Kategori: TV

Om det första koreanska medieinslaget som jag var med i

Efter en del letande lyckades jag idag hitta det första (syd)koreanska medieinslaget som jag var med i och inte minst tack vare att Korea är ett av världens mest digitaliserade länder (tillsammans med bl a Sverige och USA). Det handlar om ett inslag i kvällsnyheterna som koreanska SVT (d v s KBS) sände den 15 augusti 1996:

https://news.kbs.co.kr/news/view.do?ncd=3765014

Första gången jag besökte Korea efter adoptionen till Sverige var i augusti 1996 när jag deltog i den koreanska statens s k idrottsungdomsfestival för utlandskoreaner tillsammans med runt 700 andra deltagare från hela världen vilka tillsammans representerade den globala koreanska diasporan (och totalt var vi 5-6 deltagare från Sverige). 

Evenemanget ägde rum i samband med den 15 augusti, som är något av både Nord- och Sydkoreas nationaldag då Japanska imperiet kapitulerade på detta datum 1945. Därmed avslutade Andra världskriget i Asien och Koreahalvön, som tidigare hade varit en japansk koloni, befriades och dagen kallas därför för Befrielsedagen i de båda Korea. 

På Befrielsedagen besöker alltid en representant för den sittande regeringen den nationella begravningsplatsen i Seoul där landets antikoloniala martyrer och krigshjältar är gravlagda liksom presidenter, åtskilliga ministrar och generaler m fl. 

Av någon outgrundlig anledning blev jag utvald av festivalens arrangörer (som en bland cirka 700) att delta i denna ceremoni tillsammans med en av landets ministrar i president Kim Young-sams dåvarande regering. Tillsammans stegade jag och ministern fram till ett stort rökelsekar som vi båda strödde aska över på konfucianskt-buddhistiskt vis och därefter bugade vi ceremoniellt för att hedra alla dem som genom åren har dött eller dödats för den koreanska nationens skull.

På den tiden var jag inte medveten om hur utpräglat hierarkiskt det koreanska samhället är och jag minns att ministern suckade av irritation under själva ceremonin då jag trodde att jag skulle göra som han gjorde tillsammans med honom när jag i själva verket förväntades gå en bit bakom honom och vänta tills ministern hade strött aska och bugat innan jag gjorde detsamma.

Efter detta tv-inslag i koreanska SVT:s nyheter har jag varit med i och framträtt i koreansk media (radio, tv, tidningar, tidskrifter och digital media) vid åtminstone ett 70-tal tillfällen om inte mer än så men detta tv-inslag var då det första koreanska medieinslaget som jag var med i.

I fredags hade tv-dramaserien ”Pachinko” premiär som handlar om koreanernas i Japan historia

I fredags hade den (asiat-)amerikanska tv-dramaserien ”Pachinko” premiär. ”Pachinko” bygger på den koreansk-amerikanska författaren och journalisten Min Jin Lees bästsäljande tegelstensroman med samma titel som kom ut 2017 och utgörs av en likaledes sorglig som mustig släktkrönika som spänner över fyra generationer och som skildrar den koreanska minoritetens i Japan historia i miniatyr (d v s via en släkts öden) från kolonialtiden och Japanska imperiets tid till dags dato. En av regissörerna bakom tv-dramaserien är f ö Justin Chon, som är Sverige-aktuell med filmen ”Blue Bayou” vari Alicia Vikander spelar hustrun till en adopterad koreansk man.

Den koreanska minoriteten i Japan har sina rötter i kolonialtiden och består i mycket hög grad dels av ättlingar till de miljontals slavarbetare som Japanska imperiet fraktade från Koreahalvön till Japan under fr a Andra världskriget (varav flertalet repatrierades tillbaka till Korea efter kriget men 100 000-tals av dem valde att kvarstanna i det månlandskap som Japan utgjordes av efter 1945) och dels av ättlingar till flyktingarna från den idag sydkoreanska Jeju-ön vilka deltog i ett misslyckat och synnerligen blodigt vänsteruppror där 1948-49 (den s k vita borgerliga terrorn som följde på uppropets nedkämpande ledde till att ön förlorade kring en tredjedel av sin befolkning och än idag håller Jeju-koreanerna i Japan sina traditioner levande med sin egen speciella mat och sina egna traditionella dräkter).

