Kategori: Kristdemokraterna

Partiet som förlorade sitt (kristna) hjärta


Idag kräver KD:s ekonomiskpolitiske talesperson Jakob Forssmed och integrationspolitiska talesperson Sofia Damm i SvD att s k arbetsföra invånare som uppbär ekonomiskt bistånd och försörjningsstöd (d v s det som tidigare och fortfarande i folkmun kallas socialbidrag) ska bli av med detta och i stället erhålla vad de kallar dagpenning och detta under en pandemi när 100 000-tals har blivit av med jobbet och fr a invånare med utomeuropeisk bakgrund samt unga vuxna.

https://www.svd.se/forsorjningsstod-bor-inte-ga-till-arbetsfora


KD vet också mycket väl vilka som kommer att drabbas allra mest om deras förslag genomförs:
Cirka 2% av majoritetsinvånarna uppbär idag ekonomiskt bistånd att jämföra med ca 5% av de som har bakgrund i övriga Norden och Europa och ca 20% av de som har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika, i många miljonprogramsområden uppbär över 15% av de vuxna invånarna försörjningsstöd och idag utgör de utrikes födda över 60% av samtliga invånare som erhåller försörjningsstöd.


KD:s förslag ser då ut som följer: Arbetsföra arbetslösa som uppbär kommunalt försörjningsstöd ska i stället erhålla en statlig dagpenning.


”Dagpenningen kopplas till personen – till skillnad från försörjningsstödet som är kopplat till hushållet som helhet – och föreslås vara en fast summa på 385 kr per dag som inte är behovsprövad. Det innebär att marginaleffekterna som uppstår till följd av behovsprövning och hushållsinkomster i försörjningsstödet minskar från 100 till omkring 40 procent vid en dagsinkomst på 1000 kronor. Vinsten av att jobba ökar kraftigt.


Dagpenningen kopplas tydligt till den enskildes behov av utbildning och åtgärder för att bli matchningsbar. Arbetsförmedlingen får ställa höga – definitiva – krav på deltagande, utbildningsinsatser och arbetssökande. Avsteg från detta innebär ekonomiska sanktioner, där frånvaro kan innebära indragen dagpenning.”
Att just KD kräver detta måste sägas vara den sista spiken i kistan på den kristna och humanistiska socialpolitik som partiet en gång i tiden förestod – d v s att värna om de utsatta och svaga i samhället.

Debattartikel som kritiserar KD:s förslag att ta bort modersmålsundervisningen

Idag talar kring 1/3 av alla barn, ungdomar och unga vuxna ett annat språk än svenska som förstaspråk men trots det vill KD nu liksom sedan tidigare SD och även flera M-politiker avskaffa modersmålsundervisningen:


https://www.aftonbladet.se/debatt/a/EpWB6K/kds-forslag-spar-pa-vi-mot-dem-i-samhallet?fbclid=IwAR0xGdXNywlmvfrUobH2Tz8PluOlu4nS0Lvp0Sm_qsqXWFwKxgmOCGEKJ2k


”Kristdemokraterna diskuterar just nu ett förslag om att ta bort rätten till modersmålsundervisning. I en intervju till Sveriges Radio säger partisekreterare Peter Kullgren att partiet är kritiskt till brister i modersmålsundervisningen. Bland annat lyfts att 40 procent av lärarna saknar behörighet.


Kullenberg pekar också på att rätten till modersmålsundervisning tillkom under en tid när barn inte hörde sitt modersmål någon annanstans än i hemmet och hävdar att de i dag omvänt ”inte möter det svenska språket”.


Ett resonemang som enligt oss är både felaktigt och som bygger på en rad föreställningar om ett ”vi” och ett ”dem”. I Kristdemokraternas bild av Sverige är ”vi:et” enspråkiga majoritetssvenskar. De flerspråkiga barnen som deltar i modersmålsundervisning är ”de andras” barn. De som, enligt Kullenberg, inte möter det svenska språket.


Enligt Statistiska centralbyrån är 19,6 procent av Sveriges befolkning född utomlands. Även om en andel av dessa procent bor i stadsdelar där majoritetssvenskar lyser med sin frånvaro, innebär det inte att dessa grupper inte möter det svenska språket. På förskolor där barn har ursprung i tjugo länder talas inte hemspråken, utan just svenska, som är det gemensamma språket även för dessa barn.


