En intervju i fransk tv om det nya SD-präglade Sverige som just nu håller på att växa fram

Blev nyss intervjuad av franska SVT, d v s av Frankrikes public service-tv, angående både Sveriges nya regering och det nyligen påbörjade svenska EU-ordförandeskapet med fokus på SD och journalisten blev alldeles perplex när jag passade på att ”lägga ut texten” vad gäller att ge en historisk kontext till vad SD just nu håller på att göra.

Jag berättade kortfattat om att Sverige ända sedan efterkrigstiden, Kalla kriget och avkoloniseringen och inte minst fr om 1960-talet och framåt har framstått som den utomvästerländska världens (d v s Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien minus Australien och Nya Zeeland) närmaste vän i Väst liksom som alla icke-vita människors närmaste vän i Väst inklusive de svarta amerikanerna vilka Sverige stöttade officiellt. 

Bl a berättade jag att Sverige var det första västlandet som erkände den röda sidans seger i Kinesiska inbördeskriget 1949 (även om det också innebar att 1000-tals vita s k ”settlers” (inklusive svenskar) som hade bott i Kinas kuststäder sedan 1800-talet drevs ut från fastlands-Kina av Folkets befrielsearmé) att Sverige var det första västlandet som gick emot Frankrike och erkände Algeriets självständighet, att Sverige var det första västlandet som skrev under FN:s konvention mot rasdiskriminering som västvärlden i övrigt ställde sig skeptisk till då konventionen på sin tid betraktades som antivästerländsk och att Sverige var det första västlandet som gick emot USA under Vietnamkriget o s v och inte minst att Sverige är det enda västlandet som tillhör de länder på jorden som härbärgerar den högsta andelen flyktinginvandrare – d v s inget annat västland har per capita tagit emot så många människor från den utomvästerländska världen (d v s Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien minus Australien och Nya Zeeland) som just Sverige och därtill har Sverige fram tills valet 2022 alltid varit världens proportionellt sett största biståndsland.

Det är då den närhistorien som SD vill bryta med en gång för alla – d v s för SD:s del handlar det om att en gång för alla bryta det historiska bandet mellan Sverige och icke-Väst och på så sätt är SD ett genomideologiskt och historiemedvetet parti som vill så mycket mer med Sverige än vad M, KD och L vill.

Den franske journalisten var stundtals helt tyst när jag ”docerade” på och mot slutet när intervjun formellt hade avslutats och hen framträdde mer som en fransk privatperson gentemot mig så sade hen att liberaler och socialister i Frankrike, d v s den franska vänstern i bred mening, alltid har sett upp till och älskat Sverige och svenskarna som världens mest progressiva land och folk som alltid har stått upp för ”Tredje världen” (OBS – många fransmän använder fortfarande denna term som en fransman just myntade en gång i tiden) och att många liberaler och socialister i Frankrike numera är både chockade och djupt sorgsna över det nya Sverige som håller på att framträda på den både europeiska och internationella arenan p g a Tidöavtalet och SD.

Slutligen sade hen (d v s den franske journalisten) att det finns paralleller mellan Le Pens parti och SD då de båda kan sägas företräda en alternativ vision av Frankrike respektive Sverige som fram tills nu har sett sig som historiens förlorare i respektive land:

Le Pens parti har sina rötter i det monarkistiska och aristokratiska ancien régime-Frankrike, i anti-Dreyfusrörelsen och Action française, i Vichyregimens franska extremhöger och i det en gång så gigantiska franska kolonialimperiets mångmiljonhövdade förlorare (och inte minst alla de miljontals ”colons” eller bosättare som kastades ut med våld från de franska kolonierna på 1950-, 60- och 70-talen) medan SD har sina rötter i den unghöger som växte fram runt förra sekelskiftet och som harmades över unionsupplösningen med Norge och närde drömmar om att ”återta” Finland, i Finlandsaktivisterna som stred i Finska inbördeskriget och senare i Finlands olika krig 1939-44, i den förkrigstida och krigstida svenska extremhögern och i den svenska anti-68-rörelsen som växte fram i opposition mot den maoistiska nya vänstern och som stod emot SAP och den svenska arbetarrörelsen som på den tiden till fullo omfamnade antikolonialismen, antiimperialismen och den s k ”Tredje världen” och de svarta amerikanernas kamp liksom de svarta och icke-vita sydafrikanernas dito.