Kategori: integration

SD fortsätter att rulla tillbaka de reformer som infördes 1975-77 och som ersatte den tidigare assimilationslinjen

SD har redan och vid det här laget hunnit attackera nästan alla av de reformer som sjösattes och infördes 1975-77 när Sverige slutgiltigt övergav assimilationslinjen och övergick till vad som på den tiden allmänt och internationellt betraktades som världens mest progressiva integrationspolitik och som i efterhand har blivit känd som den mångkulturella vändningen. 

Ända sedan SD bildades 1988 har denna vändning kritiserats hårt av SD och partiet har i åratal lovat att rulla tillbaka den politik som gäller idag i relation till landets invandrar- och minoritetsgrupper och sedan valet i september 2022 har SD för första gången någonsin getts chansen att slutgiltigt ”göra slag i saken” tack vare att den gamla svenska borgergligheten med M i spetsen har valt att liera sig med SD.

Tidigare har SD krävt att rätten till tolkhjälp ska avskaffas eller avgiftsbeläggas, att föreningar och församlingar knutna till invandrar- och minoritetsgrupperna ska bli av med alla offentliga bidrag och att modersmålsundervisningen ska avskaffas m.m. och nu har turen kommit till att avskaffa rösträtten i kommun- och regionvalen för invandrare som befinner sig legalt i riket och som inte är svenska medborgare, som infördes 1975-77 som en del i den mångkulturella vändningen och som på sin tid sågs som en världsunik reform.

Det stora målet för SD, som partiet alltid har varit helt öppen med, är att helt enkelt återgå till den assimilationslinje som gällde i Sverige innan 1975. 

”Chefsideologen” inom SD för detta krav och detta mål var länge historikern Lars-Erik Hansen som 2001 doktorerade på avhandlingen ”Jämlikhet och valfrihet. En studie av den svenska invandrarpolitikens framväxt” vid Stockholms universitet där han mellan raderna pekar ut den polsk-judiske invandraren David Schwarz som ”hjärnan” bakom den mångkulturella vändningen. Hansen är idag lektor och docent vid OsloMet – Oslo Metropolitan University och var tidigare chef för TAM-arkivet – Tjänstemännens och akademikernas arkiv.

Det SD gör just nu är helt enkelt att omsätta Hansens idéer till politik.

Ny rapport visar att Tidöavtalet betyder slutet på den svenska integrationspolitiken

Idag har den socialdemokratiska tankesmedjan Arena publicerat en ny rapport författad av statsvetaren Lisa Pelling som handlar om hur Tidöavtalet kommer att påverka invånarna med utländsk bakgrund under den innevarande mandatperioden. 

Rapportens slutsats är att Tidöavtalet de facto innebär att en epok går i graven och närmare bestämt handlar det om slutet på den integrationspolitik som infördes 1975 i och med att den gamla assimilationspolitiken fasades ut under samma år. Sedan 1975 och fram tills SD:s valseger i september 2022 har Sverige kunnat uppvisa världens mest progressiva integrationspolitik enligt ett flertal internationella rankningar men nu är den epoken över på samma sätt som att SD:s valseger också har resulterat i att Sverige numera inte längre är världens största biståndsland till det Globala Syd per capita.


Tidöavtalets förslag handlar m a o inte om att underlätta integrationen utan om att möjliggöra att så många invånare med utländsk bakgrund som möjligt lämnar landet och fr a de som har utomeuropeisk bakgrund och alternativet för de som väljer att kvarstanna i riket är assimilation, d v s Tidöavtalet innebär en återgång till den linje som gällde innan 1975.

Klicka för att komma åt integrationens-slut-pelling2023-final.pdf

”Tidöavtalet innebär att ansträngningar att underlätta för människor att integrera sig i Sverige ersätts med det överordnade målet om att öka ”återvandringen”. I de flesta fall kommer det inte att handla om en frivillig återvandring, utan om deportationer. 

Deportationerna kommer att öka när tillfälliga uppehållstillstånd blir regel och permanenta uppehållstillstånd kan rivas upp, och när det blir svårare att få uppehållstillstånd såväl som att bli medborgare och behålla sitt medborgarskap. 

Deportationspolitiken underbyggs av repressiva åtgärder i form av kraftigt ökade kontroller. Det gäller inte bara vid gränsen utan framför allt inne i samhället, där människor rör sig i vardagen och i alla kontakter med svenska myndigheter, där tjänstepersoner kommer att ha både informations- och anmälningsplikt.

Rapportens övergripande slutsats är att Tidöavtalets förslag innebär integrationens slut.”

