Kategori: högern

SD har redan börjat mobba M

Aftonbladets Olof Svensson rapporterar om att SD har krävt att få flytta in i det vackra nyrenässanspalatset Skandiahuset vid Mynttorget i Stockholm där M har huserat i många år. 

SD har m a o redan börjat mobba, trycka ned och förnedra sin nya ”lillebror” M (för just nu pekar allt mot att SD blir större än M även om alla röster ännu inte är räknade) på sedvanligt ”den-starkes-rätt”-manér som kännetecknar ett parti som springer ur en socialdarwinistisk världsbild och som dessutom närmast fullständigt domineras av fortfarande relativt unga män (OBS – inte alla unga män är så klart ständigt tävlingsinriktade och vill hela tiden vinna över och ”krossa” sin motståndare men alltför många unga män vill det och präglas av den mentaliteten).

Redan under valrörelsen deklarerade SD hämningslöst och utan att tveka att partiet ämnar fortsätta att ”stjäla” väljare från sin nya allierade M och att SD inte känner någon som helst lojalitet till den gamla svenska borgerligheten och inte heller ser sig om ett högerparti överhuvudtaget – d v s SD har aldrig tvekat om att partiet är ett nationalistiskt parti och har en långt större mission att fylla än att materiellt gynna den högutbildade och höginkomsttagande medelklassen. 

Genom SD:s historia och genom hela den svenska s k nationella rörelsens historia (varifrån SD springer) har det också alltid funnits ett öppet förakt för den svenska högern och den samhällsklass som den representerar och detta förakt blir särskilt tydligt när SD i kulturpolitiksammanhang hånar de högutbildade höginkomsttagare som går på teater, opera och konstmusikkonserter liksom när den s k nationella rörelsen i allmänhet inklusive SD föraktfullt och närmast hatfullt talar om ”globalisterna”. 

M må ha anpassat sig till varje pris till SD och gjort allt för att SD:arna ska känna sig välkomna inom den gamla svenska borgerligheten och M har t o m utbildat SD i att bli ett både salongsfähigt och regeringsdugligt parti men SD har samtidigt aldrig dolt att partiets raison d’etre handlar om den s k befolkningsfrågan och inget annat och att SD inte tvekar att sätta kniven i ryggen på M om så krävs för att ”rädda” majoritessvenskarna från att ”gå under”.

”Sverigedemokraterna vill ta över Moderaternas kansli och förstakammarsalen i riksdagen, enligt uppgifter till Aftonbladet.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/abw50O/sd-vill-ta-over-moderaternas-kansli-pa-mynttorget

”Moderaterna har under många år haft sitt riksdagskansli i Skandiahuset på Mynttorget i Stockholm. Det ståtliga huset restes i slutet av 1800-talet och partiledaren har traditionellt sitt kontor i hörnet mot slottet och riksdagshusen. 

Lokalerna tillhör vanligen det näst största partiet. När Sverigedemokraterna nu har knuffat ner Moderaterna från den posten anser partiet att de ska få flytta in där istället, enligt källor till Aftonbladet. 

Enligt källor med insyn hölls det i måndags ett möte i riksdagen där riksdagsförvaltningen och kanslichefer från flera partier deltog. Under mötet ska Sverigedemokraternas representant gjort anspråk på både Moderaternas kansli och den så kallade förstakammarsalen i riksdagen. 

¨
Enligt en uppgiftslämnare blev Moderaterna ”tagna på sängen” över önskemålet och det blev upprörd stämning under mötet. 

Förstakammarsalen är den ena av två kammare i östra riksdagshuset. Salen används i dag för sammanträdeslokal för Moderaterna och för utskottsutfrågningar. I samma hus finns även andrakammarsalen som är större och används av Socialdemokraterna. 

En annan källa bekräftar mötet och tillägger att Sverigedemokraternas önskemål möttes av ”sura miner” under mötet.”

Om likheter och skillnader mellan 1928 och 2022 års val liksom mellan gårdagens och dagens konservativa regeringar

DN:s Ewa Stenberg kommenterar idag att Sverige sannolikt snart får sin första konservativa regering på 92 år efter den mest polariserade valrörelsen sedan 1928 och ser både likheter och skillnader. 

I 1928 års val var frågan om arbetarna i fokus – d v s den s k arbetarfrågan – liksom det då kommunistiska Ryssland och Sverige skakades av ständigt återkommande arbetskonflikter, strejker och lockouter på industriorterna.

