Kategori: Sverigedemokraterna

SD:s studentorganisation Konservativa förbundet ska kartlägga ”vänstervridningen” av högskolevärlden

SD:s studentorganisation Konservativa förbundet (KF), som räknar cirka 1500 medlemmar och som har avdelningar vid ett 15-tal högskolor, har nu inlett en kampanj för att kartlägga ”vänstervridningen” av landets högskolor och det handlar om att kartlägga lärare, forskare, föreläsningar, kurser, program, kurslitteratur och den ”internkultur” som gäller bland studenterna vid en viss högskola, i en viss klass, på ett visst program eller på en viss kurs. 

KF uppmanar alla sina medlemmar och sympatisörer att kartlägga ”vänstervridningen” och KF kommer sedan framöver att publicera exempel på densamma i form av s k ”vittnesmål”. Denna kartläggning har antagligen inspirerats av högerradikala studenters liknande kartläggningar vid amerikanska och brittiska universitet och påminner samtidigt åtminstone delvis om en kartläggning som genomfördes på 30-talet av dåtidens s k nationella studenter och som gällde judiska lärare och forskare och lärare och forskare som ansågs vara marxister och ”kommunister”.

Tyvärr råder det som bekant en högervåg utan dess like just nu bland landets barn, ungdomar och unga vuxna och särskilt gäller det bland pojkarna och de unga vuxna männen vilket syntes med all önskvärd tydlighet i 2022 års skolval respektive riksdagsval och SD erhöll uppskattningsvis runt 25% av de unga vuxna männens röster.

Det är svårt att veta hur många av just landets högskolestudenter som för närvarande röstar SD men det är möjligt att det kan handla om kring 15% och inom vissa fakulteter och vid vissa högskolor kan det handla om än mer än så. För ett antal år sedan lyckades KF:s avdelning vid Stockholms universitet erhålla kring 8% av de avgivna rösterna i det årets kårval och under 2021 besatte KF:s avdelning vid Karolinska Institutet flera styrelseposter i studentkåren Medicinska föreningens styrelse.

Ny rapport visar att Tidöavtalet betyder slutet på den svenska integrationspolitiken

Idag har den socialdemokratiska tankesmedjan Arena publicerat en ny rapport författad av statsvetaren Lisa Pelling som handlar om hur Tidöavtalet kommer att påverka invånarna med utländsk bakgrund under den innevarande mandatperioden. 

Rapportens slutsats är att Tidöavtalet de facto innebär att en epok går i graven och närmare bestämt handlar det om slutet på den integrationspolitik som infördes 1975 i och med att den gamla assimilationspolitiken fasades ut under samma år. Sedan 1975 och fram tills SD:s valseger i september 2022 har Sverige kunnat uppvisa världens mest progressiva integrationspolitik enligt ett flertal internationella rankningar men nu är den epoken över på samma sätt som att SD:s valseger också har resulterat i att Sverige numera inte längre är världens största biståndsland till det Globala Syd per capita.


Tidöavtalets förslag handlar m a o inte om att underlätta integrationen utan om att möjliggöra att så många invånare med utländsk bakgrund som möjligt lämnar landet och fr a de som har utomeuropeisk bakgrund och alternativet för de som väljer att kvarstanna i riket är assimilation, d v s Tidöavtalet innebär en återgång till den linje som gällde innan 1975.

Klicka för att komma åt integrationens-slut-pelling2023-final.pdf

”Tidöavtalet innebär att ansträngningar att underlätta för människor att integrera sig i Sverige ersätts med det överordnade målet om att öka ”återvandringen”. I de flesta fall kommer det inte att handla om en frivillig återvandring, utan om deportationer. 

Deportationerna kommer att öka när tillfälliga uppehållstillstånd blir regel och permanenta uppehållstillstånd kan rivas upp, och när det blir svårare att få uppehållstillstånd såväl som att bli medborgare och behålla sitt medborgarskap. 

Deportationspolitiken underbyggs av repressiva åtgärder i form av kraftigt ökade kontroller. Det gäller inte bara vid gränsen utan framför allt inne i samhället, där människor rör sig i vardagen och i alla kontakter med svenska myndigheter, där tjänstepersoner kommer att ha både informations- och anmälningsplikt.

Rapportens övergripande slutsats är att Tidöavtalets förslag innebär integrationens slut.”

