Kategori: icke-vita

De mycket stora skillnaderna i vaccinationsgrad mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund kommer att skapa ännu en klyfta mellan dessa båda grupper

DN redovisar idag siffror rörande de mycket stora skillnaderna i vaccinationstäckning mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, som just nu i realtid håller på att skapa ännu en klyfta mellan dessa båda grupper:


De som har vaccinerat sig kan t ex börja resa nu på ett helt annat sätt än de som inte har gjort det, och det kan tyvärr bli så framöver att fr a invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att uppfattas som att de inte är ”säkra” och stigmatiseras som att de nästan är ”smutsiga”, ”farliga” och ”hälsovådliga” på ett symboliskt plan då alltför många av dem av olika anledningar inte vaccinerar sig och inte minst så kommer samma grupp att fortsätta att drabbas av (och även dö av) viruset också framöver medan majoritetsinvånarna överlag numera är skyddade från detsamma.

Dessutom kan det tyvärr t o m bli så att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att beskyllas för att de inte vaccinerar sig och att de därför håller liv i viruset så att det aldrig försvinner och därmed inte är solidariska och ansvarstagande.

Generellt är det då majoritetssvenskarna och de högutbildade som har vaccinerat sig medan invånarna med utländsk och utomeuropeisk bakgrund, de lågutbildade och invånarna i miljonprogramsområdena inte har gjort det i samma utsträckning.  Samtidigt är det just dessa invånare som har drabbats (och drabbas) allra mest/värst av viruset proportionellt sett – de insjuknar mest, de intensivvårdas mest och de dör fr a mest av viruset proportionellt sett.

Fram tills den 11 juli (OBS – siffrorna gäller då förra veckan, d v s det finns tyvärr inga färskare siffror än så) hade nästan 90% av alla inrikes födda som är 40 år eller äldre vaccinerat sig och mycket tyder tyvärr på att de som inte har gjort det fr a är de s k ”andrageneration:arna”.

I den yngsta gruppen, 40–49 år, hade nästan 80% av alla inrikes födda redan hunnit vaccinerat sig men bara kring hälften av de utrikes födda, vilket är mycket oroväckande. 

Vidare hade 80% av alla invånare med en eftergymnasial utbildning vaccinerat sig att jämföra med kring 40% bland de lågutbildade.

Skillnaderna var slutligen också mycket stora på stadsdelsnivå – bland alla invånare över 40 år i t ex Bromma i Stockholm hade uppemot 90% vaccinerat sig att jämföra med 60-65% i t ex Rinkeby, Kista och Skärholmen.

Snart har f ö 70% av samtliga invånare i landet som är 18 år eller äldre fått minst en vaccindos.

Om det bara hade bott majoritetssvenskar i Sverige hade Sverige under förra veckan troligtvis kunnat ”skryta” med den högsta vaccinationstäckningen i världen. Detta har antagligen i sin tur att göra med att majoritetssvenskarna är så insocialiserade från barnsben att bli vaccinerade och detta sedan flera generationer tillbaka p g a välfärdsstaten.

Majoritetssvenskarna är m a o just nu, som s k ”folkslag”, det antagligen mest vaccinerade folket i världen p g a arvet efter 1900-talets välfärdsstat medan invånarna med utländsk och utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena tyvärr sackar efter betydligt i relation till majoritetsinvånarna, vilket just nu tyvärr lägger grunden för en framtida vaccineringsklyfta mellan dessa grupper som tyvärr kan komma att få stora negativa konsekvenser i framtiden.

Det är f ö obehagligt att kunna konstatera att ovanstående siffror och skillnader i det närmaste motsvarar både valdeltagandet, förvärvsfrekvensen och utbildningsnivån vad gäller dessa grupper. Uppemot 90% av majoritetssvenskarna röstar då normalt när det är val, uppemot 90% förvärvsarbetar (av båda könen) och uppemot 90% av majoritetssvenskarnas barn klarar sig idag genom gymnasiet och erhåller högskolebehörighet. Bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena röstar maximalt 60-65% normalt när det är val, knappt 60% förvärvsarbetar och än färre än så bland kvinnorna och mycket höga procentandelar av utomeuropéernas barn misslyckas med att ta en gymnasieexamen och ens med att komma in på gymnasiet.