I 2022 års val var frågan om utomeuropéerna i fokus – d v s den s k invandringsfrågan – samtidigt som Rysslands invasion av Ukraina hamnade i skymundan och Sverige skakas av ständigt återkommande skjutningar, sprängningar och kravaller i miljonprogramsområdena.

Högern gjorde förenklat 1928 års val till en folkomröstning om kommunismen medan S och vänsterblocket förenklat gjorde 2022 års val till en folkomröstning om SD. 

Högern vann 1928 års ”folkomröstning” om kommunismen efter att ha skrämt väljarna med den röda faran medan vänstern förlorade 2022 års ”folkomröstning” om SD efter att ha skrämt väljarna med den bruna faran.

Det dåtida M vann vidare 1928 års val tack vare det dåtida MUF:s okonventionella och aktivistiska insatser som redan då hade börjat högerradikaliseras och orientera sig mot fascismen och 1934 valde M att bryta med sitt ungdomsförbund. 

I söndags vann dagens M 2022 års val tack vare SD:s okonventionella och aktivistiska insatser och den stora frågan är ju nu hur länge den nya (mes)alliansen mellan M och SD egentligen ska hålla – d v s kommer M att tvingas bryta med SD såsom det gamla M tvingades bryta med det dåtida MUF.

SD är nämligen i grunden ett revolutionärt och djupt ideologiskt medvetet liksom närmast fanatiskt idealistiskt och millenaristiskt parti som har som slutmål att bli Sveriges största parti vilket de facto kräver att SD fortsätter att ”krossa” och annihilera sina två huvudmotståndare M och S. 

För att SD ska kunna fortsätta att växa och just bli Sveriges största parti måste SD helt enkelt fortsätta att ”stjäla” arbetarväljare från S och medelklassväljare från M för att till slut kunna ena ”handens och hjärnans arbetare” (d v s kroppsarbetarna och ”jobbarna” och kontorsfolket, tjänstepersonerna och akademikerna) – d v s det s k svenska folket – i nationalismens tecken. Det ska här påminnas om att SD alltid har varit emot det socialistiska klasstänkandet liksom också den liberala individualismen, d v s det är bara nationalismen som gäller för SD och inget annat.

SD har m a o som sitt uttalade mål att fortsätta att decimera sin nya samarbetspartner M och det är inget SD ens hymlar om – d v s målet är att fortsätta att systematiskt ”äta upp” M (liksom S). 

SD ser sig heller inte som ett borgerligt högerparti överhuvudtaget och dess väljarkår består till övervägande delen av arbetare medan både M, KD och L har en djupt förankrad självidentitet som varande höger. 

SD har m a o ingen som helst lojalitet till M och SD:s väljare har en diametralt annorlunda klasstillhörighet och klassbakgrund än M:s väljare med allt vad det innebär. 

SD har dessutom en gås oplockad med L på grund av att det gamla L innan Pehrson och Sabuni framstod som SD:s ärkefiende på den borgerliga kanten som ständigt attackerade SD med antifascistiska och antirasistiska argument. SD har kort och gott under hela den gångna valrörelsen öppet och hämningslöst talat mycket illa om sin nya samarbetspartner L och det är inte riktigt så en ny relation brukar inledas.

Och sist men inte minst har SD en helt annan syn på både flykting- och biståndspolitiken än vad KD har. Trots att KD har förändrats rejält under Buschs ledning så finns det fortfarande spår kvar av partiets kristna humanistiska värderingar som trots allt är partiets ursprung och kärna vilket gör att inte heller SD och KD är särskilt kompatibla när det väl gäller.

M, KD och L har helt enkelt släpat in en katt bland hermeliner och dessutom en katt som inte kan uppföra sig, som vägrar att låta sig tämjas och som inte bara är passivt aggressiv på det gamla, klassiska lutherska sättet utan öppet aggressiv med permanent uppspärrade klor.

”Ulf Kristersson (M) vill bilda en regering utan Sverigedemokraterna, om valresultatet står sig. Men priset för att hålla Åkessons parti utanför kan bli högt.”

https://www.dn.se/sverige/ewa-stenberg-priset-for-att-halla-akesson-borta-kan-bli-hogt

”På måndagen såg det ut som om Sverige får sin mest högerlutande regering sedan högerledaren Arvid Lindman bildade sin minoritetsregering 1928.

Då skedde det efter den valrörelse som gått till den politiska historien som den hätskaste i Sverige, det så kallade kosackvalet. Kommunister och Socialdemokrater hade bildat en valkartell och möttes av högerns valaffischer med en vildögd ryttare och texten ”Var och en som röstar på Arbetarepartiet röstar för Moskva”.

