Kategori: kulturvärlden

När kommer åtalet mot Katarina Frostenson och hur länge kan en ledamot i Svenska Akademien som är misstänkt för ekonomiska brott sitt kvar?

Efter att en av riddarna av Kungl. Nordstjärneorden och Sveriges ”siste gentleman” (Engdahl, 2016) nu ser ut att få ”krypa in” är frågorna många och de skyldiga likaså: Hur kunde Arnault tillåtas påverka och läcka om nobelpristagarnamnen i år efter år (och till slut ju också förstöra nobelpriset, i alla fall just nu och temporärt), hur kunde Arnault (och Frostenson) erhålla mångmiljonbidrag (i skattemedel) under decennier för att kunna finansiera sitt s k skabrösa och s k vidlyftiga vivörliv och hur kunde mängder av (högut)bildade kulturutövare, forskare och journalister skydda och upprätthålla Arnaults makt i decennium efter decennium?
 
Från och med igår har då ärevördiga och hedervärda Svenska Akademien en ledamot vars partner är dömd för våldtäkt och även om Frostenson inte på något sätt kan eller ska lastas för vad hennes make har gjort och anklagas för så kommer hon själv antagligen att snart åtalas för skattebrott och ekonomiska oegentligheter tillsammans med sin make.
 
Även om den gamla tidens (pre-68-)hederstänkande naturligtvis inte gäller längre så undrar en ju ändå om kungen och hovet (som mer än oss andra nog ändå respekterar det gamla hederstänkandet) nu ens kommer att tillåta att en ledamot i Svenska Akademien är misstänkt för ekonomiska brott. Sveriges största korruptionsskandal genom tiderna inom kultur-, forskar- och medievärlden har m a o antagligen bara börjat rullas upp – d v s fortsättning följer som SvD:s Lisa Irenius påpekar idag:
 
 
”Hur kunde Jean-Claude Arnault, trots att det var allmänt känt i Stockholms kulturkretsar att han tafsade på unga kvinnor, och trots att Expressen redan 1997 publicerade en granskning om ”sexterror i kultureliten”, få fortsatt stöd från så många håll?
 
Utöver Svenska Akademien har Statens kulturråd och Stockholms stad varit med och finansierat Arnaults kulturscen Forum. En lång, lång rad kulturutövare, forskare, skribenter och andra intellektuella har gett scenen legitimitet genom att medverka där. Kulturredaktioner har byggt verksamhetens renommé genom att skriva om den, i princip alltid i hyllande ordalag, utan att också kritiskt granska den. Det gäller också SvD:s kulturredaktion.
 
Det är många som har anledning att rannsaka sig själva, och dessa processer pågår ännu.
 
Men ingen institution har haft samma betydelse för Arnaults upphöjdhet som Svenska Akademien, som har gett pengar och prestige till hans scen och gett Arnault tillgång till Akademiens lägenheter. Därtill har institutionen indirekt gett honom makt genom täta personliga band till ledamöter.”
 
(…)
 
”Domen aktualiserar också det faktum att Akademien faktiskt inte har brutit banden med Arnault till fullo. Det är besvärande för institutionen att den i sin närmaste sfär har inrymt – och faktiskt ännu inrymmer, genom äktenskapet med Katarina Frostenson – en man som nu har dömts för våldtäkt.
 
En person kan givetvis inte klandras för det som en maka, make eller nära vän har gjort. Men om handlingarna får återverkningar på den institution man verkar inom, kan det ändå behöva få konsekvenser.
 
Kommer domen leda till att Horace Engdahl, som motsatte sig utredningen av Akademiens band till Arnault, nu ompröva sin syn på krisens förlopp?
 
Kommer Katarina Frostenson, som hittills har viftat bort alla anklagelser mot maken som ”osanna”, fortsätta hävda att det bara är skvaller?”
 
(…)
 
”Nej, Arnault-skandalen är långtifrån över. Den är en stor tragedi för Nobelpriset och Svenska Akademien. Men den allra största tragedin är att kvinnor har utsatts för trakasserier och övergrepp, och att flera på olika vis har larmat om detta – utan att någon har lyssnat. Tills nu.”