SD har lägst andel folkvalda politiker som är kvinnor

DN skrev igår på Internationella kvinnodagen om att SD är det parti som uppvisar den allra lägsta andelen kvinnor bland sina över 2000 folkvalda politiker i riksdagen och i de olika region- och kommunfullmäktigeförsamlingarna trots att SD samtidigt är det parti som proportionellt sett ökade allra mest bland landets kvinnor i 2022 års val jämfört med valet dessförinnan. 

Den svenska s k nationella rörelsen har alltid varit en rörelse dominerad av män ända sedan den uppstod i Värmland på 1920-talet och knappt en tredjedel av SD:s över 30 000 betalande partimedlemmar är idag kvinnor. Både de s k Furugårds- och Lindholmspartierna skröt gärna med att de kunde uppvisa egna kvinnoorganisationer på 30-talet men i praktiken var det till stora delar de manliga medlemmarnas flickvänner, fruar, döttrar, systrar och mödrar som befolkade de dåtida svenska nazisternas partimatriklar och det var inte förrän 2010 som SD lyckades få till en egen kvinnoorganisation i form av SD-kvinnor, som under de första åren dessutom till stora delar var ett s k luftslott. 

Det har samtidigt inte varit ont om starka kvinnor inom den svenska s k nationella rörelsen – Nordiska rikspartiets Vera Oredsson blev t ex 1975 Sveriges första kvinnliga partiledare, en av SD:s första talespersoner var en kvinna (Madeleine Larsson från Norrköping) och SD har haft åtminstone två s k kronprinsessor (tidigare handlade det om Paula Bieler och idag handlar det om Jessica Stegrud) men i slutänden är det ändå männen som har styrt rörelsen inklusive SD. 

SD har visserligen på senare år gjort en del inbrytningar bland de svenska arbetarkvinnorna och de kvinnliga LO-medlemmarna liksom även delvis inom den kvinnliga lägre medelklassen (d v s TCO:s lägre skikt-kvinnor). Det duger samtidigt inte med att i den visuella kommunikationen ständigt skylta med svenska s k ”tjejer” (gamla SDU producerade t o m en valfilm som heter just ”Ung svensk tjej”) eller att fronta med unga kvinnliga programledare i tv-kanalen Riksstudios – det är rejält många år kvar tills en betydande del av Sveriges kvinnor hittar till och börjar rösta SD. 

Dessutom skakas SD ständigt inte bara av s k rasskandaler utan också av s k sexskandaler – d v s partiet (över)befolkas inte bara av män som inte kan hålla tand för tunga vad gäller vad de egentligen tycker om invånarna med utomeuropeisk bakgrund utan också av s k casanovamän (d v s män som ”partajar” och ”raggar” i det närmaste dygnet runt) i ”parti och minut” som inte kan hålla händerna i styr och vilka därför om och om igen skapar skriverier och högst sannolikt skrämmer bort åtskilliga kvinnor från partiet.

Hade SD erhållit lika många kvinnliga röster som manliga röster så hade partiet idag legat på en bra bit över 30%. Omvänt domineras de andra partierna numera av kvinnor p g a att SD ”äter upp” en så hög proportion av landets män och bland de stora partierna gäller det särskilt S som är på god väg att bli något av ett kvinnoparti. S bytte till stora delar ut sin väljarkår i 2022 års val – arbetarna och fr a arbetarmännen gick till SD liksom invånarna i glesbygden, på landsbygden och i småstäderna och S och är numera i stället i mångt och mycket det stora partiet för det urbana Sveriges kvinnor.

”Sverigedemokraterna har lägst andel förtroendevalda kvinnor i kommun, region och riksdag. Ändå var SD det parti som ökade mest bland kvinnliga väljare i valet.

– Vi är inte för kvotering, det ska vara rätt person på rätt plats, säger SD-kvinnors ordförande Linda Lindberg.”

https://www.dn.se/sverige/sd-har-lagst-andel-kvinnor-kan-inte-forcera-fram-det

Några dagar efter valet 2022 lägger SD-kvinnor upp en annons på Facebook. Budskapet: att rösta på SD är ”lika självklart som kaffe till kakan” för kvinnor. De vill uppmärksamma att partiet ökat bland kvinnliga väljare.

