Kategori: högern

SD och högern fortsätter att dominera på Facebook och Twitter

Facebook, som 75% av alla invånare i Sverige använder sig av någon gång ibland och över 50% dagligen (d v s någon gång eller flera gånger per dygn), fortsätter tyvärr att domineras av SD att döma av Medieakademins sammanställning från idag och Statistisk opinions sammanställning för en månad sedan. SD har även ett regelbundet starkt genomslag i big data-interaktionsmätaren Top 10 Facebook Swedens dagliga sammanställningar.


Medieakademin har f ö också räknat på hur riksdagens sammansättning hade sett ut om den hade avspeglat SD:s proportionella närvaro på svenskspråkiga Facebook och i så fall hade SD innehaft över 33% av samtliga riksdagsmandat.


Även på Twitter är SD:s och den samlade högerns dominans tyvärr också tydlig enligt Medieakademin och den sista gröna stapeln är då den som gäller för innevarande år (år 2021).
Det är väl slutligen rätt så troligt att både Facebook och Twitter kommer att påverka utgången av nästa års ödesval.

Ny bok om hur termen ”identitetspolitik” har blivit ett slagträ i debatten

Statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker skriver idag på DN Debatt om sin nya bok ”Det är identitetspolitikens fel! Makt, mobilisering och mångfald” (Timbro 2021) som undersöker hur termen ”identitetspolitik” har kommit att bli ett slagträ och ett hjärnspöke både för den svenska vänstern och högern samtidigt som i stort sett ingen av dem som pekas ut kallar sig ”identitetspolitiker” eller säger sig ägna sig åt ”identitetspolitik”. 

Bjereld och Demker konstaterar att det i dagens Sverige anses helt accepterat att analysera samhället utifrån klass och kön, att organisera sig utifrån klass och kön och att mäta mångfald utifrån klass och kön och, skulle jag i alla fall tillägga, numera även utifrån funktionsvariation och sexuell läggning, men inte utifrån ras och etnicitet (dock har de nationella minoriteterna mer eller mindre frikort – d v s det anses idag accepterat bland majoritetssvenskarna, och både de som står till vänster och till höger, att sverigefinnar, tornedalingar, judar, samer och romer organiserar sig). 

Kort och gott går det att säga att termen ”identitetspolitik” slog igenom med full kraft i svenska språket på 2010-talet att döma av artikeldatabaserna och termen har sedan dess de facto kommit att beteckna alla försök att analysera samhället utifrån ras och etnicitet och att organisera sig utifrån ras och etnicitet liksom alla försök att försöka mäta mångfald utifrån ras och etnicitet. ”

Debatten om identitetspolitik fördunklas av att de som använder begreppet sällan definierar det. Vi menar att det inte finns någon självklar motsättning mellan identitetspolitik och intressebaserad politik. Och att det är kraven på resursfördelning och ifrågasättande av ideologiska värden konflikterna handlar om.” 

https://www.dn.se/debatt/ordet-identitetspolitik-ar-ett-slagtra-som-saknar-funktion

”Om identitetspolitik bara handlar om grupper som slåss för sina politiska och ekonomiska intressen så är arbetarrörelsen och kvinnorörelsen de två självklart mest framstående exemplen på identitetspolitiska rörelser. Men i dag anses identitetspolitik oftast relatera till grupper baserade på ras/etnicitet (”svarta”), religion (”muslimer”) eller sexuell läggning/könsidentitet (”hbtq-personer”). 

Det som kallas identitetspolitik utgår från ett rättighetsbaserat rättvisetänkande tillämpat på en grupp. Men när industrisamhället fasas ut och ett allt mer individualiserat samhälle växer fram förväntas grupptillhörigheten stå tillbaka för människors individualitet. 

Debatten om identitetspolitik handlar därför ytterst om makt och om frågan vilka grupptillhörigheter, gemensamma identiteter och erfarenheter som utgör en legitim grund för politisk organisering och mobilisering. Klass anses av de flesta fortsatt vara en sådan legitim bas. Även kön har över tid vunnit legitimitet. Men andra grupptillhörigheter diskuteras och ifrågasätts.” 

