Kategori: icke-vita

Än en gång om arbetslösheten bland utomeuropéerna

Hela 47,9% av alla registrerade och inskrivna arbetslösa i landet är idag födda utanför Europa meddelar Arbetsförmedlingen idag och tillsammans med de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund utgör invånarna med någon form av utomeuropeisk bakgrund numera huvuddelen och lejonparten av samtliga arbetslösa (OBS: 100 000-tals utomeuropéer som bor och lever i miljonprogramsområdena är därtill de facto arbetslösa utan att vara aktivt arbetssökande och registrerade och inskrivna som arbetslösa).

Av samtliga utrikes födda arbetslösa är vidare hela 82,1% födda utanför Europa och medan majoritetssvenskarnas arbetslöshet är nere på kring 2-2,5% (OBS: lägre än så går det inte att pressa ned arbetslösheten hos ett visst s k folkslag i ett s k utvecklat och modernt land då det alltid finns några som har ”gått in i väggen”, som är s k ”utslagna” och ”far illa” och som har en funktionsvariation och har svårt att få jobb o s v) medan arbetslösheten bland de utrikes födda ligger på 18,8% och bland invånarna med bakgrund i Afrika och Asien så handlar det om en arbetslöshet på 25-30%.

Inget annat i-land, västland eller europeiskt land på jorden uppvisar sådana astronomiska och surrealistiska skillnader (som de som har redovisats här ovan) mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsbefolkningen vad gäller arbetslöshet (och därmed också vad beträffar enorma skillnader i materiell standard, fysisk och psykisk o/hälsa, privatekonomisk status, livslängd, handlingsutrymme, boyta, köpkraft, konsumtionsmönster, livsstil o s v o s v) och allt detta under en högkonjunktur som fortfarande verkar ”peak:a” – d v s när lågkonjunkturen väl slår till så kommer det tyvärr med all sannolikhet att bli ”sju resor värre” för landets invånare i miljonprogramsområdena och för landets invånare med någon slags utomeuropeisk bakgrund vilka idag uppgår till åtminstone 20% av den svenska totalbefolkningen och de skjutningar och sprängningar vi ser idag kan tyvärr i värsta fall komma att mångdubblas vid en lågkonjunktur.

I t ex Frankrike, Storbritannien och USA är skillnaderna naturligtvis också enorma mellan t ex invånarna med arabisk och berbisk och västafrikansk och sydostasiatisk bakgrund och majoritetsfransmännen, mellan invånarna med karibisk, västafrikansk och sydasiatisk bakgrund och majoritetsbritterna och mellan svarta och latinos och vita amerikaner men de är samtidigt långt mindre än de som gäller i Sverige: Det ”normala” i USA är t ex att arbetslösheten alltid är dubbelt så hög bland svarta amerikaner som bland vita amerikaner men i Sverige talar vi om en arbetslöshetsnivå bland landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund som är så osannolikt hög jämfört med arbetslösheten bland majoritetssvenskarna att det knappt går att räkna på det i procent och även om procentsiffran räknas fram så blir den så oförståelig att det knappt är någon idé att göra det (d v s det handlar för vissa grupper av utomeuropéer om över 1000 procents skillnad gentemot majoritetsinvånarna…).

White flight från Stockholmsregionen?

SvD publicerar idag nya siffror som visar att det sedan ett antal år tillbaka pågår en utflyttning från Stockholms län (d v s från Stor-Stockholm och från huvudstadsregionen) och kanske fr a att denna utflyttning främst rör invånare med svensk bakgrund och inrikes födda medan invånare med utländsk bakgrund (och sannolikt i första hand med utomeuropeisk bakgrund) och utrikes födda ”omvänt” fortsätter att flytta till länet men ingen vet egentligen varför det är så.
 
Idag tillhör Stor-Stockholm f ö redan det snabbt växande antalet västerländska storastadsområden som numera domineras av minoritetsinvånare och detsamma gäller f ö även Sveriges två andra storstadsområden (d v s Stor-Göteborg och Stor-Malmö).

 
”I sifferhavet kring invånarnas flyttströmmar inom Sverige syns även andra intressanta trender. Personer som är födda i Sverige flyttar i allt högre grad bort från huvudstadslänet.
 