Om den alternativa högerradikala bokmässan på Heden i Göteborg

Elsa Westerstad i dagens SvD Kultur om den alternativa bokmässan på Heden i Göteborg som högerradikala Nya Tider samt Middle Eastern Forum finansierar och som går av stapeln den 29-30 september samtidigt som den reguljära Bokmässan äger rum och som bl a kommer att bevistas av Einar Askestad, Stefan Torssell, Mona Walter, Lars Vilks, Katarina Janouch, Lennart Matikainen, Boris Benulic, Karl-Olov Arnstberg, Dan Park, Kent Ekeroth, Chang Frick, Vavra Suk, Roger Sahlström, Bianca Muratagic, Eddie Råbock, Bawan Avraham Said, Pelle Neroth Taylor m fl plus en del utländska gäster (Aia Fog, Bruce Bawer, Martin Sellner, Bilyana Martinowski m fl):
 
 
”Efter fjolårets författarbojkotter, påtryckningar från förlagen och slutligen Bokmässans beslut att neka Nya Tider att ställa ut, har tidskriften tillsammans med ”alternativmedieprofilerna” Per Björklund, Nina Drakfors och Jan Sjunnesson skapat en ”icke politiskt korrekt” dito.
 
Det rör sig alltså om ett arrangemang som ska pågå samtidigt som den vanliga mässan. Av hänsyn till deras ”leverantörer” var platsen först hemlig, men nu har man meddelat att man kommer att hålla till i en tältpaviljong på Heden.”
 
(…)
 
”På deltagarlistan till den alternativa mässan hittar man personer som Lennart Matikainen, gammal TV4-profil som gått med i det högerpopulistiska partiet Alternativ för Sverige, Karl-Olov Arnstberg, etnolog som varnat för den vita rasens fall och sexrådgivaren och undergångspredikanten Katerina Janouch. Men deltar gör också betydligt mer sansade debattörer, som ståuppkomikern Aron Flam och konstnären Lars Vilks. Personer som jag skulle säga på olika sätt bidrar till att vitalisera det offentliga samtalet.”

Om kultur- och mediekonsumtionen bland landets invånare och om utomeuropéerna som en möjlig framtida ”norm”

Myndighetens för kulturanalys färska rapport om kultur- och mediekonsumtionen bland landets invånare visualiseras bl a med denna bourdieuska ”klusterkarta” och i stort sett alla (kulturella och mediala) stereotyper bekräftas i praktiken i rapporten liksom att polariseringen blir allt tydligare mellan t ex yngre – äldre, storstad – landsbygd, majoritetsinvånare – utomeuropéer, män – kvinnor, högutbildade – lågutbildade o s v:
Namnlöst.jpg
 
Den ”högkulturella gruppen” som konsumerar ”traditionella medier” och ”mondän kultur” (”hårda” variabler är att bl a prenumerera på och läsa en eller flera morgontidningar varje morgon/dag, att lyssna på SR och P1, att ofta eller ibland besöka fornminnen, scenföreställningar, biografer, bibliotek, utställningar och museer, att läsa böcker samt att titta på SVT och Kunskapskanalen och möjligen också på Axess) består idag nästan helt av högutbildade och blir antagligen allt färre och färre och allt äldre och äldre och alltmer kvinnodominerad medan de som konsumerar alternativa och nya och sociala medier blir allt fler och fler.
 
Intressant nog finns även uppgifter om landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund i rapporten – förstageneration:arna, andrageneration:arna och de blandade – och vilka idag utgör uppemot 20% av landets befolkning och kring 25% av landets unga befolkning:
 
Landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund tillhör då generellt de som ej konsumerar och nyttjar ”traditionella medier” och ”mondän kultur” utan är i stället mer orienterade mot och aktiva på internet och denna grupp är intressant då den bryter mönstret bland majoritetsinvånarna och inte gör en lika tydlig distinktion mellan bred och ”ej mondän” och mondän och mer ”exklusiv” kultur.
 
Det faktum att höga procentandelar av landets befolkning (inklusive många utomeuropéer) numera i huvudsak eller enbart konsumerar och nyttjar alternativmedier, digitala medier och sociala medier gör att det möjligen går att säga att landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund utgör en slags framtida ”norm” då de internetbaserade alternativmedierna, digitala medierna och sociala medierna just inte gör någon större distinktion mellan ”högt och lågt” och ”traditionell och folklig kultur”.