Nästan hälften av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus jämfört med runt 1% av barnen med utomeuropeisk bakgrund

Inför den långa svenska s k industrisemestern har SCB idag publicerat siffror som visar att hela 35% av samtliga barn (0-18 år) i riket har tillgång till ett (eller t o m flera) fritidshus – d v s en s k ”sommarstuga” av något slag som för vissa handlar om ett litet men ändå beboeligt kolonihus och för andra om stora släktgårdar eller t o m herrgårdar som kan ha gått i arv i generationer.


Skillnaderna är dock mycket stora mellan majoritets- och minoritetsbarnen:


46% av alla majoritetssvenska barn har tillgång till ett fritidshus att jämföra med 4% bland invandrar- och andragenerationsbarnen, d v s minoritetsbarnen. Bland landets samtliga barn med specifikt utomeuropeisk bakgrund handlar det högst sannolikt om runt 1%.


På mikronivå är skillnaderna än mer extrema:


Exempelvis har över 50% av alla barn i Limhamn-Bunkeflo i Malmö tillgång till ett fritidshus att jämföra med under 1% av barnen på Rosengård. I Göteborg har vidare t ex hela 65% av alla barn i Långedrag tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1% av barnen i bl a Hammarkullen och Bergsjön. Och i Stockholm har över 75% av alla barn i Bromma liksom på Djurgården tillgång till ett fritidshus att jämföra med 1-3% av barnen i exempelvis Husby och Rinkeby.


Det kan i sammanhanget påminnas om att idag har runt 40% av alla barn (0-18 år) någon form av utländsk bakgrund och de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund samt är födda och uppväxta i Sverige.


Särskilt under sommar(semester)veckorna är det då påtagligt att barnen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (liksom så klart även deras föräldrar) mer eller mindre helt dominerar den svenska stadsbilden och det urbana offentliga rummet medan havsbandet, skärgården, fjällen, skogarna, gles- och landsbygden och småorterna, där flertalet fritidshus är belägna, ”omvänt” domineras fullständigt av majoritetsbarnen (liksom så klart även deras föräldrar) p g a ovanstående närmast astronomiska skillnader i att ha tillgång till ett fritidshus eller ej.


För den som vågar se ras är rasojämlikheten m a o synlig för alla och envar särskilt under den svenska sommaren.

Arbetslösheten fortsätter att minska men är fortsatt hög bland utomeuropéerna och särskilt gäller det långtidsarbetslösheten

Arbetslösheten fortsätter att minska nu när pandemin ”sjunger på sista versen” åtminstone för svensk del och för denna gång och har nu gått ned från 8,5% för ett år sedan till 7,9%.


Tyvärr är dock arbetslösheten fortsatt skyhög bland invånarna med utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund, vilket indikerar att det är bland dem som pandemin slog hårdast vad gäller arbetslivet (och därmed privatekonomin):


Arbetslösheten ligger idag på 4,5% bland de inrikes födda, som i hög grad innebär s k ”andrageneration:are”, och på närmare 20% bland de utrikes födda, som i hög grad innebär utomeuropéer (över 80% av samtliga utrikes födda som är arbetslösa är då födda utanför Europa).


Arbetslösheten bland majoritetssvenskarna är idag antagligen nere på 3,5%, vilket visserligen fortfarande är en relativt hög siffra att jämföra med runt 2,5% innan pandemin (och i hög grad handlar det om majoritetssvenska unga vuxna), samtidigt som den ligger på åtminstone 30% om inte mer än så bland invånarna med bakgrund i Afrika och Asien (läs: Västasien eller Mellanöstern).


Just nu fortsätter tyvärr även antalet långtidsarbetslösa (d v s att vara arbetslös ”nonstop” i tolv månader eller längre än så) att stiga och närmar sig snart rekordhöga 200 000 personer, varav över hälften (51,3%) utgörs av utomeuropeiskt födda. Aldrig har så många personer varit långtidsarbetslösa som just nu sedan mätningarna började och risken finns att de som drabbades hårdast av pandemin – d v s återigen invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka både blev sjuka och avled allra mest av viruset proportionellt sett och blev arbetslösa allra mest proportionellt sett – kommer att fortsätta att drabbas även framöver i form av både arbetslöshet och just långtidsarbetslöshet.


