Category: arbete

Utomeuropéernas arbetsmarknadssituation, (privat)ekonomiska problem och extrema fattigdom fortsätter att förskräcka

Utomeuropéernas arbetsmarknadssituation, (privat)ekonomiska problem och extrema fattigdom och misär fortsätter att förskräcka enligt en ny rapport från SCB.
 
Sedan 2005 har antalet invånare födda utanför Europa i åldrarna 20-64 år (d v s i s k arbetsför ålder) med låg utbildning ökat kraftigt med hela 129,8% medan antalet invånare med låg utbildning som är födda i Sverige och i Europa i åldrarna 20-64 år omvänt har minskat kraftigt (de har fr a gått i pension).
 
De invånare som är födda utanför Europa i åldrarna 20-64 år med låg utbildning är dessutom mycket unga – över 40% av dem är mellan 20-34 år – medan de invånare med låg utbildning som är födda i Sverige och i Europa i åldrarna 20-64 år omvänt är mycket äldre – merparten av dem är mellan 55-64 år gamla. År 2016 var f ö 67% av alla födda utanför Europa födda i Asien, 20% i Afrika, 7,8% i Sydamerika och de resterande i Nordamerika och Oceanien.
Namnlöst.jpg
 
arbetslöshet bland födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 36,9%
sysselsättningsgrad bland födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 42,8%
födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 32,1%
 
arbetslöshet bland födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 17%
sysselsättningsgrad bland födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 68,4%
födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 17,6%
Namnlöst 2.jpg
 
Här nedan redovisas ovanstående siffror uppdelade på kön:
 
arbetslöshet bland män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 33,7%
sysselsättningsgrad bland män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 53,3%
män födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 19,6%
 
arbetslöshet bland kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 41,2%
sysselsättningsgrad bland kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år: 33,1%
kvinnor födda utanför Europa med låg utbildning i åldrarna 20-64 år som helt står utanför arbetsmarknaden: 43,8%
 
arbetslöshet bland män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 18,7%
sysselsättningsgrad bland män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 71,1%
män födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden: 12,6%
 
arbetslöshet bland kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 15,1%
sysselsättningsgrad bland kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år: 65,7%
kvinnor födda utanför Europa med hög utbildning i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden: 22,6%
 
Utöver ovanstående invånare som är födda utanför Europa så tillkommer ett snabbt växande antal s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund vilka är födda i Sverige med utomeuropeiska föräldrar och vilka också har stora svårigheter att ta sig in på och etablera sig på arbetsmarknaden då alltför många av dem inte har klarat högstadiet gymnasiet och/eller högskolan (d v s de har låg utbildning).

Risken att vara arbetslös för en invånare i dagens Sverige som har bakgrund i Afrika och Asien är hela 15 gånger så stor som för en majoritetssvensk

Apropå att s k enkla jobb med låga löner nu möjligen kommer att införas för fr a landets utomeuropéer:
 
 
”Det var 2012 som Fredrik Reinfeldt fällde sin replik: ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.” Detta kallades av Aftonbladets ledarsida för ”ett mycket farligt sätt att argumentera och dessutom inte särskilt hederligt”. Kritiken mot Reinfeldt kom från alla håll.”
 
arbetslösheten bland alla invånare mellan 16-64 år under 3:e kvartalet 2017
 
inrikes födda: 4% (en hög andel av de inrikes födda som är arbetslösa är s k ”andrageneration:are” så i praktiken är ej mer än kring 2% av alla majoritetssvenskar arbetslösa och vilket är den lägsta arbetslösheten i världen för ett specifikt s k ”folkslag”)
 
utrikes födda: 14,6%
 
födda i Afrika och Asien: över 30% (OBS: födda i Sydamerika är nu ifatt de som är födda i Europa och vilket i praktiken betyder central- och östeuropéer – i båda dessa grupper ligger arbetslösheten numera på kring 7%)
 
Utöver ovanstående siffror så står mycket höga procentandelar av invånarna med bakgrund i Afrika och Asien helt och hållet utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget inklusive 10 000-tals och åter 10 000-tals s k ”andrageneration:are” med bakgrund i fr a Afrika och Asien vilka ingår i gruppen ”unga som varken arbetar eller studerar” (d v s de s k UVAS:arna vilka aldrig gör praktik, sällan uppbär bidrag, ofta nolltaxerar och nästan alltid bor hemma hos sina invandrade och utrikes födda föräldrar) och vilket innebär att de inte ens finns med i arbetslöshetsstatistiken då de inte är aktivt arbetssökande trots att de inte förvärvsarbetar.
 
