Kategori: icke-vita

Invånarna i miljonprogramsområden utgör Sveriges stora ”reservarbetskraftsarmé”

Almega har i förrgår publicerat en ny rapport som visar att invånarna i miljonprogramsområdena har återhämtat sig från de båda pandemiåren 2020-21 vad beträffar förvärvsfrekvensen.

Under pandemin blev tyvärr ett mycket stort antal personer som bor och lever i miljonprogramsområdena av med jobbet då fr a servicesektorn drabbades hårt under pandemin men nu har sysselsättningsfrekvensen återhämtat sig till pre-pandeminivåer. 

Samtidigt har gapet mellan att förvärvsarbeta eller ej mellan de kvinnliga och manliga invånarna i miljonprogramsområdena tyvärr ökat under senare år. Detta just nu växande könsmässiga sysselsättningsgap bland invånarna i miljonprogramsområdena identifieras i rapporten som ett oroväckande framtida jämställdhetsproblem.

De vanligaste yrkena för de manliga invånarna i miljonprogramsområdena är just service- och tjänstebranschen kopplad till kollektivtrafik, transporter och distribution inklusive olika utkörningstjänster som kräver körkort. Numera har även lager- och terminalyrkena sammantaget passerat städare som det vanligaste yrket, vilket tidigare var det enskilt vanligaste yrket bland de manliga invånarna i miljonprogramsområdena men fortfarande arbetar över 10% av samtliga män som har ett arbete som städare. Totalt arbetar fyra av fem av de manliga invånarna i miljonprogramsområdena i service- och tjänstesektorn som också innefattar restaurang- och livsmedelyrkena medan ett mindre antal hittas inom byggbranschen och hantverksyrkena.

Bland de kvinnliga invånarna i miljonprogramsområdena dominerar vård- och omsorgssektorn som innefattar närmare en tredjedel av hela gruppen och fr a undersköterskeyrket. En relativt hög andel kvinnor arbetar även som vårdbiträden men denna andel minskar just nu p g a de ökade kraven på att vara utbildad undersköterska inom äldreomsorgen inklusive införandet av olika språktester som allt fler kommuner inför i skrivande stund. Många kvinnliga invånare i miljonprogramsområdena arbetar också som barnskötare och personliga assistenter liksom inte minst som städare.

Sammantaget arbetar den övervägande delen av invånarna i miljonprogramsområdena inom den privata service- och tjänstesektorn och en hög andel av dem har inte fasta heltidsanställningar utan går på projekt, procent och timmar.

Paradoxalt nog skriker eller t o m vrålar de privata företagen inom service- och tjänstesektorn samtidigt just nu efter att nyanställa samtidigt som arbetslösheten tyvärr är fortsatt mycket hög bland invånarna i miljonprogramsområdena. Detta gäller t o m de jobb som inte kräver mer än en gymnasiekompetens eller en kort jobbintroduktion. Problemet är dock att särskilt de unga vuxna miljonprogramsinvånarna och inte minst alltför många av de s k andragenerationarna inte ens klarar sig genom grundskolan vilket gör att de aldrig sätter sin fot på en gymnasieskola och de allt högre kraven på åtminstone en fullföljd gymnasieutbildning gör att därför att många av invånarna i miljonprogramsområdena betraktas som mer eller mindre helt ”oanställningsbara” trots att de är unga, friska, i sina ”bästa år” och i ”sina krafts dagar”.

Almega menar därför att invånarna i miljonprogramsområdena helt enkelt utgör Sveriges ”reservarbetskraft” i form av en mycket stor outnyttjad arbetskraftsreserv som med rätt insatser från samhällets sida skulle kunna sättas i arbete p g a den skriande och till vissa delar närmast katastrofala arbetskraftsbristen inom service- och tjänstesektorn – t ex vad gäller buss- och tågförare, hotell- och restaurangbranschen, vårdsektorn o s v o s v.

Kvinnor med utomeuropeisk bakgrund fortsätter att vara en marginaliserad grupp inom arbetslivet

Igår publicerade Utredningen om förbättrad arbetsmarknadsetablering för utrikes födda kvinnor sitt första delbetänkande som redovisar färska siffror rörande situationen på arbetsmarknaden för invånarna med utomeuropeisk bakgrund och särskilt med avseende på kvinnorna.

