Category: icke-vita

En statistisk översikt över den svenska minoritetslitteraturen

Den svenska minoritetslitteraturen definierad utifrån samtliga författare som har publicerat sig på svenska och som har någon form av bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika, Karibien och Oceanien samt i sydöstra Europa och i f d Jugoslavien: ca 500 titlar
 
genrer och kategorier:
romaner och självbiografier: 180
diktsamlingar och dikter: 100
antologier: 80
reportageböcker, essäer och artikelsamlingar: 63
kokböcker, handböcker och guider: 24
novellsamlingar och noveller: 8
pjässamlingar och pjäser: 8
barn- och ungdomsböcker: 5
fotoböcker och seriealbum: 4
 
invandrar- och minoritetskategorier:
adopterade: 87 (fr a från Asien)
afghaner: 1
afrosvenskar: 59 (fr a blandade)
araber: 28 (fr a från Irak)
assyrier, syrianer, mandéer och maroniter: 19 (fr a syrianer)
blandade: 89 (fr a afrosvenskar)
greker: 19
iranier: 74
f d Jugoslavien och sydöstra Europa: 19 (fr a bosnier)
kurder: 29 (fr a från Turkiet)
latinamerikaner: 59 (fr a chilenare)
maorier: 1
sydasiater: 28 (fr a blandade)
turkar: 5
öst- och sydostasiater: 67 (fr a adopterade)
 
årlig utgivning
1969-79 (11)
1980 (1)
1981 (1)
1982 (2)
1983 (0)
1984 (3)
1985 (2)
1986 (0)
1987 (2)
1988 (5)
1989 (3)
1990 (3)
1991 (3)
1992 (2)
1993 (5)
1994 (6)
1995 (6)
1996 (7)
1997 (7)
1998 (8)
1999 (7)
2000 (8)
2001 (11)
2002 (12)
2003 (18)
2004 (17)
2005 (17)
2006 (19)
2007 (9)
2008 (18)
2009 (13)
2010 (16)
2011 (25)
2012 (25)
2013 (18)
2014 (35)
2015 (28)
2016 (37)
2017 (36)

Om landets folkvalda politiker med utomeuropeisk bakgrund

Det totala antalet folkvalda politiker i samtliga genom fria och allmänna val politiskt tillsatta församlingar (OBS: exkluderande kyrkovalet) som hade någon form av utomvästerländsk bakgrund (d v s i Afrika, Asien och Latinamerika) mellan 2006-10 och mellan 2010-14 (d v s under två mandatperioder och i samtliga kommuner och landsting samt i riksdagen och oavsett vilket parti de representerade):
 
födda i Afrika: 103
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Afrika: 16 (OBS: de allra flesta var blandade och oftast hade de en far född i Afrika och en mor född i Sverige)
 
födda i Asien (inklusive i Mellanöstern/Västasien): 372
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Asien (inklusive i Mellanöstern/Västasien): 71 (OBS: många var blandade och oftast hade de en far född i Asien inklusive i Mellanöstern/Västasien och en mor född i Sverige)
 
födda i Latinamerika: 88
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Latinamerika: 14 (OBS: de flesta var blandade och oftast hade de en far född i Latinamerika och en mor född i Sverige)
 
Ovanstående folkvalda politiker med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund utmärkte sig genom att uppvisa den allra högsta utbildningsnivån (hela 57% av dem hade en högskoleutbildning och vilket indikerar att det är svårt för utomeuropéerna att bli politiker utan att ha en högskoleutbildning) och en relativt låg medelålder (66% var mellan 18-49 år gamla) och en hög andel var kvinnor (över 42%) jämfört med de majoritetssvenska folkvalda politikerna mellan 2006-10 respektive mellan 2010-14.
 
Slutligen var de folkvalda politikerna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund kraftigt underrepresenterade överhuvudtaget liksom som s k toppkandidater och som oppositionsledare, kommunstyrelseledamöter, landstingsråd o s v (d v s på de högre maktpositionerna i politiken) och som grupp uppvisade de också en hög genomströmning, d v s en hög andel satt bara under en mandatperiod och ställde bara upp en enda gång (och vilket indikerar att det är svårt för utomeuropéerna att upprätthålla en politisk karriär över en längre tid).
 
