Kategori: politiker

Feministiskt initiativ är det första och hittills enda partiet som har tagit upp frågan om rasism mot asiater i samband med pandemin

Feministiskt initiativs Farida Al-Abani, Teysir Subhi och Jaime Gomez skriver om rasismen mot asiater under pandemin i Feministiskt perspektiv. Feministiskt initiativ är därmed det första och hittills enda partiet som har tagit upp frågan om rasism mot asiater i samband med pandemin:

https://feministisktperspektiv.se/2021/04/12/dags-att-ta-tag-i-rasismen-mot-personer-med-asiatiskt-ursprung/

”Flera massmedier rapporterar om att rasismen mot personer med syd- och östasiatiskt ursprung ökat markant det senaste året. Inte minst blev detta tydligt i mitten på mars när en 21-årig man i USA mördade åtta personer, varav sex av dem hade asiatiskt ursprung, och för bara några dagar sedan blev en 65-årig kvinna misshandlad mitt på gatan på Manhattan.

Detta har lett till att invånare som liksom under #BlackLivesMatter-demonstrationerna nu går ut på gatorna och protesterar mot den strukturella rasismen som människor av syd- och östasiatiskt ursprung drabbas av dagligen. Allt fler vittnar om fruktansvärda upplevelser av påhopp, hat och hot samt fysisk misshandel, framförallt i västländer där ett nedsättande språkbruk från politiker och media använts.

Det är till exempel inte svårt att se sambanden mellan den förre detta presidenten Donald Trumps uttalanden om coronaviruset som ”det kinesiska viruset” och den lavinartade ökningen av det fysiska och dödliga våldet mot den syd- och östasiatiska befolkningen i landet.

Tyvärr är Sverige inget undantag. Organisationer som Human rights watch rapporterar om att medpassagerare i Stockholm krävt att asiater ska gå av tunnelbanan, att personer med asiatisk härkomst blivit trakasserade, fått rasistiska glåpord kastade efter sig och butik- och restaurangägare upplever en kraftigt minskad försäljning sedan utbrottet av pandemin.

Medvetenheten om rasismen mot syd- och östasiater har varit väldigt låg då ”harmlösa” skämt, stereotyper och nidbilder länge varit allmänt accepterade, vilket gör att de som utsätts inte tas på allvar när de vittnar om övergrepp som är vanligt förekommande och härstammar från fördomar, sexism och exotifiering.

Tobias Hübinette, känd forskare om rasism och vithet i Sverige påtalar att ”coronapandemin haft en stor påverkan på rasismen mot asiater i Sverige, vilket märks allra tydligast genom de samtal som nu förs kring problemet”. Sverige är fortfarande ett av få länder i världen som inte använder sig av jämlikhetsdata på ett mer systematiskt och genomgripande sätt, trots stark kritik från både FN och EU, då forskning visat att data och siffror rörande alla diskrimineringsgrunder underlättar och effektiviserar arbetet mot diskriminering för alla marginaliserade grupper.

Feministiskt initiativs politik ifrågasätter den norm om ”svenskhet” som baseras på ett vitt, västerländskt, kristet arv. Den antirasistiska politik som Feministiskt initiativ bedriver utmanar den etablerade och diskriminerande struktur som upprätthåller etniskt baserade privilegier i samhället.

Vi anser även att det är viktigt att utveckla en medvetenhet om sambanden mellan globala maktförhållanden och den rasism som i allra högsta grad förekommer i Sverige. Feministiskt initiativ ställer sig bakom och bredvid alla icke-vita människor som kämpar mot rasism i alla delar av världen.

Vi uppmanar Sveriges riksdag att, i enlighet med FN:s rekommendationer, besluta om förbud av nazistisk organisering för att motarbeta de antidemokratiska krafter som uttrycker hat, missaktning och förakt mot etniska folkgrupper, ingjuter fruktan hos andra och ställer grupper mot varandra. Feministiskt initiativ vill också att Sverige standardiserar jämlikhetsdata som verktyg för att under trygga former ta fram relevant statistik i arbetet mot rasism och förtryckande samhällsstrukturer.