I kriser (såsom denna pandemi) brukar ”tumregeln” tyvärr vara att de som drabbas hårdast är de som redan var ”på botten” även innan krisen (d v s för just svensk del invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena) och denna pandemi verkar m a o tyvärr inte bli ett undantag från den regeln.

Andelen invånare med utomeuropeisk bakgrund som bor i de fattigaste stadsdelarna i landet har ökat markant mellan 2001-2016

En ny studie som ingår i Delmis nya rapport ”Ungas uppväxtvillkor och integration” visar att andelen invånare i Sverige som bor i de allra fattigaste stadsdelarna har ökat markant liksom att det numera i mycket hög grad handlar om invånare med utomeuropeisk bakgrund.

År 1990 bodde för det första knappt 3% av den svenska totalbefolkningen i de allra fattigaste områdena i landet att jämföra med 10% år 2016.

År 2001 hade 64,1% av invånarna som bodde i de allra fattigaste områdena i riket utomeuropeisk bakgrund och år 2016 hade denna siffra ökat till 83,6%.

I studien undersöks också var alla 15-åringar bodde i landet år 2001 respektive år 2016 – d v s årskullarna födda 1986 respektive 2001 ingick i studien.

Av de 15-åringar som föddes 1986 och som år 2001 bodde i ett grannskap med en mycket låg andel fattiga – d v s de facto i landets rikaste stadsdelar – hade hela 84% svensk bakgrund. Andelen med nordisk och europisk bakgrund varierade inte så mycket mellan områden med olika andel fattiga. Däremot var andelen med utomeuropeisk bakgrund som här definieras som att ha minst en förälder född utanför Europa mycket liten i områden med få fattiga – d v s i landets rikaste stadsdelar – det handlade om endast 4% år 2001.

Det är alltså i mycket hög utsträckning barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund som är utsatta för höga fattigdomskoncentrationer i sin barndoms- och uppväxtmiljö. Endast 8% av de invånare som var födda 1986 och som bodde i de fattigaste områdena år 2001 hade svensk bakgrund. 

Nya siffror från undersökningar av levnadsförhållanden som talar för sig själva

Nya siffror från SILC:en/ULF:en (undersökningar av levnadsförhållanden) som talar för sig själva:

har egen tillgång till bil

svensk bakgrund: 86,1%

utländsk bakgrund: 64,2%

saknar kontantmarginal (att inte kunna betala en oförutsedd utgift på 11 000 kr inom en månads tid utan att ta ett lån)

svensk bakgrund: 12,4%

utländsk bakgrund: 40,1% (över 55% av samtliga utomeuropéer)


orolig för privatekonomin

svensk bakgrund: 16% (8% av de inrikes födda pensionärerna)

utländsk bakgrund: 37,2% (24% av de utrikes födda pensionärerna)


orolig för att bli arbetslös

svensk bakgrund: 10,5%

utländsk bakgrund: 28,2%

bor i hyresrätt

svensk bakgrund: 26,9%

utländsk bakgrund: 58,6%

bor i villa/radhus

svensk bakgrund: 59,3%

utländsk bakgrund: 30,1%

medlem i ett fackförbund

svensk bakgrund: 71,4%

utländsk bakgrund: 58,7%

medlem i minst en förening

svensk bakgrund: 82,1%

utländsk bakgrund: 53,6%

deltar aldrig i politiska diskussioner

svensk bakgrund: 18,8%

utländsk bakgrund: 39,3%

har inte en nära vän

svensk bakgrund: 11,3%

utländsk bakgrund: 21,6%

har inget umgänge med nära anhöriga

svensk bakgrund: 22,9%

utländsk bakgrund: 48,9%

Oroväckande siffror om den s k andra generationen

Global Village nya, unika rapport om de svenska somaliernas situation såsom den såg ut 2018-19 (d v s innan pandemin – d v s idag är nedanstående siffror, som då enbart redovisar siffror som gäller för ”andrageneration:arna”, än värre än så), som publicerades igår, presenterar rejält oroväckande siffror för de s k ”andrageneration:arna” som tyvärr nästan alltid ligger efter invandrarna (d v s deras föräldrar som är födda i Somalia och som har invandrat till Sverige i vuxen ålder). 

