Kategori: män

När den svenska progressiva arkitekteliten hyllade Dr. Gobbels som en symbol för den moderna mannen

Per I Gedin driver i sin uppmärksammade och också hårt kritiserade bok ”När Sverige blev modernt” tesen att den svenska modernismen sådan den utvecklades på 1920- och 30-talen, och som nådde sin kulmen med det högmodernistiska miljonprogrammet på 1960- och 70-talen, kännetecknades av både en tydlig flirt med vad vi idag kallar fascistisk estetik och kanske än mer av ett tydligt rastänkande och att detta var särskilt märkbart på Stockholmsutställningen 1930 liksom i den manifestliknande boken ”Acceptera” från 1931 som hade design- och arkitektcelebriteterna Gregor Paulsson, Sven Markelius, Uno Åhrén, Gunnar Asplund, Eskil Sundahl och Wolter Gahn som författare.
 
Boken ”Agera” innehåller inte bara texter utan också en hel del bilder som ska illustrera den gamla borgerliga s k förlegade och försoffade världen och det nya moderna och s k sunda och friska samhället som författarna ville materialisera i form av funktionalismen, som väl senare övergick till den s k brutalismen, och en illustration som jag bara har läst om tidigare men nu själv har lyckats få tag på via Karlstads universitetsbibliotek föreställer märkligt nog en ”maskulin” Dr. Goebbels som kontrasteras mot en ”feminin” 1700-talsman och Dr. Goebbels framställs då i helt och hållet positiv dager och i varje fall hans s k sunda och friska ”fart och fläkt”:aktiga sätt att röra sin (mans)kropp på. Jeff Werner skriver om denna på alla sätt och vis bisarra illustration på följande vis:
54255302_10156312707090847_3426680408039751680_n.jpg
 
”Påtagligt många bilder visar fysiska friluftsaktiviteter; förutom camping visas gymnastikpass i det fria, jogging, segling, solbadande, häckhoppning, simhoppning och scouting. Till och med vardagslivet präglas av hastighet. I en bildkonstellation kontrasteras 1700-talets långsamma spatserande med samtidens raska promenad. Att den moderna mannen representeras av nazisternas propagandachef Joseph Goebbels är, som Lena Johannesson påpekar, ett tecken i tiden men också ett orosmoment.”
 
Det ska påminnas om att 1931 hade NSDAP ännu inte kommit till makten i Tyskland och just Dr. Goebbels höll just då på att ”erövra” det ”röda Berlin” åt A.H. med en s k sund och frisk ”fart och fläkt”:aktig stil som verkligen heter duga (läs: välbyggda och våldsamma SA-män i tusental som sjungande och marcherande ”rensade” Berlins arbetarstadsdelar och mördade antifascistiska fackföreningsaktivister samt skrämde slag på stadens judar).

En psykoanalytisk studie i ”SD-mannen”

Kalle Segerbäcks fullständigt unika och även rejält intima dokumentärfilm ”Mattias Karlsson – året fram till valet” som SVT sände alldeles nyligen är (åtminstone för mig, som är intresserad av psykoanalytisk teori i relation till frågor om kön, maskulinitet, ras och vithet) på alla sätt och vis en närstudie i ”SD-mannens” psyke (SIFO:s senaste väljarbarometer gav då vid handen att 26% av alla män i landet skulle rösta på SD om det hade varit val i förra veckan och i vissa ålderskategorier så handlar det om uppemot 30% och översatt till majoritetssvenska män så bör det betyda att minst 1/3 av alla majoritetssvenska män numera är SD:are och just ”SD-män”) och här är åtminstone mina ”best of”-stillbilder från filmen.