Historien om koreanerna i Japan är något av ett enda långt martyrium av diskriminering, segregering och marginalisering liksom av otaliga övergrepp och hatbrott vilket framgår med all önskvärd tydlighet i Lees roman och antagligen också i tv-dramaserien. Det finns m a o en ”naturlig” anledning till att koreanerna i Japan har varit kraftigt överrepresenterade både inom den japanska vänstern och kommunistpartiet och inom den japanska maffian och undre världen liksom inom arbetarklassen generellt och inte minst inom nöjes-, casino- och den s k hostess-världen och än idag finns det segregerade (arbetar)stadsdelar i flera japanska städer där koreanerna bor och lever liksom separata koreanska skolor och kulturinstitutioner.

En majoritet av koreanerna i Japan stöttade f ö tidigare Nordkorea snarare än Sydkorea och 70 000 av dem emigrerade (frivilligt) till Nordkorea på 1960- och 70-talen tack vare diskrimineringen de utsattes för i Japan och p g a denna politiska bakgrund kallar sig koreanerna i Japan ofta för Zainichi Chosenjin eller bara Chosenjin och idag beräknas närmare en halv miljon invånare i Japan ha koreanskt påbrå.

Koreanerna var länge Japans största minoritet (idag har dock de invandrade kineserna gått om koreanerna i antal) och de utsattes för en mycket otäck rasism av den japanska extremhögern som forfarande ibland kan terrorisera de koreanska stadsdelarna, skolorna och institutionerna i Japan och den diskriminering som koreanerna utsattes för brukade i forskningssammanhang tidigare ofta tas upp som ett exempel på att det går att utsätta en minoritet för systematisk rasism utan att minoriteten ifråga skiljer sig nämnvärt från majoritetsbefolkningen utseendemässigt sett.

Nytt UR:s Tänk till-avsnitt om och med adopterade

UR:s Tänk till-avsnitt om och med unga utlandsadopterade ”’Varför skulle jag vilja söka upp dom som lämnade bort mig?’. Adopterade diskuterar adoption” visar dels med all önskvärd tydlighet att gruppen adopterade inte är en homogen grupp och dels ger avsnittet en inblick i hur dagens unga adopterade ser på sig själva i relation till ”svenskar och invandrare”:

”vi är inte riktigt invandrare, men vi är inte riktigt svenskar”

”inte invandrare men heller inte svensk”

”vi hamnar mittemellan i en gråzon”

De frågor som ställs är då följande:

1, ”Jag har känt press från andra om att jag ska vara tacksam över min adoption” 

2, ”Det är viktigt att ha en stark relation till sitt ursprungsland” 

3, ”Jag känner mig utanför bland andra med invandrarbakgrund” 

4, ”Jag har undrat om min adoption gick rätt till”

5, ”Som adopterad möter jag ofta rasism och fördomar” 

6, ”Jag skulle själv vilja adoptera”

Om den österrikisk-brittiska tv-serien ”Vienna blood”

Den österrikisk-brittiska samproducerade Österreichischer Rundfunk/BBC-tv-serien ”Vienna blood” från 2019, som bygger på Frank Tallis bästsäljande romaner om den judiske läkaren Max Liebermann och Wien-polisen Oskar Reinhardt, är en eskapistisk ”lisa för själen” för en (till synes obotlig) austrofil (som mig och några till i Sverige, för landet vimlar då knappast av austrofiler) vad gäller autentiska Secession-Wien-miljöer och likaledes trovärdiga habsburgska karaktärer.


”Vienna blood” kan (enligt mig) utan problem jämföras och jämställas med Netflix-tv-serien ”Freud” från 2020, som också den lyckades fånga samma typ av estetisk-politiska undergångsstämning som rådde kring 1890-1914 i det svunna, mångkulturella och centraleuropeiska imperiet Österrike-Ungern där så mycket som vi idag anser vara modernt en gång föddes och uppstod.

Idag är närmare 20% av alla deltagare i de svenska underhållnings-tv-programmen icke-vita

En färsk c-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap som nyligen har lagts fram vid Uppsala universitet och som är författad av Sofie Ragnå och Karin Andersson undersöker hur mångfalden bland deltagarna har sett ut i svenska underhållnings-tv-program år 2005 respektive år 2020 och kommer bl a fram till följande vad gäller just ras:


År 2005 var sammanlagt 8% av deltagarna icke-vita, vilket var en underrepresentation då kring 16% av den svenska totalbefolkningen uppskattas ha varit icke-vit under det året. Endast programmen “Idol” och “Expedition Robinson” uppnådde 16% under det året samtidigt som det fanns flera tv-program vars deltagare var 100% vita såsom bl a “Bonde söker fru”, “På spåret” och “Så ska det låta”.