Den svenska valrörelse som gick i mål när vallokalerna stängde klockan åtta på söndagskvällen har inte handlat om Ryssland. Men det har varit ett hårt och högt tonläge och många ohederliga beskrivningar av de politiska motståndarna från bägge sidor.

Med knapp marginal ser det som fram till nu kallats för ”Ulf Kristersons sida av politiken”, ut att ha vunnit.

De tre borgerliga partier som ingår där tvingas nu konstatera att deras försök att få Jimmie Åkessons parti att krympa totalt har havererat. Sverigedemokraterna blir med största sannolikhet största parti i konstellationen.

Det kan tvinga Ulf Kristersson till stora politiska eftergifter om han ska kunna hålla SD utanför regeringen.

Kristersson har ofta understrukit att partier bara ska samarbeta i frågor där de är överens. Han har samtidigt framhållit att de fyra partierna på hans sida är överens om mycket.

Men Sverigedemokraterna har inte blivit borgerliga, trots samarbetet med M och KD.

”Vi har ingen lojalitet till de borgerliga partierna. Vi ska bli största parti, vi ska styra det här landet. Men just nu behöver vi samarbeta med andra.”, sade Jimmie Åkesson på ett valmöte i Eskilstuna förra veckan.”

(…)

”Det kan svida i frågor som bistånd, rättssäkerhet och asylrätt och dessutom slå undan fötterna för Moderaternas löfte om skattesänkningar. Moderaterna vill ju finansiera sina reformer delvis genom sänkt a-kassa. Det säger SD tvärt nej till.

Ulf Kristersson kan förstås sätta hårt mot hårt, och behandla Jimmie Åkesson som Stefan Löfven hanterade Vänsterledaren Jonas Sjöstedt efter det förra valet. Sverigedemokraterna har ju inget bra alternativ till att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna.

Men även om Sverigedemokraterna inte vill se en Anderssonregering aktar sig nog partiet för att utmålas som en dörrmatta.

SD är mycket större än Vänsterpartiet varit och har inte varit ängsligt inför att driva fram ett extraval tidigare.”

(…)

”Högerledaren Arvid Lindman lyckades inte få till stånd något samarbete med de partier som i dag heter Liberalerna 1928. Han regerade i minoritet och gjorde sig känd för att rensa ut nazister och fascister ur partiet. Lindmans efterträdare inleder samarbete med ett parti som sagt sig ha gjort upp med sina rötter i nazism och rasism. Ändå har valrörelsen kantats av skandaler med lokala kandidater som inte alls gjort det.

Kommande år kan det också bli Ulf Kristerssons huvudvärk.”

Det råder just nu en högervåg utan dess like bland landets tonåringar och unga vuxna

Nu har det preliminära resultatet för årets skolval offentliggjorts som genomförts bland över 382 000 högstadie- och gymnasieelever runtom i landet och även bland landets barn och ungdomar råder idag en högervåg utan dess like på samma sätt som bland de unga vuxna. Skolvalresultatet liknar hur förstagångsväljarna röstade igår (d v s 18-21-åringarna) och det är uppenbart att landets invånare som just nu är mellan 13-39 år står rejält till höger i politiken.

På ett flertal skolor där arbetarbarnen och arbetarungdomarna liksom den lägre medelklassens barn och ungdomar dominerar har SD f ö erhållit i det närmaste skyhöga valresultat i årets skolval.

Uppdelat på kön är det mycket troligt att uppemot 25-30% av alla pojkar, ynglingar och unga män röstar SD numera och på vissa skolor handlar det antagligen om 30-35% av alla högstadie- och gymnasieelever som är pojkar och unga män. I SVT:s valundersökning uppgav 26% av dee unga männen att de röstade på SD att jämföra med 11% bland de unga kvinnorna (18-29 år).

”Översatt” till ras handlar det troligen om extremt höga procentandelar bland landets vita barn och unga mot bakgrund av att runt 25-30% av alla barn och unga numera har utomeuropeisk bakgrund av något slag (och 30% av landets barn och unga talar dessutom ett annat språk än svenska som förstaspråk medan 20-25% av alla barn och unga har en kulturellt muslimsk bakgrund) och även om det naturligtvis finns barn och unga med bakgrund i subsahariska Afrika och i MENA-regionen som röstar SD så är SD-röstandet kraftigt koncentrerat till barn och unga som är vita majoritetssvenskar liksom till barn och unga som har någon slags bakgrund i övriga Norden och i Europa.

