Category: Frankrike

Andelen synliga minoritetsinvånare är nu fler än tidigare i franska nationalförsamlingen

Andelen kvinnor i den nyvalda franska nationalförsamlingen uppgår nu till 38,7% och vilket är rekord och den högsta procentsiffran hittills för Frankrikes del:
 
 
Vad gäller minoritetsrepresentation så har Frankrike tidigare utmärkt sig för en extremt homogen folkvald församling mot bakgrund av hur heterogen den franska totalbefolkningen är idag: Efter förra valet och fram tills nu (d v s efter 2012 års parlamentsval) var endast 2% av ledamöterna icke-vita trots att kring 20% av Frankrikes befolkning idag utgörs av s k synliga minoritetsinvånare (d v s fransmän som ser annorlunda ut rent kroppsligen).
 
Som det verkar just nu så kommer andelen minoritetsinvånare i nationalförsamlingen nu antagligen och åtminstone att uppgå till ett tvåsiffrigt procenttal – möjligen kring 10-12% och fr a tack vare att Macrons parti (som har fått flest platser medan de en gång så mäktiga socialisterna rasade från 48% till 5%…) har satsat hårt och medvetet på att rekrytera icke-vita kandidater med det uttalade syftet att bättre försöka avspegla dagens heterogena franska befolkningssammansättning.

Varför huserade de franska fascisterna på Lennart Bernadottes Mainau under krigsåren?

Läser i den pro-nazistiska dagstidningen Folkets Dagblad att Jacques Doriot (d v s Frankrikes svar på Nils Flyg) och resterna av dennes parti Parti Populaire Français (som då motsvaras av Flygs Svenska Socialistiska Partiet), d v s de franska fascisterna och antisemiterna i Vichy-Frankrike, huserade på ön och slottet Mainau i södra Tyskland 1944-45 där de drev en (franskspråkig) radiostation och varifrån de också gav ut sitt partiorgan Le Petit Parisien.
 
Mainau ägdes sedan 1932 av prins Lennart Bernadotte, greve av Wisborg och hertig av Småland, som 1941 prenumererade på Per Engdahls tidning Vägen Framåt och prinsen kom också att bosatta sig permanent på ön och i slottet under efterkrigstiden. Att prinsen möjligen läste Vägen Framåt kan bero på att denne en gång i tiden hade haft zoloogiprofessorn Harry Bergquist som sin informator (d v s som privatlärare) när han var tonåring och bosatt på Stenhammars slott.
 
Bergquist var en tongivande medlem i Per Engdahls Nysvenska rörelsen och hade tidigare bl a varit medlem i Nationalsocialistiska blocket och i Sveriges nationella förbund och det verkar som att prinsen och den fascistiske professorn och djurforskaren (och även djurrättsaktivisten) behöll kontakten under många år därefter (Lennart gick bort så sent som 2004 medan Bergquist avled redan 1976).
 
Likt Doriot lät f ö Bergquist sig enrolleras i Waffen-SS i början av kriget när han var i 40-årsåldern och närmare bestämt i SS-regementet Standarte Nordland men det verkar som att han möjligen aldrig kom iväg till fronten även om han befann sig i Tyskland 1940-41 för att som zoolog och forskare förkovra sig i s k Rassenkunde, d v s i rasforskning eller rasbiologi (Doriot slogs dock bevisligen på östfronten i Légion des Volontaires Français när han var i 40-årsåldern). Efter kriget dekorerades Bergquist bl a med kungliga Nordstjärneorden samt var under många år föreståndare för Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
 
Dock är det väl en aning märkligt att prins Lennart Bernadotte lät de franska fascisterna och antisemiterna husera på Mainau 1944-45? Och frågan är väl också om en som (svensk) turist blir upplyst om vad som egentligen hände på ön under krigsåren?

Fler minoritetsledamöter än någonsin i både de brittiska och franska parlamenten efter de senaste valen

Det brittiska parlamentet är mindre homogent och mer mångfaldspräglat än någonsin tidigare efter det senaste (ny)valet med numera 8% icke-vita parlamentsledamöter (andelen icke-vita britter uppgår idag till ca 20-25%) och även det franska parlamentet kommer med stor sannolikhet att bli mindre homogent och bättre avspegla hur fransmännen numera ser ut efter helgens val (d v s efter den andra och sista omgången av det franska parlamentsvalet som äger rum nu på söndag) då fr a Macrons nya parti har satsat medvetet på att rekrytera icke-vita (valbara) kandidater (andelen icke-vita fransmän uppgår idag till ca 20-25%).
 