Inför 2018 års (tre) val så är andelen utomeuropéer som har rösträtt (tyvärr kommer högst sannolikt en mycket hög andel av dem att inte rösta överhuvudtaget) större än någonsin tidigare sedan (den parlamentariska) demokratin infördes i Sverige för 100 år sedan men det mesta tyder på att ovanstående tendenser kommer att kvarstå, d v s en kraftig underrepresentation ”rakt av” samt en generellt låg rankning på kandidatlistorna/valsedlarna och efter de tre valen en sannolikt låg representation på (en högre) maktnivå.

Varför finns det ännu inte en större icke-vit svensk bourgeoisie som kan reproducera sig själv?

Framåt årsskiftet så kastar sig alla vi som är besatta av landets elit och överklass och rika och förmögna höginkomsttagare och oftast även högutbildade övre skikt som nog många oftast även upplever och uppfattar som s k framgångsrika och s k lyckade (och även s k lyckliga) över Taxeringskalendern såsom den numera publiceras i form av namnlistor i landets tidningar och de av oss som samtidigt är fixerade vid ras, minoriteter och det nya Sverige söker med ljus och lykta efter utomeuropéer i namnlistorna i jakten på en icke-vit svensk bourgeoisie men varje år blir vi tyvärr lika besvikna:
26540302_10155314762360847_2141170232_o.jpg
 
De senaste namnlistorna som listar tio-i-toppen bland alla som tjänar över en miljon kronor visar tyvärr att även i utpräglade s k ”b-l-e-kommuner” som Botkyrka, Huddinge, Haninge och Södertälje så lyser utomeuropéerna med sin frånvaro och det är endast i vissa församlingar och stadsdelar i Stockholms stad som enstaka av dem dyker upp (i Skärholmen respektive i Spånga-Kista) och som alltid kring årsskiftet så undrar vi (”vi” = alla vi som är 1, biologistiskt besatta av socialgrupp ett 2, statistiskt besatta av utomeuropéerna) var alla rika latinamerikaner, kineser, indier, araber och afrikaner är, d v s varför finns de ännu inte i Sverige i några större mängder?
26512924_10155314762365847_695573043_o.jpg
 
Fram tills idag har Sverige tyvärr utmärkt sig som det västland där det kanske är allra svårast för utomeuropéerna att just bli rika och förmögna och s k framgångsrika och lyckade (och s k lyckliga) höginkomsttagare mot bakgrund av hur stor andelen utomeuropéer är i den svenska totalbefolkningen: I jämförbara länder som USA, Storbritannien, Australien, Kanada, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Schweiz (d v s de västländer som idag är på Sveriges nivå vad gäller minoritetspopulationsandelar) så finns det trots allt idag en icke-vit elit och överklass som numera är ikapp det infödda vita övre skiktet vad gäller inkomst- och förmögenhetsnivåer (även om det totala antalet superrika icke-vita i t ex USA, Storbritannien och Frankrike naturligtvis inte ska överdrivas) men i Sverige har det av antagligen flera anledningar tagit längre tid innan även vi får en icke-vit bourgeoisie som kan reproducera sig själv, d v s som utmärks av s k endogama s k intimrelationer (d v s som blir tillsammans med och får barn med varandra och inte bara med vita partners, vilket i hög grad är fallet just i Sverige vad gäller socialgrupp ett-icke-vita).
 
Tyvärr har inte ”Vem är det” givits ut på över tio år men den senaste och antagligen sista upplagan (som jag så klart äger ett ex av och ofta slår i för att utröna vem som är barn till vem och vem som är tillsammans med vem o s v) av ”Vem är det” (från 2007) innehöll då endast ett 30-tal (SIC!) utomeuropéer bland de närmare 9000 elitsvenskar som listades i boken och vilket tyvärr säger någonting om det socioekonomiska tillståndet bland landets utomeuropéer, d v s det går inte särskilt bra för utomeuropéerna just i Sverige i materiella mått mätt (OBS: naturligtvis är det inte ett självändamål i sig att som utomeuropé i Sverige vara eller bli s k rik och s k förmögen och s k lyckad och s k lycklig och alla 100 000-tals fattiga, bidragsberoende och arbetslösa utomeuropéer måste inte vara olyckliga i sig bara för det).
 