Det ”normala” är annars att barnen, ungdomarna och de unga vuxna står till vänster medan de äldre står till höger men numera råder en omvänd situation då det är bland invånarna som är över 65 år som de proportionellt flesta och mest lojala S-väljarna och röda väljarna överlag hittas numera.

Detta innebär kort och gott att pensionärerna sannolikt kommer att fortsätta att rösta övervägande socialistiskt även i framtiden och troligtvis mer eller mindre ”in i döden” medan barnen, ungdomarna och de unga vuxna till stora delar kommer att fortsätta att rösta höger och inte minst rösta på SD även när de blir äldre.

Huruvida en högervåg även råder bland landets invånare som är mellan 0-12 år är dock omöjligt att säga något om.

Om det preliminära valresultatet

Det är troligt (men ännu inte 100% säkert då alla röster ännu inte är räknade) att det kommer att heta så här snart: 

Den 11 september 2022 valdes Ulf Kristersson till Sveriges statsminister med ett mandats och några tusen rösters övervikt. Sverige fick därmed sin första konservativa regering på över 90 år efter att i 92 års tid ha styrts av socialistiska och liberala regeringar. 

Detta skedde efter en valrörelse som var den mest polariserade sedan ”kosackvalet” 1928 och som fr a helt och hållet dominerades av att ha fokus på invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka idag utgör en femtedel av landets befolkning.

De gamla svenska högerpartierna var bland de sista i Europa att bryta den efterkrigstida antifascistiska och antirasistiska cordon sanitaire-överenskommelsen att inte samarbeta med SD och så sent som i 2018 års val stod SD helt och hållet ensamma mot alla andra partier och inget av de svenska högerpartierna var på den tiden beredd att samarbeta med partiet.

I riksdagsvalet gick SD framåt allra mest av alla partier och blev landets näst största parti med 1 300 000 röster. 

SD blev det största partiet bland männen tillsammans med S (25% vardera) och särskilt bland de unga männen (18-39 år) och SD blev nästan jämnstarka med S bland arbetarna (28,8% att jämföra med 30,7% för S’ del) och med M bland företagarna och lantbrukarna (24% att jämföra med 25% för M:s del). Även bland kvinnorna gjorde SD mycket bra ifrån sig och erhöll 16% liksom bland förstagångsväljarna (18-19-åringarna) och pensionärerna bland vilka partiet erhöll 22% respektive 20%.

SD är just nu ett av Europas allra största och mäktigaste högerpopulistiska och högerextrema partier och världens största parti med ett nazistiskt och rasideologiskt ursprung. Tidigare var SD under flera decennier omvänt ett av Europas minsta och allra mest marginaliserade högerpopulistiska och högerextrema partier.

Och SD:s valresultat bör också sättas i relation till ett urval av motsvarande partiers bästa resultat i motsvarande val (d v s i ett parlamentsval), d v s SD:s rekordresultat står sig väl i en sådan jämförelse:

SVP 29,4% (Schweiz 2015)

FPÖ 26,9% (Österrike 1999)

FrP 22,9% (Norge 2009)

DF 21,1% (Danmark 2015)

PS 19,1% (Finland 2011)

RN 18,7% (Frankrike 2022)

L 17,4% (Italien 2018)

PVV 15,5% (Nederländerna 2010)

V 15,1% (Spanien 2019)

AfD 12,6% (Tyskland 2017)

VB 12% (Belgien 2007)

SD blev igår det största partiet i tre riksdagsvalkretsar och det näst största partiet i 21 av totalt 29 riksdagsvalkretsar samt det största partiet i 63 kommuner motsvarande 22% av samtliga 290 kommuner i landet. SD blev därtill större än M i 24 av de 29 riksdagsvalkretsarna.

preliminära resultat för SD i riksdagsvalet:

norra och östra Skåne: 32,3%
västra Skåne: 28,9%
Blekinge: 28,7%
Dalarna: 25,7%
norra Västra Götaland: 25,5%
Kalmar län: 24,5%
Gävleborg: 24,1%
östra Västra Götaland: 24,1%
Kronobergs län: 23,7%
södra Skåne: 23,6%
södra Västra Götaland: 23,6%
Västmanland: 23,6%
Jönköpings län: 23,3%
Södermanland: 23%
Värmland: 22,7%
Halland: 22,6%
Örebro län: 22,1%

preliminära resultat för SD i riksdagsvalet:

Sjöbo 42,7%

Bjuv 42,3% (Ekeby 2 51,4%)