Ättlingarna till undersåtarna i de två största kolonialimperierna som historien och världen hittills har skådat håller m a o äntligen på att hitta sin plats i maktens korridorer i både London och Paris efter juni månads båda parlamentsval:
 
”UK general election delivers most diverse parliament in history
The general election has given Britain its most-diverse parliament in history — from a black nurse winning the seat once held by Enoch Powell, to Britain’s first female Sikh MP. The new House of Commons has 52 non-white MPs, compared with 41 after the last general election in 2015.”

60% av alla unga vita fransmän röstade på Le Pen i söndags och möjligen har SD idag stöd av 30% av alla unga vita majoritetssvenskar

I Frankrike är Frontens väljare liksom SD:s väljare starkt koncentrerade till vissa regioner i landet liksom till landsbygden och småstäderna och till (fr a den övre) arbetarklassen och den lägre medelklassen. Likaså domineras de båda partiernas väljarkårer av invånare med infödd majoritetsbakgrund men vad gäller kön så liknar Le Pens väljarbas snarare Trumps – även om män dominerar som Fronten-väljare så röstar långt fler franska kvinnor på Fronten (liksom på Trump) än vad svenska kvinnor röstar på SD. Att männen, arbetarna och den lägre medelklassen och landsbygdens och småstädernas invånare är starkt överrepresenterade bland högerpopulismens och extremhögerns väljare är illa nog men än värre är det nog trots allt att de unga också är det: 60% av alla unga vita majoritetsfransmän röstade antagligen på Fronten i söndags och troligen skulle 30% av alla unga vita majoritetssvenskar rösta på SD om det vore val idag.

 

18387055_10154653850200847_2122286124_n

 
Både i Frankrike och i Sverige (liksom i nästan alla andra västländer) så har högerpopulismen och extremhögern sitt allra svagaste stöd bland de äldre invånarna/väljarna vilka fortfarande i mycket hög rad röstar klassmedvetet och ideologiskt utifrån den klassiska höger-vänster-skalan: Över 70% av 60-plusarna i Frankrike röstade på Macron och uppemot 35-40% av 60-plusarna i Sverige skulle exempelvis rösta på S om det vore val idag (det ”normala” under större delen av 1900-talet var att S var ett 40%-parti).
18403625_10154653931930847_8924988581231775468_n
 
Omvänt har högerpopulismen och extremhögern sitt allra starkaste stöd bland unga vuxna och lägre medelålders: 44% av 18-24-åringarna röstade på Le Pen liksom 40% av 25-34-åringarna. I flertalet västländer ser det likadant ut – de högerpopulistiska och högerextrema partierna är påtagligt stora bland både barn och ungdomar (vilka i och för sig ännu ej får rösta) liksom bland förstagångsväljarna, de unga vuxna och de unga medelålders.
 
I ålderskategorin 60+ är en absolut majoritet av invånarna/väljarna majoritetsfransmän och majoritetssvenskar (och majoritetsvästerlänningar) men i de yngre ålderskategorierna/väljargrupperna är mycket höga procentandelar vare sig vita eller kristna (kring 25% i Frankrike och Sverige) och icke-vita fransmän och icke-vita svenskar röstar i mycket låg utsträckning på Fronten och på SD (i varje fall än så länge). I takt med att de äldre majoritetsfransmännen och de äldre majoritetssvenskarna (och de äldre majoritetsvästerlänningarna) försvinner av s k naturliga/biologiska/medicinska skäl för varje år som går så kommer högerpopulismens och extremhögerns valresultat m a o att sakta men säkert stiga alltmer.
 
Det allra mest obehagliga är dock att då så höga procentandelar av Frankrikes och Sveriges (och västvärldens) barn, ungdomar och unga vuxna idag är minoritetsinvånare så innebär det ”översatt” till ras att extremt höga procentandelar av Frankrikes och Sveriges (och västvärldens) unga vita väljare/invånare numera stödjer högerpopulismen och extremhögern – troligen röstade 60% av alla unga vita majoritetsfransmän på Fronten i söndags och möjligen skulle 30% av alla unga vita majoritetssvenskar rösta på SD om det vore val idag.

