Ebba Busch använde igår termen oikofobi i sitt sommartal, som härrör direkt från den svenska s k nationella rörelsen

Igår höll Sveriges vice statsminister och närings- och energiminister samt KD:s partiledare Ebba Busch sitt traditionella sommartal och hon använde då en term som i stort sett enbart den svenska s k nationella rörelsen (d v s SD, AfS, NMR, DFS o s v) använder sig av.

Busch gjorde detta i anslutning till att hon i sitt tal räknade upp ett antal svenska exempel på hur icke-kristna genom åren har hånat och kränkt kristendomen och där poängen var att detta är accepterat i Sverige. Därefter menade Busch att de icke-muslimer och majoritetssvenskar som idag vill införa något slags förbud mot Koranbränningar kännetecknas av oikofobi i form av ett ”oikofobiskt självhat”:

”Det är inte logik som driver dem som nu plötsligt vill se någon form av blasfemilagar. Det är just rädsla – och möjligen oikofobiskt självhat. Låt ingen påstå att Sverige tillåter kränkningar av islam – men inte accepterar motsvarande kränkningar av kristendomen.”

Termen oikofobi populariserades av den idag bortgångna konservativa, engelska filosofen Roger Scruton i dennes bok ”England and the need for nations” från 2004 för att beteckna personer som föredrar främmande kulturer framför den egna kulturen som de ignorerar och nedvärderar. I Scrutons fall handlade det konkret om majoritetsengelsmän och majoritetsbritter som står till vänster (vilket för Scruton innebar både liberaler och socialister) och som är ”politiskt korrekta” och vilka enligt denne föraktar den engelska kulturen samtidigt som att de omhuldar och värnar om Storbritanniens olika invandrar- och minoritetskulturer.

Termen plockades upp av den svenska s k nationella rörelsen och användes till en början internt och den fick sitt stora offentliga genombrott i svenska språket i och med Åkessons debattartikel i Aftonbladet från oktober 2009 där han menade att det största hotet mot Sverige utgörs av islam och muslimer och där han skrev om ”den postmoderna, oikofoba västvärlden”. Då termen vid denna tid enbart var känd i s k nationella kretsar så kände sig Aftonbladets debattredaktör tvungen att förklara ordet för läsarna genom att skriva att en ”oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd”.

Sedan dess har termen oikofobi och dess olika språkliga avledningar (i form av bl a substantiveringen oikofob, adjektivet oikofobisk/a och adverbet oikofobiskt o s v) och ordsammansättningar fortsatt att användas inom och av den svenska s k nationella rörelsen med SD i spetsen och inklusive AfS, NMR och DFS och det faktum att Busch igår använde sig av termen i sitt officiella sommartal är i det närmaste på samma nivå som om hon hade använt sig av termen kulturmarxism (eller kulturmarxist/isk/a/iskt), vilket också är en term som tidigare nästan enbart användes inom och av den s k nationella rörelsen.

Sedan kvarstår frågan hur detta ska tolkas, d v s varför Busch sannolikt högst medvetet och därtill frivilligt använde sig av en term som i stort sett inga andra svensktalande använder sig av förutom de personer som ingår i och tillhör den s k nationella rörelsen? Antingen handlar det om att Busch nu på allvar vill börja konkurrera med SD och göra slag i saken att KD faktiskt ska bli ”ett SD för tjejer” eller så handlar det om att Busch helt enkelt har låtit sig påverkas ideologiskt av SD men oavsett orsaken så är det synnerligen anmärkningsvärt att hon igår använde denna term.