Men invånare födda i andra länder flyttar i stället in till Stockholm från andra delar av Sverige – i högre grad än de flyttar ut.”
 
(…)
 
”SvD:s granskning visar att personer som är födda i Sverige väljer att flytta över länsgränsen och lämna Stockholm i betydligt högre grad än de som är födda i andra länder.
 
29 655 personer som är födda i landet valde till exempel att flytta till Stockholms län förra året, från någonstans i Sverige. Det kan jämföras med de 31 872 som valde att flytta därifrån. Resultatet blev att 2 217 personer fler lämnade än flyttade in till storstadslänet, alltså ett tydligt minus i flyttnettot bland inrikesfödda.
 
– Under ett antal år, 2006 till 2015, så var det en nettoinflyttning till Stockholms län, men från 2016 har det sjunkit. Fler inrikesfödda har flyttat ut och de senaste tre åren är det en utflyttning som ökar ganska kraftigt, säger Tomas Johansson, SCB.
 
Men varför det ser ut så – och varför mönstret skiljer sig från de utrikes födda – vet inte de forskare och experter som SvD talat med säkert.
 
En faktor som finns med i bilden är dock flyktingkrisen 2015 då ett stort antal människor flydde till Sverige för att söka skydd. Detta syns i efterhand i flyttströmmarna när de som kommit väljer att flytta vidare inom landet.
 
– Utrikesfödda har haft en nettoinflyttning till Stockholms län på 1 500–2 500 personer varje år, sen gick det upp kraftigt 2016–2017, det är en tydlig koppling till asylströmmen 2015, säger Tomas Johansson, SCB.
 
Det här är vad vi kunnat berätta så här långt; allt fler inrikesfödda flyttar från storstadsregionen Stockholm, åldersgrupper där det finns barnfamiljer lämnar i ökande takt och personer som är födda i andra länder väljer istället att flytta till storstan.”

Om termen icke-vit

Fascinerande att konstatera att termen ”icke-vit” användes och brukades redan i en svenskspråkig artikel från 1962 mot bakgrund av att det som bekant just nu råder ”kaos” i (nutids)svenskan vad gäller hur en person som inte kan passera som vit i Sverige ska benämnas:
65680320_10156561954745847_4473459926299049984_n.jpg
 
Media skriver generellt ”mörkhyade”, vissa myndigheter har åtminstone tidigare talat om ”synliga minoritetsinvånare”, många äldre svensktalande säger än idag ”färgade” och de flesta yngre säger nog ”rasifierade” nuförtiden medan en del yngre också säger ”POC” eller ”bruna”.
 
Det finns så klart inget rätt eller fel i denna fråga och själv kommer jag då fortsätta att använda mig av begreppet ”icke-vit” även fortsättningsvis i brist på en bättre svenskspråkig glosa.

Än en gång om 1960-talets adoptionsdebatt som ibland kallades ”raskriget”

På 1960-talet rasade en mycket hetsig offentlig debatt i Sverige som av vissa benämndes som ”raskriget” och som stod mellan de som var för utlandsadoptioner till Sverige av icke-vita barn och de som var emot desamma och de förstnämnda kallades ”rasoptimister” medan de sistnämnda erhöll beteckningen ”raspessimister” (OBS: på 1960-talet kunde dåtidens svensktalande tala om ras och bruka glosan ras med alla dess avledningar utan vare sig blinka, rodna eller rynka pannan).

Namnlöst.jpg

66098048_10156558650625847_84619462845661184_n.jpg

”Raspessimisterna” menade kort och gott att Sverige borde försöka att bibehålla sin fortfarande på 1960-talet relativt homogena befolkningssammansättning samt att det som i debatten kallades ”korsning mellan en högtstående ras och andra rasgrupper” inte var något positivt för den ”högtstående rasen” och i praktiken för den vita majoritetsbefolkningen.

Denna sida i debatten sade egentligen vad det officiella Sverige hade sagt ända sedan cirka 1900 och framåt och representerades också av just det officiella Sverige – myndigheter, politiker, läkare och forskare (inte minst) och det hette också gärna att svenskarna ännu inte var mogna att leva med människor som såg annorlunda ut och kanske särskilt inte i sina egna hem (d v s med adoptivbarn som såg annorlunda ut).