I alltför många fall gäller denna ”regel” alltför många utomeuropeiska grupper i Sverige – d v s det går generellt sämre för de s k ”andrageneration:arna” än för deras föräldrar (t ex röstar de i lägre grad och är mer lagförda/dömda jämfört med sina föräldrar o s v). Varför det går sämre för den s k andra generationen än för den s k första generationen just i Sverige är det dock ingen som vet men den massiva deklassering som drabbar första generationen i miljonprogramsområdena verkar mycket svår att bryta med för den s k andra generationen.

genomsnittlig boyta per person: 15,5 kvm

svenskt genomsnitt: 41,6 kvm

valdeltagande: 75%

svensk bakgrund: 90,9%

andel som uppnår gymnasiebehörighet och som tar sig igenom gymnasiet inom fyra år: 56%

svensk bakgrund: 90,5%

förvärvsarbete 51,%

svenskt genomsnitt: 80%

arbetslöshet: 16,2%

svenskt genomsnitt: 5,8%

medianårsinkomst: 89 500 kr

svenskt genomsnitt: 351 328 kr

andel som helt saknar inkomst eller ens bidrag: 11%

svenskt genomsnitt: 4,2%

låg ekonomisk standard: 64%

svenskt genomsnitt: 15%

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har både insjuknat i och dött av viruset allra mest liksom IVA-vårdats allra mest proportionellt sett under pandemin

Region Stockholm kan nu visa att risken att både insjukna i viruset, att vårdas inom IVA och att dö i viruset har varit som allra störst proportionellt sett (OBS: inte i absoluta tal) bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden sedan pandemin bröt ut 2020 och några av de värst drabbade ”Orten”-områdena i huvudstadsregionen är då bl a följande:

Geneta

Rinkeby

Fittja

Hovsjö

Skärholmen

Hallunda

Vårby

Tensta

Fisksätra

Husby

Bredäng

Alby

Rågsved

Skogås

Sätra

Fornhöjden

Akalla

Flemingsberg

Jordbro

Tyvärr har fler personer än någonsin tidigare också dödats eller sprängts till döds alternativt skadats av ballistiska kulor eller sprängmedel under pandemin och den absoluta majoriteten av dem som har drabbats av detta är i praktiken samma invånare som har drabbats allra värst av viruset.

Därtill har pandemin gjort att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har blivit fattigare än kanske någonsin tidigare – mer arbetslösa och fr a mer långtidsarbetslösa, mer bidragsberoende o s v – medan Stor-Stockholms majoritetsinvånare tvärtom har blivit rikare under pandemin.

Ond bråd död p g a viruset och ett stort kroppsligt lidande i övrigt p g a viruset och ond bråd död p g a kulor och bomber plus en extrem arbetslöshet och fattigdom har m a o drabbat invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden under pandemin.

”Risken att dö eller bli allvarligt sjuk i covid-19 beror på var du bor. Geneta, Rinkeby och Fittja har störst andel invånare som fått sjukhusvård för covid-19 visar ny regionrapport.”

https://www.dn.se/sthlm/sa-manga-har-sjukhusvardats-for-covid-19-i-stockholm-stadsdel-for-stadsdel

”Flest sjukhusvårdade har Geneta, Lina Hage och Hovsjö i Södertälje, Rinkeby och Skärholmen i Stockholm samt Fittja och Hallunda i Botkyrka kommun. Geneta och Rinkeby har över 200 per 10 000 invånare sjukhusvårdats jämfört med exempelvis i Hallstavik, Norra Vallentuna och Essingen på Kungsholmen, där färre än 30 per 10 000 behövt sjukhusvård för covid-19.”

