Category: Sverige

De svenska minoritetseleverna har höga ambitioner enligt den senaste PISA-delundersökningen men har svårt att uppnå kunskapsmålen

Den senaste PISA-delundersökningen som publicerades igår (och som alla vi som är besatta av hur det går för landets minoritetselever så klart har ”kastat” oss över och ”plöjt”) visar inte bara att svenska elever blir alltmer ”mediokra” och att kunskaperna i läsning (och sannolikt också i att skriva) fortsätter att sjunka samt att könsskillnaderna blir allt större (till de svenska flickornas favör) utan också att Sverige tyvärr återigen är ett av de i-länder och västländer där skillnaderna i kunskaper och skolresultat är som allra störst mellan majoritetselever och minoritetselever och särskilt gäller det just läsning samt matematik och naturvetenskap: De svenska minoritetseleverna är tyvärr allra sämst på matematik och naturvetenskap tillsammans med minoritetseleverna i Danmark och Tyskland.
 
Läsning.jpg
 
Samtidigt visar undersökningen att både första- och andragenerationseleverna i Sverige har högre ambitioner att studera vidare än de majoritetssvenska eleverna och att de fr a vill satsa på en utbildning och en yrkeskarriär som inbegriper matematik och naturvetenskap men när det väl ”gäller” så är det ändå majoritetseleverna som studerar vidare medan alltför många minoritetselever misslyckas och särskilt misslyckas de i matematik och naturvetenskap och de svenska minoritetseleverna står här tyvärr ut – d v s de svenska minoritetseleverna misslyckas mer än minoritetseleverna i andra i-länder och västländer i relation till de ambitioner de har.
Ambition.jpg
 
De svenska minoritetseleverna (och både de s k första- och andrageneration:arna) är m a o mycket motiverade och hyser mycket höga ambitioner vad gäller att studera vidare och vad gäller ”karriärdrömmar” men samtidigt så har de uppenbarligen mycket svårt att ”konkurrera” med de majoritetssvenska eleverna i reda kunskaper och statiska skolresultat.
Science diff.jpg

Utomeuropéernas arbetsmarknadssituation, (privat)ekonomiska problem och extrema fattigdom fortsätter att förskräcka

Utomeuropéernas arbetsmarknadssituation, (privat)ekonomiska problem och extrema fattigdom och misär fortsätter att förskräcka enligt en ny rapport från SCB.
 
Sedan 2005 har antalet invånare födda utanför Europa i åldrarna 20-64 år (d v s i s k arbetsför ålder) med låg utbildning ökat kraftigt med hela 129,8% medan antalet invånare med låg utbildning som är födda i Sverige och i Europa i åldrarna 20-64 år omvänt har minskat kraftigt (de har fr a gått i pension).
 
De invånare som är födda utanför Europa i åldrarna 20-64 år med låg utbildning är dessutom mycket unga – över 40% av dem är mellan 20-34 år – medan de invånare med låg utbildning som är födda i Sverige och i Europa i åldrarna 20-64 år omvänt är mycket äldre – merparten av dem är mellan 55-64 år gamla. År 2016 var f ö 67% av alla födda utanför Europa födda i Asien, 20% i Afrika, 7,8% i Sydamerika och de resterande i Nordamerika och Oceanien.
Namnlöst.jpg
 
arbetslöshet bland födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 36,9%
sysselsättningsgrad bland födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 42,8%
födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 32,1%
 
arbetslöshet bland födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 17%
sysselsättningsgrad bland födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 68,4%
födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 17,6%
Namnlöst 2.jpg
 
Här nedan redovisas ovanstående siffror uppdelade på kön:
 
arbetslöshet bland män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 33,7%
sysselsättningsgrad bland män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 53,3%
män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 19,6%
 
arbetslöshet bland kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 41,2%
sysselsättningsgrad bland kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 33,1%
kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 43,8%
 
arbetslöshet bland män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 18,7%
sysselsättningsgrad bland män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 71,1%
män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden: 12,6%
 
arbetslöshet bland kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 15,1%
sysselsättningsgrad bland kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 65,7%
kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden: 22,6%
 
Utöver ovanstående invånare som är födda utanför Europa så tillkommer ett snabbt växande antal s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund vilka är födda i Sverige med utomeuropeiska föräldrar och vilka också har stora svårigheter att ta sig in på och etablera sig på arbetsmarknaden då alltför många av dem inte har klarat högstadiet gymnasiet och/eller högskolan (d v s de har låg utbildning).

