Kategori: Sverige

Ny undersökning visar att judar anses vara den grupp som utsätts mest för rasism i Sverige

‪83% av de svarande i Forum för levande historias kommande undersökning som publiceras på tisdag anser att vissa minoriteter utsätts för rasism i dagens Sverige och den minoritet som anses bli mest utsatt för rasism enligt de svarande i undersökningen är svenska judar.‬ Detta är en ökning med hela 28 procentenheter jämfört med när samma fråga ställdes av Forum för levande historia 2014 – då ansåg 55% att vissa minoriteter i det svenska samhället utsätts för rasism.
42296313_10155920747550847_3307716398125416448_n.jpg
 
Högst upp när det gäller vilka minoriteter i det svenska samhället som utsätts för rasism enligt Forum för levande historias undersökning som bygger på svar från 2112 respondenter och som Novus har samlat in ligger judar på 27% följda av kategorin invandrare på 23%. Sedan följer muslimer (14%), mörkhyade (13%), romer (10%), utlandsfödda eller personer med utländsk bakgrund (7%), flyktingar, nyanlända eller asylsökande (7%) och slutligen svenskar (7%). Detta är en kraftig förändring jämfört med SOM-undersökningen från 2014: Då var romer överlägset den mest omnämnda gruppen på 37% samtidigt som judar låg på 5%.
 
Enligt undersökningen svarar män i större utsträckning att det inte finns rasism än kvinnor, och människor med hög utbildning har oftare en tydligare uppfattning i frågan än övriga.

Den första nordiska studien av blandade har sett dagens ljus i Norge

De skandinaviska länderna (d v s inte Finland och troligen inte heller Island) med Sverige i spetsen är statistiskt-demografiskt (och därmed också samtidshistoriskt, socialt och kulturellt) något av ett s k ”paradis” för intimrelationer över alla upptänkliga gränser (såsom över de nationella, etniska, religiösa, språkliga och rasliga gränserna och det gäller då både hetero- och icke-heterosexuella intimrelationer) och vilket i sin tur har ”resulterat” i minst 150 000 personer som i anglo-amerikanska sammanhang skulle betecknas som ”mixed race” eller blandade (d v s s k blandäktenskap och s k blandrelationer verkar vara mycket mer vanligt förekommande i Sverige proportionellt sett än i de allra flesta andra västländer).
 
Det finns till exempel minst 15 000 invånare i landet som har en mor från Thailand och en svensk far, 7000 invånare som har en mor från Filippinerna och en svensk far och 10 000-tals fler som har en mor från exempelvis Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Kambodja och en svensk far liksom 10 000-tals invånare som har en far från Västafrika, Östafrika, södra Afrika, Nordafrika eller Karibien och en svensk mor liksom över 10 000 invånare som har en far från Turkiet och en svensk mor, 5000 invånare som har en far från Iran och en svensk mor och 10 000-tals invånare som har en far eller en mor från Latinamerika och en svensk far eller mor o s v.
 
Trots denna med svenska förhållanden mätt i det närmaste enorma grupp människor (jämför 150 000 blandade med exempelvis antalet utlandsadopterade som då ”bara” uppgår till 60 000 individer – i stort sett alla invånare i Sverige under 50 års ålder känner då en blandad person och i stort sett alla majoritetssvenskar har idag en blandad person i sin familj eller i sin släkt/”extended kin network”) så existerar det ingen forskning om Sveriges ”mixed race:are” (det finns då bara 4-5 akademiska texter om de blandade i Sverige om ens det – dock finns det desto fler studier om föräldrarna – d v s om blandäktenskapen och blandparen).
 
Ingen vet nog f ö varför s k blandäktenskap och s k blandrelationer är så till synes oerhört vanliga i Sverige jämfört med hur det ser ut i de flesta andra västländer men det är ett faktum att den s k kärleksinvandringen (d v s utrikes födda som invandrar till Sverige för att ingå i en intimrelation med någon som redan bor i Sverige) är mycket omfattande just till Sverige och vilket är intressant ur ett historiskt perspektiv då intimrelationer över fr a de etniska och religiösa gränserna var förbjudna långt in på 1800-talet och rätt så hårt stigmatiserade långt in på 1900-talet. Möjligen har det att göra med att svenskarna är ett av världens rikaste s k folkslag och därmed ett av världens mest s k mobila folkslag (d v s svenskar reser i mycket högre utsträckning till andra länder än vad många andra västerländska s k folkslag gör och 100 000-tals svenskar bor dessutom utomlands mer eller mindre permanent) och 10 000-tals svenskar har allt sedan 1970- och 80-talen därför kunnat hitta sin livspartner på stranden, på hotellet, på nattklubben eller i baren i ett Medelhavsland eller i ett land utanför Europa.
 