 

Bedå.jpg54516596_10156308969315847_2812537747279970304_o.jpg54357739_10156308967885847_9149122459012694016_o.jpg55549701_10156308968860847_5598988584758542336_o.jpg55529859_10156308968200847_2431415590817103872_o.jpg54435257_10156308969095847_418808385656324096_o.jpg53524806_10156308968635847_156731319500406784_o.jpg54200896_10156308969710847_4840067678871748608_o.jpg54385190_10156308969135847_69151498906370048_o.jpg54463068_10156308969340847_3061410430405574656_o.jpg54731363_10156308969350847_7536276215464722432_o.jpg
53700326_10156308968690847_8475758555792670720_o.jpg
54257496_10156308969470847_2996057254546898944_o.jpg54435161_10156308969495847_1391278488589172736_o.jpg

Utomeuropéer har betydligt svårare att kallas till en jobbintervju även vid likvärdiga meriter och särskilt gäller det männen

En ny s k situation testing-studie från IFAU, Kåre Vernbys och Rafaela Dancygiers rapport ”Etniska hierarkier och diskriminering på arbetsmarknaden. Resultat från ett faktoriellt fältexperiment”, som vågar sig på att både sär/urskilja utomeuropéerna och att de facto försöka undersöka rasaspekten (genom att välja att inkludera personer med bakgrund i både Irak, Somalia och Polen) visar tyvärr det som studie efter studie av det här slaget har indikerat ända sedan de s k situation testing- eller praktikprövningsstudierna började genomföras i Sverige efter att under decennier ha betraktats som dels oetiska och som dels onödiga att utföra just i Sverige p g a att (majoritets)svenskarna ansågs vara immuniserade och vaccinerade från rastänkande, d v s att personer med utomeuropeisk bakgrund har betydligt svårare att bli kallade till intervju på den svenska arbetsmarknaden trots likvärdiga meriter och även vad gäller den s k servicesektorn varinom utomeuropéerna annars är överrepresenterade.
aa.jpg
 
I detta fall handlar det om en studie som med hjälp av 1500 fiktiva jobbansökningar som skickades till autentiska utannonserade tjänster vid ett stort antal restauranger och caféer i de sju största städerna i landet kan konstatera att personer med bakgrund i Somalia har hela fyra gånger lägre chans att kallas till intervju än majoritetssvenskar och även de som har bakgrund i Irak har en betydligt lägre chans att göra det. Samtidigt har de personer som har bakgrund i Polen i det närmaste samma chanser som majoritetssvenskarna. Dessutom föreligger mycket stora skillnader mellan män och kvinnor – enbart 2,5% av alla män med bakgrund i Somalia fick t ex en inbjudan att komma till intervju jämfört med (trots allt) 7,5% av alla kvinnor med bakgrund i Somalia.

Om Europa som en vit kvinna som hotas av utomeuropéerna

Att den antirasistiska och antifascistiska upprördheten är stor över det polska magasinet ”w Sieci” har jag all förståelse för men märkligt nog så liknar omslaget faktiskt den reklamfilm som EU och EU-kommissionen producerade 2012 (se https://www.youtube.com/watch?v=9E2B_yI8jrI) för att få unga personer i EU att intressera och engagera sig för ett utvidgat EU som ett sätt att stå emot det hot som Europa numera anses stå inför från den utomeuropeiska världens sida.
EU 2012 .jpg
 
I båda fallen föreställs Europa som en vit kvinna som attackeras av utomeuropéer men sedan är det så klart en stor skillnad på ett polskt magasin som skriver ”Den muslimska våldtäkten på Europa” på omslaget medan EU nog mest bara ville säga till de europeiska ungdomarna att EU måste fortsätta att utvidgas österut p g a det ekonomiska hot som Europa idag lever under från sina gamla koloniers sida.

SD är nu det enskilt största partiet bland männen

Sifo:s senaste (och nästan dagsfärska) väljarbarometer säger att SD fortsätter att vara det näst största partiet efter 2018 års val och nu är SD även det allra största partiet bland alla män med 26,1% (tvåa bland männen är då S med 25,4%) samt det största partiet bland specifikt alla män mellan 30-64 år och sannolikt sympatiserar därmed över en tredjedel av alla majoritetssvenska män med SD idag.
52165057_10156240598340847_8167225697434075136_n.jpg
 
SD:s fullkomligt osannolika, overkliga och surrealistiska framgångssaga fortsätter m a o efter att partiet genomgick sin ”makeover” från ett krypto(vänster)nazistiskt parti till ett s k socialkonservativt parti och efter det ”tvåfrontskrig” som SD inledde under 2000-talets början när de via ”claim:andet” och romantiseringen av unghögern OCH ”claim:andet” och romantiseringen av folkhemsidén föresatte sig att till en början decimera (på väljare) och på sikt detronisera både M (och vilket SD nu har lyckats med) OCH SAP (och vilket SD kanske och i värsta fall lyckas med i vårens EU-val) efter Åkessons och Söders s k Kjellén/Hansson-tal 2004 (d v s när SD för första gången explicit började hylla både M:s ursprung i unghögern mellan ca 1905-34 och SAP:s ”guldålder” mellan ca 1928-69).
 