Bland landets invånare födda i Afrika och Asien så är endast kring 50-55% aktiva på arbetsmarknaden och vilket innebär att i 100-tals miljonprogramsområden runtom i landet så är i praktiken långt under 50% av alla invånare aktiva på arbetsmarknaden överhuvudtaget medan omvänt uppemot 85-90% av de majoritetssvenska invånarna i landets historiska stadskärnor och i de majoritetssvenskdominerade villa- och radhusområdena förvärvsarbetar och vilket är den högsta förvärvsfrekvensen för något s k ”folkslag” i världen, d v s de majoritetssvenska kvinnorna och männen arbetar just nu som aldrig förr och mer än något annat ”folkslag” på jorden (ett annat sätt att uttrycka det är att majoritetssvenskarna just nu i det närmaste arbetar ihjäl sig).
 
Därtill massmobiliseras just nu 100 000-tals majoritetssvenska tonåringar och unga vuxna (som extrajobbar) liksom 100 000-tals majoritetssvenska 70-åringar och pensionärer (som också extrajobbar) för att täcka upp för den alltmer skriande och krisartade kompetensförsörjningsbristen på den svenska arbetsmarknaden som innebär att 100 000-tals utlysta och lediga jobb och vakanser just nu inte kan besättas, tillsättas och fyllas p g a den extrema bristen på (majoritetssvensk) arbetskraft då majoritetssvenskarna som ”folkslag” just nu åldras allt snabbare och snabbare p g a de kraftigt fallande födelsetalen bland majoritetssvenskarna sedan många år tillbaka parat med de enorma (majoritetssvenska) pensionsavgångarna som har pågått under 10-15 års tid vid det här laget:
 
Idag är långt över 50% av alla majoritetssvenskar över 50 år gamla (d v s de är ej längre i s k reproduktiv och fertil ålder) och över en tredjedel av alla majoritetssvenskar är över 65 år gamla (sedan är det samtidigt ett faktum att majoritetssvenskarna lever längre än nästan alla andra s k ”folkslag” på jorden) medan landets utomeuropéer omvänt är mycket unga eller t o m extremt unga – de allra flesta av utomeuropéerna är i 30-årsåldern eller yngre än så och över 50% av alla utomeuropéer är mellan 0-35 år gamla, d v s de är i s k reproduktiv och fertil ålder även om många av utomeuropéerna fortfarande är s k bebisar, barn, ungdomar och unga vuxna (och tyvärr är samtidigt överdödligheten bland utomeuropéerna alltför hög).
 
Det finns slutligen idag inget annat s k vitt kristet västland (som just Sverige) där skillnaden i att vara arbetslös mellan den vita infödda majoritetsbefolkningen och mellan de icke-vita minoritetsinvånarna är så stor som just i Sverige (där den då är fullständigt astronomisk och surrealistisk):
 
Risken att vara arbetslös för en invånare i dagens Sverige som har bakgrund i Afrika och Asien är hela 15 gånger så stor som för en majoritetssvensk, d v s arbetslösheten bland landets utomeuropéer är overkliga och osannolika 1500% högre än bland majoritetssvenskarna.
 
I nästan alla andra s k vita kristna västländer (d v s förutom i Sverige och i några västländer till) står fortfarande betydande andelar av den infödda vita majoritetsbefolkningen utanför arbetsmarknaden i respektive land och fr a så är höga andelar av de infödda vita kvinnorna ej aktiva på arbetsmarknaden i ett mycket stort antal s k vita kristna västländer (d v s förutom i Sverige och i några västländer till) och den dagen då den just nu rådande högkonjunkturen saktar in och då lågkonjunkturen slår till (igen) så tyder allt på att det kommer att innebära rena katastrofen för landets invånare med utomeuropeisk bakgrund.
Genomsnittsålder bland landets invånare efter födelseland/födelseregion:
Födda i Sverige.jpg
 
