Category: Sverige

Några reflektioner kring varför den svenska extremhögern älskar sång och musik

Gissar att det måste finnas en anledning och en historisk förklaring till varför den svenska extremhögern har ”badat i” och excellerat i sång och musik (och nog också i dans att döma av alla extremhöger- och SD-tillställningar som genom åren har bjudit på både dansband och folkmusik med dans) och så till den grad att Sverige var (väst)världsledande på att producera och distribuera vit makt-musik på 1990-talet och att ”vi” har en sjungande och musicerande högerpopulistledare kan heller inte vara en slump (Åkesson sjunger och spelar helst s k nationella vikingarocksånger av Ultima Thule-snitt medan dennes företrädare Klarström dock föredrog klassisk musik och så klart den tyska romantiken – Klarström älskade att inleda sina ”massmöten” och ”uppmarscher” med Wagners valkyriaritt och han kunde spela Schubert och Beethoven inför en publik som mestadels bestod av skinnskallar som nog aldrig tidigare vare sig hade hört Schubert eller Beethoven annat än i olika hårdrocksversioner och som möjligen hade bekantat sig med Wagner via filmen ”Apocalypse Now”) liksom att ledande SD:are genom åren om och om igen har påkommits med att bevista och ”springa på” vit makt-musikkonserter och s k nordiska kulturfestivaler samt med att nynna på och sjunga både gamla nazistiska kampsånger och samtida vit makt-musiksånger och kanske hittas orsaken och ursprunget i närmast obetalbara sånger som dessa som sjöngs inom den svenska extremhögern på 1930- och 40-talen för musikens, sångens och även dansens magiska makt ska så klart aldrig underskattas (Hitlers chaufför och sekreterare har båda vittnat om att denne, när han trodde sig vara ensam, gärna nynnade på och sjöng sina favoritoperaarior samt att denne tydligen även hade lyckats memorera riktigt långa stycken då han ju under uppväxten och i de unga vuxenåren ”sprang på” operaföreställningar ”stup i kvarten”).

20294565_10154902839760847_586836572766520602_n.jpg

 

 

 

Den svenska extremhögern har alltid markerat närvaro och spelar en viktig roll utanför Sveriges gränser

Många antirasister är idag smått chockerade över att så många svenskar spelar en så ledande roll inom den internationella extremhögern liksom över den stora mängden internationella högerextrema möten som numera äger rum i Sverige.
 
Att svenska högerextremister, högerpopulister och högerradikaler är ”hyperaktiva” på den internationella scenen och alltsom oftast tilldelas och spelar en ledande roll utanför Sveriges gränser har dock varit en svensk högerextrem ”tradition” och en svensk högerextrem ”paradgren” ända sedan mellankrigstiden, d v s det handlar inte bara om Kent Ekeroths ledande position inom den västerländska counterjihad-rörelsen, om Patrik Brinkmanns dito inom den västerländska högerpopulistiska rörelsen, om Henrik Palmgrens dito inom den västerländska altright-rörelsen eller om Daniel Fribergs dito inom den västerländska identitära rörelsen.
 
Redan mellan 1922-24 träffade bröderna Furugård och fr a Birger och Sigurd Furugård både Hitler, Goebbels och Himmler och under 1920-talets senare del var ett flertal svenska högerextremister på plats i samband med flera av partidagarna i Nürnberg och det är inte en slump att världens första nazistparti utanför den tysktalande världen råkar ha varit ett svenskt sådant som bildades redan 1924 och redan året dessförinnan bildades en svensk antisemitisk organisation som i sin tur var den första högerradikala organisationen utanför den tysktalande världen som använde sig av hakkorset som organisationssymbol.
 
