Kategori: Sverige

Ny artikel om Afock – den första kända kinesen som besökte Sverige 1786-87

Historikern Måns Ahlstedt Åberg vid Hongkongs universitet som tidigare har givit ut en bok om det svenska rasforskningsprojektet (”Frivilliga rasbiologer. Interaktionen och kunskapscirkulationen mellan rasbiologiska institutet och allmänheten under 1920- och 1930-talet”) och som för närvarande arbetar på en avhandling om Svenska Ostindiska Companiet och de svensk-kinesiska relationerna 1731-1813 har nyligen publicerat en artikel om den kinesiske köpmannen Choi Afock som besökte Sverige 1786-87 i det senaste numret av Personhistorisk tidskrift.



Afock, som egentligen hette Cai Yafu eller Choy Chun Ng och var från kantonesisktalande sydöstra Kina, var inte den förste (öst- och sydost)asiaten som besökte Sverige men däremot den förste kinesen som det både finns (gott om) bevarade skriftliga källor kring liksom visuellt material om i form av bl a konstnären Elias Martins målning som föreställer Afock och grevinnan Aurora De Geer på Finspångs slott i Östergötland och i form av en teckning som hertig Karl, den blivande kung Karl XIII, har stått bakom.

När Afock anlände till Göteborg i juli 1786 vid 23 års ålder hade rastänkandet ännu inte slagit igenom med full kraft och därmed fanns ännu inte de till rastänkandet vidhängande visuella rasstereotyperna, vilket förklarar att Afock porträtterades och tecknades såsom han sannolikt såg ut.

80 år senare, när kung Karl XV 1866 tog emot den första kinesiska diplomatiska delegationen i landet hade rastänkandet kommit att bli hegemoniskt och de kinesiska diplomaterna kunde framställas på ett ohämmat rasstereotypt och karikatyrartat sätt i dåtidens press medan unionskungen själv enligt samtida vittnen ska ha utbrustit ”era små fula gulingar, vad har ni här att göra?” när han tog emot diplomaterna på Stockholms slott och därefter ha tilltalat det högst rankade kinesiska sändebudet genom att säga ”du, som just står framför mig med dina sneda ögon” samt tillagt att ”du ser ju ut, så man kunde skratta sig fördärvad”.

Afock blev i stället snarare i det närmaste erotiserad på de mängder av middagar, baler, salonger och supéer som han bjöds in till och bevistade på olika slott och herresäten under sitt halvårslånga besök i riket och som också innefattade möten med kung Gustav III liksom med ett flertal andra medlemmar av Huset Holstein-Gottorp. Martins tavla vittnar exempelvis om det – den svenska grevinnan sitter mycket nära Afock och håller t o m i dennes hårpiska och ser i övrigt ganska så ”betuttad” ut.

Hertig Karls fru hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta, som senare blev både Norges och Sveriges drottning, ska ha blivit särskilt förtjust i Afock och under vistelsen i rikets huvudstad på hösten 1786 då han inhystes i ett hus på Storkyrkobrinken i Gamla stan ska ”en mängd grevinnor” ha uppvaktat denne och skänkt honom olika förnäma gåvor.

Flera av de svenskar som träffade Afock under dennes besök i landet kommenterade också dennes utseende och medan en del tyckte att hans apparition stämde väl överens med de kopparstick föreställande kineser som illustrerade dåtidens europeiska reseskildringar så tyckte andra att han inte alls liknade den gustavianska epokens populära s k Chinoiserie-målningar av kineser.

Gustav III:s syster prinsessan Sofia Albertina skrev till grevinnan Ehrensvärd (född Sparre) att Afock var oväntat mörk och att hans hudfärg påminde om den berömde och samtida Gustav Badins (som egentligen hette Kwasi) hudfärg. Linné hade vid denna tid redan börjat argumentera för att personer från Östasien inklusive kineser var gula, vilket den dåtida litterata och välinformerade svenska eliten bör ha varit väl medveten om, och antagligen kan prinsessans förvåning över att Afock var mörk ha handlat om det.