(…) 

”Men på det sätt som ordet ”identitetspolitik” används i dag fyller det ingen funktion. Ordet används som en svepande kritik mot så vitt skilda samhällsföreteelser som kvotering, postmodernitet, feminism, mångfaldsproblematik och strukturell diskriminering. Kritiken mot ”identitetspolitiken” utmynnar dessutom i sin praktik inte sällan i ett försvar av majoritetssamhällets historiskt formade privilegier. Den som ändå vill använda ordet ”identitetspolitik” måste precisera sig. Vad är det som avses? Är det att politisk mobilisering sker genom att grupper organiserar sig? Eller att dessa gruppers ”identitet” baseras på kultur och inte på klass eller kön? Är det krav på kvotering eller riktade insatser för att öka mångfalden som man är emot? Eller antagandet att personlig erfarenhet av en grupps specifika livsvillkor är nödvändigt för att förstå eller kunna uttala sig om det förtryck och den diskriminering gruppen utsätts för? 

Det är kraven på resursfördelning och ifrågasättande av ideologiska värden de så kallade identitetspolitiska konflikterna handlar om. Endast om vi lyfter av den fördunklande slöjan kan förhandlingar och konstruktiva lösningar kring reformer, resurser och representation uppnås.”

Intervjuad av Jannik Svensson i dennes podcast Samtal

Intervjuad av Jannik Svensson i dennes podcast Samtal:

https://podcastensamtal.podbean.com/e/tobias-hubinette

”Tobias Hübinette är lärare och forskare vid Karlstads universitet och studerar frågor om ras och vithet i Sverige. Han har en historia som antirasist och antifascist som sträcker sig ända tillbaks till 1990-talet. I det här samtalet definierar Tobias begreppet “vithet” och särskiljer begreppet från den amerikanska kontexten och den svenska.”

Kommer Kristerssons nya TAN-höger att kunna tämja SD: Om den svenska s k nationella rörelsens relation till den svenska borgerligheten under 1900-talet

DN:s ledarskribent Susanne Nyström varnar idag TAN-högern för att SD inte har några lojaliteter till den svenska borgerligheten och hon hade kunnat komplettera bilden med en kort historik som lyder som följer:

Dagens svenska s k nationella rörelse, som SD är ett direkt ideologiskt/idéhistoriskt och rörelse/organisationshistoriskt resultat av (och dessutom denna rörelses hittills mest framgångsrika parti), såg dagens ljus i Värmland för 97 år sedan och uppstod efter Första världskriget i opposition mot dåtidens höger och faktiskt ungefär på samma sätt som den kommunistiska rörelsen föddes efter Första världskriget i opposition mot dåtidens vänster (för att generalisera en aning).

En direkt orsak till den s k nationella rörelsen uppkomst och framväxt berodde på den parlamentariska demokratins successiva genombrott efter Första världskriget, som den s k nationella rörelsen menade att högern hade misslyckats med att förhindra och därigenom kapitulerat och gjort sig själv illegitim.

Därför kom den svenska borgerligheten och högern att bli ett minst lika stort hatobjekt för den s k nationella rörelsen som vänstern var under mellankrigstiden och visuellt framställdes den ibland som bestående av kraftigt ålderstigna, vithåriga gubbar med enorma s k kulmagar av Göring-snitt som struttade runt på sina slott och i sina våningar och pimplade konjak medan kvinnorna framställdes som högdragna ”fruntimmer” i korsett ”av den högre skolan”.

Efter kriget, när särskilt M tidvis höll på att i det närmaste smälta bort under Kalla kriget i takt med att den socialistiska välfärdsstaten växte fram under SAP:s mångåriga maktinnehav, var högern därför bara värd förakt från den s k nationella rörelsens sida. Faktum är att den s k nationella rörelsen snarare kunde uttrycka en illa dold motvillig beundran för SAP under dessa årtionden, som hade lyckats samla arbetarna och den lägre medelklassen i ett gigantiskt massparti som under hela Kalla kriget var världens mäktigaste socialistiska arbetarparti utanför kommunistvärlden, medan M symboliserade en borttynande och impotent höger.

