Kategori: integration
SD fortsätter att rulla tillbaka de reformer som infördes 1975-77 och som ersatte den tidigare assimilationslinjen
SD har redan och vid det här laget hunnit attackera nästan alla av de reformer som sjösattes och infördes 1975-77 när Sverige slutgiltigt övergav assimilationslinjen och övergick till vad som på den tiden allmänt och internationellt betraktades som världens mest progressiva integrationspolitik och som i efterhand har blivit känd som den mångkulturella vändningen.

Ända sedan SD bildades 1988 har denna vändning kritiserats hårt av SD och partiet har i åratal lovat att rulla tillbaka den politik som gäller idag i relation till landets invandrar- och minoritetsgrupper och sedan valet i september 2022 har SD för första gången någonsin getts chansen att slutgiltigt ”göra slag i saken” tack vare att den gamla svenska borgergligheten med M i spetsen har valt att liera sig med SD.
Tidigare har SD krävt att rätten till tolkhjälp ska avskaffas eller avgiftsbeläggas, att föreningar och församlingar knutna till invandrar- och minoritetsgrupperna ska bli av med alla offentliga bidrag och att modersmålsundervisningen ska avskaffas m.m. och nu har turen kommit till att avskaffa rösträtten i kommun- och regionvalen för invandrare som befinner sig legalt i riket och som inte är svenska medborgare, som infördes 1975-77 som en del i den mångkulturella vändningen och som på sin tid sågs som en världsunik reform.
Det stora målet för SD, som partiet alltid har varit helt öppen med, är att helt enkelt återgå till den assimilationslinje som gällde i Sverige innan 1975.
”Chefsideologen” inom SD för detta krav och detta mål var länge historikern Lars-Erik Hansen som 2001 doktorerade på avhandlingen ”Jämlikhet och valfrihet. En studie av den svenska invandrarpolitikens framväxt” vid Stockholms universitet där han mellan raderna pekar ut den polsk-judiske invandraren David Schwarz som ”hjärnan” bakom den mångkulturella vändningen. Hansen är idag lektor och docent vid OsloMet – Oslo Metropolitan University och var tidigare chef för TAM-arkivet – Tjänstemännens och akademikernas arkiv.
Det SD gör just nu är helt enkelt att omsätta Hansens idéer till politik.
Ny rapport visar att Tidöavtalet betyder slutet på den svenska integrationspolitiken
Idag har den socialdemokratiska tankesmedjan Arena publicerat en ny rapport författad av statsvetaren Lisa Pelling som handlar om hur Tidöavtalet kommer att påverka invånarna med utländsk bakgrund under den innevarande mandatperioden.

Rapportens slutsats är att Tidöavtalet de facto innebär att en epok går i graven och närmare bestämt handlar det om slutet på den integrationspolitik som infördes 1975 i och med att den gamla assimilationspolitiken fasades ut under samma år. Sedan 1975 och fram tills SD:s valseger i september 2022 har Sverige kunnat uppvisa världens mest progressiva integrationspolitik enligt ett flertal internationella rankningar men nu är den epoken över på samma sätt som att SD:s valseger också har resulterat i att Sverige numera inte längre är världens största biståndsland till det Globala Syd per capita.
Tidöavtalets förslag handlar m a o inte om att underlätta integrationen utan om att möjliggöra att så många invånare med utländsk bakgrund som möjligt lämnar landet och fr a de som har utomeuropeisk bakgrund och alternativet för de som väljer att kvarstanna i riket är assimilation, d v s Tidöavtalet innebär en återgång till den linje som gällde innan 1975.
”Tidöavtalet innebär att ansträngningar att underlätta för människor att integrera sig i Sverige ersätts med det överordnade målet om att öka ”återvandringen”. I de flesta fall kommer det inte att handla om en frivillig återvandring, utan om deportationer.
Deportationerna kommer att öka när tillfälliga uppehållstillstånd blir regel och permanenta uppehållstillstånd kan rivas upp, och när det blir svårare att få uppehållstillstånd såväl som att bli medborgare och behålla sitt medborgarskap.
Deportationspolitiken underbyggs av repressiva åtgärder i form av kraftigt ökade kontroller. Det gäller inte bara vid gränsen utan framför allt inne i samhället, där människor rör sig i vardagen och i alla kontakter med svenska myndigheter, där tjänstepersoner kommer att ha både informations- och anmälningsplikt.
Rapportens övergripande slutsats är att Tidöavtalets förslag innebär integrationens slut.”
L och Johan Pehrson försöker idag lansera den franska termen communitarianism på svenska i form av termen separatism
De svenska partierna TAN:iseras i en allt snabbare takt efter de senaste partiledarbytena och det gäller då både S, V och L.
I S’ och V:s fall handlar det som bekant om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD och tävla om desamma med SD.
Och sedan Johan Pehrson tog över efter Sabuni är TAN-vägen uppenbarligen ”den enda vägen” för L som hoppas på att både ”meritera” sig till en självklar plats inom den nya TAN-högern (d v s M, SD och KD) och att växa i opinionsundersökningarna och därmed inte åka ut från riksdagen.