År 2020 var sedan 18% av deltagarna i de undersökta tv-programmen icke-vita vilket i stort sett motsvarar befolkningsgenomsnittet på 20%. I “Melodifestivalen”, “Idol “, “Paradise Hotel” och “Big Brother” var över 20% av deltagarna medan samtliga deltagare i “Bonde söker fru” fortfarande var vita år 2020. Vad gäller SVT:s program så var hela 32% av deltagarna icke-vita medan 15% av deltagarna i de program som sändes på de kommersiella kanalerna var det just under det året.

Den svenska alternativmedievärlden har nu enats i solidaritet med Swebbtv och ansluter sig därmed till SD:s och hela den svenska extremhögerns stöd till Swebbtv

Idag är en unik dag i den svenska s k nationella rörelsens snart 100-åriga historia:

Just idag står hela den annars så djupt splittrade och sinsemellan konkurrerande svenska radikalhögern och högerpopulistiska alternativmedievärlden samlad i en gemensam solidaritetsaktion med högerextrema Swebbtv med Åkesson och SD i spetsen.

Sveriges största alternativmedier vilka sammantaget kan räkna in och registrera 100 000-tals unika läsare per dygn och vilka normalt konkurrerar med varandra har gått samman i en unik aktion i solidaritet med det av YouTube nedsläckta Swebbtv, d v s alternativmedievärldens största och viktigaste tv-kanal, och själva släckt ned sina sidor i protest/i solidaritet samtidigt som en ny konspirationsteori har börjat ta form under julhelgen – att valrörelsen 2022 kommer att ”censureras”.


Redan efter 2018 års val kunde enstaka SD:are mumla om ”valfusk” när besvikelsen över SD:s slutgiltiga valresultat var ett faktum men inför, under och efter 2022 finns det nu tyvärr en stor risk att SD-lägret i bred mening kommer att driva ”valfusk”-frågan rätt så rejält högljutt och därigenom sprida ännu fler konspirationsteorier.


Även Bulletins Carolin Dahlman uppmärksammade igår nedstängningen av Swebbtv:


”De som stödjer Youtubes beslut att stänga Swebb-tv tror sig säkert vara goda och mena väl, men att tysta personer med ”fel” får ofta motsatt effekt. Yttrandefriheten är inte bara en rättighet utan också ett skydd mot dumhet.”


Detsamma har också Bulletins Per Gudmundson gjort genom att fråga sig ”Varför släcks nationalistiska Swebb-tv, medan stalinistiska TV kommunist får vara kvar på Youtube? Internets fru Justitia tycks vara blind bara på ena ögat.”.

Under julhelgen har i praktiken hela den samlade svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen stått upp för högerextrema och konspiracistiska Swebbtv

Under julhelgen har i praktiken hela den samlade svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen stått upp för högerextrema, vit makt-rörelseanknutna, kryptoantisemitiska och konspiracistiska Swebbtv:


Bakgrunden står att hitta i att svenska YouTube har stängt ned den svenska s k nationella rörelsens rörlig bild/film/tv-kanal-flaggskepp Swebbtv med sina 65 000 följare och 100 000-tals ackumulerade tittare.

Högerextrema Swebbtv har sedan kanalen grundades 2016 av SD-anknutna Jan Sjunnesson och under ledning av Mikael Willgert fullkomligen masspridit konspirationsteorier och då Swebbtv just var den överlägset mest framgångsrika tv-satsningen inom den svenska s k nationella rörelsen i bred mening som inte minst nådde ut till väldigt många unga personer (som tyvärr verkar vara särskilt mottagliga för konspirationsteorier) så massmobiliseras det just nu som aldrig förr för Swebbtv och mot YouTube under ledning av SD som påhejas av hela den samlade högerradikala (alternativmedie)världen (Nyheter idag, Fria tider, AfS, Det fria Sverige o s v).


På den alternativa högerradikala bokmässan som ägde rum i det s k Sveahuset i Huddinge i höstas var just frågan om den samlade svenska extremhögerns tv-satsningar med Swebbtv som paradexemplet uppe till diskussion och deltagarna talade sig varma för att YouTube är framtiden för rörelsen vad gäller sociala medier-plattformer (d v s rörlig bild/tv/film slår idag textmedier med hästlängder vad gäller ”outreach” och ”impact”) och den stora faran inför framtiden var att just bli avstängd/utslängd från YouTube och nu har det då hänt (dagen innan julafton stängde YouTube av Swebbtv).


