Kategori: män

SD folkvalda politiker domineras fortsatt av män

SCB har räknat samman hur könsfördelningen ser ut bland landets 349 riksdagsledamöter, 4600 ledamöter i regionerna och 36 000 ledamöter i de olika kommunerna och i samtliga tre församlingar sticker SD (och därefter KD) ut som det parti som domineras allra mest av män medan V och MP sticker ut som de partier som domineras allra mest av kvinnor. 

Totalt är numera 46% av riksdagsledamöterna kvinnor liksom 49% av regionfullmäktigeledamöterna och 43% av kommunfullmäktigeledamöterna. Genom att SD är så mycket större än V och MP (och även tillsammans) så ”avgör” SD:s mandat att männen dominerar i samtliga tre församlingar.

I riksdagen är 74% av SD:s ledamöter män liksom 65% av SD:s regionfullmäktigeledamöter och 72% av SD:s kommunfullmäktigeledamöter.

Än en gång om icke-vita andragenerationsgrabbar som har kul åt asiater

Så händer det som händer alltför ofta om en som jag råkar bebo en homo sapiens-kropp som mer eller mindre ”skriker” Stillahavsasien eller Öst- och Sydostasien: 

Två s k Orten-grabbar som jag tippar på är s k andragenerationare varav en uppenbarligen hade bakgrund i subsahariska Afrika (jag gissar på Etiopien eller Eritrea) och en uppenbarligen i den s k MENA-regionen (jag gissar på Iran eller Irak) ropade ”nihao” och ”tjing tjang” samt hånskrattade och flinade och iscensatte några slags ”asiatiska” koreograferade kroppsrörelser när jag passerade förbi dem på perrongen på en kollektivtrafikstation i Storstockholm. 

Normalt sett gör jag ingenting alls överhuvudtaget när detta händer (och vare sig det sker i Stockholm eller i Karlstad eller någon annanstans i landet) då jag är väl medveten om att många s k Orten-grabbar kännetecknas av rejält uppumpade torson, osannolikt breda bröstkorgar och muskulösa överarmar och biceps även om de oftast är rätt kortväxta och ofta t o m kortare än vad jag själv är (och många är nog också ”höga” på energidrycker och alltför ofta även på en del annat närmast dygnet runt mot bakgrund av att de ofta rör sig ”hispigt” och ”ADHD:aktigt”).

Denna gång vände jag mig dock om och fotade dem varvid de båda grabbarna exploderade av vrede eller kanske t o m av hat och nog också av paranoia (se Tolkning 1) och ropade högt på s k ortensvenska ”va f-n gör du mannen?” o s v samt kom fram till mig och tog tag i mig hårt och tog ifrån mig min väska, som de behöll som ett slags ”gisslan”, medan de raderade bilden ifråga på min mobiltelefon. Samtidigt ringde en av grabbarna av någon anledning en annan person som jag gissar också var en s k andragenerationare att döma av att de snackade ortensvenska med typisk Söderort-accent och berättade i realtid om ”bror, en j-vel som fotar oss” o s v.

Tolkning 1: Andragenerationskillarna är kriminella och var kanske ”höga” på något och trodde att jag var en s k civilare som spanade på dem och därför fotade dem och de kan ha uppfattat att jag var extra lömsk eftersom jag likt dem ju har utomeuropeisk bakgrund och därmed försökte ”smälta in” och ”infiltrera”.

Tolkning 2: Orten-grabbarna är djupt traumatiserade efter pandemin och hyser ett starkt agg mot asiater p g a viruset och de kan t o m ha föräldrar eller äldre släktingar som blev mycket svårt sjuka av och t o m dog av viruset under fr a 2020 eller möjligen under 2021.

Tolkning 3: De unga männen med bakgrund i subsahariska Afrika och i den s k MENA-regionen är kritiska till att kinesiska, japanska, sydkoreanska, taiwanesiska och/eller andra öst- och sydostasiatiska länders företag investerar och är närvarande i deras ursprungsländer och ursprungsregioner och upplever att de exploaterar och kanske t o m förtrycker desamma.