Afock besökte även delar av Västergötland, Östergötland med Finspång och Norrköping, Bergslagen med Sala silvergruva, Nora och Falu koppargruva samt Uppsala innan han återvände hem till Kina i början av 1787. Likt en epilog blev Afock också inskriven i en teaterpjäs som uppfördes på Gustav III:s 41-årsdag den 24 januari 1787 endast 11 dagar efter att Afock hade avseglat från Göteborg. Pjäsen hade troligen skrivits av hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta och bar titeln ”Fêtes chinoises à Canton 1787” samt utspelade sig bland svenskarna och européerna i dåtidens Kina och Afock, som spelar en central roll, får t o m den sista repliken i stycket – ”Swenskar, följen Afock”.


Ahlstedt Åberg kritiserar slutligen i sin artikel den tidigare forskningen om Afock som har framställt denne som något av en passiv och exotisk ”maskot” som den kompanianställde s k superkargören Olof Lindahl tog med sig till Sverige mest bara för att visa upp och i stället lyfter han fram att Afock var en affärsman med ett eget aktörskap som hade lärt sig skaplig svenska – bl a kunde han till svenskarnas förtjusning sjunga Bellmans sång ”Gustafs skål” – och som också försökte göra egna affärer när han besökte landet och interagerade med svenskarna. Tyvärr har Afock dock inte själv lämnat efter sig någon bevarad reseskildring vilket samtidigt gör att dagens historiker är utelämnade åt det svenska källmaterialet.

Reflektioner kring franskhetens respektive svenskhetens gränser

Blev precis nyss intervjuad av en fransk person och under intervjun kom vi in på likheter och skillnader mellan Frankrike och Sverige vad gäller synen på vem som tillhör nationen eller ej (d v s franskheten respektive svenskheten), likheter och skillnader i synen på ras (och vithet) och likheter och skillnader vad gäller de båda ländernas högerpopulistiska partiers syn på invandrare och minoriteter (d v s RN respektive SD).

I Frankrike tillämpas som bekant jus solis-principen vilket gör att alla som bor i landet permanent bör betraktas som fransmän medan det historiskt har varit jus sanguinis-principen som gäller i Sverige – d v s de som betraktas som svenskar till fullo är utöver majoritetssvenskarna själva främst de som har en biologisk eller juridisk relation till en majoritetssvensk person såsom adoptiv- och blandbarn (d v s barn som har en invandrad förälder och en majoritetssvensk förälder) och majoritetssvenskars (intimrelations)partners. Dessa tre sistnämnda grupper är helt enkelt mer ”clear:ade” (eller ”okej:ade”) och mer ”fredade” från att få sin svenskhet ifrågasatt även om de naturligtvis också får det ibland. 

I Frankrike räcker det kort och gott oftast med att ha franskt medborgarskap och med att kunna tala franska för att behandlas som en fransman men i Sverige räcker det inte alltid med att ha svenskt medborgarskap och med att kunna tala svenska för att behandlas som en svensk.

Både Frankrike och Sverige är vidare utpräglat färgblinda länder och räknas dessutom som de mest färgblinda länderna i västvärlden bredvid Tyskland men den franska färgblindheten härrör från den franska republikanismen som just säger att alla som bor i landet permanent bör betraktas som fransmän medan den svenska färgblindheten härrör från den svenska antirasismen som säger att i Sverige ska utseendeskillnader inte spela någon roll överhuvudtaget och därför ska vi inte ens tala om dem.

Samtidigt har vita fransmän en historisk vana vid att interagera med icke-vita ända sedan det franska kolonialimperiets uppkomst på 1500- och 1600-talen och icke-vita har kontinuerligt befunnit sig i Frankrike i århundraden vilket gör att franskheten inte är lika förknippad med vithet såsom svenskheten är med vithet. Den franska vitheten har heller aldrig gjort anspråk på att vara den mest exklusiva vitheten såsom den svenska vitheten gjorde under stora delar av 1900-talet när inte ens finnar, öst- och sydeuropéer betraktades som helt och hållet vita. Detta innebär kort och gott att det med största sannolikhet är lättare att som icke-vit accepteras som fransman än som svensk.