SD och den svenska s k nationella rörelsen klarar sig helt enkelt inte utan sina alternativmedier och trots att rörelsen redan når 100 000-tals läsare per dygn med alla sina webbaserade alternativmedietidningar och tack vare rörelsens dominans på Facebook, Instagram och Twitter så är YouTube och just rörlig bild (d v s film/tv) helt oslagbart särskilt bland yngre personer (barn, ungdomar och unga vuxna) vilka numera vare sig läser textbaserade analoga pappersmedier eller textbaserade digitala alternativmedier.


Det är alldeles uppenbart att YouTubes avstängning av Swebbtv under julhelgen har verkat som en samlande fråga för den annars så splittrade och spretiga svenska extremhögern och den stora frågan är nu om SD och den samlade svenska extremhögern som just nu står upp ”som en man” (och även kvinna för det finns naturligtvis också kvinnor inom SD och den s k nationella rörelsen) för Swebbtv och mot YouTube kommer att vinna denna strid liksom hur mycket stöd SD kan tänkas komma att få av både ”gammelhögern” och ”gammelmedierna” i kampen mot de amerikanska techjättarnas ”censur”?

Flera anmärkningsvärda namn har hittills deltagit i SD:s nya tv-satsning Riksstudios

SD:s nya tv-satsning Riks (Riksstudios) som officiellt inte är en SD-märkt tv-kanal samtidigt som den ägs och drivs av SD i form av och från en s k ”state-of-the-art”-tv-studio i Ulvsunda i Stockholm och som både räknar SD-medlemmar och Medborgerlig samling (MED)-medlemmar bland sina medarbetare (liksom Nya Wermlands-Tidningens f d politiske redaktör Christopher Jarnvall som numera står bakom NB Nyhetsbyrån) har på kort tid lyckats tänja gränserna rejält vad gäller att få icke-SD:are att delta i SD-sammanhang:

För förutom alla SD- och MED-politiker som har deltagit i Riks så har då hittills bl a Alexander Bard, författaren och ledarskribenten David Lindén som är känd från TV4:s uppmärksammade dramadokumentärserie ”Drottningarna”, poeten och Svenska Akademien-stipendiaten Einar Askestad, Katerina Janouch, Patrik Sjöberg, Ledarsidornas Johan Westerholm, KD:s Hans Eklind, konstnären Lars Vilks samt svenska Philip Morris Claude Guiron framträtt i Riks vilket måste sägas vara en rätt så imponerande bedrift från SD:s sida (d v s att just få dessa personer att delta i SD-sammanhang).

Reflektioner kring SD:s nya tv-kanal Riksstudios

SD:s nya och påkostade tv-satsning Riksstudios som lanserades för en vecka sedan har redan i vissa fall uppemot 40 000 tittare vad gäller vissa inslag och efter att ha försökt att titta på varje enskilt inslag sedan start (så jag är då m a o åtminstone en tittarsiffra bakom varje inslag som syns här i bild) så verkar det som att SD:s val av att låta kvinnor fronta Riksstudios (medan SD:s ”IT-killar” som upprätthåller SD:s dominans i sociala medier inte syns alls) också handlar om att försöka nå ut till den demografiska väljargrupp som SD har svårt att nå ut till – d v s till kvinnorna mot bakgrund av vilka ämnen som tas upp.

Det faktum att SD:s tv-kanal Riksstudios domineras helt av kvinnor ger f ö också en fascinerande inblick i SD-kvinnornas värld för utomstående (d v s för oss som inte är några SD-kvinnor):

Visserligen har det genom partiets 32-åriga historia ibland hänt att kvinnor någon gång har frontat i något SD-sammanhang och partiets kvinnoförbund SD Kvinnor som samlar åtminstone 4000 medlemmar har vid det här laget funnits i tio år nu men tidigare har det i varje fall mig veterligen aldrig hänt att en grupp SD-kvinnor har frontat partiet helt såsom nu sker med Riksstudios.