Då (d v s kring år 2004) minns jag att både jag och andra (antifascister) skakade på huvudet åt SD efter ”makeover:n” och Kjellén/Hansson-talet (ungefär: ”men herregud vad håller SD på med egentligen för det går ju bara inte att både ”käka” och ”stjäla” arbetarröster från SAP och samtidigt ”äta” och ”snuva” medelklassröster från M på en och samma gång och särskilt inte i Sverige då svenskarna fram tills nyligen har varit mycket klassmedvetna och röstat utpräglat efter klass och höger/vänster-skalan) och när partiet fr o m då började skryta och skrävla om att de en gång i framtiden skulle komma att bli Sveriges näst största eller största parti men nu har i alla fall jag slutat att göra det.

Några reflektioner kring varför så många arbetarmän verkar attraheras av SD mot bakgrund av att SD nu har gått om SAP som det parti som de förvärvsarbetande facklärda arbetarmännen sympatiserar mest med

Apropå att SD nu har gått om SAP som det parti som de förvärvsarbetande facklärda arbetarmännen sympatiserar mest med enligt SCB:s färska partisympatiundersökning samt att det just nu står mycket jämnt mellan SD och SAP bland samtliga arbetarmän som har ett arbete:
 
ej facklärda förvärvsarbetande arbetarmän: SD 25,1%, SAP 32,6% (M 15,2%)
facklärda förvärvsarbetande arbetarmän: SD 33,8%, SAP 27,4% (M 19,2%)
förvärvsarbetande arbetarmän: SD 29,4%, S 30,1% (M 17,1%)
 
Den som ”kan sina arbetare” och specifikt hur den västerländska arbetarklassens sympatier för extremhögern i bred mening såg under mellankrigstiden och krigsåren vet att i stort sett samtliga rörelser som idag oftast går under beteckningen de fascistiska rörelserna dominerades av (den övre) medel- och överklassen medan de arbetare som lockades till fascismen i exempelvis Tyskland, Italien och Sverige antingen bestod av arbetslösa och oorganiserade arbetare eller av facklärda arbetare.
 
De icke-facklärda organiserade arbetarna och också en del facklärda arbetare lockades under mellankrigstiden lika mycket eller mer av både anarkosyndikalismen eller av kommunismen som av socialdemokratin som de allra flesta facklärda arbetarna sympatiserade med och tillhörde.
 
Idag är nästan alla högerpopulistiska och högerextrema rörelser i stället ”omvänt” dominerade av arbetarklassen och den lägre medelklassen med något enstaka undantag i något enstaka västland och det är i stället den övre medelklassen och överklassen som inte i någon större utsträckning attraheras av de högerpopulistiska och högerextrema partierna (i varje fall än så länge).
 
Den (klass)statistik som finns att tillgå verkar dessutom tyda på att de arbetare som attraheras av de högerpopulistiska och högerextrema rörelserna idag främst är de facklärda arbetarna medan de icke-facklärda arbetarna verkar vara fortsatt trogna socialdemokratin i högre utsträckning än de förstnämnda (i varje fall än så länge).
 
En mycket generaliserande tolkning av ovanstående skillnader mellan mellankrigstiden och samtiden brukar väl förklara skillnaderna med att under mellankrigstiden så var det medelklassen och den gamla högborgerligheten, överklassen och aristokratin som drabbades hårdast av dåtidens globalisering och dess ekonomiska konsekvenser men idag så är det arbetarklassen och den lägre medelklassen som gör det.
 