NY.jpg

65915643_10156555564465847_1810460892882534400_n.jpg

65921781_10156558650575847_224276015306768384_n.jpg

Palm.jpg

”Rasoptimisterna” såg tvärtom den fortfarande på 1960-talet relativt homogena befolkningssammansättningen i Sverige som ett stort problem som hämmade svenskarna i att utveckla ett mer ”internationellt sinnelag” (som det hette) och att det inte fanns något värde alls i att ”evigt söka hålla den egna befolkningen liljevit” som någon uttryckte det och fortsätta se till att det ”enbart finns vita barn i Sverige” som någon annan sade.

”Rasoptimisterna” menade att de icke-vita adoptivbarnen skulle kunna ”användas” för att ”vänja” den vita majoritetsbefolkningen vid att människor som såg annorlunda ut till kroppen också med tiden kunde vara och bli (kulturella) svenskar och de menade också att det fortfarande på 1960-talet relativt ingrodda rastänkandet bland den vita majoritetsbefolkningen var ett problem och att målet måste vara att få svenskarna att sluta tänka i termer av ras (”denna vidskepelse” som någon beskrev rastänkandet) och på sikt få svenskarna att utveckla en ”fullständig färgblindhet”.

66180716_10156558650480847_972155475103580160_n.jpg

65532929_10156558650545847_7303484306507169792_n.jpg

nutt.jpg

En av de ledande ”rasoptimisterna” var Vilhelm Mobergs dotter Eva Moberg som visserligen höll med om att icke-vita vuxna i Sverige som inte var adopterade ibland utsattes för rätt så hårda ”rastrakasserier” som det kallades på 1960-talet och därför menade hon att det bästa sättet att bekämpa rastänkandet, som i grund och botten ansågs bottna i att svenskarna hade internaliserat idén att de var vitast och mest s k rasrenast av alla vita på jorden, var att just vänja svenskarna vid att komma nära icke-vita människor i form av just icke-vita adoptivbarn.

65795894_10156558650470847_5778493044928020480_n.jpg

Intressant nog så varnade Moberg också profetiskt för att Sverige en dag skulle kunna hamna i en situation där icke-vita rasminoriteter mer eller mindre skulle komma att sammanfalla med fattigdom och marginalisering och vilket ju tyvärr får sägas vara fallet idag.

 

Om Institutets för framtidsstudier nya rapport ”Med migranternas röst. Den subjektiva integrationen”

Idag publicerades Institutets för framtidsstudier rapport ”Med migranternas röst. Den subjektiva integrationen” som har World Values Surveys Bi Puranen som huvudförfattare och som bygger på enkäter från och intervjuer med sammanlagt 6516 utomeuropeiska invandrare som är bosatta i 54 olika kommuner i landet och denna studie bör vara den allra mest omfattande hittills som enbart studerar landets invånare med utomeuropeisk bakgrund och det är alldeles uppenbart att de idag så omhuldade s k svenska värderingarna ”vinner i längden”:
SJÄLV.jpg
 
”Analysen visar att huvuddelen av de dryga 6 500 personer som deltagit känner sig hemma i Sverige (57 %), trivs där de bor (55 %) och vill bo kvar i sin kommun (59 %). De känner samhörighet både med sitt ursprungsland och med Sverige (1=ursprungsland, 10=Sverige, snitt 7,30). De flesta är stolta över att vara svenskar (72 %), samtidigt som de också är stolta över att komma från sina hemländer (77 %). De har en positiv uppfattning av hur det har blivit sedan de kom till Sverige jämfört med hur de hade det i hemlandet. Denna förbättring gäller ekonomiska villkor, boende, hälso- och sjukvård, sport och deltagande i föreningar. De upplever också att de har fått bättre utbildningsmöjligheter och att de har mer yttrandefriheten än i hemlandet. De säger att de har mer frihet att göra sina egna livsval och att de har större möjligheter att göra sin röst hörd (att rösta, påverka och uttrycka sin åsikt). Däremot lever verkligheten inte upp till förväntningarna när det gäller arbete.
TOLE.jpg
 