Det framgår att numera utgör invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund en betydande och inte minst snabbt växande andel av hela befolkningen som befinner sig i arbetsför (och även reproduktiv) ålder (18–64 år) medan majoritetssvenskarna och invandrarna från övriga Norden och Europa omvänt bara blir allt äldre och äldre. Idag har mellan 30-40% av alla invånare i ålderskategorin 18–64 år utländsk bakgrund och majoriteten av dem eller runt 25% (i de yngre åldersgrupperna handlar det om än mer än så – uppemot 30%) har utomeuropeisk bakgrund inräknat även andragenerationarna och de blandade (t ex de som har en far från Chile eller Gambia och en svensk mor eller en mor från Filippinerna eller Brasilien och en svensk far).

Den svenska arbetsmarknaden och därmed den svenska nationalekonomin liksom välfärdssystemet (och de allt äldre majoritetssvenskarnas och invandrarnas från övriga Norden och Europa försörjning) är m a o redan och alltmer helt beroende av hur det går för invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund inom arbetslivet, d v s går det dåligt för dem så går det dåligt för Sverige och går det bra för dem så går det bra för Sverige.

Tyvärr går det dock inte så bra överlag – i alla fall inte just nu – för invånarna med utomeuropeisk bakgrund: Sedan 2007 har sysselsättningsgraden ökat stort bland personer som är födda i Europa liksom bland de inrikes födda invånarna men inte i lika hög grad för utomeuropéerna. År 2020 var 52,4% av de utomeuropeiskt födda kvinnorna och 66,2% av de utomeuropeiskt födda männen i åldern 20–64 år sysselsatta. 

År 2020 uppgick arbetslösheten vidare till över 27% bland utomeuropeiskt födda kvinnor och till 24% bland utomeuropeiskt födda män vilket är en ökning sedan 2007. Samtidigt ligger arbetslösheten på runt 4% för de inrikes födda invånarna och då en hög andel andragenerationare är arbetslösa så är antagligen endast runt 2,5% av majoritetssvenskarna arbetslösa.

År 2020 stod vidare 28% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor och 13% av alla utomeuropeiskt födda män i åldern 20–64 år helt och hållet utanför arbetskraften, d v s de är inte ens arbetssökande och ingår därför inte i arbetslöshetsstatistiken och en betydande andel av dem är unga vuxna s k UVAS:are eller NEET:are som vare sig arbetar, studerar eller gör praktik och som de facto är s k nolltaxerare.

En mycket hög andel av invånarna med utomeuropeisk bakgrund som har ett jobb har dessutom tidsbegränsade anställningar och jobbar därtill deltid, på projekt, på procent eller på timmar. År 2020 hade exempelvis 30,8% av de utomeuropeiskt födda kvinnorna och 28,5% av de utomeuropeiskt födda männen en tidsbegränsad anställning. Den andel av majoritetsinvånarna som gör detsamma har samtidigt minskat kraftigt på senare år – d v s omvänt har majoritetssvenskarna numera oftast fasta heltidsanställningar.

Det är också betydligt vanligare att invånarna med utomeuropeisk bakgrund som har ett jobb uppger att deras arbeten är enformiga, att de saknar inflytande över arbetet och över arbetstiden samt att de blir (ut)slitna. Invånarna med utomeuropeisk bakgrund som har ett jobb är slutligen också kraftigt överrepresenterade i yrken som kännetecknas av låga kvalifikationskrav.

Under de senaste 16 åren har över 520 personer dödats och över 1450 personer skadats av skjutningarna och sprängningarna

Nu när årets första fem månader har passerat (vilket skedde igår) går det tyvärr att konstatera att 146 skjutningar och 64 sprängningar har ägt rum runtom i landet sedan nyårsdagen och hittills i år har 18 personer dödats och 47 personer skadats av ”kulor och krut”. 

I denna siffra ingår inte de som förolyckas i samband med övningar inom armén och polisen eller som vådaskjuts under jakt och inte heller de som sprängs till döds i samband med arbetsplatsolyckor.