Det finns ingen anledning till varför Sverige ska undslippa ansvaret att tillvarata den adekvata forskning som understödjer både behovet och det positiva utfallet, samt ignorera de röster som höjs än en gång. Tiden är nu inne för den politiska viljan att leva upp till de förväntningar både vår egen befolkning men även andra länder har på oss. Sverige bör alltid fortsätta sträva efter att vara en stark demokrati som står för rättvisa, jämställdhet och jämlikhet för alla.

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson, Feministiskt initiativ

Farida Al-Abani, partiledare, Feministiskt initiativ

Teysir Subhi, civilpolitisk talesperson och partiledare, Feministiskt initiativ”

Vilka svenska politiker har anammat Trumps retorik om ”the Chinese virus” mot bakgrund av att asiater i Sverige just nu trakasseras och attackeras och vilka svenska politiker har lyft frågan om rasism mot asiater under pandemin?

Idag intervjuades jag återigen av Sveriges Radio angående ämnet rasism mot asiater och konkret om att även svenska asiater trakasseras och attackeras i det offentliga rummet under pandemin och jag fick då frågan dels om några svenska politiker står för en liknande retorik som Trump gjorde och dels om några svenska politiker ännu har uttalat sig i frågan.


Innan Trump avgick använde han som bekant gång på gång uttrycket ”the China virus” i sina tal och som den ”lustigkurre” han är så myntade han även uttrycket ”kung flu”, som han också masspred.


Trumps utrikesminister Mike Pompeo föredrog i stället beteckningen ”the Wuhan virus” och idag vet vi vad Trump-administrationens retorik har lett till – en hatbrottsvåg utan dess like har då sedan Trump avgick i januari i år drabbat USA:s asiater och hittills även resulterat i ett flertal dödsfall (se https://www.nytimes.com/interactive/2021/04/03/us/anti-asian-attacks.html?fbclid=IwAR1KTodzqQ83rn4vewMCmJxgWkwIDrSvxY8UEUgD4F25ljnDqVEALf-JgyI).


I Sverige är Ebba Busch troligen den partiledare som tydligast har anammat denna typ av retorik genom att använda sig av Pompeos term på svenska och tala om ”Wuhanviruset”.


I övrigt är det ”naturligtvis” SD som som parti har försökt att massprida denna typ av uttryck under pandemin och bland de SD:are som upprepade gånger har sagt och skrivit ”det kinesiska viruset” så sticker SD:s chefsideolog och Oikos Mattias Karlsson ut.


Karlsson har ända sedan pandemin började talat om ”det kinesiska viruset” och på sistone – och sedan i höstas åtminstone att döma av hans Facebook- och Instagram-konton – så har Karlsson t o m myntat ett eget uttryck på svenska – ”Kina-pesten” – som han numera regelbundet använder sig av samtidigt som att han är väl medveten om att asiater just nu trakasseras och attackeras i USA liksom i Sverige och i andra västländer.


Vad gäller svenska politiker som har tagit upp frågan om rasism mot asiater så har mig veterligen ingen ännu gjort detta till skillnad från ett relativt stort antal både asiatiska och icke-asiatiska politiker i andra västländer och inte minst i USA och det har även FN:s generalsekreterare António Guterres gjort i ett officiellt FN-uttalande.
Det finns då mycket få svenska politiker med bakgrund i Sydostasien+Östasien/Stillahavsasien i relation till hur stor den svenska asiatiska minoriteten trots allt är idag numerärt-proportionellt sätt.


I den svenska riksdagen har det visserligen alltid funnits åtminstone en ledamot med denna bakgrund ända sedan 2000-talets mitt men det har alltid handlat om just en enda ledamot åt gången. Den enda personen med bakgrund i Sydostasien+Östasien/Stillahavsasien som just nu är riksdagsledamot är f ö en av SD:s riksdagsledamöter.