RN slutligen har inte som mål att försöka få så många som möjligt av landets utomeuropeiska minoritetsinvånare att lämna Frankrike via repatriering eller återvandring vilket SD har som mål för svensk del utan det handlar för RN främst om att försvara och upprätthålla den franska sekularismen (laïcité) och franska värderingar medan SD betraktar landets invånare med utomeuropeisk bakgrund som att de i grunden egentligen inte hör hemma i Sverige och fr a nog aldrig kan bli en del av svenskheten till fullo såvida de inte uppnår samma assimileringsnivå som de utlandsadopterade (vilket sägs explicit i partiprogrammet – d v att de utlandsadopterade ingår i svenskheten till fullo enligt SD och de blir därmed ”benchmarking”-gruppen för alla andra invandrar- och minoritetsgrupper att förhålla sig till och försöka efterlikna).

Diskriminering baserad på namn är mer vanligt förekommande i Sverige än i Danmark och Norge

En grupp norska och danska forskare har nyligen publicerat en studie i den akademiska tidskriften Humanities and Social Sciences Communications som visar att diskriminering baserad på namn är mer vanligt förekommande i Sverige än i Norge och Danmark trots att Sverige ”score:ar” högst i världen vad gäller en inkluderande integrationspolitik och trots att svenskarna därtill ”score:ar” högst i världen vad gäller att hysa inkluderande attityder till invandrare och minoriteter i jämförelse med både Norge och norrmännen samt Danmark och danskarna.

Studien bygger på den s k situation testing-metoden som i detta fall innebär att forskargruppen har skickat in en identisk förfrågan om att få komma och visa upp sig och träna till över tusen damfotbollslag i de tre länderna och använt sig av dels nordiskklingande namn, dels av slavisk- och östeuropeiskklingande namn och dels av utomvästerländsk-, turkisk-, arabisk- och somaliskklingande namn och därefter har de mätt andelen positiva och negativa svar.

Studien visar att de svenska fotbollslagen uppvisar det statistiskt mest signifikanta diskrimineringsmönstret samt att det finns en hierarki vad gäller diskrimineringen i den meningen att de personer som bär på namn som associeras med den utomeuropeiska världen blir mest diskriminerade. I Norge och Danmark fann forskarna inte alls samma nivå av diskriminering och forskargruppen spekulerar i att att den färgblinda antirasismen, som är som mest extrem just i Sverige, bidrar till att skyla över denna typ av diskriminering samtidigt som att det gör det svårt att tala om den och därmed att bekämpa den.

Det är också troligt att det faktum att det historiskt har funnits en större heterogenitet vad gäller namnbruk i Norge och i Danmark också är en del av förklaringen – d v s de majoritetssvenska namnen blev helt enkelt mer homogeniserade under 1900-talet vilket innebär att det antagligen finns en högre tolerans för ”annorlunda” namn i Norge och i Danmark än vad det gör i Sverige.

En attitydundersökning som genomförts bland invånarna i EU:s samtliga medlemsstater har också tidigare indikerat att diskriminering baserad på namn verkar vara mer utbredd i Sverige än i de andra EU-länderna och det finns också en del som tyder på att invandrar- och minoritetsinvånarna byter namn i högre grad i Sverige (d v s till nordiskklingande namn) än i flertalet andra länder för att undvika diskriminering baserad på namn.

Vad gäller diskriminering baserad på trosuppfattning (som ibland kan innefatta klädskick och kosthållning), på utseende (d v s ras), på språk (d v s accent och brytning) eller på nationalitet (d v s medborgarskap) o s v så finns det inga liknande studier som jämför de tre skandinaviska länderna men det kan vara så att de ”genomrasistiska” norrmännen och danskarna som ytligt sett uppvisar mer negativa attityder till utomeuropéer, muslimer, svarta, romer o s v och i övrigt uttrycker sig mer brutalt och rått om desamma med svenska mått mätt (d v s jämfört med vad som är socialt accepterat inom den svensktalande gemenskapen) diskriminerar i mindre utsträckning än de antirasistiska svenskarna.

