Kategori: TV

Om den österrikisk-brittiska tv-serien ”Vienna blood”

Den österrikisk-brittiska samproducerade Österreichischer Rundfunk/BBC-tv-serien ”Vienna blood” från 2019, som bygger på Frank Tallis bästsäljande romaner om den judiske läkaren Max Liebermann och Wien-polisen Oskar Reinhardt, är en eskapistisk ”lisa för själen” för en (till synes obotlig) austrofil (som mig och några till i Sverige, för landet vimlar då knappast av austrofiler) vad gäller autentiska Secession-Wien-miljöer och likaledes trovärdiga habsburgska karaktärer.


”Vienna blood” kan (enligt mig) utan problem jämföras och jämställas med Netflix-tv-serien ”Freud” från 2020, som också den lyckades fånga samma typ av estetisk-politiska undergångsstämning som rådde kring 1890-1914 i det svunna, mångkulturella och centraleuropeiska imperiet Österrike-Ungern där så mycket som vi idag anser vara modernt en gång föddes och uppstod.

Idag är närmare 20% av alla deltagare i de svenska underhållnings-tv-programmen icke-vita

En färsk c-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap som nyligen har lagts fram vid Uppsala universitet och som är författad av Sofie Ragnå och Karin Andersson undersöker hur mångfalden bland deltagarna har sett ut i svenska underhållnings-tv-program år 2005 respektive år 2020 och kommer bl a fram till följande vad gäller just ras:


År 2005 var sammanlagt 8% av deltagarna icke-vita, vilket var en underrepresentation då kring 16% av den svenska totalbefolkningen uppskattas ha varit icke-vit under det året. Endast programmen “Idol” och “Expedition Robinson” uppnådde 16% under det året samtidigt som det fanns flera tv-program vars deltagare var 100% vita såsom bl a “Bonde söker fru”, “På spåret” och “Så ska det låta”.


År 2020 var sedan 18% av deltagarna i de undersökta tv-programmen icke-vita vilket i stort sett motsvarar befolkningsgenomsnittet på 20%. I “Melodifestivalen”, “Idol “, “Paradise Hotel” och “Big Brother” var över 20% av deltagarna medan samtliga deltagare i “Bonde söker fru” fortfarande var vita år 2020. Vad gäller SVT:s program så var hela 32% av deltagarna icke-vita medan 15% av deltagarna i de program som sändes på de kommersiella kanalerna var det just under det året.

Den svenska alternativmedievärlden har nu enats i solidaritet med Swebbtv och ansluter sig därmed till SD:s och hela den svenska extremhögerns stöd till Swebbtv

Idag är en unik dag i den svenska s k nationella rörelsens snart 100-åriga historia:

Just idag står hela den annars så djupt splittrade och sinsemellan konkurrerande svenska radikalhögern och högerpopulistiska alternativmedievärlden samlad i en gemensam solidaritetsaktion med högerextrema Swebbtv med Åkesson och SD i spetsen.

Sveriges största alternativmedier vilka sammantaget kan räkna in och registrera 100 000-tals unika läsare per dygn och vilka normalt konkurrerar med varandra har gått samman i en unik aktion i solidaritet med det av YouTube nedsläckta Swebbtv, d v s alternativmedievärldens största och viktigaste tv-kanal, och själva släckt ned sina sidor i protest/i solidaritet samtidigt som en ny konspirationsteori har börjat ta form under julhelgen – att valrörelsen 2022 kommer att ”censureras”.


Redan efter 2018 års val kunde enstaka SD:are mumla om ”valfusk” när besvikelsen över SD:s slutgiltiga valresultat var ett faktum men inför, under och efter 2022 finns det nu tyvärr en stor risk att SD-lägret i bred mening kommer att driva ”valfusk”-frågan rätt så rejält högljutt och därigenom sprida ännu fler konspirationsteorier.


Även Bulletins Carolin Dahlman uppmärksammade igår nedstängningen av Swebbtv:


”De som stödjer Youtubes beslut att stänga Swebb-tv tror sig säkert vara goda och mena väl, men att tysta personer med ”fel” får ofta motsatt effekt. Yttrandefriheten är inte bara en rättighet utan också ett skydd mot dumhet.”