födda i Sverige: 50 år (eftersom en hög andel ”andrageneration:are” ingår i denna kategori vilka generellt är unga eller t o m mycket unga så ligger medelåldern bland majoritetssvenskarna idag på en bra bit över 50 och över en tredjedel av alla majoritetssvenskar är idag över 65 år gamla)
 
födda i Norden: 60 år (en majoritet av alla som är födda i Norden är idag över 65 år gamla)
 
födda i Europa: 45 år
 
födda utanför Europa: 35 år (t ex är uppemot 90% av alla som invandrar till Sverige från ett utomeuropeiskt land under 45 år gamla och en mycket hög andel av landets utomeuropéer är idag mellan 20-35 år gamla och i miljonprogramsområdena är medelåldern generellt mycket låg)
Födda utanför Europa.jpg
 
OBS: Förutom att en majoritet av alla majoritetssvenskar idag befinner sig i övre medelåldern (d v s de befinner sig ej längre i s k fertil ålder) och att många idag är över 65 år gamla (d v s de befinner sig ej längre i s k arbetsför ålder) så lever majoritetssvenskarna idag samtidigt mycket länge medan utomeuropéerna visserligen är mycket unga (d v s de befinner sig både i s k fertil och arbetsför ålder även om många ännu ej är s k könsmogna och ännu ej har uppnått den s k vuxenåldern och börjat förvärvsarbeta) men omvänt uppvisar en kraftig överdödlighet, d v s alltför många av dem dör i förtid och få av utomeuropéerna är idag över 65 år gamla.

Ny avhandling visar återigen att utomeuropeiska namn associeras med lägre kompetens och brist på svenska värderingar

Sima Wolgast avhandling i psykologi som bär titeln ”How does the job applicants’ ethnicity affect the selection process? Norms, preferred competencies and expected fit” är den fjärde eller möjligen femte större namnstudien som undersöker i hur stor utsträckning namn som kopplas till den utomvästerländska världen, till Tredje världen och till de f d kolonierna och fr a namn som på något sätt härrör från och associeras till Afrika, Mellanöstern eller Asien påverkar en persons chanser att överhuvudtaget bli anställd (och gissningsvis också att avancera) på den svenska arbetsmarknaden.
 
 
Wolgasts avhandling bygger på den tidigare forskning som har indikerat att Sverige är ett av de länder i västvärlden där den s k intoleransen är som allra störst för namn som kopplas till den utomvästerländska världen, till Tredje världen och till de f d kolonierna och fr a namn som på något sätt härrör från och associeras till Afrika, Mellanöstern eller Asien och Wolgast visar bl a i sin avhandling att rekryterare som beslutar över om en viss person ska anställas eller ej verkar bry sig mer om s k social kompetens och s k svenska värderingar när en person som bär ett s k muslimskt och ett s k arabiskklingande namn ska anställas eller ej.
 
Förutom att majoritetssvenskar verkar vara mer s k intoleranta än andra västerlänningar både vad gäller människors kroppar och utseenden, accent och s k brytning och religiös bakgrund (t ex har majoritetssvenskar i tidigare studier visat sig lägga större vikt vid att vissa människor ser annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligen, vid att vissa talar svenska med accent och vid att vissa har en annan religiös bakgrund än en kristen i relation till just arbetslivet jämfört med hur andra européer ser på människor som ser annorlunda ut, som ”bryter” och som inte är kristna) så är det fr a den s k intoleransen för namn som kopplas till den utomvästerländska världen, till Tredje världen och till de f d kolonierna och fr a namn som på något sätt härrör från och associeras till Afrika, Mellanöstern eller Asien som verkligen sticker ut i just Sverige.
 
Hela 63% av de svenska informanterna svarade i en tidigare enkätstudie att namnet har betydelse på arbetsmarknaden i Sverige medan ”endast” 45% av de franska informanterna svarade det (fransmännen var då näst mest s k intoleranta mot namn i Europa efter svenskarna) följda av 28% av belgarna och 23% av holländarna (d v s de s k genomrasistiska och fullständigt ”vidriga” fransmännen, belgarna och holländarna är helt enkelt mer s k toleranta än de s k genomantirasistiska och fullständigt ”fantastiska” svenskarna mot namn som kopplas till den utomvästerländska världen, till Tredje världen och till de f d kolonierna och fr a namn som på något sätt härrör från och associeras till Afrika, Mellanöstern eller Asien).
 