Denna paradox att det färgblinda antirasistiska Sverige skulle diskriminera i större utsträckning än genomrasistiska länder som exempelvis Österrike, Danmark, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Italien har flera forskare försökt att förstå med hjälp av olika hypoteser.

Under pandemin var det invånarna med utomeuropeisk bakgrund som fick lida allra mest på en privatekonomisk nivå men sedan den andra ryska invasionen av Ukraina inleddes för lite mer än ett år sedan är det i stället majoritetssvenskarna som gör det allra mest

SCB har idag offentliggjort nya siffror som visar att svenskarna är de mest skuldsatta i hela EU efter luxemburgarna och danskarna mot bakgrund av de just nu kraftigt fallande bostadspriserna och de likaledes kraftigt ökande räntekostnaderna.

Det är just nu, p g a den inflation som bröt ut i och med den andra ryska invasionen av Ukraina för ett år sedan, fr a majoritetssvenskarna som lider allra mest av detta p g a att runt 80% av majoritetssvenskarna numera äger sitt boende i en eller annan form medan invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund inte gör det alls i lika stor utsträckning (knappt 30% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund bor i bostadsrätt, radhus eller villa varav åtskilliga av dem är partners eller barn till majoritetssvenskar).

Tidigare under 1900-talet var normen i Sverige att bo i hyresrätt för dem som bor i lägenhet men p g a den mycket omfattande privatiseringen och utförsäljningen av allmännyttan under 00- och 10-talen har den absoluta majoriteten av alla infödda majoritetssvenskar numera kommit att äga sin bostad. 

På pappret är de allra flesta majoritetssvenskar idag miljonärer, och åtskilliga av majoritetssvenskarna är t o m mång(mång)miljonärer, men samtidigt är flertalet av desamma mer eller mindre skuldsatta ”upp över öronen” och går därför just nu ”på knäna” rent privatekonomiskt sett p g a de fallande bostadspriserna och räntehöjningarna.

Svenskarna lider m a o mycket mer av de s k Putinpriserna och den rådande inflationen än vad invånarna i de andra EU-länderna gör bortsett från luxemburgarna och danskarna.

Under pandemin var det som bekant invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund som led allra mest p g a att många av dem blev av med jobbet under pandemin men för närvarande är det för ovanlighetens skull majoritetssvenskarna som lider allra mest rent privatekonomiskt sett.

Artisten, medborgarrättsrörelsekämpen och den gamle Sverigevännen Harry Belafonte har gått bort

Det har antagligen inte undgått någon att artisten, medborgarrättsrörelsekämpen och den gamle Sverigevännen Harry Belafonte har gått bort:

Belafonte kom under 1960- och 70-talen att besöka Sverige vid ett flertal tillfällen under en tid då han och andra svarta amerikaner betraktade Sverige och svenskarna som det (vita) land och (vita) folk i västvärlden som stöttade deras och andra s k ”färgade” folks på jorden antirasistiska, antiimperialistiska och antikoloniala kamp allra mest.

I egenskap av att stå nära Martin Luther King besökte Belafonte Sverige 1966 och Sveriges dåvarande artistelit anordnade i samband med besöket en helkväll på Kungl. Operan i Stockholm till stöd för den svarta amerikanska medborgarrättsrörelsen – ”En gränslös kväll på Operan”. Den antirasistiska (och antinazistiska) kungen Gustaf VI Adolf bjöd även Belafonte till Stockholms slott och senare under samma år bjöd kungen in 53 svarta amerikanska barn från Chicagos ”getton” till Stockholm vilka också fick besöka slottet och vilka därefter fick resa runt i Sverige på en studieresa.