Så frågan är väl om någon svensk politiker överhuvudtaget kommer att uttala sig om frågan om rasism mot asiater under pandemin? Åtminstone min s k kvalificerade gissning säger tyvärr att det nog inte kommer att ske.

Idag fyller adoptivpappan Jan Björklund år som 2017 lovade sina adoptivbarn att göra allt vad han kunde för att hålla SD borta från makten: Björklund höll sitt löfte men frågan är om adoptivpappan Ulf Kristersson skulle ha gjort det?

Idag fyller adoptivpappan Jan Björklund 58 år som numera är svensk ambassadör i Rom och 2017-18 går det så här i efterhand att hävda att det faktum att han är adoptivförälder faktiskt avgjorde det dåvarande svenska politiska läget.


Under 2017, ett år innan 2018 års val, deklarerade nämligen Björklund under Järvaveckan när han då var partiledare för L att han hade lovat sina två adopterade söner från Sydkorea att aldrig på något sätt bidra till att släppa fram SD till makten.
Björklund höll sedan sitt löfte till sina två barn ”in i kaklet” för att använda en annan adoptivpappas favorituttryck genom att ingå den så kallade januariöverenskommelsen 2019 som slutligen gjorde det möjligt för Löfven att bilda sin andra rödgröna regering med stöd av just L liksom av C och även av V.


Adoptivpappan Ulf Kristersson har dock visserligen inte lovat sina tre adopterade döttrar från Kina att aldrig på något sätt bidra till att släppa fram SD till makten men han har som bekant tidigare lovat andra att inte göra det (läs: överlevande svenska judar m fl) och hade han gjort det såsom Björklund gjorde så undrar en ju idag i sitt stilla (adopterade) sinne om Kristersson ens hade hållit sitt löfte till sina barn?


OBS: Jag ifrågasätter så klart inte på något sätt Kristerssons kärlek till sina adoptivbarn men jag frågar mig som adopterad om han hade hållit ett sådant löfte som Björklund både avgav och höll till sina adoptivbarn.


Även Kristersson har f ö likt Björklund visat omvärlden och det s k svenska folket att han är adoptivförälder och låtit sina adopterade barn figurera i olika offentliga politiska sammanhang såsom bl a i form av en valfilm som M släppte under 2018 års valkampanj där Kristerssons tre döttrar förekommer liksom i form av en valaffisch som M använde sig av under samma valkampanj där Kristersson syns tillsammans med en av sina döttrar.

Svenska Dagbladet använder idag termen ”utländsk bakgrund” men menar egentligen utomeuropeisk bakgrund eller icke-vit

SvD:s Göran Eriksson skriver idag om att nu är över hälften av alla svenska partiledare kvinnor men passar samtidigt på att uttrycka sig lika färgblint som de allra flesta andra svensktalande gör genom att felaktigt påstå att Nyamko Sabuni var Sveriges första partiledare med ”utländsk bakgrund” för det Eriksson menar är så klart ”med utomeuropeisk bakgrund” eller ”med utomvästerländsk bakgrund” och helt enkelt och kort och gott icke-vit (partiledare med utländsk bakgrund har då Sverige haft under många år – både Ebba Busch och Jan Björklund har t ex utrikes födda föräldrar):

https://www.svd.se/nooshi-dadgostar-gar-direkt-igenom-glastaket/av/goran-eriksson

Om talet om s k svenskfientlighet och s k omvänd rasism

Denna vecka har diskursen och talet om s k svenskfientlighet och s k omvänd rasism sannerligen flyttat fram positionerna i den svenska offentligheten när nu t o m en s k gammelmedia/mainstreammedia-tidning lyfter frågan om Bilan Osman verkligen och nyligen gav uttryck för det efter att ett mycket stort antal fr a högerröster just har hävdat det ända sedan Bilan skrev/postade sitt Facebook-inlägg.
 
