Kategori: museum

Att vara en del av ett argument för ett museum om Förintelsen

Lite speciellt att notera att Karlstads universitet framhåller att jag är anställd där i sitt remissvar till den statliga utredningen om ett museum om Förintelsen/betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21) som ett argument för att museet ska förläggas till Karlstad och jag är då den enda forskaren som omnämns vid namn i Karlstads universitets remissutlåtande:

”Under senare år har det forskningsarbete om högerextrema rörelser, som bedrivits av universitetslektorn i interkultur och svenska som andraspråk Tobias Hübinette, kommit att få nationell uppmärksamhet – så pass att också obehagliga reaktioner från granskade grupper förekommit.”

Museumbesök i Seoul

Besökte idag Koreas enda museum (i Seoul) för och om landets en gång både mycket aktiva och mångtaliga anarkister vilka bekämpade Japanska imperiet och organiserade antikoloniala gerillamilitärskolor och gerillaarméenheter och vilka låg bakom ett flertal bombattentat mot och mord på högt uppsatta japanska officerare och tjänstepersoner i både Korea, Japan och Kina samt även under en period (mellan 1929-31) styrde över en autonom frihetlig zon i Manchuriet som inbegrep 100 000-tals koreaner i exil och som på engelska ibland förkortas som KPAM (Korean People’s Association in Manchuria) innan några av de ledande anarkisterna tyvärr mördades av konkurrerande koreanska kommunister.
39050589_2053802178267449_640070180029857792_n
 
En av de koreanska anarkistgeneralernas son blev f ö den allra mäktigaste maffiabossen i Sydkorea medan en sonson till ytterligare en av de koreanska anarkistgeneralerna slutade som chef för den en gång så fruktade sydkoreanska underrättelsetjänsten KCIA.
39024261_2188981604715271_5887852799298895872_n
 
Idag är de koreanska anarkisterna vilka en gång i tiden publicerade flera dagstidningar symptomatiskt nog ihågkomna och hyllade som antiimperialistiska ”kommunister” i Nordkorea och som antikoloniala ”nationalister” i Sydkorea. Eftersom de var så många och satte så stora (och inte minst våldsamma) spår under kolonialtiden så kan de inte glömmas bort helt vare sig i Nord- eller Sydkorea men inte särskilt många vare sig i Nord eller i Syd vet idag var de egentligen stod politiskt – de var absolut emot imperialism och kolonialism och de var absolut pro-det koreanska folket och pro-de koreanska arbetarna och bönderna och därmed nationalister och socialister men de var också helt emot både de gamla konservativa adelsfamiljerna och klanledarna och de nya auktoritära elit- och avantgardetänkande kommunisterna.