Kategori: Sverige

Arbetslösheten är nu den allra lägsta på 10 år men samtidigt kvarstår de extrema skillnaderna mellan de inrikes födda och utomeuropéerna: Av samtliga arbetslösa är idag 47% födda utanför Europa och av samtliga utrikes födda arbetslösa är hela 81% numera födda utanför Europa

Den svenska ekonomin är uppenbarligen fortsatt ”urstark” (och Sverige är m a o fortfarande ett av världens rikaste länder) – det handlar om den lägsta uppmätta arbetslösheten på 10 år enligt Arbetsförmedlingens färskaste statistik (siffrorna gäller för december 2018):
 
Idag uppgår arbetslösheten till 7% (6,8% bland kvinnorna och 7,1% bland männen) i hela riket (och ungdomsarbetslösheten till 8,7%) men samtidigt fortsätter de astronomiska skillnaderna i arbetslöshet att kvarstå mellan den inrikes födda befolkningen och utomeuropéerna.
 
arbetslöshet bland inrikes födda i december 2018: 3,7% (och varav alltför många tyvärr är s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund)
 
arbetslöshet bland utrikes födda i december 2018: 20%
 
Av samtliga arbetslösa i landet är hela 47% födda utanför Europa (d v s utomeuropéerna utgör snart hälften av samtliga arbetslösa i landet) och av samtliga arbetslösa som är utrikes födda är hela 81% födda utanför Europa (d v s utomeuropéerna dominerar numera fullständigt arbetslösheten bland invandrarna).
 
Invånarna födda utanför Europa utgör idag kring 10% av den svenska totalbefolkningen och den absoluta majoriteten av dem är påtagligt unga eller t o m mycket unga, d v s de allra flesta av utomeuropéerna är i s k arbetsför ålder och inte över 65 år medan höga procentandelar av de infödda majoritetsinvånarna idag är rätt så ”till åren” – en majoritet av majoritetssvenskarna är över 50 år gamla (och vilket f ö antagligen åtminstone delvis förklarar varför hela 10% av alla förvärvsarbetande majoritetssvenska män innehar en chefsposition – SIC!) och åtskilliga av dem står redan och sedan rätt länge tillbaks utanför arbetslivet då de är över 65 år.
 
Tyvärr står mycket höga procentandelar av de invånare i landet som är födda utanför Europa samt av de som är inrikes födda med föräldrar som är födda utanför Europa (d v s de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund) helt utanför det svenska arbetslivet och förekommer därmed inte ens i ovanstående arbetslöshetsstatistik, d v s de är inte inskrivna hos Arbetsförmedlingen, de är inte aktivt arbetssökande och de ingår inte i några arbetsmarknadsåtgärder.
 
Den svenska skillnaden i arbetslöshet mellan de inrikes födda invånarna (och de facto majoritetsinvånarna) och de utrikes födda invånarna (och de facto utomeuropéerna) är uppenbarligen och tyvärr även i fortsättningen den utan jämförelse absolut största i något i-land och i något västland på jorden och så har det tyvärr varit åtminstone ända sedan 2000-talet medan det ”normala” under större delen av 1900-talet var att de utrikes födda (d v s invandrarna) förvärvsarbetade i långt högre grad än de inrikes födda (d v s majoritetssvenskarna).

Den moderna europeiska och västerländska extremhögern fyller 100 år i år medan den svenska extremhögern fyller 95 år

Igår för exakt 100 år sedan, d v s den 5 januari 1919, bildades Deutsche Arbeiterpartei i München som senare kom att byta namn till NSDAP (d v s det tyska nazistpartiet), och snart är det ju också exakt 100 år sedan som det som senare kom att bli PNF (d v s det italienska fascistpartiet) bildades i Milano som Fasci italiani di combattimento (d v s den 23 mars 1919).
 
De svenska motsvarigheterna, som i båda fallen modellerades efter de tyska respektive italienska förlagorna, bildades sedan mycket tidigt – redan 1924 bildades Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet som det allra första nazistpartiet utanför den tysktalande världen och två år senare (d v s 1926) bildades Sveriges fascistiska kamporganisation.
 
Det finns m a o fog för att hävda att den moderna europeiska och västerländska extremhögern föddes för exakt 100 år sedan (d v s 1919) och tyvärr så verkar det ju som att 2019 kommer att bli ännu ett framgångsrikt år för dagens europeiska och västerländska extremhöger, d v s denna visserligen mycket spretiga politiska rörelse som i år fyller exakt 100 år är m a o som det verkar just nu i varje fall en osedvanligt och oförskämt frisk och fräsch 100-åring.
 