År 1969 framträdde Belafonte i SVT och prisade Sverige för svenskarnas stöd till de svarta amerikanernas kamp liksom för Sveriges stöd till antikoloniala och antiimperialistiska rörelser världen över tillsammans med bland andra Eartha Kitt, Josh White, Louis Armstrong, Clifford Fears, Duke Ellington och Josephine Baker i programmet ”Svensk rapsodi i svart”.

År 1977 besökte Belafonte än en gång Sverige en kort tid efter det årets kravaller i Södertälje när assyrier och syrianer hade attackerats av majoritetssvenska raggare. Denna händelse omskrevs på sin tid som Sveriges första ”raskravaller” och erhöll mycket stor internationell uppmärksamhet. I kölvattnet efter ”raskravallerna” i Södertälje kom sedan BSS att bildas två år senare, d v s det direkta ursprunget till dagens SD.

Belafonte sade då i en intervju att han fortfarande hoppades att Sverige och svenskarna utgjorde det stora undantaget i västvärlden vad gällde att stå upp mot rasism, kolonialism och imperialism men att han nu var orolig för Sveriges framtid mot bakgrund av ”raskravallerna” i Södertälje. 

År 2003 besökte sedan Belafonte Sverige för sista gången och uppträdde på Globen i en ålder av 76 år.

Nu utbildas lärare i att undervisa om den svenska slavhandelns och det svenska slaveriets historia

SvD:s Göran Eriksson skriver idag om att MP har lyckats realisera ett av de förslag som jag och mina medförfattare Victoria Kawesa och Samson Beshir rekommenderade till Reinfeldts dåvarande alliansregering i 2014 års afrofobirapport:

”Den här veckan börjar lärare utbildas i det svenska slaveriets historia. Miljöpartiets sista framgång i regeringen ekar av en central konflikt i USA – där konservativa politiker vill stoppa skolor från nya sätt att undervisa om slaveriet.

”Slavägare skall så ofta de anser att deras slavar förtjänat det kedja fast dem och piska dem med spö eller rep, dock får varje straff ej överskrida 29 piskslag.”

1787 års svenska slavlag har moderniserats och översatts av myndigheten Forum för levande historia. Som i andra länders kolonier var den svenska lagen på S:t Barthélemy inhuman: ”Alla slavar som påträffas nattetid på allmänna vägar eller gator förs till fängelset och sätts i halsjärn vid skampålen.

Texten ingår i det material som myndigheten har tagit fram för skolundervisning.

Bakgrunden är ett regeringsuppdrag från hösten 2021 som presenterades av statsrådet och språkröret Märta Stenevi, bara en dryg månad innan Miljöpartiet lämnade regeringen Andersson. Avsikten är att ”öka kunskapen om Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet” men det finns också ett annat syfte.

Slaveriet av människor från Afrika kan enligt uppdraget ”påverka förekomsten av rasism mot personer med afrikanskt ursprung världen över” och att ”synliggöra slaveriets historia kan därför utgöra ett bidrag i arbetet med att förebygga och motverka afrofobi i dag.”

Tisdagen den 18 april håller Levande historia en första fortbildning för lärare som vill kunna mer om svensk slavhandel och afrofobi. Utbildningen riktar sig till lärare på högstadiet, gymnasiet, folkhögskolor och i vuxenutbildning.

Det är den största framgången hittills för de politiker som har velat lyfta frågan om svensk transatlantisk slavhandel. De flesta andra försök har misslyckats.

Det har motionerats i ämnet i riksdagen i över ett decennium. 2010 föreslog miljöpartisten Gustav Fridolin att den 9 oktober – datumet 1847 då slaveriet upphörde på S:t Barthélemy – borde bli nationell minnesdag. Och att Sverige borde uttala en officiell ursäkt.

Fridolin skrev att ”Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln, världshistoriens största brott, tillhörde länge det förglömda. Tystnad rådde i skolböcker och offentligt medvetande.”

Några år senare motionerade socialdemokraten Hillevi Larsson om en minnesdag, och även hon framhöll att ”dagens läroböcker mörkar Sveriges roll, vilket bara bidrar till att idyllisera vår historia.”

