Category: politiker

Riksdagskandidater med utländsk bakgrund är underrrepresenterade i samtliga riksdagspartier även i 2018 års riksdagsval men för första gången är andelen riksdagskandidater med utomeuropeisk bakgrund i majoritet

Sveriges Radio och SCB har undersökt andelen riksdagskandidater med utländsk bakgrund i 2018 års riksdagsval.
 
 
Idag har nästan 25% av totalbefolkningen utländsk bakgrund utifrån att antingen själva vara utrikes födda eller att vara inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (om även de inrikes födda med en utrikes född och en inrikes född förälder räknas in så handlar det om en tredjedel av befolkningen).
 
I årets riksdagsval har 14,6% av alla totalt 6005 riksdagskandidater utländsk bakgrund jämfört med 13% i 2014 års riksdagsval och vilket då är en underrepresentation men skillnaderna är mycket stora mellan de olika partierna (OBS: i undersökningen ingår endast de nuvarande riksdagspartierna).
 
SAP 20,2%
MP 17,8%
V 17,1%
M 15,7%
L 12,9%
KD 11,2%
SD 10,9%
C 10,1%
 
Årets riksdagsval är samtidigt historiskt då det för första gången finns fler riksdagskandidater som har bakgrund utanför Europa än i Europa och vilket avspeglar den demografiska utvecklingen och situationen som gäller idag: Av samtliga invånare med utländsk bakgrund har en majoritet haft utomeuropeisk bakgrund åtminstone sedan 7-8 år tillbaka. Detta gäller samtliga partier utom SD – 60% av SD:s riksdagskandidater har bakgrund i övriga Norden och Europa jämfört med 40% utanför Europa.

Europeiseringen av svensk politik fortsätter när ”mainstreampartierna” nu anpassar sig till SD i allt snabbare takt

Under många år var SD det enda större politiska partiet som krävde att invandringens kostnader ska redovisas (såsom M kräver fr o m igår) liksom att SD var ensamt om att driva kravet på språk- och svenskhetstest för medborgarskap, kravet på möjligheten att återkalla medborgarskap och kravet på tillfälliga uppehållstillstånd som norm men nu när både M och S vrider upp ”vi måste sätta press på och ställa krav på våra utomeuropéer”-volymen i allt snabbare takt för att ta tillbaka alla sina förlorade (SD-)väljare inför valet i september i år så har en europeisering ägt rum även inom svensk politik.
 
Aron Etzler (V) varnar idag på DN Debatt inför Vänsterpartiets kongress i Karlstad i helgen för den allt snabbare anpassningen till SD:s verklighetsbild och kravlista från ”mainstreampartiernas” sida vilka tidigare valde att bekämpa SD genom att inte anamma högerpopulismens och radikalhögerns krav såsom de stora ”mainstreampartierna” redan har gjort i nästan alla andra länder i Europa inklusive i våra nordiska grannländer.
 
Liksom att vi länge var ett av de sista länderna i Europa att inte ha ett högerpopulistiskt parti i parlamentet så har vi fram tills nu varit det sista europeiska landet vars ”mainstreampartier” ännu inte hade anammat en högerpopulistisk retorik.
 
Det återstår nu att se om M och S kommer att lyckas att ta tillbaka sina gamla väljare som har gått över till SD men risken är stor att de inte kommer att göra det då den dominerande tendensen i Europa har varit att så fort ”mainstreampartierna” kopierar och tar över högerpopulismens och radikalhögerns krav så straffas de av väljarna och i slutänden är det högerpopulismen och radikalhögern (d v s det ideologiska ”originalpartiet”) som vinner på en sådan anpassning.
 
 
”Den troliga fortsättningen är att SD höjer ribban med några väl genomtänkta utspel kring kriminalitet och invandring, som sedan Moderaterna och Socialdemokraterna ska neutralisera genom anpassning. Fortsätter Sverige i den riktningen är det troligt att valrörelsen 2018 inte alls blir ”unik” och att väljarna blir mer än ”i någon mån auktoritära”. Sverige kan bli ett land där klyftan växer snabbast bland OECD-länderna, men nu mellan infödda och invandrade. Om det är SD som ställer upp alternativen, så får partiet genomslag för sin agenda oavsett hur de andra partierna vrider och vänder på sig.
 