1934 skickade svenskarna en representant (fil dr Rütger Essén) till den av Italien (och Comitati d’Azione per l’Universalità di Rom) sammankallade internationella fascistkongressen i Montreux i Schweiz som representerade både Sveriges nationella förbund och Nationalsocialistiska blocket och som f ö entusiastiskt röstade för den trots allt i sammanhanget och sällskapet kontroversiella antisemitiska och rasideologiska resolutionen (för var det någon/några som på den tiden kunde något om den s k rasfrågan och om den s k judefrågan efter tyskarna så var det ju svenskarna) och när Antikomintern bildades av Tyskland och Japan 1936 spelade en svensk adelsman (friherre Nils von Bahr som f ö hade varit aktiv inom Entente internationale anticommuniste sedan 1920-talet och bl a deltog i att organisera dess kongress i Feldafing 1933) en nyckelroll både i organiserandet av de internationella högerextrema kongresser som följde därpå och vid Antikominterns högkvarter och kansli i Berlin.
 
Efter kriget var det svenska ”överklassnazistiska” pengar (tillsammans med högerextrema svenska prästers dito) som i hög grad finansierade både de s k ”råttlinjerna” (d v s de nazistiska och högerextrema europeiska flyktingarnas och krigsförbrytarnas flykt till Latinamerika, Mellanöstern och Spanien och skapandet av ett nytt liv för dessa där) och återuppbyggandet av den organiserade västerländska extremhögern. Detta skedde dels via den svenska grevinna (Lili Hamilton) som ledde Hjälpkommittén för Tysklands barn samt via den svenske officerare (överste Arthur G Nordenswan) som organiserade Tyska officershjälpen och tack vare Nysvenska rörelsen (fil lic Per Engdahl, direktör Ingvar Kamprad m fl) som byggde upp den s k Europeiska Sociala Rörelsen (ESB) med tidskriften Nation Europa som nav, d v s den allra viktigaste teoretiska och ideologiska panvästerländska högerextrema tidskriften under efterkrigstiden och Kalla kriget (som gavs ut ända fram tills 2009 och vari svenska skribenter var kraftigt överrepresenterade).
 
Under Kalla kriget var dessutom även den svenska avdelningen av World Anti-Communist League (jur dr Åke J Ek, fil dr Birger Hagård m fl) synnerligen aktiv på både den internationella och europeiska scenen och särskilt mellan 1968-98 och på 1990-talet och en bit inpå 2000-talet var Sverige vidare ett epicentrum för den panvästerländska nazistiska skinheadsubkulturen och den världsledande producenten och distributören av vit makt-musik (direktör Lars Magnus Westrup, Erik Blücher m fl).
 
Att SD var värd för den alleuropeiska högerpopulistiska och högerextrema kongressen på Grand Hôtel i Stockholm i november 2016, att den första internationella kongressen för counterjihad-rörelsen ägde rum i Stockholm 2012 och att Sverige dessutom har varit platsen och ”värden” för den internationella identitära konferensen Identitär idé sedan 2010 är därför ingen slump: Svenskarna har ända sedan bröderna Furugårds tid på 1920-talet varit rejält överrepresenterade på den globala arenan mot bakgrund av hur litet Sverige ändå är i jämförelse med de allra flesta andra västländer och den svenska extremhögern har onekligen en stolt internationell historia och internationaliserad tradition att bygga vidare på inför framtiden.

Om (statlig) svensk ”nation branding” igår och idag: Från imperieromantik och rastänkande till antirasism och kolonial nostalgi

 

Nu har jag via antikvariat och kontakter äntligen lyckats ”införskaffa” de allra viktigaste praktverken och utställningskatalogerna som Sverige har publicerat genom åren för att ges som gåva till andra länder respektive för att ”ställa ut” Sverige inför och gentemot omvärlden och vilka sammantaget också säger någonting om vilket Sverige och vilken svenskhet som gäller vid en viss tidpunkt i historien:

 

D007DF332040611A2CB5CF28776F1F9F.jpeg

 

Dels har jag kommit över ett billigt exemplar av 1910 års ”nationalutgåva” av ”Suecia antiqua et hodierna” eller ”Suecian” som började publicerades när Östersjöimperiet sjöng på sista versen mot slutet av 1600-talet och i början på 1700-talet och som med sina gravyrer med bildtext skulle kommunicera att Sverige både var ett gammalt och mäktigt land. Boken användes som gåva till utländska ambassadörer, ledare och politiker och kom i olika omgångar att nytryckas och fortsätta att ges bort som gåva i diplomatiska sammanhang ända fram tills 1910-talet när ”Suecian” nog började upplevas som en aning gammaldags, ”reaktionär” och ”obsolet”.

