Kategori: högern

SvD skriver idag om ”främlingsfientlighet” mot majoritetssvenskar på ledarplats

Igår enades den (annars så splittrade) svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen (SD, AfS, NMR, Det fria Sverige, alternativmedierna o s v) p g a BRÅ:s mycket uppmärksammade rapport om ungdomsrånen och de s k förnedringsrånen, som visar att 77% av de som rånas är majoritetssvenska barn och ungdomar och idag ”hakar” SvD på ”av bara farten”, d v s den svenska borgerlighetens och högerns viktigaste organ, genom att upplåta huvudledarplatsen åt en ledarartikel signerad Paulina Neuding och igår bar då denna huvudledare (i digital form) t o m rubriken ”Kartlägg fientligheten mot svenska barn” – d v s i stort sett använde Neuding samma term som SD massprider – d v s uttrycket ”svenskfientlighet”.

Både SD och SvD menar helt enkelt att bland barn och ungdomar och unga vuxna i miljonprogramsområdena med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund så finns det en utbredd ”svenskfientlighet” och en ”omvänd rasism” som riktar sig mot majoritetssvenskar och som Neuding t o m kallar ”främlingsfientlighet” och som hon uppmanar BRÅ och forskarsamhället att börja kartlägga och studera och mellan raderna försöker åtminstone SD och den s k nationella rörelsen att hamra in att det är majoritetssvenskarna som i själva verket är de största offren för rasism och inte minoritetsgrupperna.

Tidigare var f ö BRÅ SD:s största hatobjekt – år efter år hette det att BRÅ var ”vänster” och dolde sanningen – men på senare tid efter att BRÅ har börjar särredovisa utländsk bakgrund bland både förövare och offer så har SD uppenbarligen omvärderat sin syn på BRÅ.Och vad gäller frågan om förekomsten av omvänd rasism bland landets minoritetsinvånare så har tidigare enkätstudier visat att det visserligen finns en mindre andel minoritetsinvånare som hyser ”agg” mot majoritetssvenskarna men denna andel är inte särskilt stor. Däremot har idén om att omvänd rasism är ett stort problem i dagens Sverige antagligen börjat få ett större genomslag p g a SD och inte bara på SvD:s ledarplats – i exempelvis en enkätundersökning för några år sedan som handlade om vilka grupper i dagens Sverige som är offer för rasism svarade relativt många av respondenterna att det just är majoritetssvenskarna som är det.

SvDs huvudledare avslutas f ö med att ställa frågan till tidningens majoritetssvenska högutbildade höginkomsttagarläsare om vad som händer om en majoritetssvensk medelklasspojke besöker Rosengård… (underförstått – han kommer att utsättas för ”främlingsfientlighet”).

Kvartal publicerar en devot intervju med den amerikanske statsvetaren Charles Murray

Den amerikanske statsvetaren Charles Murray intervjuas av Erik W. Larsson i Kvartal och i intervjun upprepar Murray i stort sett helt och hållet det budskap som han och hans medförfattare Richard J. Herrnstein kolporterade i boken ”The bell curve” från 1994 – nämligen kort och gott att vita är intelligentare än icke-vita och fr a svarta och att det är den skillnaden som förklarar vitas rikedom, laglydighet och överordning och icke-vitas och fr a svartas fattigdom, brottslighet och underordning (i boken menar författarparet även att latinamerikaner och andra icke-vita grupper är mindre intelligenta än vita).

Det har sannerligen hänt mycket i Sverige sedan ”The bell curve” kom ut:
År 1994 tog i stort sett alla i Sverige avstånd från Murrays och Herrnsteins bok med några få undantag (såsom den nyligen bortgångne nationalekonomen Gunnar Adler-Karlsson) men idag år 2021 (åter)introduceras Murray för en svensk(talande) publik och Kvartal-intervjun är då inte vidare kritisk utan Murray ges helt enkelt tillfälle att upprepa det han argumenterade för i ”The bell curve” utan att bli särskilt ifrågasatt.


Och vid en genomläsning av den rätt så devota intervjun lär nog en och annan svensk läsare antagligen associera till att invånare med utomeuropeisk bakgrund i Sverige (och fr a med bakgrund i MENA-regionen, Latinamerika och subsahariska Afrika) kanske också är mindre intelligenta än majoritetssvenskarna och de nordiska, europeiska och västerländska invandrarna i Sverige och att det är just därför som invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Sverige är fattiga, förekommer i brottsliga sammanhang och är marginaliserade.