Mörkandet av den svenska skulden är en röd tråd hos dem som vill rikta ljuset mot Sveriges roll i slaveriet. Det återkommer i Levande historias nya satsning på utbildning av elever och lärare: ”Många känner till slaveriet, men få vet att Sverige var en del av det.”

I riksdagen för några år sedan argumenterade Vänsterpartiets Håkan Svenneling för att Sverige borde bli en förebild, med en vitbok och minnesdag: ”Med de åtgärderna skulle Sverige kunna gå före och visa vägen både för USA och för vår omvärld om hur man kan göra upp med sitt historiska ansvar för den strukturella rasismen.”

Svennelings båge var högt spänd, med tanke på de dittills icke-existerande framgångarna med att uppmärksamma svenskt slaveri. Och med tanke på att slavfrågan – och angränsande frågor om rasism – är en av de mest omdebatterade och konfliktfyllda i amerikanska politik.

Den påverkan som finns går förstås från USA till Sverige. Just den 9 oktober 2020 anordnade flera svenska artister – som The Mamas – en digital gala för att hedra minnet av det svenska slaveriets offer och till stöd för Black Lives Matter Sweden, den svenska grenen av amerikanska BLM.

Enligt Levande historia är det bevisat att ”mellan 8 000 och 10 000 fångar transporterades från Afrika eller mellan karibiska öar med svensk medverkan”.”

(…)

”Vad händer i Sverige om Miljöpartiets vision om att förändra skolundervisningen förverkligas?

Kanske ingenting eftersom frågan om slaveriet inte är lika konfliktskapande som i USA. Men en ny beskrivning av slaveriets historia kan utmana också den svenska nationella självbilden.

Efter att Märta Stenevi hade presenterat regeringsuppdraget 2021 förklarade Sverigedemokraten Björn Söder att regeringen satsar pengar på att ”skuldbelägga svenska folket” och ”vill skapa narrativet om att Sverige och svenska folket har en enda mörk historia som vi bör skämmas över”.”

Sverige kan numera vara västvärldens mest mångspråkiga land bredvid USA

Idag talar närmare 30% av samtliga barn och ungdomar i åldrarna 7-16 år ett annat språk än svenska som förstaspråk och i hemmet enligt deras vårdnadshavare och denna procentsiffra är sannolikt än högre än så bland alla barn i åldrarna 0-6 år och i de tre storstadsregionerna handlar det om 45,3%.

I ett västvärldssammanhang sägs det ibland att USA är det mest mångspråkiga landet men Sverige kan nog mycket väl ha gått om USA vid det här laget vad gäller invandrarspråk.


Idag talar 21,5% av samtliga invånare i USA som är 5 år eller äldre ett annat språk än engelska och bland barn och ungdomar handlar det om runt 25% och denna sistnämnda siffra är därmed lägre än den som numera gäller i Sverige. Likaså är också Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada och Australien utpräglat mångspråkiga länder men de når antagligen inte upp till vare sig de amerikanska eller de svenska procentsiffrorna.


Den svenska mångspråkigheten är unik på följande sätt:


Det handlar om ett mycket stort antal olika språk vilket det inte alltid gör i de andra mångspråkiga västländerna (i USA handlar det fr a om spanska, i Frankrike om arabiska, i Storbritannien om gujarati o s v), det handlar om i huvudsak utomeuropeiska språk (såsom arabiska, somaliska, kurdiska, persiska, dari, tigrinja o s v) vilket det inte alltid gör i de andra utpräglat mångspråkiga västländerna och det handlar slutligen om att Sverige har blivit extremt mångspråkigt på mycket kort tid och nästan inom en enda generation vilket inte alltid är fallet i de andra mångspråkiga västländerna som oftast har varit mångspråkiga under lång tid.