Att det verkar vara de facklärda arbetarna som dominerade bland de arbetare som attraherades av mellankrigstidens fascism och som idag dominerar inom de högerpopulistiska rörelserna är väl i så fall den enda (arbetar)klasslikheten som föreligger mellan mellankrigstiden och vår samtid.

Arena Idés Sandro Scocco skriver idag om varför så oproportionerligt många män sympatiserar med SD

Arena Idés Sandro Scocco presenterar idag på DN Debatt ännu en hypotes för att försöka förstå och förklara varför så oproportionerligt många majoritetssvenska män sympatiserar med och röstar på SD för möjligen röstade närmare 30% av alla infödda majoritetssvenska män på SD för en månad sedan och bland majoritetssvenska män mellan 35-55 år, som då är SD:s kärnväljargrupp, så kan det ha handlat om en tredjedel.
 
Trots att kvinnor generellt mår sämre än män (och både till kroppen och till psyket) samt oftare arbetar deltid, oftare är osäkert anställda, oftare känner stress och olust och även tjänar mindre så upplever män generellt en alltmer ökad otrygghet på arbetsmarknaden (såsom osäkra anställningsförhållanden och perioder av arbetslöshet) på ett mer negativt sätt på den existentiella nivå.
 
Det är då den existentiella ”ångesten” som politiseras och omvandlas till vrede hos många män och som gör att de blir SD:are genom att de börjar uppleva att både kvinnor och invandrare tar resurser från dem alternativt ligger dem till last.
 
Visserligen är det ett faktum att de unga kvinnorna numera har ”brädat” och ”akterseglat” de unga männen på livets i stort sett alla områden och inte minst gäller det i just Sverige efter årtionden av jämställdhetspolitik (t ex är höga procentandelar av landets unga män idag lågutbildade, singlar, barnlösa o s v) men i stort sett alla majoritetssvenska män över en viss ålder (kanske alla som är över 30 år och uppåt) har fortfarande klara minnen av att deras egna fäder och än mer deras far- och morfäder hade fasta heltidsanställningar (och oavsett socialgrupp) och så länge det minnet hålls vid liv så kommer mäns existentiella ångest antagligen att fortsätta att vara större än kvinnors dito på en alltmer prekär arbetsmarknad.
 
 
”I en ny rapport för Arena Idé har forskarna Anna Baranowska-Rataj och Björn Högberg bland annat studerat hur arbetslöshetsförsäkring påverkar både arbetslösas och sysselsattas välbefinnande (mental hälsa) i Europa. Anledningen är att en försäkring som ger trygghet om man blir sjuk eller arbetslös även har ett värde för sysselsatta och inte bara för de som drabbats.
 
I rapporten mäts personernas välbefinnande med det internationellt erkända MHI-5 index som mäter välbefinnandet på en skala 0–100, där noll är perfekt välbefinnande och 100 är mycket dåligt välbefinnande.
 
Rapporten konstaterar att för män finns det ett klart samband mellan en sämre arbetslöshetsförsäkring och en påtaglig försämring av välbefinnande. För arbetslösa män innebär en förändring från den sämsta till den bästa a-kassan en stark förbättring av välbefinnande med 12 punkter på hälsoindexet (medel för gruppen är 41). För de med ofrivilliga deltider förbättras välbefinnandet med drygt 11 punkter (medel 36) och för de med visstidskontrakt 9 punkter (medel 30). För alla med anställning, inklusive de med trygga anställningar, påverkas välbefinnandet också påtagligt och förbättras med 7 punkter (medel 27).
 
Det märkliga är dock att det inte finns något signifikant samband mellan arbetslöshetsförsäkring och välbefinnande när det gäller kvinnor. Särskilt som kvinnor i genomsnitt har något sämre välbefinnande och har både högre andel osäkra anställningar samt ofrivilliga deltider.
 
Rapporten pekar på att detta skulle kunna bero på att jobb värderas olika, vilket är i linje med tidigare forskning på europeisk nivå som visar att män på grund av ännu existerande konservativa föreställningar om det manliga familjeförsörjaridealet upplever arbetslöshet och osäkra anställningar som ett större misslyckande än vad kvinnor gör.”