Perstorp 40,7% (Oderljunga 53%)

Bromölla 39,4%

Örkelljunga 39,4%

Åstorp 38,7%

Färgelanda 38,1%

Östra Göinge 38,1%

Svalöv 36,8%

Skurup 35,6%

Sölvesborg 35,5%

Älvdalen 35,5%

Olofström 34,6%

Surahammar 33,8%

Orsa 32,7%

Osby 36,8%

Markaryd 35,9%

Svedala 32,7%

Tingsryd 32,7%

Malung-Sälen 32,5%

Mellerud 32,3%

Dals-Ed 32,1%

Svenljunga 31,9%

Upvidinge 31,9%

Ronneby 31,2%

Laxå 31%

Eslöv 30,9%

Laholm 30,9%

Skinnskatteberg 30,9%

Ockelbo 30,8%

Årjäng 30,8%

Storfors 30,7%

Smedjebacken 30,6%

Filipstad 30,4%

Bengtfors 30,1%

Vara 30%

preliminära resultat för övriga partier i kommunvalet:

AfS
Alvesta 0,3%
Gotland 0,3%
Grums 0,6%
Håbo 0,3%
Hässleholm 0,5%
Ljungby 0,4%
Olofström 0,4%
Ragunda 0,3%
Sundsvall 0,3%
Säffle 0,2%
Tierp 0,4%

Växjö 0,2% (Växjölistan)

MED
Enköping 0,5%
Falun 0,5%

Höör 5,1% = 2 mandat
Jönköping 0,2%
Karlshamn 3,3% = 2 mandat

Laholm 9,4% = 4 mandat
Markaryd 0,3%
Nynäshamn 1,1%
Sigtuna 0,5%
Sölvesborg 1,2%
Uppsala 0,5%
Växjö 0,3%
Älmhult 0,2%
Österåker 2,2% = 1 mandat
Östhammar 0,2%

NMR
Ludvika 0,9%

Högervågen bland de svenska männen är fortsatt stark och nästan två tredjedelar av de unga männen stödjer M, SD, KD och L

Det går tyvärr inte att säga något annat än att det råder en riktigt rejäl högervåg bland landets män mellan 18-64 år som i det närmaste håller på att närma sig stormstyrka inför valdagen den 11 september i år. I Novus senaste undersökning framkommer nämligen följande närmast otroliga siffror vad gäller de tre största partierna liksom sympatierna för högerblocket för och bland män mellan 18-64 år:

män 18-29 år (64,9% stöttar M, SD, KD eller L)
M: 31,3%
SD: 23,5%
S: 15,3%
övriga: 3,2%

män 30-49 år (56% stöttar M, SD, KD eller L)
S: 22,9%
M: 22,7%
SD: 22,7%
övriga: 3,4%

män 50-64 år (58,2% stöttar M, SD, KD eller L)
SD: 28,9%
S: 26,4%
M: 19%
övriga: 0,9%

Bland män under 18 år dominerar antagligen också M och SD och bland män över 65 år dominerar S. Det är troligt att övriga partier fr a innebär AfS och MED samt möjligen i någon mån också Nyans och NMR.

Denna högervåg bland landets alla män i arbetsför ålder har varit märkbar ända sedan det s k flyktingkrisåret 2015 och även om den var än mer extrem månaderna innan pandemin när nästan allt mediefokus var på skjutningarna och sprängningarna så håller den knappast på att bedarra.

Sedan går det alltid att hoppas på att särskilt de unga vuxna männen varibland nästan 2/3 av samtliga män just nu stödjer högerblocket kan komma att ändra politisk inriktning framöver i takt med att de blir äldre men det är då inte säkert och i så fall har vi att göra med en generation unga män (och antagligen också med 100 000-tals och åter 100 000-tals tonårspojkar) som står mycket långt till höger under överskådlig tid.

Slutligen är säkert är också många invandrarmän och andragenerationsmän med utomeuropeisk bakgrund höger men det går att anta att ovanstående siffror främst ändå rör majoritetssvenska män samt män med övrig nordisk och europeisk bakgrund mot bakgrund av att invånarna i miljonprogramsområdena fortfarande röstar massivt rött vilket innebär att exempelvis över 30% av de majoritetssvenska männen mellan 18-64 år troligen sympatiserar med SD liksom att över 70% av alla unga vuxna majoritetssvenska män antagligen står till höger.

Har Patrik Engellau hittat hem nu?

Nu har stiftelsen Den nya välfärdens och nätpublikationen Det goda samhällets Patrik Engellau till synes nått vägs ände och hittat hem och den högerextrema bokmässan är då en mer radikal miljö än SD (för den som inte vet det).

