Kategori: högern

Idag har regeringen tillsatt en utredning som ska undersöka förekomsten av s k ”cancelkultur” inom högskolevärlden

Många av oss som verkar inom den svenska högskole- och forskarvärlden blev nog rätt förvånade för att inte säga chockade när den då nytillträdde utbildningsministern Mats Persson i november ifjol förklarade krig mot den s k ”identitetspolitiken” och den s k ”cancelkulturen” som ministern och många andra på högerkanten menar genomsyrar den högre utbildningen och akademin.

I debatten har fr a feministiska och antirasistiska studenter som uppfattas vara vänsterradikala explicit pekats ut som de som är skyldiga till den s k ”identitetspolitiken” och den s k ”cancelkulturen” liksom genusvetare och forskare som studerar ras, rasism och olika minoriteter vilka anses ha hetsat studenterna ifråga till att omfamna och anamma den s k ”identitetspolitiken” och den s k ”cancelkulturen” och det är alldeles uppenbart att det är de grupperna som Persson också syftade på när han gjorde sitt både märkliga och beryktade utspel mot den s k ”identitetspolitiken” och den s k ”cancelkulturen” i november förra året.

Själv trodde jag att det mest bara var ännu ett hysteriskt högerutspel riktat mot ännu ett hjärnspöke och ytterligare en s k halmgubbe i det pågående kulturkriget, om än kanske lite mer högljutt än vanligt och inte minst rejält anmärkningsvärt då det kom från en minister, men idag har Persson uppenbarligen gjort ”slag i saken” och gett i uppdrag åt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att utreda förekomsten av s k ”identitetspolitik” och s k ”cancelkultur” inom den svenska högskole- och forskarvärlden för att bekämpa densamma och därigenom värna om den akademiska friheten.

Det är nu bara att hoppas på att UKÄ också kommer att utreda hur lärare och forskare som mig själv under många år har utsatts för hot och hat och olika typer av kampanjer för att få oss – och jag syftar inte minst på genusvetare och forskare som studerar ras, rasism och olika minoriteter – att tystna och just bli ”cancellerade” men det är nog samtidigt tyvärr rätt så troligt att så inte kommer att ske.

Igår skrev SD historia – aldrig tidigare har en representant för den svenska s k nationella rörelsen företrätt en svensk regering men igår hände det för första gången någonsin

Igår kallade Kristerssons nya regering till presskonferens på Rosenbad i Stockholm och för första gången i SD:s historia sedan partiet bildades 1988 deltog partiet på en pressträff i Regeringskansliet.

Konkret handlade det om att migrationsminister Maria Malmer Stenergard offentliggjorde nya myndighetsdirektiv till Migrationsverket som går ut på att dra in alla uppehålls- respektive arbetstillstånd och ”studentvisum” för de flyktingar, arbetskraftsinvandrare och gäststudenter som anses ha ljugit eller uppgivit falska uppgifter. 

Under pressträffen deltog SD officiellt i form av partiets vice ordförande och gruppledare i riksdagen Henrik Vinge som flankerade Malmer Stenergard som om SD är ett av regeringspartierna och på regeringens hemsida uppges dessutom SD:s presschef Oskar Cavalli-Björkman som en av kontaktpersonerna, vilket inte heller har hänt tidigare.

Allt detta beror då på Tidöavtalet och på det inre kabinett som har upprättats efter regeringsskiftet, som överser att den nya regeringen efterföljer avtalet och där SD (i form av sin s k äntringsstyrka) har flest företrädare på det s k samordningskansliet (som består av företrädare för M, KD, L och SD)

Det nya direktivet till Migrationsverket handlar om att dra in alla uppehålls- och arbetstillstånd i efterhand för invandrare som anses ha uppgivit falska uppgifter och inte minst gäller det personer som studerar på de svenska högskolorna men egentligen arbetar samt personer som har ingått s k skenäktenskap eller som har åberopat att de har en släkting i Sverige på falska grunder. 

Därtill ska alla som har uppehållstillstånd kontinuerligt kontrolleras framöver – t ex ska alla flyktingar som besöker sitt ursprungsland betraktas som att de har uppgivit falska uppgifter och flyktingar som inte längre anses behöva skydd enligt svenska UD:s bedömning ska också utvisas.

Igår var m a o en triumfens dag för SD när partiet skrev historia och Vinge sade bl a följande till media:

”– Äntligen! Nu är vi här och kan äntligen få på plats en ansvarsfull migrationspolitik i Sverige. På sätt och vis är det här första steget.”

Och SvD:s Henrik Torehammar kommenterar idag att SD skrev historia igår:

https://www.svd.se/a/9zB4JM/torehammar-detaljen-som-visar-att-sd-har-lyckats

”Partiet som hela tiden väckt så starka känslor att en stor del av 10-talets politik gick ut på hur de andra partierna skulle hindra partiet att få inflytande står nu i maktens hjärta och genomför sin politik. 

I sak är ju Tidöavtalet och vad som blir de faktiska effekterna av pressträffen viktigare. Men nu har vi bilden. Sverigedemokraterna i Regeringskansliet, i själva rummet där Sveriges politik kommuniceras. SD har lyckats.”

(…)

”Det var väldigt viktigt för Sverigedemokraterna att få med pressträffar i Tidöavtalet. ”Alla partier som ingår i samarbetet ska ha synlighet och kunna vara avsändare vid beslut om reformer” står det på sidan tre. 

