Kategori: kvinnor

En ny rapport visar att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i landets miljonprogramsområden avstår från att screena sig för eventuell förekomst av olika cancerformer i mycket högre grad än majoritetsinvånarna

Cancerfonden har publicerat en ny rapport som visar att det föreligger mycket stora skillnader mellan invånarna i olika stadsdelar vad gäller att välja att screena sig eller ej för eventuell förekomst av olika cancerformer.

Det gäller bl a att delta i mammografi, gynekologisk cellprovtagning eller screening för tarmcancer. Det handlar om skillnader som i vissa fall uppgår till över 20% mellan exempelvis kvinnor i ålderskategorin 45-54 år som bor i Möllevången, Sofielund och Fosie (65-70%) och kvinnor i samma åldrar som bor i Limhamn och Bunkeflo (85%) i Malmö vad gäller att delta i mammografi. Samma extrema skillnader föreligger t ex även mellan Angered (70%) och Torslanda (90%) i Göteborg liksom mellan Kista (60%) och delar av Södermalm (80%) i Stockholm.

Totalt kommer var femte kallad kvinna aldrig till mammografiundersökningen trots att uppemot 70% av alla nya konstaterade bröstcancerfall i landet per år upptäcks i samband med mammografiundersökningen.

Cancerfonden menar att det nu behövs krafttag för att få fr a invånarna i miljonprogramsområdena att screena sig för eventuell förekomst av olika cancerformer för att rädda liv och minska lidandet bland desamma och Cancerfonden pekar särskilt ut kvinnor med utländsk bakgrund som endast har en grundskoleutbildning som sin högsta utbildningsnivå som den demografiska subgrupp som är mest överrepresenterad bland screening-”skolkarna”.

Ingen vet samtidigt egentligen exakt varför så många invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i landets miljonprogramsområden avstår från att screena sig för eventuell förekomst av olika cancerformer men det är troligt att det kan handla om en kombination av okunskap om olika cancerformers potentiella dödlighet och en allmän brist på tillit till det svenska majoritetssamhället.

Samma grupp som avstår från att screena sig för eventuell förekomst av olika cancerformer är f ö tyvärr mer eller mindre exakt samma grupp som till stora delar har avstått från att vaccinera sig under pandemin.

Kommer andragenerationsflickorna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund att lyckas klassklättra i framtiden?

Beteendevetaren Mårten Westberg skriver idag på DN Debatt om en samling uppsatser som 179 mellanstadieelever på Östermalm respektive i Rinkeby och Tensta i Stockholm har skrivit och lyfter fram att medan pojkarna i miljonprogramsområdena tenderar att odla orealistiska planer – s k tusen på en-drömmar – angående sin framtid (många uppger att de ska bli fotbollsproffs ”som Zlatan” samt att de ska bli ”skitrika”, ”köra Ferrari” och ha ”privatplan och helikopter” o s v) så hyser ”Orten”-flickorna enligt Westberg generellt mer realistiska framtidsdrömmar.

Westberg påminner också om att det är mycket svårare att klassklättra i dagens Sverige än under 1900-talet då relativt höga procentandelar av arbetarklassens och den lägre medelklassens barn klassklättrade i generation efter generation samtidigt som det fortfarande är lättare att klassklättra i Sverige än i övriga västvärlden och han nämner också att bara i stadsdelen Rinkeby finns det redan runt 800 s k UVAS/NEET-”grabbar” – d v s tonårspojkar och unga män som mer eller mindre fullständigt har misslyckats med skolgången redan i grundskolan/högstadiet och som vare sig arbetar, studerar eller gör praktik.

”40 procent av pojkarna i Järva hade tusen på en-drömmar, oftast fotbollsproffs. Men bara 19 procent av flickorna.”

https://www.dn.se/debatt/jarvaflickornas-drommar-om-framtiden-ger-hopp

”Att Stefan Löfven nått långt trots att han föddes fattig är väldigt bra, men han startade sin klassresa när ­murarna mellan klasserna var som lägst och rörligheten var som bäst. Som socialdemokrat smärtar det att läsa DN:s serie artiklar om intergenera­tionell rörlighet. Rapporterna från svenska forskare visar att klassresorna inte har förenklats, utan snarare blivit svårare sedan 1950-talet. Det är ett 70-årigt misslyckande i det socialdemokratiska kärnuppdraget. Bara 12 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna klarar av att göra Stefan Löfvens resa, från den lägsta inkomstnivån till den högsta. Att de nordiska länderna har världens lägsta murar är möjligen en liten tröst, men 13 procent borde vara många fler och ingenting är viktigare.