Till saken hör då att medan ej mer än kring 2% av alla majoritetssvenskar är arbetslösa så är över 30% av alla invånare i landet med bakgrund i Afrika och Asien arbetslösa och denna astronomiska skillnad mellan dessa två grupper vad gäller att ha ett jobb eller ej är då den allra största i hela västvärlden – d v s det finns inget annat land i västvärlden där utomeuropéerna är så arbetslösa som just i Sverige i relation till den infödda majoritetsbefolkningens (minimala) arbetslöshet och (superrmaxade) förvärvsfrekvens.

Det är hög tid att uppdatera svenskheten

Dimitris Gioulekas säger som det är i dagens SvD:

https://www.svd.se/dimitris-gioulekas-helsvenskt-funkar-inte-i-tio-ar-till

”Sverige i dag: Å ena sidan rekordlåg arbetslöshet. Å andra sidan drygt 20-procentig arbetslöshet bland utrikes födda, enligt Arbetsförmedlingen. Och samtidigt kompetensbrist. Inte minst teknikföretag har svårt att hitta personal: År 2020 kommer vi att sakna 60 000 it-proffs av olika slag. Samtidigt utvisas it-tekniker, programmerare, ingenjörer på löpande band, ofta av bagatellartade skäl.

På pappret är Sverige ett av världens öppnaste länder. Men något i den svenska mentaliteten gör det svårt att passa in om man inte har Svensson-bakgrund, är fackligt ansluten och talar språket utan brytning. Svenskarna är inte smygrasister, tvärt om. Men en homogen kultur har producerat snäva förväntningar, och ur dessa har ett snävt regelverk vuxit fram, som straffar ut allt annorlunda

(…)

Vi måste bättre se möjligheterna för människor som kommer hit. I Sverige borde vi kunna bättre. Förr funkade ”helsvenskt” bra. Men det kommer inte att hålla i tio år till.”

Sverige är numera västvärldens tredje (eller fjärde) mest mångfaldspräglade land; Sverige inhyser t ex västvärldens kanske näst högsta andel invånare med någon form av muslimsk bakgrund, västvärldens kanske tredje (eller fjärde) högsta andel invånare med någon form av subsaharisk afrikansk bakgrund och västvärldens kanske tredje högsta andel invånare med utomeuropeisk bakgrund och Sverige rankades nyligen etta i det globala kreativitetsindexet som bl a tar hänsyn till den kreativa potential som finns att ”hämta” bland ett visst lands invånare med utländsk bakgrund.

Sverige har dessutom också tidigare rankats som det land i världen som allra mest har ställt om till en mångfaldspräglad befolkning som inte längre är homogen utan tvärtom extremt heterogen: 1930 hade endast 1% av landets invånare någon form av minoritetsbakgrund men idag har över 30% av alla invånare i landet någon form av utländsk bakgrund. Sverige uppvisar slutligen också fortfarande världens mest progressiva och antirasistiska integrations- och minoritetspolitik och Sverige är än idag världens hittills enda antirasistiska suveräna statsbildning på jorden.

Trots allt detta så står 100 000-tals invånare med någon form av bakgrund i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien mer eller mindre helt och hållet utanför den svenska arbetsmarknaden och medan över 30% av utomeuropéerna i landet är arbetslösa inklusive alltför många ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund så finns det knappt några fler s k ”arbetsföra” och s k ”anställningsbara” majoritetsinvånare kvar att anställa.