Många flerspråkiga barn är dessutom tredje generationens invånare: födda i Sverige, av inrikesfödda föräldrar, som i sin tur är barn till arbetskraftsinvandrare och flyktingar med många olika ursprung och språk. Att tro att dessa barn inte ”möter det svenska språket” säger mer om Kristdemokraternas syn på språkliga minoriteter, än om barnens tillvaro.


Varför är det viktigt med modersmålsundervisning?


Till att börja med har FN slagit fast att minoriteters rättigheter ska skyddas, exempelvis genom statliga initiativ för att stärka minoritetsspråk samt att inte driva krav på assimilering. Vidare blev Barnkonventionen lag i år och artikel två i den säger att staten ska vidta åtgärder för att skydda barn mot diskriminering.


Det är diskriminerande att inte få lära sig läsa på sitt språk – oavsett om det gäller kurder i Turkiet eller somalier i Sverige.


FN:s expert på minoritetsfrågor, Fernand Varennes sa tidigare i år att modersmålsundervisning kombinerat med att följa läroplanen på majoritetsspråket är kostnadseffektivt på lång sikt då det minskar avhopp från skolan, ger bättre akademiska resultat (särskilt för tjejer), höjer nivån på läskunnighet på båda språken samt leder till ett större familj- och samhällsengagemang.

Att vi i Sverige har misslyckats med att utbilda tillräckligt många lärare för att möta barns behov av modersmål i skolan kan inte tas för anledning att ta bort den rätten. Snarare bör vi satsa mer på att förbättra, avseende undervisningstid, organisation och modersmålslärarnas möjlighet till utbildning och fortbildning.


Vi vill tillägga att det är väl dokumenterat i svensk och internationell forskning att flerspråkighet har en positiv effekt på den kognitiva utvecklingen hos barn, såväl som på identitetsutveckling och psykiskt välmående utöver de positiva effekterna vad gäller akademiska resultat.
Vidare kan vinsterna i en flerspråkig befolkning inte underskattas avseende Sveriges ställning i en global ekonomi.


Vår samtid är polariserad. Det finns en politisk rörelse mot att minimera minoriteters tillgång till språk- och kultur som slår särskilt hårt mot minoriteter med utomeuropeisk bakgrund, eftersom dessa grupper inte skyddas av den svenska lagstiftningen som gäller för nationella minoriteter.
Nationella minoriteters rättigheter kan förhoppningsvis stoppa Malmö Stads planer på slopad modersmålsundervisning i förskoleklass. Andra plattformar som främjar språkliga minoriteters tillgång till kultur och samhällslivet är under ständigt hot.


Vi såg hur internationella biblioteket i Stockholm stängdes ner och vi ser med oro på framtiden. Tvärtemot vad KD tycks tro, upplever många familjer utmaningar i att barnen överhuvudtaget ska exponeras för modersmålet.


Förslaget som diskuteras av kristdemokraterna bryter mot partiets tidigare inställning till modersmålsundervisning. Det illustrerar en förskjutning som pågår, inte bara inom partiet utan i samhället i stort, där krav på assimilering ersätter visioner om mångfald.


Vi vänder oss emot den människosynen och vill med all vår samlade kunskap och erfarenhet betona att rätten till modersmålsundervisning ger vinster både på individ och samhällsnivå.

SD radikaliseras alltmer i takt med att M och KD närmar sig SD

SD radikaliseras just nu alltmer i takt med att M och KD har försökt att anpassa sig till och närma sig SD efter Januariöverenskommelsen och SD ”flirtar” även alltmer öppet med sin egen historia (d v s med 1990-talets rasideologiska s k ”Kampfjahren”): Medan företrädare för M och KD föreslår att det svenska flyktingmottagandet ska minska med hela 70% så kräver SD nu både totalstopp för fortsatt flyktinginvandring OCH återvandring eller ”asyl-minus” som Jimmie Åkesson och Paula Bieler kallar repatrieringsfrågan i dagens Aftonbladet.
 

Efter det s k flyktingkrisåret 2015 har frågor som rör invandring, integration, minoriteter och miljonprogramsområdena kommit att segla upp som det s k svenska folket allra viktigaste politiska fråga från att tidigare ha varit en rätt så marginell politisk fråga som SD i det närmaste hade monopol på och som fr a inte avgjorde svenska val och den svenska politiken i stort. Idag år 2019, fyra år efter det s k flyktingkrisåret, är SD:s ”våta dröm” om att formera ett konservativt s k anti-vänsterliberalt block möjligen snart i hamn.

