Kategori: politiker

Ska SD snart få sin första ”borgmästare” och ska Hörby snart bli Sveriges motsvarighet till franska Saint-Gilles-du-Gard och till tyska Coburg?

Blir Stefan Borg i Hörby snart SD:s första ”borgmästare” – d v s SD:s första kommunalråd och kommunstyrelseordförande (d v s någonsin) och därmed SD:s första s k ”kommunens starke man” (OBS – jag vet att det är ett både patriarkalt och borgerligt uttryck) efter att SD erhöll 35,3% av rösterna i kommunvalet och blev kommunens enskilt största parti (SD blev f ö det enskilt största partiet i ett 10-tal av landets kommuner)?
42174050_10155916559140847_5950623913833660416_n.jpg
Hörby skulle i så fall bli något av Sveriges motsvarighet till franska Saint-Gilles-du-Gard där Fronten erövrade sin första borgmästarpost 1989 (i form av markis Charles de Chambrun som då var sonson till författaren med samma namn) eller för den delen till tyska Coburg som var den första staden i Weimar-Tyskland där NSDAP blev det enskilt största partiet 1929 (med 43,1%) och erhöll sin första borgmästarpost i form av den smått legendariske Franz Schwede (f ö med benäget bistånd av vår konungs morfar Obergruppenführer Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha) som deltog i att viga vår konungs båda föräldrar på det celebra (nazi)bröllopet i Coburg 1932.
163151558-612x612.jpgimage.png

Antalet folkvalda SD-ledamöter 1991-2014

Antalet folkvalda SD-ledamöter 1991-2014 (OBS: ett stort antal av nedanstående ledamöter/mandat, mellan 25-30%, gick sedermera över till mer extrema partier eller hoppade av politiken och gick i många fall ur SD eller blev uteslutna ur SD men detta är då alla de ledamöter som ursprungligen har valts in på SD-valsedlar i samtliga svenska val sedan 1991):
 
SD-mandat i kommunfullmäktigeförsamlingarna:
1991: 2
1994: 5
1998: 8
2002: 49
2006: 281
2010: 612
2014: 1325
2018: ca 2500?
 
SD-mandat i kyrkomötesförsamlingen:
2001: 2
2005: 4
2009: 7
2013: 15
2017: 24
2021: ca 30?
 
SD-mandat i landstingsfullmäktigeförsamlingarna:
2006: 16
2010: 68
2014: 161
2018: ca 250?
 
SD-mandat i riksdagen:
2010: 20
2014: 49
2018: ca 90?
 
SD-mandat i EU-parlamentet
2014: 2
2019: ca 3-4?

Om politiker som är adoptivföräldrar

Att (Nya?) Moderaternas huvudslogan under denna valkampanj är ”Nu tar vi tag i Sverige!” har väl inte undgått någon och intressant nog (tycker i varje fall jag som både är intresserad av adopterade, av asiater och av minoriteter i allmänhet) så har Kristersson använt sig av en av sina tre adopterade döttrar från (Folkrepubliken) Kina (som mellan ca 1995-2010 adopterade bort närmare 150 000 barn till västvärlden och varav 1000-tals hamnade i Sverige och tre av dessa adopterade då Kristersson) på en av Moderaternas valaffischer och vilket i varje fall får mig att associera till den nyligen bortgångne amerikanska (och republikanska) politikern John McCain som använde sig av sin adopterade dotter från Bangladesh i en valkampanj (i presidentvalet 2008 när McCain förlorade mot Obama).
v35-36_M_1185x1750_TK4.jpg
 
Att åtskilliga av västvärldens (topp)politiker både har varit och är adoptivföräldrar har väl inte undgått någon och så har varit fallet ända sedan den s k ”68-vågen” då adoptionerna till Väst från de gamla kolonierna började inledas på allvar och en del av de svenska och västerländska politiker som har varit eller är adoptivföräldrar har då genom åren och på olika sätt gjort politik av detta (utöver Kristersson så gäller det även Björklund som i flera tal har refererat till sina två adopterade söner från Sydkorea) medan andra tvärtom har försökt att inte göra det (d v s de har i det närmaste underkommunicerat att de är adoptivföräldrar till ett eller flera adoptivbarn från de före detta kolonierna).
120606_john_bridget_mccain_ap_328_605.jpg

Riksdagskandidater med utländsk bakgrund är underrrepresenterade i samtliga riksdagspartier även i 2018 års riksdagsval men för första gången är andelen riksdagskandidater med utomeuropeisk bakgrund i majoritet

Sveriges Radio och SCB har undersökt andelen riksdagskandidater med utländsk bakgrund i 2018 års riksdagsval.
 