Några av hindren som begränsar rörligheten är förstås att växande skillnader i inkomst driver på boendesegregationen och uppdelningen i friskolor och kommunala skolor. De tidiga åren anses vara särskilt viktiga. Taggtråden högst upp på muren mellan klasserna består i att uppemot 70 procent av alla jobb förmedlas via personliga kontakter. Varje sådan rekrytering håller underklassens barn kvar i underklassen. Det är i längden inte bra för någon. Murarna gör genvägen via knarket attraktivare. De kriminella gängen växer.”

(…)

”Tre av fyra mellanstadieflickor i Järva drömmer om vanliga yrken som läkare, lärare eller ägare av en privat arbetsförmedling. Kvaliteten på uppsatserna får mig att tro dem. Språkbehandlingen och mogenheten får mig att känna att det här är flickor som det kommer att gå bra för.”

(…)

”Deras mammor hade kanske fem–sju barn, men i sina uppsatser skrev tio–tolvåriga flickor att de nog precis har hunnit skaffa sitt första barn om 20 år. De ser en framtid med mellan noll och tre barn (median 2,5) som de tänker sätta i bra skolor och läsa läxor med.”

Endast hälften av samtliga unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20-29 år förvärvsarbetar idag och kring 35% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor är numera arbetslösa p g a pandemin

DN:s Johanna Sundbeck skriver idag om de utrikes födda (och fr a om de utomeuropeiskt födda) kvinnornas mycket utsatta situation inom svenska arbetslivet under pandemin och siffrorna som redovisas är chockerande och både i form av Sverigekartan och tabellen:


Endast lite mer än hälften av samtliga unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20-29 år förvärvsarbetar idag överhuvudtaget p g a pandemin och kring 35% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor är numera arbetslösa – det var då denna grupp som fick allra gå först när pandemin startade (tillsammans med de unga vuxna naturligtvis) och i vissa kommuner i landet handlar det om mer än 35% såsom i värmländska Säffle med 42,9%.


”Arbetslösheten är högre bland personer som är födda utanför Sverige än bland dem som är födda här, enligt Arbetsförmedlingen. År 2011 till 2014 låg skillnaden mellan inrikes och utrikes födda på omkring 10 procentenheter – enligt de senaste siffrorna från 2020 har skillnaden ökat till 13,7 procentenheter, rapporterar SCB.


I dag yrkesarbetar 52 procent av unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20 till 29 år. Bland jämnåriga utrikes födda män är motsvarande siffra 67 procent. För inrikes födda kvinnor är motsvarande siffra i stället 73 procent och för män 79 procent, enligt Arbetsförmedlingens och MUCF:s rapport ”Unga utrikes födda kvinnors etablering i arbetslivet. En analys av hinder och möjligheter”.


I rapporten konstateras även att unga utrikes födda kvinnor har eftergymnasial utbildning i högre utsträckning än både utrikes och inrikes födda män, men att de trots det har en lägre sysselsättningsgrad än andra unga.”

SD-Kvinnor bjuder idag på ett exempel på projektion av den högre skolan genom att anklaga sina meningsmotståndare för att uttrycka sig nedsättande och genom att säga sig företräda alla Sveriges kvinnor

SD-Kvinnor bjuder idag på ett idealtypsexempel på projektion (i dess psykoanalytiska mening) ”av den högre skolan”:

SD-Kvinnors Linda Lindberg, Caroline Nordengrip och Linda Kotanen Hallbeck anklagar idag sina meningsmotståndare för att ”skicka elaka tweets” till och ”kasta fula epitet” mot kvinnliga SD:are i Dagens Arena samtidigt som SD-Kvinnor gör sig till talespersoner för alla ”Sveriges kvinnor”.

