Category: svenskhet

Både TT, SCB, regeringen och landets journalister och forskare sprider systematiskt och massivt lögner och faktafel om vad jämlikhetsdata är

Det stora skandalen med den fullständigt urspårade jämlikhetsdatadebatten som inte är någon debatt utan ett gigantiskt antirasistiskt vredesutbrott och en gränslös antifascistisk hatstorm som i ett slag har enat och fört samman landets alla sverigedemokrater, högerextremister, vänsteraktivister och radikala socialister och allt och alla däremellan inklusive hela Sveriges journalistkår och hela Sveriges forskarvärld i den gemensamma kampen mot all typ av statistik om minoriteter av alla de slag (och i den sturska och stolta svenska kampen mot FN och EU som vill ”tvinga” Sverige att börja praktisera jämlikhetsdata) är inte att alla tror, tycker och tänker (och fr a känner) att jämlikhetsdata är detsamma som ”rasregister” utan att till och med TT och SCB rapporterade om och kommenterade Vänsterpartiets kongressbeslut i söndags på ett helt igenom felaktigt och oinformerat sätt och med utgångspunkten att jämlikhetsdata innebär registrering.
 
När inte ens TT och SCB förstår vad jämlikhetsdata är så har den svenska antirasistiska och antifascistiska masspsykosen verkligen gått in i väggen, nått vägs ände och förlorat sig själv för alltid i ett tillstånd av splendid isolation och för att strö ytterligare salt i svenskarnas antirasistiska och antifascistiska sår så påminner jag gärna om att även landets statsapparat, regering och riksdag är totalt okunnig om vad jämlikhetsdata är trots att den absoluta majoriteten av världens alla stater använder sig av jämlikhetsdata inklusive flera av våra grannländer.
 
Den sittande rödgröna regeringen (d v s världens första och hittills enda feministiska och antirasistiska regering) upprepade nyligen i sin nationella handlingsplan mot strukturell rasism sitt avståndstagande mot jämlikhetsdata med utgångspunkten att det handlar om registrering och för några år sedan var det även den dåvarande alliansregeringens inställning när FN än en gång kritiserade Sverige för att sakna data och siffror om landets minoriteter – det ultramilitant och hyperradikalt antirasistiska och antifascistiska ”Goddag yxskaft-Sverige” svarade då till FN att ”under the Personal Data Act, the transfer of personal data that reveals race, ethnic origin or religious belief is prohibited as a general rule”, d v s även den dåvarande alliansregeringen utgick ifrån att jämlikhetsdata betyder detsamma som ”rasregister”.
DV8fb9iWkAE0WNd.jpg
 
Hittills är det bara högerns ”favvoforskare” Tino Sanandaji och jag själv som explicit är för jämlikhetsdata inom den svenska högskole- och forskarvärlden medan i praktiken samtliga forskare på både höger- och vänsterkanten som studerar och är engagerade i minoritetsfrågor (och vilka både betraktas som och ser sig själva som antirasister) är emot jämlikhetsdata och än värre än så – likt SCB, TT och regeringen utgår de ifrån att jämlikhetsdata är detsamma som registrering och de sprider därmed både faktafel, felaktigheter och lögner omkring sig i den (sken)heliga svenska antirasismens och antifascismens namn och landets forskare (om några) borde sannerligen veta bättre än så.

Om debatten om jämlikhetsdata än en gång

Igår eftermiddag och fram tills sent inpå natten gick landets 100 000-tals högutbildade, och varav åtskilliga har en MA-examen i botten och flera en doktorsgrad och varav flertalet både ser sig som och är pålästa och bildade, in i en jättelik och bisarr antirasistisk psykos efter att Vänsterpartiets kongress i Karlstad hade röstat igenom en motion som förespråkar och förordar jämlikhetsdata (för en kort informationsbroschyr om vad jämlikhetsdata är – se http://www.tobiashubinette.se/jamlikhetsdata_4.pdf).
 