Det kanske verkar som fåfänga men är framför allt förståelse för medielogik. Som Jimmie Åkesson själv sa i SVT-dokumentären ”Maktspelet”: ”Vi hade kommit överens om att ingen skulle peta sig i ansiktet så att jag fick låta svetten rinna.” Man kan beundra stoicismen i fingerkontroll men faktum är att en enda hand i ansiktet hade kunnat bli bildsättningen för varje kommande krisrubrik. En Jimmie som desperat smetar bort desperationssvett med fumliga labbar hade fungerat till allt från dåliga opinionssiffror till nya rasistskandaler.”

Om Hanif Balis resa från färgblind antirasism till högerradikalism

Expressens nya krönikör Hanif Bali fortsätter sin (högerradikaliserings)resa från att tidigare ha häcklat och gjort sig lustig över mig (som f ö är den som har gjort termen majoritetssvensk/ar känd från första början) som varande någon slags ”rasbiolog” och inte minst anklagade Bali mig tidigare för att vara ”besatt av ras” p g a att jag under många år har ägnat mig åt att räkna på andelen majoritets- respektive minoritetsinvånare.

Detsamma gjorde f ö även andra på högerkanten som tidigare kunde reagera starkt på att jag i år efter år publicerade siffror över exempelvis antalet blandade eller mixade med en viss bakgrund, antalet afrosvenskar och svenska muslimer eller andelen barn och unga med utländsk och utomeuropeisk bakgrund i storstadsregionerna och i landet i övrigt.

Idag använder i stället Bali (och andra på högerkanten) ”mina” siffror (såsom t ex totalandelen barn och unga med utländsk bakgrund i en viss stad, i ett visst län eller i en viss storstadsregion) och uppenbarligen också ”min” term.

Det ska sägas att det inte är jag som ursprungligen har myntat termen majoritetssvenskar men det är jag som har masspridit den i mängder av texter av olika slag under långt över tio års tid på raken som ett sätt att konkurrera ut den fortfarande långt mer vanligt förekommande beteckningen ”etniska svenskar”.

För över tio år sedan var det i stort sett bara jag som ägnade mig åt att räkna på andelen majoritets- respektive minoritetsinvånare men nu har Bali och många andra med honom uppenbarligen övergivit den färgblinda antirasistiska hållningen (som tidigare tog sig uttryck i att just häckla och göra sig lustig över mig som varande någon slags ”rasbiolog” och inte minst som någon som var ”besatt av ras”) som de tidigare omhuldade.

SD har redan markerat mot två av Kristerssons ministrar

Expressens Tomas Nordenskiöld rapporterar om att M:s, SD:s, KD:s och L:s smekmånad nu är över:

SD har nämligen redan via sin äntringsstyrka, som ingår i det inre kabinettet (som utgörs av representanter för M, SD, KD och L och SD:s s k äntringsstyrka bestående av sammanlagt nio SD-tjänstemän utgör den största gruppen inom detta kabinett) inom Regeringskansliet och som leds av Gustav Gellerbrant (som är SD:s ”hjärna” vad gäller utformningen av SD:s migrationspolitik och som också var SD:s chefsförhandlare när M, SD, KD och L träffades på baron von Schinkels slott Tidö efter valsegern) hunnit markera mot två av Kristerssons ministrar.

Det handlar om sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) vilka båda har ifrågasatt två av de krav som SD fick igenom i Tidöavtalet – att ta bort rätten till tolkhjälp för invandrare i vårdsammanhang samt att det ska kunna gå att utvisa invandrare som ägnar sig åt prostitution och missbruk och som inte respekterar svenska värderingar samt ”i handling missaktar befolkningen” – d v s invandrare som enligt SD karaktäriseras av ett s k asocialt beteende (d v s kort och gott invandrarkvinnor som säljer sex och invandrare som missbrukar alkohol och droger) samt invandrare som förestår s k svenskfientlighet eller s k omvänd rasism (svenskfientlighet- eller omvänd rasism-frågan är då en av de kärnfrågor som SD har drivit hårt ända sedan 90-talet och som partiet också fick med i Tidöavtalet).

Kort och gott har SD:s äntringsstyrka satt Kristerssons regering ”på plats”:

”Sverigedemokraterna har ”markerat” mot regeringen efter att två ministrar, som SD uppfattat det, tagit avstånd från delar av Tidöavtalet. Det erfar Expressen. 

– Det finns inget utrymme att distansera sig från avtalet, säger en central SD-källa.

Konflikten handlar om utvisning på grund av bristande vandel och de föreslagna begränsningarna av rätten till tolk i vården – två förslag som mötts av hård kritik.”

https://www.expressen.se/nyheter/sds-irritation–har-markerat-mot-regeringen/

”Det har gått tre veckor sedan den nya regeringen tillträdde och det nära och omfattande samarbetet med Sverigedemokraterna formaliserades. 

Än så länge beskrivs samarbetet mellan SD och regeringen som bra och konstruktivt, i alla fall i officiella sammanhang. Men Expressen kan nu rapportera att det omgående uppstått spänningar och att SD känt sig tvungna att ”markera” mot den nya regeringen. 

Det uppger flera centralt placerade källor i SD för Expressen.

– Tidöavtalet är det som gjort att regeringen kunnat tillträda och deras uppgift är att genomföra det, det är viktigt att de förstår det. Det är inget smörgåsbord som man kan titta lite på och inspireras av. Det finns inget utrymme att distansera sig från avtalet, säger en central företrädare i SD. 

Irritationen har sin grund i uttalanden av två av de nya ministrarna i regeringen, där det enligt SD uppfattats som att regeringen distanserat sig från centrala skrivningar i Tidöavtalet.
Ett av uttalandena gjordes av sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson (KD), som i Svenska Dagbladet slog fast att det inte finns några lagliga möjligheter att ta bort rätten till tolkstöd i den svenska sjukvården. 

