Category: icke-vita

Högskoleutbildade invandrare har svårare att få ett jobb som matchar deras utbildningsnivå i Stockholm jämfört med hur situationen ser ut i Malmö

En ny rapport från fackförbundet Unionen som undersöker situationen för samtliga högskoleutbildade flyktinginvandrare och flyktinganhöriginvandrare som fick uppehållstillstånd i Sverige 2000, 2005 och 2010 (och varav i stort sett alla är utomeuropéer) visar att det å ena sidan går betydligt bättre för högutbildade invandrare att få jobb men att det ändå tar många år även för dem att dels komma i arbete överhuvudtaget och att dels inneha ett arbete som matchar deras utbildningsnivå och detta samtidigt som den svenska högkonjunkturen går på högvarv och hela 75% av samtliga yrken numera är bristyrken och särskilt gäller det just SACO- och akademikeryrkena – d v s det saknas just nu 10 000-tals högutbildade att anställa samtidigt som 10 000-tals högutbildade utomeuropéer går utan arbete alternativt har ett arbete som de är överkvalificerade för och tyvärr går det allra sämst för de högutbildade invandrarna i Stockholm och huvudstadsregionen medan det går bäst för dem som bor i Malmö:
 
Stockholm:
högskoleutbildade inrikes födda som har ett arbete som kräver högskoleutbildning: 93%
högskoleutbildade invandrare som har ett arbete som kräver högskoleutbildning efter tio års vistelse i landet: 28%
 
Göteborg:
högskoleutbildade inrikes födda som har ett arbete som kräver högskoleutbildning: 92%
högskoleutbildade flyktinginvandrare som har ett arbete som kräver högskoleutbildning efter tio års vistelse i landet: 36%
 
Malmö:
högskoleutbildade inrikes födda som har ett arbete som kräver högskoleutbildning: 93%
högskoleutbildade flyktinginvandrare som har ett arbete som kräver högskoleutbildning efter tio års vistelse i landet: 42%
 
 
”Efter 15 år i Sverige har i snitt fyra av 10 flyktinginvandrare ett kvalificerat arbete som motsvarar personens utbildning.
 
– Detta i ett läge när arbetsmarknaden skriker efter kompetens. Siffrorna är på tok för dåliga. Det borde gå att hitta arbete som motsvarar utbildningsnivån i högre utsträckning, säger Henrik Ehrenberg.
 
Malmö är bäst på att ta tillvara på kompetens, där har en tredjedel av flyktinginvandrarna kvalificerade yrken efter fem år i landet. Stockholm däremot ligger under rikssnittet, med en femtedel i kvalificerade arbeten.
 
– Vi vet inte vad det beror på, men det är något som borde ligga i Stockholmregionens intresse att analysera. Varför verkar det fungera bättre i Malmö. Vad är det de gör som vi missar? Företagen i Stockholm borde också fråga sig om det finns en kompetensbank som de inte känner till eller kommer åt.”
 
(…)
 
”Att inte ta tillvara på befintlig kompetens får stora konsekvenser för den enskilde – men också för samhället, enligt Henrik Ehrenberg.
 
– Förutom att företagen missar en potentiell möjlighet att växa kommer enskilda personer att få ett sämre arbetsliv, troligen tjäna mindre pengar, vilket i sin tur innebär mindre skatteinkomster till statskassan. Det har varit en alltför negativ ton i diskussionen kring invandring och arbetskraft, för det finns massor med sektorer som behöver de här personerna. Fokus måste i stället ligga på vad som behöver göras för att de ska nå sin fulla potential.”

Ny rapport om de 100 000-tals unga vuxna som inte klarar skolan och som vare sig arbetar eller studerar

Under pågående Almedalsveckan ”duggar” rapporterna tätt och nu har Lärarnas riksförbund utkommit med en rapport som undersöker konsekvenserna av de massavhopp och massmisslyckanden i skolan som leder till att 100 000-tals unga vuxna idag vare sig arbetar eller studerar och är bidragsberoende och som också innehåller en pedagogisk men också brutal visualisering av hela problemkomplexet.
Namnlöst.jpg
 
Medan 15% per årskull går ut grundskolan (d v s 9:an och högstadiet) med ofullständiga betyg så fullföljer inte hela 34% som påbörjar gymnasiestudier gymnasieskolan (d v s över en tredjedel hoppar av i förtid eller går ut gymnasieskolan med ofullständiga betyg) och därtill så fullföljer inte hela 33% av alla de som påbörjar högskolestudier högskolan (d v s en tredjedel hoppar av i förtid eller går ut högskolan med ofullbordade studier och med en ofullständig examen).
 