Tolkning 4: De båda underklass/lägre arbetarklass-männen röstar på V eller kanske t o m på ett parti som står till vänster om V och kännetecknas av en socialistisk övertygelse och ett därmed vidhängande legitimt klasshat mot bakgrund av att de var klädda i typisk Orten-mundering (Canada Goose-jackor, dyra sneakers, märkesjeans, amerikanska kepsar, stora och gissningsvis påkostade klockor o s v) medan jag var klädd i en typisk SACO-kollektivet-utstyrsel (en socialgrupp ett-överrock från Oscar Jacobson som de s k rentier-gubbarna inne på Östermalm gillar att klä sig i när de dricker vin redan vid 14-tiden på eftermiddagen, en Brioni-kavaj, en Brittiska imperiet-scarf, manchesterbyxor och läderskor plus en Tissot-klocka som ska påminna om världen innan 1914).

Tolkning 5: De icke-vita killarna ser liksom flertalet andra icke-asiatiska icke-vita personer ned på asiater och betraktar asiatiska kvinnor som ”h-r-r” som ”går i säng med” och får blandade eller s k mixade barn med vita män och asiatiska män som löjliga, töntiga, fula, oattraktiva och fr a omanliga som ser ut som ”b-g-r”, kvinnor eller t o m barn (”de ser ju ut som 30 när de är 60 – vilka töntar” o s v) och bara är värda förakt för att de inte lyckas iscensätta den typ av överspänd och våldskapitaldoftande hypermaskulinitet som gäller i det icke-vita minoritets-Sverige. 

De kan t o m ha tittat på Youtube-klipp när svarta och latinos i USA trakasserar och attackerar asiater i det offentliga rummet och kanske ville de omedvetet göra detsamma för så fort de såg min kropp (som återigen var iförd en typisk SACO-kollektivet-utstyrsel (en socialgrupp ett-överrock från Oscar Jacobson som de s k rentier-gubbarna inne på Östermalm gillar att klä sig i när de dricker vin redan vid 14-tiden på eftermiddagen, en Brioni-kavaj, en Brittiska imperiet-scarf, manchesterbyxor och läderskor plus en Tissot-klocka som ska påminna om världen innan 1914) så började de ropa och skratta och röra sina egna muskulösa subsahariska Afrika- och MENA-kroppar på något slags ”asiatiskt” vis som om de vore Ortens svar på Pavlovs hundar, d v s de reagerade med den s k reptilhjärnan på en klassisk betingning-signal (”titta en levande organisk homo sapiens-varelse som ser ut att komma från Kina/Japan/Korea/Mongoliet/Vietnam/Filippinerna o s v – jag måste nu omedelbart och högst en halv sekund senare ropa ut onomatopoetiska läten och röra min egen kropp på ett koreograferat och synkroniserat sätt och samtidigt hånle”).

Imorgon kommer antagligen över en av tre av alla vita män att rösta på SD när den vita maskulinitetens kris slår till med full kraft i Sverige

I den allra sista Sifo-undersökningen innan valdagen är SD det enskilt största partiet bland landets alla män med 27,3% (att jämföra med endast 13,5% bland kvinnorna), bland sydsvenskarna med 29,1% (att jämföra med endast 13,8% bland storstockholmarna), bland arbetarna med 26,9% (att jämföra med endast 14,8% bland tjänstepersonerna) och bland företagarna med 25,8% (att jämföra med endast 10,7% bland akademikerna) men det mest oroväckande inför framtiden är SD:s under innevarande valrörelse rekordstora tillväxt bland landets unga vuxna män (18-29 år) varibland många också uppger att de stöttar övriga partier och det är då inte Fi eller Kommunistiska partiet som åsyftas utan AfS och MED och antagligen också NMR åtminstone till viss del. 

Det finns alldeles uppenbart ett rejält stort missnöje för att inte säga en riktigt stor vrede just nu bland de unga männen (och sannolikt också bland tonårspojkarna och det kommer nog därför att skrälla rejält i årets skolval – d v s landets högstadie- och gymnasieelever kommer antagligen att rösta SD i mycket hög utsträckning just i detta skolval) i landet som antagligen har många orsaker och som gör att en rekordhög andel av dem kommer att rösta på SD och på högerblocket i övrigt imorgon. Den vita maskulinitetens kris kallas detta med akademiska termer då denna högerradikalisering främst rör de vita tonårsgrabbarna och de unga vita vuxna männen.