 
Idag har nästan 25% av totalbefolkningen utländsk bakgrund utifrån att antingen själva vara utrikes födda eller att vara inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (om även de inrikes födda med en utrikes född och en inrikes född förälder räknas in så handlar det om en tredjedel av befolkningen).
 
I årets riksdagsval har 14,6% av alla totalt 6005 riksdagskandidater utländsk bakgrund jämfört med 13% i 2014 års riksdagsval och vilket då är en underrepresentation men skillnaderna är mycket stora mellan de olika partierna (OBS: i undersökningen ingår endast de nuvarande riksdagspartierna).
 
SAP 20,2%
MP 17,8%
V 17,1%
M 15,7%
L 12,9%
KD 11,2%
SD 10,9%
C 10,1%
 
Årets riksdagsval är samtidigt historiskt då det för första gången finns fler riksdagskandidater som har bakgrund utanför Europa än i Europa och vilket avspeglar den demografiska utvecklingen och situationen som gäller idag: Av samtliga invånare med utländsk bakgrund har en majoritet haft utomeuropeisk bakgrund åtminstone sedan 7-8 år tillbaka. Detta gäller samtliga partier utom SD – 60% av SD:s riksdagskandidater har bakgrund i övriga Norden och Europa jämfört med 40% utanför Europa.

Europeiseringen av svensk politik fortsätter när ”mainstreampartierna” nu anpassar sig till SD i allt snabbare takt

Under många år var SD det enda större politiska partiet som krävde att invandringens kostnader ska redovisas (såsom M kräver fr o m igår) liksom att SD var ensamt om att driva kravet på språk- och svenskhetstest för medborgarskap, kravet på möjligheten att återkalla medborgarskap och kravet på tillfälliga uppehållstillstånd som norm men nu när både M och S vrider upp ”vi måste sätta press på och ställa krav på våra utomeuropéer”-volymen i allt snabbare takt för att ta tillbaka alla sina förlorade (SD-)väljare inför valet i september i år så har en europeisering ägt rum även inom svensk politik.
 
Aron Etzler (V) varnar idag på DN Debatt inför Vänsterpartiets kongress i Karlstad i helgen för den allt snabbare anpassningen till SD:s verklighetsbild och kravlista från ”mainstreampartiernas” sida vilka tidigare valde att bekämpa SD genom att inte anamma högerpopulismens och radikalhögerns krav såsom de stora ”mainstreampartierna” redan har gjort i nästan alla andra länder i Europa inklusive i våra nordiska grannländer.
 
Liksom att vi länge var ett av de sista länderna i Europa att inte ha ett högerpopulistiskt parti i parlamentet så har vi fram tills nu varit det sista europeiska landet vars ”mainstreampartier” ännu inte hade anammat en högerpopulistisk retorik.
 
Det återstår nu att se om M och S kommer att lyckas att ta tillbaka sina gamla väljare som har gått över till SD men risken är stor att de inte kommer att göra det då den dominerande tendensen i Europa har varit att så fort ”mainstreampartierna” kopierar och tar över högerpopulismens och radikalhögerns krav så straffas de av väljarna och i slutänden är det högerpopulismen och radikalhögern (d v s det ideologiska ”originalpartiet”) som vinner på en sådan anpassning.
 
 
”Den troliga fortsättningen är att SD höjer ribban med några väl genomtänkta utspel kring kriminalitet och invandring, som sedan Moderaterna och Socialdemokraterna ska neutralisera genom anpassning. Fortsätter Sverige i den riktningen är det troligt att valrörelsen 2018 inte alls blir ”unik” och att väljarna blir mer än ”i någon mån auktoritära”. Sverige kan bli ett land där klyftan växer snabbast bland OECD-länderna, men nu mellan infödda och invandrade. Om det är SD som ställer upp alternativen, så får partiet genomslag för sin agenda oavsett hur de andra partierna vrider och vänder på sig.
 