Tyvärr har en absolut majoritet av de barn, ungdomar och unga vuxna som misslyckas i både grundskolan, gymnasieskolan och högskolan utomeuropeisk bakgrund. För varje år som går skapas därför en snabbt växande och formidabel ”miniarmé” av unga vuxna som antingen inte har gått ut grundskolan med fullständiga betyg eller som har hoppat av gymnasiet och som redan räknar närmare 200 000 invånare och som fram tills år 2030 beräknas växa till en halv miljon invånare enligt Lärarnas riksförbunds beräkningar. Denna mycket stora grupp av unga vuxna som oftast vare sig studerar eller arbetar blir för varje år som går allt äldre och alltför många av dem blir med åren beroende av olika former av semikriminella inkomster och i alltför många miljonprogramsområden runtom i landet är mellan 20-40% av alla unga vuxna (18-25 år) beroende av ekonomiskt bistånd. 
 
 
”En av tre går inte ut gymnasiet tre år efter att de börjat. För de som misslyckas redan i grundskolan kantas skolvägen av mobbning, stök och täta lärarbyten betydligt oftare jämfört med de som blir behöriga till gymnasiet, enligt en undersökning från Lärarnas riksförbund.
 
Föräldrar till barn som misslyckats i grundskolan vittnar om betydligt större problem med mobbning, stök i klassrummet och många lärarbyten under sina barns tid i grundskolan jämfört med föräldrar till barn som blev behöriga. Det visar en undersökning som Lärarnas riksförbund låtit göra.
 
Undersökningen kan inte slå fast ett orsakssammanband, det vill säga om de upplevda problemen i skolan är orsaken till att elever misslyckas, men Lärarnas riksförbunds ordförande Åsa Fahlén ser det som högst sannolikt.
 
– Vi har inte en likvärdig skola. Vi har inte en skola som klarar av det kompensatoriska uppdraget. Här blir det tydligt att skolan ser ut på ett visst sätt för vissa elever och på ett helt annat sätt för andra elever, säger Åsa Fahlén.”
 

Inkomstskillnaderna och klyftorna i ekonomisk standard fortsätter att öka och klass är numera alltmer detsamma som ras i dagens Sverige när de icke-vita invånarna sackar efter alltmer

SCB:s nya rapport om inkomstskillnaderna och skillnaderna i ekonomisk standard i Sverige som publicerades idag visar tyvärr det som OECD och andra överstatliga aktörer har påpekat på senare tid – inkomstskillnaderna har ökat kraftigt i landet sedan 1991 (fram tills 1991 var Sverige möjligen världens mest jämlika land sett till inkomster, standardnivåer och förmögenheter) och ökar mer i Sverige än i andra OECD-länder (beroende på att Sverige fortfarande är mer jämlikt än nästan alla andra västländer och i-länder, d v s utgångsläget sedan 1991 ser annorlunda ut i Sverige än i andra s k utvecklade länder) och tyvärr är det utomeuropéerna (och fr a de som är födda i Afrika och Asien) som blir allt snabbare omsprungna av majoritetsinvånarna och av de invånare i landet som har bakgrund i övriga Norden och tyvärr är det som allra värst för de utomeuropeiska barnhushållen (samtliga siffror i rapporten härrör från inkomståret 2016 och tyvärr tyder det mesta på att det snarare har blivit värre än bättre sedan dess för utomeuropéerna):
 
”År 2016 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77 procent av den ekonomiska standarden för personer födda i Sverige. Andelen har dock varit i stort oförändrad sedan 2010. År 1991 var motsvarande andel 90 procent, det vill säga skillnaderna har ökat mellan utrikes och inrikes födda personer.”
 