Slutligen vad gäller just och specifikt den svenska extremhögern så fyller den m a o 95 år just i år och även den är åtminstone i skrivande stund friskare och fräschare än någonsin förr.

Uppdaterad bibliometrisk sifferexercis

Ägnade en timme nu på morgonen åt att kolla upp mig själv i olika databaser som är kopplade till högskolevärlden samt även till medie- och kulturvärlden samtidigt som jag är mycket väl medveten om (av, som det heter, egen erfarenhet, och många gånger om ska tilläggas) att denna typ av bibliometrisk sifferexercis betyder föga och knappt någonting alls just inom den svenska högskole- och forskarvärlden varinom andra s k (kroppsliga) företräden och (komparativa) fördelar oftast trumfar kvantifierbara meriter av nedanstående slag – d v s en bisarr och makaber kombination av de ”rätta kontakterna”, klanliknande nätverkskonstellationer, familjenamn, släkt- och blodsband, intim- och vänskapsrelationer samt feodala och klientliknande relationer mellan seniorer och juniorer (medan den bibliometribaserade meritokratin i stället tillhör den av många svenska forskare så föraktade och fruktade nyliberala, socialdarwinistiska och elitistiska anglo-amerikanska högskolevärlden).

h-index: 15

i10-index: 26

DiVA: 250 poster

Swepub: 187 poster

Artikelsök: 79 poster

Scopus: 43 träffar

Web of Science: 45 träffar

Google Books: 1651 träffar

Google Scholar: 828 träffar, 1154 citat

Mediearkivet: 911 artiklar

Svenska dagstidningar: 360 artiklar

Mediearkivet 2013-18

2013: 88 artiklar

2014: 87 artiklar

2015: 150 artiklar

2016: 92 artiklar

2017: 68 artiklar

2018: 90 artiklar

2018 års produktion av böcker skrivna av författare med någon form av utomeuropeisk bakgrund

Året börjar lida mot sitt slut och jag gjorde en sista ”räd” på fyra bibliotek igår och i förrgår och tror mig nu har skaplig koll på innevarande års utgivning av böcker författade på svenska (d v s ej på författarnas eventuella förstaspråk eller på de stora utomeuropeiska diaspora- och exilspråken utan just originaltexter författade på svenska) och utgivna i Sverige (d v s ej i Finland eller i USA eller någon annanstans i världen) och vilka är skrivna av författare med någon form av utomeuropeisk bakgrund (d v s både invandrade, adopterade, blandade, ”1,5-generation:are”, ”andrageneration:are” och ”tredjegeneration:are”).
49343061_10156131298895847_7001348909310148608_n.jpg
 
Till på köpet så sprang jag av en ren slump också på en mig veterligen bortglömd (debut)bok utgiven av Bonniers som jag själv hade missat fram tills igår – den svarta amerikanska författaren Victor Herbert Tyus roman ”Den stora klyvningen” från 1969 som därmed bör vara den första boken författad av en afrosvensk.
 
Jag tror jag mig nu också kunna hävda följande (och vänligen rätta mig om jag har fel tack!):
– den första boken författad av en afrosvensk var Victor Herbert Tyus roman ”Den stora klyvningen” från 1969
– den första boken författad av en turk var Lütfi Özköks diktsamling ”Utanför” från 1971
– den första boken författad av en karibier var Gilbert Lindets a.k.a. Antoine Petits självbiografi ”Dagbok över en småborgerlig, svart T-banespärrvakts liv” från 1975
– den första boken författad av en latinamerikan var Enelia Paz Gómez självbiografi ”Svart i Colombia” från 1979
– den första boken författad av en sydasiat var M. Jamil Ahsans diktsamling ”Fisken törstar i havet” från 1980
– den första boken författad av en arab var Abdul Sadoon diktsamling ”Ett leende till salu” från 1988
– den första boken författad av en östasiat var Li Lis diktsamling ”Blick i vattnet” från 1989
– den första boken författad av en utlandsadopterad var Tom Hjeltes roman ”Generation” från 1990
– den första boken författad av en kurd var Eshat Ayatas novellsamling ”Mörka världar och andra noveller” från 1991
– den första boken författad av en iranier var Sharock Kamyabs novellsamling ”Svalornas bukt” från 1991
– den första boken författad av en ”1,5-generation:are” var Alejandro Leiva Wengers novellsamling ”Till vår ära” från 1991
– den första boken författad av en kristen från MENA-regionen var Erol Severs diktsamling ”Ishtars duvor” från 1991
– den första boken författad av en blandad var Mohamed Omars diktsamling ”Orientalisk sejd” från 1995
– den första boken författad av en ”andrageneration:are” var Daniel Boyaciouglus diktsamling ”I stället för hiphop” från 2003
– den första boken författad av en urfolksinvånare från Oceanien var Erena Rhöses självbiografi ”Flickan från Aotearoa” från 2011
(och den första boken författad av en ”tredjegeneration:are” har då mig veterligen ännu ej kommit ut)
 