(…)

”Enligt rapporten är risken att dö mer än fyra gånger så hög bland personer födda i Somalia, Syrien, Turkiet och mer än dubbelt så hög för personer födda i Irak, Grekland och Chile. Med hänsyn till gruppens storlek och unga ålder har personer födda i Somalia drabbats hårdast av pandemin.”

Nu när pandemin snart är över för svensk del så står det klart att de rikare har blivit än rikare medan de fattiga har blivit än fattigare – d v s invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund

Nu när pandemin snart är över åtminstone för svensk del står det klart att liksom i samband med de allra flesta kriser, katastrofer, krig och konflikter så har de rika blivit än rikare (läs: majoritetsinvånarna) under det pandemiår som har gått medan de fattigare har blivit än fattigare (läs: invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund) och de har inte bara drabbats dubbelt som Magnus Thyberg, vaccinsamordnare i Region Stockholm, säger till TT i SvD idag utan mångdubbelt:


1, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har både insjuknat, hamnat inom IVA-vården och dött i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna.


2, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är idag vaccinerade i många ggr mindre utsträckning än majoritetsinvånarna och kommer därför att fortsätta att både insjukna, hamna inom IVA-vården och dö i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna även i fortsättningen medan majoritetsinvånarna inte kommer att insjukna eller dö alls knappt fr o m nu och framgent p g a deras redan mycket höga vaccinationsgrad.


3, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin drabbats av en massarbetslöshet utan dess like som till skillnad från majoritetsinvånarna i mycket hög grad handlar om en långtidsarbetslöshet som kommer att bli varaktig under överskådlig framtid. Detta beror inte minst på att de allra vanligaste yrkena bland invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är att vara städare (och inte minst inom hotell- och restaurangbranschen), köks- och restaurangbiträden, kockar/kokerskor och taxichaufförer samt att överhuvudtaget arbeta inom den p g a pandemin mycket hårt drabbade servicesektorn i stort.


4, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin i alltför många fall slutligen få se sin redan ansträngda privatekonomi slås i spillror och är nu mer beroende av bidrag än någonsin tidigare och deras barn är mer drabbade av (barn)fattigdom än någonsin tidigare.


Under pandemin har nämligen flera rekord slagits i svensk befolkningsstatistisk historia – exempelvis växer just nu fler barn och ungdomar upp med en eller flera fattiga vårdnadshavare än någonsin tidigare sedan välfärdsstatens tillkomst under efterkrigstiden, just nu är fler arbetslösa långtidsarbetslösa än någonsin tidigare och just nu är fler invånare i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund både mer arbetslösa och mer bidragsberoende än någonsin tidigare.

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund både dör mest av viruset, insjuknar mest i viruset och lider mest av viruset när de väl insjuknar samtidigt som att de just nu vaccinerar sig allra minst mot viruset proportionellt sett

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund både dör allra mest av viruset, insjuknar i viruset allra mest och lider allra mest av viruset rent kroppsligen när de väl insjuknar av viruset samtidigt som att de just nu vaccinerar sig allra minst mot viruset:

Det färgblinda Sverige hyser en mycket, mycket stark aversion mot att dela upp totalbefolkningen i något annat än i ”svenskar och invandrare” (d v s i inrikes och utrikes födda) vilket bl a gör det notoriskt svårt att hitta statistik om den s k ”andra generationen” liksom inte minst om invånarna med utomeuropeisk bakgrund (förutom hos Arbetsförmedlingen som numera särredovisar utomeuropéerna).

Denna aversion, som är närmast världsunik, har uppstått och upprätthålls med goda intentioner och handlar om att i antirasismens namn inte kategorisera och benämna i onödan och delas också av de allra allra flesta svenska antirasister som likaså motsätter sig att ”dela upp så” eller ”ens tänka så” för att undvika att ”peka ut” och stigmatisera olika minoritetsgrupper. 

Under pandemin har dock ett historiskt genombrott skett på denna front och tyvärr enbart ”tack vare” att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena har dött av viruset i oproportionerliga mängder (upp till 400% mer än majoritetsinvånarna) och i dagarna har Folkhälsomyndigheten nu publicerat unika siffror vilka är särredovisade på ursprungsregion vad gäller bl a risken att insjukna, risken att erhålla IVA-vård och vaccineringsgraden.