Danmark detroniserar nu Sverige som EU:s mest rättvisa och jämlika land

I år efter år efter år har vi i Sverige utan konkurrens och utan jämförelse intagit guld- och topplatsen som EU:s mest jämlika land, folk och samhälle (och kanske också kultur) utifrån alla tänkbara mått och variabler: Vi i Sverige har varit allra mest arbetarvänliga, allra mest kvinnovänliga, allra mest barn/ungdoms- och pensionärs/äldrevänliga, allra mest djurvänliga, allra mest funktionsnedsattavänliga, allra mest hbtq-personervänliga OCH allra mest ”vänliga” gentemot invandrare och minoriteter men nu är det tyvärr slut på ”sötebrödsdagarna” – nu har vi för första gången någonsin rasat ned till silverplatsen och andraplatsen i Bertelsmann-stiftelsens rankning och det folk och land som nu brädar oss är då (hör och häpna!) de ”genomrasistiska” och de ”genomsexistiska” danskj-vlarna (d v s Danmark) vilka dessutom är mer klasstratifierade än vad vi i Sverige är och troligen också mer homofoba än vad vi i Sverige är och kanske inte heller jättesnälla gentemot djur (vilka danskarna ju inmundigar och förtär i enorma mängder per capita):
 
 
Bertelsmann-stiftelsens senaste rapport gör fr a ett stort nummer av den extrema (ras)segregationen i det urbana Sverige och av den astronomiska skillnaden i att ha ett jobb eller ej mellan majoritetsssvenskarna och utomeuropéerna: Medan ej mer än 2-2,5% av majoritetssvenskarna är arbetslösa idag så är över 30% av utomeuropéerna arbetslösa och inget annat EU-land uppvisar en så extrem skillnad mellan dessa båda demografiska grupper som just Sverige.
 
Vi kan i och för sig trösta oss med att vi fortfarande ligger etta vad gäller antidiskrimineringslagstiftning och antirasistisk politik och inte minst då Sverige fortfarande är både Europas och världens enda land som styrs av antirasistisk och feministisk regering och vi ligger också fortfarande etta vad gäller (folk)hälsa, vård och omsorg liksom vad gäller omsorg om barn/unga respektive pensionärer/äldre men i övrigt så skräder Bertelsmann-stiftelsen tyvärr inte orden vad gäller hur (ras)segregerat och (ras)segmenterat dagens Sverige tyvärr är:
 
“The current labor market statistics indicate that Sweden today does not differ in any significant way from comparable capitalist economies. If anything, unemployment among youth and immigrants is higher than in other comparable countries.
 
(…)
 
Whether related to culture or differences in training and work experience, immigrants in Sweden have for a long time experienced severe problems in entering the labor market. Sweden shares this problem with a large number of countries but it has proven to be inept at addressing this aspect of integration. The large number of unemployed immigrants erodes integration policies to a great extent and this will be a major challenge for policymakers in the future. The employment ratio of foreign-born workers to native-born workers in Sweden is one of the lowest within the EU.
 
(…)
 
“During the period of review, ethnic segmentation in several suburbs of metropolitan areas in Sweden has increased. This societal fracturing remains an unsolved political challenge in contemporary Sweden. With the increased immigration in 2015 and 2016 there is an imminent risk that these challenges will be exacerbated.”
 
(…)
 
”If Sweden could previously boast an egalitarian and inclusive society, there is less justification to do so today. Reflecting on the 2014 general elections, Bo Rothstein concludes that ‘the days of Swedish exceptionalism are over.’ Not only does Sweden now have a strong anti-immigration party in its parliament, core data on Sweden’s welfare state are moving toward levels found among comparable, average-performing countries. It remains to be seen whether the current red-green government will be able to reverse this development.”

Både svenska politiker och ”vanliga” svenskar är positivt inställda till jämlikhetsdatametoden och till att uppge sin etniska bakgrund enligt en ny studie

Statsvetaren Patrik Öhberg och den holländske forskaren Mike Medeiros har nyligen publicerat en studie som handlar om jämlikhetsdatametoden i tidskriften Ethnicities:
Studie.jpg
 
Studien undersöker hur politiker och invånare i Sverige respektive i Kanada reagerar när de uppmanas att uppge sin etniska bakgrund i enkäter och valet av de två länderna grundas dels i att Kanada och Sverige var de första länderna i världen som deklarerade att de var mångkulturella samhällen (redan på 1970-talet) samt att den etniska mångfalden är mycket påtaglig och ”extrem” i båda länderna jämfört med många andra länder i övriga västvärlden – över en tredjedel av befolkningen i Kanada respektive i Sverige har idag någon form av minoritetsbakgrund.
 