Engellau köper till och från helsidesannonser i bl a DN tack vare goda annonsinkomster och han har namnkunniga skribenter som Lena Adelsohn Liljeroth och Krister Thelin knutna till sig tack vare sitt respekterade renommé men frågan är väl kanske hur det blir med det framöver. 

Engellau kan sägas ha gjort en ideologisk resa från socialist (han skrev bl a i syndikalistiska Arbetaren på 70-talet) till nyliberal (han anses ha legat bakom högerpopulistiska Ny Demokratis partiprogram på 90-talet) och på senare tid och fr a efter det s k flyktingkrisåret 2015 har han blivit kraftigt högerradikaliserad.

KD hoppar nu på SD-tåget genom att skamlöst exploatera ett våldtäkts- och misshandelsfall i Skellefteå för att värva röster inför valet

Sedan i fredags har SD-sfären och hela den svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen (de SD-anknutna alternativmedierna, AfS, NMR, Det fria Sverige m fl) pumpat ut nyheten om att en 9-årig flicka i Skellefteå har misshandlats grovt och möjligen våldtagits av en 14-årig pojke med utomeuropeisk bakgrund.

SD menar att ”mainstreammedia” gör allt för att dölja denna tragiska händelse trots att SVT och SR i Västerbotten plus lokalmedia har rapporterat kontinuerligt om fallet men SD:arna hävdar att ”mainstreammedia” i stället lägger allt fokus på mordet i Visby för att svärta ned SD.

Vidare har ett mycket stort antal SD:are vilka alldeles uppenbarligen saknar någon som helst etisk ryggmärgsreflex och moralisk kompass masspridit ett fotografi föreställande den 9-åriga flickan när hon till synes ligger i koma i en sjukhussäng bandagerad och omgiven av s k gosedjur för att till varje pris gynna SD:s sak inför valet.

Nu ansluter sig också KD till den hysteriskt vrålande högerpopulistiska och högerextrema ”vi-skulle-aldrig-ha-släppt-in-alla-utomeuropéer-som-sextrakasserar-och-våldtar-våra-flickor-och-rånar-och-misshandlar-våra-pojkar”-kören och väljer därigenom att skamlöst utnyttja och exploatera fallet i Skellefteå.

Att SD gör det i detta nu och har gjort det i flera dygn på raken vid det här laget är inget som förvånar men att också KD gör det som normalt ständigt talar om etik och moral säger åtskilligt om var det partiet befinner sig idag. 

På samma sätt som att L har gått fullständigt vilse under Sabunis och Pehrsons ledning har KD sannerligen gjort detsamma under Buschs partiordförandeskap mot bakgrund av att båda dessa partier historiskt och under de tidigare ledarnas tid alltid har bekämpat SD och både liberaler och kristna har en inte minst en lång och stolt historia av att både ha stöttat de antikoloniala befrielserörelserna i den s k Tredje världen och av att ha engagerat sig helhjärtat för flyktingarna från samma del av världen.

SD:s abortmotstånd handlar om en rasideologisk inställning till abort medan den kristna amerikanska högerns abortmotstånd handlar om en religiös inställning till abort

En liten påminnelse om varför SD (tillsammans med KD) alltid har varit det mest abortfientliga partiet i riksdagen och så till den grad att partiet antagligen förlorade 100 000-tals fr a kvinnliga röster inför 2018 års val p g a SD:s dåvarande inställning i abortfrågan och sedan dess har partiet dessutom misslyckats med att vinna tillräckligt många kvinnliga väljare för att kunna växa rejält i opinionsundersökningarna då många av landets kvinnor sannolikt inte litar på SD:s inställning i abortfrågan.

Så här stod det att läsa om abort- OCH adoptionsfrågan i SD:s partiprogram från 1999 (och under avdelningen ”Befolkningspolitik”), d v s flera år efter det att nyckelpersonerna inom SD:s nuvarande partiledning hade gått med i partiet inklusive inte minst partiledaren själv. 

SD:s abortmotstånd har helt enkelt alltid handlat om den s k befolkningsfrågan, som kort och gott kan översättas med rasfrågan, d v s det har för SD alltid handlat om att på alla upptänkliga vis försöka maximera antalet (nya) majoritetssvenskar på ett klassiskt pro-natalistiskt vis såsom att få ned antalet aborter (av majoritetssvenska foster) samtidigt som antalet (och andelen) invånare med utomeuropeisk bakgrund ska bekämpas och hållas nere och också det på alla upptänkliga vis såsom att stoppa alla utlandsadoptioner (av icke-vita barn).

