Category: män

SD fortsätter att vara världens största parti med ett direkt nationalsocialistiskt ursprung liksom landets största parti för män

SD fortsätter att vara världens största parti med ett direkt nationalsocialistiskt ursprung och förflutet (i världens mest antirasistiska och antifascistiska land) liksom landets absolut största parti för män och i synnerhet för majoritetssvenska män och uppemot en tredjedel av alla vita män i landet skulle rösta på SD om det vore val idag (i världens mest feministiska och jämställda land och i västvärldens näst mest mångkulturella, mångrasiala, mångspråkiga och mångreligiösa land efter USA och bredvid Storbritannien, Frankrike, Kanada, Australien, Nederländerna och Belgien):
 
I flera av de senaste opinionsmätningarna har SD ”slagit i taket” och även vid flera tillfällen varit ”hack i häl” på de två partier som under våren har gjort allt för att ta tillbaka sina redan förlorade arbetar- (S) respektive medelklassväljare (M) från SD genom att kopiera och anamma SD:s retorik och politik och nu verkar det stå bortom allt tvivel att den ”naturlag” som gäller i andra västländer även gäller i Sverige:
 
Så fort de två gamla, stora och traditionella vänster- respektive högerpartierna försöker konkurrera med högerextremisterna och högerpopulisterna på deras egna ”planhalva” så fortsätter väljarflykten till desamma och slutar oftast inte förrän de två gamla, stora och traditionella vänster- respektive högerpartierna är omsprungna av desamma.Namnlöst.jpg
 
SD är nu med all säkerhet och i rasande takt på väg emot sitt bästa valresultat någonsin och kommer återigen att i det närmaste fördubbla sin röstandel sedan förra valet och SD:arnas gamla ”skryt och skrävel” om att en gång i framtiden bli Sveriges största parti (som ingen av oss antirasister och antifascister trodde på på 1990-talet utan faktiskt både ofta och gärna hånflinade åt) kan nu mycket väl bli verklighet och om inte i detta val så möjligen i kommande EU-val och därefter i nästa val.

Alexander Bard talar ut om den nygamla mansrörelsen som ska lösa den vita maskulinitetens kris

Alexander Bard som regelbundet kallar både kända och okända kvinnor för ”hora” och ”bitch” och som kallar svarta för ”n-r” (och ibland maniskt upprepar ”n-r n-r n-r” för att den svarte person han tilltalar verkligen ska fatta att hen verkligen är en ”n-r”) och som gärna gör utfall mot muslimer och andra minoriteter och som har en entusiastisk s k ”fan base” på Twitter full med ”SD-grabbar” och som numera backas upp av en Facebookgrupp som också den består av ”SD-killar” liksom av tidningarnas ledarsidor och ett flertal profilerade skribenter som just nu drar lans för hbtq-ikonen och Sydkoreaexperten Bards yttrandefrihetsrätt (som alla ”h-r” och ”n-r” sägs vilja förstöra) intervjuas idag i DN och berättar bl a om den nygamla (paleokonservativa och mytopoetiska) mansrörelse som han är engagerad i (och som Fryshusets legendariske grundare Anders Carlberg tidigare var talesperson för) och som ska lösa den vita maskulinitetens kris, d v s den kris som vita västerländska män (och fr a pojkar och unga män mellan ca 15-40) just nu genomlider p g a ett s k ”tvåfrontskrig” då de både utkonkurreras av kvinnorna och utmanas av minoriteterna (och Bards ”botemedel” för de enligt honom feminiserade hipstermännen är samma typ av mansideal som Horace Engdahl i Svenska Akademien förespråkar, d v s det s k gentlemannaidealet som Engdahls näre vän och akademiledamoten Katarina Frostensons man Jean-Claude Arnault lever efter):

”På en kursgård i de värmländska skogarna samlades i höstas 150 män från Norden för ett mansläger där de lyssnade på föreläsningar, gjorde intimitetsövningar och tillverkade en totempåle med penis som de sedan sjöng vid. Bakom initiativet stod bland andra Alexander Bard, som kallar sig för ”aktivist i den nya mansrörelsen”, Men’s work movement, tidigare Men’s movement 2.0.