Nu har SD sjösatt och lanserat sin egen tv-kanal som går under namnet Riksstudios

Nu har SD lanserat sin tv-kanal Riksstudios (som verkar förkortas R eller Riks – historiskt sett har förledet riks- f ö varit något av den s k nationella rörelsens ”favvo”-förled…) och partiet väljer därmed att framledes även satsa på rörlig bild efter att redan ha markerat sin närvaro rejält i bloggosfären, i den digitala (alternativ)medievärlden och inte minst i de sociala medierna där SD har en mycket stark och kraftig närvaro på bl a Facebook, Instagram och Twitter och nu är det väl mest bara podcastvärlden som SD ännu inte har ”erövrat” i någon större utsträckning (OBS: naturligtvis finns det ett flertal mer eller mindre löst SD-anknutna poddar men ingen av dem har i varje fall mig veterligen hitintills lyckats ta sig upp till topp-10-platsen bland landets mest populära politiska podcastprogram):


I samband med och efter att SD producerade och publicerade sin första ”dokumentärfilm”, d v s propagandafilmen ”Ett folk, ett parti – Socialdemokraternas historia” inför 2018 års val, som hittills 100 000-tals har sett via YouTube, fick partiet alldeles uppenbarligen ”blodad tand” mot bakgrund av denna films enorma genomslag och SD har därför sedan dess arbetat målmedvetet med att satsa på rörlig bild och just skapa en egen tv-kanal och antagligen också försökt att rekrytera flera ”riktiga” journalister som har rörlig bild/tv-kompetens/erfarenhet.


Under många år var det mest bara SD:s mycket uppmärksammade propaganda- och valfilmer (i kortfilms- och reklamfilmsformat) liksom partiledningens årliga julfirandefilm (som ibland kunde hålla på i timmar och som knappt någon tittade på förutom mig själv och några andra ”närmast sörjande”) som gällde för partiet vad gäller just rörlig bild men nu har SD m a o även en egen tv-kanal till sitt förfogande och det är uppenbart att det handlar om att den svenska s k nationella rörelsen i bred mening på sistone har satsat hårt/stort på rörlig bild (såsom t ex Swebbtv) för att försöka nå ut till unga människor som p g a digitaliseringen och raset för bokläsandet (liksom än mer för läsandet av tidningar och tidskrifter) i stort sett har slutat att läsa tryckt text/skrift (förutom i skolan) mot bakgrund av att över 90% av landets barn, ungdomar och unga vuxna numera dagligen ”hänger på” och ”konsumerar” YouTube och annan typ av just rörlig bild-klipp i kortformat (såsom på Tiktok).


De intervjuer och reportage som hittills har publicerats går väl i linje med dels partilinjen i stort (såsom t ex att försöka massprida och en gång för alla fast förankra diskursen om och bilden av s k ”omvänd rasism” i form av s k ”svenskfientlighet” bland landets utomeuropéer och kanske fr a bland ”Orten”-invånarna i miljonprogramsområdena vilka särskilt sägs förakta eller t o m hata det s k svenska folket) och dels med den mer eller mindre löst SD-anknutna alternativmedievärlden som redan åtnjuter 100 000-tals unika läsare per dygn – d v s det handlar i mycket hög grad om att producera ”känslo-tv” genom att likt alternativmedia regelbundet, ”avpixla”, ”out:a” och ”hänga ut” invånare med utomeuropeisk bakgrund med namn och bild som sextrakasserar och våldtar, skjuter och bombar eller rånar och misshandlar i första hand majoritetssvenskar.


Slutligen går det inte att undvika att säga någonting om könsaspekten (i alla fall kan inte jag undvika att göra det):


Det är alldeles uppenbart att SD låter de unga IT-”grabbarna” (SD:s propagandaverksamhet sköts då i mycket stor utsträckning av IT-kunniga unga män som är anställda av partiet på heltid och vilka – och detta går det tyvärr inte att ta ifrån SD – fullständigt har revolutionerat och förändrat den svenska politikens spelregler och villkor vad gäller att just sprida propaganda digitalt och på helt nya sätt, d v s SD har kort och gott varit pionjären bland de svenska partierna vad gäller att förändra sättet att föra ut propaganda på) sköta det osynliga jobbet att i det närmaste dygnet runt ”pumpa” ut nyheter, SD-memes och länkar i fr a sociala medier medan det synliga jobbet i ”rutan” nu verkar överlåtas på SD:s och rättare sagt ungdomsorganisationen Ungsvenskarnas unga kvinnor bland vilka flera är högutbildade och har varit eller är medlemmar i det mer eller mindre löst SD-anknutna Konservativa förbundet (som redan samlar långt över 1000 studenter vid landets högskolor och som i skrivande stund verkar fortsätta att växa och expandera till nya högskolor).