 
Och den 28 maj tog då även SD-riksdagsledamoten Adam Marttinen än en gång upp frågan om s k svenskfientlighet och s k omvänd rasism i riksdagen och krävde såsom SD har gjort ända sedan 1990-talet att regeringen ska införa aktiva åtgärder för att bekämpa s k svenskfientlighet och s k omvänd rasism och även straffa de som begår hatbrott med s k svenskfientliga och s k omvänt rasistiska motiv extra hårt.
 
Historien om hur diskursen och talet om s k svenskfientlighet och s k omvänd rasism infördes och uppstod (sannolikt från USA) i Sverige samt etablerades och spreds (sannolikt av och via extremhögern) för att nu ha nått och slagit igenom bland det s k etablissemanget och i den s k mainstream-offentligheten har mig veterligen ännu ej skrivits men det står utom allt tvivel att denna än så länge oskrivna historia och den spridning och det genomslag som diskursen och talet om s k svenskfientlighet och s k omvänd rasism nu har fått är ett av SD:s och den svenska extremhögerns allra mest framgångsrika kampanjer, propagandasegrar och diskursiva framgångar hittills i modern tid.
 
Och snart kommer nog tyvärr även diskursen och talet om det s k folkutbytet antagligen också att röna samma beklagansvärda öde – d v s att slutgiltigt slå igenom bland det s k etablissemanget och i den s k mainstream-offentligheten.

Liberala ungdomsförbundets (LUF) ordförande Romina Pourmokhtari är både inkapabel och inkompetent vad gäller att hantera fakta och att formulera kritik

Visst är det att faktum att de (parti)politiska ungdomsförbunden håller på att smälta bort och visst är det så att de flesta av landets (parti)politiska ungdomsförbunden numera leds av ordföranden med någon slags utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (och både på höger- och vänsterkanten dessutom) men oavsett om det går illa (i alla fall just nu, för så klart kan trenden vända och barn och unga kan återigen någon gång i framtiden komma att bli politiskt aktiva/medvetna) för dem och trots att det nya supermångfalds-Sverige nu verkligen syns och hörs i de (parti)politiska ungdomsförbunden (vilket inte minst jag tycker är positivt) så är det ändå inte okej att fara med osanning, komma med felaktiga faktauppgifter samt använda invektiv och okvädningsord.

ROMINA Twitter apr 2020.jpg

Liberala ungdomsförbundets (LUF) ordförande Romina Pourmokhtari anklagar nu mig för att vara en ”vänsterextrem” ”AFA-forskare” som sägs vara emot s k intimrelationer över de s k rasgränserna och som inte sägs ha deltagit i att grunda Expo.

 

Visst är väl min kvinnosyn säkerligen inte den bästa (det anses jag då ha be/visat många gånger om av flertalet antirasister och feminister) och visst ifrågasätter jag väl ibland att kvinnor inte ska bestämma över sin egen livmoder och reproduktiva förmåga (OBS: det är då den elaka tolkningen av kritiken mot surrogat- och reproduktionsindustrin) och visst är det väl kanske fel att ibland alliera sig med kristna och konservativa för att kritisera surrogat-, adoptions- och reproduktionsindustrin (vilket jag då gör titt som tätt och utan att vare sig/mig rynka pannan, rodna, sänka blicken eller blinka, som det heter, d v s helt och hållet utan ånger/ångest) MEN att ett riksdagspartis ungdomsförbund leds av en så inkompetent och inkapabel (OBS: jag menar så klart inte att hon är det för att hon har utomeuropeisk bakgrund och kvinna möjligen också kommer från den s k ”Orten” utan för att hon helt enkelt inte är påläst och inte behärskar hur kritik och argument bör formuleras) ordförande som Pourmokhtari är inget annat än både en stor skandal och ett mycket oroväckande tecken i tiden (OBS: det ”normala” i Sverige är då att topparna i ungdomsförbunden är/blir morgondagens toppolitiker och politiska ledare – undantag finns så klart men nästan alltid är/blir det då så) och dessutom handlar det om Liberalerna och dess ungdomsförbund vilket gör det hela än värre (i alla fall enligt mig som både är vänster och högutbildad), d v s det parti som åtminstone under 1900-talet (över)befolkades av den bildade vänsterliberala borgerligheten och den progressiva, akademiska medelklassen.