SD-Kvinnor bildades 2010 av Åkesson, SD:s dåvarande partikanslichef Daniel Assai och partiets dåvarande ekonomichef Per Björklund – d v s av tre manliga SD:are – med ett helt och hållet förfalskat protokoll som underlag som undertecknades av bl a Louise Erixon (som dessutom verkar ha förstått att protokollet var manipulerat). Trots de förfalskade handlingarna erhöll SD-Kvinnor över en miljon i partibidrag, vilket just då räddade SD:s ekonomi efter 2010 års valrörelse. SD har då ända sedan partiet bildades 1988 systematiskt förfalskat och manipulerat juridiska handlingar av allehanda slag, protokoll, stadgar, verksamhetsberättelser, matriklar o s v för att om och om igen kunna ansöka om och tillskansa sig skattemedel och bidrag.

Och vad gäller detta med att göra anspråk på att representera ”Sveriges kvinnor”: SD har stöd av 10-12% av landets kvinnor i de senaste opinionsundersökningarna att jämföra med över 25% av landets män: SD är helt enkelt Sveriges enskilt största parti bland männen medan t o m C och V har stöd av fler kvinnor än SD.

Och av SD:s 33 000 medlemmar är maximalt 7000 kvinnor – inget annat parti uppvisar en sådan extrem könsobalans i sin medlemskår.

Och slutligen vad gäller frågan om vilket svenskt partis ledare, folkvalda representanter, företrädare, aktivister, medlemmar, väljare och sympatisörer som använder ett både elakt, nedsättande och grovt språk gentemot och om kvinnor som de betraktar som sina meningsmotståndare så är den frågan redan avgjord sedan många år tillbaka.

Socialdemokraternas falska kvinnokamp

”Vi är relativt överens om vad som behöver göras, straffskärpningar, stärkta stöd och mer förebyggande arbete. Vi borde genomföra detta men istället sitter regeringsföreträdare och skickar elaka tweets, postar bilder på Instagram och häver ur sig rena lögner i media. Det är ovärdigt offentliga företrädare, förpestar samhällsdebatten och är ett hån mot kvinnor i desperat behov av hjälp. SD-kvinnor arbetar för solidaritet med alla kvinnor. Socialdemokraterna väljer istället att stå som mobbare på skolgården och kasta fula epitet mot alla som tycker annorlunda.”

Ny rapport om kvinnor i radikala politiska miljöer

En ny rapport från Nordiska ministerrådet – ”Women in violent extremism in Sweden” – som bygger på registerdata och som undersöker 200 kvinnor som var aktiva i höger- och vänsterradikala och jihadistiska miljöer mellan 2007-16 visar att kvinnor utgjorde en av sju eller 15% inom dessa tre miljöer under denna tidsperiod.

De höger- och vänsterradikala kvinnorna utgjordes till allra största delen av majoritetssvenskar medan de jihadistiska kvinnorna till allra största delen hade utländsk och antagligen fr a utomeuropeisk bakgrund. De vänsterradikala kvinnorna var vidare generellt högutbildade till skillnad från de högerradikala och jihadistiska kvinnorna vilka omvänt var lågutbildade och de förstnämnda kvinnorna led av mer psykisk ohälsa än de två sistnämnda kvinnogrupperna.

https://pub.norden.org/temanord2021-513/

“The typical woman in violent extremism is around 28 years old. Both the youngest, 15 years old, and the oldest, 63 years old, women are affiliated with violent Islamic extremism. More than 97 percent of women in violent far-right extremism are Swedish-born. Women in violent far-left extremism are also predominantly born in Sweden (89 percent), and there are no great differences between women and men in far-left extremism in this regard. Both far-right and far-left extremists are dominated by individuals born in Sweden with two Swedish-born parents. More than 55 percent of women in violent Islamic extremism are foreign-born, compared to almost 75 percent of the men in violent Islamic extremism.

Across the three milieus, violent far-left extremist women perform best at school with consistently higher grades. The average score of women in violent far-left extremism is identical to that of their sisters, and women in violent far-left extremism perform on average substantially better than violent far-left men. Violent Islamic extremist women in contrast perform on average similarly to violent far-left men, and they perform better than their biological sisters. This is not the case for violent far-right women, whose sisters outperform them. Women in violent far-right extremism have the lowest levels of education, with 44 percent of the women having only primary education. Comparing violent far-right women to their non-extremist biological sisters reveals that the former have significantly lower educational attainment than their sisters.”