Den yttersta konsekvensen av att låta SD:s verklighetsbild styra valrörelsen är att grunden till samhällets problem hamnar i skuggan. Hur man än vänder och vrider på det är det inte flyktingarnas fel att Sverige i början av 1990-talet lade ned ambitionerna för bostadsbyggande, eller att pensionssystemet från 1994 gör livet fattigare för äldre idag. Hur förblindad man än är av GAL-TAN-skalan är det svårt att lasta nyanlända för att klyftorna har ökat sedan 1982. ”

Om landets folkvalda politiker med utomeuropeisk bakgrund

Det totala antalet folkvalda politiker i samtliga genom fria och allmänna val politiskt tillsatta församlingar (OBS: exkluderande kyrkovalet) som hade någon form av utomvästerländsk bakgrund (d v s i Afrika, Asien och Latinamerika) mellan 2006-10 och mellan 2010-14 (d v s under två mandatperioder och i samtliga kommuner och landsting samt i riksdagen och oavsett vilket parti de representerade):
 
födda i Afrika: 103
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Afrika: 16 (OBS: de allra flesta var blandade och oftast hade de en far född i Afrika och en mor född i Sverige)
 
födda i Asien (inklusive i Mellanöstern/Västasien): 372
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Asien (inklusive i Mellanöstern/Västasien): 71 (OBS: många var blandade och oftast hade de en far född i Asien inklusive i Mellanöstern/Västasien och en mor född i Sverige)
 
födda i Latinamerika: 88
födda i Sverige med en eller två föräldrar födda i Latinamerika: 14 (OBS: de flesta var blandade och oftast hade de en far född i Latinamerika och en mor född i Sverige)
 
Ovanstående folkvalda politiker med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund utmärkte sig genom att uppvisa den allra högsta utbildningsnivån (hela 57% av dem hade en högskoleutbildning och vilket indikerar att det är svårt för utomeuropéerna att bli politiker utan att ha en högskoleutbildning) och en relativt låg medelålder (66% var mellan 18-49 år gamla) och en hög andel var kvinnor (över 42%) jämfört med de majoritetssvenska folkvalda politikerna mellan 2006-10 respektive mellan 2010-14.
 
Slutligen var de folkvalda politikerna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund kraftigt underrepresenterade överhuvudtaget liksom som s k toppkandidater och som oppositionsledare, kommunstyrelseledamöter, landstingsråd o s v (d v s på de högre maktpositionerna i politiken) och som grupp uppvisade de också en hög genomströmning, d v s en hög andel satt bara under en mandatperiod och ställde bara upp en enda gång (och vilket indikerar att det är svårt för utomeuropéerna att upprätthålla en politisk karriär över en längre tid).
 
Inför 2018 års (tre) val så är andelen utomeuropéer som har rösträtt (tyvärr kommer högst sannolikt en mycket hög andel av dem att inte rösta överhuvudtaget) större än någonsin tidigare sedan (den parlamentariska) demokratin infördes i Sverige för 100 år sedan men det mesta tyder på att ovanstående tendenser kommer att kvarstå, d v s en kraftig underrepresentation ”rakt av” samt en generellt låg rankning på kandidatlistorna/valsedlarna och efter de tre valen en sannolikt låg representation på (en högre) maktnivå.

Sonja Fredgardh, en av de (center)politiker som stod bakom Sveriges första jämställdhetslag 1979, hade en högerradikal bakgrund

Hur många svenska efterkrigsriksdagsledamöter som någon gång har varit medlemmar i en högerradikal organisation (och borträknat NyD:s och SD:s riksdagsledamöter) är det nog ingen som vet men själv har jag hittat åtminstone ett 40-tal riksdagsledamöter efter 1945 som har en sådan bakgrund och igår råkade jag ”stöta på” ytterligare en riksdagsledamot med denna ”profil”, nämligen centerpartisten, journalisten vid Skånska Dagbladet och feministen Sonja Fredgardh som var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland under krigsåren och pikant nog skrev en (hyllande) artikel om den nazityska kvinnoorganisationen Deutsche Frauenschaft i föreningens tidskrift Sverige-Tyskland för att sedan på 1960- och 70-talen leda Centerkvinnorna och 1979 så var Fredgardh en av de politiker och riksdagsledamöter som tillsammans med landets dåvarande jämställdhetsminister (och tillika invandrarminister) Karin Andersson drev igenom Sveriges första jämställdhetslag.

Sonja Fredgardh 29140.jpg

Minoritetspolitiker har fortsatt svårt att ta sig fram inom kommunpolitiken

Samtidigt som flera undersökningar och studier har visat att det politiska intresset och det politiska engagemanget är större bland landets invånare med utländsk bakgrund och särskilt bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund (t ex uppger höga procentandelar av landets ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund i olika enkäter att deras invandrade föräldrar från Afrika, Asien och Latinamerika diskuterar politik i hemmet och även tillsammans med dem i mycket högre utsträckning än vad majoritetssvenskar rapporterar att de gör) så är det svårare för politiker med utländsk bakgrund (och både för invandrade, ”andrageneration:are”, adopterade och blandade) att både hamna på valbar plats och uppnå positioner som räknas och särskilt gäller det de politiker som har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika medan politiker med bakgrund i övriga Norden, Europa och Nordamerika klarar sig relativt bra jämfört med majoritetssvenska politiker (det ”vimlar” t ex av SD-politiker med utländsk bakgrund och varav flertalet har bakgrund i övriga Norden och Europa):
 
