden eller motorvägar) och därtill på en begränsad yta.
M-ö.jpg