Efter Kalla krigets slut och kommunismens fall blev den triumferande svenska borgerligheten återigen ett hatobjekt för den s k nationella rörelsen under nyliberalismens ”guldålder” när pro-invandringsfalangen inom högern i det närmaste segrade sig till döds.

Kristersson tillhörde ju själv denna falang och den kom som bekant till slut att styra landet i form av Reinfeldts två regeringar. Faktum är att den s k nationella rörelsen med SD i spetsen snarare föraktade och hatade Reinfeldts alliansregering mer än det efter Kalla kriget stadigt krympande SAP under både Persson, Sahlin och Juholt.

När nu den nya svenska TAN-högern allierar sig med SD så är det denna korta rekapitulation av den svenska s k nationella rörelsens historiska förhållningssätt till högern som den svenska borgerligheten bör ha i åtanke om TAN-högern + SD nu tar hem 2022 års val och när SD därefter börjar trilskas och fr a uppvisar en illojalitet mot borgerligheten som antagligen kommer att chockera densamma.

Så ”lycka till!” som det heter nu när den svenska borgerligheten ska försöka tämja SD och ”rida tigern” eller snarare rida den varg som en gång föddes i Värmland för 97 år sedan i form av den svenska s k nationella rörelsen:

https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-akessons-styrka-ar-att-han-inte-har-nagra-lojaliteter-till-borgerligheten

”Det är inte bara Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas syn på Sverigedemokraterna som håller på att ändras: Från att aldrig samarbeta eller samtala till att Ulf Kristersson (M) ser det som ”självklart” att kunna ta stöd av Jimmie Åkesson (SD). Vidare Nyamko Sabunis (L) uttalande om att SD läser av samhällsproblemen på samma sätt som de borgerliga.

Även SD:s syn på sig själva har svängt, vilket har skett lika snabbt som de andras. 2014 släppte SD igenom alliansbudgeten med orden ”Give’em hell”. Nu säger Åkesson i en intervju i Göteborgs-Posten att partiet vill ha ett skriftligt avtal, önskar inleda sakpolitiska förhandlingar före valet och förbereder sig på ett större politiskt inflytande än någonsin.

Klart är att SD inte kommer att sälja sig billigt. Och som Arne Larsson, politikreporter på GP, skriver: ”M och KD gör just nu allt de kan för att SD ska trivas i deras sällskap”. Det senare är logiskt för partier som satsar allt på att vinna regeringsmakten med hjälp av SD.

För som Åkesson säger har han och hans parti ”inga lojaliteter till borgerligheten” och L:s krumbukter om att SD ska stödja en budget utan att vara med på riktigt ger han ingenting för: ”Vi tänker inte komma in från sidan”.”

På knappa två veckor har de sista av den svenska borgerlighetens cordon sanitaire-fördämningar brustit och högern har både hunnit med konststycket att kasta sig i famnen på SD och anamma SD:s retorik

Under de senaste 12 dygnen har den svenska högern anammat en retorik som tidigare bara hördes i alternativmedierna och från SD:s sida och kvar är nu mest bara Dagens Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och några tidningar till som explicit kritiserar att M och KD arbetar för att bilda en gemensam regering med stöd av SD efter 2022 års val.


I samband med och efter Förintelsens minnesdag den 27 januari, som även SD f ö numera deltar i, publicerade ett flertal borgerliga tidningars ledarsidor (såsom bl a Svenska Dagbladet) hårda angrepp på liberaler och socialister som anklagades för att politiskt profitera på och exploatera Förintelsen och de sista överlevande som ännu är i livet för att attackera M och KD ”bara” för att M och KD numera samarbetar med SD och vill regera med stöd av SD efter 2022 års val.