Att i stort sett ingen svensk forskare är intresserad av att forska om blandade har dels att göra med att de blandade ”faller mellan stolarna” när allt fokus är på ”svenskar och invandrare” (de blandade blir väl i bästa fall ”bryggorna” och ”broarna” mellan ”svenskar och invandrare” och i sämsta fall ”den felande länken” dem emellan) och dels då de allra flesta svenska forskare är emot att operationalisera rasbegreppet trots att så många svenska forskare själva har s k blandbarn (ungefär som att många svenska forskare också har adoptivbarn) och trots att en del svenska forskare själva är blandade (de är då inga mängder precis men de finns och de blandade forskarna är t ex fler än de adopterade forskarna).
9781138050143.jpg
 
Nu har norrmännen kommit före oss (och vilket väl inte händer så ofta annars) – den första akademiska s k monografin om blandade norrmän eller norska ”mixed race:are” har nu sett dagens ljus och denna bok utgör då den första fullödiga studien om blandade eller ”mixed race:are” i hela Norden – Tony Sandsets ”Color that matters. A comparative approach to mixed race identity and Nordic exceptionalism”:
 
 
”This book examines the ways in which mixed ethnic identities in Scandinavia are formed along both cultural and embodied lines, arguing that while the official discourses in the region refer to a ”post-racial” or ”color blind” era, color still matters in the lives of people of mixed ethnic descent. Drawing on research from people of mixed ethnic backgrounds, the author offers insights into how color matters and is made to matter and into the ways in which terms such as ”ethnic” and ”ethnicity” remain very much indebted to their older, racialized grammar.
 
Color that Matters moves beyond the conventional Anglo-American focus of scholarship in this field, showing that while similarities exist between the racial and ethnic discourses of the US and UK and those found in the Nordic region, Scandinavia, and Norway in particular, manifests important differences, in part owing to a tendency to view itself as exceptional or outside the colonial heritage of race and imperialism.
 
Presenting both a contextualization of racial discourses since World War II based on documentary analysis and new interview material with people of mixed ethnic backgrounds, the book acts as a corrective to the blind spot within Scandinavian research on ethnic minorities, offering a new reading of race for the Nordic region that engages with the idea that color has been emptied of legitimate cultural content.”

Antal röster för högerextrema, högerradikala och nationalsocialistiska partier (och för SD mellan 1988-1998) 1982-2018: Från 483 röster 1982 till 22 396 röster 2018

1982: NRP (Nordiska rikspartiet) 116, OPP (Opinionspartiet) 367 = 483

1985: NRP 470, OPP 177, NDP (Nationaldemokratiska partiet) 180 = 827

1988: NRP 446, SP (Sverigepartiet) 406, MP (Medborgarpartiet) 24, SD (Sverigedemokraterna) 1119 = 1995

1991: NRP 163, OPP 54, SP 73, MP 18, SD 4877 = 5185

1994: NRP 79, OPP 31, SP 66, MP 103, SD 13 954 = 14 233

1998: SD 19 624 =19 624

2002: ND (Nationaldemokraterna) 9248 = 9248

2006: ND 3065, NSF (Nationalsocialistisk front) 1417 = 4482

2010: ND 1141, SvP (Svenskarnas parti) 681 = 1822

2014: SvP 4189 = 4189

2018: AfS (Alternativ för Sverige) 20 290, NMR (Nordiska motståndsrörelsen) 2106 = 22 396

Den första texten författad på svenska av en afrosvensk och publicerad i bokform härrör möjligen från 1975

Jag hittade idag möjligen den första (bok)publicerade texten författad på svenska av en afrosvensk:
Namnlöst.jpg
 
Den första afrosvenska texten författad på ett annat språk än svenska är Gustav ”Badin” Couschis (från Saint Croix i Karibien) minnen som han nedtecknade på franska i form av en dagbok samt i form av en levnadsbeskrivning innan han gick bort 1822.
 
