Är det nu det stora genombrottet sker i Sverige vad gäller statistik om minoritets-Sverige och jämlikhetsdatafrågan?

Under många år har jag i stort sett varit ensam i landet att om och om igen både sammanställa de knapphändiga siffror som finns om det nya supermångfalds-Sverige och idogt och non-stop förespråka jämlikhetsdata som ett sätt att mäta och följa upp samma supermångfald med avseende på olika klyftor och ojämlikheter.

Det handlar då om statistiska sammanställningar som går bortom uppdelningen mellan svenskar och invandrare och som rör det land som numera är det mest heterogena i västvärlden efter USA sett till befolkningssammansättningen och detta har jag varit ensam om både inom och utanför den svenska högskole- och forskarvärlden och inte minst i offentligheten och debatten.

Under i stort sett hela 2010-talet blev jag därför gång på gång kritiserad för att inte säga fullständigt frontalattackerad av både vänster- och högerföreträdare och uthängd efter noter på landets ledar- och debattsidor liksom i radio och tv och än mer i sociala medier som varande en biologist och essentialist och t o m en rasist. På den tiden uttryckte även SD och delar av extremhögern i stort att jag var en rasfixerad person som ägnade mig åt sådant.

På sistone har dock möjligen något av ett genombrott ägt rum som både gäller frågan om statistik om minoritets-Sverige och om t ex ras, religion och språk samt frågan om jämlikhetsdata och detta genombrott sker intressant nog över hela det politiska fältet.

På samma sätt har jag på sistone också fått uppleva att något av ett genombrott har ägt rum vad gäller ytterligare två frågor som jag har kämpat för att få upp på agendan i åratal nämligen frågan om korruptionen inom den internationella adoptionsverksamheten och de utlandsadopterades situation samt frågan om den rasism som är riktad specifikt mot (öst- och sydost)asiater.

Det handlar om att ledande representanter för S och även inom V och MP har börjat använda sig av mina sammanställningar (vad gäller S så sker det i samband med det interna arbete som just nu pågår att förnya S) och/eller förespråka jämlikhetsdata och vad gäller den sistnämnda frågan så har de tre fackförbunden DIK, Kommunal och Vårdförbundet vilka tillsammans organiserar långt över 600 000 personer nyligen tagit ställning för jämlikhetsdata.

Ännu ett tecken i tiden är att personer i sociala medier som företräder både SD och extremhögern och som tidigare stämplade mig som inte bara Sveriges mest rasfixerade forskare utan t o m som landets mest rasfixerade person och som något av vår tids Herman Lundborg eller t o m Heinrich Himmler också har blivit åtminstone något mindre aggressiva i takt med att SD-topp efter SD-topp har använt sig av mina sammanställningar.

Nu senast har Ingrid Carlqvist, som har gjort en lång resa från Kvällsposten till extremhögern, lyft fram mina sammanställningar tillsammans med sin parhäst Maria Celander i podcasten Nyhetshelgen där budskapet är att både S- och SD-företrädare numera använder sig av statistik om supermångfalden och minoritets-Sverige.

Samtidigt betyder inte det så klart att jag är pro-SD och att jag sympatiserar med antisemitiskt lagda personer som Carlqvist och jag är heller inte odelat pro-S, pro-V eller pro-MP utan det jag kan konstatera mot bakgrund av detta försiktiga genombrott som kanske är på gång just nu vad gäller frågan om statistik om minoritets-Sverige och jämlikhetsdatafrågan är att det trots allt kanske ändå går att bli profet i sitt eget land även om det har tagit väldigt många år och t o m årtionden att bli det för min egen del och under den långa tiden har jag fått ta emot oerhört mycket med stryk, d v s det har också kostat väldigt mycket och bl a i form av att jag har marginaliserats och stigmatiserats i antirasistiska sammanhang (och återigen i både höger- och vänstersammanhang) som varande en både problematisk och oetisk person.