Myndigheten är synnerligen oroad över att de som i första hand (OBS: proportionellt sett) har dött av viruset under denna pandemi är miljonprogramsområdenas invånare med utomeuropeisk bakgrund och att samma grupp nu vaccinerar sig allra minst, vilket antagligen beror på en mängd olika orsaker – språkproblem (den absoluta majoriteten av invånarna i förorterna har svenska som förstaspråk), kommunikationsproblem (d v s det sätt som majoritetssamhället kommunicerar i och gentemot ”Orten” och dess invånare har inte alltid varit särskilt effektivt), religiösa och kulturella aspekter (det finns en del i ”Orten” som är emot den västerländska skolmedicinen av religiösa och kulturella skäl), konspirationsteorier (som verkar vara relativt utbredda i hyst miljonprogramsområdena) mm mm.

Oavsett orsaker så ser det mycket dystert ut just nu:

Folkhälsomyndigheten konstaterar återigen att invånarna med utomeuropeisk bakgrund har dött av viruset i oproportionerliga mängder PLUS att desamma vårdas oftare inom IVA-vården när de väl blir sjuka av viruset och det är mycket möjligt att invånarna med utomeuropeisk bakgrund helt enkelt lider mer kroppsligen när de väl får viruset.

Folkhälsomyndigheten skriver också att hela en tredjedel av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lever med en mycket låg ekonomisk standard samt är mer trångbodda, mer arbetslösa och i alltför många fall beroende av bidrag och andra offentliga transfereringar i jämförelse med majoritetsinvånarna.

Vidare nämner Folkhälsomyndigheten att långt över 90% av alla majoritetssvenska ungdomar numera går ut högstadiet, grundskolan och 9:an med fullständiga betyg och med gymnasiebehörighet att jämföra med 58% bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund. Långt över 80% av alla majoritetssvenska unga vuxna tar sedan också en godkänd gymnasieexamen med högskolebehörighet inom fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning att jämföra med 36% bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund.

Dessutom står det att läsa att medianåldern bland invandrarna från övriga Norden (d v s fr a från Finland, Danmark och Norge men också från Island) numera ligger på 63 år att jämföra med 34 år bland invandrarna från Afrika och Asien och bland ”andrageneration:arna” är den så låg som 21 år. Medianåldern bland majoritetssvenskarna ligger i sin tur numera på en bit över 50 år. Detta innebär att den absoluta majoriteten av landets invånare med utomeuropeisk bakgrund fortfarande är i s k fruktsam och fertil ålder och i arbetsför ålder till skillnad från de nordiska invandrarna och majoritetssvenskarna.

Vad gäller risken att överhuvudtaget insjunka i covid-19 så är den som allra högst bland invånarna med bakgrund i Mellanöstern, sydöstra Europa, Sydamerika, Afrika och Asien.

Vad gäller risken att hamna inom IVA-vården efter att ha insjuknat i covid-19 så är den som allra högst bland invånarna med bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Sydamerika och sydöstra Europa. För exempelvis invånare med bakgrund i Asien är risken nästan åtta gånger högre att hamna inom IVA-vården och för invånare med bakgrund i Mellanöstern är risken nästan sex gånger högre än för majoritetsinvånarna.

Slutligen har långt över 90% av majoritetsinvånarna redan hunnit vaccinera sig i de åldersgrupper som hittills har erbjudits vaccinering att jämföra med bl a:

vaccinationstäckning bland invånare som är över 80 år med bakgrund i: 

Asien: 66%

Sydamerika: 62%

Mellanöstern: 62%

Nordafrika: 59%

Afrika söder om Sahara: 44%

vaccinationstäckning bland invånare som är 65-79 år med bakgrund i:

Sydamerika: 19%

Mellanöstern: 19%

Asien: 18%

Nordafrika: 17%

Afrika söder om Sahara: 16%

vaccinationstäckning bland invånare som erhåller omvårdande hemtjänst av något slag med bakgrund i:

Asien: 71%

Sydamerika: 68%

Nordafrika: 64%

Mellanöstern: 62%

Afrika söder om Sahara: 52%