L och Johan Pehrson försöker idag lansera den franska termen communitarianism på svenska i form av termen separatism

De svenska partierna TAN:iseras i en allt snabbare takt efter de senaste partiledarbytena och det gäller då både S, V och L.

I S’ och V:s fall handlar det som bekant om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD och tävla om desamma med SD.

Och sedan Johan Pehrson tog över efter Sabuni är TAN-vägen uppenbarligen ”den enda vägen” för L som hoppas på att både ”meritera” sig till en självklar plats inom den nya TAN-högern (d v s M, SD och KD) och att växa i opinionsundersökningarna och därmed inte åka ut från riksdagen.

Idag lanserar L och Johan Pehrson en ny term i svensk (migration- och integrations)politik och i relation till miljonprogramsområdena och invånarna med utomeuropeisk bakgrund och han hoppas därmed att få samma genomslag (och utdelning mätt i antal röster) för denna nya term som ordet språktest fick för L (som då hette FP) i 2002 års val.

Separatism har på svenska och inom den svensktalande gemenskapen (d v s bland oss svensktalande) främst inneburit när invånarna i en viss region inom en viss stat kräver självstyre och ibland t o m ett eget land (exempelvis i form av uttryck som korsikanska separatister eller baskisk separatism) men ibland också när vissa minoriteter agerar separatistiskt i vardagen av strategiska skäl såsom t ex i form av uttrycket svart separatism (i t ex USA).

L och Pehrson försöker dock idag att lansera den franska termen communitarianism i relation till de s k påskupploppen och till miljonprogramsområdena och invånarna med utomeuropeisk bakgrund och inte minst i relation till muslimer – d v s den användning av termen separatism som L och Pehrson idag lanserar på SvD:s debattsida ska betraktas som en direktöversättning av franskans communitarianism och begreppet ska fånga idén att det finns en organiserad politisk rörelse bland muslimer i miljonprogramsområdena som syftar till att någon gång i framtiden skapa ett slags stat i staten.

I Frankrike ställs f ö communitarianism i motsatsställning till idén om den universalistiska franska republiken medan L och Pehrson för svensk del verkar ställa separatism i motsatsställning till svenskheten och till de s k svenska värderingarna:

https://www.svd.se/a/k6o8AQ/johan-pehrson-l-separatisterna-isverige-maste-knackas

”Att separatismen fått fäste i Sverige beror inte på invandring, utan på att Sverige inte förmått att möta denna nya kraft. Det har berott på en bristande insikt om att vår frihet bygger på att det finns gemensamma värderingar, gemensam lagstiftning och ett gemensamt språk. Det är ett sammanhållande kitt som förhindrar framväxten av parallella samhällen.

Enklaver är nu på väg att permanentas i de utsatta områdena där gängkriminella och islamister tar över och i praktiken sätter våra lagar och demokratiska värderingar ur spel. De första och största förlorarna med denna samhällsutveckling är de som bor i utsatta områden och som bara vill leva i frihet. Många har flytt till Sverige, just för att slippa islamism, hederskultur och otrygghet. Men i dag hindrar separatister nyanlända i Sverige från att få tillgång till svenska språket, svenska värderingar och att kunna praktisera jämställdhet, personlig frihet och rätten till bildning i en sekulär stat.

Sverige befinner sig i dag där Frankrike befann sig för ett antal år sedan. President Emmanuel Macrons liberala regering har offentligt utmanat den islamistiska separatismen i Frankrike och visat en tydlig väg framåt för ett enat Frankrike där man löser integrationsproblemen och håller ihop landet. Det Macron har gjort i Frankrike, genom en ärlig och öppen debatt och konkreta förslag för att bekämpa separatismen, är helt rätt och borde också ha gjorts i Sverige för många år sedan.

Liberalerna har genom åren gått i bräschen och lyft upp obekväma sanningar till debatt. Två konkreta sådana exempel är språktest för medborgarskap och kampen mot hederskulturen. S-regeringen har tyvärr valt att blunda för problemen.

De huvudansvariga är separatisterna, men vänstern har varit deras nyttiga idioter. Två mandatperioder har passerat utan att Social-demokraterna presenterat en plan för att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Samhället har förändrats i grunden men Social-demokraterna vägrar att förändra sin bidragspolitik och gödande av separatistiska krafter med föreningsbidrag.

Att knäcka separatismen kommer att kräva en nationell mobilisering och det kommer inte vara friktionsfritt. Separatisterna vill inte släppa ifrån sig den makt de tillskansat sig.