– Det har hela tiden funnits en diskussion om att vi är svaga och dåliga bland kvinnor. Men tittar man nu ligger vi på tredje plats efter Moderaterna, säger Linda Lindberg, SD-kvinnors ordförande och riksdagsledamot.

Det hon menar är att SD har 16 procent av de kvinnliga väljarna, men att man trots det ligger långt bakom ettan Socialdemokraternas 34 procent. SD var dock, enligt SVT:s valundersökning, det parti som ökade mest bland kvinnor i riksdagsvalet 2022. Mellan 2018 och 2022 ökade man med fyra procentenheter bland kvinnor, från 12 till 16 procent. 

(…)

Inför valet 2018 planerade partistrategerna hur de skulle nå fram genom fler bilder på kvinnliga företrädare och ”mjukare frågor”.

LO-männen hade man till stor del redan vunnit, nu var man på jakt efter deras kvinnliga arbetskamrater. Förslag som ökad rätt till heltid och slopade delade turer skulle dra kvinnor från välfärdssektorn. Det gick sämre än partiet hade hoppats på.

Inför valet 2022 valde man en annan strategi.

– Vi har inte nischat oss jättehårt mot en tydlig målgrupp utan mer opinionsbildat i särskilda frågor, säger partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson.

Han nämner energi- och bränslefrågornas betydelse, särskilt på landsbygden där SD också gick framåt men även den organiserade brottsligheten.

– Det är viktiga frågor oberoende av vilket kön man har. Prioriteringen av frågor kanske har blivit mer lika mellan könen också, säger han.

(…)

Faktum är att andelen SD-ledamöter i riksdagen som är kvinnor är lägre i dag än 2014 och andelen kvinnliga regionpolitiker är lägre än 2018. Det är lägst av alla partier.”

SD kommunicerar nu öppet att det är den s k befolkningsfrågan som allt egentligen handlar om

Igår basunerade SD ut på Twitter att partiets återvandringskrav handlar om SD:s själva raison d’être att ”återställa Sverige till vad det en gång var” – d v s SD dölje numera inte längre att det är den s k befolkningsfrågan som allt egentligen handlar om och alltid har handlat om för partiet:

SD har sedan Tidöavtalspartiernas valseger i september 2022 alltmer återvänt till och återigen blivit det parti som SD en gång var, vilket också framgick i Expos årliga rapport om den svenska s k nationella rörelsen som släpptes igår och som bl a skriver att:

”…under 2022 såg vi tvärtom utspel och ställningstaganden ägnade att uppvakta den rasideologiska opinionen. En omorientering av Sverigedemokraterna mot en mer radikal politisk riktning och retorik, och mot ett vänligare förhållningssätt till de högerextrema alternativmedierna och deras upphovsmän och anhängare…”

SD har nämligen ingenting att förlora längre efter att ha lyckats få den gamla, svenska högern att samarbeta med partiet och efter att de facto ha lyckats tillskansa sig makten över landet om än inte i formell mening.

Ett av de allra viktigaste kraven som SD har drivit ända sedan partiet bildades 1988 utöver att stoppa den utomeuropeiska invandringen eller minska densamma till ett minimum är återvandringskravet som Åkesson redan 2019 utsåg till ”nästa stora strid”.

I praktiken handlar även återvandringskravet liksom invandringsstoppet enbart om utomeuropéerna och i båda fallen handlar det kort och gott om den s k befolkningsfrågan, som tidigare gick under namnet rasfrågan.

Nu när SD har ett reellt inflytande över landet efter 35 år i motvind och i opposition kommer partiet att göra allt för att ”återställa Sverige till vad det en gång var” som SD:s officiella Twitter-konto skrev igår utan att hymla på något sätt med att SD:s hela existensberättigande i grund och botten handlar om den s k befolkningsfrågan, som tidigare gick under namnet rasfrågan – d v s det handlar om att minimera andelen invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund och i samma stund maximera andelen invånare i landet som är majoritetssvenskar samt som har bakgrund i övriga Norden, Europa och västvärlden.

Det Sverige som ”en gång var” och som SD vill återskapa genom att stoppa den utomeuropeiska invandringen och öka återvandringen av utomeuropéer är inget annat än ett demografiskt homogent Sverige och SD döljer numera inte längre att det är den s k befolkningsfrågan (d v s rasfrågan) som allt egentligen alltid har handlat om för partiet.