De unga männens (och återigen sannolikt också tonårsgrabbarnas) uppenbara missnöje och vrede och oro och rädsla inför framtiden måste samtidigt både undersökas på ett djupare plan och adresseras efter valet för en sådan här oerhört kraftig högerradikalisering bland de unga männen bådar inte gott och har bara ägt rum vid några få tidigare tillfällen i den svenska samtidshistorien men aldrig på den här extrema nivån. 

Och slutligen – även om SD inte blir större än S i detta val så är det en gigantisk för att inte säga astronomisk förnedring för S om fler svenska arbetare föredrar SD före S imorgon och även om SD kanske inte blir större än M i detta val (dock tyder allt på det) så är det likaledes en gigantisk för att inte säga astronomisk förnedring för M om fler svenska företagare föredrar SD före M imorgon. Och att mer än 33% eller över en av tre av alla vita män i landet kommer att rösta SD imorgon ser åtminstone idag ut som ett statistiskt faktum.

När icke-vita andragenerationare har kul åt asiater

Det är trist när det händer, och det händer tyvärr regelbundet om än inte jätteofta, d v s långt ifrån varje dag och inte ens en gång i veckan eller för den delen en gång i månaden men trots allt då och då: 

Återigen ropar en s k ”ortenkille” med bakgrund i den s k MENA-regionen, som sannolikt är en s k andragenerationare mot bakgrund av att han talade svenska, efter mig på ”låtsasasiatiska” och det jag hör är inte ”tjing tjong” som majoritetssvenskarna (liksom invånarna med bakgrund i övriga Norden och Europa) oftast ropar och särskilt när de är på ”fyllan” utan något i stil med ”yo hoo hee ha ha” som möjligen ska föreställa kinesiska eller japanska och kanske t o m thailändska eller koreanska. 

Månne är det faktiskt så det låter när personer som har arabiska, turkiska, kurdiska, persiska eller suryoyo som förstaspråk härmar asiater?

Oavsett så skedde detta i en stadsdel i Karlstad som domineras av majoritetssvenskar tillhörande LO-kollektivet och mannen ifråga körde förbi mig på en elsparkcykel tillsammans med en majoritetssvensk tjej som jag antar är hans flickvän eller åtminstone en av hans möjligen många intimrelationspartners. 

Kvinnan ifråga, som f ö var klädd i typisk ”svenneproletärstil” av värmländskt snitt, reagerade inte ens på mannens onomatopoetiska interjektion (d v s hon tycker antagligen att det är fullt normalt att till och från härma ”låtsasasiatiska” vid åsynen av en asiatisk person) och jag hann inte heller reagera och än mindre agera p g a att elsparkcyklar går i uppemot 20 kilometer i timmen.

Konkret handlade det om att den s k MENA-mannen, som var klädd i typisk ”ortenutstyrsel” (läs: svindyra jeans, svindyra sneakers, svindyr täckjacksväst o s v – möjligen kan allt han bar på på sin kropp ha kostat 15-20 000 SEK om inte mer än så), plingade i förväg när jag gick på trottoaren och för att vara artig och hövlig gick jag ut en bit på gatan (för inga förbipasserande bilar var just då i sikte) varpå mannen ifråga antagligen uppfattade mig som överdrivet underdånig och nog t o m som lite ”löjlig” och ”töntig”. 

För en ”riktig” man hade så klart aldrig stigit ned från trottoaren och gått ut på gatan och därmed riskerat livet utan stått kvar på trottoaren och stigit knapp någon meter åt sidan och därefter låtit elsparkcykeln med dess passagerare passera förbi.

Mannen reagerade nämligen högst sannolikt på att jag just gick ut på gatan och därigenom gav honom ”fritt spelrum” på trottoaren (”vad är det för en j-vla tönt till man som böjer sig så hastigt och lustigt bara för att jag plingar lite grann”) så när han passerade förbi mig vände han sig hastigt och nyfiket om (”vem f-n är det där egentligen som är så underdånig?”) och såg då omedelbart att jag råkar bo i en kropp som direkt associeras med Stillahavsasien eller Öst- och Sydostasien (”men va f-n, det är ju för h-lv-t- en löjlig och töntig kinesj-v-l”) och närmast per automatik ropade mannen i samma ögonblick rakt ut ”yo hoo hee ha ha” eller något liknande – d v s hans hjärna triggades på bara någon halv sekund (om ens det) av att i ögonvrån se en människokropp som kopplas till Öst- och Sydostasien och som han antagligen uppfattade som lite ”löjlig” och ”töntig” även utifrån rådande maskulinitetsideal.