– En komplett man är en man som har kuken mellan benen och kuken i huvudet, säger Alexander Bard.”

25% av alla unga vita män och uppemot 30% av alla vita arbetarmän sympatiserar med SD

SD skulle ha fått 14,8% om det hade varit val i november i år enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning och partiet har förlorat flest väljare till M och S sedan toppnoteringen på 19,9% i november 2015 och under det s k flyktingkrisåret när partiet var på god väg att bli landets största parti.
 
Procentandel väljare som skulle ha röstat på SD om det hade varit val i november i år:
män 16,1%
svensk bakgrund 16,7%
 
Procentandel manliga väljare som skulle ha röstat på SD om det hade varit val i november i år:
18-29 år 19,9%
boende i Skåne & Blekinge 19,3%
boende i Värmland, Dalarna & Gävleborg 20%
ogifta 19,7%
gymnasial utbildning som högsta utbildningsnivån 21,3%
boende i eget hem (villa & radhus) 17,2%
förvärvsarbetande 17%
facklärda arbetare 25,9%
företagare (inklusive lantbrukare) 22,6%
privatanställda arbetare 23,7%
LO-medlemmar 23,6%
 
Ovanstående procentandelar bör översatt till ras (och vithet) bl a innebära att över 25% av alla unga vita män just nu sympatiserar med SD liksom 30% av alla vita arbetarmän.
 

När den svenska synden förvandlas till den svenska skammen: Efter alla sexskandaler med kungen och Svenska Akademien står nu rikets andreman Riksdagens talman på tur

Det här landet verkar verkligen vimla av s k ”charmörer”, ”casanovor” och ”don juan:er” som ”raggar på allt som rör sig” och tack vare #metoo så framstår det nu med all önskvärd tydlighet som att de svenska männen verkligen försöker göra skäl för att anses vara ”the sexiest men in the world” och ”Guds gåva till kvinnan” för uppenbarligen är det både en välsignelse och en förbannelse (och kanske också en ”styggelse” för vissa) att både vara världens ”vackraste” och ”snyggaste” och världens mest ”frigjorda” och ”sekulära” folk (d v s den ”kombo:n” förpliktigar och har uppenbarligen sitt pris och det säger jag så klart inte för att jag vill förringa de kvinnliga offren):
Är det inte statschefen själv (d v s H.M. Konungen) som avslöjas som en s k ”kvinnokarl” ”av Guds nåde” så är det landets andreman i rang (d v s den som står efter kungen och innan statsministern i riket – OBS: vår nuvarande statsminister tror jag dock inte ägnar sig åt att ”hålla på med tjejer” såsom kungen och talmannen uppenbarligen har gjort) Riksdagens talman Urban Ahlin och den ryktbara s k ”svenska synden” håller uppenbarligen på att förvandlas till den svenska skammen ute i världen i detta nu och ”festernas fest” Nobelmiddagen som både kungen, talmannen och flera av de ”uthängda” i Svenska Akademien också ska bevista och som infaller på söndag lär väl inte bli särskilt munter och ”svennetrevlig” efter de senaste dagarnas #metoo-avslöjanden:
”Jag hade fått mitt drömjobb i utrikesutskottet och var jätteglad för det, men jag märkte ganska snabbt av intresset från Urban. Han pratade ofta om kvinnor och sitt sexliv och gjorde sexuella anspelningar. Jag minns att jag frågade en kollega om det. Svaret var att det var hans jargong och den fick man acceptera.
– Den röda tråden i hans beteende gentemot mig kan summeras med att han var väldigt fixerad av sex och ville prata med mig om sex hela tiden, på flygplan, mellan möten, på jobbet. Det kändes inte professionellt. Jag var provanställd, vilket han påminde om flera gånger. Under en tjänsteresa försökte han ta sig in på mitt hotellrum. Han skickade kodade sms med förkortningar av sexuella anspelningar om mig och vad han tyckte om hur jag såg ut, trots att jag bad honom att sluta flera gånger på olika sätt.”

Varför har så många antirasistiska män som står till vänster och ofta har utländsk bakgrund avslöjats som förövare i anslutning till #metoo-kampanjen?