– Det skulle strida mot flera skarpa lagar om patientsäkerhet och en jämlik vård. Patientsäkerheten är en grundbult i vården och utifrån befintliga lagar kan knappast utredningen komma med ett sådant förslag, sa Acko Ankarberg Johansson till SvD.

I en intervju i SVT:s Agenda samma dag uttalade sig den nya justitieministern Gunnar Strömmer (M) om en annan punkt i avtalet: Möjligheten att utvisa utländska medborgare på grund av ”bristande vandel”. 

När Strömmer fick frågor om de exempel på bristande vandel som anges i avtalet, som prostitution, missbruk eller att man ”i handling missaktar befolkningen”, gjorde justitieministern klart att det inte alls är säkert att allt detta verkligen kan bli skäl för utvisning. 

– Nu ska det tillsättas en utredning som måste se på vilka grunder som kan leda till att man utvisas på grund av bristande vandel. Av dem som du räknar upp så skulle jag gissa att en del kommer överleva en sådan utredning, andra kanske inte gör det, sa Strömmer och utlovade en ”mycket balanserad lösning”.

Båda dessa intervjuer fick SD att reagera starkt, enligt Expressens uppgifter. 

– Det är klart att vi markerade. Det är viktigt att alla förstår att det är ett bindande avtal, säger en källa i SD.

Partiet ska på hög nivå och genom olika kanaler ha framfört detta och ”sagt ifrån”, som en uttrycker saken. 

Enligt SD har markerandet också haft avsedd effekt och man säger sig ha fått lugnande besked från regeringen om att den står upp för alla delar i Tidöavtalet. 

Expressen har sökt de två statsråden för en kommentar. 

– Självklart kommer vi att hålla Tidöavtalet, säger Niklas Gillström, pressekreterare åt Gunnar Strömmer, i en kommentar om SD:s kritik. 

Acko Ankarberg Johansson har inte kunnat nås för en kommentar, men hon har i en DN-intervju senare förtydligat att regeringen ska utreda en begränsning av rätten till tolk.”

Om SD:s maktövertagande i kommunerna efter det senaste kommunvalet

Så har ännu en folkvald politiker med utomeuropeisk bakgrund snuvat SD på makten i en kommun i Storstockholm efter det senaste valet. Det handlar om centerpartisten Raymond Moubé från Kamerun som i torsdags valde att rösta emot sitt eget parti i Tyresö precis som kristdemokraten David Winerdal, som är adopterad från Honduras, tidigare gjorde i Södertälje. 

SD har m a o vid det här laget stupat på mållinjen i två kommuner i Stor-Stockholm och det får nog sägas vara rätt så sannolikt att Moubés och Winerdals utomeuropeiska bakgrund har spelat en avgörande roll i deras beslut att gå emot det egna partiet och just i huvudstadsregionen finns det f ö fler politiker med utomeuropeisk bakgrund än i övriga landet. 

Tyvärr ingår dock SD i styret i minst två kommuner i Stockholms län – i Nynäshamn (som officiellt stödparti) och i Norrtälje (som direkt styrande parti) – och därutöver är de borgerliga partierna beroende av SD:s stöd i Sigtuna.

Det är ännu inte klart vilka partikonstellationer som kommer att styra Sveriges totalt 290 kommuner under de kommande fyra åren men hittills – efter att runt 200 kommuners styren är fastlagda – vet vi att SD har kommit till makten i minst ett 20-tal kommuner som ett direkt styrande parti och där partiet också oftast innehar KSO-posten (det gäller bl a Norrtälje, Hässleholm, Köping, Uddevalla, Munkedal, Åstorp, Bjuv, Svalöv, Örkelljunga, Hörby och Bjurholm sedan i förrgår, som är den första norrländska kommunen som SD nu styr över) och att SD officiellt ingår i styret som stödparti (jfr Tidöavtalet-konstruktionen) i än fler kommuner än så. 

Och att SD har förlorat makten i Jimmie Åkessons hemkommun Sölvesborg trots att partiet erhöll runt 40% där har väl inte undgått någon men som ett slags ”plåster på såren”-kompensation har SD i stället kommit till makten i Mattias Karlssons hemkommun Uppvidinge.

Det är tekniskt möjligt att SD (direkt eller indirekt) kan komma att styra över minst ett 50-tal kommuner i landet mot bakgrund av valresultatet men samtidigt är det inte säkert att det behöver bli så vilket inte minst Moubés och Winerdals agerande har visat och därtill saknar SD invalda politiker i ett flertal kommuner – d v s partiet fick långt fler röster än vad de hade kandidater för i många kommuner och tampas därmed återigen med SD:s ständiga huvudvärk – d v s en massa tomma stolar. 

Slutligen ”vimlar” det som bekant av SD-politiker som inte alltid är så kompetenta för att uttrycka det milt, som kan tänkas gå över till AfS eller hoppa av politiken helt under den kommande mandatperioden eller som är antisemiter och rasideologer och därmed kommer att orsaka framtida rasskandaler och därigenom uteslutas ur partiet.

Den gamla, svenska borgerligheten (d v s M, KD, L och även C här och där) som överallt i landet just nu inleder olika former av samarbeten med SD (såsom på riksplanet) runtom i kommunerna kommer m a o att få lära sig ”den hårda vägen” vad det innebär att släppa in SD i värmen och samstyra tillsammans med SD.

Om svårigheten att diskutera antiasiatisk rasism i Sverige

ETC:s Andreas Gustavsson skriver om högerns senaste drev mot en asiat-amerikansk kvinna som har skrivit om sin tid i Sverige under pandemin och som just nu anklagas för att leda en s k psykologisk operation mot Sverige på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet och Xis Beijing-regim.