KD:s abortmotstånd liksom Trumps och Republikanska partiets och juristerna i amerikanska HD:s dito grundar sig då inte primärt i den s k befolkningsfrågan (läs: rasfrågan) utan i kristna s k pro-life-argument som hämtar sin grund i konservativa Bibeltolkningar. Därför är det inte ”rättvist” mot USA:s kristna höger att koppla det aktuella amerikanska HD-beslutet till SD eftersom SD:s abortmotstånd har en annan (ras)ideologisk grund.

Om den andra stora högerradikaliseringsvågen bland pojkar och unga män

SvD:s Karin Thurfjell skriver om att den andra stora högerradikaliseringsvågen bland unga män (i ålderskategorin 18-29 år och högst sannolikt gäller denna högerradikaliseringsvåg också bland tonårspojkarna) äger rum just nu efter den första stora högerradikaliseringsvågen som inträffade under 1990-talet.

Långt över 60% av de unga männen skulle rösta på den nya TAN-högern (d v s på antingen SD, M, KD eller L) om det hade varit val idag och hela 4,2% stödjer också andra partier och fr a gäller det AfS och MED. Denna andra högerradikaliseringsvåg började inledas 2016 i kölvattnet efter det s k flyktingkrisåret och har därefter gradvis växt i styrka.

Då på 1990-talet slutade det med att 10 000-tals pojkar och unga män (och tyvärr också en del flickor och unga kvinnor) började lyssna på Ultima Thule och vit makt-musik och 1000-tals pojkar och unga män (och tyvärr också en del flickor och unga kvinnor) valde också att bli skinheads. Idag innebär den andra stora högerradikaliseringsvågen bl a att SD dominerar på Facebook och Twitter liksom på Instagram och Youtube vad gäller genomslag samt att 10 000-tals pojkar och unga män (och tyvärr också en del flickor och unga kvinnor) tittar på, läser och följer de SD-anknutna alternativmedierna och SD har för första gången någonsin även lyckats bygga upp en studentrörelse bland unga män (och tyvärr också bland en del unga kvinnor) som studerar vid landets högskolor.

Då på 1990-talet slutade det dessutom också med ett stort antal våldsdåd, attentat och mord och idag på 2020-talet har den andra stora högerradikaliseringsvågen redan resulterat i flera våldsdåd och mord i fr a skolsammanhang och även om dagens högerradikaliseringsvåg kanske inte når upp till 1990-talets extremt våldsamma högerradikaliseringsvåg så blir det alltid problem både på kort och på lång sikt när en hög andel pojkar och unga män högerradikaliseras. De som var pojkar och unga män på 1990-talet utgör idag t ex SD:s kärnväljare – d v s många av dem har behållit sina politiska åsikter från tonåren och ungdomen – och det tål att påminnas om att ledningen för dagens SD en gång i tiden hittade till partiet just på 1990-talet när de själva var högerradikaliserade pojkar och unga män.

Det kan i sammanhanget också vara värt att nämna att allt tyder på att också pojkarna och de unga männen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund hyser värderingar som är åt det traditionalistiska, auktoritära, konservativa och även nationalistiska hållet och åtskilliga av dem röstar på SD eller på något av de andra TAN-högerpartierna medan en del antagligen också sympatiserar med det likaledes konservativt lagda partiet Nyans.

”Jag har en bild utav mitt Sverige, i mitt sinne, vackra Sverige, utan mångkultur”

Alternativ för Sveriges (AFS) kampanjsångs klämkäcka melodi blir en skarp kontrast mot låten som spelades innan: ”Rivers of blood” med Xurouis, en ödesmättad tonsättning till en inspelning av den brittiske konservative parlamentsledamoten Enoch Powells tal ”Rivers of blood” från 1968. I talet, som skapade stor kontrovers och splittring i Storbritannien, säger Powell att om invandring från landets forna kolonier fortsätter kommer det oundvikligen leda till en våldsam sammandrabbning mellan svarta och vita. Powell förespråkar också återvandring.

Det står poliser i torghörnen och på taken, och i början och slutet av AFS torgmöte i Västerås står en liten grupp unga människor med en megafon och skanderar ”inga rasister på våra gator”. Ändå är stämningen närmast loj. Talen om ”förnedringsrån” och ”mass­invandring” ljuder över de soliga uteserveringarnas lunchgäster och över torghandlarna som kränger frukt och bär.