Namnlöst.jpg

Över en tredjedel av alla majoritetssvenska män och (möjligen) en fjärdedel av alla unga majoritetssvenska kvinnor skulle rösta på SD om det vore val idag

Över en tredjedel av alla majoritetssvenska män och (möjligen) en fjärdedel av alla unga majoritetssvenska kvinnor skulle rösta på SD om det vore val idag:
 
KD är just nu (och dessutom i rasande takt) på väg att bli Sveriges ”svar på” och motsvarighet till nederländska FvD (Forum voor Democratie), franska DLF (Debout la France) och flera liknande partier runtom i Europa, d v s kort och gott det parti som inte är det ”klassiska” och stora högerpopulistiska partiet och ej heller det ”traditionella” och gamla högerpartiet utan det parti som hamnar någonstans mellan det gamla högerpartiet (d v s M för svensk del) och det stora högerpopulistiska partiet (d v s SD för svensk del). KD har helt enkelt lyckats ”profitera” på den konservativa orkan som just nu blåser över västvärlden inklusive över Sverige och som stavas att ”fronta” mot allt vad utomeuropeisk invandring heter.
 
I Sifos senaste opinionsmätning är det statistiskt säkerställt att det nu bara skiljer knappt 4 procentenheter mellan M och KD och KD kommer kanske möjligen snart att tangera och t o m ”spräcka” sitt egna opinionsmätningsrekord på 13,9% som gällde 1999 under Alf Svenssons tid (OBS: KD under Svenssons tid var då ett helt annat parti än KD under Busch Thors tid och fr a har både KD:s kärnfrågor och väljarunderlag förändrats sedan 1999).
 
Medan M fortsätter att ”blöda” väljare till både SD och KD så fortsätter SD att konsolidera sig som Sveriges näst största parti före M och efter SAP.
 
Bland landets män är SD numera lika stora som SAP med ett stöd på över 25% bland männen som är mellan 30-64 år gamla och bland männen som är mellan 50-64 år gamla så ligger stödet för SD numera på hela 31%. Mycket tyder på att SD och SAP därmed är jämnstarka bland landets arbetarmän och särskilt gäller det den övre arbetarklassen och LO:s övre skikt. Därtill är SD och M antagligen numera jämnstarka bland landets företagare.
 
Översatt till majoritetssvenska män och män med bakgrund i övriga Norden så innebär det att en bra bit över en tredjedel av alla majoritetssvenska och nordiska män i landet skulle rösta på SD om det vore val idag.
 
SD ”vinner” numera också allt fler kvinnor och fr a gäller det de unga kvinnorna: SD ligger nu på närmare 18% bland alla kvinnliga väljare mellan 18-29 år och vilket är mycket anmärkningsvärt då 35-40% av alla invånare mellan 18-29 år numera har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund. Översatt till majoritetssvenska kvinnor så innebär det möjligen att hela 25% av alla unga majoritetssvenska kvinnor skulle rösta på SD om det vore val idag.
 
SD har fram tills nu haft mycket svårt att attrahera landets kvinnor inklusive de majoritetssvenska kvinnorna och särskilt gäller det de medelålders och äldre kvinnorna bland vilka SD har ett lågt eller t o m mycket lågt stöd. Detta har resulterat i att samtliga andra riksdagspartiers väljarkårer (utom möjligen M) har dominerats av kvinnor fram tills nu p g a att SD har lagt beslag på en så extremt hög andel av landets män. Den senaste Sifo-undersökningen indikerar därmed att någonting håller på att hända bland landets unga vuxna kvinnor och att SD s a s har ”framtiden för sig” åtminstone bland tonårstjejerna och bland de 20-åriga kvinnorna.
VAL.jpg

Ännu en värmlänning sätter spår i den svenska s k nationella rörelsens historia

Värmland eller rättare sagt värmlänningar fortsätter uppenbarligen att skriva historia i den svenska s k nationella rörelsens annaler (för det ”vimlar” verkligen av värmlänningar inom den svenska s k nationella rörelsen och både historiskt och i samtiden):
 
 
Idag offentliggjorde Åkesson att den förre KDU-ordföranden och Hammarö-politikern Charlie Weimers, d v s KD-toppen Lars Adaktussons ”skyddsling”, nu har gått över till SD på ett valmöte på Stora torget i Motala.
sd-varvar-charlie-weimers-kan.jpeg
 
Weimers var den som år 2000 grundade det högerradikala nätverket Engelbrekt inom dåvarande KDU Värmland tillsammans med Philip Wildenstam och Björn Herstad och som redan då ”flirtade” med SD och flera av de f d Engelbrekt-aktivisterna gick sedermera vidare till olika högerextrema grupperingar. Att Weimers nu går över till SD är m a o något av slutet på en ideologisk resa som denne påbörjade redan som tonåring i Värmland och redan efter 2014 års val försökte SD f ö få denne att lämna KD.