2018 års utgivning av böcker skrivna av författare med någon form av utomeuropeisk bakgrund (och vänligen komplettera bibliografin om någon titel saknas tack!):
Abraham, Getahun Yacob. 2018. Min röst. Göteborg: Getahun Yacob Abraham.
Al-Khamisi, Duraid. 2018. Mellan floderna. Stockholm: Atlas.
Anyuru, Johannes. 2018. Strömavbrottets barn. Texter om konst, våld och fred 2010-2018. Stockholm: Norstedts.
Asaad, Arkan. 2018. Bortom solens strålar. En berättelse om en splittrad familj, ett nytt land och kampen att finna sig själv. Stockholm: Norstedts.
Assai, Daniel. 2018. Facklan i riksdagen. Stockholm: Vulkan.
Badran, Samir, Viktor Frisk & Pascal Engman. 2018. Samir & Viktor. Berättat för Pascal Engman. Fotograf: Magnus Ragnvid. Stockholm: Bookmark Förlag.
Behdjou, Behrang. 2018. Gå med mig. Stockholm: Mondial.
Björn, Monika. 2018. Stark genom klimakteriet. Fysiskt – psykiskt – mentalt. Foto: Meddi Kabirzadeh. Stockholm: Norstedts.
Bohm Ramirez, Yolanda Aurora. 2018. Ikon. Stockholm: Bromberg.
Carlsson, Marika. 2018. ”Såna som du ska inte va här”. Stockholm: Forum.
Choi, Soki. 2018. Kimchi och kombucha. Den nya vetenskapen om hur tarmbakterierna stärker din hjärna. Ny spännande forskning och fakta. Stockholm: Bonnier fakta.
Dousa, Benjamin. 2018. Snöflingorna faller över Husby. Stockholm: Timbro.
Farshin, Melody. 2018. Mizeria. Stockholm: Bonnier Carlsen.
Ganman, Jens & Mustafa Panshiri. 2018. Det lilla landet som kunde. Stockholm: Vulkan.
Imam, Silvana. 2018. Silvana. Förord av Ida Therén. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin. Stockholm: Norstedts.
Jamatipour, Mashaallah. 2018. Drömmen om frihet. Stockholm: Författares bokmaskin.
Jamatipour, Mashaallah. 2018. I drömmarnas land. Stockholm: Författares bokmaskin.
Jamatipour, Mashaallah. 2018. Världens vackraste strand. Stockholm: Författares bokmaskin.
Jobe, Mariama. 2018. SANNU. En diktsamling utav Mariama Jobe. Illustratör: Tara Salim. Stockholm: Type & Tell.
Karam, Balsam. 2018. Händelsehoristonen. Stockholm: Norstedts.
Khavari, Fatemeh & Annie Hellquist. 2018. Jag stannar till slutet. Berättat för Annie Hellquist. Stockholm: Norstedts.
Khemiri, Jonas Hassen. 2018. Pappaklausulen. Stockholm: Bonnier.
Kim, Mia. 2018. Bland arbetsmyror, dammråttor och solkatter. Kluriga ordens ABC. Illustratör: Maria Källström. Linköping: Olika Förlag.
Kobane, Dorpec & Theodor Lundgren. 2018. Kobanesyndromet. Min berättelse från kriget. Stockholm: Storyhood.
Lagoun, Sabinha. 2018. Koreografi. Hörby: Venaröd förlag.
Lee, Mara. 2018. Kärleken och hatet. Stockholm: Bonnier.
Lundberg, Patrik. 2018. Berättelsen om Sverige. Texter om vår demokrati. Illustratör: Daria Bogdanska. Stockholm: Rabén & Sjögren.
Mohammed, Iman. 2018. Bakom trädet ryggar. Stockholm: Norstedts.
Mossaed, Jila. 2018. Vad jag saknades här. Stockholm: Lejd.
Motturi, Aleksander. 2018. Onåbara. Stockholm: Norstedts.
Möllås, Hanna. 2018. Hela mig. Om konsten att adoptera sin kropp och sina känslor. Örebro: Marcus förlag.
Nylén, Mårten. 2018. Resultat, balans och lite magi. Foto: Daniel Stigefelt. Stockholm: Pagina.
Ortiz, Joel Mauricio Isabel. 2018. Sången om en son. Stockholm: Norstedts.
Ringskog Ferrada-Noli, Caroline. 2018. Rich boy. Stockholm: Natur & Kultur.
Sahin, Burcu. 2018. Broderier. Stockholm: Bonnier.
Sahin, Helin. 2018. Minnesstädningen. Stockholm: Natur & Kultur.
Said, Sami. 2018. Människan är den vackraste staden. Stockholm: Natur & Kultur.
Saleh, Jakob. 2018. Rosenboms stad. Stockholm: Vulkan.
Saliba, Michael. 2018. ”Du kommer aldrig att bli nåt”. Framgången finns inom dig. Malmö: Roos & Tegner.
Vargas Alaeb, Nachla, Nina Rashid, & Daniela Ruz. 2018. Revolution Poetry. Illustrationer: Maria Fröhlich och Steffi Aluoch. Formgivning: Sepidar Hosseini. Stockholm: Bonnier Carlsen.
Walldén, Jenny. 2018. Mycket smak på nolltid. Asiatiskt gott på bara 10, 20, 30 minuter. Stockholm: Bonnier.
Zakariae, Melika. 2018. 8 diagnoser. Det var f#n inte lätt. Tillsammans med Theodor Lundgren. Stockholm: Storyhood.