 

md21870641660.jpg

 

Dels har jag sedan tidigare ett exemplar av praktverket ”The racial characters of the Swedish nation” som publicerades 1926 och som även gavs ut som lärobok på svenska i en s k folkupplaga med titeln ”Svensk raskunskap” under den svenska rasforskningens storhetstid och som med sina fotografier med vidhängande tabeller skulle kommunicera att Sverige inhyste den både renaste, vackraste och vitaste befolkningen i världen. Praktverket användes under några år som gåva till utländska ambassadörer, ledare och politiker och låg till grund för den stora rasutställningen i paviljongen Svea rike som ingick i Stockholmsutställningen 1930 och som i sin tur markerade det nya moderna, industrialiserade och urbaniserade Sveriges debut på världsarenan.

 

13141088_10153661557255847_1019672693_n1635-i-The-Swedish-Nation-i-Folk-and-Race-Types-Nordic-mixed-race-Finnish-Lapp-Lappic-mixed-race-Walloon

 

Paviljongen Svea rike vars utställningskatalog jag också ”äger” sedan tidigare tillägnades den dåtida världsledande svenska rasforskningen och bjöd på mängder av tabeller, kartor, fotografier, skulpturer, teckningar och målningar från golv till tak som illustrerade att svenskarna utifrån kroppsmått och utseendetyp var vitast av alla vita folk i världen och utgjorde homo sapiens både estetiska och genetiska elit, d v s svenskarna var både vackrast och ”snyggast” i världen utifrån det globala skönhetsidealet och utgjorde därmed rent medicinskt-biologiskt de mest ”värdefulla” kropparna i världen.

 

Bakom utställningen stod några av landets ledande forskare tillsammans med några av landets ledande konstnärer, tecknare, designers och skulptörer och det första utställningsbesökarna möttes av var ett Viktor Rydberg-citat – ”Till ariskt blod, det renaste och äldsta, till svensk jag vigdes av en vänlig norna” (strofen i sin helhet lyder ”Jag känner mig din frände, himlaborna! Till ariskt blod, det renaste och äldsta, till svensk jag vigdes av en vänlig norna. Mitt folk har till symbol av sina anor fått himmelsblått i väna barnaögon och himmelsblått i ärekrönta fanor.”) – och i själva utställningen hittades också mängder av citat av forskare och författare i samma anda såsom ”Intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt” (ett citat av Bertel Gripenberg och strofen i sin helhet lyder ”Kort är min tid, blott en ensam droppe i världshavet är jag, redan förvissnad förgängelsens höstliga guldskrud bär jag. Livet är evigt och mäktigt och grymt och isande kallt. Intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt.”), ”Ett folkmaterial av god ras är ett lands största rikedom” (ett citat som tillskrivs både Gustav V och Herman Lundborg) samt ”Du tillhör ditt folk. Din hälsa är dess” (med vidhängande statistik över den svenska folkhälsan som lika gärna hade kunnat kallas ”rashälsan” då glosorna ras och folk var utbytbara under mellankrigstiden).

20134536_10154874199975847_584098954_n20179527_10154874199945847_1941166689_n

 

 

Vidare har jag nu även kommit över ett exemplar av utställningskatalogen ”Dear child – on men, children and gender equality in Sweden” från år 2000 som dokumenterar den svenska regeringens, Svenska institutets och UD:s utställning med samma namn. Utställningen producerades inför det svenska ordförandeskapsåret i EU 2001 och turnérade runt i Europa och även utanför Europa under flera år därefter (själv lyckades jag se utställningen på svenska ambassaden i Seoul i Sydkorea). Utställningen kommunicerade att Sverige är världens första och hittills enda uttalade feministiska och antirasistiska statsbildning genom fotografier med vidhängande bildtexter som bl a föreställer föräldralediga pappor, adoptivfamiljer och blandrelationer liksom också hbtq-familjer, funktionsnedsatta föräldrar och ensamstående föräldrar.