Arbetslösheten bland majoritetssvenskarna är numera nedpressad till osannolika 2% och vilket är den allra lägsta arbetslösheten i världen för ett visst lands infödda majoritetsbefolkning och möjligen också ett världshistoriskt rekord och 100 000-tals majoritetssvenska ungdomar och pensionärer massmobiliseras just nu för att hålla de ekonomiska hjulen igång och upprätthålla den rådande högkonjunkturen medan 100 000-tals jobb samtidigt ej kan tillsättas och snart sagt alla LO-, TCO- och SACO-branscher numera skriker efter att nyanställa p g a de senaste årens enorma pensionsavgångar och de kraftigt fallande födelsetalen bland majoritetssvenskarna som har pågått under flera decennier och som nu ”tar ut sin rätt” (det saknas just nu mängder av taxichaufförer, mängder av svetsare, mängder av sjuksköterskor, mängder av ekonomer, mängder av lärare, mängder av socionomer, mängder av ingenjörer och mängder av läkare för att bara nämna några bristyrken ur högen).

En gång i tiden var det invandrarna och inte minst invandrarkvinnorna som förvärvsarbetade allra mest

Mellan ca 1950-75 var det ”upp-och-nervända-världen” på den svenska arbetsmarknaden och då fanns det fog att tala om att ”Dom” tar ”våra” jobb:
21370911_10155027057185847_7071421516984501629_n.jpg
 
Då var det invandrarna som förvärvsarbetade allra mest inklusive kvinnorna och som också arbetade heltid (och nog ofta mer därtill) mer än den infödda majoritetsbefolkningen.
 
Efter avindustrialiseringen av Sverige som accelererade på 1980- och 90-talen och i och med att den utomeuropeiska invandringen tog över från den europeiska dito vid ungefär samma tidpunkt så har det idag som bekant blivit tvärtom:
 
Idag är det majoritetsinvånarna som arbetar mest (och sannolikt i hela världen) och fr a gäller det heltidsarbete och än mer fr a så gäller det kvinnorna medan utomeuropéernas siffror är precis de omvända – d v s de jobbar deltid eller inte alls och särskilt gäller det kvinnorna.

Hur ska det gå för landets UVAS:are eller NEET:are med utomeuropeisk bakgrund?

Dagens DN Debatt-artikel påminner om att samtidigt som arbetskraftsbristen är större än någonsin tidigare i modern svensk historia och numera verkar vara på samma extrema nivå som under de s k rekordåren mellan ca 1945-75 då Sverige tvingades massimportera 100 000-tals och åter 100 000-tals invandrare för att täcka alla vakanser (möjligen kanske dock inte lika extrem som efter Karl XII:s död då 100 000-tals ”vakanser” inte kunde fyllas p g a de enorma förluster som dennes ständiga krigföring hade förorsakat riket och dess manliga befolkning) så står närmare 150 000 ungdomar och unga vuxna (siffran 130 000 är inte helt uppdaterad) helt och hållet utanför arbetsmarknaden och de vare sig studerar eller gör praktik eller tar ens emot bidrag och de allra flesta nolltaxerar och ingen vet egentligen hur de försörjer sig överhuvudtaget (d v s de s k UVAS:arna eller NEET:arna):
 
 
Samtidigt så misslyckas nästan en femtedel av varje årskull med att gå vidare från högstadiet och 9:an, d v s från grundskolan, till gymnasiet (liksom att numera tvåsiffriga procentsiffror även misslyckas med att gå ut gymnasiet) och det totala antalet ungdomar och unga vuxna som har en ofullständig grundskoleutbildning och en ofullständig gymnasieutbildning och som sannolikt i de allra flesta fall tyvärr aldrig någonsin kommer att sätta sin fot på någon högskola överhuvudtaget innan de går bort (och tyvärr kommer nog alltför många av dem att gå bort i förtid) uppgår redan till åtminstone 250 000 eller en kvarts miljon räknat på alla som just nu är mellan 16-30 år gamla.
 
Det som dock sällan eller aldrig nämns i sammanhanget, och sannolikt för att av antirasistiska och antifascistiska skäl inte ”hänga ut” och ”peka ut” dessa ungdomar och unga vuxna och deras föräldrar och familjer, är att den absoluta majoriteten av dem har utländsk och främst utomeuropeisk bakgrund och framför allt någon form av bakgrund i Mellanöstern och Afrika och de allra flesta är s k ”andrageneration:are” och är uppväxa och bosatta i miljonprogramsområdena och har ej svenska som förstaspråk och är därtill sällan lutheranskt kristna och de allra flesta är pojkar och unga män.
 