Namnlöst.jpg
 
Invånare födda i Sverige har i genomsnitt en betydligt högre inkomst än invånare födda utomlands: För födda i Sverige låg medianvärdet 2016 på 325 000 kronor men för utrikes födda var beloppet 231 000 kronor. Det betyder att utrikes födda uppnådde 71 procent av inrikes föddas inkomst. För kvinnor var andelen 69 procent och för män 72 procent. Personer födda i övriga Norden ligger på ungefär samma nivå som personer födda i Sverige medan personer födda i Asien och Afrika hade en medianinkomst på 54 respektive 46 procent av vad personer födda i Sverige hade.
 
Av de utrikes födda invånarna hade personer födda i Oceanien (inkluderar Australien och Nya Zeeland) allra högst ekonomisk standard 2016: De låg på nästan exakt samma nivå som personer födda i Sverige. Lägst ekonomisk standard hade personer födda i Afrika och Asien, 61 respektive 69 procent av den standard som personer födda i Sverige uppvisar. Även bland invånare födda i Afrika och Asien som har bott i Sverige i över 20 års tid så uppvisar en fjärdedel en låg ekonomisk standard.
Namnlöst 2.jpg
 
År 2016 hade utrikes födda barn en ekonomisk standard som låg på 58 procent av vad barn med föräldrar födda i Sverige hade och allra lägst ekonomisk standard hade de barn som är födda i Afrika och Asien.
 
OBS: Naturligtvis finns det också fattiga danskar och australiensare och alla chilenare, etiopier, irakier, turkar, afghaner, vietnameser och kineser är inte fattiga och inte alla utomeuropeiska barn förstår heller att de är fattiga och lider inte heller nödvändigtvis av att de är det och att ha en fast heltidstjänst och en skapligt hög inkomst och en skapligt hög ekonomisk standard som de allra flesta majoritetssvenskar trots allt har idag betyder inte automatiskt detsamma som att vara vare sig lyckad eller lycklig.

Min kommande studie av den icke-vita svenska samtidslitteraturen

Har nog äntligen lyckats få ihop en disposition och ett halv- och ”hafsskrivet” och halvfärdigt råmanus som jag tror fungerar från och med nu och framgent efter att under en alltför lång tid och mellan allt pendlande, resande, föreläsande och skrivande och all undervisning och administration systematiskt ha ”jagat fram”, ”spårat upp”, beställt, köpt in och läst igenom cirka 490 böcker på svenska författade av icke-vita svenskar (och varav kring 100 är självbiografier, kring 100 romaner, runt 100 diktsamlingar, cirka 10 publicerade pjäsmanus, runt 10 novellsamlingar samt ungefär 70 reportageböcker, essäer och artikelsamlingar medan ett 100-tal är antologier av olika slag) och samtidigt under den digra och även mycket tidsödande genomläsningen ha försökt att hitta ett sätt att dokumentera, sortera, kategorisera och tematisera alla dessa sammanlagt 10 000-tals boksidor och simultant med detta försöka ha ”koll” på alla nya titlar som kontinuerligt kommer ut (ca 30-35 böcker kommer ut varje år numera författade på svenska av icke-vita författare att jämföra med ej mer än 5-20 nya titlar per år mellan cirka 1990-2010 – den icke-vita svenska musiken inklusive både hiphopen, schlagern, popen och konstmusiken, den icke-vita svenska filmen inklusive dokumentärer och tv-produktioner, den icke-vita svenska konsten inklusive bild- och videokonsten liksom tecknade serier o s v och den icke-vita svenska scenkonsten inklusive dansen och ståupp-showerna och både tal- och musikteaterföreställningarna får dock gärna någon annan forskare ta sig an att systematiskt kartlägga, studera, analysera och teoretisera kring):
 
Att (re)centrera ras och utmana den svenska rasgrammatiken. En studie av de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen
 