Om Kinas kraftigt växande ekonomiska inflytande i Sverige

SvD:s Mikael Törnwall skriver idag att minst 60 000 anställda i landet numera arbetar för ett (större) företag som ägs av kineser (OBS: dock inte invandrade kineser som bor och lever permanent i Sverige) och vilket på alla sätt och vis är (världs)historiskt: Aldrig någonsin tidigare har en utomvästerländsk s k icke-kristen och icke-vit makt haft ett sådant inflytande på både den svenska ekonomin och på den västerländska ekonomin (och därmed även på världsekonomin) som Kina har idag (även om visserligen flera arabiska gulfstater plus Japan började investera i och köpa upp svenska och västerländska företag redan fr om 1970- och 80-talen, d v s innan Kina började göra det i större skala):
Kina.jpg
 
”Det är länge sedan den affärsmässiga relationen mellan Kina och Sverige byggde på att kinesiska arbetare tillverkade kläder och leksaker åt svenska konsumenter. Det kinesiska näringslivet har det senaste decenniet seglat upp som en av Sveriges viktigaste arbetsgivare.”
 
(…)
 
”Kina har på allvar utmanat USA om världsherravälde – och Sverige är en bricka i det spelet. Xi Jinping har snart lika stort inflytande över vår vardag som Donald Trump. Över 60 000 svenska arbetstillfällen är direkt eller indirekt beroende av kinesiska företag.”
 
23bf187f-c54c-4f38-a0cf-5ad0e994c312.jpeg
 
För bara någon vecka sedan firade Kina att landet började öppna sig för omvärlden för exakt 40 år sedan och under ledning av Deng Xiaoping efter att den s k kulturrevolutionen (som som bekant hade ”väckt” och medvetandegjort stora delar av en hel generation barn och ungdomar i västvärlden och fått dem att engagera sig för den del av världen som på den tiden kallades den Tredje världen) hade avslutats i och med Maos död 1976.
 
Sedan dess har i praktiken samtliga kommunistiska regimer (och de var då mängder på jorden fram tills 1989-91 när Kalla kriget avslutades) gått under utom världens fyra kvarvarande kommuniststater Kina, Vietnam, Laos och Nordkorea i Östasien (plus Kuba så klart) och samtliga dessa har numera mer eller mindre och i olika utsträckning kopierat Deng Xiaopings ”recept” från 1978.
 