År 1979, när SD:s direkta föregångare BSS bildades hade knappt 1% av samtliga invånare i landet utomeuropeisk bakgrund, vilket stressade BSS något enormt och inte minst det faktum att en tredjedel av dem var utomeuropeiska adoptivbarn vilka BSS befarade i stort sett alla skulle komma att få majoritetssvenska intimrelationspartners när de blev vuxna och därmed få s k blandade barn, d v s de utomeuropeiska adoptivbarnen betraktades kort och gott av BSS som en demografisk ”bomb” som i sinom tid skulle explodera i form av en omfattande (läs: dödlig och oåterkallelig) s k rasblandning. 

År 1988, när SD bildades hade andelen invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund ökat till runt 3,5% och idag år 2023 handlar det om runt 20%, vilket innebär att SD och hela den svenska s k nationella rörelsen uppfattar att de utkämpar något av ”den sista striden” i ”den yttersta tiden” och att det just nu är ”den sista chansen” för att åtminstone hjälpligt kunna återskapa det Sverige som gällde demografiskt fram tills 1980-talet när den utomeuropeiska invandringen sakta men säkert började växa.

SD folkvalda politiker domineras fortsatt av män

SCB har räknat samman hur könsfördelningen ser ut bland landets 349 riksdagsledamöter, 4600 ledamöter i regionerna och 36 000 ledamöter i de olika kommunerna och i samtliga tre församlingar sticker SD (och därefter KD) ut som det parti som domineras allra mest av män medan V och MP sticker ut som de partier som domineras allra mest av kvinnor. 

Totalt är numera 46% av riksdagsledamöterna kvinnor liksom 49% av regionfullmäktigeledamöterna och 43% av kommunfullmäktigeledamöterna. Genom att SD är så mycket större än V och MP (och även tillsammans) så ”avgör” SD:s mandat att männen dominerar i samtliga tre församlingar.

I riksdagen är 74% av SD:s ledamöter män liksom 65% av SD:s regionfullmäktigeledamöter och 72% av SD:s kommunfullmäktigeledamöter.

Så har ännu en härva med beväpnade högerradikaler uppdagats

DN:s Lisa Röstlund, Hugo Ewald Hurinsky och Sofia Tanaka rapporterar idag om ännu en i raden av alltför många individer och grupper som under de senaste åren har radikaliserats kraftigt och valt att beväpna sig och vapenträna inför ett kommande s k ”raskrig” och för att kunna genomföra olika attentat och mord. 

För några år sedan greps en radikaliserad f d moderat i södra Botkyrka, som hade börjat tillverka bomber hetsad av en flerårig (över)konsumtion av de SD-associerade alternativmedierna, och denna gång handlar det om en överstelöjtnant i Sundbyberg och en vapeninstruktör och vapenhandlare i Värmdö som har en bakgrund som nazist och även som SD:are och som är tillsammans med SD Värmdös Christer Löfving som också han greps för vapenbrott för två år sedan. 

I härvan runt överstelöjtnanten och vapeninstruktören, som greps för olaga vapeninnehav på 90-talet när han var aktiv nazist, finns ett 15-tal personer varav en är en framgångsrik och känd fastighetsägare, en är en restaurangägare och en är en allsvensk fotbollsspelare. Både överstelöjtnanten och vapeninstruktören har en bakgrund inom Försvarsmakten och vapeninstruktören har sålt och levererat vapen till Polismyndigheten.

Under den senaste tiden har det talats mycket i SD-miljön och överhuvudtaget inom den svenska s k nationella rörelsen om det alltmer trängande behovet av att beväpna sig och lära sig att hantera vapen som en förberedelse på att samhället fortsätter att ”kollapsa” och de senaste årens upptrappade skjutningar och sprängningar har därtill ökat känslan av att befinna sig i ett ”belägringstillstånd” hos många som ingår i SD-miljön och den s k nationella rörelsen.

Vapenhandlaren ska f ö enligt uppgift ha varit den som prydde omslaget på vit makt-musikbandet Vit Aggressions debutalbum ”Död åt ZOG!” från 1993, d v s han ”modell:ade” åt det legendariska Södertäljebandet som ”tonsatte” den nazistiska terroristgruppen Vitt Ariskt Motstånd (VAM) och som också spelade för SD. Han har en bakgrund som nazistisk skinnskalle och tillhörde även Sthlm Skins-kretsen och skinheadprojektet på Fryshuset under Anders Carlbergs tid.