Innehållsförteckning
 
Inledning: Att rasialisera Sverige
 
Kapitel 1. Det icke-vita minoritets-Sverige
 
1.1 Framväxten av det mångrasliga Sverige
 
1.2 Den icke-vita svenska litteraturen
 
1.3 Svensk ras- och vithetsforskning
 
Kapitel 2. Svenska rasformationer i vardande
 
2.1 Från svartskallar till rasifierade
 
2.2 Att skriva fram vita svenskar
 
Kapitel 3. De Andras Andra
 
3.1 Adopterade och den icke-vita svenska litteraturen
 
3.2 Framställningar av adopterade i icke-vita svenska texter
 
3.3 De adopterade som De Andras Andra
 
Kapitel 4. Att begära integration
 
4.1 Drömmen om Sverige och kampen om den vita svenska kvinnan
 
4.2 ”Svenneguzzen” och ”svennehoran” i det genomsegregerade Sverige
 
4.3 Den vita svenska kvinnan som ett integrationsobjekt
 
Kapitel 5. Vit terror i det antirasistiska Sverige
 
5.1 Att minnas den svenska kolonialismen och rasforskningen
 
5.2 Våldsamma möten med den svenska extremhögern
 
5.3 Den svenska vitheten som vit terror
 
Kapitel 6. Kampen om svenskheten
 
6.1 Raspolitik, raskrig och rasdystopier
 
6.2 Går det att överskrida ras? På väg mot en ny svenskhet
 
Referenser
 
Appendix: Bibliografi över den icke-vita svenska litteraturen 1969-2018

Västvärldens kanske största antisegregationssatsning offentliggjordes idag i ett av västvärldens mest genomsegregerade länder

Idag presenterade den fortfarande sittande rödgröna antirasistiska och feministiska regeringen sin stora ”master plan” (som gäller de kommande tio åren 2018-28) och strategi mot segregationen i västvärldens kanske allra mest segregerade land och det mycket omfattande antisegregationspaket som lanserades idag är sannolikt det största i hela västvärlden just nu (åtminstone i pengar räknat) samtidigt som allt tyvärr har blivit allt värre (d v s vad gäller segregationen) sedan den s k Blommansatsningen sjösattes 1995 (som då var den allra första svenska antisegregationssatsningen) och sedan många miljarder har pumpats in i miljonprogramsområdena allt sedan dess (d v s dessa enorma belopp har tyvärr inte hjälpt för att vända eller stoppa segregationen även om det självklart hade varit mycket värre idag utan alla dessa mycket stora satsningar i miljonprogramsområdena som har gjorts i landet sedan 1995).
 
I ett stort antal miljonprogramsområden runtom i landet har idag kring 85-95% av alla invånare någon form av utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och i alltför många av dessa idag mycket tättbefolkade (kring hälften av fr a de utomeuropeiska invånarna i miljonprogramsområdena bor idag trångbott eller t o m extremt trångbott) stadsdelar (där fr a andelen invånare under 30 år är mycket stor) klarar idag ej mer än kring 50-60% grundskolan (d v s extremt höga procentandelar går ut 9:an och högstadiet utan fullständiga betyg och utan gymnasiebehörighet i de s k ”förorterna”) och endast kring 50-60% av de vuxna arbetsföra invånarna förvärvsarbetar där och mellan 25-40% av de arbetsföra invånarna i åtskilliga miljonprogramsområden är numera helt beroende av ekonomiskt bistånd.
 
Ett urval tyvärr mycket tråkiga siffror:
 
Procentandel som har slutfört gymnasieskolan 20-25 år:
Araby: samtliga kvinnor 44%, samtliga män 38%
 
Procentandel som förvärvsarbetar 20-25 år:
Vivalla: samtliga andragenerationskvinnor 53%, samtliga andragenerationsmän 46%
 
Procentandel som är har en låg inkomst 20-25 år:
Rinkeby/Tensta: samtliga kvinnor 25%, samtliga män 28%
 
Procentandel som är beroende av ekonomiskt bistånd 20-25 år:
Rosengård: samtliga kvinnor 23%, samtliga män 37%
 
 
”Tillväxtverket meddelar i dag fördelningen av det långsiktiga miljardstödet till kommuner med områden med socioekonomiska utmaningar. 2,2 miljarder kronor avsätts årligen 2020–2027 av regeringen.
 
För 2018 har 425 miljoner kronor avsatts och för 2019 1,35 miljarder kronor. Det nya statsbidraget ska bidra till att stärka kommunernas eget långsiktiga arbete för att förbättra förutsättningarna i områden som i dag kännetecknas av stora utmaningar när det gäller exempelvis lågt valdeltagande, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och låg sysselsättningsgrad.”