Sedan är jag självklart väl medveten om att en stor andel av landets majoritetssvenska höginkomsttagare som dyker upp i namnlistorna har utomeuropeiska adoptivbarn liksom icke-vita partners och blandade barn med dessa men tyvärr så innebär inte det per automatik att deras adopterade och blandade barn kommer att lyckas reproducera sina föräldrars rikedom och s k framgång och s k lycka utan tvärtom så finns det statistiska indikationer som visar att detta sällan äger rum samtidigt som de vita icke-adopterade och icke-blandade höginkomsttagarbarnen oftast lyckas reproducera sina föräldrars status. Slutligen så är jag också väl medveten om att det absolut finns en del utomeuropeiska ”andrageneration:are” i flera miljonprogramsområden som tjänar över en miljon per år och vilka inte dyker upp i namnlistorna då deras inkomster ej är taxerade (d v s de hamnar aldrig i Taxeringskalendern överhuvudtaget).
 
Så frågan är nu hur lång tid det egentligen ska ta innan en större icke-vit svensk bourgeoisie som kan reproducera sig själv växer fram och tar sina första försiktiga steg?

Utomeuropéerna är fortsatt kraftigt underrepresenterade inom kultursektorn medan de vita engelsktalande bosättarättlingarna, nordborna och västeuropéerna är överrepresenterade

Myndigheten för kulturanalys har idag publicerat en ny rapport som undersöker representationen av invånare med utländsk bakgrund inom den statligt finansierade kultursektorn och såsom den har förändrats över tid mellan 2000-2015 (d v s de färskaste siffrorna härrör från 2015) och i rapporten ingår totalt 125 kulturverksamheter och kulturinstitutioner (teatrar, museer, orkestrar, bibliotek, myndigheter, institut, stiftelser o s v) och 10 406 anställda.
UE totalt.jpg
 
Rapporten visar att mellan 2000-2015 har andelen anställda med utländsk bakgrund ökat i absoluta tal men då andelen invånare med utländsk bakgrund har ökat i befolkningen i stort under denna tidsperiod så handlar det om en försämrad representation i proportionella tal – d v s kort och gott så ser det inte särskilt bra ut. År 2015 hade över 25% av alla invånare i åldrarna 20-64 år utländsk bakgrund och varav 52% hade bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika sammantaget och 3,8% var födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s den s k ”andra generationen”).
 
Totalt sett hade 15,2% av alla anställda inom den statligt finansierade kultursektorn utländsk bakgrund år 2015 och vilket främst beror på den höga procentandelen vid kulturverksamheter som har inriktning på scenkonst, musik, opera och dans (ca 20%) medan andelen var lägre vid exempelvis museerna (ca 10-15%). Generellt har de nationella institutionerna en högre andel anställda med utländsk bakgrund än de regionala institutionerna. Samtidigt är den s k ”andra generationen” underrepresenterad och vilket är oroväckande – 2,7% av alla anställda inom kultursektorn tillhörde den s k ”andra generationen” år 2015 samtidigt som denna grupp utgjorde 3,8% av befolkningen mellan 20-64 år.
UE.jpg
 
Vidare är underrepresentationen av anställda med utländsk bakgrund kraftig bland kultursektorns chefer – endast 10% av cheferna hade utländsk bakgrund år 2015 – medan den ser bättre ut bland de konstnärliga yrkena där 20% hade utländsk bakgrund.
 
De anställda med utländsk bakgrund som har bakgrund i Västeuropa och i engelsktalande länder som Storbritannien, USA och Australien är slutligen kraftigt överrepresenterade medan de som har bakgrund i Asien, Afrika och Latinamerika omvänt är kraftigt underrepresenterade jämfört med hur det ser ut i befolkningen i stort.

