Klyftorna mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utomeuropeisk bakgrund är fortsatt mycket stora och dagens klassklyftor är i praktiken desamma som rasklyftor

Klyftorna mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utomeuropeisk bakgrund är fortsatt mycket stora och dagens klassklyftor är i praktiken desamma som rasklyftor:

DN:s Kristoffer Örstadius undersöker idag hur det går för landets utrikes födda i arbetslivet och konstaterar att även om avståndet mellan de inrikes och utrikes födda har minskat sedan pandemin mätt i förvärvsfrekvens och arbetslöshet så lever en alltför hög andel av fr a invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortsatt under mycket prekära förhållanden vad gäller deras etablering på arbetsmarknaden och privatekonomiska situation.

De infödda majoritetssvenskarna förvärvsarbetar just nu som aldrig förr med en förvärvsfrekvens på över 90% (borträknat de s k andragenerationarna bland vilka alltför många tyvärr står utanför arbetslivet) och de allra flesta majoritetssvenskar – män som kvinnor – arbetar dessutom heltid medan invandrarna från övriga Norden, Europa och västvärlden likaså arbetar i mycket hög grad och också mestadels heltid.

Faktum är att hade det bara bott majoritetssvenskar i Sverige så hade Sverige uppvisat världens högsta förvärvsfrekvens och de majoritetssvenska kvinnorna är den grupp kvinnor inom ett visst ”folkslag” som just nu arbetar allra mest på hela jorden.

Däremot är runt 23% av de utomeuropeiska männen och 38% av de utomeuropeiska kvinnorna arbetslösa alternativt att de står helt utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget och särskilt gäller det de unga vuxna utomeuropeiska kvinnorna, och en relativt hög andel av invånarna med utomeuropeisk bakgrund som arbetar, arbetar deltid.

Det är tyvärr i huvudsak invånarna med bakgrund i subsahariska Afrika och i den s k MENA-regionen som står utanför arbetslivet – den öppna arbetslöshet bland dessa grupper ligger idag på 22-24% och en hög andel av dessa är inte ens med i arbetslöshetsstatistiken då de inte är aktivt jobbsökande utan står helt utanför arbetsmarknaden.

Runt 22 procent av utomeuropéerna får slutligen sina primära inkomster från annat än förvärvsarbete och fr a via bidrag och offentliga transfereringar av olika slag.