Därför har vi identifierat fyra huvudområden som vi prioriterar inför ett maktskifte i höst: en skolgång fri från separatistisk påverkan, att bekämpa separatistiska krafter, ta tillbaka makten från separatisterna i utsatta områden och att försvara den svenska jämställdheten. Liberalerna kräver att en borgerlig regering direkt inleder ett omfattande och långsiktigt arbete med att bekämpa separatismen.

Därför föreslår vi att en borgerlig regering redan dag ett inrättar ett permanent organ i Regeringskansliet med uppdrag att leda arbetet mot separatismen. Det ska knyta till sig experter som vågat uppmärksamma de separatistiska hoten mot vår demokrati och ska bistå regeringen i kampen mot separatisterna.”

Sverige fortsätter att hamna i topp bland världens länder vad gäller behandlingen av invandrare och minoriteter

Sverige fortsätter att hamna i topp och ligga etta i de index som mäter hur olika länder på jorden tar emot invandrare och behandlar invandrare och minoriteter med avseende på integrationspolitik, antidiskrimineringspolitik o s v.

2020 års Migrant Integration Policy Index (MIPEX) skriver bl a följande om Sverige:

“Nearly all non-EU immigrants are guaranteed in law and in practice the same rights as Swedish citizens in economic, social, family and democratic life. Residents in SE are most likely to reunite together and become permanent residents, voters and citizens. More people in Sweden are informed of their rights as potential victims of discrimination and using these rights to take the 1st steps to access justice. Sweden’s integration policies help to explain Sweden’s internationally high levels of public acceptance, awareness of discrimination and rights as well as high levels of immigrant political participation, naturalisation, life satisfaction, sense of belonging and trust.”

Och Commitment to Development Index (CDI) för 2020 skriver i sin tur följande om Sverige:

“It welcomes more migrants per head of population than any other CDI country (when weighted by migrants’ origin countries’ incomes) and is second only to Turkey in the number of refugees that it hosts—24.4 per 1,000 population, compared to a CDI average of 4.4. Sweden also demonstrates stronger policy efforts to integrate migrants into its economy and society than any other CDI country.”

Nedslående data från senaste Förtroendebarometern

Nedslående (men också fascinerande) data från Medieakademins senaste Förtroendebarometer:

Det s k svenska folket har bl a allra högst förtroende för Kungahuset och Systembolaget bland landets olika samhällsinstitutioner och myndigheter och integration är det politikområde som hamnar på en rejält ”brutal” jumboplats vad gäller möjligheten att klara av och lösa integrationen inför framtiden och inte särskilt många av SD:arna uppvisar ett högt förtroende för samhället i stort.

Hög.jpg

Inte.jpg

SVT.jpg

Den ”danska modellen” blir nu alltmer en del av den ”svenska modellen”

DN:s Eva Stenberg påminner (provokativt) om att Danmark, d v s SD:s föregångs- och modelland och det västland som tillsammans med Nederländerna var allra först med att ”fronta mot mångkulturen” med allt vad det innebär av s k ”hårdare tag” och som tidigare framstod som Sveriges absoluta motsats (och t o m ”kombattant” och kanske t o m ”fiende”) i ett panvästerländskt perspektiv och sammanhang vad gäller synen på invandrare och minoriteter och på migrations och integrationsfrågor, idag är på väg att även inspirera det svenska samhällsbygget nu när det svenska (GAL-TAN-)”kulturkriget” och ”kampen om svenskheten” är här med full kraft ”tack vare” SD:
 
”Danmark har gått från ideal om integration till allt hårdare krav på anpassning. Sverige rör sig åt samma håll. Kraven för att bli svensk medborgare ska skärpas. Frågor om invandrares seder, klädsel och matvanor är på väg att förvandlas till politiska minfält också här.”
 
 
””Sverige skall inte bli som Danmark” deklarerade den svenska integrationsministern mellan 2010 och 2014, Erik Ullenhag (L) i en debattartikel 2011. Fram till flyktingkrisen 2015 var det många svenska politiker som höll fram vårt södra grannland som ett avskräckande exempel på hur muslimer stigmatiseras och främlingsfientlighet odlas.
 
Argumenten mot den danska politiken handlade då om principer som tolerans och öppenhet, men också om resultat. Borgerliga och rödgröna politiker pekade på att hårda krav på minoriteter leder till sämre integration.”
 
(…)
 
”Hela inrikespolitiken är på väg att förändras. Frågor som har varit odramatiska har förvandlats till politiska minfält. Det gäller särskilda badtider för kvinnor, kvinnors klädsel, religiös kost och frågan om att ta i hand. Till skillnad från de gamla stridsfrågorna är de svåra att kompromissa om. När det gäller skatter, bidrag och anslag går det alltid att lägga sig någonstans mittemellan. Men antingen måste man ta i hand, eller så är man fri att låta bli. Det är inget alternativ att kroka finger.
 