Idag lanserar L och Johan Pehrson en ny term i svensk (migration- och integrations)politik och i relation till miljonprogramsområdena och invånarna med utomeuropeisk bakgrund och han hoppas därmed att få samma genomslag (och utdelning mätt i antal röster) för denna nya term som ordet språktest fick för L (som då hette FP) i 2002 års val.
Separatism har på svenska och inom den svensktalande gemenskapen (d v s bland oss svensktalande) främst inneburit när invånarna i en viss region inom en viss stat kräver självstyre och ibland t o m ett eget land (exempelvis i form av uttryck som korsikanska separatister eller baskisk separatism) men ibland också när vissa minoriteter agerar separatistiskt i vardagen av strategiska skäl såsom t ex i form av uttrycket svart separatism (i t ex USA).
L och Pehrson försöker dock idag att lansera den franska termen communitarianism i relation till de s k påskupploppen och till miljonprogramsområdena och invånarna med utomeuropeisk bakgrund och inte minst i relation till muslimer – d v s den användning av termen separatism som L och Pehrson idag lanserar på SvD:s debattsida ska betraktas som en direktöversättning av franskans communitarianism och begreppet ska fånga idén att det finns en organiserad politisk rörelse bland muslimer i miljonprogramsområdena som syftar till att någon gång i framtiden skapa ett slags stat i staten.
I Frankrike ställs f ö communitarianism i motsatsställning till idén om den universalistiska franska republiken medan L och Pehrson för svensk del verkar ställa separatism i motsatsställning till svenskheten och till de s k svenska värderingarna:
https://www.svd.se/a/k6o8AQ/johan-pehrson-l-separatisterna-isverige-maste-knackas
”Att separatismen fått fäste i Sverige beror inte på invandring, utan på att Sverige inte förmått att möta denna nya kraft. Det har berott på en bristande insikt om att vår frihet bygger på att det finns gemensamma värderingar, gemensam lagstiftning och ett gemensamt språk. Det är ett sammanhållande kitt som förhindrar framväxten av parallella samhällen.
Enklaver är nu på väg att permanentas i de utsatta områdena där gängkriminella och islamister tar över och i praktiken sätter våra lagar och demokratiska värderingar ur spel. De första och största förlorarna med denna samhällsutveckling är de som bor i utsatta områden och som bara vill leva i frihet. Många har flytt till Sverige, just för att slippa islamism, hederskultur och otrygghet. Men i dag hindrar separatister nyanlända i Sverige från att få tillgång till svenska språket, svenska värderingar och att kunna praktisera jämställdhet, personlig frihet och rätten till bildning i en sekulär stat.
Sverige befinner sig i dag där Frankrike befann sig för ett antal år sedan. President Emmanuel Macrons liberala regering har offentligt utmanat den islamistiska separatismen i Frankrike och visat en tydlig väg framåt för ett enat Frankrike där man löser integrationsproblemen och håller ihop landet. Det Macron har gjort i Frankrike, genom en ärlig och öppen debatt och konkreta förslag för att bekämpa separatismen, är helt rätt och borde också ha gjorts i Sverige för många år sedan.
Liberalerna har genom åren gått i bräschen och lyft upp obekväma sanningar till debatt. Två konkreta sådana exempel är språktest för medborgarskap och kampen mot hederskulturen. S-regeringen har tyvärr valt att blunda för problemen.
De huvudansvariga är separatisterna, men vänstern har varit deras nyttiga idioter. Två mandatperioder har passerat utan att Social-demokraterna presenterat en plan för att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Samhället har förändrats i grunden men Social-demokraterna vägrar att förändra sin bidragspolitik och gödande av separatistiska krafter med föreningsbidrag.
Att knäcka separatismen kommer att kräva en nationell mobilisering och det kommer inte vara friktionsfritt. Separatisterna vill inte släppa ifrån sig den makt de tillskansat sig.
Därför har vi identifierat fyra huvudområden som vi prioriterar inför ett maktskifte i höst: en skolgång fri från separatistisk påverkan, att bekämpa separatistiska krafter, ta tillbaka makten från separatisterna i utsatta områden och att försvara den svenska jämställdheten. Liberalerna kräver att en borgerlig regering direkt inleder ett omfattande och långsiktigt arbete med att bekämpa separatismen.
Därför föreslår vi att en borgerlig regering redan dag ett inrättar ett permanent organ i Regeringskansliet med uppdrag att leda arbetet mot separatismen. Det ska knyta till sig experter som vågat uppmärksamma de separatistiska hoten mot vår demokrati och ska bistå regeringen i kampen mot separatisterna.”
Sverige fortsätter att hamna i topp bland världens länder vad gäller behandlingen av invandrare och minoriteter
Sverige fortsätter att hamna i topp och ligga etta i de index som mäter hur olika länder på jorden tar emot invandrare och behandlar invandrare och minoriteter med avseende på integrationspolitik, antidiskrimineringspolitik o s v.