SvD intervjuar idag barnkulturskaparen Staffan Westerberg som har förärats en vit makt-musiksång

Lars Ring intervjuar Staffan Westerberg i dagens SvD som just nu är aktuell med en utställning på Eskilstuna konstmuseum och som är ytterligare en av mängder av vänsterstämplade (barn)kulturutövare som har en högerradikal (överklass)familjebakgrund samtidigt som han t o m har ”förärats” en vit makt-musiksång – d v s det gamla nazistiska Ekeröbandet Division S’ sång ”Vilse i pannkakan” (se och hör https://www.youtube.com/watch?v=0Ffc0ifI0q0 – Division S spelade f ö ibland på SD:s möten ”när det begav sig” under SD:s ”kampår” på 1990-talet).
 
Staffan Westerbergs far ingenjören och LKAB-disponenten Folke Westerberg var under många år Luleås extremhögers ”starke man”: Han tillhörde högerextrema och pro-nazityska Sveriges nationella förbund åtminstone mellan 1934-45 och han var även invald i stadsfullmäktige under dessa år samt ledamot i flera nämnder och kommittéer innan han efter Tredje rikets undergång gick in i Högerpartiet, d v s i dåvarande Moderata samlingspartiet som han sedan kvarstannade inom fram till sin död.
 
Sedan är det så klart omöjligt att säga huruvida eller ens om Staffan har präglats av att hans far Folke var aningen ”överklassnazist”-stämplad i Luleå och Norrbotten under dennes barndom och uppväxt men möjligen går det att spåra åtminstone en viss typ av omedveten bearbetning av en sådan familjebakgrund i Westerbergs ”Vilse i pannkakan” i form av att känna sig utsatt, av att vilja bli tröstad och av att fly in i en ”mångkulturell” och ”antimachistisk” fantasivärld befolkad av snälla s k gosedjur och säregna sagovarelser.
 
 
”Det här är en saga om disponentpojken som blev över. Storebrodern dog, överkörd av lastbil på cykelfärd hem efter att ha plockat kabbelekor till modern, och sagda mamma blev sjuk av sorg och inlagd på nervklinik. Pappan var mest skrivbord och frånvaro. Pojken blev van att leka ensam, leta efter saker och med sin fantasi förvandla dem till låtsaskamrater som liksom han var vilsekomna och övergivna. Han gav alla slitna, använda ting magi – med ständig längtan att själv bli sedd. Han gav sakerna själ, sin egen. Han tog sig för att leka teater med allt han fann, pjäser om rädsla och längtan med en oförställd och öppen barnslighet som han aldrig övergav.”

Nu talar två f d ”forumflickor” ut i dagens Svenska Dagbladet och berättar om de genomkorrupta kvarvarande akademiledamöterna precis som de f d ”kaffeflickorna” som en gång avslöjade sexskandalerna kring kungen

SvD:s Malena Rydell och Sam Sundberg skriver idag om hur det egentligen gick till när en invandrad fransk anarkist, bedragare, ”imposter” och ”casanova” (d v s humanioravärldens motsvarighet till medicinarvärldens Macchiarini), d v s Jean-Claude ”Kulturprofilen” Arnault, och som dennes mycket nära vän Horace Engdahl (som själv valdes in som ledamot i Akademien som en slags kombinerad sexistisk och patriarkal och nepotistisk och jävig belöning efter att ha initierat ett upprop för Arnault efter att de sexuella trakasserierna på Forum hade uppmärksammats i Expressen 1997) har upphöjt till Sveriges siste gentleman (då Engdahl menar att Arnault är den siste mannen i landet som lever ”det goda livet”), kom att fjärrstyra Svenska Akademien (inklusive dess mångmiljonbelopp som årligen delas ut till 100-tals kulturutövare och forskare) under flera decennier genom att bl a erbjuda kultureliten sin egen motsvarighet till de ”kaffeflickor” som kungens nära vänner (och deras kriminella kontakter) erbjöd kungen – d v s de s k ”forumflickorna” (och vilka dessutom betalades av Akademien i form av mångmiljonbidrag samtidigt som Arnault som i åratal levde lyxliv och ”det goda livet” som en ”gentleman” på Akademiens medel både påverkade flera nobelpris och även läckte om dessa tillsammans med sin fru Katarina Frostenson) och av vilka två medverkar i dagens reportage (och vilka i reportaget kallas Linnea och Maria och liksom att kungens f d kaffeflickor känner sig ”smutsiga” i efterhand så gör uppenbarligen även Arnaults f d ”forumflickor” det).
 