Publiken består av ett pensionärsgäng, och några män som står en och en. Det verkar vara minst lika många flygbladsutdelare som besökare.

Ingen av de två yngre män som kommit vill prata med SvD. ”Jag är inte intresserad”, avfärdar en kille i vit skjorta och jeans som delar ut flygblad.

Men det kan vara just unga män som är det lilla ytterhögerpartiets kärnväljare.

Alternativ för Sverige bildades i mars 2018 av medlemmar som uteslutits ur Sverigedemokraterna i samband med att partiet la ner sitt dåvarande ungdomsförbund Sverigedemokratisk ungdom.

I valet 2018 trodde partiets ordförande Gustav Kasselstrand att Alternativ för Sverige skulle landa över 1 procent, han vågade till och med hoppas på upp mot 2 procent. Men när rösterna i september 2018 var räknade stod det klart att det nya partiet inte lockat fler än 0,3 procent av väljarkåren

Alternativ för Sverige särredovisas inte i opinionsmätningarna, och gruppen ”övriga partier” för en tynande tillvaro med sammanlagt 1,7 procent av rösterna I SvD/ Sifos junimätning.

Tittar man på vilka partier som angetts som frisvar bland de som sagt att de kommer att rösta på något annat parti än de åtta som redan har mandat i riksdagen finns det inget som märkbart dominerar. Alternativ för Sverige finns där men trängs med bland andra Medborgerlig Samling, Piratpartiet och Djurens rätt, enligt Sifos opinionschef Toivo Sjörén.

Men bland unga män är andelen som angett att de ska rösta på ett parti i kategorin ”övriga” betydligt högre än i andra grupper. I SvD/ Sifos Slaget om väljarna i juni anger 4,2 procent av män mellan 18 och 29 år att de skulle rösta på ett parti utanför riks­dagen om det var val idag. Bland kvinnor i samma ålder tänker bara 1,1 lägga sin röst på ett parti utanför riks­dagen. Också här döljer sig en mängd olika partier i frisvaren, men Alternativ för Sverige är relativt vanligt förekommande liksom Medborgerlig samling.

Det är inte enbart Alternativ för Sverige som döljer sig i de unga männens svar, men en del är det. Den typen av parti attraherar mer unga män och rätt få kvinnor, säger Toivo Sjörén.

Generellt sympatiserar män i högre grad med partier åt höger och kvinnor väljer partier åt vänster.”

Kön verkar alltmer trumfa både klass, ras/etnicitet och ålder vad gäller att hysa s k TAN-attityder

Kön verkar alltmer trumfa både klass, ras/etnicitet och ålder vad gäller att hysa s k TAN-attityder (d v s traditionalistiska, auktoritära och nationalistiska åsikter liksom att vara pro-protektionism och anti-heterogenitet):

I Expos rapport från igår, som bygger på en omfattande enkätundersökning, framgår det att 49% av alla manliga respondenter anser att feminismen har gått för långt i Sverige och för bara några dagar sedan visade det sig att 45% av männen har ett stort eller ett mycket stort förtroende för Åkesson i en partiledarförtroendeundersökning.

Att 40-50% av samtliga män i en viss undersökning numera uttrycker åsikter som åtminstone tidigare skulle ha kategoriserats som höger, d v s s k TAN-attityder, är ett faktum som säkert inte bara jag har noterat medan landets kvinnor omvänt antingen blir alltmer GAL:iserade eller åtminstone så hyser de fortsatt s k GAL-attityder (d v s gröna, alternativa och vänsterliberala åsikter liksom att vara pro-mångfald och pro-jämställdhet).

Då det med fog går att anta att både majoritetssvenska män och minoritetsmän i många fall delar liknande åsikter i sammanhanget – d v s både manliga majoritetsinvånare och männen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kan antas hysa liknande TAN-åsikter vad gäller fr a synen på kön och jämställdhet – så blir det alltmer uppenbart att könspolariseringen numera antagligen trumfar både klasspolariseringen liksom ras/etnicitetspolariseringen och antagligen också ålderspolariseringen mot bakgrund av att runt 60% av landets unga män numera sympatiserar med M, SD, KD eller L.

Vart denna maskulinitetens kris eller kanske snarare remaskuliniseringen av männen kommer att ta vägen går väl inte att sia om men mot bakgrund av att en absolut majoritet av alla människor är heteros så lär denna stadigt eskalerande könspolarisering ställa till det alltmer för relationerna mellan män och kvinnor och inte minst för intimrelationerna dem emellan.