Denna vecka har hittills gått i SD:s tecken och nästa vecka kommer också att göra det

Denna vecka har (åtminstone hittills och veckan är ju ännu inte slut) sannerligen gått i SD:s tecken och nästa vecka kommer med all sannolikhet också att göra det.


tisdagen den 16 november:

SD, M och KD offentliggör en gemensam budget och SD är därmed en gång för alla helt inne i den politiska stugvärmen och en mer än 30-årig kamp för att erkännas som ett vanligt parti bland andra och inte betraktas som ett pariaparti är därigenom över för SD:s del tack vare M:s och KD:s (och även L:s) faustiska (makt)pakt med SD.


onsdagen den 17 november:

Åkesson tillkännager att SD ska publicera en vitbok om partiets historia som en ännu okänd forskare ska skriva för att SD ska kunna kontrollera sin egen historieskrivning och därmed partiets framtid.

SD:s tv-kanal Riksstudios eller Riks fyller ett år och har redan över 60 000 prenumeranter vilket är fler än vad SVT har och fler än vad alla andra politiska partier har.

Nätverket i riksdagen mot förringande av svensk historia, tradition och kultur, som tidigare hette Riksdagens nätverk mot svenskfientlighet och som bildades i samband med 2020 års BLM-rörelse, arrangerar ett seminarium i riksdagen om svenskfientlighet riktad mot majoritetssvenska barn, ungdomar och unga vuxna.


Och nästa vecka den 25-28 november samlas 100-tals SD:are i Karlstad och i Värmland ”där allting började” för 97 år sedan, d v s där den svenska s k nationella rörelsen uppstod en gång i tiden (den italienska och den tyska dito uppstod ju som bekant i Milano respektive i München och den svenska i just Värmland), för ”genrepet” inför 2022 års ödesval. SD förlorade visserligen under själva pandemin åtskilliga sympatisörer och fr a många arbetarväljare som gick tillbaka till SAP men SD är nu tillbaks på 19-20% i opinionsundersökningarna och till skillnad från samtliga andra partier har SD inte tappat några medlemmar under pandemin utan räknar idag över 32 000 medlemmar.


Och om den gångna helgen också räknas så går det också att tillägga att SD:s tankesmedja Oikos och SD:s (inofficiella) studentorganisation Konservativa förbundet avhöll sin första konferens då på Skokloster med 100-talet deltagare och med det uttalade syftet att odla fram en konservativ generation bland det unga SACO-kollektivet (d v s bland högskolestudenter na och de unga vuxna högutbildade).

Idag släppte den svenska högern slutgiltigt in SD i stugvärmen

Tidigare har M, KD och SD ställt sig bakom en gemensam budget endast på lokalplanet i ett antal mindre kommuner efter 2018 års val men när detta nu sker på riksplanet så innebär det att den nya TAN-högern är så formaliserad den bara kan bli inför 2022 års val och nu finns det ingen återvändo för M:s och KD:s del – d v s nu har dessa båda partier tagit ”djävulen i båten” en gång för alla. 

Just nu jublar SD:arna i de sociala medierna p g a dagens historiska genombrott för SD:s del som för SD:arna betraktas som det slutgiltiga kvittot på att SD fr om idag inte längre ett pariaparti inom den svenska borgerligheten utan en fullt integrerad del av den nya TAN-högern. 

En av dem som jublar är f ö Roger Hedlund som bl a skriver ”Nyp er i armen – det här är på riktigt!” till landets alla SD:are och för Hedlund själv och många andra SD:are med samma bakgrund som denne måste denna dag den 16 november 2021 sannerligen vara i det närmaste overklig med tanke på den resa som Hedlund och åtskilliga andra SD:are har gjort sedan SD:s Kampfjahre-period på 90-talet. 

Roger Hedlund är då en av flera SD-toppar med ett förflutet i den nazistiska skinhead- och vit makt-ungdomssubkulturen: Han är bl a dömd för att ha misshandlat en syndikalist och för att ha tillhört kretsen kring idag nedlagda Nationalsocialistisk front. Utöver misshandeln av syndikalisten misshandlade han också två män och en kvinna i sällskap med Nationalsocialistisk fronts lokala ledare i Gävle och bara fyra dagar innan han valdes till SD Gävles ordförande 2001 dömdes han för denna misshandel. 