”En tidigare överstelöjtnant och en vapeninstruktör misstänks för det ovanliga brottet olovlig kårverksamhet.

– Han ville stå redo med en milisgrupp när invandrarna tar över, säger en källa till DN om en av männen.

Nu öppnar åklagaren för att fler personer kan komma att delges misstanke i fallet.

Omkring klockan 14 den 6 februari rullade flera bilar in vid en 46-årig mans villa i ett sommarstugeområde i Stockholms skärgård. Ett tjugotal uniformerade och civilklädda poliser, alla med munskydd, sökte igenom fastigheten med bomb- och vapenhundar. De tog med sig bland annat ett tjugotal burkar av olika sorters krut, enligt uppgift till DN.

Villans källare är ljudisolerad och där har 46-åringen låtit bygga en privat skjutbana, enligt vad DN erfar.

46-åringen arbetar som vapeninstruktör och är engagerad i flera skytteföreningar i Stockholmsområdet och i nedre Norrland. Han har enligt DN:s källor skjutit med automatkarbiner bland annat på en inomhusbana i ett bergrum utanför Stockholm. På en större, 300 meter lång utomhusskjutbana i nedre Norrland har 46-åringen också tränat.

Tillslaget skedde bara timmar efter att 46-åringen och en 64-årig man gripits misstänkta för olovlig kårverksamhet – ett ovanligt brott som handlar om planer som kan utvecklas till försök att störta samhällsordningen i Sverige.

Enligt kammaråklagare Henrik Olin fortskrider utredningen med flera åtgärder, och att fler gripanden kan komma att bli aktuella.

– Att det blir ytterligare misstänkta kan inte uteslutas.

En av DN:s källor har känt 46-åringen under lång tid och beskriver honom som ”en drömmare”.

– Han tycker att det har blivit för mycket invandrare och att det måste bli någon slags milisgrupp som kan slå tillbaka när de sätter i gång och tar över det här landet, riksdagen och allt möjligt. Att det till exempel skulle kunna bli en muslimsk statsminister. Jag tror han ville förbereda sig på att stå redo – han har nog lekt lite för mycket med den tanken.

Så sent som förra veckan avslutades en tingsrättsförhandling mot 46-åringen, som åtalats för bland annat grovt vapenbrott och medhjälp till vapenbrott. Mannen ska bland annat ha ägt en pistol och ett grovt automatvapen som han inte haft tillstånd för.

Han ska också ha förfalskat intyg som gjort att flera personer kunnat köpa vapen de annars inte skulle ha rätt till. Han har en bakgrund inom den svenska vit makt-miljön. Enligt uppgift till DN ska han bland annat ha en SS-tatuering.

46-åringen var under förra året arbetsledare inom ett stort anläggningsföretag, som inte vill kommentera händelsen. Han var också engagerad i ett företag som arbetade med att förse bland annat polis och militär med utrustning. 

– Man sålde till poliser och alla vapenintresserade, säger en källa till DN.

Den andra misstänkta mannen, som är 64 år, arbetar inom den privata säkerhetsbranschen. Han var så sent som i oktober 2008 anställd som överstelöjtnant inom Försvarsmakten. Han anmäldes dock till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd i samband med att han åtalades för bland annat våldtäkt mot barn, ett brott han sedan dömdes till fängelse i tre år och sex månader för.”

Igår uppnådde SD:s mediekanal Riks över 100 000 prenumeranter

SD fortsätter tyvärr att dominera de sociala medierna och igår ”spräckte” SD:s tv-kanal Riks 100 000 prenumeranter-gränsen på Youtube:

SD:s tv-kanal och rörlig bild-satsning Riksstudios eller Riks som innefattar en stor studio i Ulvsunda i Stockholm sjösattes diskret och utan ”buller och bång” i november 2020 (jag ska f ö ha varit den första icke-SD:aren som uppmärksammade och skrev om SD:s nya mediesatsning i november 2020) uppnådde igår över 100 000 prenumeranter på Youtube vilket tyvärr måste sägas vara en rejäl bedrift med tanke på att Riks bara har existerat i två år och tre månader.