Framför allt så inhyser både Kanada och Sverige numera bland de högsta proportionella förekomsterna av invånare som ser annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligen i hela västvärlden – uppemot 20% eller hela en femtedel av den kanadensiska respektive den svenska befolkningen kan sägas bebo en kropp och inneha ett utseende som gör att de ser annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligen gentemot och i relation till majoritetsbefolkningen.
 
Studien utgår vidare från att Sverige är ett av världens mest färgblinda länder och ett av de länder i världen som är allra mest negativt inställd till jämlikhetsdatametoden och till att börja fråga invånarna (eller politikerna) i landet om deras etniska bakgrund medan Kanada är ett av de länder i världen som allra mest frågar sina invånare (och sina politiker) om deras etniska bakgrund – d v s Kanada praktiserar jämlikhetsdatametoden som en helt och hållet integrerad del av sitt samhällsbygge medan Sverige (än så länge) inte gör det överhuvudtaget.
 
De svenska politikerna och invånarna som ingår i studien förutsätts m a o vara färgblinda och vara mycket negativt inställda till att tala om etnicitet och om fysisk-kroppsliga utseendeskillnader medan de kanadensiska politikerna och invånarna som ingår i studien omvänt förutsätts vara mycket bekväma med att tala om etnicitet och om fysisk-kroppsliga utseendeskillnader. De svenska informanterna i studien utgjordes av politiker som tillhör S, V, MP, M, L, C och KD (p g a alltför få svar så uteslöts politiker från SD och FI från studien) samt av ”vanliga” invånare och de fick bl a frågan ”Hur skulle du beskriva din etniska bakgrund?”.
 
Studiens resultat är dock något överraskande:
 
Även om de kanadensiska politikerna är något mer positivt inställda till att uppge sin etniska bakgrund än de svenska politikerna så är skillnaderna inte signifikanta utan både de svenska politikerna och de ”vanliga” svenska invånarna var mer eller mindre lika positivt inställda till att uppge sin etniska bakgrund som de kanadensiska informanterna (och bland politikerna utmärkte sig av någon okänd anledning fr a centerpartisterna vad gäller att vara positivt inställda till detta).
 
De båda forskarna konstaterar därför:
 
”We were not able to capture any indication of an adverse reaction towards ethnic diversity. Rather, if elites in both countries demonstrated a reaction to being exposed to a question on ethnic diversity it was a positive one. Finally, the findings are similar in terms of the reaction to being exposed to a question on ethnicity among political elites and citizens. Once again, if there was a reaction amongst citizens it was a positive one. Therefore, there is no indication of a gap between political elites and citizens related to ethnic diversity.”
 
De båda forskarna kommer slutligen fram till att även Sverige borde börja praktisera jämlikhetsdatametoden och de menar t o m att den personliga integriteten ”trumfas” av den för närvarande totala bristen på (och det därmed högst trängande behovet av) siffror, statistik och data om etnicitet i Sverige då allt tyder på att den ojämlikhet och den diskriminering som föreligger och förekommer i dagens Sverige är extremt etnifierad (och rasifierad):
 
”Ultimately, our findings lend support to integrating ethnicity questions into social research even in societies where this topic is supposed to be sensitive. As past studies have demonstrated that there are no policy and social justifications in asking individuals about their ethnicity… accurate data on ethnicity provide much-needed information in order to develop effective policies to tackle social ills that affect increasingly diverse Western countries; social issues in which the most vulnerable of groups are often the most affected. According to the European Commission against Racism and Intolerance and the Committee on the Elimination of Racial Discrimination, even the threat posed to privacy and the risk of ethnic monitoring do not outweigh the potential benefits that these data can bring in tackling inequality and discrimination.”
 
Den nya studien stämmer väl överens med de enkätstudier som EU:s SCB (d v s Eurostat) har genomfört sedan flera år tillbaka och som visar att svenskarna är de mest positivt inställda till jämlikhetsdata bland alla invånare i EU bredvid britterna (och malteserna) om frågan ställs på följande vis: Är du beredd att (anonymt och frivilligt) uppge din etniska bakgrund (alternativt din sexuella läggning, din trosuppfattning, ditt hälsotillstånd, din könsidentitet o s v) i en enkät om syftet enbart är att kartlägga ojämlikheter och motverka diskriminering?
 