Ytterligare en som har gjort en liknande resa är f ö SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt som också han har en bakgrund i den nazistiska skinhead- och vit makt-ungdomssubkulturen och som är den som tillsammans med M:s Elisabeth Svantesson och KD:s Jakob Forssmed ligger bakom den gemensamma budgeten.

https://www.expressen.se/nyheter/m-kd-och-sd-eniga-om-gemensam-budget-

”Nu går oppositionen till höger fram med ett gemensamt motförslag till regeringens budget. 

Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill bland annat satsa åtta miljarder på att sänka skatten för alla som jobbar. De vill även sänka skatten för pensionärer, vilket enligt partierna innebär att en person som har 13 000 kronor i månaden får 1 800 kronor mer i plånboken varje år. Partierna kommer även tillföra 400 miljoner kronor i en riktad satsning på höjda polislöner och utöka antalet poliser i yttre tjänst. 

– Den här budgeten omfattar 20 miljarder för 2022. Det är en stor budget som kommer göra skillnad för många, säger Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson. 

Ebba Busch, partiledare för Kristdemokraterna, skriver på Twitter att deras förslag är ett alternativ för att ”vända utvecklingen i Sverige”. ”Kraftfulla förstärkningar för vården och brottsbekämpningen i Sverige! Tillsammans med M och SD har vi ett alternativ som tar de första stegen för att vända utvecklingen under S ledning för att hela Sverige ska fungera”, skriver hon på Twitter.””

En sista hälsning från Bulletin?

Antar att jag knappast är den enda som har fått detta mejlerbjudande, som för min del mottogs igår kväll: Jag har dock aldrig prenumererat på Bulletin så antagligen skickas detta mejl till alla som någonsin har varit i kontakt med redaktionen på något sätt.

Oavsett vilket så är både bilden och texten rätt så talande: Idel män som antingen har kvarstannat från start eller nyrekryterats under den synnerligen dramatiska resans gång liksom storvulet skryt (om att underförstått bli nya SvD) och desperat vädjan om pengar om vartannat.

SD och högern fortsätter att dominera på Facebook och Twitter

Facebook, som 75% av alla invånare i Sverige använder sig av någon gång ibland och över 50% dagligen (d v s någon gång eller flera gånger per dygn), fortsätter tyvärr att domineras av SD att döma av Medieakademins sammanställning från idag och Statistisk opinions sammanställning för en månad sedan. SD har även ett regelbundet starkt genomslag i big data-interaktionsmätaren Top 10 Facebook Swedens dagliga sammanställningar.


Medieakademin har f ö också räknat på hur riksdagens sammansättning hade sett ut om den hade avspeglat SD:s proportionella närvaro på svenskspråkiga Facebook och i så fall hade SD innehaft över 33% av samtliga riksdagsmandat.


Även på Twitter är SD:s och den samlade högerns dominans tyvärr också tydlig enligt Medieakademin och den sista gröna stapeln är då den som gäller för innevarande år (år 2021).
Det är väl slutligen rätt så troligt att både Facebook och Twitter kommer att påverka utgången av nästa års ödesval.

Ny bok om hur termen ”identitetspolitik” har blivit ett slagträ i debatten

Statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker skriver idag på DN Debatt om sin nya bok ”Det är identitetspolitikens fel! Makt, mobilisering och mångfald” (Timbro 2021) som undersöker hur termen ”identitetspolitik” har kommit att bli ett slagträ och ett hjärnspöke både för den svenska vänstern och högern samtidigt som i stort sett ingen av dem som pekas ut kallar sig ”identitetspolitiker” eller säger sig ägna sig åt ”identitetspolitik”. 

Bjereld och Demker konstaterar att det i dagens Sverige anses helt accepterat att analysera samhället utifrån klass och kön, att organisera sig utifrån klass och kön och att mäta mångfald utifrån klass och kön och, skulle jag i alla fall tillägga, numera även utifrån funktionsvariation och sexuell läggning, men inte utifrån ras och etnicitet (dock har de nationella minoriteterna mer eller mindre frikort – d v s det anses idag accepterat bland majoritetssvenskarna, och både de som står till vänster och till höger, att sverigefinnar, tornedalingar, judar, samer och romer organiserar sig). 