Förra året var Eskilstuna den stad i Europa som proportionellt sett drabbades allra mest av skjutningar och sprängningar per capita (OBS – minus de ukrainska städerna) och i år återstår det att se vilken svensk stad som kommer att ”slå” Eskilstuna för Sverige är tyvärr fortsatt det land i Europa (minus Ukraina och Ryssland) där flest människor dödas och skadas av skjutvapen och bomber per capita även om det också skjuts och sprängs en hel del i en del andra europeiska städer såsom i Belfast, Marseille, Rotterdam, Vilnius, Zagreb, Neapel och Pristina.

Bara under de senaste fem åren har över 250 personer dödats av kulor eller bomber och över 630 personer har skadats av desamma och om en räknar på samtliga som dödats och skadats av ballistiskt våld och sprängmedel sedan 2007 och framåt så handlar det vid det här laget om över 520 döda och över 1450 sårade. Polischefen sade dessutom nyligen att runt 30 000 personer runtom i landet på något sätt är inblandade i skjutningarna och sprängningarna.

Därtill har ett relativt stort antal personer dödats eller skadats utanför rikets gränser vilka inte är medräknade i statistiken – d v s svenskar som skjutits eller sprängts till döds av andra svenskar i exemplevis Danmark, Thailand och Spanien.

Då merparten av de som både skjuts och sprängs till döds och som skjuter och spränger dels är mellan 10-35 år gamla och dels har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (och de allra flesta av dem är födda och uppväxta i landet – d v s de är till övervägande delen andragenerationare) och har växt upp i eller bor i miljonprogramsområdena så innebär det att en mycket hög andel av alla personer som tillhör detta demografiska segment (d v s barn, tonåringar och unga vuxna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund som bor och lever i miljonprogramsområdena) känner någon som skjutits eller sprängts till döds eller som skadats av ”kulor och krut”. Flera undersökningar har också indikerat av mellan 45-60% av invånarna i miljonprogramsområdena känner någon som har dödats eller skadats och kort och gott upplever många invånare i miljonprogramsområdena att det i det närmaste råder ett åtminstone lågskaligt krigstillstånd i Sverige sedan många år tillbaka.

Sedan ska det också tilläggas att sedan 2012 har även runt 20 personer dödats och runt 65 personer skadats som är helt och hållet utomstående och oskyldiga och som antingen har dödats eller sårats av misstag (d v s förövarna har utgått från fel signalement) eller så har de råkat befinna sig på fel plats när skotten viner och när bomberna briserar (t ex på ett café, på en pub, i ett köpcentrum, i en butik, på ett torg, utanför en nattklubb, på en skola, i en lägenhet o s v).

Många invånare i miljonprogramsområdena litar inte på svensk media

Järvaveckans och The Global Villages Ahmed Abdirahman och Agnes Stenbom från In/Lab presenterar idag en ny enkätundersökning på DN Debatt som bl a ger vid handen att invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena tar del av nyheter i mindre utsträckning än riksgenomsnittet och att majoriteten av dem som gör det, gör det via sociala medier samt att de har ett högre förtroende för plattformar som Youtube och Facebook än genomsnittet. Mer än hälften av respondenterna anser vidare att svensk medias rapportering om gängkriminalitet, muslimer och Koranbränningar, länder i Afrika, Latinamerika och Asien samt krig och konflikter skildras på obalanserat sätt.

”Medietilliten är hög i Sverige, men det finns skillnader mellan utsatta om¬råden och befolkningen i stort. Färre har förtroende för redaktionella medier, och fler undviker ofta att aktivt ta del av nyheter. Här är tre idéer för att mediebranschen ska kunna möta denna demokratiska utmaning, skriver Järvaveckans Ahmed Abdirahman och Agnes Stenbom, In/Lab.”

https://www.dn.se/debatt/manga-i-utsatta-omraden-ser-medierna-som-obalanserade

”Efter drygt 2 000 intervjuer genomförda av undersöknings¬företaget Novus på uppdrag av Järvaveckan Research i samarbete med In/Lab presenterar vi i dag unika data som visar på skillnader i medieupplevelser mellan boende i Sveriges utsatta områden och allmänheten i stort. Dessa bör förstås tillsammans med riskerna av ett alltmer polariserat och segregerat samhälle, där tillgång till och upplevd relevans i oberoende information är att se som en kärnfråga.