En tidigare studie från Institutet från framtidsstudier, ”Kunskapshöjande åtgärder om afrofobi. En pilotstudie” (2017), har visserligen indikerat att vad gäller att fråga specifikt om hudfärg så föreligger det en viss skillnad mellan majoritets- och minoritetsinvånare vad gäller inställning och reaktion men denna skillnad hindrar ändå inte att det antagligen är möjligt idag att även börja fråga om utseendeskillnader i olika enkäter: ”…majoritetssvenskar har svårare att relatera till frågor om hudfärg… det kan finnas en motvilja bland majoritetssvenskar att tillskriva sig en gruppidentitet baserad på hudfärg, då de är vana att betrakta sig själva som individer och färgblinda… Respondenter födda i Sverige och Europa tycker att frågan om hudfärg som innehåller begreppet ”ras” är både mycket mer kränkande och obehaglig än övriga frågor. För personer födda i resten av världen ser vi inte alls samma mönster. Vidare upplevs frågor om hudfärg generellt sett inte som mer kränkande än språk m.m. för personer födda i resten av världen.”
 
De extremt högljudda röster i landet som är helt emot eller påtagligt negativt inställda till jämlikhetsdatametoden och som hittas både inom högern och vänstern och både bland majoritets- och minoritetsinvånarna representerar m a o antagligen en (just högljudd) minoritet i landet samtidigt som det ibland kan verka som om de utgör och talar för majoriteten av landets invånare och den rådande svenska färgblinda hållningen som den nuvarande antirasistiska (rödgröna) regeringen fortfarande håller fast vid (och senast i regeringens handlingsplan mot rasism som offentliggjordes i våras) och som säger att Sverige inte ska införa jämlikhetsdatametoden för att skydda landets invandrare och minoriteter från stigmatisering klingar därmed alltmer falsk.

Risken att vara arbetslös för en invånare i dagens Sverige som har bakgrund i Afrika och Asien är hela 15 gånger så stor som för en majoritetssvensk

Apropå att s k enkla jobb med låga löner nu möjligen kommer att införas för fr a landets utomeuropéer:
 
 
”Det var 2012 som Fredrik Reinfeldt fällde sin replik: ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.” Detta kallades av Aftonbladets ledarsida för ”ett mycket farligt sätt att argumentera och dessutom inte särskilt hederligt”. Kritiken mot Reinfeldt kom från alla håll.”
 
arbetslösheten bland alla invånare mellan 16-64 år under 3:e kvartalet 2017
 
inrikes födda: 4% (en hög andel av de inrikes födda som är arbetslösa är s k ”andrageneration:are” så i praktiken är ej mer än kring 2% av alla majoritetssvenskar arbetslösa och vilket är den lägsta arbetslösheten i världen för ett specifikt s k ”folkslag”)
 
utrikes födda: 14,6%
 
födda i Afrika och Asien: över 30% (OBS: födda i Sydamerika är nu ifatt de som är födda i Europa och vilket i praktiken betyder central- och östeuropéer – i båda dessa grupper ligger arbetslösheten numera på kring 7%)
 
Utöver ovanstående siffror så står mycket höga procentandelar av invånarna med bakgrund i Afrika och Asien helt och hållet utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget inklusive 10 000-tals och åter 10 000-tals s k ”andrageneration:are” med bakgrund i fr a Afrika och Asien vilka ingår i gruppen ”unga som varken arbetar eller studerar” (d v s de s k UVAS:arna vilka aldrig gör praktik, sällan uppbär bidrag, ofta nolltaxerar och nästan alltid bor hemma hos sina invandrade och utrikes födda föräldrar) och vilket innebär att de inte ens finns med i arbetslöshetsstatistiken då de inte är aktivt arbetssökande trots att de inte förvärvsarbetar.
 
Bland landets invånare födda i Afrika och Asien så är endast kring 50-55% aktiva på arbetsmarknaden och vilket innebär att i 100-tals miljonprogramsområden runtom i landet så är i praktiken långt under 50% av alla invånare aktiva på arbetsmarknaden överhuvudtaget medan omvänt uppemot 85-90% av de majoritetssvenska invånarna i landets historiska stadskärnor och i de majoritetssvenskdominerade villa- och radhusområdena förvärvsarbetar och vilket är den högsta förvärvsfrekvensen för något s k ”folkslag” i världen, d v s de majoritetssvenska kvinnorna och männen arbetar just nu som aldrig förr och mer än något annat ”folkslag” på jorden (ett annat sätt att uttrycka det är att majoritetssvenskarna just nu i det närmaste arbetar ihjäl sig).
 