Den yttersta konsekvensen av att låta SD:s verklighetsbild styra valrörelsen är att grunden till samhällets problem hamnar i skuggan. Hur man än vänder och vrider på det är det inte flyktingarnas fel att Sverige i början av 1990-talet lade ned ambitionerna för bostadsbyggande, eller att pensionssystemet från 1994 gör livet fattigare för äldre idag. Hur förblindad man än är av GAL-TAN-skalan är det svårt att lasta nyanlända för att klyftorna har ökat sedan 1982. ”

Om landets folkvalda politiker med utomeuropeisk bakgrund

Det totala antalet folkvalda politiker i samtliga genom fria och allmänna val politiskt tillsatta församlingar (OBS: exkluderande kyrkovalet) som hade någon form av utomvästerländsk bakgrund (d v s i Afrika, Asien och Latinamerika) mellan 2006-10 och mellan 2010-14 (d v s under två mandatperioder och i samtliga kommuner och landsting samt i riksdagen och oavsett vilket parti de representerade):
 
födda i Afrika: 103
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Afrika: 16 (OBS: de allra flesta var blandade och oftast hade de en far född i Afrika och en mor född i Sverige)
 
födda i Asien (inklusive i Mellanöstern/Västasien): 372
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Asien (inklusive i Mellanöstern/Västasien): 71 (OBS: många var blandade och oftast hade de en far född i Asien inklusive i Mellanöstern/Västasien och en mor född i Sverige)
 
födda i Latinamerika: 88
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Latinamerika: 14 (OBS: de flesta var blandade och oftast hade de en far född i Latinamerika och en mor född i Sverige)
 
Ovanstående folkvalda politiker med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund utmärkte sig genom att uppvisa den allra högsta utbildningsnivån (hela 57% av dem hade en högskoleutbildning och vilket indikerar att det är svårt för utomeuropéerna att bli politiker utan att ha en högskoleutbildning) och en relativt låg medelålder (66% var mellan 18-49 år gamla) och en hög andel var kvinnor (över 42%) jämfört med de majoritetssvenska folkvalda politikerna mellan 2006-10 respektive mellan 2010-14.
 
Slutligen var de folkvalda politikerna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund kraftigt underrepresenterade överhuvudtaget liksom som s k toppkandidater och som oppositionsledare, kommunstyrelseledamöter, landstingsråd o s v (d v s på de högre maktpositionerna i politiken) och som grupp uppvisade de också en hög genomströmning, d v s en hög andel satt bara under en mandatperiod och ställde bara upp en enda gång (och vilket indikerar att det är svårt för utomeuropéerna att upprätthålla en politisk karriär över en längre tid).
 
Inför 2018 års (tre) val så är andelen utomeuropéer som har rösträtt (tyvärr kommer högst sannolikt en mycket hög andel av dem att inte rösta överhuvudtaget) större än någonsin tidigare sedan (den parlamentariska) demokratin infördes i Sverige för 100 år sedan men det mesta tyder på att ovanstående tendenser kommer att kvarstå, d v s en kraftig underrepresentation ”rakt av” samt en generellt låg rankning på kandidatlistorna/valsedlarna och efter de tre valen en sannolikt låg representation på (en högre) maktnivå.

Sonja Fredgardh, en av de (center)politiker som stod bakom Sveriges första jämställdhetslag 1979, hade en högerradikal bakgrund

Hur många svenska efterkrigsriksdagsledamöter som någon gång har varit medlemmar i en högerradikal organisation (och borträknat NyD:s och SD:s riksdagsledamöter) är det nog ingen som vet men själv har jag hittat åtminstone ett 40-tal riksdagsledamöter efter 1945 som har en sådan bakgrund och igår råkade jag ”stöta på” ytterligare en riksdagsledamot med denna ”profil”, nämligen centerpartisten, journalisten vid Skånska Dagbladet och feministen Sonja Fredgardh som var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland under krigsåren och pikant nog skrev en (hyllande) artikel om den nazityska kvinnoorganisationen Deutsche Frauenschaft i föreningens tidskrift Sverige-Tyskland för att sedan på 1960- och 70-talen leda Centerkvinnorna och 1979 så var Fredgardh en av de politiker och riksdagsledamöter som tillsammans med landets dåvarande jämställdhetsminister (och tillika invandrarminister) Karin Andersson drev igenom Sveriges första jämställdhetslag.

Sonja Fredgardh 29140.jpg