Hur illa är det inte att nästan samtliga som pekas ut i #metoo-kampanjen som ”predatoriska” ”alfahanar” som under många år har ”nedlagt” och även förgripit sig på mängder av kvinnor och som nu polisanmäls ”på löpande band” och dessutom även tar ”timeout” och håller sig gömda och oanträffbara och reser utomlands ”på löpande band” tillhör några av landets allra mest namnkunniga och inflytelserika och också (fram tills nu i varje fall) omtyckta och älskade antirasister och antifascister på vänsterkanten och i stort sett alla har dessutom utländsk bakgrund av något slag?
 
 
 
Denna måhända generaliserande beskrivning gäller exempelvis samtliga (icke-vita) komiker, (hiphop)musiker och artister som nu pekas ut och samtliga som tillhör och är knutna till den s k ortenrörelsen/förortsrörelsen och till det nya Sveriges olika minoritetsrörelser (den afrosvenska rörelsen, den svenska muslimska rörelsen o s v) liksom samtliga som pekas ut på Aftonbladet och flera av dem har under många år varit extremt aktiva både i den materiella och kroppsliga världen och i den textuella och digitala världen (flera av dem har t ex givit ut böcker medan andra har varit synnerligen aktiva antifascister på fr a Twitter) i kampen för förorterna, minoriteterna, invandrarna och flyktingarna liksom mot både SD och extremhögern och även mot högern och borgerligheten.
 
Tyvärr så kommer nog det växande antalet antirasistiska och antifascistiska män på vänsterkanten med någon form av utländsk bakgrund som nu pekas ut som förövare att med all säkerhet få rejäla konsekvenser på sikt och vare sig de själva till slut kommer att bli avskedade (några av dem har då redan blivit det) eller ej och fällda och lagförda (flera är då polisanmälda och fler polisanmälningar är på gång) eller ej. Både inom SD och extremhögern och inom högern frossas och gottas det just nu då mängder av SD:are och även ett antal borgerliga företrädare har avslöjats och pekats ut som rasister sedan många år tillbaka och i flera fall också avskedats och fått avgå på grund av det.
 
Det faktum att kanske ett dussintal (hittills i varje fall men antalet kan nog komma att växa ytterligare) av Sveriges mest kända antirasistiska och antifascistiska män på vänsterkanten som även har varit engagerade i den feministiska kampen har fått hållas och hålla på under så många år är bara det en gåta i sig och antagligen har vi nog dessutom bara sett början på detta, d v s ännu fler antirasistiska män som står till vänster och som har någon form av utländsk bakgrund kommer nog att pekas ut som förövare och polisanmälas under den närmaste tiden.
Att allt detta inte har kommit ut förrän nu beror antagligen på att solidariteten och lojaliteten (och därmed även tigandet och tystnaden) är stark inom vänstern då kampen är överordnad allt inklusive individerna själva och därtill kommer väl också arvet efter 68-revolutionen som i stort sett säger och påbjuder att ”vi som är progressiva är alla självklart no limits-frigjorda och inga pryda, stela och trista borgartyper” (och vilket också förklarar det hårda festandet och det rikliga alkoholintag och även förekomsten av droger inom delar av vänstern i bred mening) plus en viss form av ”antirasism” som är starkt kopplad till klassiska koloniala rasstereotyper: Icke-vita män och särskilt de som har bakgrund i Latinamerika, Karibien, Afrika och Mellanöstern ses å ena sidan i majoritetssamhället ofta som något av översexuella ”djur” eller t o m ”monster” som hela tiden ”tänker på tjejer” (och särskilt på vita tjejer) men ibland kan nog åtminstone en del av dem tyvärr också internalisera den stereotypen och vilket kan leda till en trist och alltför ofta destruktiv dynamik när icke-vita män och vita antirasistiska vänsterkvinnor (som också bär på den stererotypen vare sig de är medvetna om det eller ej) möter och interagerar med varandra inom exempelvis antirasistiska sammanhang.

Om att hänga ut män som beter sig illa mot kvinnor

#metoo-kampanjen väcker verkligen minnen och känslor hos oss alla:

En gång i tiden var jag synnerligen verksam inom landets förening för adopterade från Sydkorea och jag agerade både som redaktör och styrelseledamot och var därtill en mycket aktiv medlem och jag var också djupt involverad och engagerad i internationella aktiviteter och sammanhang som rörde adopterade från Sydkorea och adoptionspolitik.