På ”Forumkultur Arnault” där nästan alla de kulturpersonligheter som pekades ut i #MeToo-kampanjen förra året har uppträtt (se förlaget Ersatz bok ”Källarhändelser” från 2007 som dokumenterar Forums programverksamhet sedan starten 1989) kunde Svenska Akademien ”headhunt:a” nya (korrupta) ledamöter och hitta och utse nya stipendiater och bidragsmottagare (författare, forskare, musiker, konstnärer, journalister, skådespelare, dansare o s v) som Arnault hade ”godkänt” och äldre kulturpersonligheter och äldre humanioraforskare kunde både nätverka sinsemellan och hitta nya fruar, flickvänner och älskarinnor bland de s k ”forumflickorna” (precis som Arnault själv som kunde ”välja och vraka” bland ”forumflickorna” precis som att kungen kunde ”välja och vraka” bland ”kaffeflickorna”) och bland de unga kvinnliga humaniorastudenterna från Stockholms universitet och Södertörns högskola som kom dit i sällskap med och på uppmaning av sina lärare och handledare vilka föreläste och uppträdde på Forum (såsom bl a Sara Danius och Ebba Witt-Brattström, d v s de är knappast oskyldiga – d v s det var verkligen inte bara manliga högskolelärare och humanioraforskare som tog dit sina kvinnliga humaniorastudenter och introducerade dem till Arnault):
 
 
”Med tiden kom även personer som i dag är ledamöter i Akademien – Horace Engdahl, Jayne Svenungsson, Anders Olsson, Per Wästberg, Kristina Lugn, Lotta Lotass, Sara Stridsberg och Sara Danius – att medverka på Forum.
 
– Han vårdade de kontakterna väl. De hade bildat ett slags brödraskap, han och Horace Engdahl och Stig Larsson. Hans respekt för dem och Akademien var djup. Det skrattade vi åt ibland, hans hovsamhet, berättar Maria.
 
I Forums sfär fanns också Anders Olsson, akademiledamoten som nu tagit på sig rollen som ”tillfällig ständig sekreterare”. Anders Olsson ingick också i redaktionen för den postmodernistiska tidskriften Kris tillsammans med bland andra Horace Engdahl och Stig Larsson. Men i dag säger Olsson till SvD att hans relation till Jean-Claude Arnault var strikt professionell.
 
Linnea säger att stämningen präglades av djup respekt för de uppträdande konstnärerna och akademiledamöterna.
 
– När jag jobbade där kändes det som en betongkyrka där man väntade på kungaparet. Det var Ebba och Horace. Alla visade stor vördnad när de kom dit.
 
– På ett sätt är det ju fint att något får vara så. Det var fint att det inte fanns något bildningsförakt där.
 
Maria berättar att de som jobbade på Forum alltid löpte risken att hamna i onåd, och då kunde man bli utsatt och trakasserad.
 
– Han kunde få fruktansvärda utbrott och då skrek han ofta saker som ”Jag är kompis med Horace”.
 
En gång när Maria hade talat om Forum i ett offentligt sammanhang hotade Arnault henne med Akademien, säger hon.
 
– Han lät mig veta att alla i Akademien var väldigt förbannade på mig. Han ville få mig att må dåligt och aldrig mer uttala mig om Forum.
 
Maria säger att hon hört honom säga till många personer – henne själv inkluderad – att han skulle se till att de aldrig kom i fråga för ekonomiskt stöd av Akademien.
 
– Han talade mycket om vilka han hade gynnat också, genom att se till att de fick priser och pengar av Akademien.”
 
(…)
 
”I december 1996 fick Sture Allén, då Akademiens ständige sekreterare, ett brev. En kvinnlig konstnär som hade ställt ut på Forum uppgav att hon utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp. Hon skrev att Jean-Claude Arnault ”missbrukar sin roll som konstnärlig ledare genom att utnyttja och förnedra de kvinnor, och då speciellt unga, som kommer i hans närhet”. Hon vädjade till Akademien att sluta stödja hans verksamhet.
 
I april 1997 skrev Expressen om brevet, samt om fyra andra kvinnor som larmat om Jean-Claude Arnaults beteende, men från Akademiens håll var reaktionen kalla handen. Sture Allén säger i dag att brevet inte framstod som särskilt viktigt. Men Jean-Claude Arnaults vänner blev upprörda – å vännens vägnar.
 