Efter att Ulf Kristersson tog ”bladet från munnen” och uttalade i SVT på bästa sändningstid att han idag är beredd att just bilda regering ihop med KD och med stöd av SD har uppslutningen i det närmaste varit total från högerns sida och flera högerledarsidor (såsom bl a Göteborgs-Posten) har därefter försäkrat att SD numera är ett seriöst och normalt parti.


I samband med att flera socialdemokratiska ministrar i Löfvens regering och flera både liberaler och socialister kritiserade Kristersson inför och under årsdagen av Hitlers maktövertaganden den 30 januari och Kristerssons försäkran att SD numera är ett seriöst och moget parti samt Kristerssons påstående att SD särskilt under pandemin har skruvat ned sin retorik har sedan ett stort antal borgerliga röster och ledarsidor (såsom bl a Dagens Industri) attackerat ministrarna ifråga, Löfvens regering och liberaler och socialister i allmänhet för att ”brunsmeta” Kristersson och M.


Att anklaga liberaler och socialister för att utnyttja Förintelsen och de överlevande i politiska syften och att anklaga de förstnämnda för att ”brunsmeta” högern är då i båda fallen ett retoriskt grepp som alternativmedierna och SD har använt sig av i åratal.


Som om inte detta vore nog så har alternativmediernas och SD:s tal om att den tyska nationalsocialismen i själva verket var vänster under de senaste dygnen letat sig in på högerns ledarsidor (såsom bl a Kristianstadsbladet) och även kolporterats av riksdagsledamöter och andra politiker som numera inte bara tillhör SD utan även M och KD.


Fakta i sak är då att de allra flesta av de överlevande är emot att M och KD har inlett ett samarbete med SD och vill bilda regering med stöd av SD och vidare är sanningen den att SD har radikaliserats rejält under pandemin och särskilt i relation till de högerradikala alternativmedierna och slutligen var vare sig den italienska fascismen eller den tyska nationalsocialismen vänster.


Det är faktiskt inte utan att en längtar tillbaka till både Reinfeldt och Bildt liksom till Hägglund och Svensson och kanske t o m till ”Amiralen” som då var av ett helt annat virke än ”Adoptivpappan” (d v s Kristersson), d v s till den svenska högerns legendariske ledare under mellankrigstiden Arvid Lindman som på ett möte på Ulvåsa slott utanför Motala i juli 1934 en gång för alla tog avstånd från den dåvarande svenska extremhögern inför 2500 församlade östgötamoderater.


”Amiralens” tal ägde då rum efter de s k Långa knivarnas natt när vänsterfalangen inom den tyska naziströrelsen oskadliggjordes. Den dåvarande svenska extremhögern valde efter denna händelse att inte ta avstånd från A.H., vilket chockade den dåvarande svenska högern, d v s att den svenska extremhögern inte tog avstånd från A.H.


I samband med att Trump systematiskt försökte undergräva den amerikanska statsapparaten inifrån efter att valförlusten var ett faktum och efter stormningen av Kapitolium fortsatte SD och den svenska extremhögern ändå att stötta Trump men trots detta har Kristersson valt att öppet inleda ett samarbete med SD och även försäkra både sina egna väljare och svenska folket att SD numera är ett normalt parti som har tonat ned sin tidigare radikala retorik.


Nu är kanske inte De långa knivarnas natt och Kapitolium-stormningen jämförbara händelser men det är i varje fall ett faktum att 1934 valde dåtidens M och dess ledare ”Amiralen” att ta avstånd från den dåvarande svenska extremhögern på grund av att densamma fortsatte att stötta A.H. medan dagens M och dess ledare ”Adoptivpappan” i stället väljer att göra precis tvärtom trots att SD har fortsatt att stötta Trump.