Med anledning av den vildsinta diskussion som har utbrutit på Twitter sedan kinesisk-amerikanskan Kat Zhou twittrade om den vardagsrasism som hon upplevde i Sverige under de båda pandemiåren 2020-21 så vill jag bara ta tillfället i akt och säga några ord om hur rasism mot sydost- och östasiater, det vill säga antiasiatisk rasism, behandlas och betraktas i ett svenskt sammanhang.

Det Zhou berättar om ser ut att handla om en blandning av påhopp som asiater i hela västvärlden utsattes för under just pandemin, sexualiserande trakasserier som drabbar asiatiska kvinnor i Väst i vardagen samt den typ av rasism som innehåller ett tydligt element av hån och som jag själv brukar benämna som så kallad ”gulinghumor”.

Zhou har av ett flertal inflytelserika högerröster anklagats för att agera på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet och Xis regim i Kina med målet att svartmåla Sverige som många på högerkanten betraktar som världens mest toleranta och anti- eller icke-rasistiska land. Utöver denna anklagelse handlar reaktionerna framför allt om att ifrågasätta att just asiater utsätts för trakasserier och påhopp i Sverige och många som känner en eller flera asiater som bor och lever permanent i Sverige menar att de personerna inte delar Zhous upplevelse. Att svarta svenskar, svenska muslimer, svenska romer och utomeuropeiska flyktinginvandrare utsätts för rasism i Sverige är en sak, menar helt enkelt flertalet som har reagerat på Zhous tweets, men asiater råkar inte ut för det just i Sverige heter det.

I egenskap av att forska om asiater i Sverige så vill jag kort bara säga att det för det första inte torde vara okänt att asiater i Väst utsattes för antiasiatisk rasism under pandemin. För det andra har det även tidigare hänt att asiater som kommer från engelsktalande västländer som USA och Storbritannien och som besöker eller bor i Sverige under en kortare period har vittnat om att de upplever att det verkar vara mer socialt accepterat att ge sig på och håna asiater i Sverige än i USA och Storbritannien. För det tredje är rasism mot asiater en fråga som det nästan aldrig diskuteras om i den svenska offentligheten eller bland svenska antirasister och inom svensk forskning till skillnad mot andra uttryck för rasism som riktar sig mot andra invandrar- och minoritetsgrupper. 

Detta har fått till följd att många asiater i Sverige själva menar att de aldrig utsätts för rasism och att icke-asiater därmed också uppfattar att asiater är förskonade från att drabbas av påhopp och trakasserier i vardagen just i Sverige, d v s att antiasiatisk rasism nästan aldrig diskuteras i Sverige har kort och gott fått till följd att både många asiater och flertalet icke-asiater upplever att rasism mot asiater helt enkelt inte existerar i Sverige.

https://www.etc.se/inrikes/hon-vittnar-om-svensk-rasism-anklagas-foer-att-vara-kinesisk-agent?fbclid=IwAR29Ux9yBIxpoDbnYuPC9cabakRnB_Ra0c0D_aFhs-OTbY-PSFEYkoIvgN4

”Sverige är det mest rasistiska land som hon någonsin har upplevt, berättade amerikanskan Kat Zhou på Twitter. Den tråden blev snabbt viral. Nu anklagas hon av svenska högerprofiler för att agera på uppdrag av kinesiska staten. Hennes svar:

– Jag tycker att det är roligt att högerdebattörerna tycker att det är mer trovärdigt att jag är en kinesisk spion än att det finns rasism i Sverige. 

Dagens ETC når Kat Zhou när hon ska resa till USA över helgen. Intervjun görs därför i text, på Twitter. Den handlar om hennes tråd där hon detaljerat återger sina erfarenheter av Sverige. 

”Som asiatisk-amerikansk kvinna har jag aldrig upplevt så mycket rasism i mitt liv förrän jag flyttade hit. Det här landet är främlingsfientligt som fan”, skriver hon bland annat. 

Men intervjun handlar framför allt om reaktionerna. 

Hundratusentals personer har läst och interagerat med hennes berättelse. 

Många svenskar har uttryckt stöd och beklagat. Men andra ifrågasätter hennes tråd. Både innehållet och avsändaren. 

En av dem är högerdebattören Ivar Arpi: 

”En amerikansk woke-aktivist vars affärsidé går ut på att anklaga västländer försystematisk rasism har alltså påstått att Sverige är ett rasistiskt helvete. Givetvis är hon inte någon man behöver ägna så mycket tid och tankemöda. Hennes trovärdighet är låg.”

Andra högerprofiler är mer explicita och menar att det finns anledning att misstänka att tråden publierats på uppmaning av kinesiska staten och syftar till att skada Sverige. En påverkansoperation, det vill säga. 

Tänk att ett konto med nära anknytning till kinesiska staten skapade en internationell hatstorm mot Sverige 48 timmar efter att Sveriges nya statsminister uttryckt sin oro över Kinas aggression mot Taiwan. Sammanträffandena hopar sig, twittrar Teodor Koistinen på Näringslivets mediaservice. 

”Personen i fråga är systerdotter till en hög chef i Kinas finansdepartement. Strategin från Kina att rasismanklaga Sverige är beprövad, att trustfund babies planterade i väst klär det i woke-skrud gör det ej bättre”, twittrar Hanif Bali, före detta moderat riksdagsledamot och ny ledarkolumnist i Expressen. 

Kungen av källkritik stämmer in i smutskatsning av Sverige, personen i fråga är systerdotter till en hög chef i Kinas finansdepartement. 