2020 års Migrant Integration Policy Index (MIPEX) skriver bl a följande om Sverige:
“Nearly all non-EU immigrants are guaranteed in law and in practice the same rights as Swedish citizens in economic, social, family and democratic life. Residents in SE are most likely to reunite together and become permanent residents, voters and citizens. More people in Sweden are informed of their rights as potential victims of discrimination and using these rights to take the 1st steps to access justice. Sweden’s integration policies help to explain Sweden’s internationally high levels of public acceptance, awareness of discrimination and rights as well as high levels of immigrant political participation, naturalisation, life satisfaction, sense of belonging and trust.”
Och Commitment to Development Index (CDI) för 2020 skriver i sin tur följande om Sverige:
“It welcomes more migrants per head of population than any other CDI country (when weighted by migrants’ origin countries’ incomes) and is second only to Turkey in the number of refugees that it hosts—24.4 per 1,000 population, compared to a CDI average of 4.4. Sweden also demonstrates stronger policy efforts to integrate migrants into its economy and society than any other CDI country.”

Nedslående data från senaste Förtroendebarometern
Nedslående (men också fascinerande) data från Medieakademins senaste Förtroendebarometer:
Det s k svenska folket har bl a allra högst förtroende för Kungahuset och Systembolaget bland landets olika samhällsinstitutioner och myndigheter och integration är det politikområde som hamnar på en rejält ”brutal” jumboplats vad gäller möjligheten att klara av och lösa integrationen inför framtiden och inte särskilt många av SD:arna uppvisar ett högt förtroende för samhället i stort.
Den ”danska modellen” blir nu alltmer en del av den ”svenska modellen”
Andelen invånare som vill ha en restriktiv (eller kanske t o m en mycket restriktiv) (flykting)invandringspolitik har exploderat under de senaste tre åren liksom andelen som anser att integrationen har misslyckats och inte fungerar
Svenskarna fortsätter att uppvisa de mest antirasistiska och inkluderande åsikterna i EU