Vår studie bygger på 1 008 telefon- och/eller webbintervjuer genomförda på svenska, engelska, arabiska och somaliska med boende i Sveriges sextio utsatta områden mellan mars och maj i år. För att se eventuella skillnader i uppfattningar gentemot den bredare allmänheten gjordes även 1 067 intervjuer med Novus Sverigepanel i april och maj.”

(…)

”Tilliten till redaktionella medier är dock genomgående högre
i allmänheten än bland boende i utsatta områden. Till exempel anger 71 procent av de boende i utsatta områden mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges Television, jämfört med 82 procent i svenska allmänheten. Samma siffror är 61 procent (utsatta områden) respektive 83 procent (allmänheten) för Sveriges Radio.

Samtidigt är tilliten för digitala plattformar högre bland boende i utsatta områden jämfört med svenska allmänheten. Till exempel anger 23 procent av de boende i utsatta områden att de har mycket eller ganska stort förtroende för plattformen Youtube, jämfört med 12 procent i svenska allmänheten.”

(…)

”Mediernas skildringar upplevs som obalanserade. 50 procent av de boende i utsatta områden upplever att händelser som koranbränningar skildras på ett obalanserat sätt i nyhetsmedia, jämfört med 36 procent av allmänheten.

Även på frågor kring hur journalistiskt arbete går till ser vi skillnader mellan de två grupperna. Fler av de boende i utsatta områden anger att de tror att journalister ”får skriva vad de vill” (31 procent jämfört med 19 procent i allmänheten). 28 procent av de tillfrågade i utsatta områden anger vidare att de tror att många i deras område avstår att svara på frågor från journalister för att man tror att journalister kommer ljuga om eller förvränga vad som har sagts.”

Det minskade valdeltagandet beror tyvärr nästan enbart på väljarna med utomeuropeisk bakgrund och det gäller både invandrarna och andragenerationarna med utomeuropeisk bakgrund

SCB har idag publicerat data rörande valdeltagandet i 2022 års val som visar att den redan rådande klyftan mellan minoritets- och majoritetsinvånarna tyvärr ökade ännu mer den 11 september 2022 vad gäller att delta i valet eller ej. Totalt sjönk valdeltagandet från 87% till 84% jämfört med 2018 års val och nu står det klart att detta tapp tyvärr i stort sett enbart handlar om att invandrarna och deras barn med fr a utomeuropeisk bakgrund avstod från att rösta i ännu högre grad än tidigare.



Vad gäller riksdagsvalet så deltog hela 89% av de inrikes födda röstberättigade väljarna i valet jämfört med endast 67% av de utrikes födda och då en tyvärr alltför stor andel s k andragenerationare, vilka är inrikes födda, ”röstskolkade” (77% av andragenerationsväljarna deltog i 2022 års val) så innebär det att över 90% av samtliga majoritetssvenska väljare valde att rösta i 2022 års val. Detta innebär i sin tur att hade det bara bott majoritetssvenska väljare i riket den 11 september 2022 så hade Sverige varit världens mest välmående parlamentariska demokrati mätt i valdeltagande.

I 90% av alla valdistrikt där valdeltagandet var som lägst beror detta på att andelen utrikes födda väljare i dessa valdistrikt översteg 50% – i 258 valdistrikt röstade under 60%.


Tyvärr var det fr a väljarna med bakgrund i Afrika, Asien och Europa utanför EU (d v s delar av östra Östeuropa och Balkanhalvön) som avstod från att rösta i allra störst utsträckning: Endast 62% av invånarna med bakgrund i Afrika, Asien och Europa utanför EU samt 76% av invånarna med bakgrund i Latinamerika valde att rösta den 11 september 2022. Valdeltagandet minskade mest bland personer födda i Afrika och Asien där röstandet gick ner med 8-10 procentenheter och allra minst minskad bland personer födda i övriga Norden, där valdeltagandet minskade med två procentenheter jämfört med 2018.