Under 50% av de unga kvinnorna från Afrika och Asien förvärvsarbetar överhuvudtaget och 20% av alla invånare från Afrika och Asien erhåller ekonomiskt bistånd

MUCF:s nya rapport om utrikes födda kvinnors situation i arbetslivet ”bjuder” tyvärr på rejält brutal statistik och med all sannolikhet är detta de facto de mest extrema klyftorna som just nu existerar i något västland när de vita majoritetsinvånarna jämförs med de icke-vita minoritetsinvånarna:

Trots att unga utrikes födda kvinnor uppvisar en mycket högre utbildningsnivå än både unga utrikes födda män och unga inrikes födda män är de unga utrikes födda kvinnorna från fr a Afrika och Asien allra minst aktiva på den svenska arbetsmarknaden.


Dessutom är könsgapet allra störst bland invånarna födda i Asien och Afrika. Det skiljer exempelvis hela 20% mellan andelen förvärvsarbetande utrikes födda män från Asien jämfört med andelen förvärvsarbetande utrikes födda kvinnor från Asien.


Endast 45-46% av kvinnorna från Asien och Afrika förvärvsarbetar överhuvudtaget att jämföra med över 80% av de kvinnliga majoritetsinvånarna och mycket höga andelar av samtliga invånare som är födda i Asien och Afrika är dessutom beroende av ekonomiskt bistånd och andra former av ekonomiska transfereringar (d v s av bidrag av olika slag):


20% av invånarna som är födda i Afrika och Asien erhåller idag ekonomiskt bistånd att jämföra med 1-2% av majoritetsinvånarna. Risken att ”gå på socialbidrag”, d v s att vara beroende av ekonomiskt bistånd, är m a o osannolika 1000% för invånarna med bakgrund i Afrika och Asien jämfört med majoritetsinvånarna.

För första gången i svensk skolhistoria har flickorna nu gått om pojkarna vad gäller skolresultat

För första gången någonsin i svensk utbildnings- och skolhistoria har flickorna nu gått om pojkarna i samtliga ämnen mätt i betyg och skolresultat enligt en undersökning som Tidningen Läraren står bakom: Sedan det nuvarande betygssystemet infördes 2012/13 har skillnaderna mellan de båda könen eskalerat och det gäller även det skolämne där pojkarna tidigare presterade bättre än flickorna – d v s idrott och hälsa.


I genomsnitt har landets flickor numera hela 12% högre genomsnittspoäng än pojkarna. Förutom att ha högre genomsnittspoäng i samtliga ämnen uppvisar fickorna även många fler toppbetyg och dubbelt så många A i genomsnitt som pojkarna. Skillnaden mellan könen fortsätter sedan även i gymnasieskolan liksom än mer bör tilläggas på högskolan. Till exempel gick hela 80,8% av flickorna ut gymnasiet med grundläggande högskolebehörighet 2019 att jämföra med endast 66,4% bland pojkarna. Idag dominerar de unga kvinnorna kraftigt på landets högskolor och det är också de som lyckas slutföra sina högskolestudier allra mest jämfört med de unga männen.


Hela 1/3 per årskull misslyckas idag med sina grundskole- och/eller gymnasiestudier vilket innebär att kring 33% per kohort numera saknar en genomgången, avslutad och godkänd gymnasieutbildning/examen varav de allra flesta är unga män och tyvärr innebär detta med att sakna en gymnasieutbildning/examen en mycket hög risk för att hamna i arbetslöshet och bidragsberoende.


Under 1800-talet och större delen av 1900-talet presterade pojkarna bättre än flickorna i de allra flesta ämnen och pojkarna presterade även bättre på gymnasiet och på högskolan men sedan 1900-talets slut och fr a under 2000-talet har pojkarna fått allt sämre betyg och uppvisat allt lägre skolresultat.


Det är pojkarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund som presterar allra sämst liksom pojkar vars båda föräldrar uppvisar en låg utbildning generellt. Idag talar ca 30% av alla barn och ungdomar och unga vuxna ett annat språk än svenska som förstaspråk och det finns skäl att misstänka att det fr a är denna grupp som det går sämst för i det svenska skolsystemet.