Detsamma har också Bulletins Per Gudmundson gjort genom att fråga sig ”Varför släcks nationalistiska Swebb-tv, medan stalinistiska TV kommunist får vara kvar på Youtube? Internets fru Justitia tycks vara blind bara på ena ögat.”.

Under julhelgen har i praktiken hela den samlade svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen stått upp för högerextrema och konspiracistiska Swebbtv

Under julhelgen har i praktiken hela den samlade svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen stått upp för högerextrema, vit makt-rörelseanknutna, kryptoantisemitiska och konspiracistiska Swebbtv:


Bakgrunden står att hitta i att svenska YouTube har stängt ned den svenska s k nationella rörelsens rörlig bild/film/tv-kanal-flaggskepp Swebbtv med sina 65 000 följare och 100 000-tals ackumulerade tittare.

Högerextrema Swebbtv har sedan kanalen grundades 2016 av SD-anknutna Jan Sjunnesson och under ledning av Mikael Willgert fullkomligen masspridit konspirationsteorier och då Swebbtv just var den överlägset mest framgångsrika tv-satsningen inom den svenska s k nationella rörelsen i bred mening som inte minst nådde ut till väldigt många unga personer (som tyvärr verkar vara särskilt mottagliga för konspirationsteorier) så massmobiliseras det just nu som aldrig förr för Swebbtv och mot YouTube under ledning av SD som påhejas av hela den samlade högerradikala (alternativmedie)världen (Nyheter idag, Fria tider, AfS, Det fria Sverige o s v).


På den alternativa högerradikala bokmässan som ägde rum i det s k Sveahuset i Huddinge i höstas var just frågan om den samlade svenska extremhögerns tv-satsningar med Swebbtv som paradexemplet uppe till diskussion och deltagarna talade sig varma för att YouTube är framtiden för rörelsen vad gäller sociala medier-plattformer (d v s rörlig bild/tv/film slår idag textmedier med hästlängder vad gäller ”outreach” och ”impact”) och den stora faran inför framtiden var att just bli avstängd/utslängd från YouTube och nu har det då hänt (dagen innan julafton stängde YouTube av Swebbtv).


SD och den svenska s k nationella rörelsen klarar sig helt enkelt inte utan sina alternativmedier och trots att rörelsen redan når 100 000-tals läsare per dygn med alla sina webbaserade alternativmedietidningar och tack vare rörelsens dominans på Facebook, Instagram och Twitter så är YouTube och just rörlig bild (d v s film/tv) helt oslagbart särskilt bland yngre personer (barn, ungdomar och unga vuxna) vilka numera vare sig läser textbaserade analoga pappersmedier eller textbaserade digitala alternativmedier.


Det är alldeles uppenbart att YouTubes avstängning av Swebbtv under julhelgen har verkat som en samlande fråga för den annars så splittrade och spretiga svenska extremhögern och den stora frågan är nu om SD och den samlade svenska extremhögern som just nu står upp ”som en man” (och även kvinna för det finns naturligtvis också kvinnor inom SD och den s k nationella rörelsen) för Swebbtv och mot YouTube kommer att vinna denna strid liksom hur mycket stöd SD kan tänkas komma att få av både ”gammelhögern” och ”gammelmedierna” i kampen mot de amerikanska techjättarnas ”censur”?

Flera anmärkningsvärda namn har hittills deltagit i SD:s nya tv-satsning Riksstudios

SD:s nya tv-satsning Riks (Riksstudios) som officiellt inte är en SD-märkt tv-kanal samtidigt som den ägs och drivs av SD i form av och från en s k ”state-of-the-art”-tv-studio i Ulvsunda i Stockholm och som både räknar SD-medlemmar och Medborgerlig samling (MED)-medlemmar bland sina medarbetare (liksom Nya Wermlands-Tidningens f d politiske redaktör Christopher Jarnvall som numera står bakom NB Nyhetsbyrån) har på kort tid lyckats tänja gränserna rejält vad gäller att få icke-SD:are att delta i SD-sammanhang:

För förutom alla SD- och MED-politiker som har deltagit i Riks så har då hittills bl a Alexander Bard, författaren och ledarskribenten David Lindén som är känd från TV4:s uppmärksammade dramadokumentärserie ”Drottningarna”, poeten och Svenska Akademien-stipendiaten Einar Askestad, Katerina Janouch, Patrik Sjöberg, Ledarsidornas Johan Westerholm, KD:s Hans Eklind, konstnären Lars Vilks samt svenska Philip Morris Claude Guiron framträtt i Riks vilket måste sägas vara en rätt så imponerande bedrift från SD:s sida (d v s att just få dessa personer att delta i SD-sammanhang).

Reflektioner kring SD:s nya tv-kanal Riksstudios

SD:s nya och påkostade tv-satsning Riksstudios som lanserades för en vecka sedan har redan i vissa fall uppemot 40 000 tittare vad gäller vissa inslag och efter att ha försökt att titta på varje enskilt inslag sedan start (så jag är då m a o åtminstone en tittarsiffra bakom varje inslag som syns här i bild) så verkar det som att SD:s val av att låta kvinnor fronta Riksstudios (medan SD:s ”IT-killar” som upprätthåller SD:s dominans i sociala medier inte syns alls) också handlar om att försöka nå ut till den demografiska väljargrupp som SD har svårt att nå ut till – d v s till kvinnorna mot bakgrund av vilka ämnen som tas upp.

Det faktum att SD:s tv-kanal Riksstudios domineras helt av kvinnor ger f ö också en fascinerande inblick i SD-kvinnornas värld för utomstående (d v s för oss som inte är några SD-kvinnor):

Visserligen har det genom partiets 32-åriga historia ibland hänt att kvinnor någon gång har frontat i något SD-sammanhang och partiets kvinnoförbund SD Kvinnor som samlar åtminstone 4000 medlemmar har vid det här laget funnits i tio år nu men tidigare har det i varje fall mig veterligen aldrig hänt att en grupp SD-kvinnor har frontat partiet helt såsom nu sker med Riksstudios.

Nu har SD sjösatt och lanserat sin egen tv-kanal som går under namnet Riksstudios

Nu har SD lanserat sin tv-kanal Riksstudios (som verkar förkortas R eller Riks – historiskt sett har förledet riks- f ö varit något av den s k nationella rörelsens ”favvo”-förled…) och partiet väljer därmed att framledes även satsa på rörlig bild efter att redan ha markerat sin närvaro rejält i bloggosfären, i den digitala (alternativ)medievärlden och inte minst i de sociala medierna där SD har en mycket stark och kraftig närvaro på bl a Facebook, Instagram och Twitter och nu är det väl mest bara podcastvärlden som SD ännu inte har ”erövrat” i någon större utsträckning (OBS: naturligtvis finns det ett flertal mer eller mindre löst SD-anknutna poddar men ingen av dem har i varje fall mig veterligen hitintills lyckats ta sig upp till topp-10-platsen bland landets mest populära politiska podcastprogram):


I samband med och efter att SD producerade och publicerade sin första ”dokumentärfilm”, d v s propagandafilmen ”Ett folk, ett parti – Socialdemokraternas historia” inför 2018 års val, som hittills 100 000-tals har sett via YouTube, fick partiet alldeles uppenbarligen ”blodad tand” mot bakgrund av denna films enorma genomslag och SD har därför sedan dess arbetat målmedvetet med att satsa på rörlig bild och just skapa en egen tv-kanal och antagligen också försökt att rekrytera flera ”riktiga” journalister som har rörlig bild/tv-kompetens/erfarenhet.