Varför fr a invånarna med utomeuropeisk bakgrund valde att avstå från att rösta mer än tidigare i 2022 års val är det ingen som vet och hade fler av dem deltagit i valet så hade vänstersidan med största sannolikhet segrat och Magdalena Andersson hade idag varit Sveriges statsminister. 

Mot bakgrund av den regeringsbildning som i stället såg dagens ljus i och med Tidöavtalet så går det så här i efterhand (d v s mot bakgrund av ”eftertankens kranka blekhet”) att med fog hävda att just särskilt invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilka är de som just nu drabbas allra mest av Tidöavtalet och Kristerssons regering, verkligen borde ha röstat i större utsträckning i 2022 års val för att förhindra det som sker i skrivande stund, under de kommande åren under innevarande mandatperiod.

Ny undersökning om hur invånarna i miljonprogramsområdena upplever arbetslivet

Idag inleds Järvaveckan som startades av Ahmed Abdirahman och dennes förening The Global Village som i dagarna har släppt en enkätundersökning med fokus på hur invånarna i miljonprogramsområdena upplever det svenska arbetslivet.

De flesta av respondenterna har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och definierar sig främst som muslimer eller kristna och en hög andel är s k andragenerationare, d v s de är födda och uppväxta i Sverige med två invandrade föräldrar.

I undersökningen framkommer det att många upplever att det är svårt att hitta en anställning och att de som har ett jobb oftare har hittat det via kontakter än via annonser vilket de också anser vara ett problem i Sverige, d v s att det i så hög grad krävs kontakter och nätverk just i Sverige för att hitta och få ett jobb.

Många av respondenterna har också upplevt diskriminering i arbetslivet vilket de tror fr a beror på deras etniska eller religiösa bakgrund och diskrimineringen härrör inte minst från chefer men också ibland från kollegor och även från kunder och klienter. Detta är något som inte minst de s k andragenerationarna uppger och antagligen då de kan läsa av (majoritetssvenska) koder och normer på ett helt annat sätt än vad deras invandrade föräldrar har kunnat göra eftersom de alla är födda och uppväxta i Sverige.

Ett försök att kvantifiera andelen icke-vita invånare i västvärlden med någon form av bakgrund i MENA-regionen, subsahariska Afrika, Öst- och Sydostasien, Latinamerika och Sydasien

Ett försök att kvantifiera andelen invånare i västvärlden med någon form av bakgrund i följande regioner (OBS – procentsiffrorna är oftast mycket osäkra):

andel invånare med någon form av bakgrund i den s k MENA-regionen (d v s Västasien och Nordafrika):
Sverige: 9,9% (runt 1 050 000 invånare)
Frankrike: ca 9%
Nederländerna: ca 6%
Tyskland: ca 4%
Spanien: ca 3,8%

andel invånare med någon form av bakgrund i subsahariska Afrika inkluderande slavättlingar från Nord- och Sydamerika inklusive Karibien:
USA: ca 14,6%
Frankrike: ca 6%
Storbritannien: ca 4%
Kanada: ca 3,5%
Sverige: ca 3,4% (runt 360 000 invånare)

andel invånare med någon form av bakgrund i Öst- och Sydostasien:
Kanada: ca 11%
Australien: ca 10%
Nya Zeeland: ca 6%
USA: ca 5,5%
Nederländerna: ca 4%
Sverige: 2,3% (runt 240 000 invånare)
Frankrike: ca 2%
Storbritannien: ca 2%

andel invånare med någon form av bakgrund i Latinamerika:
USA: ca 19,5%
Spanien: ca 6%
Kanada: ca 2,5%
Frankrike: ca 1,9%
Sverige: 1,7% (ca 180 000 invånare)
Portugal: ca 1%

andel invånare med någon form av bakgrund i Sydasien:
Kanada: ca 7%
Australien: ca 6,5%
Storbritannien: ca 6%
Nya Zeeland: ca 4%
USA: ca 2%
Sverige: 1,4% (runt 150 000 invånare)

Skillnaden i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikes födda har aldrig varit större än just nu

Svenskt näringslivs Sven-Olov Daunfeldt och Johan Lidefelt skriver idag om att antalet personer som inte kan försörja sig själva uppgår till runt 700 000 helårsekvivalenter och tyvärr handlar det i första hand om personer med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund. 