Reflektioner kring SD:s nya tv-kanal Riksstudios

SD:s nya och påkostade tv-satsning Riksstudios som lanserades för en vecka sedan har redan i vissa fall uppemot 40 000 tittare vad gäller vissa inslag och efter att ha försökt att titta på varje enskilt inslag sedan start (så jag är då m a o åtminstone en tittarsiffra bakom varje inslag som syns här i bild) så verkar det som att SD:s val av att låta kvinnor fronta Riksstudios (medan SD:s ”IT-killar” som upprätthåller SD:s dominans i sociala medier inte syns alls) också handlar om att försöka nå ut till den demografiska väljargrupp som SD har svårt att nå ut till – d v s till kvinnorna mot bakgrund av vilka ämnen som tas upp.

Det faktum att SD:s tv-kanal Riksstudios domineras helt av kvinnor ger f ö också en fascinerande inblick i SD-kvinnornas värld för utomstående (d v s för oss som inte är några SD-kvinnor):

Visserligen har det genom partiets 32-åriga historia ibland hänt att kvinnor någon gång har frontat i något SD-sammanhang och partiets kvinnoförbund SD Kvinnor som samlar åtminstone 4000 medlemmar har vid det här laget funnits i tio år nu men tidigare har det i varje fall mig veterligen aldrig hänt att en grupp SD-kvinnor har frontat partiet helt såsom nu sker med Riksstudios.

De majoritetssvenska kvinnorna är mest framgångsrika vad gäller att ta en högskoleexamen medan de manliga s k ”andrageneration:arna” misslyckas mest vad gäller högre studier


Ungefär en tredjedel av alla svenska studenter klarar inte studierna och hoppar av och tar aldrig ut en examen och de majoritetssvenska kvinnorna är mest framgångsrika vad gäller att ta en examen medan de manliga s k ”andrageneration:arna” misslyckas mest vad gäller högre studier:

SCB har idag publicerat färska siffror rörande samtliga i huvudsak unga vuxna som avslutade en yrkeshögskoleutbildning och tog en (yrkes)examen år 2019:


Sammanlagt handlade det om 14 500 personer vilket innebar att 71% av de inskrivna studenterna klarade studierna och sina program och just lyckades med att klara av och ta en examen. Bland de fem största utbildningsområdena uppvisar klustret ekonomi, administration och försäljning den högsta examensgraden med 78% medan data/IT uppvisar den lägsta examensgraden med 60%.


Uppemot en tredjedel av alla svenska högskolestudenter under ett visst läsår hoppar av studierna och avslutar dem inte och tar därmed inte ut en examen, vilket i sin tur är en proportion som sägs vara högre i Sverige än i andra länder och vilket antagligen beror på att den högre utbildningen är gratis just i Sverige till skillnad från situationen i de allra flesta andra länder på jorden.


Tyvärr är de unga minoritetsmännen, varav de allra flesta är s k ”andrageneration:are”, den grupp som misslyckas med sina högskolestudier allra mest medan den grupp som lyckas allra bäst är de unga majoritetskvinnorna:


Hela 79% av alla kvinnor med svensk bakgrund tog ut en yrkeshögskoleutbildningsexamen år 2019 att jämföra med endast 55% bland männen med utländsk bakgrund, d v s de manliga s k ”andrageneration:arna”. Kvinnorna med utländsk bakgrund, d v s de kvinnliga s k ”andrageneration:arna”, och männen med svensk bakgrund hamnade på i stort sett samma nivå – 68% respektive 69%.

De icke-vita väljarna avgjorde det amerikanska presidentvalet och kan också komma att avgöra 2022 års svenska riksdagsval

DN:s Martin Gelin konstaterar idag att de icke-vita underklass- och lägre arbetarklass-kvinnorna i de s k ”ghettona” avgjorde det amerikanska presidentvalet till Bidens fördel och detta är nog även det framtida antirasistiska receptet och taktiken även i Sverige och i Europa i stort – d v s kanske kommer vänstern inte lyckas att vinna tillbaka den vita arbetarklassen som fram tills nyligen röstade massivt socialistiskt men som numera fullständigt överbefolkar de högerpopulistiska och högerradikala partiernas väljarkårer.