KD hoppar nu på det högerradikala ”återvandringståget” och kräver återvandring av ”icke-integrerade”

Dagens huvudledare i DN varnar (och inte minst de moderata väljarna) för ett danskt scenario efter valet och ironiskt nog i samma nummer (d v s dagens DN) där KDU:s ordförande Christian Carlsson (och därmed även KD) nu ”hoppar på” det s k ”återvandringståget” genom att kräva återvandring av ”icke-integrerade”.
 
Det handlar då om det ”återvandringståg” som SD, AfS, MED och NMR just nu ”kör” i rasande fart genom att inför väljarna bjuda över varandra angående vilka och hur många (utomeuropéer) som ska återvandra och deporteras.
 
Carlsson pekar också (i sann högerradikal anda) ut den s k 68-vänstern och Palme som de ”skyldiga” på DN Debatt, d v s den i efterhand i högerradikala kretsar så famösa s k mångkulturella och s k kulturrelativistiska invandrings- och minoritetspolitiken som sjösattes mellan 1968-1977 och som hela den samlade svenska extremhögern (och allt större delar av den svenska borgerligheten) anser ha skapat dagens problem (d v s dagens ”problem” med utomeuropéerna, med miljonprogramsområdena, med ”andrageneration:arna”, med muslimerna o s v).
 
För övrigt härrör ”master narrative”-hypotesen att 68:orna och Palme ligger bakom den s k ”massinvandringen” och den s k mångkulturalismen (och även den s k identitetspolitiken – d v s en svensk variant på den västerländska extremhögerns ”master narrative”-hypotes att Frankfurt-skolan ligger bakom västvärldens s k förfall) från den högerradikala historikern Lars-Erik Hansen och dennes i högerradikala kretsar hyllade avhandling ”Jämlikhet och valfrihet: En studie av den svenska invandrarpolitikens framväxt” från 2001:
 
 
”Det politiska livet i Sverige befinner sig i dag ungefär där Danmark befann sig för 10 – 15 år sedan. Men fortare än vi anar kan Sverige hamna där Danmark är nu. Det blir inte roligt för de två partier som fortfarande anser sig vara statsbärande, M och S.
 
Danmark står inför ett ”paradigmskifte” i ”utlänningspolitiken”. Repatriering blir målet, inte integration. Det nya förhållningssättet har konkretiserats i ett utkast till handlingsprogram som tagits fram av det nationalistiska Dansk Folkeparti och den borgerliga regering, dominerad av Venstre, som DF hellre dompterar än sitter i. Det riktar sig i första hand mot tusentals syriska flyktingar med tillfälliga uppehållstillstånd. Ett ”hemreseprogram” ska ersätta det nuvarande integrationsprogrammet, en flykting som avstår från rätten till familjeåterförening ska få en ersättning med 1 000 kronor per månad och familjemedlem. Och så vidare...”
 
(…)
 
”Också Sverigedemokraterna har offentliggjort sitt valmanifest. Det skedde på onsdagen. Liksom sin danska storasyster DF vill SD satsa på ”återvandring”. Jimmie Åkesson skulle tydligen också gärna lägga ner en och annan misshaglig radiokanal. Faktum är att han och hans parti vill en hel massa saker.
 
Enligt en färsk DN/Ipsos-mätning vill samtidigt en tredjedel av de moderata väjarna se SD i en regering. Vad tror de? Att Åkesson nöjer sig med glädjen att få hjälpa Ulf Kristersson till Rosenbad? Den barmhärtige nationalisten?
 
Troligare är att SD också i maktställning följer det danska exemplet. Kramar de andra stora partierna som apelsiner och dricker dem till frukost. Först det ena. Sedan också det andra. Varför skulle svenska maktpartier vara svårare att pressa än danska?”

Om att vara mer SD än KD och M

Lite märkligt att alla dessa s k valkompasser (och nu även SVT:s valkompass) alltid slutar med att jag är lite mer SD än både KD och M men kanske beror det på att jag alltid prioriterar de frågor som rör problemkomplexet invandring och integration (och just i SVT:s valkompass så kryssade jag t o m att ”invandring och integration” är ett politikområde som intresserar och engagerar mig extra mycket) och kanske ”tänker” även valkompasserna att originalet trots allt är bättre än (de dåliga) kopiorna.

 

Namnlöst.jpg