De utrikes födda utgör numera 25% av den arbetsföra befolkningen (d v s samtliga invånare som är 20-64 år gamla) samtidigt som de utgör hela två tredjedelar av de långtidsarbetslösa och tyvärr står de utrikes födda för i stort sett hela ökningen av den svenska långtidsarbetslösheten under de senaste femton åren. 

Sverige är fortsatt det land i Europa där skillnaden i att ha ett jobb eller ej är som allra störst när inrikes och utrikes födda jämförs med varandra ”rakt av” (vilket fr a beror på att de majoritetssvenska kvinnorna antagligen förvärvsarbetar mest i hela världen medan kvinnorna i de allra flesta andra länder på jorden är s k hemmafruar i olika hög grad) samtidigt som den åldra(n)de majoritetssvenska befolkningen (samt invandrarna med övrig nordisk och europeisk bakgrund vilka också generellt åldras just nu) behöver försörjas i allt högre utsträckning och inte minst p g a att majoritetssvenskarna lever mycket länge nuförtiden.

Faktum är tyvärr att skillnaden i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikes födda aldrig har varit större just nu än tidigare i svensk modern historia. Fram tills 1980-talet förvärvsarbetade invandrarna i högre grad än majoritetssvenskarna men därefter har det omvända förhållandet rått och för närvarande ”peak:ar” denna skillnad just nu.

Och tyvärr halkar de utrikes födda efter de inrikes födda oavsett utbildningsgradvariabel – d v s de inrikes födda har oftare jobb vare sig de är lågutbildade eller högutbildade jämfört med de utrikes födda. Till exempel kan 88% av de inrikes födda som har en eftergymnasial utbildning bakom försörja sig själva att jämföra med 70% av de utrikes födda.

Slutligen är det i huvudsak invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika som inte har ett jobb och som har mycket stora svårigheter att försörja sig själva. Av exempelvis personer som tillhör ålderskategorin 40-49 år kan 55-60% av invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika försörja sig själva att jämföra med 88% av de inrikes födda invånarna i samma ålderskategori.

Totalt är mellan 23-29% av invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika arbetslösa att jämföra med runt 2,5% av majoritetssvenskarna.

https://www.svd.se/a/9zowM5/svenskt-naringsliv-700000-personer-befinner-sig-ilangvarigt-utanforskap

”Entreprenörskapsforum har klassificerat en person som själv­försörjande om hen har en inkomst som överstiger fyra prisbasbelopp, vilket motsvarar en månads­inkomst efter skatt på knappt 13 500 kronor. Beloppet är betydligt lägre än någon av de kollektiv­avtalade lägsta­lönerna och sammanfaller med OECD:s gräns för relativ fattigdom. Definitionen har kritiserats, eftersom den bland annat inkluderar studenter, föräldra­lediga och frivilligt deltids­arbetande.

Vi exkluderar därför studenter och analyserar hur vanligt det är att personer inte är själv­försörjande över tid. Detta är av betydelse eftersom gruppen icke-självförsörjande både består av individer i långvarigt eller till och med livslångt utanförskap och av personer som är tillfälligt arbetslösa och relativt snabbt kommer tillbaka till arbets­marknaden.

Resultaten visar att 1,3 miljoner individer i arbetsför ålder varken är själv­försörjande eller studerande. En fjärdedel av alla svenskar i arbetsför ålder måste på ett eller annat sätt försörjas av andra. 57 procent av individerna som inte var själv­försörjande 2020 var inte heller själv­försörjande under något av de fem åren dessförinnan. Det innebär att 700 000 personer under en sexårs­period aldrig nådde upp till den inkomstnivå som krävs för att definieras som själv­försörjande.

Vad som är än värre är att nästan en halv miljon svenskar hade en årlig arbets­inkomst som varje år understeg ett prisbasbelopp (47 200 kronor). Det innebär att mer än en tredjedel av den totala gruppen icke-självförsörjande i princip saknade arbets­inkomster under varje år i sex års tid.”