Därtill massmobiliseras just nu 100 000-tals majoritetssvenska tonåringar och unga vuxna (som extrajobbar) liksom 100 000-tals majoritetssvenska 70-åringar och pensionärer (som också extrajobbar) för att täcka upp för den alltmer skriande och krisartade kompetensförsörjningsbristen på den svenska arbetsmarknaden som innebär att 100 000-tals utlysta och lediga jobb och vakanser just nu inte kan besättas, tillsättas och fyllas p g a den extrema bristen på (majoritetssvensk) arbetskraft då majoritetssvenskarna som ”folkslag” just nu åldras allt snabbare och snabbare p g a de kraftigt fallande födelsetalen bland majoritetssvenskarna sedan många år tillbaka parat med de enorma (majoritetssvenska) pensionsavgångarna som har pågått under 10-15 års tid vid det här laget:
 
Idag är långt över 50% av alla majoritetssvenskar över 50 år gamla (d v s de är ej längre i s k reproduktiv och fertil ålder) och över en tredjedel av alla majoritetssvenskar är över 65 år gamla (sedan är det samtidigt ett faktum att majoritetssvenskarna lever längre än nästan alla andra s k ”folkslag” på jorden) medan landets utomeuropéer omvänt är mycket unga eller t o m extremt unga – de allra flesta av utomeuropéerna är i 30-årsåldern eller yngre än så och över 50% av alla utomeuropéer är mellan 0-35 år gamla, d v s de är i s k reproduktiv och fertil ålder även om många av utomeuropéerna fortfarande är s k bebisar, barn, ungdomar och unga vuxna (och tyvärr är samtidigt överdödligheten bland utomeuropéerna alltför hög).
 
Det finns slutligen idag inget annat s k vitt kristet västland (som just Sverige) där skillnaden i att vara arbetslös mellan den vita infödda majoritetsbefolkningen och mellan de icke-vita minoritetsinvånarna är så stor som just i Sverige (där den då är fullständigt astronomisk och surrealistisk):
 
Risken att vara arbetslös för en invånare i dagens Sverige som har bakgrund i Afrika och Asien är hela 15 gånger så stor som för en majoritetssvensk, d v s arbetslösheten bland landets utomeuropéer är overkliga och osannolika 1500% högre än bland majoritetssvenskarna.
 
I nästan alla andra s k vita kristna västländer (d v s förutom i Sverige och i några västländer till) står fortfarande betydande andelar av den infödda vita majoritetsbefolkningen utanför arbetsmarknaden i respektive land och fr a så är höga andelar av de infödda vita kvinnorna ej aktiva på arbetsmarknaden i ett mycket stort antal s k vita kristna västländer (d v s förutom i Sverige och i några västländer till) och den dagen då den just nu rådande högkonjunkturen saktar in och då lågkonjunkturen slår till (igen) så tyder allt på att det kommer att innebära rena katastrofen för landets invånare med utomeuropeisk bakgrund.
Genomsnittsålder bland landets invånare efter födelseland/födelseregion:
Födda i Sverige.jpg
 
födda i Sverige: 50 år (eftersom en hög andel ”andrageneration:are” ingår i denna kategori vilka generellt är unga eller t o m mycket unga så ligger medelåldern bland majoritetssvenskarna idag på en bra bit över 50 och över en tredjedel av alla majoritetssvenskar är idag över 65 år gamla)
 
födda i Norden: 60 år (en majoritet av alla som är födda i Norden är idag över 65 år gamla)
 
födda i Europa: 45 år
 
födda utanför Europa: 35 år (t ex är uppemot 90% av alla som invandrar till Sverige från ett utomeuropeiskt land under 45 år gamla och en mycket hög andel av landets utomeuropéer är idag mellan 20-35 år gamla och i miljonprogramsområdena är medelåldern generellt mycket låg)
Födda utanför Europa.jpg
 
OBS: Förutom att en majoritet av alla majoritetssvenskar idag befinner sig i övre medelåldern (d v s de befinner sig ej längre i s k fertil ålder) och att många idag är över 65 år gamla (d v s de befinner sig ej längre i s k arbetsför ålder) så lever majoritetssvenskarna idag samtidigt mycket länge medan utomeuropéerna visserligen är mycket unga (d v s de befinner sig både i s k fertil och arbetsför ålder även om många ännu ej är s k könsmogna och ännu ej har uppnått den s k vuxenåldern och börjat förvärvsarbeta) men omvänt uppvisar en kraftig överdödlighet, d v s alltför många av dem dör i förtid och få av utomeuropéerna är idag över 65 år gamla.