Dagens ETC har gjort en egen basal analys av trådens spridning via verktyget Hoaxy, utan att kunna spåra uppenbart misstänkt aktivitet. Dagens ETC har också talat med flera experter på särintressens cyberaktivitet, men ingen av dessa hittar – efter attha granskat hur tråden blev viral – något stöd för att främmande makt skulle ligga bakom. 

– Det låter mer som om det här kritiska gänget killgissar utifrån att hon är har kinesiskt ursprung, säger en av dem. 

Så vad säger Kat Zhou själv? 

Dagens ETC frågar om vilka reaktioner hon fått efter att ha postat tråden. 

– Allt du kan tänka dig. Jag är väldigt rörd över att ha fått otroligt stödjande meddelanden om solidaritet från otaliga människor. Jag har bearbetat och reflekterat över många berättelser om trakasserier och diskriminering som icke-vita i Sverige modigt har delat med sig av. 

– Å andra sidan har jag också fått ytterligare rasistiskt gift kastat mot mig, vilket bara bevisar poängen som jag gjorde – rasism frodas i Sverige. Under de senaste 24 timmarna har jag fått dödshot, påminnelser om att ”åka tillbaka till Kina” och rasistiska/sexistiska meddelanden. Min adress har lagts ut på Twitter. Folk spekulerar vilt och ologikst om mig. Okunniga troll har trakasserat folk som har talat för min sak. 

Just nu kallar svenska högerdebattörer dig för en agent som går kinesiska statens ärenden, att syftet är att skada Sverige, med mera. Vad är din kommentar till det? 

– Jag tycker att det är roligt att högerdebattörerna tycker att det är mer trovärdigt att jag är en kinesisk spion än att det finns rasism i Sverige. Jag blir nästan smickrad över att veta att de tror att jag har kapaciteten och ambitionen att ha iscensatt mina bevis. Om de bryr sig om att veta så är jag en uttalad kritiker av det kinesiska kommunistpartiet. Det förstörde båda sidor av min familj. Min farfar var intellektuell och aktivist i Kina och utsattes för tortyr i arbetsläger för att ha talat emot partiet. Jag är bokstavligen född och uppvuxen i USA. Försöken att måla ut mig som en kinesisk spion är en infantil avledning från den verkliga frågan: Sverige har en skenande och djupt rotad rasism. 

De hävdar också att du är systerdotter till en person med en hög position på finansdepartementet i Kina. Kommentar? 

– Släktingen de hela tiden hänvisar till är en släkting genom äktenskap. Återigen, jag är min egen person och jag står inte för de grymheter som begåtts av kommunistpartiet. 

Varför tror du att sådana anklagelser framförs? 

– Dessa anklagelser framförs för att människor vill distrahera sig själva från den viktigare punkten – deras hätska och okunniga rasism. Jag väljer att inte engagera mig offentligt i de där absurda uttalandena, jag har bättre saker att göra än att legitimera mina egna erfarenheter för en otrevlig och rasistisk publik. 

– Jag tackar dock de människor som stått upp för mig. Som sagt, jag har fått hundratals meddelanden med solidaritet. Så mycket medkänsla har visats för mig – från vänner och familj och främlingar. Jag är så tacksam för det. Jag är så vördnadsfull för modigheten hos folk som också har talat för mig. 

– Men, i min ursprungliga tweet nämnde jag att jag inte alls var förvånad över den senaste tidens politiska utveckling i Sverige. Liksom många länder över hela Europa, och som mitt hemland (USA), står Sverige inför en uppgång av fascism. Attackerna jag har fått förstärker bara den punkten för mig.”

Igår kom SD till makten

Igår var en blåbrun dag eller en blågul sådan som SD:arna själva säger och det s k Tidöavtalet (som är uppkallat efter kungens vän baron von Schinkels slott som de fyra ledarna för det segrande högerblocket spenderade flera dygn på när de tillsammans förhandlade fram regeringsunderlaget) innebär nu att Sverige får den första konservativt färgade regeringen på närmare hundra år (amiral Arvid Lindmans regering som tillträdde efter det s k kosackvalet 1928 räknas ofta som den senaste konservativa regeringen i landet) p g a att SD är det största partiet inom högerblocket. 

Även om SD de jure inte är ett regeringsparti per se utan ett regeringsstödjande parti såsom dess danska syskonparti tidigare var så innebär det s k Tidöavtalet att SD de facto har kommit till makten vad gäller fr a partiets egentligen enda raison d’être-fråga – d v s den s k befolkningsfrågan för det är den frågan som allt alltid har handlat om från början till slut (d v s kort och gott att så mycket det går återställa den relativa etnorasliga homogenitetsnivå som gällde i Sverige fram tills 1980-talet). 

SD har satsat allt på att få igenom sina mest radikala krav i migrationspolitiken sådana de presenterades under den upptrissade valrörelsen när SD inte minst gick ”all in” för att driva det s k återvandrings- eller repatrieringskravet och partiet har i stort sett också fått det vilket innebär att den svenska s k nationella rörelsen aldrig någonsin har kommit så här långt vad gäller att en gång för alla ”lösa” den s k befolkningsfrågan ända sedan denna rörelse uppstod i Värmland för 98 år sedan.

I och med avtalet tilldelas SD egna tjänstemän i regeringskansliet på samma sätt som de tre regeringspartierna och vad gäller partiets kärnfrågor så har SD i det närmaste fått igenom hela sin önskelista med införandet av visitationszoner i miljonprogramsområdena, inrättandet av s k transitcenter efter dansk modell som de asylsökande själva eventuellt ska finansiera, en sänkning av straffmyndighetsåldern, dubbla straff för gängkriminella och en begränsning av tillgången till tolkar för både de som söker asyl och de som redan har uppehållstillstånd. Även biståndet och folkbildningsverksamheten ska skäras ned betydligt.