En annan tidig text som åtminstone handlar om afrosvenskar i Sverige och specifikt om svarta amerikaner i Sverige på 1960- och 70-talen är Robert G. Weisbords artikel ”Scandinavia. A racial utopia?” som publicerades 1972 i amerikanska Journal of Black Studies och som byggde på intervjuer i Stockholm med bl a Bill Melson (som i artikeln omtalas som en ”Black Panther”), en viss ”A. Hardie”, en viss ”J. Henry” samt Madubuko Arthur Robinson Diakité (d v s Jason ”Timbuktu” Diakités far).
 
På 1980- och 90-talen började enstaka afrosvenskar publicera böcker på svenska såsom Cyndee Peters, Solomon Mwambua och Cletus Nelson Nwadike och tidigare har jag alltid utgått ifrån att de namnen måste ha varit de första afrosvenska författarna som skrev och publicerade sig på svenska men idag hittade jag en artikel författad av en afrosvensk i antologin ”Svenskarna och deras immigranter” som gavs ut redan 1975 av Immigrant-institutet och under Karl H. Bolays redaktörskap.
 
I antologin ”Svenskarna och deras immigranter” hittas en artikel författad på svenska författad av Flávio Pires Dos Santos från den dåvarande portugisiska kolonin São Tomé och Príncipe som bodde i Sverige mellan åtminstone ca 1965-75 (och som f ö fortfarande verkar leva) och som berättar om hur han betraktades, bemöttes och behandlades när han levde i Lund och i Stockholm tillsammans med sin vita europeiska fru och deras gemensamma blandade son som omvärlden ibland misstog för att vara adopterad och i artikeln så framgår det bl a även att han fick höra exakt samma fras som Frantz Fanon fick höra i 1950-talets Frankrike i 1970-talets Sverige (”Tiens, un N!” – ”Titta, en N!”).

Igår skrev SD historia i den svenska s k nationella rörelsens historia

Valresultat för högerextrema eller högerpopulistiska partier i Sverige 1932-2018:
1932: 0,97% (SNSP, KFP)
1936: 1,62% (SNSP, NSAP, NSB, SNF)
1940: 0,64% (SSP)
1944: 0,43% (SSS, SNF, SSP)
1964: 1,53% (MbS, NRP)
1968: 1,70% (S68, NRP)
1982: 0,05% (CD, NRP, OPP)
1985: 0,04% (CD, NRP, OPP, NDP)
1988: 0,19% (NRP, SD, FSP, SKÅP)
1991: 7,35% (NRP, SD, FSP, NyD, SjP)
1994: 1,84% (SD, FSP, SKÅP, NyD, SjP, SPI, NyF)
1998: 2,19% (SD, NyD, SPI, NyF, DNP)
2002: 2,81% (SD, SKÅP, NyD, SPI, NyF, ND)
2006: 3,55% (SD, SPI, NyF, ND, NSF)
2010: 5,92% (SD, SPI, ND, SvP)
2014: 12,98% (SD, SPI, SvP)
2018: ca 18,5% (SD, AfS, MED, NMR)
SD val 1988-2018.jpg
Och så här ser nu den alleuropeiska högerpopulismens och extremhögerns ”tio-i-topp”-lista ut enligt de senaste valresultaten i respektive land:
1, Schweiz 2015: 29,4% (SVP)
2, Österrike 2017: 26 % (FPÖ)
3, Lettland 2014: 23,5% (LNNK, NsL)
4, Italien 2018. 23% (LN, FdI, CPI, FN-FT)
5, Danmark 2015: 21,1% (DF)
6, Ungern 2018: 19,3% (J, MIÉP)
7, Sverige 2018: ca 18,5% (SD, AfS, MED, NMR)
8, Finland 2015: 17,7% (PS)
9, Litauen 2014: 16,3% (PTT, LTS)
10, Norge 2017: 15,3% (FrP)