Jag är då bara 1,73 meter lång, visserligen lika lång som eller t o m längre än merparten av ”ortengrabbarna” vilka ju sällan eller aldrig är längre än så, men fr a är jag nog relativt smal jämfört med ”ortenkillarna” vars överkroppar ofta är rejält kraftiga för att inte säga uppumpade (liksom deras överarmar och lår) p g a att de ständigt ”gymmar” i tid och otid och deras ansiktsmimik, kroppsspråk och klädstil liksom frisyr och apparition i övrigt osar därtill av en supermaxad hypermaskulinitet som skriker ”se mig för f-n för jag är j-vligt manlig och snygg och sexig och attraktiv och stark och farlig och macho och häftig och cool och jag äger för h-lv-t- hela världen och jag ska bli rik och mäktig och ha j-vligt många brudar och jag är framför allt mer värd än alla andra” medan jag själv ofta går klädd i den typ av ”gubbkläder” som främst vita män bar på kanske 1950- och 60-talen och som nog skriker för att inte säga vrålar akademiker och den klädstilen kan nog faktiskt uppfattas som lite ”löjlig” och ”töntig” särskilt på en asiatisk man.

Högervågen bland de svenska männen är fortsatt stark och nästan två tredjedelar av de unga männen stödjer M, SD, KD och L

Det går tyvärr inte att säga något annat än att det råder en riktigt rejäl högervåg bland landets män mellan 18-64 år som i det närmaste håller på att närma sig stormstyrka inför valdagen den 11 september i år. I Novus senaste undersökning framkommer nämligen följande närmast otroliga siffror vad gäller de tre största partierna liksom sympatierna för högerblocket för och bland män mellan 18-64 år:

män 18-29 år (64,9% stöttar M, SD, KD eller L)
M: 31,3%
SD: 23,5%
S: 15,3%
övriga: 3,2%

män 30-49 år (56% stöttar M, SD, KD eller L)
S: 22,9%
M: 22,7%
SD: 22,7%
övriga: 3,4%

män 50-64 år (58,2% stöttar M, SD, KD eller L)
SD: 28,9%
S: 26,4%
M: 19%
övriga: 0,9%

Bland män under 18 år dominerar antagligen också M och SD och bland män över 65 år dominerar S. Det är troligt att övriga partier fr a innebär AfS och MED samt möjligen i någon mån också Nyans och NMR.

Denna högervåg bland landets alla män i arbetsför ålder har varit märkbar ända sedan det s k flyktingkrisåret 2015 och även om den var än mer extrem månaderna innan pandemin när nästan allt mediefokus var på skjutningarna och sprängningarna så håller den knappast på att bedarra.

Sedan går det alltid att hoppas på att särskilt de unga vuxna männen varibland nästan 2/3 av samtliga män just nu stödjer högerblocket kan komma att ändra politisk inriktning framöver i takt med att de blir äldre men det är då inte säkert och i så fall har vi att göra med en generation unga män (och antagligen också med 100 000-tals och åter 100 000-tals tonårspojkar) som står mycket långt till höger under överskådlig tid.

Slutligen är säkert är också många invandrarmän och andragenerationsmän med utomeuropeisk bakgrund höger men det går att anta att ovanstående siffror främst ändå rör majoritetssvenska män samt män med övrig nordisk och europeisk bakgrund mot bakgrund av att invånarna i miljonprogramsområdena fortfarande röstar massivt rött vilket innebär att exempelvis över 30% av de majoritetssvenska männen mellan 18-64 år troligen sympatiserar med SD liksom att över 70% av alla unga vuxna majoritetssvenska män antagligen står till höger.

Om den andra stora högerradikaliseringsvågen bland pojkar och unga män

SvD:s Karin Thurfjell skriver om att den andra stora högerradikaliseringsvågen bland unga män (i ålderskategorin 18-29 år och högst sannolikt gäller denna högerradikaliseringsvåg också bland tonårspojkarna) äger rum just nu efter den första stora högerradikaliseringsvågen som inträffade under 1990-talet.

Långt över 60% av de unga männen skulle rösta på den nya TAN-högern (d v s på antingen SD, M, KD eller L) om det hade varit val idag och hela 4,2% stödjer också andra partier och fr a gäller det AfS och MED. Denna andra högerradikaliseringsvåg började inledas 2016 i kölvattnet efter det s k flyktingkrisåret och har därefter gradvis växt i styrka.