Astronomiska skillnader i arbetslöshet mellan olika grupper av kvinnor som har någon form av eftergymnasial utbildning bakom

Arbetsförmedlingen har nyligen publicerat nya siffror rörande arbetslösheten bland tre olika grupper av kvinnor (18-64 år) vilka alla har det gemensamt att de har någon form av eftergymnasial utbildning bakom sig och det går knappt att ta in att skillnaderna mellan grupperna kan vara så här stora eller snarare astronomiska:

inrikes födda kvinnor med en eftergymnasial utbildning 2,6%

kvinnor födda i övriga Norden och i Europa med en eftergymnasial utbildning 5,2%

utomeuropeiska kvinnor med en eftergymnasial utbildning 42,4% (bland de utomeuropeiska kvinnor som endast har en gymnasieutbildning bakom sig handlar det om otroliga 55,6% och bland de som endast har en förgymnasial utbildning om osannolika 62,7%)

Det ska dock sägas till den svenska arbetsmarknadens ”försvar” att ovanstående siffror rör november 2020, d v s de gällde under pandemin när väldigt många fr a utomeuropéer blev av med jobbet, och det går därför bara att hoppas på att skillnaderna åtminstone är något mindre idag i februari 2023.

Inget annat västland har uppvisat en sådan mångfald vad gäller sina största partiers och politiska ungdomsförbunds ordföranden som just Sverige

Sedan den gångna veckan har samtliga riksdagspartier utom SD (och SDU) haft en ordförande (eller så har de det just nu) för moderpartiet och/eller för ungdomsförbundet som har någon slags utomeuropeisk bakgrund (och de har antingen varit invandrare, andragenerationare, adopterade eller blandade) i och med att Muharrem Demirok (som är blandad) valdes till C:s nye partiledare i torsdags och det gäller konkret V (Nooshi Dadgostar) och L (Nyamko Sabuni) liksom MUF (Tove Lifvendahl och Benjamin Dousa), GU (Zaida Catalán och Aida Badeli), UV (Ali Esbati), SSU (Ardalan Shekarabi och Philip Botström) och KDU (Evin Badrniya).

Det är mycket troligt att inget annat västland än Sverige hittills har lyckats ”pricka” in att nästan samtliga av landets ifråga största partier har haft (eller har) en icke-vit ordförande för moderpartiet och/eller för ungdomsförbundet – d v s denna exceptionella ”statistik” torde vara helt unik för Sverige i ett allvästerländskt perspektiv vilket säger en del om att andelen invånare med någon slags utomeuropeisk bakgrund (runt 20% i skrivande stund och cirka 25-30% bland landets unga invånare liksom bland landets storstadsinvånare) är större i Sverige än i flertalet andra västländer liksom troligtvis också om att invånarna med någon slags utomeuropeisk bakgrund nog kan vara mer politiskt aktiva i Sverige än motsvarande invånare i andra västländer p g a att den utomeuropeiska invandringen till Sverige har dominerats av flyktingar – d v s påtagligt många av de utomeuropeiska invandrarna har varit politiskt aktiva i hemlandet och är i många fall också det i Sverige (liksom deras barn och efterkommande).

Även i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Kanada och Australien och i några västländer till har en hel del partiledare liksom ungdomsförbundsledare varit icke-vita (eller så är de det just nu) men mig veterligen är den svenska ”nästan-full-pott”-statistiken (d v s utöver SD och SDU) som sagt helt unik för västvärlden.

Vad gäller icke-vita regeringschefer och statschefer är det dock fortfarande USA (Barack Obama), Storbritannien (Rishi Sunak), Portugal (António Costa) och Irland (Leo Vardakar) som är de enda exemplen i ett västvärldssammanhang medan flertalet västländer vid det här laget har haft en eller flera icke-vita ministrar och oavsett om det har handlat om höger- eller vänsterregeringar. För svensk del var Nyamko Sabuni, Ibrahim Baylan och Mehmet Kaplan de första ministrarna med någon slags utomeuropeisk bakgrund och sedan dess har det handlat om åtminstone ytterligare tiotalet ministrar som har haft eller har det och för närvarande gäller det Romina Pourmokhtari och Parisa Liljestrand vad gäller Kristerssons regering.