Kort och gott går det att säga att termen ”identitetspolitik” slog igenom med full kraft i svenska språket på 2010-talet att döma av artikeldatabaserna och termen har sedan dess de facto kommit att beteckna alla försök att analysera samhället utifrån ras och etnicitet och att organisera sig utifrån ras och etnicitet liksom alla försök att försöka mäta mångfald utifrån ras och etnicitet. ”

Debatten om identitetspolitik fördunklas av att de som använder begreppet sällan definierar det. Vi menar att det inte finns någon självklar motsättning mellan identitetspolitik och intressebaserad politik. Och att det är kraven på resursfördelning och ifrågasättande av ideologiska värden konflikterna handlar om.” 

https://www.dn.se/debatt/ordet-identitetspolitik-ar-ett-slagtra-som-saknar-funktion

”Om identitetspolitik bara handlar om grupper som slåss för sina politiska och ekonomiska intressen så är arbetarrörelsen och kvinnorörelsen de två självklart mest framstående exemplen på identitetspolitiska rörelser. Men i dag anses identitetspolitik oftast relatera till grupper baserade på ras/etnicitet (”svarta”), religion (”muslimer”) eller sexuell läggning/könsidentitet (”hbtq-personer”). 

Det som kallas identitetspolitik utgår från ett rättighetsbaserat rättvisetänkande tillämpat på en grupp. Men när industrisamhället fasas ut och ett allt mer individualiserat samhälle växer fram förväntas grupptillhörigheten stå tillbaka för människors individualitet. 

Debatten om identitetspolitik handlar därför ytterst om makt och om frågan vilka grupptillhörigheter, gemensamma identiteter och erfarenheter som utgör en legitim grund för politisk organisering och mobilisering. Klass anses av de flesta fortsatt vara en sådan legitim bas. Även kön har över tid vunnit legitimitet. Men andra grupptillhörigheter diskuteras och ifrågasätts.” 

(…) 

”Men på det sätt som ordet ”identitetspolitik” används i dag fyller det ingen funktion. Ordet används som en svepande kritik mot så vitt skilda samhällsföreteelser som kvotering, postmodernitet, feminism, mångfaldsproblematik och strukturell diskriminering. Kritiken mot ”identitetspolitiken” utmynnar dessutom i sin praktik inte sällan i ett försvar av majoritetssamhällets historiskt formade privilegier. Den som ändå vill använda ordet ”identitetspolitik” måste precisera sig. Vad är det som avses? Är det att politisk mobilisering sker genom att grupper organiserar sig? Eller att dessa gruppers ”identitet” baseras på kultur och inte på klass eller kön? Är det krav på kvotering eller riktade insatser för att öka mångfalden som man är emot? Eller antagandet att personlig erfarenhet av en grupps specifika livsvillkor är nödvändigt för att förstå eller kunna uttala sig om det förtryck och den diskriminering gruppen utsätts för? 

Det är kraven på resursfördelning och ifrågasättande av ideologiska värden de så kallade identitetspolitiska konflikterna handlar om. Endast om vi lyfter av den fördunklande slöjan kan förhandlingar och konstruktiva lösningar kring reformer, resurser och representation uppnås.”

Intervjuad av Jannik Svensson i dennes podcast Samtal

Intervjuad av Jannik Svensson i dennes podcast Samtal:

https://podcastensamtal.podbean.com/e/tobias-hubinette

”Tobias Hübinette är lärare och forskare vid Karlstads universitet och studerar frågor om ras och vithet i Sverige. Han har en historia som antirasist och antifascist som sträcker sig ända tillbaks till 1990-talet. I det här samtalet definierar Tobias begreppet “vithet” och särskiljer begreppet från den amerikanska kontexten och den svenska.”

Kommer Kristerssons nya TAN-höger att kunna tämja SD: Om den svenska s k nationella rörelsens relation till den svenska borgerligheten under 1900-talet

DN:s ledarskribent Susanne Nyström varnar idag TAN-högern för att SD inte har några lojaliteter till den svenska borgerligheten och hon hade kunnat komplettera bilden med en kort historik som lyder som följer:

Dagens svenska s k nationella rörelse, som SD är ett direkt ideologiskt/idéhistoriskt och rörelse/organisationshistoriskt resultat av (och dessutom denna rörelses hittills mest framgångsrika parti), såg dagens ljus i Värmland för 97 år sedan och uppstod efter Första världskriget i opposition mot dåtidens höger och faktiskt ungefär på samma sätt som den kommunistiska rörelsen föddes efter Första världskriget i opposition mot dåtidens vänster (för att generalisera en aning).