Sedan Kristersson i veckan öppnade slussportarna på vid gavel för SD har SD fortsatt att radikaliseras liksom vissa moderater

Efter att Ulf Kristersson i veckan ”kom ut” som ”jag vill bli Sveriges statsminister efter 2022 års val och leda en M-KD-regering som har stöd av SD då SD inte längre är ett radikalt parti utan ett normalt parti som numera är konstruktivt och seriöst och vars retorik på sistone och särskilt under pandemin har förändrats” efter att fram tills dess gång på gång ha försäkrat bl a Förintelseöverlevande att han aldrig kommer att leda en regering som har stöd av SD har bl a Staffanstorps ”starke man” Christian Sonesson framträtt i SD:s tv-kanal Riks och antagligen då han uppfattar att det numera är fritt fram för både moderater och kristdemokrater att delta i SD-sammanhang. Kristdemokrater har då redan deltagit i SD:s tv-kanal men så var ju ändå Busch före Kristersson vad gäller att sträcka ut en hand till Åkesson.


Dessutom har SD:s tv-kanal Riks nyligen tagit upp att det idag råkar finnas över två miljoner utrikes födda i landet (OBS – det har det då gjort ett tag nu – redan vid 2020 års utgång fanns det 2 019 733 utrikes födda i landet varav f ö 57 280 var adopterade) och lyft fram att SD likaledes nyligen har dammat av SD:s radikala repatrierings/återvandringslinje som gällde under SD:s rasideologiska (och antisemitiska) 90-talsår och som passar som ”hand i handske” med SD:s och alternativmediernas nuvarande folkutbytesdiskurs (d v s att majoritetssvenskarna snart sägs vara i minoritet i Sverige).

Ulf Kristersson ljuger både sina egna väljare och svenska folket rakt upp i ansiktet ikväll i SVT genom att påstå att SD har blivit ett seriöst parti på sistone och särskilt under pandemin

Ulf Kristersson ljuger både sina egna väljare och svenska folket rakt upp i ansiktet ikväll i SVT och på samma dag och under samma kväll som superlögnaren Trump avgick genom att påstå att SD har blivit ett seriöst parti på sistone och särskilt under pandemin:

Kristersson går nu ikväll ut i SVT:s nya program ”30 minuter” och försäkrar både sina egna väljare och det s k svenska folket att SD på sistone och sedan 2018 års val har blivit ett seriöst och konstruktivt parti (och vuxet antar jag att just Kristersson gärna också tänker) och särskilt under pandemin och att M tillsammans med KD därmed är redo att samarbeta med SD som ett stödparti till en M-KD-regering efter 2022 års val.

Sanningen är dock den att särskilt innan, under och efter 2018 års val och än mer under pandemin så har SD radikaliserats rejält och på flera områden i det närmaste återvänt till 1990- och 2000-talens Kampfzeit-period för SD:s retorik har då höjts och högerradikaliserats avsevärt:

SD har bl a gång på gång innan, under och efter 2018 års val återvänt till 90-talets återvandrings- och repatrieringslinje liksom till gamla BSS krav på att lägga ned SIDA och strypa biståndet och till 90-talets SD:s krav på totalstopp för all flyktinginvandring, på att ta bort allt statligt stöd till invandrar- och minoritetsföreningarna/församlingarna och på att ta bort eller banta ned public service-media.

Därtill har SD öppet stöttat alternativmedierna innan, under och efter 2018 års val och än mer under pandemin och även kryptoantisemitiska, konspiracistiska och högerextrema Swebbtv och dessutom har SD öppet gett sitt stöd till Trump och de amerikanska Republikanerna och t o m även efter stormningen av Kapitolium.

Vidare har SD efter valet bildat en riksdagsgrupp mot s k svenskfientlighet och tillsammans med de högerextrema alternativmedierna drev SD en kampanj mot s k svenskfientlighet under självaste BLM-sommaren 2020 och senast för några dagar sedan höll SD:s EU-parlamentariker den hårt högerradikaliserade värmlänningen Charlie Weimers ett hårt högerradikaliserat tal om s k svenskfientlighet medan SD:s egen tv-kanal flera gånger har bjudit in kryptoantisemitiska, konspiracistiska och högerextrema Swebbtvs VD Mikael Willgert.