Kontakten med den egna etniska gruppen är också god. De har möjlighet att praktisera sin religion, att lära sig det svenska språket samt att lära sig om de lagar och regler som gäller i Sverige. Däremot skiljer de sig kraftigt från majoritetsbefolkningen vad gäller tolerans för homosexualitet, synen på sex före äktenskap liksom synen på skilsmässor, aborter och prostitution. En majoritet av såväl kvinnor som män är för jämställdhet, men många anser också att kvinnors jämställdhet har gått för långt i Sverige. Hela 65 % anser att det helt eller delvis är sant att det är mannens ansvar att försörja familjen. En tredjedel anser att invandringen till Sverige borde minska. De allra flesta är teknikpositiva. En majoritet använder internet och sociala medier dagligen och de ser framtiden an med positiva förtecken.
Frih.jpg
 
Med hjälp av kulturkartan har vi kunnat analysera skillnader i hur migranter från Irak, Iran och Turkiet svarar jämfört med befolkningen som bor i dessa länder. När det gäller de frihetliga värderingarna, är skillnaderna mellan ursprungsländernas och migranternas värderingar stora. När vi tar hänsyn till antalet år respondenterna har tillbringat i Sverige, kan vi konstatera att just dessa värderingar förändrats i relativt hög grad.
PATR.jpg
 
Resultaten från regressionsanalyserna visar att lågutbildade känner sig mer hemma än högutbildade, äldre mer än yngre och män mer än kvinnor. En preliminär tolkning är att första generationens migranter jämför sin nuvarande situation med ursprungslandets villkor. Om man då är lågutbildad och/eller äldre, har man i allmänhet upplevt en väsentlig förbättring i livsvillkor. För männen har också ett tungt ansvar för familjens försörjning övertagits av ett fungerande välfärdssystem. För kvinnorna är däremot förändringarna inte lika stora; de har fortsatt stort ansvar för hushåll och barn. Antalet barn gör det också svårare att samtidigt delta i arbetslivet.”
Opinion.jpg

Den senaste SOM-undersökningen indikerar att den politiska GAL-TAN-polariseringen fortsätter att öka

Diverse figurer och citat vilka är ”saxade” från den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet som bl a bygger på enkätundersökningar som sammantaget innefattar 10 000-tals informanter:
politikomr.jpg
 
Den senaste SOM-undersökningen visar bl a att 25% av landets invånare anser att SD har den allra bästa migrations- och integrationspolitiken oavsett vilket parti de själva röstar på (d v s oavsett om de själva röstar SD eller ej), att 53% av invånarna vill ta emot färre flyktingar samt att ”GAL-TAN:iseringen” av den svenska politiken har resulterat i att SD nu åtminstone har en viss ”chans på” L efter Nyamko Sabunis tillträdde som L:s nya partiledare – i alla fall mot bakgrund av att uppemot 25% av L:s väljare numera självidentifierar sig som konservativa.
IDEOL 2.jpg
IDEOL.jpg
mottagande 1.jpg
mottaggande.jpg
SOM-undersökningen indikerar också att synen på flyktingmottagningen i det närmaste har ”omvandlat” vissa partiers väljarkårer vilka nästan verkar ha bytts ut under de senaste 20 åren:
 
”SD:s sympatisörer har inte modifierat sin syn på flyktingmottagning under de tio år partiet har haft en central plats i det svenska partisystemet. Ändrat sig har dock Kristdemokraterna gjort. År 2008 var KD tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de tre minst restriktiva partierna sett till sympatisörerna, men år 2018 är partiets sympatisörer (tillsammans med Moderaterna) de näst mest restriktiva. Endast Sverigedemokraterna är mer negativa till att ta emot flyktingar. På samma tydliga sätt har Centerpartiets sympatisörer förändrats. År 1998 var C-sympatisörerna näst mest restriktiva till flyktingmottagning med 50 procent som önskade färre flyktingar, men år 2018 är partiets profil en helt annan; Centerpartiets sympatisörer tillhör tillsammans med Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer de minst restriktiva med 28 procent som önskar färre flyktingar.”
 
Vidare visar den senaste SOM-undersökningen tyvärr att inställningen till islam (och därmed antagligen också till svenska muslimer) är rätt så rejält negativ numera:
TRO.jpg
 
”Personer med en positiv – eller snarare mindre negativ – inställning finns i högre grad bland yngre än bland äldre och bland högutbildade mer än bland lågutbildade. Var femte svarsperson bland de högutbildade ser 2018 positivt på islam; andelen är nästan på samma nivå bland personer under trettio år. Kvinnor är något mer positivt inställda än män. Den negativa inställningen till islam är särskilt stark hos lågutbildade, bland män och på landsbygden, där andelen negativa är över 60 procent och har ökat betydligt mellan 2005 och 2018. Under samma period har inställningen till islam blivit något mindre negativ bland de yngsta och bland storstadsbor.”
 