Så i stället för att fortsätta att sörja över att vänstern till allra största delen har förlorat de vita arbetarna i Sverige och i Europa och desperat försöka få dem att återigen rösta vänster så handlar det om att försöka få de icke-vita invånarna, som i mycket hög grad utgör underklassen och den lägre arbetarklassen i Sverige och i de allra flesta europeiska länder, att överhuvudtaget gå och rösta för när de väl röstar så röstar de överväldigande vänster (OBS: tyvärr röstar invånarna med utomeuropeisk bakgrund i ”Orten”/miljonprogramsområdena än så länge i mycket liten utsträckning jämfört med majoritetsinvånarna men om de hade röstat så hade de med all sannolikhet rejält decimerat SD:s riksdagsrepresentation och samtidigt rejält ökat på vänstersidans riksdagsmandat).

2022 år svenska riksdagsval kan m a o mycket väl komma att avgöras av de icke-vita ”Orten”-underklass/lägre arbetarklassväljarna precis som 2020 års amerikanska presidentval avgjordes av de icke-vita ”ghetto”-väljarna.

”Joe Biden vann presidentvalet med hjälp av ett historiskt starkt stöd från låginkomsttagare i serviceyrken. Det var inte rostbältets vita män som avgjorde, utan svarta och latinamerikanska kvinnor i storstädernas utkanter.”

https://www.dn.se/varlden/svarta-och-latinamerikanska-arbetarkvinnor-vann-valet-at-biden

”Efter Donald Trumps valseger vallfärdade världens nyhetsmedier och politiska analytiker till små fabriksstäder på landsbygden i rostbältet i norra USA. Alla ville förstå sig på Trumps anhängare. Sedan dess har den amerikanska politiska debatten dominerats av diskussioner om rostbältets vita arbetarmän, ofta under förevändningen att denna väljargrupp länge är bortglömd och förbisedd. Trumps seger fick under många år den amerikanska kulturen att vända strålkastarna mot den vita landsbygden.”

(…)

”Även inför årets val riktades mycket fokus på rostbältets vita män, men det var inte där valet avgjordes. Kärntrupperna bakom Bidens valseger var inte vita arbetarmän, utan äldre svarta och latinamerikanska kvinnor, som länge varit de mest osynliga väljargrupperna i USA.

Bidens seger kan enklast förklaras av att han kraftigt ökade stödet bland låginkomsttagare över hela USA, men den mest betydelsefulla ökningen kom just bland svarta och latinamerikanska arbetarkvinnor i storstäder som Atlanta, Milwaukee, Philadelphia och Detroit. Hans valseger tar kål på den seglivade myten om att amerikanska låginkomsttagare främst är vita män i blåställ. Det är en föråldrad bild. De stora fabriksstäderna i norra USA kollapsade redan på 1970-talet. Det är därför regionen har kallats just rostbältet. I dagens USA är de flesta låginkomsttagare inte vita män, utan svarta och latinamerikanska kvinnor med serviceyrken. De städar hotell, säljer snabbmat, kör Uber och levererar Amazon-paket.

Om det finns ett tydligt väljarmönster i presidentvalet så är det att Biden ökade bland just dessa arbetarkvinnor, medan Trump ökade bland välbärgade män. Den enda väljargrupp där Trumps stöd växte markant var bland hushåll med inkomster över 100.000 dollar. Biden ökade däremot Demokraternas väljarstöd just bland hushåll med lägre inkomster.”

(…)

”Det enda av USA:s 50 storstadsområden där Trump vann var i Suffolk County, den mest välbärgade delen av Long Island utanför New York, hemvist för de exklusiva strandorterna The Hamptons. Bilden av Trump som en politiker med unik attraktionskraft hos arbetarväljare stämmer alltså inte.

Biden lyckades kraftigt utöka valdeltagandet bland svarta och latinamerikanska arbetarkvinnor i exempelvis Phoenix och Atlanta, i Arizona och Georgia, två av valets avgörande delstater. Där gjordes det viktigaste arbetet inte av Biden själv, utan av aktivister som Stacey Abrams, Nse Ufot och Latosha Brown, som åstadkom den historiska mobiliseringen av svarta kvinnor i Georgia. I Arizona och Nevada, två andra avgörande delstater, hade latinamerikanska kvinnoorganisationer lika stort inflytande.

Att det var kvinnor och etniska minoriteter som avgjorde valet för Biden har betydelse för hans ideologiska mandat. Det är symboliskt viktigt för Biden att hans seger inte kom genom att försöka blidka konservativa arbetarmän. Biden tog i stället avstånd från främlingsfientliga utspel och försökte aldrig vinna tillbaka Trumps väljare genom att flörta med högerpopulism.”