SD:s tv-kanal gick om SVT i antal prenumeranter redan kring årsskiftet och public service-tv-företaget med sina 93 000 prenumeranter får nu se sig omsprunget med råge av SD:s tv-kanal.

Därtill är moderpartiet likaså störst bland alla partier på Youtube med närmare 80 000 prenumeranter att jämföra med SAP:s 12 000 prenumeranter och M:s 6250 prenumeranter. Och tyvärr har SD:s famösa film om SAP som släpptes inför 2018 års val – ”Ett folk, ett parti – Socialdemokraternas historia” – snart uppnått 800 000 visningar på Youtube. 

Vidare har SD:s tv-kanal registrerat över 90 miljoner visningar sedan november 2020 fördelade på 4863 inslag vilket i genomsnitt innebär runt 18 000 tittare per inslag. Det är högst troligt att inget annat parti kan uppvisa en sådan lojal och entusiastisk för att inte säga fanatisk kombinerad medlems- och väljarkår som just SD men det kan inte vara hela förklaringen till dessa exceptionella siffror.

Youtube är den sociala medier-plattform som allra flest svenskar besöker och är ”aktiva” på och fr a gäller det landets barn, ungdomar och unga vuxna och det är knappast någon vild gissning att SD:s fullständiga dominans på internet och i de sociala medierna är den antagligen största förklaringen till att så många barn och unga röstade på SD i 2022 års skol- respektive riksdagsval. Därtill förfogar SD över ett flertal s k alternativmedier vilka tillsammans registrerar 100 000-tals och åter 100 000-tals läsare per dygn.

Nu har SD även fått in en fot i kulturvärlden

Nu har SD också fått i en fot i kulturvärlden p g a att partiet nu är med och styr i Region Gävleborg och där dess ”starke man” som alldeles nyligen blev ordförande för Länsmuseet i Gävle är den f d skinnskallen och nazistsympatisören Roger Hedlund som 2001 dömdes för två fall av misshandel tillsammans med den dåvarande ledaren för Nationalsocialistisk front, som också drev ett vit makt-musikskivbolag, efter att bl a ha sprutat tårgas i ögonen på antirasister och syndikalister i samband med ett slagsmål. 

SD har hittills inte haft någon större närvaro i eller inflytande över det svenska kulturlivet och kulturarvssektorn och endast några enstaka musiker, författare, konstnärer, översättare, skådespelare, dansare, museianställda och ytterligare ett mindre antal kulturutövare och kulturarbetare har genom åren varit eller är SD:are men nu håller detta på att ändras efter SD:s valseger i september 2022 och tack vare SD:s samarbete med M, KD och L.

Och nu på torsdag föreläser journalisten, tecknaren och författaren Ulf Ivar Nilsson om extremhögerns och nazismens historia i Gävle på Länsmuseet och det är bara att hoppas på att Hedlund inte kommer att kunna förhindra det.

Idag fyller SD 35 år som just nu är i färd med att realisera flera av sina gamla programpunkter

Idag för 35 år sedan den 6 februari 1988 bildades världens för närvarande största parti med ett nazistiskt förflutet som en direkt fortsättning på BSS och i skrivande stund är denna 35-åring på god väg att realisera det som partigrundarna bara kunde drömma om för 35 år sedan och allt detta tack vare M, KD och L.

Åkesson, Karlsson och de andra partitopparna brukar gång efter annan öppet hylla SD:s första partiprogram från 1989, vilket är en inte särskilt diskret blinkning till och ett oförblommerat hommage till BSS’ och SD:s grundare och förste chefsideolog Leif Zeilon som var hjärnan bakom programmet där bl a SD:s rasideologiska motstånd mot utomeuropeiska utlandsadoptioner fanns med (de icke-vita adopterade omskrevs eufemistiskt i 1989 års partiprogram som ”onaturliga inslag i befolkningspolitiken”) men däremot ännu inte antisemitismen (antisemitismen skrevs nämligen in i SD:s partiprogram först efter att Mikael Jansson tog över partiet under andra hälften av 90-talet), och det går inte att säga något annat än att åtskilliga punkter i 1989 års program har dammats av efter valet och hittat sin väg in i Tidöavtalet.