En direkt orsak till den s k nationella rörelsen uppkomst och framväxt berodde på den parlamentariska demokratins successiva genombrott efter Första världskriget, som den s k nationella rörelsen menade att högern hade misslyckats med att förhindra och därigenom kapitulerat och gjort sig själv illegitim.

Därför kom den svenska borgerligheten och högern att bli ett minst lika stort hatobjekt för den s k nationella rörelsen som vänstern var under mellankrigstiden och visuellt framställdes den ibland som bestående av kraftigt ålderstigna, vithåriga gubbar med enorma s k kulmagar av Göring-snitt som struttade runt på sina slott och i sina våningar och pimplade konjak medan kvinnorna framställdes som högdragna ”fruntimmer” i korsett ”av den högre skolan”.

Efter kriget, när särskilt M tidvis höll på att i det närmaste smälta bort under Kalla kriget i takt med att den socialistiska välfärdsstaten växte fram under SAP:s mångåriga maktinnehav, var högern därför bara värd förakt från den s k nationella rörelsens sida. Faktum är att den s k nationella rörelsen snarare kunde uttrycka en illa dold motvillig beundran för SAP under dessa årtionden, som hade lyckats samla arbetarna och den lägre medelklassen i ett gigantiskt massparti som under hela Kalla kriget var världens mäktigaste socialistiska arbetarparti utanför kommunistvärlden, medan M symboliserade en borttynande och impotent höger.

Efter Kalla krigets slut och kommunismens fall blev den triumferande svenska borgerligheten återigen ett hatobjekt för den s k nationella rörelsen under nyliberalismens ”guldålder” när pro-invandringsfalangen inom högern i det närmaste segrade sig till döds.

Kristersson tillhörde ju själv denna falang och den kom som bekant till slut att styra landet i form av Reinfeldts två regeringar. Faktum är att den s k nationella rörelsen med SD i spetsen snarare föraktade och hatade Reinfeldts alliansregering mer än det efter Kalla kriget stadigt krympande SAP under både Persson, Sahlin och Juholt.

När nu den nya svenska TAN-högern allierar sig med SD så är det denna korta rekapitulation av den svenska s k nationella rörelsens historiska förhållningssätt till högern som den svenska borgerligheten bör ha i åtanke om TAN-högern + SD nu tar hem 2022 års val och när SD därefter börjar trilskas och fr a uppvisar en illojalitet mot borgerligheten som antagligen kommer att chockera densamma.

Så ”lycka till!” som det heter nu när den svenska borgerligheten ska försöka tämja SD och ”rida tigern” eller snarare rida den varg som en gång föddes i Värmland för 97 år sedan i form av den svenska s k nationella rörelsen:

https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-akessons-styrka-ar-att-han-inte-har-nagra-lojaliteter-till-borgerligheten

”Det är inte bara Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas syn på Sverigedemokraterna som håller på att ändras: Från att aldrig samarbeta eller samtala till att Ulf Kristersson (M) ser det som ”självklart” att kunna ta stöd av Jimmie Åkesson (SD). Vidare Nyamko Sabunis (L) uttalande om att SD läser av samhällsproblemen på samma sätt som de borgerliga.

Även SD:s syn på sig själva har svängt, vilket har skett lika snabbt som de andras. 2014 släppte SD igenom alliansbudgeten med orden ”Give’em hell”. Nu säger Åkesson i en intervju i Göteborgs-Posten att partiet vill ha ett skriftligt avtal, önskar inleda sakpolitiska förhandlingar före valet och förbereder sig på ett större politiskt inflytande än någonsin.

Klart är att SD inte kommer att sälja sig billigt. Och som Arne Larsson, politikreporter på GP, skriver: ”M och KD gör just nu allt de kan för att SD ska trivas i deras sällskap”. Det senare är logiskt för partier som satsar allt på att vinna regeringsmakten med hjälp av SD.

För som Åkesson säger har han och hans parti ”inga lojaliteter till borgerligheten” och L:s krumbukter om att SD ska stödja en budget utan att vara med på riktigt ger han ingenting för: ”Vi tänker inte komma in från sidan”.”

På knappa två veckor har de sista av den svenska borgerlighetens cordon sanitaire-fördämningar brustit och högern har både hunnit med konststycket att kasta sig i famnen på SD och anamma SD:s retorik

Under de senaste 12 dygnen har den svenska högern anammat en retorik som tidigare bara hördes i alternativmedierna och från SD:s sida och kvar är nu mest bara Dagens Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och några tidningar till som explicit kritiserar att M och KD arbetar för att bilda en gemensam regering med stöd av SD efter 2022 års val.