En av ytterst ytterst få röster som manade till besinning var Tino Sanandaji som också var en av ytterst ytterst få att påpeka att t o m SCB:s presschef Nizar Chakkour inte vet någonting om vad jämlikhetsdata är och hur den svenska lagstiftningen ser ut (liksom EU-lagstiftningen) och tyvärr är Chakkour inte ensam om det utan han har sällskap av den absoluta majoriteten av alla röster som hördes igår på Facebook och Twitter och som hörs idag och kommer att höras den kommande veckan på bloggar och debattforum, i krönikor och kolumner, i ledarstick och kulturessäer, i radio och tv och i form av föreläsningar och panelsamtal. Min uppskattning, efter att ha ägnat åtskilliga timmar åt att i realtid följa reaktionerna, är att minst 90% av reaktionerna är (antirasistiskt) negativa medan 4-5% ändå är nyfikna eller neutrala (om det nu går att vara det) och endast 4-5% är positiva.
Tino.jpg
 
Den fanatiska svenska antirasistiska vreden mot, skräcken inför och t o m hatet mot all form av data, siffror och statistik om minoriteter av alla de slag har nog aldrig varit så tydlig som igår när 10 000-tals inlägg från SD:are och högerextremister till vänsterradikaler och progressiva och allt och alla däremellan förenades i en antirasistisk psykos och formligen spydde, pumpade och sprutade ut textmassor som talade om ”rasregister”, ”rasregistrering”, ”rasbiologer”, ”makarna Myrdal”, ”romregister”, ”juderegister”, ”professor Lundborg”, ”nazisterna”, ”rasistisk motion”, ”rasistiskt parti”, ”rasistisk idé” o s v o s v o s v.
tre-apor-500x320.jpg
 
Det finns två ämnen som (de svensktalande) de antirasistiska svenskarna verkligen går igång på, och det gäller som sagt allt och alla från SD och högerradikalerna till den radikala vänstern och vänsterliberalerna, och det är ordet och glosan ras (d v s rasbegreppet) och just (jämlikhetsdata)frågan om statistik om landets minoriteter och det är inte utan att en/jag börjar misstänka att hela det svenska antirasistiska engagemanget och projektet och i förlängningen hela den svenska antirasistiska självbilden och självidentiteten egentligen bara handlar om svenskhet i grund och botten och framför allt och inte minst om ett fanatiskt (och nationalistiskt) försvar för en svenskhet som har fastnat i och låst in sig i sin egen självgodhet, i sin egen självtillräcklighet och i sin egen självbelåtenhet och helt enkelt inte längre kan gå vidare och kvar blir just inget annat än en jättelik och kollektiv antirasistisk masspsykos som likt de tre aporna som håller för öronen och ögonen och vägrar ta in världen och verkligheten till slut bara kan tala med sig själva (d v s svenskarna kan till slut bara tala med andra svenskar för det är till slut inga andra än svenskarna som förstår den svenska antirasistiska vreden mot all form av statistik om minoriteter).

När den svenska synden förvandlas till den svenska skammen: Efter alla sexskandaler med kungen och Svenska Akademien står nu rikets andreman Riksdagens talman på tur

Det här landet verkar verkligen vimla av s k ”charmörer”, ”casanovor” och ”don juan:er” som ”raggar på allt som rör sig” och tack vare #metoo så framstår det nu med all önskvärd tydlighet som att de svenska männen verkligen försöker göra skäl för att anses vara ”the sexiest men in the world” och ”Guds gåva till kvinnan” för uppenbarligen är det både en välsignelse och en förbannelse (och kanske också en ”styggelse” för vissa) att både vara världens ”vackraste” och ”snyggaste” och världens mest ”frigjorda” och ”sekulära” folk (d v s den ”kombo:n” förpliktigar och har uppenbarligen sitt pris och det säger jag så klart inte för att jag vill förringa de kvinnliga offren):
 