 
”Att invandrare är sämre representerade än svenskar på högre poster ser inte ut att kunna förklaras med skillnader i utbildning, ålder, kön eller inkomst men enligt forskarna blir det något lättare för dem som har bott i mer än 20 år i Sverige att komma längre upp i de politiska hierarkierna. Fler utrikes födda väljs in för vänsterblocket än för högerblocket, men forskarna har inte hittat några skillnader i karriärmöjligheter. Andra generationen, de som är födda i Sverige med en eller två utländska föräldrar, har lyckats bättre att nå positioner som ordförande i någon nämnd eller i kommunstyrelsen, men ligger fortfarande under jämfört med politiker med två svenskfödda föräldrar. Invandrade från Mellanöstern, Afrika, Latinamerika och Asien har svårare att göra politisk karriär än dem från Norden, EU och Nordamerika, konstaterar forskarna.”
 
antal folkvalda kommunfullmäktigeledamöter i samtliga svenska kommuner 1991-2010:
 
födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar: 71 012
födda i övriga Norden: 1957
födda i EU: 911
födda i Europa utanför EU: 525
födda i Nordamerika: 96
födda i Oceanien: 6
födda i Afrika: 134
födda i Sydamerika: 243
födda i Asien: 519

Andelen folkvalda politiker som är utrikes födda fortsätter att vara låg

SCB har idag publicerat en ny rapport som bl a handlar om de utrikes föddas andel och representation bland de folkvalda politikerna i landet.
 
andel utrikes födda bland de valda ledamöterna (samt andel röstberättigade utrikesfödda) efter 2014 års val i :
riksdagen 8,3% (12%)
landstingen 8,3% (17%)
kommunerna 7,7/% (17%)
Namnlöst.jpg
 
De allra flesta av de valda ledamöterna är födda i ett nordiskt land eller i ett europeiskt land medan de som är födda utanför Europa är kraftigt underrepresenterade.
 
Vidare konstaterar SCB att de utrikes födda är underrepresenterade bland förstanamnen på kandidatlistorna samt på valbar plats överhuvudtaget och de är även underrepresenterade bland de som väljs in genom personröster liksom bland de som åternomineras och återväljs och på ordförandeposter och i kommunstyrelsen. De utrikes födda är omvänt överrepresenterade bland de nyrekryterade politikerna.
 
Svenska politiker som är utrikes födda är med andra ord utöver att vara underrepresenterade i sig (och de allra flesta har då nordisk och europeisk bakgrund) sällan placerade som förstanamn eller på valbar plats på kandidatlistorna, sällan invalda på personröster, sällan åternominerade och återvalda och oftast nyrekryterade (d v s de är m a o tyvärr oftast inte så erfarna utan de utrikes födda politikerna ”kommer och går” s a s – det tyder i varje fall SCB:s siffror på) och de innehar sällan de tyngre posterna och maktpositionerna vare sig inom riks-, landstings- eller kommunpolitiken.

Gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda ”översatt” till ras

Gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda ”översatt” till ras:
 
Ämne 1: Välfärd och arbete
Alltför många av utomeuropéerna jobbar inte ”som vi som redan finns här” (som det sades igår) och är därför beroende av bidrag och offentliga transfereringar av olika slag och eftersom så många av dem inte förvärvsarbetar och därmed inte bidrar till skatteintäkterna så ska de hädanefter inte få ta del av en lika stor del av den skattefinansierade välfärden som de förvärvsarbetande och skattebetalande majoritetssvenskarna. Dessutom ska ”vi” inte ”ta in” fler utomeuropéer i framtiden om de inte kan ”sättas i arbete” med lägre löner och erbjudas s k enkla jobb.
 
Ämne 2: Klimat och miljö
Majoritetssvenskarna tillhör planetens mest extrema miljöförstörare och klimatmarödorer då de allra flesta av dem arbetar, då många av dem tjänar mycket bra och är rejält förmögna med globala mått mätt och då flertalet av dem bor mycket stort och dessutom äger mycket och konsumerar mycket i en internationell jämförelse.
 
Ämne 3: Trygghet och säkerhet
”Andragenerationsgrabbarna” med utomeuropeisk bakgrund ”pangar”, ”knivar” och ”tar kål” på varandra och sextrakasserar och våldtar därtill en masse och därför behövs 1000-tals fler poliser i miljonprogramsområdena.
 
Ämne 4: Vård
Majoritetssvenskarna blir bara äldre och äldre för varje år som går och det råder både arbets- och kompetensförsörjningsbrist och resurs- och platsbrist inom vård- och omsorgssektorn för att möta den mycket snabbt åldra(n)de majoritetssvenska befolkningen.