I samband med och efter Förintelsens minnesdag den 27 januari, som även SD f ö numera deltar i, publicerade ett flertal borgerliga tidningars ledarsidor (såsom bl a Svenska Dagbladet) hårda angrepp på liberaler och socialister som anklagades för att politiskt profitera på och exploatera Förintelsen och de sista överlevande som ännu är i livet för att attackera M och KD ”bara” för att M och KD numera samarbetar med SD och vill regera med stöd av SD efter 2022 års val.


Efter att Ulf Kristersson tog ”bladet från munnen” och uttalade i SVT på bästa sändningstid att han idag är beredd att just bilda regering ihop med KD och med stöd av SD har uppslutningen i det närmaste varit total från högerns sida och flera högerledarsidor (såsom bl a Göteborgs-Posten) har därefter försäkrat att SD numera är ett seriöst och normalt parti.


I samband med att flera socialdemokratiska ministrar i Löfvens regering och flera både liberaler och socialister kritiserade Kristersson inför och under årsdagen av Hitlers maktövertaganden den 30 januari och Kristerssons försäkran att SD numera är ett seriöst och moget parti samt Kristerssons påstående att SD särskilt under pandemin har skruvat ned sin retorik har sedan ett stort antal borgerliga röster och ledarsidor (såsom bl a Dagens Industri) attackerat ministrarna ifråga, Löfvens regering och liberaler och socialister i allmänhet för att ”brunsmeta” Kristersson och M.


Att anklaga liberaler och socialister för att utnyttja Förintelsen och de överlevande i politiska syften och att anklaga de förstnämnda för att ”brunsmeta” högern är då i båda fallen ett retoriskt grepp som alternativmedierna och SD har använt sig av i åratal.


Som om inte detta vore nog så har alternativmediernas och SD:s tal om att den tyska nationalsocialismen i själva verket var vänster under de senaste dygnen letat sig in på högerns ledarsidor (såsom bl a Kristianstadsbladet) och även kolporterats av riksdagsledamöter och andra politiker som numera inte bara tillhör SD utan även M och KD.


Fakta i sak är då att de allra flesta av de överlevande är emot att M och KD har inlett ett samarbete med SD och vill bilda regering med stöd av SD och vidare är sanningen den att SD har radikaliserats rejält under pandemin och särskilt i relation till de högerradikala alternativmedierna och slutligen var vare sig den italienska fascismen eller den tyska nationalsocialismen vänster.


Det är faktiskt inte utan att en längtar tillbaka till både Reinfeldt och Bildt liksom till Hägglund och Svensson och kanske t o m till ”Amiralen” som då var av ett helt annat virke än ”Adoptivpappan” (d v s Kristersson), d v s till den svenska högerns legendariske ledare under mellankrigstiden Arvid Lindman som på ett möte på Ulvåsa slott utanför Motala i juli 1934 en gång för alla tog avstånd från den dåvarande svenska extremhögern inför 2500 församlade östgötamoderater.


”Amiralens” tal ägde då rum efter de s k Långa knivarnas natt när vänsterfalangen inom den tyska naziströrelsen oskadliggjordes. Den dåvarande svenska extremhögern valde efter denna händelse att inte ta avstånd från A.H., vilket chockade den dåvarande svenska högern, d v s att den svenska extremhögern inte tog avstånd från A.H.


I samband med att Trump systematiskt försökte undergräva den amerikanska statsapparaten inifrån efter att valförlusten var ett faktum och efter stormningen av Kapitolium fortsatte SD och den svenska extremhögern ändå att stötta Trump men trots detta har Kristersson valt att öppet inleda ett samarbete med SD och även försäkra både sina egna väljare och svenska folket att SD numera är ett normalt parti som har tonat ned sin tidigare radikala retorik.


Nu är kanske inte De långa knivarnas natt och Kapitolium-stormningen jämförbara händelser men det är i varje fall ett faktum att 1934 valde dåtidens M och dess ledare ”Amiralen” att ta avstånd från den dåvarande svenska extremhögern på grund av att densamma fortsatte att stötta A.H. medan dagens M och dess ledare ”Adoptivpappan” i stället väljer att göra precis tvärtom trots att SD har fortsatt att stötta Trump.