Slutligen handlar det också i huvudsak om språk som sällan eller aldrig är relaterade till svenska språket och som inte har någon omedelbar historisk koppling till Sverige medan det i länder som Storbritannien, Frankrike och Nederländerna i hög grad handlar om språk som talas i dessa länders gamla kolonier.

andel elever som är berättigade till modersmålsundervisning under verksamhetsåret 2022 (OBS: endast ett urval kommuner där procentsiffran överstiger 35%):

Haparanda 64,9%
Botkyrka 62,4%
Malmö 59,7%
Sundbyberg 54,2%
Upplands-Bro 52,4%
Solna 51,5%
Järfälla 51,2%
Burlöv 50,6%
Flen 49,7%
Lessebo 46,6%
Göteborg 45%
Helsingborg 44,7%
Sigtuna 44,3%
Perstorp 43,4%
Fagersta 43%
Huddinge 43%
Pajala 43%
Hylte 42,5%
Landskrona 42,4%
Jokkmokk 42,1%
Bjuv 41,1%
Högsby 40%
Gnösjö 39,6%
Kiruna 39,3%
Stockholm 39,2%
Eslöv 38,2%
Östra Göinge 38,1%
Västerås 38%
Katrineholm 37,7%
Laxå 37,5%
Älmhult 36,4%
Enköping 36,2%
Hultsfred 36,2%
Örebro 35,8%
Kristianstad 35,5%
Borlänge 35,4%
Emmaboda 35,4%
Sävsjö 35,4%
Uppvidinge 35,1%

Nästan 70% av alla hushåll i landet utgörs av barnlösa singelhushåll

I veckan offentliggjorde SCB de senaste siffrorna rörande hur hushållen ser ut i Sverige som rör situationen i riket den 31 december 2022 och vilka ytterligare spär på den stereotypa (?) omvärldsbilden av svenskarna som varande världens mest individualistiska, självständigaste och ensammaste (och kanske också rikaste) s k folkslag på jorden:

68,48% av alla hushåll i Sverige består numera av en enda vuxen person. 

Detta är den allra högsta andelen inom EU och högst sannolikt hela i världen och tvåa kommer Danmark och Finland med runt 40% vardera. Sverige ska f ö också vara det land inom EU som uppvisar den högsta andelen hushåll med ensamstående föräldrar – det handlar om uppemot 25% av alla barnhushåll jämfört med EU-genomsnittet på runt 15%.

Mot bakgrund av att merparten av landets invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund ”omvänt” (d v s i jämförelse med majoritetssvenskarna) bor och lever och befinner sig i heterosexuella parförhållanden med ett eller flera gemensamma barn så är andelen majoritetssvenskar som lever i barnlösa singelhushåll med all sannolikhet dessutom än högre än så.

Samtidigt ska det tilläggas att en mycket hög andel av de svenska hushållen har ett (eller flera) djur registrerat hos sig (och det kan då handla om allt från marsvin till kaniner, från katter till hundar och från sköldpaddor till ödlor o s v) och det är mycket möjligt att svenskarna har fler husdjur proportionellt sett än andra s k folkslag i världen.

En bit över 2/3 av samtliga svenska hushåll är m a o barnlösa singelhushåll och andelen barnlösa singelhushåll ökar dessutom hela tiden p g a att fler svenskar än någonsin tidigare (utom möjligen under stormaktstiden när mängder av unga vuxna svenska män gick bort barnlösa genom att de stupade ”i drivor” på Europas slagfält) kommer att gå bort barnlösa under de kommande decennierna samtidigt som fler svenskar än någonsin tidigare i historien antagligen är skilda just nu.

Det faktum att två tredjedelar av alla svenska hushåll utgörs av barnlösa singelhushåll beror också på att svenskarna även är ett åldrat s k folkslag och de som har barn har numera oftast vuxna barn vilka har flyttat ut och bildat egna (barnlösa singel)hushåll. 

Unga vuxna svenskar flyttar därtill mycket tidigare från föräldrahemmet än vad unga vuxna gör i andra länder – i exempelvis södra och östra Europa bor många unga vuxna kvar hemma hos föräldrarna i upp till 30-årsåldern medan idealet i Sverige är att flytta hemifrån redan vid 19-21 års ålder och i många fall än tidigare än så.