Det franska presidentvalet innebar nya fantasi(val)siffror för extremhögern

I gårdagens presidentval lyckades Marine Le Pen och Front National, ett parti som dagens SD numera håller på armlängds avstånd p g a att partiet omväxlande stämplas som alltför vänster (nationellt socialistiskt i st f nationellt konservativt) och alltför fascistiskt (d v s alltför rasideologiskt och antisemitiskt) men som tidigare har odlat starka band till och även finansierat det tidigare ej särskilt stora syskonpartiet i Sverige, erhålla över 11 miljoner röster och i det närmaste rena fantasisiffror i åtskilliga departement och städer trots valförlusten och mot bakgrund av att partiet precis som SD var något av och kom att bli den samlade franska extremhögerns gemensamma projekt när det grundades 1972 av anti-68-aktivister (den nya högern), landsbygds- och småstadspopulister (poujadister), katolska fundamentalister (integralister), kollaboratörer och SS-frivilliga (Vichy-Frankrike och SS-divisionen Charlemagne liksom de keltiska bretonska nationalister som stred på Tysklands sida – Le Pen är f ö en bretonsk klan) samt krigsveteraner och bosättare (colons) från kolonierna över haven.
 
ett urval departement (och städer):
Aisne 52,91%
Pas-de-Calais 52,05% (Calais 57,42%)
Ardennes 49,27%
Var 49,15% (Toulon 44,04%)
Meuse 48,38%
Haute-Saône 48,29%
Pyrénées-Orientales 47,12% (Perpignan 40,29%)
Oise: 46,72% (Beauvais 36,39%)
Vaucluse 46,55%
Aube 45,85% (Troyes 33,71%)
Somme 45,81% (Amiens 27,37%)
Eure 45,65% (Évreux 30,3%)
Gard 45,24% (Nîmes 34,72%)
Vosges 44,75%
Aude 44,67% (Carcassonne 39,94%)
Alpes-Maritimes 44,62% (Nice 39,86%)
 
ett urval storstäder och städer:
 
Stor-Paris:
Paris 10,32% (över 12% i bl a 13:e, 15:e och 16:e arrondisementen och varav den sistnämnda stadsdelen åtminstone tidigare räknades som smått överklass:ig)
Seine-Saint-Denis 21,19%
Val-de-Marne 19,68%
Haute-de-Seine 14,35%
 
Marseille 35,58%
Reims 33,13%
Le Havre 32,67%
Saint-Étienne 25,86%
Dijon 24,05%
Lille 21,73%
Strasbourg 18,76%
Angers 17,45%
Grenoble 17,33%
Toulouse 17,03%
Lyon 15,89%
 
Att Le Pen inte lyckades erhålla 40% som vissa opinionsundersökningar förutspådde innan valet (eller vinna, men vilket var mindre sannolikt) beror förutom på det låga valdeltagandet och det höga antalet blankröstare också på den genomgripande demografiska förändring som Frankrike genomgår just nu på samma sätt som i stort sett hela västvärlden gör i skrivande stund: Den fr a icke-vita och oftast inte kristna minoritetsbefolkningen blir bara större och större och utgör numera kring 25-30% av den franska totalbefolkningen och redan (den samlade) majoritetsbefolkningen i Stor-Paris enligt vissa liksom i flera andra städer och även om åtskilliga minoritetsfransmän också röstar på Le Pen så gör trots allt långt färre det än vad de infödda vita och kristna majoritetsfransmännen gör. Frankrike sällar sig dessutom nu till det snabbt växande antalet västländer där 1900-talets höger-vänsteruppdelning ej gäller längre och där det traditionella socialistiska arbetarpartiet och det traditionella liberal-konservativa medelklasspartiet nu är akterseglade.
 
Att Le Pens valvaka ägde rum i Bois de Vincennes är f ö nog inte en slump: Där avhölls den jättelika kolonialutställningen 1931 för att hylla det Franska imperiet och i Vincennes hittas monumentet över de 10 000-tals fransmän som stupade i efterkrigstidens alla kolonialkrig och Frontens kärnväljare har sedan partiet grundades 1972 just utgjorts av de 100 000-tals veteraner som överlevde de blodiga kolonialkrigen liksom de miljontals franska bosättare vilka tvingades ”återvända” till ”moderlandet” efter avkolonialiseringen.

Inför den avgörande omgången av det franska presidentvalet

Inför den avgörande omgången av det franska presidentvalet är risken stor att vänsterpopulisten Mélenchons väljare antingen avstår från att rösta såsom många av Sanders väljare gjorde i USA (och vilket bl a ledde till att Trump tog hem segern) liksom att en del av dem (liksom även åtskilliga av Fillons väljare) nog även kommer att rösta på Le Pen påpekar Felix Marquardt i dagens DN Kultur (och Le Pen kan sannolikt därtill räkna in de 5-6% som lade sina röster på två andra högerradikala presidentkandidater som ställde upp i första omgången oavsett hennes ”timeout”):
 
 
Politiskt sett finns det många likheter mellan Frankrike och resten av Europa: 1900-talets höger-vänsteruppdelning och de gamla höger- och vänstermainstreampartierna uppfattas som korrupta och utdaterade och har i många fall också marginaliserats och nästan utraderats och särskilt gäller det de gamla socialistiska arbetarpartierna (Frankrike, Grekland, Nederländerna, Italien, Spanien, Storbritannien o s v) vilka idag får finna sig i valresultat som landar på ynka 5-20%.
 
