En kort reflektion kring och rekapitulation av den svenska konservativa studentrörelsens historia
En kort reflektion kring och rekapitulation av den svenska konservativa studentrörelsens historia:
SD:s plan på att starta en slags konservativ tankesmedja och en konservativ rörelse bland landets högskolestudenter som bär arbetsnamnet Hereditas och som ingår i partiets upptrappade s k metapolitiska s k kulturkrig som syftar till att utmana det SD kallar den s k vänsterliberala hegemonin är också en påminnelse om att hela den s k ”nationalkonservativa” rörelsen ursprungligen just var en studentrörelse som uppstod för lite mer än ett sekel sedan i form av den s k unghögern.
Unghögern växte gradvis fram bland dåtidens studenter i fr a Uppsala, Göteborg, Stockholm och Lund på 1890- och 1900-talen och kallades ibland också för lundakonservatismen och det är just denna studentbaserade konservativa rörelse, som ibland också kunde tala om sig själv som en slags nationaldemokratisk rörelse, som dagens SD ser sig som idéhistorisk och ideologisk arvtagare till. Unghögern organiserade sig till en början i studentföreningar och herrklubbar såsom Föreningen Heimdal och Ungsvenska klubben och dess kanske viktigaste periodiska organ var tidskriften Det nya Sverige medan dess mest varaktiga utväxt kom att bli Sveriges nationella förbund (SNF) som bildades 1915 och som verkade som ett självständigt politiskt parti fr o m 1934 och framåt.
SNF:s studentklubbar hittades på 1920- och 30-talen vid samtliga dåtida högskolor under en period när enskilda SNF-medlemmar även kunde dominera andra studentföreningar såsom Heimdal i Uppsala och andra studentrörelser såsom Sveriges kristliga studentrörelse och SNF:s s k nationella studentklubbar kan under dessa båda decennier sägas ha utgjort både dåtidens konservativa studentrörelse och dåtidens möjligen största (sett till numerären) och mest inflytelserika studentrörelse åtminstone fram tills krigsutbrottet. Även om SNF började tyna bort redan under krigsåren och än mer under efterkrigstiden så lyckades både SNF och Nysvenska rörelsen att upprätthålla egna studentklubbar i bl a Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg en bit in på 1950-talet.
Det dröjde sedan fram tills 1960- och 70-talen innan en ny konservativ studentrörelse såg dagens ljus som en reaktion på den nya vänsterns framväxt vid högskolorna, som i sin tur i hög grad var en studentbaserad rörelse, och som formaliserades 1967 som organisationen Demokratisk allians (DA) och även om inte samtliga DA-medlemmar var studenter så var högskolestudenterna en dominerande medlemskategori inom DA.
Efter DA:s splittring och upplösning 1976 skulle det återigen dröja ett antal år innan en konservativ studentmiljö växte fram igen i form av Konservativa sällskapet som bildades i Uppsala 1992 och som mellan 1997-99 gav ut tidskriften Contextus (Fredrik Hage m fl), i form av SD-anknutna Studentförbundet Virtus som också verkade från Uppsala mellan 1993-98 och som gav ut tidskriften Virtus (Johan Rinderheim m fl) samt i form av Samtidsmagasinet Salt som utkom mellan 1999-2002 (Jonas De Geer m fl).
Frågan är nu om SD kommer att lyckas att ”sparka igång” en ny konservativ studentrörelse inför 2020-talet och det ska också påminnas om att Mattias Karlsson, som kommer att leda arbetet med Hereditas, tidigare har försökt att skapa en sådan rörelse i form av den på sin tid mycket uppmärksammade Nationaldemokratiska studentföreningen som han var med och bildade och drev mellan 1998-2003 tillsammans med Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Björn Söder och ett 20-tal andra medlemmar och som bl a lyckades få Söder invald i Teknologkårens vid Lunds tekniska högskola fullmäktige samt återuppväcka 30 november-firandet i Lund.
Ännu en konservativ studentförening som inte på långt när uppmärksammades lika mycket som Nationaldemokratiska studentföreningen i Lund var f ö Konservativa studentförbundet eller Högerstudenterna som verkade vid Stockholms universitet mellan 2003-07 (Oscar Lagberg m fl) och som otroligt nog lyckades erhålla över 11% i 2004 års kårval och därmed vinna fem mandat i Stockholms universitets kårfullmäktige på ett synnerligen reaktionärt program som inte minst riktade sig mot genusforskare innan dess popularitet avtog och föreningen tynade bort. Slutligen finns Konservativa förbundet, som bildades 2011 och som har lokalavdelningar vid ett flertal högskolor.
Tobias Hübinette 
En kommentar