Då på 1990-talet slutade det med att 10 000-tals pojkar och unga män (och tyvärr också en del flickor och unga kvinnor) började lyssna på Ultima Thule och vit makt-musik och 1000-tals pojkar och unga män (och tyvärr också en del flickor och unga kvinnor) valde också att bli skinheads. Idag innebär den andra stora högerradikaliseringsvågen bl a att SD dominerar på Facebook och Twitter liksom på Instagram och Youtube vad gäller genomslag samt att 10 000-tals pojkar och unga män (och tyvärr också en del flickor och unga kvinnor) tittar på, läser och följer de SD-anknutna alternativmedierna och SD har för första gången någonsin även lyckats bygga upp en studentrörelse bland unga män (och tyvärr också bland en del unga kvinnor) som studerar vid landets högskolor.

Då på 1990-talet slutade det dessutom också med ett stort antal våldsdåd, attentat och mord och idag på 2020-talet har den andra stora högerradikaliseringsvågen redan resulterat i flera våldsdåd och mord i fr a skolsammanhang och även om dagens högerradikaliseringsvåg kanske inte når upp till 1990-talets extremt våldsamma högerradikaliseringsvåg så blir det alltid problem både på kort och på lång sikt när en hög andel pojkar och unga män högerradikaliseras. De som var pojkar och unga män på 1990-talet utgör idag t ex SD:s kärnväljare – d v s många av dem har behållit sina politiska åsikter från tonåren och ungdomen – och det tål att påminnas om att ledningen för dagens SD en gång i tiden hittade till partiet just på 1990-talet när de själva var högerradikaliserade pojkar och unga män.

Det kan i sammanhanget också vara värt att nämna att allt tyder på att också pojkarna och de unga männen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund hyser värderingar som är åt det traditionalistiska, auktoritära, konservativa och även nationalistiska hållet och åtskilliga av dem röstar på SD eller på något av de andra TAN-högerpartierna medan en del antagligen också sympatiserar med det likaledes konservativt lagda partiet Nyans.

””Jag har en bild utav mitt Sverige, i mitt sinne, vackra Sverige, utan mångkultur”

Alternativ för Sveriges (AFS) kampanjsångs klämkäcka melodi blir en skarp kontrast mot låten som spelades innan: ”Rivers of blood” med Xurouis, en ödesmättad tonsättning till en inspelning av den brittiske konservative parlamentsledamoten Enoch Powells tal ”Rivers of blood” från 1968. I talet, som skapade stor kontrovers och splittring i Storbritannien, säger Powell att om invandring från landets forna kolonier fortsätter kommer det oundvikligen leda till en våldsam sammandrabbning mellan svarta och vita. Powell förespråkar också återvandring.

Det står poliser i torghörnen och på taken, och i början och slutet av AFS torgmöte i Västerås står en liten grupp unga människor med en megafon och skanderar ”inga rasister på våra gator”. Ändå är stämningen närmast loj. Talen om ”förnedringsrån” och ”mass­invandring” ljuder över de soliga uteserveringarnas lunchgäster och över torghandlarna som kränger frukt och bär.

Publiken består av ett pensionärsgäng, och några män som står en och en. Det verkar vara minst lika många flygbladsutdelare som besökare.

Ingen av de två yngre män som kommit vill prata med SvD. ”Jag är inte intresserad”, avfärdar en kille i vit skjorta och jeans som delar ut flygblad.

Men det kan vara just unga män som är det lilla ytterhögerpartiets kärnväljare.

Alternativ för Sverige bildades i mars 2018 av medlemmar som uteslutits ur Sverigedemokraterna i samband med att partiet la ner sitt dåvarande ungdomsförbund Sverigedemokratisk ungdom.

I valet 2018 trodde partiets ordförande Gustav Kasselstrand att Alternativ för Sverige skulle landa över 1 procent, han vågade till och med hoppas på upp mot 2 procent. Men när rösterna i september 2018 var räknade stod det klart att det nya partiet inte lockat fler än 0,3 procent av väljarkåren

Alternativ för Sverige särredovisas inte i opinionsmätningarna, och gruppen ”övriga partier” för en tynande tillvaro med sammanlagt 1,7 procent av rösterna I SvD/ Sifos junimätning.