 

 

De utrikes födda fortsätter att vara underrepresenterade bland politikerna och bland de som innehar ett förtroendeuppdrag

Nu har siffrorna rörande de närmare 61 000 personerna i landet som innehar ett politiskt förtroendeuppdrag i kommunerna, landstingen/regionerna och riksdagen sedan 2018 års (tre) val publicerats och som vanligt visar de att äldre, inrikes födda män med hög utbildning och höga inkomster är kraftigt överrepresenterade och helt enkelt dominerar den svenska politiken medan kvinnor, yngre, lågutbildade, låginkomsttagare och utrikes födda är underrepresenterade och särskilt gäller det just de utrikes födda invånarna:
XXX.jpg
 
andel utrikes födda i totalbefolkningen: 21%
 
andel utrikes födda bland de förtroendevalda i kommunerna: 10%
andel utrikes födda bland ledamöterna i kommunstyrelserna: 7%
andel utrikes födda bland de hel- och deltidsarvoderade förtroendevalda i kommunerna: 6%
andel utrikes födda bland ordförandena i kommunernas nämnder och styrelser: 4%
 
Vad gäller partier så uppvisar MP den högsta andelen utrikes födda (14%) bland sina förtroendevalda politiker i kommunerna och därefter S och V (12% vardera), KD (11%) samt SD (9%).
 
De flesta utrikes födda som innehar ett förtroendeuppdrag är födda i övriga Norden eller i Europa medan de som är födda utanför Europa är underrepresenterade.

Mitt under krisen händer också politiska mirakler

Mitt under krisen händer också (politiska) under och mirakler i två postkoloniala statsbildningar i Asiens östliga periferi respektive i Europas västliga periferi:
94005314_10157381411510847_5545163406065008640_o.jpg
 
 
I Sydkorea har president Moons vänsterallians vunnit en jordskredsseger i parlamentsvalet som heter duga, och som dessutom uppvisade ett rekordhögt valdeltagande sedan den parlamentariska demokratin infördes i landet efter Kalla krigets slut i början på 90-talet medan den gamla, konservativa eliten som tidigare samlade de pro-japanska (kolonial)kollaboratörerna och de pro-amerikanska (junta)militaristerna och (extrem)nationalisterna med säte i Gyeongsang-provinsen åsamkades ett svidande nederlag medan socialistiska Rättvisepartiet gjorde sitt bästa val någonsin med 9,67%.
 
 
 
 
I Irland har de två ärkefienderna Fianna Fáil (d v s Éamon de Valeras ”anti-Treaty”-IRA:s parti) och Fine Gael (d v s Michael Collins pro-Treaty”-IRA:s parti) nu gått samman för att tillsammans rädda den irländska republiken under pandemin. De båda parterna stod mot varandra under det Irländska inbördeskriget för 100 år sedan och har sedan dess delvis letts av barn och barnbarn till de legendariska IRA-ledare som stred mot både Brittiska imperiet och mot varandra på 1910- och 20-talen. Samtidigt är nordirländska Provisional IRA:s parti Sinn Féin, som blev republikens enskilt största parti i Dáil Éireann-valet i februari i år med 24,5%, inte en del av denna för irländarna på alla sätt och vis historiska pandemi-storkoalition.
 
