Kategori: namn
Ny studie visar att personer med s k arabiskklingande namn fortsätter att diskrimineras
IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) i Uppsala har idag publicerat en ny rapport författad av Adrian Adermon och Lena Hensvik som bygger på den s k situation testing- eller praktikprövning-metoden och som tyvärr visar att den s k namndiskrimineringen är fortsatt påtaglig i det svenska arbetslivet och även vad gäller s k enkla jobb inom den s k gigjobbmarknaden:
I detta fall handlar det om s k arabiskklingande namn som i praktiken kan ”översättas” med namn som associeras till den s k MENA-regionen och i förlängningen till hela den muslimska världen inkluderande personer som även kan komma från t ex Afrikas horn och Östafrika samt Central-, Syd- eller Sydostasien då s k arabiskklingande namn är vanligt förekommande i stora delar av just den muslimska världen och sannolikt kan majoritetssvenskar i gemen inte heller skilja mellan s k arabiskklingande namn och t ex turkiska, persiska eller berbiska namn så även dessa namn berörs antagligen och naturligtvis är inte alla som bär ett s k arabiskklingande namn muslimer utan många är också kristna eller ateister eller något annat (d v s det finns naturligtvis också buddhister, zorastrer, mandéer, hinduer m fl som också bär ett s k arabiskklingande namn liksom en del svarta amerikaneroch det finns t o m en del adopterade som bär ett sådant namn liksom 100-tals majoritetssvenskar som har konverterat till islam):
”Att ha ett gigjobb på CV:t hjälper inte unga med arabiskklingande namn att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Det visar en ny rapport från IFAU.
Rapportförfattarna har skickat fiktiva jobbansökningar till arbetsgivare som annonserat efter personal inom service-, omsorgs- och försäljningsyrken. Därefter mättes hur ofta de sökande blev kontaktade av arbetsgivarna. Jobbsökare med arabiskklingande namn fick svar från en arbetsgivare i 10 procent av fallen.
Enligt studien värderas arbetslivserfarenhet inte över huvud taget för denna grupp. De sökande med arabiskklingande namn blev inte kontaktade av arbetsgivarna oftare vare sig de uppgav att de hade traditionell arbetslivserfarenhet eller erfarenhet från ett gigjobb, jämfört med om de varit arbetslösa under det senaste året. Jobbsökande med svenskklingande namn fick betydligt oftare svar från en arbetsgivare. Om de uppgav i sitt CV att de hade erfarenhet från ett traditionellt jobb fick strax över 21 procent svar. De som uppgav att de hade varit arbetslösa det senaste året fick svar på 17 procent av sina ansökningar, det vill säga ungefär dubbelt så ofta som sökande med arabiskklingande namn.
– Graden av etnisk diskriminering är fortsatt hög på den svenska arbetsmarknaden, säger Lena Hensvik som är en av två rapportförfattare. Det är också tydligt i vår studie att ett gigjobb inte verkar spela någon större roll för invandrarnas chans att gå vidare och få ett ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden”.
Om den namnbytande extremhögern
Ny avhandling visar återigen att utomeuropeiska namn associeras med lägre kompetens och brist på svenska värderingar
Om de högerextremas högerextrema namnbruk
Om namnlistor över högerextremister
Varje gång en ny svensk högerextrem organisation kopierar en utländsk beteckning så misslyckas den och det kommer även Alternativ för Sverige att göra
Att den svenska extremhögern (inklusive alla dess otaliga fraktioner, flyglar och utbrytningar) aldrig lär sig sin läxa:
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/uteslutna-sdu-politiker-startar-nytt-parti
Varje gång en ny svensk högerextrem organisation, förening eller parti direkt kopierar av ett utländskt (högerextremt) namn så har de alltid misslyckats med att komma någonstans ända sedan 1920-talet: Sveriges fascistiska kamporganisation som ”härmade” Fasci italiani di combattimento blev det inget med, Nationalsocialistiska arbetarepartiet som härmade tyska NSDAP tvingades till slut byta namn, Nordiska rikspartiet som åtminstone delvis kopierade tyska Sozialistische Reichspartei blev aldrig mer än en sekt, vare sig svenska Framstegspartiet eller svenska Nationaldemokraterna lyckades aldrig få luft under vingarna och detsamma gäller Svenskarnas parti som nog delvis var modellerat efter Danskarnas parti och både Swedish Defence League och svenska PEGIDA kom och gick och gissningsvis kommer Alternativ för Sverige inte heller att lyckas särskilt mycket bättre.
Det som verkar fungera åtminstone skapligt för den svenska extremhögern är antingen att hitta på helt egna svenska beteckningar såsom Sveriges nationella förbund, Nysvenska rörelsen eller Sverigedemokraterna alternativt att ”stjäla” tidigare benämningar antingen från den egna högerextrema historien eller från andra politiska rörelsers historia såsom SD:s nuvarande ungdomsförbund Ungsvenskarna samtidigt som SD-utbrytarna i Demokratisk allians aldrig lyckades bli något och det är nog svårt att se att det senaste tillskottet inom den svenska extremhögern Medborgerlig samling kommer att komma någon vart med försöket att likt danska Nye Borgerlige hitta ett utrymme mellan SD och M.
Sedan har ju också den svenska extremhögern exporterat sina beteckningar till andra länder men det är en annan historia (såsom t ex Finska motståndsrörelsen).
Om namn och svenskhet: Studier indikerar att Sverige är värst i västvärlden på att diskriminera s k ”Tredje världen”-namn
Vad gäller relationen mellan svenskhet och namn och vad gäller att bära namn som uppfattas som ”osvenska” och utländska och som för enkelhetens skull hädanefter kallas ”Tredje världen”-namn, och då inkluderas även fr a slaviska östeuropeiska namn, så finns det åtskilliga studier som tyder på att Sverige är det land i västvärlden och i Europa där det är allra mest negativt att bära ett s k ”Tredje världen”-namn.
För det första så verkar det vara ”sämre” och ”värre” att bära ett s k ”Tredje världen”-namn i Sverige än i andra västländer och i andra europeiska länder överlag och överhuvudtaget och för det andra så verkar fler invånare i Sverige som bär ett s k ”Tredje världen”-namn byta namn i större utsträckning än motsvarande invånare i andra västländer och för det tredje så har flera studier påvisat att det också lönar sig rent socioekonomiskt att byta ett s k ”Tredje världen”-namn till ett s k svenskklingande namn som här betyder antingen ett s k fornnordiskt nordgermanskt ”vikinganamn”, ett s k bibliskt nytestamentligt ”judiskt-kristet” namn eller ett s k panvästerländskt ”populärkulturellt” och ”postmodernt” namn.
De s k ”Tredje världen”-namn som är minst gångbara i Sverige är i fallande ordning s k öst- och sydostasiatiska namn (i folkmun s k ”tjing tjong”-namn och ”guling”-namn) som är de som minst ofta kallas till intervju i studier som använder sig av fingerade jobbansökningar och därefter på delad och ej särskilt smickrande andraplats s k afrikanska namn (i folkmun s k ”Kunta Kinte”-namn, ”N-namn” och ”svarting”-namn) och s k muslimska namn (i folkmun s k ”blattenamn”, ”mussenamn”, ”MENA-namn” och ”turknamn”) och därefter slutligen latinska namn (i folkmun s k ”degonamn”) och slaviska namn (i folkmun s k ”Ivan”-namn). Tidigare går det även att anta att finsk-ugriska namn (i folkmun s k ”Pekka”-namn) inte heller var en fördel att bära.