Den inre utlänningskontrollen ska skärpas radikalt så att alla de som inte har juridisk rätt att befinna sig i landet söks upp och utvisas och myndigheter och kommuner ska bli skyldiga att anmäla till Migrationsverket och polisen när de kommer i kontakt med någon som inte har juridisk rätt att vara här.

SD:s tidigare tal om att utvisa personer som lever ”asocialt” och inte respekterar ”svenska värderingar” har också godkänts av de tre samarbetspartierna – s k ”bristande vandel” och s k svenskfientlighet (som Tidöavtalet talar om som att ”missakta befolkningen”) ska vara ett skäl till utvisning och även ett skäl till att inte erhålla medborgarskap.

Sist men inte minst har SD även fått gehör för återvandrings- eller repatrieringsfrågan: Återvandring ska enligt Tidöavtalet ”kraftigt stimuleras” bland alla de som bor och lever i Sverige och har anknytning till annat land och som inte har ”integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra kulturella faktorer”.

Om att bevista en bokrelease på Café Opera i Stockholm anordnad av Timbro

Några anekdotliknande händelser som dyker upp ur minnet just nu efter gårdagens bokrelease på Café Opera i Stockholm för Torbjörn Elenskys och Christian Abrahamssons antologi ”Radikalism och avantgarde: Sverige 1947-1967” som Timbro ger ut och anordnade. 

Det hör då till saken att bland de många deltagarna och gästerna stod nog de flesta till höger och flera av dem som var närvarande igår kväll har jag i olika sammanhang debatterat med genom åren. 

En av dem som var med igår var Per Gudmundson som tidigare arbetade på Bulletin och innan dess på SvD och som nu är fristående SvD-skribent. Pers och mina vägar har flera gånger korsats genom åren och i olika sammanhang och när vi igår stod och samtalade med varandra kom vi inte oväntat in på valet och jag sade något i stil med ”din sida vann ju till slut” till Per. 

Per log då tillbaka och svarade sedan ungefär ”det är också du som har vunnit till slut, dina frågor är ju överallt numera” och han syftade helt enkelt på frågor som rör rasism, antirasism, ras, vithet, minoriteter, diskriminering, segregation och även adoption och någonstans har han väl rätt. 

Tidigare kunde Per liksom flertalet andra på både höger- och vänsterkanten nämligen gång på gång hänga ut mig och framställa mig (och helt och hållet negativt ska sägas) som något av den svenska offentlighetens och forskarvärldens ”enfant terrible” som i år efter år förde en envis och enveten enmansstrid för att vi måste börja tala om ras även i Sverige och därigenom sades jag vilja ”importera” en anglo-amerikansk ”rasfixering” som de allra flesta i Sverige, och återigen på både höger- och vänsterkanten, betraktar som varande genomrasistisk liksom helt och hållet essentialistisk och biologistisk och på alla sätt och vis förkastlig.

Igår kom också en person fram till mig, som möjligen var lite s k förfriskad eller åtminstone s k salongsberusad, och sken upp och sade glatt ”vi har ju setts förut på andra Timbro-evenemang!”. 

Jag har genom åren visserligen bevistat något enstaka rapport-släppevenemang som Timbro har stått bakom men jag har aldrig tidigare deltagit i något större och mer socialt Timbro-evenemang. 

Eftersom så ytterligt få asiatiska män överhuvudtaget är närvarande och aktiva i den svenska offentligheten jämfört med män som t ex har någon slags bakgrund på Balkanhalvön och i Östeuropa, i Afrika, i Mellanöstern eller i Latinamerika, vilka i samtliga fall omvänt är relativt många, så har jag försökt att ”tänka ut” vem personen ifråga kan ha misstagit mig för och jag tror att det bör vara Kvartals kulturredaktör Ola Wong, som liksom jag har bakgrund i Stillahavsasien eller Öst- och Sydostasien och som till skillnad från mig räknas som höger.

Det är möjligt att det finns fler asiatiska män i offentligheten som står till höger politiskt sett och som personen ifråga kan ha misstagit mig för men själv kan jag just nu bara komma på Ola som den mest tänkbara kandidaten ifråga.

Vidare kom en person fram till mig och berättade att han äger nästan alla tryckta bokpublikationer som Herman Lundborg författade och låg bakom och personen ville också diskutera med mig om olika sätt att se på rasbegreppet inom olika språkgemenskaper såsom i den fransktalande världen.

Ännu en person kom fram och sade något i stil med att ”vi som tillhör högern vet att du är rätt så vänster men en del av oss uppskattar dig då du tänker självständigt”.

Igår kom slutligen två för mig helt okända personer fram, och oberoende av varandra (d v s inte samtidigt), och berättade att jag har out:at deras nära släktingar som högerextremister och nazister. Ingen av dem var aggressiv utan ville bara berätta det och en av dem, som dessutom råkar tillhöra en tämligen illuster socialgrupp ett-släkt, sade att jag hade helt rätt och berättade dessutom även en anekdot om sin X som gick ut på att X helt enkelt var nazist eller åtminstone pro-nazitysk.

SD har redan börjat mobba M

Aftonbladets Olof Svensson rapporterar om att SD har krävt att få flytta in i det vackra nyrenässanspalatset Skandiahuset vid Mynttorget i Stockholm där M har huserat i många år. 