En intervju i fransk tv om det nya SD-präglade Sverige som just nu håller på att växa fram

Blev nyss intervjuad av franska SVT, d v s av Frankrikes public service-tv, angående både Sveriges nya regering och det nyligen påbörjade svenska EU-ordförandeskapet med fokus på SD och journalisten blev alldeles perplex när jag passade på att ”lägga ut texten” vad gäller att ge en historisk kontext till vad SD just nu håller på att göra.

Jag berättade kortfattat om att Sverige ända sedan efterkrigstiden, Kalla kriget och avkoloniseringen och inte minst fr om 1960-talet och framåt har framstått som den utomvästerländska världens (d v s Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien minus Australien och Nya Zeeland) närmaste vän i Väst liksom som alla icke-vita människors närmaste vän i Väst inklusive de svarta amerikanerna vilka Sverige stöttade officiellt. 

Bl a berättade jag att Sverige var det första västlandet som erkände den röda sidans seger i Kinesiska inbördeskriget 1949 (även om det också innebar att 1000-tals vita s k ”settlers” (inklusive svenskar) som hade bott i Kinas kuststäder sedan 1800-talet drevs ut från fastlands-Kina av Folkets befrielsearmé) att Sverige var det första västlandet som gick emot Frankrike och erkände Algeriets självständighet, att Sverige var det första västlandet som skrev under FN:s konvention mot rasdiskriminering som västvärlden i övrigt ställde sig skeptisk till då konventionen på sin tid betraktades som antivästerländsk och att Sverige var det första västlandet som gick emot USA under Vietnamkriget o s v och inte minst att Sverige är det enda västlandet som tillhör de länder på jorden som härbärgerar den högsta andelen flyktinginvandrare – d v s inget annat västland har per capita tagit emot så många människor från den utomvästerländska världen (d v s Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien minus Australien och Nya Zeeland) som just Sverige och därtill har Sverige fram tills valet 2022 alltid varit världens proportionellt sett största biståndsland.

Det är då den närhistorien som SD vill bryta med en gång för alla – d v s för SD:s del handlar det om att en gång för alla bryta det historiska bandet mellan Sverige och icke-Väst och på så sätt är SD ett genomideologiskt och historiemedvetet parti som vill så mycket mer med Sverige än vad M, KD och L vill.

Den franske journalisten var stundtals helt tyst när jag ”docerade” på och mot slutet när intervjun formellt hade avslutats och hen framträdde mer som en fransk privatperson gentemot mig så sade hen att liberaler och socialister i Frankrike, d v s den franska vänstern i bred mening, alltid har sett upp till och älskat Sverige och svenskarna som världens mest progressiva land och folk som alltid har stått upp för ”Tredje världen” (OBS – många fransmän använder fortfarande denna term som en fransman just myntade en gång i tiden) och att många liberaler och socialister i Frankrike numera är både chockade och djupt sorgsna över det nya Sverige som håller på att framträda på den både europeiska och internationella arenan p g a Tidöavtalet och SD.

Slutligen sade hen (d v s den franske journalisten) att det finns paralleller mellan Le Pens parti och SD då de båda kan sägas företräda en alternativ vision av Frankrike respektive Sverige som fram tills nu har sett sig som historiens förlorare i respektive land:

Le Pens parti har sina rötter i det monarkistiska och aristokratiska ancien régime-Frankrike, i anti-Dreyfusrörelsen och Action française, i Vichyregimens franska extremhöger och i det en gång så gigantiska franska kolonialimperiets mångmiljonhövdade förlorare (och inte minst alla de miljontals ”colons” eller bosättare som kastades ut med våld från de franska kolonierna på 1950-, 60- och 70-talen) medan SD har sina rötter i den unghöger som växte fram runt förra sekelskiftet och som harmades över unionsupplösningen med Norge och närde drömmar om att ”återta” Finland, i Finlandsaktivisterna som stred i Finska inbördeskriget och senare i Finlands olika krig 1939-44, i den förkrigstida och krigstida svenska extremhögern och i den svenska anti-68-rörelsen som växte fram i opposition mot den maoistiska nya vänstern och som stod emot SAP och den svenska arbetarrörelsen som på den tiden till fullo omfamnade antikolonialismen, antiimperialismen och den s k ”Tredje världen” och de svarta amerikanernas kamp liksom de svarta och icke-vita sydafrikanernas dito.