 
Är det inte statschefen själv (d v s H.M. Konungen) som avslöjas som en s k ”kvinnokarl” ”av Guds nåde” så är det landets andreman i rang (d v s den som står efter kungen och innan statsministern i riket – OBS: vår nuvarande statsminister tror jag dock inte ägnar sig åt att ”hålla på med tjejer” såsom kungen och talmannen uppenbarligen har gjort) Riksdagens talman Urban Ahlin och den ryktbara s k ”svenska synden” håller uppenbarligen på att förvandlas till den svenska skammen ute i världen i detta nu och ”festernas fest” Nobelmiddagen som både kungen, talmannen och flera av de ”uthängda” i Svenska Akademien också ska bevista och som infaller på söndag lär väl inte bli särskilt munter och ”svennetrevlig” efter de senaste dagarnas #metoo-avslöjanden:
 
”Jag hade fått mitt drömjobb i utrikesutskottet och var jätteglad för det, men jag märkte ganska snabbt av intresset från Urban. Han pratade ofta om kvinnor och sitt sexliv och gjorde sexuella anspelningar. Jag minns att jag frågade en kollega om det. Svaret var att det var hans jargong och den fick man acceptera.
 
– Den röda tråden i hans beteende gentemot mig kan summeras med att han var väldigt fixerad av sex och ville prata med mig om sex hela tiden, på flygplan, mellan möten, på jobbet. Det kändes inte professionellt. Jag var provanställd, vilket han påminde om flera gånger. Under en tjänsteresa försökte han ta sig in på mitt hotellrum. Han skickade kodade sms med förkortningar av sexuella anspelningar om mig och vad han tyckte om hur jag såg ut, trots att jag bad honom att sluta flera gånger på olika sätt.”

Det är hög tid att uppdatera svenskheten

Dimitris Gioulekas säger som det är i dagens SvD:

https://www.svd.se/dimitris-gioulekas-helsvenskt-funkar-inte-i-tio-ar-till

”Sverige i dag: Å ena sidan rekordlåg arbetslöshet. Å andra sidan drygt 20-procentig arbetslöshet bland utrikes födda, enligt Arbetsförmedlingen. Och samtidigt kompetensbrist. Inte minst teknikföretag har svårt att hitta personal: År 2020 kommer vi att sakna 60 000 it-proffs av olika slag. Samtidigt utvisas it-tekniker, programmerare, ingenjörer på löpande band, ofta av bagatellartade skäl.

På pappret är Sverige ett av världens öppnaste länder. Men något i den svenska mentaliteten gör det svårt att passa in om man inte har Svensson-bakgrund, är fackligt ansluten och talar språket utan brytning. Svenskarna är inte smygrasister, tvärt om. Men en homogen kultur har producerat snäva förväntningar, och ur dessa har ett snävt regelverk vuxit fram, som straffar ut allt annorlunda

(…)

Vi måste bättre se möjligheterna för människor som kommer hit. I Sverige borde vi kunna bättre. Förr funkade ”helsvenskt” bra. Men det kommer inte att hålla i tio år till.”

Sverige är numera västvärldens tredje (eller fjärde) mest mångfaldspräglade land; Sverige inhyser t ex västvärldens kanske näst högsta andel invånare med någon form av muslimsk bakgrund, västvärldens kanske tredje (eller fjärde) högsta andel invånare med någon form av subsaharisk afrikansk bakgrund och västvärldens kanske tredje högsta andel invånare med utomeuropeisk bakgrund och Sverige rankades nyligen etta i det globala kreativitetsindexet som bl a tar hänsyn till den kreativa potential som finns att ”hämta” bland ett visst lands invånare med utländsk bakgrund.