40% av landets s k blandbarn och andragenerationsbarn växer just nu upp med fattiga föräldrar att jämföra med 7% av alla majoritetssvenska barn

Att vara fattig och ha en mycket låg ekonomisk och materiell standard, och vilket i Sverige innebär att ha en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet (d v s att helt enkelt tjäna under 11 000 kronor per månad innan skatt), är mycket vanligare bland utrikes födda än bland inrikes födda i dagens Sverige. Denna skillnad har tyvärr även ökat kraftigt sedan 1990-talet och just nu blir tyvärr allt fler invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund allt fattigare trots att Sverige fortfarande är ett av världens rikaste länder.
Kraftig-ökning-av-andelen-med-låg-ekonomisk-standard-bland-utrikes-födda.png
 
Under 1990-talskrisen var 10% av de utrikes födda i Sverige fattiga men år 2000 hade denna procentsiffra ökat till 15% och år 2015 handlade det om otroliga 28% och idag är möjligen tyvärr uppemot en tredjedel av samtliga utrikes födda fattiga och bland dem som är födda i Afrika och Asien så var osannolika 45% respektive 37% fattiga 2015 trots den rådande högkonjunkturen (och idag är dessa siffror tyvärr antagligen ännu högre än så).
 
Bland de inrikes födda var 6% fattiga på 1990-talet och år 2015 hade denna siffra ökat till 11% men en majoritet av de inrikes födda som är fattiga är tyvärr s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund andelen fattiga majoritetssvenskar är idag nere på kring 6% och varav en majoritet är kvinnliga pensionärer eller ensamstående mödrar.
 
Tyvärr är Sverige ett av de länder i Europa där den allra högsta andelen utrikes födda är fattiga och Sverige är vidare det land i Europa där skillnaden utan konkurrens är som allra störst mellan inrikes födda och utrikes födda när det gäller ekonomisk och materiell standard: Fler majoritetssvenskar än någonsin tidigare är just nu icke-fattiga eller t o m rika (och en försvarlig andel av samtliga majoritetssvenskar är numera miljonärer eller t o m mångmiljonärer och ett växande antal är t o m miljardärer) medan fler invånare med utomeuropeisk bakgrund än någonsin tidigare är fattiga och utomeuropéerna är även fattigare i Sverige än i andra europeiska länder och tyvärr blir de dessutom allt fattigare för varje år som går.
 
Även om många utrikes födda är fattiga även i andra europeiska länder så är andelen fattiga utrikes födda mycket lägre även i s k genomrasistiska länder som Polen, Tjeckien och Ungern. I Sverige är det 2,5 gånger eller 150% vanligare att utrikes födda har en mycket låg ekonomisk och materiell standard än att inrikes födda har det jämfört med Europagenomsnittet på 70% (och vilket är illa nog).
 
Bland landets samtliga barnhushåll (d v s alla s k bostadsenheter där det bor någon som är under 18 år) så lever vidare numera över 40% av alla barn som har en eller två utrikes födda föräldrar (d v s samtliga av landets s k blandbarn och s k andragenerationsbarn) med fattiga föräldrar medan 7% av alla majoritetssvenska barn lever med fattiga föräldrar. Denna skillnad är tyvärr och återigen utan konkurrens den allra högsta i Europa, d v s det finns inget annat europeiskt land (och troligen inget annat västland) där de s k blandbarnen och de s k andragenerationsbarnen är så fattiga som just i Sverige i relation till hur icke-fattiga (och i många fall rika) de majoritetssvenska barnen är (det handlar om en skillnad på osannolika 600%) och bland blandbarnen och andragenerationsbarnen med utomeuropeisk bakgrund är andelen fattiga tyvärr just nu skyhög. Den enda gruppen barn med utomeuropeisk bakgrund som inte växer upp med fattiga föräldrar är barn som är födda i Kina och vilket beror på att nästan 66% eller två tredjedelar av denna grupp är utlandsadopterade och har majoritetssvenska föräldrar som är icke-fattiga och vilka oftast också rika.
och-bland-barn-är-skillnaden-störst-i-Sverige.jpg
 
OBS: Sedan betyder inte detta att alla fattiga invånare med utomeuropeisk bakgrund måste må dåligt och inte heller måste alla majoritetssvenskar som är rika nödvändigtvis må bra och landets 100 000-tals invandrarbarn, blandbarn och andragenerationsbarn med utomeuropeisk bakgrund som växer upp med fattiga föräldrar behöver inte alltid ens förstå att de är fattiga och inte heller förstår alltid alla majoritetssvenska barn som växer upp med föräldrar som är miljonärer att de är rika.