 
Samtidigt går världens jättar sannerligen på knäna och avslöjar sig som de kolosser på lerfötter som de är:
 
 
Kina redovisar nu för första gången någonsin sedan Deng Xiaoping öppnade landet för världen efter Maos seger i Kinesiska inbördeskriget 1949 och Kulturrevolutionen 1966-76 nationalekonomiska minussiffror efter att under decennier ha åtnjutit samma typ av i vissa fall tvåsiffriga tillväxttal som England upplevde när landet var ”världens verkstad” under Brittiska imperiets guldålder och som Sverige upplevde när landet var ”världens verkstad” under den socialistiska välfärdsstatens guldålder (numera är då Kina som bekant ”världens verkstad”).
 
 
I Indien hetsar hindunationalisterna nu öppet mot landets redan marginaliserade muslimer och risken är nu stor att pogromliknande kravaller och massakrer snart äger rum mot Indiens minoriteter samtidigt som landet står still medan Brasiliens Bolsonaro har skapat en slags global (och inte minst bisarr) ”vi-bryr-oss-inte-i-viruset-för-vi-är-världens-machoalfahanar”-pandemipakt tillsammans med Nicaraguas Ortega, Vitrysslands Lukasjenko, Turkmenistans Berdimuhamedow och Nordkoreas Kim (d v s med denna pandemi dör definitivt 1900-talets höger/vänster-skala) och USA:s Trump kräver ”absolut” och ”total” makt.

Nu har väl i stort sett samtliga av västvärldens politiska rörelser fått vad de har önskat

Nu har väl i stort sett samtliga av västvärldens större politiska rörelser, ideologier, ledare och partier fått vad de har önskat i åratal och på en och samma gång dessutom även om det antagligen är temporärt:
 
Högern, de konservativa och högerpopulisterna har nu äntligen fått sina stängda och bevakade gränser, sin militarisering och sekuritisering och sina undantagstillstånd och dessutom på den mest maxade nivå som de parlamentariska demokratierna i Väst överhuvudtaget kan härbärgera, miljörörelsen har fått sin massiva och kraftiga inbromsning och minskning av växthusgasutsläpp och en fullkomligt blixtsnabb omställning till ett åtminstone just nu mer hållbart ekonomiskt och ekologiskt samhälle och vänstern har fått se den gamle Keynes teorier blomma ut som aldrig förr när det offentliga och ”det starka samhället” återtar position efter position från en fallerande och döende nyliberalism och t o m i de mest kapitalistiska staterna på jorden medan djurrättsaktivisterna har fått flera asiatiska länder att börja anpassa sig till västerländsk standard och de enda som väl bara ser mörkt på det som händer just nu skulle i så fall vara antirasisterna och feministerna nu när minoritetsinvånarna drabbas och dör i långt högre grad än majoritetsinvånarna av både viruset, hatbrotten, arbetslösheten och fattigdomen medan de auktoritära ”alfahanemännen” nu flyttar fram positionerna i politiken och antalet fall av våld i nära relationer skjuter i höjden.

Andelen av landets folkvalda politiker som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund fortsätter att överlag vara mindre än vad den borde vara

SCB har idag publicerat nya uppdaterade siffror rörande landets folkvalda politiker efter 2018 års val och vad gäller andelen som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund håller de tidigare trenderna tyvärr i sig:
NY.jpg
 
Andelen folkvalda politiker som inte har majoritetssvensk bakgrund har visserligen ökat över tid men är på intet sätt representativ mot bakgrund av ökningen av andelen som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund i väljarkåren i stort.
 
Bland de folkvalda politikerna som är utrikes födda och som har utländsk bakgrund dominerar de som har bakgrund i övriga Norden, i Europa och i västvärlden i stort: Bland exempelvis riksdags- och landstings/regionpolitikerna som är utrikes födda kommer 55% från ett europeiskt land och bland kommunpolitikerna handlar det om 62%. Framför allt är det vanligt att utrikes födda folkvalda kvinnor är födda i ett annat nordiskt land.
 
Vad gäller andelen folkvalda politiker som är födda i Afrika är andelen framför allt låg bland kvinnorna och när det gäller andelen som är födda i Asien är andelen låg generellt i förhållande till hur stor denna grupp är i väljarkåren i stort.