Sverige har dessutom också tidigare rankats som det land i världen som allra mest har ställt om till en mångfaldspräglad befolkning som inte längre är homogen utan tvärtom extremt heterogen: 1930 hade endast 1% av landets invånare någon form av minoritetsbakgrund men idag har över 30% av alla invånare i landet någon form av utländsk bakgrund. Sverige uppvisar slutligen också fortfarande världens mest progressiva och antirasistiska integrations- och minoritetspolitik och Sverige är än idag världens hittills enda antirasistiska suveräna statsbildning på jorden.

Trots allt detta så står 100 000-tals invånare med någon form av bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien mer eller mindre helt och hållet utanför den svenska arbetsmarknaden och medan över 30% av utomeuropéerna i landet är arbetslösa inklusive alltför många ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund så finns det knappt några fler s k ”arbetsföra” och s k ”anställningsbara” majoritetsinvånare kvar att anställa.

Arbetslösheten bland majoritetssvenskarna är numera nedpressad till osannolika 2% och vilket är den allra lägsta arbetslösheten i världen för ett visst lands infödda majoritetsbefolkning och möjligen också ett världshistoriskt rekord och 100 000-tals majoritetssvenska ungdomar och pensionärer massmobiliseras just nu för att hålla de ekonomiska hjulen igång och upprätthålla den rådande högkonjunkturen medan 100 000-tals jobb samtidigt ej kan tillsättas och snart sagt alla LO-, TCO- och SACO-branscher numera skriker efter att nyanställa p g a de senaste årens enorma pensionsavgångar och de kraftigt fallande födelsetalen bland majoritetssvenskarna som har pågått under flera decennier och som nu ”tar ut sin rätt” (det saknas just nu mängder av taxichaufförer, mängder av svetsare, mängder av sjuksköterskor, mängder av ekonomer, mängder av lärare, mängder av socionomer, mängder av ingenjörer och mängder av läkare för att bara nämna några bristyrken ur högen).

Uppemot en tredjedel av alla barn, ungdomar och unga vuxna i dagens Sverige är idag ”third culture kids”

DN recenserar idag den nya antologin ”Third culture kids” som ”nylanserar” begreppet ”third culture kids” för att beteckna landets sammanlagt 100 000-tals ”andrageneration:are”, ”1,5-generation:are”, ”tredjegeneration:are”, blandade och adopterade:
 
”Med antologin ”Third culture kids” vill Ra Hidaya Modig ge en identitet åt människor som växt upp mitt emellan två kulturer. ­Bakom författarpseudonymen finns 42 ­skribenter som alla bär på sådana erfarenheter.”
 
 
Termen ”third culture kid” har tidigare främst använts för att beteckna barn till fr a västerländska s k expats som växer upp i andra länder och fr a i utomvästerländska länder såsom barn till missionärer, företagare, diplomater och forskare.
 
Särskilt i ett (ras)biologistiskt, ”tribalistiskt” och etnonationalistiskt land som Sverige där det hittills har varit svårt att erkännas och accepteras som svensk till fullo för den som inte kan passera som vit och där det hittills har varit svårt att vara svensk och något annat på en och samma gång utifrån ett binärt antingen-eller-tänkande (och den som trots allt hävdar att hen är det blir därigenom per automatik mindre svensk) så har behovet av att hitta en beteckning på alla de i landet som inte är infödda vita majoritetssvenskar men heller inte invandrare varit särskilt trängande.
 
Ett flertal beteckningar florerar numera bland landets alla ”andrageneration:are”, ”1,5-generation:are”, ”tredjegeneration:are”, blandade och adopterade såsom just ”den tredje kulturen” eller ”den tredje identiteten” liksom ”mellanförskap” och ”kreol” och vilka alla har uppstått i opposition mot majoritetssamhällstermer som ”andra generationens invandrare”, ”nysvenskar” och ”invånare med utländsk bakgrund”.
 