(…)
 
”Inställningen till Islam är överlag negativ. De något mindre negativa finns bland sympatisörer med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En svag tendens är att sympatisörer med partier vänster om mitten över tid blivit mindre negativa till islam. Mot bakgrund av samhällsdebatten är det inte oväntat att finna de mest negativa till islam bland Sverigedemokraternas sympatisörer där över 80 procent är negativt inställda. Den ökade negativa inställningen bland Sverigedemokraterna är ett annat uttryck för politiseringen av synen på islam. Näst högst andel negativa till islam finns bland sympatisörerna till Moderaterna och Kristdemokraterna (63 respektive 59 procent). En konsekvens av de skilda tendenserna mellan väster- och högersympatisörer är att synen på islam kännetecknas av en ökad politisk polarisering.”
TRO2.jpg
 
Slutligen visar SOM-undersökningen att de senaste 20 årens högervridning av den svenska politiken (och av det s k svenska folket) handlar om en s k ”GAL-TAN:isering” av politiken snarare än om en klassisk högervridning av 1900-talssnitt, d v s utifrån hårdnande klasskonflikter och mot bakgrund av olika polariserande synsätt på den ekonomiska politiken.
GAL-TAN.jpg
 
SOM-undersökningen konstaterar nämligen att de senaste två decenniernas högervridning och högersväng i den svenska politiken inte handlar om en pro-nyliberalism utan om en förändrad syn på invandringen (och sannolikt också på invandrarna):
 
Andelen invånare som är positiva till en nyliberal marknadsekonomisk politik minskar över tid medan andelen invånare som är negativa till invandringen (och sannolikt till den utomeuropeiska invandringen) ökar och det är de sistnämnda som då har gått åt höger.
 
Det s k svenska folket blir helt enkelt överlag allt mer negativt inställd till en nyliberal ekonomisk politik liksom allt mer negativ till utomeuropéerna för att tala klarspråk och därmed går det att påstå att den tilltagande högervridningen av svensk politik inte handlar om den ekonomiska politiken (eller om att det s k svenska folket har fått det sämre privatekonomiskt sett) utan om migrationspolitiken:
 
”Bilden av att väljarkollektivet de senaste åren tagit en högersväng framträder också i de årliga SOM-undersökningarna, där människor i allt högre utsträckning placerat sig själva till höger på den politiska kartan. Denna utveckling hör delvis samman med migrationspolitiska uppfattningar i olika yrkesgrupper. Migrationskritiker inom samtliga yrkesgrupper drar förhållandevis mer åt höger när de skattar sig själva ideologiskt, i jämförelse med sina icke-kritiska yrkesgruppsgelikar, som drar förhållandevis mer åt vänster.”
 
(…)
 
Samtidigt har alla grupper också blivit mindre positiva till marknadsekonomisk högerpolicy. Vi konstaterar därför att den observerade högervinden inte är någon högervind i ekonomisk bemärkelse. Tvärtom är en av de starkaste slutsatserna i det här kapitlet att svenska löntagare blir allt mer negativt inställda till högerekonomisk politik. Högervindarna kan snarare anas vara värderingskulturella vindar, i kapitlet illustrerat av migrationskritik.”
 
Så vilka är då de invånare i landet som har blivit alltmer negativt inställda till utomeuropeisk invandring och till utomeuropéerna uppdelade på klass och olika yrkeskategorier?:
 
”Som framgår av figur 1 har andelen migrationskritiker varierat från år till år i de olika grupperna. Oavsett jämförelseår har den största andelen kritiker dock funnits bland produktionsarbetare, medan den lägsta andelen funnits bland sociokulturella tjänstemän. I gruppen produktionsarbetare var andelen kritiker 60 procent 1998, att jämföra med 70 procent 2018, och bland sociokulturella tjänstemän var motsvarande andel 26 respektive 34 procent.”
 