Under många år var det mest bara SD:s mycket uppmärksammade propaganda- och valfilmer (i kortfilms- och reklamfilmsformat) liksom partiledningens årliga julfirandefilm (som ibland kunde hålla på i timmar och som knappt någon tittade på förutom mig själv och några andra ”närmast sörjande”) som gällde för partiet vad gäller just rörlig bild men nu har SD m a o även en egen tv-kanal till sitt förfogande och det är uppenbart att det handlar om att den svenska s k nationella rörelsen i bred mening på sistone har satsat hårt/stort på rörlig bild (såsom t ex Swebbtv) för att försöka nå ut till unga människor som p g a digitaliseringen och raset för bokläsandet (liksom än mer för läsandet av tidningar och tidskrifter) i stort sett har slutat att läsa tryckt text/skrift (förutom i skolan) mot bakgrund av att över 90% av landets barn, ungdomar och unga vuxna numera dagligen ”hänger på” och ”konsumerar” YouTube och annan typ av just rörlig bild-klipp i kortformat (såsom på Tiktok).


De intervjuer och reportage som hittills har publicerats går väl i linje med dels partilinjen i stort (såsom t ex att försöka massprida och en gång för alla fast förankra diskursen om och bilden av s k ”omvänd rasism” i form av s k ”svenskfientlighet” bland landets utomeuropéer och kanske fr a bland ”Orten”-invånarna i miljonprogramsområdena vilka särskilt sägs förakta eller t o m hata det s k svenska folket) och dels med den mer eller mindre löst SD-anknutna alternativmedievärlden som redan åtnjuter 100 000-tals unika läsare per dygn – d v s det handlar i mycket hög grad om att producera ”känslo-tv” genom att likt alternativmedia regelbundet, ”avpixla”, ”out:a” och ”hänga ut” invånare med utomeuropeisk bakgrund med namn och bild som sextrakasserar och våldtar, skjuter och bombar eller rånar och misshandlar i första hand majoritetssvenskar.


Slutligen går det inte att undvika att säga någonting om könsaspekten (i alla fall kan inte jag undvika att göra det):


Det är alldeles uppenbart att SD låter de unga IT-”grabbarna” (SD:s propagandaverksamhet sköts då i mycket stor utsträckning av IT-kunniga unga män som är anställda av partiet på heltid och vilka – och detta går det tyvärr inte att ta ifrån SD – fullständigt har revolutionerat och förändrat den svenska politikens spelregler och villkor vad gäller att just sprida propaganda digitalt och på helt nya sätt, d v s SD har kort och gott varit pionjären bland de svenska partierna vad gäller att förändra sättet att föra ut propaganda på) sköta det osynliga jobbet att i det närmaste dygnet runt ”pumpa” ut nyheter, SD-memes och länkar i fr a sociala medier medan det synliga jobbet i ”rutan” nu verkar överlåtas på SD:s och rättare sagt ungdomsorganisationen Ungsvenskarnas unga kvinnor bland vilka flera är högutbildade och har varit eller är medlemmar i det mer eller mindre löst SD-anknutna Konservativa förbundet (som redan samlar långt över 1000 studenter vid landets högskolor och som i skrivande stund verkar fortsätta att växa och expandera till nya högskolor).

Om adopterade som ”biter den hand som föder en”

Faktiskt lite ”kul” att kunna konstatera att Netflix nya tv-serie ”Barbarians” använder sig av ett narrativ och en figuration som ju har ägt rum och förekommit i historien – d v s en del antikoloniala och antiimperialistiska ledare och ”ideologer” har då genom århundradena varit f d missionärsbarn, f d slavbarn, f d adoptivbarn och även s k blandade/mixade barn vilka alla har det gemensamt att de från barnsben och unga år och/eller t o m från födseln har växt upp hos, i eller med kolonialmakten, imperiemetropolen, det imperiala majoritetsfolket och/eller den koloniala bosättarbefolkningen för att sedan som vuxna återvända till födelselandet och/eller till ursprungsfamiljen för att ställa sin transkulturella och/eller transrasiala kunskap, erfarenhet, situation och position till förfogande och därigenom ”bita den hand som föder en”.


S k renegater och ibland även konvertiter är utan tvivel också farliga för kolonialmakten, imperiemetropolen, det imperiala majoritetsfolket och/eller den koloniala bosättarbefolkningen men inget kan då ”matcha” f d missionärsbarn, f d slavbarn, f d adoptivbarn och även s k blandade/mixade barn vilka som vuxna just väljer att ”bita den hand som föder en”.