SD har m a o redan börjat mobba, trycka ned och förnedra sin nya ”lillebror” M (för just nu pekar allt mot att SD blir större än M även om alla röster ännu inte är räknade) på sedvanligt ”den-starkes-rätt”-manér som kännetecknar ett parti som springer ur en socialdarwinistisk världsbild och som dessutom närmast fullständigt domineras av fortfarande relativt unga män (OBS – inte alla unga män är så klart ständigt tävlingsinriktade och vill hela tiden vinna över och ”krossa” sin motståndare men alltför många unga män vill det och präglas av den mentaliteten).

Redan under valrörelsen deklarerade SD hämningslöst och utan att tveka att partiet ämnar fortsätta att ”stjäla” väljare från sin nya allierade M och att SD inte känner någon som helst lojalitet till den gamla svenska borgerligheten och inte heller ser sig om ett högerparti överhuvudtaget – d v s SD har aldrig tvekat om att partiet är ett nationalistiskt parti och har en långt större mission att fylla än att materiellt gynna den högutbildade och höginkomsttagande medelklassen. 

Genom SD:s historia och genom hela den svenska s k nationella rörelsens historia (varifrån SD springer) har det också alltid funnits ett öppet förakt för den svenska högern och den samhällsklass som den representerar och detta förakt blir särskilt tydligt när SD i kulturpolitiksammanhang hånar de högutbildade höginkomsttagare som går på teater, opera och konstmusikkonserter liksom när den s k nationella rörelsen i allmänhet inklusive SD föraktfullt och närmast hatfullt talar om ”globalisterna”. 

M må ha anpassat sig till varje pris till SD och gjort allt för att SD:arna ska känna sig välkomna inom den gamla svenska borgerligheten och M har t o m utbildat SD i att bli ett både salongsfähigt och regeringsdugligt parti men SD har samtidigt aldrig dolt att partiets raison d’etre handlar om den s k befolkningsfrågan och inget annat och att SD inte tvekar att sätta kniven i ryggen på M om så krävs för att ”rädda” majoritessvenskarna från att ”gå under”.

”Sverigedemokraterna vill ta över Moderaternas kansli och förstakammarsalen i riksdagen, enligt uppgifter till Aftonbladet.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/abw50O/sd-vill-ta-over-moderaternas-kansli-pa-mynttorget

”Moderaterna har under många år haft sitt riksdagskansli i Skandiahuset på Mynttorget i Stockholm. Det ståtliga huset restes i slutet av 1800-talet och partiledaren har traditionellt sitt kontor i hörnet mot slottet och riksdagshusen. 

Lokalerna tillhör vanligen det näst största partiet. När Sverigedemokraterna nu har knuffat ner Moderaterna från den posten anser partiet att de ska få flytta in där istället, enligt källor till Aftonbladet. 

Enligt källor med insyn hölls det i måndags ett möte i riksdagen där riksdagsförvaltningen och kanslichefer från flera partier deltog. Under mötet ska Sverigedemokraternas representant gjort anspråk på både Moderaternas kansli och den så kallade förstakammarsalen i riksdagen. 

¨
Enligt en uppgiftslämnare blev Moderaterna ”tagna på sängen” över önskemålet och det blev upprörd stämning under mötet. 

Förstakammarsalen är den ena av två kammare i östra riksdagshuset. Salen används i dag för sammanträdeslokal för Moderaterna och för utskottsutfrågningar. I samma hus finns även andrakammarsalen som är större och används av Socialdemokraterna. 

En annan källa bekräftar mötet och tillägger att Sverigedemokraternas önskemål möttes av ”sura miner” under mötet.”

Om likheter och skillnader mellan 1928 och 2022 års val liksom mellan gårdagens och dagens konservativa regeringar

DN:s Ewa Stenberg kommenterar idag att Sverige sannolikt snart får sin första konservativa regering på 92 år efter den mest polariserade valrörelsen sedan 1928 och ser både likheter och skillnader. 

I 1928 års val var frågan om arbetarna i fokus – d v s den s k arbetarfrågan – liksom det då kommunistiska Ryssland och Sverige skakades av ständigt återkommande arbetskonflikter, strejker och lockouter på industriorterna.

I 2022 års val var frågan om utomeuropéerna i fokus – d v s den s k invandringsfrågan – samtidigt som Rysslands invasion av Ukraina hamnade i skymundan och Sverige skakas av ständigt återkommande skjutningar, sprängningar och kravaller i miljonprogramsområdena.

Högern gjorde förenklat 1928 års val till en folkomröstning om kommunismen medan S och vänsterblocket förenklat gjorde 2022 års val till en folkomröstning om SD. 

Högern vann 1928 års ”folkomröstning” om kommunismen efter att ha skrämt väljarna med den röda faran medan vänstern förlorade 2022 års ”folkomröstning” om SD efter att ha skrämt väljarna med den bruna faran.

Det dåtida M vann vidare 1928 års val tack vare det dåtida MUF:s okonventionella och aktivistiska insatser som redan då hade börjat högerradikaliseras och orientera sig mot fascismen och 1934 valde M att bryta med sitt ungdomsförbund. 

I söndags vann dagens M 2022 års val tack vare SD:s okonventionella och aktivistiska insatser och den stora frågan är ju nu hur länge den nya (mes)alliansen mellan M och SD egentligen ska hålla – d v s kommer M att tvingas bryta med SD såsom det gamla M tvingades bryta med det dåtida MUF.

SD är nämligen i grunden ett revolutionärt och djupt ideologiskt medvetet liksom närmast fanatiskt idealistiskt och millenaristiskt parti som har som slutmål att bli Sveriges största parti vilket de facto kräver att SD fortsätter att ”krossa” och annihilera sina två huvudmotståndare M och S. 