Nya siffror rörande det urbana Sveriges demografiska ”supermångfald”

Nu är befolkningsstatistiken uppdaterad för samtliga av landets 290 kommuner vad gäller landets utländsk bakgrund-invånare och allt tyder nu på att det urbana Sverige numera utgör och tillhör västvärldens allra mest mångfaldspräglade urbana miljöer och städer och kommuner som Göteborg, Landskrona och Sigtuna är numera med råge ifatt och på nivå med brittiska Manchester, Liverpool och Birmingham, franska Marseille, Lyon och Toulouse, kanadensiska Toronto, Vancouver och Montréal, australiensiska Melbourne, Brisbane och Perth samt nederländska Rotterdam, Haag och Utrecht vad gäller ”supermångfald” (dock är det en bit kvar till den amerikanska ”supermångfalden” som ju är i en klass för sig).
 
Procentandelen invånare med utländsk bakgrund den 31 december 2017 inklusive de utrikes födda och de inrikes födda med en eller två utrikes födda föräldrar (sedan dess har några hunnit dö eller utvandra medan andra har tillkommit via reproduktion, adoption och invandring) – ett urval kommuner:
 
Botkyrka: 66,9% (25-34 år: 76,03%)
Burlöv: 50,96%
Eda: 42,94%
Fagersta: 42,27%
Flen: 35,16% (5-14 år: 47,16%)
Gnosjö: 38,07% (5-14 år: 45,26%)
Göteborg: 43,82% (0-4 år: 51,12%)
Haninge: 44,67%
Helsingborg: 41%
Huddinge: 49,21%
Hultsfred: 29,19% (5-14 år: 46,81%)
Hylte: 37,69% (5-14 år: 47,88%)
Järfälla: 50,02%
Landskrona: 43,63%
Malmö: 53,67% (5-14 år: 66,29%)
Sigtuna: 51,99%
Sollentuna: 41,8%
Solna: 48,48%
Stockholm: 43,04% (15-24 år: 49,77%)
Strömstad: 40,82%
Sundbyberg: 50,76%
Södertälje: 61,17% (35-44 år: 71,95%)
Upplands-Bro: 44,75%
Upplands Väsby: 48,7%
 
I hela riket så handlar det idag om 32,91% och i ålderskategorin 0-44 år så handlar det om mellan 36-39% och just i åldrarna 0-44 år så har de allra flesta invånare med utländsk bakgrund numera utomeuropeisk bakgrund. Utomeuropeisk bakgrund-invånarna är utpräglat unga medan de infödda majoritetssvenska invånarna blir allt äldre och äldre och vilket är märkbart just i ålderskategorin 0-44 år. Om även den s k ”tredje generationen” skulle adderas till ovanstående siffror så handlar det om ytterligare 2-3%.

Arbetslösheten bland utomeuropéerna är 730% högre än arbetslösheten bland inrikes födda och både rakt av och bland de som har en eftergymnasial utbildning

Arbetslösheten bland utomeuropéerna är 730% högre än arbetslösheten bland inrikes födda och både ”rakt av” och bland de som har en eftergymnasial utbildning:
 
arbetslöshet bland inrikes födda invånare: 4,1% (OBS: en mycket hög andel av dessa är s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund)
arbetslöshet bland invånare födda i Europa: 7,3%
arbetslöshet bland invånare födda utanför Europa: 22% (födda i Afrika och Asien: ca 30%)
 
arbetslöshet bland inrikes födda invånare med en eftergymnasial utbildning: 1,9%
arbetslöshet bland invånare födda i Europa med en eftergymnasial utbildning: 3,5%
arbetslöshet bland invånare födda utanför Europa med en eftergymnasial utbildning: 13,9%
 
arbetslöshet bland inrikes födda invånare med en förgymnasial utbildning: 5%
arbetslöshet bland invånare födda i Europa med en förgymnasial utbildning: 18%
arbetslöshet bland invånare födda utanför Europa med en förgymnasial utbildning: 39%
Namnlöst.jpg