Och själv har jag då sedan länge, och nog kanske inte oväntat, identifierat mig med just detta narrativ och denna figuration samt med denna transkulturella och/eller transrasiala kunskap, erfarenhet, situation och position och utan att skryta vill jag hävda att jag nog har gjort allt vad jag har kunnat för att just ”bita den hand som föder en” vad gäller frågor som rör adoption, Korea, asiater, minoriteter, kolonialism och ras.

Ny studie om icke-vitas förekomst i svenska tv-reklamfilmer

Sayaka Osanami Törngrens och Sofia Ulvers nya artikel ”Who is marketised in colour-blind Sweden? Racial and ethnic representation in Swedish commercials 2008–2017“ som hittas i den akademiska tidskriften Genealogy utgörs av och redovisar den mest omfattande studien någonsin som undersöker svensk tv-reklam utifrån ras och etnicitet:

https://www.mdpi.com/2313-5778/4/4/100/htm

Studien undersöker sammanlagt 676 svenska reklamfilmer/inslag som har sänts på svenska (kommersiella) tv-kanaler (och som oftast också hittas på Youtube liksom på företagens egna hemsidor och vilka ofta också har visats på landets biografer) under perioden 2008-17 och kommer bl a fram till följande:

Åtminstone 1/4 av inslagen innehåller någon icke-vit person även om andelen varierar över tid och fr a gäller det (året efter det s k flyktingkrisåret) 2016 då det handlade om hela 53% medan det exempelvis handlade om lite mer än 10% 2009 och 2011.

Samtidigt finns det stora skillnader i hur de vita och icke-vita rollerna, skådespelarna och karaktärerna framträder och framställs:

De vita rollerna innehar nästan alltid huvudrollen (i 91,1% av alla reklamfilmer som innehåller vita roller) och talar och säger något medan endast 21,6% av de icke-vita karaktärerna gör det i de inslag som innehåller icke-vita skådespelare (för ”toppåret” 2016 gällde t ex siffran 22,5%).

Detta faktum, i kombination med att de icke-vita karaktärerna mer sällan framträder som familjemedlemmar, vänner eller kollegor i filmerna utan mest bara som bakgrundskaraktärer och biroller som agerar i isolering tyder på att många icke-vita skådespelare mest bara ”dyker upp” i filmerna för att kommunicera en slags ”tokenism”-mångfald och antirasism.

I 18,5% av reklamfilmerna interagerar vidare de vita och icke-vita karaktärerna med varandra och intressant nog ökar denna proportion med åren från 6,3% 2008 till 20,4% 2017.

Slutligen visar en kvalitativ substudie som också redovisas i artikeln att personer med bakgrund i subsahariska Afrika tenderar att just interagera med de vita karaktärerna mer än andra minoriteter och tenderar att förekomma när heterosexuella interrasiala blandrelationer representeras och då är mannen nästan alltid svart och kvinnan vit.

Den brittiska tv-serien ”Young Wallander” skildrar Sverige som ett land på randen till ett raskrig

Konstaterar att den brittiska Netflix-tv-dramaserien ”Young Wallander” som hade premiär i dagarna framställer dagens Sverige, Skåne och Malmö som ett land, en region och en stad som i praktiken står på randen till ett s k raskrig och ”naturligtvis” dyker SD upp i form av det högerradikala partiet Sverige först (som dock verkar ledas av en kvinna i tv-serien) liksom NMR i form av nazistiska Svenska skyddsförbundet.


Detta är ”Malmö noir”-estetik i dess kanske mest tillspetsade form och tyvärr framställs Malmö åtminstone delvis i enlighet med den panvästerländska högerpopulismens och extremhögerns syn på staden som den s k Eurabiens huvudstad och Sverige som världens en gång vitaste land som nu har ”fallit” för den utomvästerländska s k massinvandringen och därför slits sönder av s k raskonflikter.


Samtidigt är det alldeles uppenbart att utomlands och i omvärlden kopplas Sverige ofta och nog alltmer till just högerpopulism och högerextremism och måhända är det delvis både Stieg Larssons och Henning Mankells ”fel” men så klart och tyvärr inte minst de svenska högerradikalernas och nazisternas egen ”förtjänst”.