Om namn och svenskhet: Studier indikerar att Sverige är värst i västvärlden på att diskriminera s k ”Tredje världen”-namn

Vad gäller relationen mellan svenskhet och namn och vad gäller att bära namn som uppfattas som ”osvenska” och utländska och som för enkelhetens skull hädanefter kallas ”Tredje världen”-namn, och då inkluderas även fr a slaviska östeuropeiska namn, så finns det åtskilliga studier som tyder på att Sverige är det land i västvärlden och i Europa där det är allra mest negativt att bära ett s k ”Tredje världen”-namn.

För det första så verkar det vara ”sämre” och ”värre” att bära ett s k ”Tredje världen”-namn i Sverige än i andra västländer och i andra europeiska länder överlag och överhuvudtaget och för det andra så verkar fler invånare i Sverige som bär ett s k ”Tredje världen”-namn byta namn i större utsträckning än motsvarande invånare i andra västländer och för det tredje så har flera studier påvisat att det också lönar sig rent socioekonomiskt att byta ett s k ”Tredje världen”-namn till ett s k svenskklingande namn som här betyder antingen ett s k fornnordiskt nordgermanskt ”vikinganamn”, ett s k bibliskt nytestamentligt ”judiskt-kristet” namn eller ett s k panvästerländskt ”populärkulturellt” och ”postmodernt” namn.

Namn diskr.jpg

De s k ”Tredje världen”-namn som är minst gångbara i Sverige är i fallande ordning s k öst- och sydostasiatiska namn (i folkmun s k ”tjing tjong”-namn och ”guling”-namn) som är de som minst ofta kallas till intervju i studier som använder sig av fingerade jobbansökningar och därefter på delad och ej särskilt smickrande andraplats s k afrikanska namn (i folkmun s k ”Kunta Kinte”-namn, ”N-namn” och ”svarting”-namn) och s k muslimska namn (i folkmun s k ”blattenamn”, ”mussenamn”, ”MENA-namn” och ”turknamn”) och därefter slutligen latinska namn (i folkmun s k ”degonamn”) och slaviska namn (i folkmun s k ”Ivan”-namn). Tidigare går det även att anta att finsk-ugriska namn (i folkmun s k ”Pekka”-namn) inte heller var en fördel att bära.

Namnbyte