Det som hände i Italien redan på 1990-talet när den gamla Kalla kriget-höger-vänsterordningens partier mer eller mindre gick under händer m a o just nu i åtskilliga europeiska länder. I Sverige (liksom i Tyskland) är SAP som bekant fortfarande förvånansvärt stora mot bakgrund av hur det ser ut för syskonpartierna runtom i Europa men risken är stor att även de svenska socialdemokraterna på sikt förvandlas till ett 15-20%-parti.
 
Demografiskt sett finns det dock många likheter mellan särskilt Frankrike och Sverige: Utöver USA (och möjligen bredvid Storbritannien) är det de två länder i västvärlden vilka idag inhyser de allra (proportionellt) största minoritersgrupperna och inte minst gäller det muslimer: Uppemot 10% av den franska och svenska totalbefolkningen utgörs möjligen idag av invånare som har någon form av kulturellt muslimsk bakgrund. I USA var det minoritetsväljarna som både röstade fram och valde om Obama och även i Europa betyder ”minoritetsrösten” alltmer och vilket Marquardt också påpekar liksom att Frankrike och Sverige också delar det ”antirasistiska” och ”antifascistiska” hatet och vreden mot all form av statistik som rör minoriteter (annat än statistik om kön, ålder, klass och region):
 
”I namn av en ganska provinsiell uppfattning om sekularism (Frankrikes heliga ”laïcité”) vägrar den franska republiken tillåta sina medborgare att räknas utifrån religiös eller etnisk bakgrund (det är faktiskt illegalt att föra sådan statistik i Frankrike) och inga officiella data står att uppbringa om hur de franska muslimerna egentligen har det. Det innebär att inget egentligen görs för att förbättra de franska muslimernas liv i synnerhet, och många av dem anser att det finns en övergripande institutionell partiskhet mot dem.
 
Det lär resultera i att en betydande mängd av dem kommer att visa prov på ett av vår tids egendomliga och självutplånande beteenden i valbåsen. Fattiga och lägre medelklassamerikaner röstade nyligen på en miljardär som vill sänka skatterna för de rika och avskaffa det närmaste amerikanska folket kommit en allmän sjuk- och hälsovård. Många franska muslimer kommer att antingen ligga på sofflocket eller rösta på ett av de mest rabiata islamofobiska partierna i Europa.”
 
Att ”minoritetsrösten” som tidigare nästan uteslutande gick till de socialistiska partierna i förvånansvärt hög grad också numera kan gå till populistpartierna är tyvärr ett faktum och det återstår nu att se om fransmän som har en kulturellt muslimsk bakgrund också kommer att rösta på Le Pen men sannolikheten är nog större att alltför många minoritetsfransmän inte röstar överhuvudtaget såsom är fallet i Sverige.

Det franska presidentvalets första omgång: Högerradikala kandidater tar tillsammans hem 27-28%

Marine Le Pen hat överträffat och ”besegrat” både sig själv och sin far i det franska presidentvalets första omgång efter att ha erhållit närmare 22% av rösterna och hon går därmed vidare till den andra och avgörande valomgången: 2012 erhöll Marine Le Pen 17,9% i den första presidentvalsomgången och ”besegrade” därmed sin far Jean-Marie Le Pens tidigare rekordresultat i 2002 års andra presidentvalsomgång med en decimal.
 
Utöver Marine Le Pens 21,9% har ytterligare två högerradikala presidentkandidater tillsammans kapat åt sig över 5% av rösterna: Nicolas Dupont-Aignan som preliminärt har erhållit 4,9% och François Asselineau som preliminärt har erhållit 0,9%.
 
För första gången någonsin har de båda traditionella vänster- och högermainstreampartierna slagits ut i ett franskt presidentval med sammantaget endast 26% stöd och vilket därmed är en repris på förra årets österrikiska presidentval där samma sak skedde: Västvärldens politiska karta fortsätter m a o att ritas om i grunden och 1900-talets traditionella vänster- och högeruppdelning fortsätter likaså att bli alltmer obsolet.
 
Framför allt är det en gång så stora och stolta franska Socialistpartiet nästan utraderat och nu på alla sätt och vis ”ute ur leken” med preliminärt ynka 6% av rösterna och vilket är en upprepning av de gamla socialistiska arbetarpartiernas öde i ett snabbt växande antal västländer.
18010011_10154613551535847_3250229649688431667_n

Le Pen tog inte hem någon större stad förutom Toulon men i de mindre städerna och samhällena och på landsbygden så dominerar hon liksom i tidigare val i norra, östra och södra Frankrike.