 

ikg-highlightlinnaeusapostlesworldmap

 

Slutligen har jag nu även tillgång till praktverket ”The Linnaeus apostels – Global science & adventure” i 8 volymer som sedan år 2010 är den gåva som numera ges till utländska ambassadörer, ledare och politiker för att kommunicera att Sverige har en ärorik vetenskaplig historia och spelade en aktiv roll i att ”upptäcka” och utforska världen utanför Europa (d v s i den europeiska kolonialismen).

 

Volymerna bjuder på lärda texter skrivna av Linnés doktorander eller ”apostlar” och som inte bara behandlar djur och växter utan också innehåller beskrivningar av olika folkslag och människotyper som tidigare ofta och gärna kallades raser och vilket enligt uppgift har föranlett att enstaka diplomater och politiska ledare från fr a Afrika och Asien som har fått ”The Linnaeus apostels – Global science & adventure” som gåva har reagerat med förvåning över att detta praktverk numera är den officiella svenska gåvan i diplomatiska sammanhang.

 

Och i och med ”The Linnaeus apostels – Global science & adventure” sluts därmed också cirkeln då samlingen mer eller mindre dels går tillbaka till ”Suecians” ärorika tid och dels kommunicerar att det både vita och antirasistiska Sverige minsann kan ståta och skryta med både gamla och goda relationer till den utomeuropeiska världen samtidigt som Linné och hans doktorander lade grunden till den svenska rasforskningen.

Sverige fortsätter att rankas som världens mest jämställda och jämlika land

En ny rapport från brittiska Oxfam rankar och ”rate:ar” återigen Sverige som den suveräna statsbildning i världen som överlägset är allra bäst på att bekämpa klyftor och orättvisor mellan olika befolkningsgrupper och vare sig det handlar om skillnader mellan män och kvinnor, mellan arbetare och tjänstemän, mellan barn och ungdomar samt äldre och pensionärer ”gentemot” s k arbetsföra vuxna, mellan majoritets- och minoritetssvenskar, mellan innerstad och förort eller mellan stad och landsbygd.
 
 
Rapporten mäter fr a skatteuttag som används för och omvandlas till bidrag och offentliga transfereringar från resursstarka till resurssvaga grupper i samhället, nivån på sociala välfärdstjänster med fokus på vård, skola och omsorg samt specifikt kvinnors och arbetares rättigheter och situation i respektive land och Sverige framstår i rapporten både som världens mest kvinnovänliga land och som världens mest arbetarvänliga land.
 
Senast för en vecka sedan rankades och ”rate:ades” Sverige även som världens i särklass bästa land för invandrare och minoriteter, d v s Sverige är också världens mest invandrarvänliga land och världens mest minoritetsvänliga land, och dessutom har Sverige tidigare även rankats som världens mest djurvänliga land, som världens mest växtvänliga land, som världens mest barnvänliga land, som världens mest pensionärsvänliga land, som världens mest hbtq-vänliga land och som världens mest funktionshindervänliga land.
 
I Oxfams rapport framstår Sverige som i det närmaste oslagbart i sammanhanget och utöver Sverige så är det enbart andra västländer som hamnar i topp och fr a andra nordiska och västeuropeiska länder medan i praktiken samtliga länder utanför västvärlden och samtliga postkoloniala statsbildningar i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Oceanien hamnar sist och framstår som antingen rejält dysfunktionella och ej längre särskilt fungerande statsbildningar överhuvudtaget eller som extremt orättvisa samhällena med extrema klyftor (fr a Latinamerika ”hängs ut” som världens mest ojämlika region).

Sverige världens bästa land för invandrare

Än en gång utnämns Sverige till världens bästa land för invandrare och minoriteter utifrån hur den svenska migrations-, integrations- och minoritetspolitiken ser ut i ännu en internationell rankning:
 
 
 
Sverige rankas f ö även som det bästa landet i världen för kvinnor och barn och för djur och växter (d v s för miljön).
19884520_10154853292680847_3684237493013392999_n.jpg

Om det nordiska och västerländska föraktet mot ”PK-Sverige”

Den norska författarinnan Anne Holt om det utbredda och normaliserade norska föraktet (och hatet) mot ”PK-Sverige”.
 