Tittar man på vilka partier som angetts som frisvar bland de som sagt att de kommer att rösta på något annat parti än de åtta som redan har mandat i riksdagen finns det inget som märkbart dominerar. Alternativ för Sverige finns där men trängs med bland andra Medborgerlig Samling, Piratpartiet och Djurens rätt, enligt Sifos opinionschef Toivo Sjörén.

Men bland unga män är andelen som angett att de ska rösta på ett parti i kategorin ”övriga” betydligt högre än i andra grupper. I SvD/ Sifos Slaget om väljarna i juni anger 4,2 procent av män mellan 18 och 29 år att de skulle rösta på ett parti utanför riks­dagen om det var val idag. Bland kvinnor i samma ålder tänker bara 1,1 lägga sin röst på ett parti utanför riks­dagen. Också här döljer sig en mängd olika partier i frisvaren, men Alternativ för Sverige är relativt vanligt förekommande liksom Medborgerlig samling.

Det är inte enbart Alternativ för Sverige som döljer sig i de unga männens svar, men en del är det. Den typen av parti attraherar mer unga män och rätt få kvinnor, säger Toivo Sjörén.

Generellt sympatiserar män i högre grad med partier åt höger och kvinnor väljer partier åt vänster.”

Kön verkar alltmer trumfa både klass, ras/etnicitet och ålder vad gäller att hysa s k TAN-attityder

Kön verkar alltmer trumfa både klass, ras/etnicitet och ålder vad gäller att hysa s k TAN-attityder (d v s traditionalistiska, auktoritära och nationalistiska åsikter liksom att vara pro-protektionism och anti-heterogenitet):

I Expos rapport från igår, som bygger på en omfattande enkätundersökning, framgår det att 49% av alla manliga respondenter anser att feminismen har gått för långt i Sverige och för bara några dagar sedan visade det sig att 45% av männen har ett stort eller ett mycket stort förtroende för Åkesson i en partiledarförtroendeundersökning.

Att 40-50% av samtliga män i en viss undersökning numera uttrycker åsikter som åtminstone tidigare skulle ha kategoriserats som höger, d v s s k TAN-attityder, är ett faktum som säkert inte bara jag har noterat medan landets kvinnor omvänt antingen blir alltmer GAL:iserade eller åtminstone så hyser de fortsatt s k GAL-attityder (d v s gröna, alternativa och vänsterliberala åsikter liksom att vara pro-mångfald och pro-jämställdhet).

Då det med fog går att anta att både majoritetssvenska män och minoritetsmän i många fall delar liknande åsikter i sammanhanget – d v s både manliga majoritetsinvånare och männen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kan antas hysa liknande TAN-åsikter vad gäller fr a synen på kön och jämställdhet – så blir det alltmer uppenbart att könspolariseringen numera antagligen trumfar både klasspolariseringen liksom ras/etnicitetspolariseringen och antagligen också ålderspolariseringen mot bakgrund av att runt 60% av landets unga män numera sympatiserar med M, SD, KD eller L.

Vart denna maskulinitetens kris eller kanske snarare remaskuliniseringen av männen kommer att ta vägen går väl inte att sia om men mot bakgrund av att en absolut majoritet av alla människor är heteros så lär denna stadigt eskalerande könspolarisering ställa till det alltmer för relationerna mellan män och kvinnor och inte minst för intimrelationerna dem emellan.

Om sången ”Usch, fy skam, en äkta kinaman” och de första asiatiska och icke-vita invandrarna i Sverige

En person har varit vänlig nog att skänka mig ett tryckt reklamblad i original för Lasse Dahlquists sång ”Usch, fy skam, en äkta kinaman” som Gösta Jonsson och Gösta Jonssons orkester spelade in på en skiva som gavs ut 1940.

Sången är naturligtvis närmast groteskt rasstereotyp men representerar samtidigt också ett stycke svensk utomeuropeisk invandringshistoria och behandlar specifikt och konkret de första kinesiska och östasiatiska invandrarna i Sverige.

Sången och närmare bestämt sångtexten kan nämligen vara den allra första på svenska som handlar om utomeuropeiska invandrare i Sverige och här finns ”självklart” alla kända ”ingredienser”: Sångens ”kinaman” blir välbeställd och det antyds att han både är något av en skojare i affärer och en utomeuropeisk man som gärna kurtiserar svenska kvinnor.