Det leder till en hätskare och mer polariserad debatt. Det som förr sågs som individuella livsval inom lagens råmärken ses nu som hot mot jämställdhet och andra svenska värderingar.
 
I Danmark har den här debatten förts längre och intensivare än i Sverige. Där måste den som invandrat, på förslag från högerpopulistiska Danskt Folkparti, ta i hand för att få bli medborgare. De särskilda proven i danska och samhällskunskap som länge har krävs för medborgarskap har gjorts allt svårare.
 
Nu ska Sverige också införa medborgarskapstest. Det är en del i uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Det finns en bred majoritet i riksdagen för sådana språkkrav. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är också för.”

Andelen invånare som vill ha en restriktiv (eller kanske t o m en mycket restriktiv) (flykting)invandringspolitik har exploderat under de senaste tre åren liksom andelen som anser att integrationen har misslyckats och inte fungerar

Andelen invånare i landet som vill ha och vill se färre (utomeuropeiska) flyktingar har mer än fördubblats på bara tre år sedan 2015 (från 20 till hela 41 procent) medan andelen som vill ha och vill se fler flyktingar har mer än halverats sedan dess (från 26 till ynka 12 procent).
 
Den negativa anti-flyktinginvandring-attitydomsvängningen är extremt kraftig och det har aldrig svängt så här snabbt och så här tydligt någonsin tidigare och detsamma gäller den numera mycket negativa synen på integration.
 
 
”Den negativa omsvängningen syns också i synen på hur nyanlända integreras i det svenska samhället. Andelen som anser att integrationen fungerar mycket dåligt har fördubblats på tre år, från 19 till 39 procent. I dag är det bara 7 procent som anser integrationen är välfungerande, medan de som är mycket eller ganska kritiska summerar till 76 procent.”
 
(…)
 
”Bland centerväljare är det 1 av 5 som vill att Sverige ska ta emot färre flyktingar. Motsvarande siffror för Moderaterna är nästan 4 av 5. Skillnaderna är nästan lika tydliga mellan Socialdemokraternas och Miljöpartiets sympatisörer. Bland MP-väljarna vill 19 procent ha en stramare flyktingpolitik, jämfört med 55 procent för S-väljare.
 
Polariseringen syns också mellan kommuner med olika stort flyktingmottagande. I kommunerna med högst mottagande per capita 2015–2017 anser 4 av 10 att invandring är dåligt för Sverige. I kommunerna med lägst mottagande är andelen 3 av 10.”

Svenskarna fortsätter att uppvisa de mest antirasistiska och inkluderande åsikterna i EU

De genomantirasistiska svenskarna i Europas mest genomsegregerade land Sverige fortsätter att gå sin egen antirasistiska och segregerade s k Sonderweg genom svara på ett helt annat sätt än alla andra europeiska s k folkslag:
 
 
Svenskarna fortsätter att uppvisa de allra mest positiva attityderna till invandring och invandrare och särskilt gäller det utomeuropeisk invandring och utomeuropéer (hela 76% – SIC!) i EU-kommissionens senaste Eurobarometer som handlar om invandring och integration samtidigt som svenskarna är det europeiska s k folkslag som allra mest (hela 73% – SIC!) anser att integrationen har misslyckats.
Om mer om svenskarna och deras invandrare – ett axplock svenska extremresultat (d v s där svenskarna antingen är först/bäst eller sist/värst) ur Eurobarometer-rapporten som handlar om hur invånarna i de olika medlemsstaterna relaterar till invandring och invandrare i post-flyktingkrisåret 2015-EU:
 
Hur ofta interagerar du med invandrare på arbetsplatsen?: dagligen 35% (högsta procentsiffran i EU)
 
Hur viktigt är det att invandrarna delar samma kulturella traditioner som svenskarna?: mycket viktigt 16% (lägsta procentsiffran i EU)
 
Invandrarna tar jobben från svenskarna?: håller helt med 12% (lägsta procentsiffran i EU)
Take jobs.jpg
 
Synen på invandrarnas påverkan på samhället: mycket positiv 58% (högsta procentsiffran i EU)
 
Skulle du känna dig trygg med att ha en invandrare som chef?: helt och hållet 76% (högsta procentsiffran i EU)
 
Skulle du känna dig trygg med att ha en invandrare som granne?: helt och hållet 82% (högsta procentsiffran i EU)
 
Är diskriminering ett problem för invandrarna?: ett stort problem 85% (högsta procentsiffran i EU)
Diskriminering.jpg
Är negativa mediaframställningar av invandrare ett problem för invandrarna?: ett stort problem 67% (högsta procentsiffran i EU)
Media.jpg
 