 
Att föraktet (och hatet) mot det ”vänsterliberala”, ”kulturmarxistiska”, ”globalistiska”, feministiska, antirasistiska och antifascistiska ”multikulti-Sverige”, ”PK-Sverige” och ”Eurabien-Sverige” är starkt och intensivt i hela västvärlden har vi alla påmints om på sistone genom president Trumps alla uttalanden om ”terroristattackernas” och ”förortskravallernas” Sverige men är det någonstans detta förakt (och hat) frodas som allra mest så är det i våra grannländer Norge, Danmark och Finland (dock kanske inte lika mycket på Island) där Sverige sedan många år tillbaka framställs som det nordiska, europeiska och västerländska undergångsdystopisamhället par préférence som inga andra nordiska (eller europeiska eller västerländska) länder vill efterlikna.
 
Sveriges antirasistiska s k Sonderweg (d v s det faktum att Sverige och svenskarna sticker av från hela västvärlden inklusive från övriga Norden vad gäller synen på de gamla kolonierna och den icke-västerländska världen, på invandrare och minoriteter och på icke-vita och icke-kristna ”folkslag”) inleddes dessutom redan i och med den s k 68-revolutionen när Sverige som enda suveräna västerländska nation valde att gå emot både Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen och stödja antikoloniala och antiimperialistiska rörelser världen över och avkolonialiseringen och Tredje världen och det är sannolikt den historien som spökar bakom dagens förakt (och hat) mot ”PK-Sverige” – d v s det handlar om en slags hämnd och ”payback” som övriga västvärlden och våra grannländer nu utkräver (medvetet eller omedvetet) gentemot det land och det folk (d v s Sverige och svenskarna) som uppfattas som den västerländska civilisationens, kristenhetens och den s k vita rasens störste och värste förrädare på jorden (d v s återigen Sverige och svenskarna).
 
Och som alltid med allt som är mer komplicerat än vad det först verkar så finns det ytterligare ett lager bakom och under detta förakt mot ”PK-Sverige” som sannolikt är ”pudelns kärna” och vad allt egentligen handlar om och som kort och gott kan uttryckas som att är det något västerländskt land och vitt folk som inte får bli ”PK” och ”vänsterliberala”, inte för falla för ”Eurabien” och inte får översvämmas av primitiva och underlägsna ”multikulti-människor” så är det just Sverige och svenskarna – d v s det land som är vithetens ”stamort på jorden” och det folk som är vitast av alla vita folk på jorden.
 
Och för att ytterligare komplicera saker och ting: Allt ovanstående är sannolikt också det som driver SD:s och delar av den svenska högerns vrede (och hat) mot antirasisterna, ”vänsterliberalerna” och ”den identitetspolitiska vänstern” – d v s det svek mot övriga västvärlden som desamma (d v s antirasisterna) förestod i samband med 68-revolutionen och det förräderi mot den svenska vitheten som desamma (d v s antirasisterna) förestår idag.

Varför är svenskar så överrepresenterade som krigsfrivilliga?

Doktoranden Massip Farid Ikken, f d redaktör för tidskriften ”Fokus Afrika: Sveriges Afrikamagasin” liksom skribent i svensk vänsterpress (t ex Folket i Bild, Fria Tidningar och Fjärde Världen) och också tidigare knuten till Sveriges Radio, låg antagligen bakom gårdagens (hammar)attack på en polis utanför Notre-Dame i Paris.
 
 
Tyvärr är svenskarna inte bara kraftigt överrepresenterade som krigsfrivilliga i Västasien (såsom bland de som just nu befinner sig i och strider i Raqqa och naturligtvis enbart per capita mot bakgrund av hur litet Sverige trots allt är befolkningsmässigt sett) utan även rejält överrepresenterade bland de som också har legat bakom eller planerat flera terrordåd i Västeuropa under de senaste åren såsom malmöiten Osama Krayem som deltog i massdödandet i Paris och i Bryssel 2015-16 och de tre svenskarna som greps i Köpenhamn 2010. Svenskar verkar f ö ha varit överrepresenterade som frivilliga och som aktivister i olika krig och konflikter åtminstone ända sedan mellankrigstiden.