(…)
 
”När samtliga yrkesgrupper granskas, kan noteras att andelen migrationskritiker framför allt har ökat bland produktionsarbetare, kontorsarbetare, chefer/administratörer samt sociokulturella tjänstemän, medan tekniker och service- och omsorgsarbetare ligger på i stort sett samma nivå 2018 som 1998.”
FIGUR.jpg
 
Sammantaget tyder den senaste SOM-undersökningen därmed tyvärr på att den politiska polariseringen bara kommer att fortsätta att öka framöver samt att frågor som rör flyktingmottagandet, migrations- och integrationspolitiken, miljonprogramsområden, muslimer och utomeuropéer kommer att fortsätta att vara de stora ”vattendelande” (värderings)frågorna i svensk politik och bland det s k svenska folket.
LEV.jpg

De senaste årens eskalerande klassklyftor handlar de facto om ökande skillnader mellan majoritetsinvånarna och invånarna med utomeuropeisk bakgrund

SCB har idag publicerat en rapport som visar att både inkomstskillnaderna och den andel av befolkningen som uppvisar en låg ekonomisk standard bara fortsätter att öka i dagens Sverige.
 
I praktiken handlar det om skillnaderna mellan majoritetsinvånarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, d v s de senaste årens eskalerande klassklyftor vad gäller inkomster och förmögenheter och skillnader i materiell och ekonomisk standard är de facto en fråga om att invånarna med utomeuropeisk bakgrund hela tiden sackar efter och hamnar på efterkälken medan majoritetsinvånarna omvänt hela tiden bara får det bättre och bättre och särskilt gäller det under de senaste årens exceptionella högkonjunktur som ju fortfarande håller i sig.
 
de utrikes födda invånarnas materiella och ekonomiska standard i förhållande till de inrikes födda invånarnas ekonomiska standard:
1991: 90%
2000: 83%
2017: 77%
 
Tyvärr är ovanstående skillnader än mer extrema bland barn och ungdomar: De utrikes födda barnen uppnådde år 2017 endast 60% av de inrikes födda barnens materiella och ekonomiska standard. Och tyvärr är de allra flesta av de inrikes födda barnen som lever med en låg materiell och ekonomisk standard s k ”andrageneration:are”: Hela 71% av samtliga inrikes födda barn som lever med den allra lägsta materiella och ekonomiska standarden i landet är s k ”andrageneration:are”.
 
Med andra ord växer mycket höga andelar av landets invandrarbarn och s k ”andragenerationsbarn” upp med en låg eller t o m en mycket låg materiell och ekonomisk standard medan omvänt de allra flesta av de majoritetssvenska barnen växer upp som ”icke-fattiga” och i de flesta fall med en hög eller t o m en mycket hög materiell och ekonomisk standard.
 
Dessa mycket höga skillnader, som dessutom tyvärr också ökar, bådar verkligen inte gott inför framtiden, d v s landets barn och ungdomar med majoritetsbakgrund respektive med utomeuropeisk bakgrund växer helt enkelt just nu upp i det närmaste i skilda världar vad gäller materiell och ekonomisk standard och tyvärr så växer de också upp på olika platser och i olika bostadstyper, d v s de mycket stora ekonomiska skillnaderna är också kombinerade med en mycket utpräglad boendesegregation och med mycket stora skillnader vad gäller boyta och bostadsform.
 
Dessutom framgår det vidare att de som uppvisar den allra lägsta inkomsten i Sverige är de invånare som är födda i Afrika och Asien vilka sammantaget endast nådde upp till cirka 50% av de inrikes föddas medianinkomst år 2017 då många av dem saknar en fast heltidsanställning, är deltidsanställda, projektanställda, procentanställda, ingår i olika arbetsmarknadsåtgärder eller är beroende av bidrag av olika slag.
 
De invånare i landet som är födda i Afrika och Asien uppvisar även den allra lägsta ekonomiska standarden i Sverige: År 2017 nådde födda i Afrika och Asien endast upp till 61% respektive 69% av de inrikes föddas ekonomiska standard och vilket är en minskning sedan 1990-talet då personer födda i Afrika och Asien nådde upp till cirka 75% av de inrikes föddas ekonomiska standard (d v s det var illa redan på 90-talet men det är ”sju resor värre” idag).
 