I sitt Almedalstal 2019 öppnade Åkesson talet genom att tilltala och hälsa till Sveriges sex och en kvarts miljoner svenskar (d v s enbart till majoritetssvenskarna) och i höstas använde Åkesson vidare en explicit krigsretorik vid åtminstone två tillfällen och bl a i SD:s tv-sändning (”vi ska kriga för er” och implicit för majoritetssvenskarna) och för bara någon vecka sedan lovade Karlsson att SD ska genomföra en konservativ revolution mot ”kulturmarxisterna” samtidigt som att han publicerade en artikel i en engelskspråkig paneuropeisk högerradikal tidskrift som bl a hyllar den gamla franska rasideologiska och antisemitiska organisationen Action française.

Och som om inte detta vore nog har SD öppet flirtat med sitt eget ursprung i den våldsamma skinheadsubkulturen på 90-talet i form av en ohämmad ”vi-vill-tillbaka-till-tonårens-Sverige-åt-svenskarna-sha-la-la-la-la”-nostalgitripp genom att om och om igen anordna konserter med kryptovänsternazistiska Ultima Thule och andra liknande band.

I oktober 1922 fick Italien en borgerlig koalitionsregering som bestod av Mussolinis fascistparti PNF samt det italienska konservativa och liberala partiet vilka trodde att de skulle kunna ta makten tillsammans med PNF och samtidigt kunna kontrollera PNF. Tillsammans erhöll koalitionspartierna sedan 64% av italienarnas röster i 1924 års val men bara några år därefter utmanövrerade PNF sina samarbetspartners och resten är historia.

I veckan har den f d maoisten Nils Funcke framträtt i SD:s tv-kanal Riksstudios

Under den snart gångna veckan har ytterligare två prominenta offentliga personer framträtt i SD:s tv-kanal Riks – dels den kände yttrandefrihetsexperten Nils Funcke som började sin politiska bana som maoist och dels idéhistorikern Johan Sundeen som har en bakgrund i Konservativa sällskapet och som skribent för Samtidsmagasinet Salt och som bl a har skrivit en bok om den högerextrema Karlstadbiskopen JA ”Fädernas kyrka” Eklund. År 2006 tilldelades Funcke f ö ironiskt nog Stora journalistpriset efter att ha avslöjat att den dåvarande utrikesministern Laila Freivalds hade bidragit till att släcka ned Sverigedemokraternas dåvarande hemsida.


I veckan har därtill ännu en idéhistorisk och ideologisk cirkel slutits, nämligen den svenska (radikal)konservarismens dito, när statsvetaren Johan Tralau nu har blivit en av Bulletins ledarkrönikörer:
Ernst Jünger-kännaren Tralau har liksom Sundeen en bakgrund inom Konservativa sällskapet och som skribent i Samtidsmagasinet Salt på 90-talet och han är dessutom barnbarn till den svenska (radikal)konservatismens chefsideolog och ”grand old man” Arvid Fredborg.

SvD sällar sig nu till alternativmediernas och SD:s hårda kritik av Löfven efter stormningen av Kapitolium

SvD:s huvudledare från idag, signerad Fredrik Johansson, sällar sig till alternativmediernas och SD:s hårda och närmast drevliknande kritik av Löfven och hans andra rödgröna regering som sägs ”polarisera” den svenska politiken efter stormningen av Kapitolium och ”brunsmeta” och ”brännmärka” TAN-blocket M-SD-KD i stället för att ta itu med våldet i miljonprogramsområdena och de eskalerande skjutningarna och bombningarna.


Löfven har ända sedan han tillträdde som landets statsminister regelbundet talat om SD som ett rasistiskt parti med ett nazistiskt förflutet och efter stormningen av Kapitolium har han flera gånger varnat den svenska högern för att samarbeta med SD.


Senast igår i samband med riksdagens första partiledardebatt för i år påminde Löfven, som troligen är västvärldens om inte världens mest antifascistiska och antirasistiska regeringschef, om att Italiens liberaler trodde att de kunde kontrollera Mussolini genom att inleda ett samarbete med honom på 20-talet och det är inte utan att en misstänker att Löfven indirekt adresserade L – d v s andemeningen var att L inte borde ansluta sig till TAN-blocket.