Andelen potentiella ”third culture kids” i dagens Sverige:
 
– Av samtliga (folkbokförda) invånare i landet som idag är mellan 0-34 år har långt över 40% numera någon form av utländsk bakgrund inklusive även de s k ”tredjegeneration:arna” och de allra flesta av dem är födda i Sverige (ca 65-70%, d v s de är inrikes födda) och de allra flesta av dem har bakgrund utanför västvärlden (ca 65-70%, d v s de ser annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligt) och de allra flesta av dem är svenska medborgare (ca 75%, d v s de har svenska pass).
 
– Av samtliga grundskoleelever (som är mellan 6-16 år gamla) har idag närmare 30% ett annat språk än svenska som förstaspråk och som hemspråk, d v s de talar ett annat språk än svenska i hemmet tillsammans med sina föräldrar och/eller vårdnadshavare och de är därmed två- och/eller flerspråkiga.
 
– I de tre storstadsregionerna (d v s i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö) liksom i de mellanstora städerna så utgör andelen unga invånare med någon form av utländsk bakgrund redan majoriteten av alla unga invånare, d v s över 50% av alla invånare i landet mellan 0-34 år som bor och lever i det urbana Sverige har idag någon form av utländsk bakgrund och en majoritet av dem har bakgrund utanför västvärlden.

1922 års svenska rastyptävling

Vinnarna i 1922 års rastyptävling ”Den svenska rastypen” som kan sägas ha utgjort ursprunget till efterkrigstidens senare skönhetstävlingar (såsom Fröken Sverige- och Miss Universum-tävlingarna):
21297525_10155010472095847_524081667_o.jpg
 
Selma Lagerlöf stod så klart för priset till den ”Fryksdalstös” från Sunne som var en av pristagarna och den nordiska rasen och den svenska (kroppsliga och utseendemässiga) idealtypen beskrevs på följande vis:
 
”En dylik människa är reslig, med ljus, rödlätt hy, ljusa ögon och blont hår. Huvudet är relativt långt i förhållande till bredden. Ansiktet är ovalt (långsmalt). Näsan rak, mera kort.”
21297429_10155010574615847_1857594086_o.jpg
 
Tävligen som bl a utannonserades under parollen ”Ser du svensk ut?” sades just inte vara ”en banal skönhetstävlan” utan det handlade om att utifrån ”objektiva” vetenskapliga och estetiska kriterier hitta och kora ”den vackraste svenska, manliga och kvinnliga, typen” för att visa världen att svenskarna både var ”renast” och ”ädlast” bland alla vita folk på jorden som utlysningen uttryckte det och förstapriset uppgick till 25 000 kr i dagens penningvärde.