Enligt Ebba Witt-Brattström, som vid den här tiden var gift med Horace Engdahl, var maken drivande i författandet av ett upprop till försvar för sin vän Arnault. Horace Engdahl vill i dag inte kommentera uppropet, och säger till SvD att han bara har ett vagt minne av episoden. Men några månader efter uppropet till försvar för Katarina Frostensons man valdes Horace Engdahl in i Svenska Akademien.”
 
(…)
 
”Att Sture Allén kallade Danius oerfaren tolkar jag som att Akademien tycker att hon inte är tillräckligt korrumperad”, säger Linnea.
 
Linnea har, liksom andra så kallade Forumflickor, skämts över sina erfarenheter.
 
– Jag har känt mig stigmatiserad. Som en ”dålig flicka”, även om jag själv aldrig skulle se på en annan kvinna så. Det har varit svårt att prata om hur det egentligen var.
 
– Jag har haft en känsla av att vissa ser ner på mig och inte har velat ha med mig att göra.
 
Maria har samma erfarenhet. Hon berättar om tillfällen då hon träffade äldre kvinnor med hög status i kultur- och medievärlden och berättade att hon jobbade på Forum.
 
– Jaha, så du ligger med Jean-Claude Arnault, sade en journalist. Det var symtomatiskt, att bli misstänkt för det, att vara en av de misslyckade, pinsamma, lättledda kvinnor som jobbade där. Jag skäms inte för att jag har jobbat där. Det var roligt och inspirerande. Och nedbrytande och förödmjukande på andra sätt. Han kan vara väldigt älskvärd också.”
 
(…)
 
”På fredagsmorgonen talar den tillfällige ständige sekreteraren Anders Olsson med Sveriges Radio. Han uttrycker sin belåtenhet med utgången av torsdagens möte och talar om en förtroendekris som skakat Akademien under hela våren, en kris som han bedömer handlar om Sara Danius ledarskap och om ivern att utesluta Katarina Frostenson. Efter att han haft ett möte med kung Carl XVI Gustaf kom lösningen – två damoffer – till honom.
 
– Vi delade ungefär samma analys, att det fanns två grundläggande problem i Akademien, säger han till Sveriges Radio.
 
Men det draget får Anders Olsson i slutändan själv ta ansvaret för. Hovet dementerar omedelbart att kungen haft del i beslutet som ledde till att två ledamöter lämnade arbetet.
 
De två grundläggande problem som Olsson syftade på är nu avlägsnade: Danius och Frostenson. Två manliga före detta ständiga sekreterare sitter däremot kvar, trots att de känt till problembilden kring Jean-Claude Arnault och jävssituationen som rör Akademiens ekonomiska stöd till Forum i decennier, och inte gjort något åt saken.”

Idag avslöjar SvD:s Madelaine Levy att Horace Engdahls partner Stina Otterberg har tilldelats medel av och erhållit uppdrag från Svenska Akademien medan Elsa Westerstad ifrågasätter Ebba Witt-Brattströms misogyna uttalanden i debatten

Idag glänser verkligen SvD:
 
Dels avslöjar Madelaine Levy (https://www.svd.se/allt-de-gor-kommer-att-ses-som-en-muta-eller-ett-straff/av/madelaine-levy) hänsynslöst och brutalt att Horace Engdahls partner litteraturvetaren Stina Otterberg, som som feminist har tagit strid för Frostenson, (så klart) har tilldelats medel från Svenska Akademien samt (så klart) har tilldelats arvoderade uppdrag från densamma (i stort sett samtliga akademiledamöters intimrelationspartners liksom s k älskare och s k älskarinnor liksom barn och i vissa fall även andra släktingar, nära vänner, kollegor och s k signifikanta andra har då belönats materiellt-ekonomiskt och statusmässigt och på en rad olika sätt och under decennier – d v s det gäller verkligen inte bara Katarina Frostensons man Jean-Claude Arnault eller Tomas Riads partner Maria Lim Falk eller Horace Engdahls Stina Otterberg och tidigare Ebba Witt-Brattström) samt ställer också en rad obekväma och ohämmade frågor kring jäv som be/rör de kvarvarande fullständigt genomkorrupta ledamöterna.
 