”Den samhälleliga splittringens risker för demokratin var också ett tema i Stefan Löfvens inledningsanförande i riksdagen. Vi är inte immuna mot det vi ser i USA, var statsministerns budskap.


Men det skorrar inte bara väl. Få svenska politiker begagnar sig av splittringens retorik som statsministern. Ur en mungipa talar han om demokratins gemenskap, ur den andra om vilka som som inte tillhör den.
I samband med att Jöken presenterades för två år sedan hävdade Stefan Löfven att ”nu med januariavtalet kan vi stå upp för ett samhälle med fria medier och oberoende rättsväsende, själva grunden för den liberala demokratin”. Liknande beskrivningar har till och med funnits med i regeringsförklaringar inför det parlament som utsett honom.


Statsministerns retorik bygger på den polarisering som han själv varnar för. På att de som står utanför just hans regeringsbildning inte har legitima avsikter och att politiker med decennier av fullständigt fläckfritt förflutet i en kombination av makthunger och aningslöshet kommer att kompromissa bort grundläggande demokratiska värden. Detta är det budskap som dagligen basuneras ut från den svenska regeringen och dess stödtrupper.”


(…)


”Genom att använda sitt ämbete åt att undergräva oppositionens demokratiska legitimitet eldar Stefan Löfven på polariseringen i svensk samhällsdebatt. Den svenska demokratin är starkare än dessa dumheter, men det ändrar inte det faktum att Socialdemokraterna behöver besinna sig. Någon kan ju börja ta också denna föreställningsram på allvar.”

Gårdagens våldsamma händelser i Washington borde vara en varning om någon för alla inom den svenska högern som hittills har stöttat Trump och därmed även hans högerradikala statskuppförsök

Trump och flera av hans familjemedlemmar fortsatte igår natt (svensk tid) att hetsa sina tusentals fanatiska högerradikaliserade anhängare i Washington som stormade Kapitolium och reste en galge utanför kongressbyggnaden (Ivanka kallade dem t o m för ”patrioter”) genom att om och om igen hävda att presidentvalet var riggat väl medvetna om att endast en fjärdedel av Trumps över 70 miljoner väljare tror att valresultatet stämmer och ända fram tills dess att Twitter delete:ade flera tweets och temporärt stängde av Trumps Twitter-konto:


”These are the things and events that happen when a sacred landslide election victory is so unceremoniously & viciously stripped away from great patriots who have been badly & unfairly treated for so long. Go home with love & in peace. Remember this day forever!” (i en borttagen tweet)


”I know your pain, I know you’re hurt. We had an election that was stolen from us, it was landslide election and everyone knows it, especially the other side.”

(…)

“We have to have peace. So go home. We love you. You’re very special. You’ve seen what happens you see the way, others are treated that are so bad and so evil. I know how you feel. But go home and go home and peace.”

(i en filminspelning medan Kapitolium stormades)

Samma dag som Trumps rejält högerradikaliserade kandidater i Georgia förlorade, som Bulletin och andra inom den svenska högern stöttade, tweet:ade dessutom Bulletins Susanna Birgersson att Nancy Pelosi är någon slags vänsterfeminist (implicit är det i varje fall hennes mening) och att Demokraterna får skylla sig själva som driver någon slags vänsterfeministisk agenda exakt samtidigt som Pelosis kontor hade tagits över av högerextremister.


Det kunde måhända inte Bulletins Birgersson veta – d v s det handlade möjligen om extremt dålig tajming för hennes del – men oavsett så är alla de inom den svenska TAN-högern (d v s M-SD-KD och alternativmedierna) som under hösten och vintern har stöttat Trump och därmed indirekt gett sitt stöd till dennes brutala och hänsynslösa statskuppförsök också delaktiga i den eskalerande och alltmer våldsamma högerradikaliseringen (bara gårdagens March for Trump har då hittills resulterat i fyra döda, ett flertal skadade och ett 50-tal gripna).