Om den svenska mjölkkulten och det svenska rastänkandet

Många verkar ha reagerat mycket starkt på denna artikel som verkar uppfattas som både ovetenskaplig och anti-svensk (eller t o m som s k anti-vit):
Det är dock ett faktum att mellan ca 1900-70 så spelade (mass)konsumtionen av mjölk och även av andra mejeriprodukter en avgörande roll i konstruktionen av den moderna svenskheten och av den svenska vitheten och termer som A-människor (d v s s k rasmässigt fulländade och s k estetiskt tilltalande vita svenska kroppar) användes öppet i mjölk- och mejeriproduktreklamen medan A-barnstävlingar (d v s vita svenska barn som uppfyllde tillväxtkurvorna och de ideala kroppsmåtten för den s k nordiskt vita rasen som svenskarna ansågs vara den främsta representanten i världen för) avhölls ända in på 50-talet.
Namnlös 3.jpgNamnlös2.jpg
Dels handlade det om att bönderna och lantbruket ville försäkra sig om att svenskarna skulle fortsätta att konsumera mjölk och mejeriprodukter när landsbygden avfolkades och urbaniseringen ägde rum (det var s a s inte självklart att de nya stadsborna skulle fortsätta att dricka mjölk på samma sätt som svenskarna hade gjort när de hade bott på landet och fr a sågs kaffet och delvis även téer och fruktjuicer som en stor konkurrent och därför uppmuntrades även uppkomsten av s k mjölkbarer i städerna) och dels handlade det om att skapa en föreställning om att svenskarna alltid hade druckit stora mängder mjölk och vilket antagligen var en (kommersiell) lögn och därmed en nationell myt som skapades av mejeriindustrin och dess lobbyorganisation Mjölkpropagandan som verkade mellan 1923-64 (idag heter organisationen Mjölkfrämjandet). Att svenskarna har kommit att bli det s k folkslag som dricker mest mjölk i världen per capita är m a o något som medvetet har ”framprovocerats” i kommersiellt syfte av bönderna, lantbruket och mejeriindustrin.
Unknown.jpeg
Både i mjölkreklamen som riktades till vuxna och till barn var det dåtida rastänkandet starkt närvarande och det mer eller mindre explicita budskapet var att s k nordiskt vita svenskar både kan, ska och bör dricka stora mängder mjölk och att det var just (mass)konsumtionen av mjölk och av andra mejeriprodukter som gjorde att de vita svenskarnas kroppar ansågs utgöra världens vitaste kroppar och därmed även världens starkaste och mest välväxta och världens friskaste och sundaste kroppar och i förlängningen världens ”snyggaste” och vackraste kroppar och Mjölkpropagandan framställde de mjölkdrickande vita svenska barnen som friska och starka (”Du N-pojke, behåll ditt kaffe! Och du, svenska flicka, drick du den goda vita mjölken!”) och de vita svenska mjölkkonsumenterna som ”sunda livsdugliga A-människor” och explicit friska och s k mervärdiga ”mjölkmänniskor” ställdes mot implicit dekadenta och s k mindervärdiga ”kaffemänniskor”.
Namnlös.jpg
Den svenska mjölkkulten spelade f ö även en avgörande roll i framväxten av dagens barnavårdscentraler: Ursprunget till de svenska barnavårdscentralerna hittas i de s k mjölkdropparna som verkade mellan ca 1900-40 och som helt enkelt bestod av mjölkutdelningscentraler där fr a fattiga barn erbjöds både komjölk och donerad bröstmjölk utan kostnad och där barnens tillväxtkurvor och hälsa samtidigt kollades upp för att bekämpa barnadödligheten och skapa en ren, frisk, sund och stark s k folkhälsa och s k folkkropp. Under rastänkandets storhetstid, d v s under mellankrigstiden, så uppstod f ö även s k Milchsammelstellen i Tyskland dit ammande mödrar kunde skänka överflödig bröstmjölk som sedan gavs bort gratis till fr a fattiga barn och idén bakom de tyska mjölkuppsamlingsställena kom just från de svenska mjölkdropparna.
Mjolkdroppen_interior-400x250.jpgstatuten-der-milchsammelstellen-4242153258
Efter nazisternas maktövertagande institutionaliserades dessa mjölkuppsamlingsställen under ledning av den s k Reichshebammenführerin Nanna Conti (som f ö besökte Sverige tillsammans med sin man Leonardo Conti, d v s en av de ansvariga för de s k Aktion T4-massmorden, och höll föredrag om sin folkhälsoverksamhet inför de svenska s k överklassnazisterna på Grand Hôtel i Stockholm) och de kom intressant nog att överleva nazistregimens fall och ända in i modern tid och både i Väst- och Östtyskland (d v s de svenska mjölkdropparna kom helt enkelt att exporteras till Tyskland på 1920-talet och överleva ända fram tills idag).
Samtidigt ska det så klart framhållas att både de svenska och de tyska mjölkutdelningscentralerna och barnavårdscentralerna naturligtvis har räddat mängder av fattiga svenska och tyska barns liv genom decennierna och det är absolut inte på något sätt s k ”rasistiskt” att som vit majoritetssvensk dricka mjölk vare sig i stora eller i små mängder.