Bakgrunden till sången står att hitta i att ett antal icke-vita invandrare befann sig i Sverige under mellankrigstiden varav flertalet kan ha varit just kineser och östasiater och varav antagligen 95% om inte mer än så var unga män. Vad gäller just kinesiska invandrare så är det då känt att ett antal unga män från framför allt Zhejiang-provinsen befann sig i Sverige under mellankrigstiden och verkade som gårdfarihandlare på landsbygden på samma sätt som att en del östeuropeiska judar gjorde detsamma vid denna tid. En hel del av dessa tidiga kinesiska invandrarmän hamnade f ö i Statens rasbiologiska instituts bildarkiv och användes som ”rastypexempel” i diverse ”vetenskapliga” publikationer på grund av att de fotograferades av den svenska polisen innan de förvisades från landet med hänvisning till lösdriverilagen.

Bakgrunden till att det lilla antalet kineser, östasiater och icke-vita generellt som besökte och vistades i Sverige mellan ca 1910-40 blev gripna av den dåtida svenska polisen och utvisade ur riket, och varav nästan alla var unga män, var att det svenska rastänkandet nådde sin kulmen vid denna tid vilket innebar att det rådde ett slags besatthet vid att världens förment vitaste och vackraste och (ras)renaste folk majoritetssvenskarna inte skulle reproducera sig med icke-vita (d v s i form av s k rasblandning). År 1931 skrev exempelvis en myndighet till regeringen att ”färgade raser under inga förhållanden, n-gr-r icke ens såsom tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall böra äga tillträde till riket” och syftade just på att svenskarna inte skulle s k rasblanda sig med icke-vita. Det lilla antalet s k blandade eller mixade barn som ändå föddes i landet med en icke-vit och en majoritetssvensk förälder mellan ca 1910-40, och oftast handlade det om en majoritetssvensk mor, blev bortadopterade direkt efter födseln och den vita svenska mamman blev därefter ofta steriliserad som ”straff” för att ha idkat könsumgänge över de s k rasgränserna. Ett annat sätt att stoppa tillkomsten av s k blandade eller mixade barn var att mer eller mindre tvinga den vita svenska gravida kvinnan till abort och efter aborten blev hon likaledes ofta steriliserad.

Några enstaka av de unga kinesiska männen som försörjde sig som handelsresande och gårdfarihandlare under mellankrigstiden lyckades dock hålla sig undan från att bli utvisade och mot alla odds kvarstanna i landet livet ut och senare i några fall även gifta sig med majoritetssvenska kvinnor. Strax innan och under Andra världskriget ankom sedan ytterligare ett mindre antal manliga kineser till landet vilka kom att stanna permanent såsom den blivande översättaren Hwang Tsu-Yü som invandrade 1939. Likaså anlände ett antal personer under krigsåren som kom att bli de första kinesiska kockarna vid de första kinesiska och asiatiska restaurangerna i Sverige såsom på Berns asiatiska, som slog upp portarna 1944.

SD fortsätter att sjunka men är fortsatta stora bland landets män

SD sjunker till 18,7% i SVT:s och Novus färska väljarbarometer och gapet mellan SD och M (21,5%) vidgas men fr a gör gapet mellan SD och M respektive S (32%) det.

Dock är SD tyvärr fortsatt alltför stora bland landets män varibland SD kan räkna med ett stöd på 25,8% men tack vare S’ fortsatta uppgång är SD och S numera jämnstarka bland männen.

SD fortsätter också att sjunka bland kvinnorna varibland stödet för SD nu är nere på 11,4% och bland de unga kvinnorna mellan 18-29 år är stödet nu så lågt som 7,1%.

stöd för SD bland män:

18-29 år: 25,7% (2:a efter M 30,3%)

30-49 år: 24,6% (1:a innan M 24,4%)

50-64 år: 33,5% (1:a innan S 24,4%)

65 år-: 23,6% (2:a efter S 37,9%)

stöd för SD bland invånare i:

Sydsverige: 23,4% (2:a efter S 27,6% – här var SD tidigare 1:a)

Småland, Gotland och Öland: 24,3% (2:a efter S 27,4% – här var SD tidigare 1:a)

Västsverige: 21,2% (2:a efter S 28,7%)

Stockholms län: 14,4% (3:a efter S och M)

Mellansverige: 19,2% (3:a efter S och M)

Norrland: 17,3% (2:a efter S 39,3%)

Ny avhandling visar att män med utomeuropeiska namn diskrimineras mer än kvinnor med utomeuropeiska namn

Nu har ännu en (ny) avhandling konstaterat att personer som bär namn som låter ”utländska” och fr a utomnordiska och ”utomeuropeiska” (d v s namn som associeras till den s k MENA-regionen, subsahariska Afrika, Asien o s v) riskerar att diskrimineras på arbetsmarknaden och i arbetslivet.