Dels påpekar Elsa Westerstad (https://www.svd.se/foraktet-inte-battre-for-att-det-uttalas-av-en-kvinna) rasande det som ingen har vågat säga hittills av rädsla för att svära i den feministiska kyrkan – nämligen det djupt oetiska och problematiska i att låta litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström agera någon slags ständig feministisk röst i sammanhanget och debatten som ju i åratal solade sig ”i makens akademiglans” och som också ansåg att Sara Danius inte var en lämplig ständig sekreterare fram tills att hon tvingades avgå och som under den gångna veckan har kommit med det ena misogyna uttalandet efter det andra – ”Hur kan Ebba Witt-Brattström komma undan med ett sådant hyckleri?” som Westerstad skriver.
 
Dessutom intervjuar Lisa Irenius (https://www.svd.se/ledamoten-fel-att-det-handlar-om-tva-stridande-lag) den färskaste akademiledamoten teologen Jayne Svenungsson som står mycket nära paret Arnault-Frostenson och mellan raderna skymtar både genomvassa frågor från Irenius sida och genomfalska (och patetiska) svar från Svenungssons sida som också hon liksom Otterberg drar en feministisk lans för Frostenson för utan vänskapen med paret Arnault-Frostenson så hade Svenungsson inte suttit i Svenska Akademien idag för det vid det här laget riksfamösa paret har inte bara läckt namnen på kommande nobelpristagare och nya akademiledamöter utan de har även i hög grad deltagit i att utse både nobelpristagare och akademiledamöter liksom att gynna och belöna vissa förlag och det är nog den allra största skandalen och hemligheten utöver sexualbrotten och ekobrotten och som de kvarvarande ledamöterna försöker dölja till varje pris för annars är det inte bara slut med akademien utan med nobelpriset i litteratur och därmed även med Sveriges heder och ära.
 
Och idag publicerar SvD slutligen ett debattinlägg skrivet av förra alliansregeringens f d finansmarknadsminister Peter Norman (https://www.svd.se/det-finns-ett-inbyggt-problem-i-akademien) och som punktvis sammanfattar vad Svenska Akademien helt enkelt bara måste göra nu för att överhuvudtaget överleva i samtiden och ännu mer i framtiden:
 
”1. Redovisa de ersättningar som utgår till ledamöterna. Såväl direkta ersättningar som indirekta, exempelvis om ledamöterna nyttjar bostäder som tillhör Akademien.
2. Upprätta och publicera ekonomiska rapporter som om man skulle vara ett aktiebolag, exempelvis balans- och resultaträkning.
3. Publicera en revisionsrapport årligen.
4. Förvalta Akademiens förmögenhet genom extern kapitalförvaltning som upphandlas på ett professionellt sätt. Förmögenheten bör förvaltas i aktier och obligationer. Redovisa kapital och avkastning åtminstone årligen.
5. Med tanke på bostadssituationen i Stockholm är fastigheter något av minerad mark. Det radikala förslaget blir därför att avyttra fastigheter och överlämna eventuella hyreskontrakt till bostadsförmedlingen. Om man ändå väljer att behålla fastigheter eller hyreskontrakt – upprätta och publicera regler som visar vilka som har rätt att bo där. Min bedömning är exempelvis att man aldrig kommer att få acceptans för en ordning där hyreskontrakt i Stockholm delas ut till anhöriga till Akademiens medlemmar.
6. Tillsätt bland Akademiens tjänstemän en ”vd” som kan uttala sig å Akademiens vägnar om löpande ärenden. På detta sätt skulle den ständige sekreteraren avlastas.
7. Respektera (den i andra verksamhetsformer fullständigt självklara) regeln att den ständige sekreteraren uttalar sig å Akademiens vägnar. Detta betyder dock självklart inte att det ska råda munkavle på övriga medlemmar. Alla medlemmar i Akademien är genom sitt medlemskap förknippade med makt. Inte bara genom att man har att besluta om Nobelpriset i litteratur utan genom beslut av en stor mängd stipendier och priser. Har man en sådan makt är det mer än rimligt att man är tillgänglig för frågor från mediesamhället utan att för den skull uttala sig för hela Akademien.
8. Upprätta och publicera en jävspolicy som tydligt visar vilka medlemmar i Akademien som inte kan medverka vid omröstningar då delar av Akademiens medel skall fördelas.
9. Kalla till presskonferens med jämna mellanrum med ”vd” och den ständige sekreteraren, exempelvis då de ekonomiska rapporterna redovisas.
10. Gör en ty tolkning av stadgarna som innebär att livstids inval innebär en rätt och inte en skyldighet att vara en Akademimedlem på livstid.”
 