Det som är speciellt i sammanhanget är väl också, förutom att den kinesiska ekonomiska expansionen i Sverige och i västvärlden (d v s förutom i Afrika, Latinamerika, Oceanien och övriga Asien) har gått så osannolikt fort, att för bara hundra år sedan så varnade västvärldens intellektuella, författare, forskare, generaler, företagsledare, ägarfamiljer, furstar och politiker för den s k ”gula faran” och nu verkar västvärldens dåvarande eliters dystopiska mardrömsfantasier om Östasiens ekonomiska uppvaknande i det närmaste ha besannats även om det kan låta märkligt.
 
Ett annat sätt att se på detta nya tillstånd är väl att Kina och Asien i stort helt enkelt bara är på väg att återta den dominans över den globala ekonomin som landet och kontinenten innehade innan den europeiska och västerländska världsexpansionen och världsdominansen inleddes och fullbordades på 1700-, 1800- och 1900-talen och som därmed så här i efterhand kanske mest bara kommer att betraktas som en historisk parentes i framtiden.

Nu går två feministiska och antirasistiska myndigheter som skapades av världens första och hittills enda feministiska och antirasistiska regering i graven på en och samma gång: Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation

Det är då inte bara Jämställdhetsmyndigheten utan även Delegationen mot segregation som läggs ned i all hast trots att (det urbana) Sverige numera antagligen är västvärldens allra mest (ras/klass)segregerade land och ”tack vare” den M-KD-(SD)-budget som C (inte) röstade igenom även om i stort sett all uppmärksamhet (och inte minst alla protester) har ägnats åt den förstnämnda myndigheten (feminism är då av förståeliga skäl fortfarande en långt större fråga än antirasism i Sverige):
 
 
”I dag beslutade riksdagen att myndigheten Delegationen mot segregation ska läggas ner under nästa år. Även flera statsbidrag till arbetet mot segregation sänks under 2019 med M-KD-budgeten.”
 
Båda dessa myndigheter vilka intressant nog båda var förlagda i miljonprogramsområden (i Angered i Göteborg respektive i Flemingsberg i Huddinge) var då produkter av världens första feministiska och antirasistiska (rödgröna) regering som styrde mellan 2014-2018 och sannolikheten är väl stor att ingen regering i en suverän stat någonsin mer kommer att självbenämna och självdeklarera sig (Löfvens första tal som nybliven statsminister 2014 genomsyrades då av både feminism och antirasism och på ett sätt som kanske ingen annan folkvald regeringschefs tal har gjort någonsin i historien och någonstans i världen) som varande just en feministisk och antirasistisk regering (d v s Löfven skrev trots allt antagligen världshistoria även om många feminister och antirasister utan tvivel ville ännu mer än vad Löfvens regering hann åstadkomma och ju absolut inte var nöjda med allt som denna regering tog beslut om).

Ny rapport om matchningsgraden på arbetsmarknaden

En färsk SCB-rapport som publicerades idag undersöker hur många förvärvsarbetande invånare i åldrarna 20-64 år som innehar ett jobb och ett yrke som de är utbildade för (d v s matchningsgraden liksom också missmatchningsgraden). Rapporten visar att 8 av 10 förvärvsarbetande innehar ett yrke som de mer eller mindre är utbildade och matchade för.

Gymn.jpg

Dock är matchningsgraden tyvärr generellt betydligt lägre bland de utrikes födda och både bland dem som har en gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå och bland dem som har en högskoleutbildning bakom sig.

Hög.jpg

 

SCB spekulerar i att denna skillnad kan tänkas bero på faktorer som att arbetsgivarna har dålig kunskap om utländska utbildningar i de fall då den utrikes födda personen ifråga har genomgått en utbildning i ett annat land än Sverige samt avsaknaden av nätverk som leder till jobb och bristande språkkunskaper bland de utrikes födda (SCB nämner då i just denna rapport inte diskriminering som en av faktorerna).

 

Särskilt stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda vad gäller matchningsgrad gäller bl a bland de som har en konstnärlig eftergymnasial utbildning, bland de som har en humanistisk högskoleutbildning samt bland de som har genomgått en journalistik- och medievetenskaplig utbildning liksom även bland de som har en högskoleingenjörsutbildning och en ekonomutbildning på högskolenivå bakom sig.

 

Det generella vad gäller missmatchningsgraden är att de inrikes födda tenderar att vara underutbildade för de jobb och yrken de innehar medan de utrikes födda omvänt tenderar att vara överutbildade för de jobb och yrken de innehar.