Avhandlingen sticker ut då den också kan konstatera att män med utländskklingande namn löper en högre risk att diskrimineras än kvinnor som bär utländskklingande namn och särskilt gäller det högutbildade män med utländskklingande namn.

En orsak kan vara att det finns föreställningar om män med utomeuropeisk bakgrund som säger att de är patriarkala liksom sexistiska och homofoba och macho och aggressiva på arbetsplatsen och i arbetslivet. En annan orsak är att män generellt diskrimineras mer än kvinnor när det gäller personer med utländsk bakgrund. När det gäller majoritetssvenskar är det i stället tvärtom – majoritetssvenska kvinnor diskrimineras mer än majoritetssvenska män på arbetsmarknaden.

Tidigare namndiskrimineringsstudier har visat att personer som bär namn som uppfattas som arabiska, asiatiska och afrikanska löper en särskilt stor risk att diskrimineras inom det svenska arbetslivet.

”Män med utländskt klingande namn som söker jobb får betydligt färre svar på sina ansökningar än kvinnliga sökande med utländskt klingande namn.”

”Resultatet tyder på att etnisk diskriminering vid rekrytering är en bidragande faktor till etnisk ojämlikhet på den svenska arbetsmarknaden, både för kvinnor med utländska namn och särskilt för män med utländska namn.”

https://www.sofi.su.se/forskning/forskningsnyheter/män-löper-större-risk-för-etnisk-diskriminering-på-arbetsmarknaden-1.605854

”Forskaren Anni Erlandsson, nyligen utnämnd till doktor i sociologi vid Stockholms universitet, har tillsammans med sina kollegor undersökt hur framgångsrika män och kvinnor med utländskt respektive svenskklingande namn varit i rekryteringsprocessens första steg. I studien skickades över 5 000 fiktiva jobbansökningar, med identiska kvalifikationer för jobb inom samma yrke. Namnen på de sökande byttes ut för att signalera olika kön och olika etnisk härkomst.

Forskarna samlade också in uppgifter om rekryterares eller annonsens kontaktpersons kön, samt en rad uppgifter om jobbet som annonserades ut. Resultatet visar att etnisk diskriminering av arbetssökande med utländskt klingande namn förekommer hos både manliga och kvinnliga rekryterare.

– Det vi såg är att kvinnliga rekryterare favoriserar kvinnliga sökande med utländskt klingande namn framför manliga sökande med utländska namn, och det sker framförallt i yrken som kräver högre utbildning. De manliga rekryterarna diskriminerar på samma sätt men då i ansökningar till mansdominerade yrken, säger Anni Erlandsson.

Sedan tidigare finns forskningsbelägg för att män löper större risk än kvinnor att diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av utländsk bakgrund. Detta bekräftas i studien, som också är en av de första större undersökningarna i Sverige av hur rekryterarnas kön är kopplad till diskrimineringen.

– Resultatet tyder på att rekryterarens kön kan vara en bidragande faktor till det här mönstret, i alla fall i vissa yrkeskategorier, säger Anni Erlandsson.

Forskarna skickade 5 641 fiktiva jobbansökningar till utannonserade jobb i 20 olika yrken på den svenska arbetsmarknaden mellan åren 2014 och 2020. En ansökan för varje jobb skickades och arbetsgivarnas svar till dessa dokumenterades. Sökandes namn i ansökningarna signalerade kön och etnicitet (utländsk bakgrund). De olika namnen tilldelades slumpmässigt till ansökningarna. Kvalifikationerna, så som utbildning och arbetslivserfarenhet, var identiska för samma yrken. Information om rekryterarens eller kontaktpersonens kön dokumenterades utifrån arbetsgivarens svar på de fiktiva jobbansökningarna samt från jobbannonserna.”