Och för alla som under de senaste dygnen har förvånats och förfasats över och kanske t o m chockerats och äcklats över att några av landets mest högut/bildade personer kan vara så genomkorrumperade och nedriga som de har avslöjats vara och nästan alla inblandade är då både disputerade och kommer i flera fall även från några av landets s k bra familjer:
 
Allt det som hittills (för mycket mer kvarstår att avslöja om kultur-Sverige och svensk humaniora som både handlar om sex och våld, lyxliv och hedonism, pengatransaktioner och rikliga belöningar och nepotistiska maffiametoder som utförs i både blodets och karriärens namn och inte bara författare, musiker, konstnärer och journalister är inblandade utan även åtskilliga forskare) har framkommit om Svenska Akademien är tyvärr bara toppen på det isberg som brukar benämnas som akademin i bred mening, d v s hela den svenska forskarvärlden fungerar och agerar precis så här enligt denna pre-1789-logik som kanske enklast kan beskrivas som en hybrid mellan en klan och en maffia och där det hela tiden handlar om att hela tiden roffa åt sig åt sig själv och belöna varandra och de sina och tyvärr gäller detta även och kanske t o m inte minst bland landets disputerade och forskare som står till vänster och möjligen tyvärr nog särskilt de som är feminister och antirasister (för ett flagrant exempel på det – se http://academicrightswatch.se/?p=3184 samt https://tobiashubinette.wordpress.com/2017/12/12/uppsala-hogskolevarlden-antirasism-nepotism).

Björn Ranelid säger som det är: Pro-Arnault/Frostenson-falangen kan inte skylla på att de inte visste att paret ägde och drev Forum tillsammans på samma sätt som att t ex Fredrik Virtanen och Jessica Gedin driver ett företag ihop

Björn Ranelid kräver just nu i Aktuellt att samtliga kvarvarande akademiledamöter ska avgå och dömer samtidigt ut dem alla som ett ”B-lag” samt säger det som måste sägas då ingen annan verkar våga eller vilja säga det (d v s alla verkar på något sätt ha accepterat att pro-Arnault/Frostenson-falangen faktiskt handlade i god tro när de i år efter år och fram tills alldeles nyligen betalde ut bidrag till Forum och trodde att de bara satte in pengar på Arnaults konto och inte på Frostensons dito – d v s pro-Arnault/Frostenson-falangen påstår ju att de blev fullständigt tagna på sängen och chockerade när de nyss fick veta att paret drev och ägde Forum tillsammans och vilket de i praktiken har gjort ända sedan klubben grundades 1989 och att de därmed inte förstod att Frostenson var jävig) – d v s att pro-Arnault/Frostenson-falangen som åtminstone just nu och sedan igår temporärt har segrat efter alla utrensningar och som ju så skenheligt och lögnaktigt skyller på att de inte visste att paret drev och ägde Forum tillsammans just inte kan skylla på att de inte visste något när de betalade ut mångmiljonbelopp till parets gemensamma klubb i flera decennier då det räcker med att googla på klubb- och företagsnamnet för att in/se att paret drev och ägde klubben tillsammans – d v s det är inget annat än en s k offentlig handling och därmed inte på något sätt en hemlighet utan något som går att få fram med en enkel sökning i Bolagsverkets (d v s f d PRV) register på samma sätt som att alla och envar t ex enkelt kan se att Fredrik Virtanen och Jessica Gedin liksom en mängd andra av medie- och kultur-Sveriges ”celebrities” driver och äger företag tillsammans (https://www.merinfo.se/person/Stockholm/Jessika-Gedin-1970/bq8xo-2ren8/personkopplingar).

Paret Arnault/Frostenson har f ö erhållit kring 8 miljoner i bidrag från bl a Svenska Akademien, Stockholms läns landsting, Stockholms stad och Statens kulturråd under de senaste 10 åren och de båda kan ha tagit ut kring 1,2 miljoner i vinst bara mellan 2010-16 och som då har hamnat i deras egna fickor.

 

Arn.jpg

 

 

Virt.jpg