Om Emigrationsutredningens betydelse för skapandet av dagens Sverige

Jan-Ewert Strömbäck skriver idag i SvD om Kerstin Hesselgren som på uppdrag av den stora Emigrationsutredningen (som ”ägde rum” mellan 1907-13 – f ö en av Sveriges största statliga utredningar någonsin och vilket säger något om emigrationsfrågans dignitet för 100 år sedan) intervjuade svenska kvinnor som utvandrade till USA (d v s helt enkelt kvinnliga svenska s k förstagenerationsinvandrare):
 
 
”Emigrationen från Europa till Nordamerika är utforskad med råge. Alla tänkbara infallsvinklar förekommer. Minsta vrå i minsta svenskstad är dokumenterad. Märkligt nog finns det ändå ett område som ligger för fäfot, trakasserande arbets­givare som får särskilt kvinnor att ta det livsavgörande beslutet att emigrera. #Metoo-kampanjen kan möjligen ge inspiration till en forskning även om detta. Härvidlag utgör Kerstin Hesselgrens intervjuer och 1907 års emigrationsutredning ett utmärkt första ­underlag.”
För 100 år sedan var Sverige både ett av världens fattigaste och ett av världens mest ”outvecklade”, ojämlika, ojämställda och patriarkala västländer och efter Irland och bredvid Norge så var det Sverige som drabbades av den proportionellt sett största utvandringen per capita till USA och till andra bosättarstater och bosättarkolonier över haven och runtom i världen (t ex Kanada, Australien, södra Sydamerika, södra Afrika och vissa delar av Asien o s v):
 
Mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla svenskar utvandrade från och med andra halvan av 1800-talet och fram tills 1930-talet och bland de unga vuxna och bland alla invånare under 45 år så handlade det om än högre proportioner och det var just därför som Emigrationsutredningen tillsattes.
 
Utvandringen sågs också av Emigrationsutredningen och av dåtiden som en s k ”rasfråga” och vilket i praktiken innebar att det upplevdes som om svenskarna som ”folkslag” helt enkelt höll på att ”förblöda” på grund av den enorma massutvandringen (medan USA och de andra bosättarstaterna tvärtom kom att glädja sig åt den stora invandringen av s k nordiskt vita svenskar och skandinaver) och det demokratiska genombrott som ägde rum mellan 1917-21 liksom skapandet och införandet av (den socialistiska) välfärdsstaten som ägde rum från och med 1930-talet och framåt kan båda sägas ha varit direkta konsekvenser av och reaktioner på utvandringen som just avtog därefter och de resultat och rekommendationer som Emigrationsutredningen slog fast och kom fram till.

Gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda ”översatt” till ras

Gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda ”översatt” till ras:
 
Ämne 1: Välfärd och arbete
Alltför många av utomeuropéerna jobbar inte ”som vi som redan finns här” (som det sades igår) och är därför beroende av bidrag och offentliga transfereringar av olika slag och eftersom så många av dem inte förvärvsarbetar och därmed inte bidrar till skatteintäkterna så ska de hädanefter inte få ta del av en lika stor del av den skattefinansierade välfärden som de förvärvsarbetande och skattebetalande majoritetssvenskarna. Dessutom ska ”vi” inte ”ta in” fler utomeuropéer i framtiden om de inte kan ”sättas i arbete” med lägre löner och erbjudas s k enkla jobb.
 
Ämne 2: Klimat och miljö
Majoritetssvenskarna tillhör planetens mest extrema miljöförstörare och klimatmarödorer då de allra flesta av dem arbetar, då många av dem tjänar mycket bra och är rejält förmögna med globala mått mätt och då flertalet av dem bor mycket stort och dessutom äger mycket och konsumerar mycket i en internationell jämförelse.
 
Ämne 3: Trygghet och säkerhet
”Andragenerationsgrabbarna” med utomeuropeisk bakgrund ”pangar”, ”knivar” och ”tar kål” på varandra och sextrakasserar och våldtar därtill en masse och därför behövs 1000-tals fler poliser i miljonprogramsområdena.
 
Ämne 4: Vård
Majoritetssvenskarna blir bara äldre och äldre för varje år som går och det råder både arbets- och kompetensförsörjningsbrist och resurs- och platsbrist inom vård- och omsorgssektorn för att möta den mycket snabbt åldra(n)de majoritetssvenska befolkningen.