Överlag löper de utrikes födda en tre gånger högre risk än de inrikes födda att uppvisa en låg ekonomisk standard och/eller en låg inkomst och allra störst risk löper de som är födda i Afrika och Asien och inte minst gäller det de som lever med en varaktigt låg ekonomisk standard, d v s deras ekonomiska situation förbättras inte över tid, d v s de fortsätter att vara fattiga eller t o m mycket fattiga i år efter år:
 
inrikes födda som lever med en låg materiell och ekonomisk standard: 10% (de allra flesta av dem är s k ”andrageneration:are” eller så är de studenter)
födda i Asien som lever med en låg materiell och ekonomisk standard: 37%
födda i Afrika som lever med en låg materiell och ekonomisk standard: 42%
 
inrikes födda som lever med en varaktigt låg materiell och ekonomisk standard: 8% (de allra flesta av dem är s k ”andrageneration:are”)
födda i Asien som lever med en varaktigt låg materiell och ekonomisk standard: 25%
födda i Afrika som lever med en varaktigt låg materiell och ekonomisk standard: 33%
SCB.jpg
 
Dessutom föreligger mycket stora skillnader vad gäller hur invånarna i landet bor och lever och hur de växer upp i de fall då de är barn och ungdomar.
 
Överlag äger de allra flesta av majoritetsinvånarna idag sin bostad på ett eller annat sätt och de bor också rymligt eller t o m mycket stort medan de allra flesta av invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund bor i hyresrätt och de bor också trångt eller t o m mycket trångt.
 
samtliga majoritetsinvånare som bor i en villa: 60%
samtliga majoritetsinvånare som bor i en hyresrätt: 21%
majoritetsinvånare som är 0-20 år gamla och som bor, lever och växer upp i en villa: 70%
majoritetsinvånare som är 0-20 år gamla och som bor, lever och växer upp i en hyresrätt: 17%
 
samtliga invånare med utländsk bakgrund som bor i en villa: 27% (med utomeuropeisk bakgrund: ca 15-20%)
samtliga invånare med utländsk bakgrund som bor i en hyresrätt: 49% (med utomeuropeisk bakgrund: ca 60-65%)
samtliga invånare med utländsk bakgrund som är 0-20 år gamla och som bor, lever och växer upp i en villa: 25% (med utomeuropeisk bakgrund: ca 20% och varav de allra flesta är s k ”andrageneration:are”)
samtliga invånare med utländsk bakgrund som är 0-20 år gamla och som bor, lever och växer upp i en hyresrätt: 60% (med utomeuropeisk bakgrund: ca 70% och varav de allra flesta är s k ”andrageneration:are”)
 
Hela 60% av alla majoritetsinvånare bor idag i en villa som de själva äger på ett eller annat sätt jämfört med 27% av invånarna som har utländsk bakgrund och bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund är denna siffra lägre än så. De allra flesta invånare med utländsk bakgrund som bor i en villa har nordisk eller europeisk bakgrund. Det kan därför vara så att endast kring 15-20% av alla invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund bor i en villa och många som gör det lever i en s k intimrelation med en majoritetsinvånare.
 
Omvänt bor idag endast 21% av alla majoritetsinvånare i en hyresrätt att jämföra med 49% av invånarna som har utländsk bakgrund och bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund är denna siffra högre än så. Det kan därför vara så att en bra bit över 60% av alla invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund bor i en hyresrätt.
 
Tyvärr är dessa skillnader än högre bland barn, ungdomar och unga vuxna: Hela 70% av alla majoritetsinvånare som är mellan 0-20 år gamla bor, lever och växer upp i en villa jämfört med 25% av invånarna som har utländsk bakgrund och bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund är denna siffra lägre än så. Det kan därför vara så att under 20% av alla invånare i landet som är mellan 0-20 år gamla och som har utomeuropeisk bakgrund, och varav de allra flesta är s k ”andrageneration:are”, bor, lever och växer upp i en villa.
 
Omvänt bor idag endast 17% av alla majoritetsinvånare som är mellan 0-20 år gamla i en hyresrätt att jämföra med hela 60% av invånarna om har utländsk bakgrund och bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund är denna siffra högre än så. Det kan därför vara så att hela 70% av alla invånare i landet som är mellan 0-20 år gamla och som har utomeuropeisk bakgrund, och varav de allra flesta är s k ”andrageneration:are”, bor, lever och växer upp i en hyresrätt.