För att SD ska kunna fortsätta att växa och just bli Sveriges största parti måste SD helt enkelt fortsätta att ”stjäla” arbetarväljare från S och medelklassväljare från M för att till slut kunna ena ”handens och hjärnans arbetare” (d v s kroppsarbetarna och ”jobbarna” och kontorsfolket, tjänstepersonerna och akademikerna) – d v s det s k svenska folket – i nationalismens tecken. Det ska här påminnas om att SD alltid har varit emot det socialistiska klasstänkandet liksom också den liberala individualismen, d v s det är bara nationalismen som gäller för SD och inget annat.

SD har m a o som sitt uttalade mål att fortsätta att decimera sin nya samarbetspartner M och det är inget SD ens hymlar om – d v s målet är att fortsätta att systematiskt ”äta upp” M (liksom S). 

SD ser sig heller inte som ett borgerligt högerparti överhuvudtaget och dess väljarkår består till övervägande delen av arbetare medan både M, KD och L har en djupt förankrad självidentitet som varande höger. 

SD har m a o ingen som helst lojalitet till M och SD:s väljare har en diametralt annorlunda klasstillhörighet och klassbakgrund än M:s väljare med allt vad det innebär. 

SD har dessutom en gås oplockad med L på grund av att det gamla L innan Pehrson och Sabuni framstod som SD:s ärkefiende på den borgerliga kanten som ständigt attackerade SD med antifascistiska och antirasistiska argument. SD har kort och gott under hela den gångna valrörelsen öppet och hämningslöst talat mycket illa om sin nya samarbetspartner L och det är inte riktigt så en ny relation brukar inledas.

Och sist men inte minst har SD en helt annan syn på både flykting- och biståndspolitiken än vad KD har. Trots att KD har förändrats rejält under Buschs ledning så finns det fortfarande spår kvar av partiets kristna humanistiska värderingar som trots allt är partiets ursprung och kärna vilket gör att inte heller SD och KD är särskilt kompatibla när det väl gäller.

M, KD och L har helt enkelt släpat in en katt bland hermeliner och dessutom en katt som inte kan uppföra sig, som vägrar att låta sig tämjas och som inte bara är passivt aggressiv på det gamla, klassiska lutherska sättet utan öppet aggressiv med permanent uppspärrade klor.

”Ulf Kristersson (M) vill bilda en regering utan Sverigedemokraterna, om valresultatet står sig. Men priset för att hålla Åkessons parti utanför kan bli högt.”

https://www.dn.se/sverige/ewa-stenberg-priset-for-att-halla-akesson-borta-kan-bli-hogt

”På måndagen såg det ut som om Sverige får sin mest högerlutande regering sedan högerledaren Arvid Lindman bildade sin minoritetsregering 1928.

Då skedde det efter den valrörelse som gått till den politiska historien som den hätskaste i Sverige, det så kallade kosackvalet. Kommunister och Socialdemokrater hade bildat en valkartell och möttes av högerns valaffischer med en vildögd ryttare och texten ”Var och en som röstar på Arbetarepartiet röstar för Moskva”.

Den svenska valrörelse som gick i mål när vallokalerna stängde klockan åtta på söndagskvällen har inte handlat om Ryssland. Men det har varit ett hårt och högt tonläge och många ohederliga beskrivningar av de politiska motståndarna från bägge sidor.

Med knapp marginal ser det som fram till nu kallats för ”Ulf Kristersons sida av politiken”, ut att ha vunnit.

De tre borgerliga partier som ingår där tvingas nu konstatera att deras försök att få Jimmie Åkessons parti att krympa totalt har havererat. Sverigedemokraterna blir med största sannolikhet största parti i konstellationen.

Det kan tvinga Ulf Kristersson till stora politiska eftergifter om han ska kunna hålla SD utanför regeringen.

Kristersson har ofta understrukit att partier bara ska samarbeta i frågor där de är överens. Han har samtidigt framhållit att de fyra partierna på hans sida är överens om mycket.

Men Sverigedemokraterna har inte blivit borgerliga, trots samarbetet med M och KD.

”Vi har ingen lojalitet till de borgerliga partierna. Vi ska bli största parti, vi ska styra det här landet. Men just nu behöver vi samarbeta med andra.”, sade Jimmie Åkesson på ett valmöte i Eskilstuna förra veckan.”

(…)

”Det kan svida i frågor som bistånd, rättssäkerhet och asylrätt och dessutom slå undan fötterna för Moderaternas löfte om skattesänkningar. Moderaterna vill ju finansiera sina reformer delvis genom sänkt a-kassa. Det säger SD tvärt nej till.

Ulf Kristersson kan förstås sätta hårt mot hårt, och behandla Jimmie Åkesson som Stefan Löfven hanterade Vänsterledaren Jonas Sjöstedt efter det förra valet. Sverigedemokraterna har ju inget bra alternativ till att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna.

Men även om Sverigedemokraterna inte vill se en Anderssonregering aktar sig nog partiet för att utmålas som en dörrmatta.

SD är mycket större än Vänsterpartiet varit och har inte varit ängsligt inför att driva fram ett extraval tidigare.”

(…)

”Högerledaren Arvid Lindman lyckades inte få till stånd något samarbete med de partier som i dag heter Liberalerna 1928. Han regerade i minoritet och gjorde sig känd för att rensa ut nazister och fascister ur partiet. Lindmans efterträdare inleder samarbete med ett parti som sagt sig ha gjort upp med sina rötter i nazism och rasism. Ändå har valrörelsen kantats av skandaler med lokala kandidater som inte alls gjort det.

Kommande år kan det också bli Ulf Kristerssons huvudvärk.”