Svenskarna läser, delar och sprider överlägset flest högerradikala nyheter från alternativmedierna i hela Europa

Svenskarna läser, delar och sprider överlägset flest högerradikala nyheter från alternativmedierna i hela Europa och står i västvärlden bara amerikanerna efter inför Trumps seger i det amerikanska presidentvalet 2016:
Namnlöst.jpg
 
”Svenskarna ligger i överlägsen topp i Europa när det kommer till hur mycket vilseledande och falska nyheter som vi delar vidare på sociala medier, enligt en studie från Oxfords universitet. Bara i USA, före Trumps valseger, delades lika många ”skräpnyheter”.”
 
Det betyder så klart inte att det s k svenska folket skulle vara ”dummare” än andra s k folkslag runtom i Europa (och i så fall tillsammans med de ”dumma” amerikanerna) utan snarare handlar det om att de svenska högerradikala alternativmedierna proportionellt sett är större än motsvarande högerradikala alternativmedier i andra västländer.
 
Kort och gott: De högerradikala alternativmedierna är just nu som allra störst i Sverige (bredvid USA) i hela västvärlden. Mycket tyder också på att svenskarna är mer engagerade i frågor som rör utomeuropéerna, förorterna, de icke-kristna, invandring och integration än andra s k folkslag runtom i västvärlden. Utöver det är svenskarna mest digitala/digitaliserade och uppkopplade i världen bredvid amerikanerna (och sydkoreanerna) och över hälften av alla svenskar får idag sina nyheter via sociala medier och inte via (pappers)tidningar eller etermedier (tv och radio) som har tappat mer läsare, tittare, lyssnare och räckvidd i Sverige än i de flesta andra västländer på jorden.
 
I Sverige har de högerradikala alternativmedierna t o m lyckats ”bräda” de etablerade medierna (såsom DN, SvD, AB, EP och SVT m fl) medan de högerradikala alternativmedierna än så länge är proportionellt sett mindre i de andra västländerna och inte minst i de nordiska grannländerna. Därtill har SD och andra högerradikala partier och grupper lyckats ”bräda” de etablerade partierna (såsom M, S, C, L, V och MP m fl) vad gäller att dominera de (svenskspråkiga) sociala medierna.
 
 
”När forskarna tittat på allt material som delats med politiska hashtaggar står så kallade skräpkällor bakom 22 procent av det man länkar till.
 
Forskarna ser tydliga gemensamma nämnare.
 
– Innehållet är väldigt kritiskt mot invandring och väldigt kritiskt mot islam. Det är den röda tråden. Det är en högerradikal kontext, säger svensken Fabian Sivnert, en av forskarna bakom studien, till TT.
 
Det är tre sajter som dominerar bland ”skräpnyheterna”, enligt studien: Samhällsnytt (före detta Avpixlat), Fria Tider samt Nyheter Idag står för 86 procent av delningarna.”

2018 års svenska valrörelse: ”The Muslims are coming!” eller ”muslimer, muslimer, muslimer”

”Japaner, japaner, japaner” sade ju den svenske radiolegendaren Sven Jerring under sommar-OS i Berlin 1936 (och senare under kriget fick inte minst många amerikaner japaner ”på hjärnan”) och nu är det uppenbarligen ”muslimer, muslimer, muslimer” som gäller i denna valrörelse och på ett sätt som saknar motstycke i tidigare svenska valkampanjer vågar jag påstå även om både Ny Demokrati och SD var tidigt ute vad gäller att få muslimer ”på hjärnan” redan i 1994 års val men i denna valrörelse har då i stort sett alla svenska partier fått muslimer ”på hjärnan” och det är inte utan att en börjar associera till Arun Kundnanis visserligen kontroversiella bok ”The Muslims Are Coming! Islamophobia, Extremism, and the Domestic War on Terror” (2014) när en ser alla valaffischer ”på gator och torg” som mer eller mindre explicit pekar ut de svenska muslimerna (och implicit så är det dessutom de icke-muslimska och fr a de majoritetssvenska väljarna som främst är de tilltänkta mottagarna av valpropagandan).
imageNamnlöst
40075785_261350024502378_8465483203019276288_nboe295a0c3aaneutrop.jpg