Allt detta kom dock att förändras över en natt när jag valde att måhända självsvåldigt och helt och hållet på eget bevåg offentliggöra namnen på 4-5 män i föreningen som alla (och ”alla” betyder då här både männen och kvinnorna i föreningen) visste ”höll på med tjejer” och uppskattade att festa och som åtminstone såg sig själva som casanovor, Guds gåva till kvinnan, alfahanar, don juaner, silverryggar, kvinnokarlar och charmörer (”kär man” har som bekant många namn) och flera av dem var också rätt så populära, omtyckta och uppskattade bland både kvinnorna och männen i föreningen.

Reaktionerna på mitt tilltag som på den tiden sågs som något oerhört hänsynslöst och nog framför allt som både extremistiskt, oetiskt och lagvidrigt kom omedelbart:

Jag fråntogs alla förrtroendeuppdrag, tvingades avgå som redaktör och sparkades ut ur styrelsen och på årsmötet som följde fanns röster som ville att jag skulle uteslutas för gott ur föreningen. Jag hamnade därefter utanför både föreningen och de sociala sammanhangen och min dåvarande fru som också var adopterad uppskattade inte mitt tilltag då det också gick ut över henne (vi blev helt enkelt rejält socialt isolerade efter min uthängning av männen) och inte heller gjorde de kvinnor som männen hade ”hållit på med” det utan tvärtom så upplevde dessa kvinnor nog att jag hade stigmatiserat, skambelagt och hängt ut både männen och dem själva. Flera tongivande kvinnor i föreningen försvarade även männen med stöd i det klassiska ”boys-will-be-boys”-argumentet men de allra hårdaste reaktionerna stod männen i föreningen för:

Männen slutade helt enkelt att lita på mig, vände mig ryggen och övergav mig i stort sett helt socialt och till slut så framstod jag nog mest bara som en pinsam, galen och hysterisk ”backstabbande” vänsterextremist bland både männen och kvinnorna i föreningen och åtskilliga som tidigare hade respekterat mig för mitt engagemang för adopterade och för mina kunskaper om adoption tappade fullständigt respekten för mig.

Det hela slutade med andra ord i totalt fiasko för min egen del och sedan dess har jag aldrig haft några förtroendeuppdrag i föreningen och ej heller varit aktiv i föreningen i någon större utsträckning och därefter så har jag också förstått att den typ av ”predatoriska” alfahane-beteende som de män uppvisade som jag en gång hängde ut tyvärr har fortsatt bland andra män inom föreningen och tyvärr även mer eller mindre ostraffat även om jag vet att i stort sett alla kvinnor i föreningen är väl medvetna om vilka män det handlar om som beter sig så idag.

Lärdomen och kontentan av detta minne som har väckts hos mig på grund av den pågående #metoo-kampanjen är väl att män nog inte är de rätta att hänga ut andra män (d v s det ska kvinnor göra och inte män), att män som är socialt begåvade och ”ser bra ut” och är socioekonomiskt framgångsrika ofta försvaras i det längsta av både kvinnor och män samt framför allt att mäns lojalitet mot andra män och mäns beundran av andra män nog tyvärr alltid kommer att vinna i slutänden.

Asiatiska män i svensk teve

Kul att slå på teven och av en ren slump få syn på och få se en (utlandsadopterad) man från Östasien med sina två (blandade) barn som deltagare i programmet Ullared mot bakgrund av hur påtagligt sällan en någonsin ser (andra) asiatiska män som talar svenska på svensk teve och som inte är eller iscensätter en rasstereotyp (d v s numera ser en ju faktiskt rätt så ofta svenska muslimska män, afrosvenska män, latinomän och män från Mellanöstern och Balkan som talar svenska och som inte iscensätter rasstereotyper i svenska teveprogram men samtidigt oerhört sällan just asiatiska män och vare sig från Östasien, Sydostasien eller Sydasien samtidigt som det numera inte är särskilt ovanligt att kunna ”beskåda” asiatiska kvinnor i svensk teve).

20638753_10154941325270847_7621008197367410182_n.jpg