Är de begränsade interaktionerna mellan invandrare och svenskar ett problem?: ett stort problem 74% (högsta procentsiffran i EU)
 
Bör starkare verktyg införas för att stävja diskrimineringen mot invandrare?: håller helt med 56% (högsta procentsiffran i EU)
 
Regeringen gör tillräckligt mycket för att uppmuntra integrationen?: håller med 39% (lägsta procentsiffran i EU)
 
Hur viktiga är arbetsgivarna för integrationen?: mycket viktiga 75% (högsta procentsiffran i EU)
 
Hur viktiga är skolorna och utbildningsväsendet för integrationen?: mycket viktiga 81% (högsta procentsiffran i EU)
 
Invandrarna bidrar till landet med nya idéer: håller helt med 87% (högsta procentsiffran i EU)
 
Invandrarna bidrar till landet med sina kulturer: håller helt med 93% (högsta procentsiffran i EU)
Kultur.jpg
 
Det måste göras mer för att invandrare och svenskar ska interagera mer med varandra på skolor och i bostadsområden: håller helt med 73% (högsta procentsiffran i EU)

SD får fortsatt högst förtroende av väljarna vad gäller politikområdet ”invandring/integration” samtidigt som förtroendet för Åkesson minskar

Den sakfråga och det politikområde som det s k svenska folket och väljarkåren rankar allra högst just nu (d v s som den viktigaste politiska frågan) är fortfarande ”sjukvården” men den fråga som har ökat allra mest under hösten är ”invandring och integration” enligt Novus sista undersökning för året som publicerades i dagarna:
 
 
I september i år svarade 49% att ”invandring/integration” var den viktigaste frågan men idag svarar hela 61% det (och vilket visserligen är en lägre procentsiffra än den som gällde på våren 2016 när detta politikområde hamnade etta i Novus undersökning med hela 65%) och fortfarande rankas SD som det parti i landet som väljarna har högst förtroende för när det gäller sakfrågan ”invandring/integration”: 26% av väljarna ger SD det högsta förtroendet och därefter följer S med 16% och M med 11%.
 
SD får också högt förtroende av väljarna vad gäller politikområdet ”lag och ordning” (15% efter M med 23% och S med 17%), ”äldreomsorg” (9% tillsammans med M och efter S med 18%) samt ”jämställdhet” (9% tillsammans med M och efter S med 18% och V med 10%).
 
Samtidigt fortsätter förtroendet för Åkesson (d v s inte för SD utan för Åkesson som politiker) att sjunka:
 
 
Nu uppger 28% att de har stort eller mycket stort förtroende för Åkesson (jämfört med 30% 2016) – 35% av de manliga väljarna och 20% av de kvinnliga väljarna.

DN:s ledarsida fortsätter att hårdnackat driva tesen att en grupp postkoloniala forskare ligger bakom den misslyckade integrationen i landet

DN:s ledarskribent Erik Helmerson fortsätter att (liksom f ö flera av sina kollegor på DN) både peka ut och hetsa mot svenska forskare (och alla vet redan vilka de är då han i tidigare texter har namngivit dem inklusive mig själv) och driva den rätt så konspiracistiska tesen att en grupp svenska forskare som anses vara både postkoloniala, mångkulturalistiska och antivästinriktade har lyckats förstöra den svenska integrationen (och därmed i förlängningen det svenska samhället) genom sina texter och sina föreläsningar och sin forskning och sin undervisning (och kanske möjligen också genom sin handledning):
 
 
”I Sverige har postkoloniala och västkritiska tankesätt frodats på universitet och myndigheter vilket gett invandrare och deras barn incitament att markera avstånd till det nya landet.”
 
Denna tes bygger då på att minoriteterna själva (och i detta fall de svenska muslimerna) inte har något eget aktörskap utan fjärrstyrs av en grupp forskare (vilka anses inspireras och ”ledas” av Frankfurtskolan) och liknar därmed den tes som extremhögern kolporterar som säger att de utomeuropeiska flyktingarna inte heller har något eget aktörskap utan fjärrstyrs av en grupp judar (vilka anses inspireras och ”ledas” av Soros) och tankegången och tankefiguren handlar i grunden (åtminstone indirekt och möjligen omedvetet/undermedvetet i Helmersons fall) om att utomvästerländska, icke-vita och icke-kristna människor vare sig kan tänka eller handla av egen kraft då de helt enkelt är underlägsna, ”atavistiska”, ”primitiva” och antagligen också ointelligenta.