Om Sverige som Tredje världens vita moder än en gång

Den svenska antirasistiska ikonografin som högt och ljudligt och med buller och bång (d v s det är verkligen ingen hejd på den svenska antirasistiska stoltheten och självgodheten) kommunicerar och säger att Sverige och svenskarna är Tredje världens och alla icke-vita människors allra närmaste och kanske t o m enda vän och beskyddare i västvärlden (och därmed i världen eftersom Väst fortfarande är den dominerande ”civilisationen”) är alldeles uppenbarligen vid strålande vigör och ”still going strong” att döma av det senaste omslaget (d v s decembernumret) till SJ:s tidskrift Kupé och ironiskt nog så säger Carola ”Främling, vad döljer du för mig?” Häggkvist i intervjun att ”jag har ofta lägre trösklar gentemot främlingar än de har mot mig” (och passande nog så är det vit klädkod som gäller).
Kupé dec 2017.jpg
 
Svenskarna har då adopterat ojämförligt flest barn från de gamla kolonierna i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien per capita och Sverige har också tagit emot allra flest invandrare (i form av adopterade, flyktingar, anhörig- och kärleksinvandrare o s v) från de gamla kolonierna i förhållande till sin folkmängd jämfört med alla andra västländer och detta demografiska faktum går tillbaka till 1960-talet då Sverige som enda västland i världen (utanför det s k Östblocket) utvecklade en alldeles unik (antirasistisk) relation till Tredje världen och till icke-vita människor under en tid när Sverige också kom att formulera och konstruera den likaledes absolut unika svenska antirasismen som först idag börjar slå igenom i andra västländer och som stavas färgblindhet (d v s den färgblinda antirasismen som är en svensk ”uppfinning” som nu exporteras till övriga västvärlden), d v s svenskarna var både först med att utveckla en helt ny relation till människorna i de gamla kolonierna i Tredje världen som var anpassad till en ny postkolonial samtid där det mest rationella (för Sverige och svenskarna) efter den formella kolonialismens upphörande var att vara och att bli antirasist (i stället för de ”genomrasistiska” amerikanerna, britterna, fransmännen, belgarna, portugiserna, holländarna, italienarna o s v som inte fattade att det var det som gällde förrän flera decennier senare) liksom först med att utveckla den moderna antirasismen sådan vi känner den idag och därtill så har svenskarna proportionellt sett tagit in och tagit emot fler icke-vita människor än något annat västland.

Prins ”Harry” blir nu den tredje europeiske prinsen som gifter sig med en icke-vit kvinna

Igår eklaterades förlovningen mellan prins Henry av Huset Windsor (a.k.a. prins Harry) och den amerikanska skådespelerskan Meghan Markle som är s k mixed race (d v s blandad) och han blir sannolikt därmed den tredje europeiske s k blåblodige prinsen som gifter sig med en icke-vit kvinna och vilket väl får sägas vara ”snäppet över” att gifta sig med en vit kvinna eller en vit man ”av folket” (d v s såsom bl a vår svenska kronprinsessa och hennes syskon har gjort):
 
Unknown.jpeg
 
Borträknat alla europeiska prinsar som genom åren har fått s k u.ä./”bastard”-barn med icke-vita kvinnor så bör prins Joachim av Danmark, d v s greven av Monpezat, ha varit den förste som gifte sig med en kvinna som inte helt och hållet betraktas som vit i ett europeiskt sammanhang – 1995 gifte sig denne med Alexandra Manley från Hongkong som också hon är blandad (och som idag är grevinna av Frederiksborg och som jag själv f ö har träffat en gång). Näst på tur var därefter prins Nikolaus Maria av Liechtenstein som år 2000 gifte sig med Angela Brown från Panama som tillhör den afropanamanska minoriteten och som därmed kom att bli den första svarta europeiska prinsessan.
604e8c918672bd4f0254684cb3d50112--princess-alexandra-danish-royalty
STRANGER+THINGS-+INTERRACIAL+ROYAL+FAMILY+via+Swirl+Nation+Blog
Även de europeiska furstehusen postkolonialiseras och multirasialiseras m a o alltmer även om det är åtskilliga hundra prinsar och prinsessor kvar som ”står på tur”.