Den höga andelen barnlösa singelhushåll i Sverige beror vidare också på den s k 68-revolutionens djupgående normförändringar som kanske påverkade svenskarna mer än andra s k folkslag i världen – d v s idag är det fullständigt socialt accepterat i Sverige att vara både singel och barnlös liksom skild, särbo, ensamstående förälder, icke-hetero, polyamorös, kollektivboende o s v vilket det fortfarande inte är i de allra flesta länder på jorden. 

Slutligen och sist men inte minst handlar det om att svenskar överlag kort och gott har råd att bo både ensamma liksom stort och rymligt (och många fall t o m mycket stort) rent privatekonomiskt sett vilket väldigt få om ens några s k folkslag på jorden kan göra i samma utsträckning som svenskarna – d v s ovanstående siffror har möjliggjorts av 1900-talets rekordår, välfärdsstat och sociala jämlikhet och p g a att sambeskattningen togs bort i kölvattnet efter den s k 68-revolutionen vilket möjliggjorde för alla vuxna i landet att få en egen, självständig privatekonomi. 

I de allra flesta länder på jorden är sambeskattning per hushåll utifrån ett traditionellt, patriarkalt, biologistiskt och blodslinjebaserat s k pater familias-tänkande nämligen fortfarande den allenarådande normen vilket gör att kvinnorna blir mer eller mindre helt ekonomiskt beroende av männen, barnen av sina föräldrar och föräldrarna (på ålderns höst) av sina barn.

Sverige fortsätter att vara det europeiska land som är mest drabbat av skjutningar per capita

Sverige fortsätter tyvärr att vara det land i Europa som drabbas allra mest av skjutningar och sprängningar per capita och Stockholm är likaså den europeiska huvudstad som är allra mest drabbad av skjutningar och sprängningar per capita:

antal skjutningar sedan den 1/1 2023: 104

antal sprängningar sedan den 1/1 2023: 47

antalet dödade p g a skjutningar och sprängningar sedan den 1/1 2023 (exklusive vådaskjutningar i samband med jakt och i militära sammanhang samt personer som dödas och skadas av sprängningar på byggarbetsplatser och i samband med tunnel- och vägbyggen): 12

antalet sårade p g a skjutningar och sprängningar sedan den 1/1 2023 (exklusive vådaskjutningar i samband med jakt och i militära sammanhang samt personer som dödas och skadas av sprängningar på byggarbetsplatser och i samband med tunnel- och vägbyggen): 35

Utöver Sverige samt Ukraina och Ryssland, p g a det pågående kriget, anses även Nordirland och Nederländerna vara särskilt drabbade av skjutningar och sprängningar bland Europas olika länder.

Nordirland: 29 skjutningar och 5 sprängningar under hela 2022
Nederländerna: 22 skjutningar och ? sprängningar under hela 2021

Det heter slutligen även ofta att Litauen (med huvudstaden Vilnius), Kosovo (med huvudstaden Pristina) och Kroatien (med huvudstaden Zagreb) också plågas av ett stort antal skjutningar och sprängningar.

Fler utrikes födda upplever diskriminering i Sverige jämfört med EU-genomsnittet

SCB har idag publicerat en ny rapport som jämför situationen på arbetsmarknaden för utrikes födda i Sverige jämfört med utrikes födda i övriga EU och bl a är Sverige fortsatt det land där skillnaden i att vara arbetslös eller ej är som allra störst när inrikes och utrikes födda jämförs med varandra. I Sverige är 4,4% av de inrikes födda arbetslösa att jämföra med 18,4% av de utrikes födda vilket kan jämföras med 4,8% respektive 8,6% i övriga EU. Bland invånarna med bakgrund i Afrika söder om Sahara och den s k MENA-regionen handlar det om en arbetslöshet på 28,6% respektive 22,9%.

Därtill upplever en högre andel av de utrikes födda i Sverige att de utsätts för diskriminering inom arbetslivet jämfört med EU-genomsnittet.