Alltför många av dessa ungdomar och unga vuxna med bakgrund i Mellanöstern och Afrika som dessutom liksom alla vi andra bara blir biologiskt-kroppsligt äldre och äldre (d v s att sakna en fullständig grundskole- och/eller gymnasieutbildning som 35-45-årig ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika är nog inte särskilt roligt i dagens Sverige om en säger så…) förutom att de bara blir fler och fler dras numera till den s k informella och alltför ofta brottsliga ekonomin som gör att alltför många ungdomar och unga vuxna ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika numera skjuter på varandra och även tar kål på och har ihjäl varandra eller skadar varandra för livet i konkurrens om de resurser de har att ”dela” på liksom att alltför många har åkt ned som krigsfrivilliga till Mellanöstern och många av dem deltar just nu f ö i slutstriden om Raqqa och kommer nog även att stupa där.
 
Ingen verkar i skrivande stund vare sig kunna stoppa nytillförseln av nya UVAS:are eller NEET:are och ingen verkar heller veta vad alla dessa ”misslyckade” ungdomar och unga vuxna ska ta vägen och i takt med att åren går och att de själva bara blir äldre och äldre och då denna växande grupp blir alltmer stigmatiserad, alltmer kopplad till atavistiskt ”no limits”-våld och politisk och religiös extremism och t o m till ond bråd död liksom till miljonprogramsområdena så ser deras chanser till att få ett åtminstone någorlunda bättre liv tyvärr ej särskilt bra ut just nu utan snarare finns det nog en risk att denna redan mycket stora befolkningsgrupp i landet som faktiskt redan utgör en formidabel miniarmé av unga människor som fr a handlar om unga män och unga manliga ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika (150 000-250 000 människor är en mycket stor grupp människor med svenska mått mätt) tvingas bygga upp ett s k parallellsamhälle för att överhuvudtaget kunna (över)leva.

Ska finlandssvenskar rädda den svenska arbetskraftsbristen när full sysselsättning råder bland majoritetssvenskarna?

Arbetslösheten har i sommar fortsatt att pressas ned bland de inrikes födda samtidigt som den har fortsatt att pressas upp bland de utrikes födda:
 
Idag är 3,9 procent av alla inrikes födda arbetslösa och då (tyvärr) åtskilliga s k ”andrageneration:are” ingår i denna procentsiffra så innebär det att endast lite mer än 2% av alla infödda majoritetssvenskar just nu är arbetslösa medan 21,8% av alla utrikes födda är arbetslösa och bland utomeuropéerna och särskilt bland de som har bakgrund i Afrika och Mellanöstern så är över 30% eller kring en tredjedel arbetslösa och särskilt gäller det de utomeuropeiska kvinnorna bland vilka procentsiffran är än högre. Det ska också tilläggas att 10 000-tals och åter 10 000-tals utomeuropéer (inklusive även alltför många s k ”andrageneration:are”) står helt och hållet utanför arbetsmarknaden och de är inte ens arbetssökande och därmed inte medtagna i arbetslöshetsstatistiken.
 
Det råder med andra ord full sysselsättning bland majoritetssvenskarna precis som det gjorde under de mytomspunna rekordåren under efterkrigstiden när Sverige var världens rikaste land.
 
Samtidigt är arbetskraftsbristen större än någonsin tidigare p g a de fortsatt stora majoritetssvenska pensionsavgångarna och de sedan länge kraftigt fallande majoritetssvenska födelsetalen, d v s det finns i praktiken inga fler majoritetssvenskar att anställa och ”ta av” då även de majoritessvenska ungdomarna och pensionärerna har ”mobiliserats” till bristningsgränsen för att fylla vakanserna och ”täcka upp” kompetensförsörjningen.
 
Den rådande och alltmer skriande arbetskraftsbristen närmar sig nu en sådan krisnivå att den liknar den arbetskraftsbrist som rådde under rekordåren när Sverige tvingades massimportera 100 000-tals arbetskraftsinvandrare decennium efter decennium. Då var arbetskraftsbristen fr a påtaglig inom LO-yrkena men denna gång är arbetskraftsbristen lika krisartad inom LO-yrkena som inom TCO- och SACO-yrkena.
 
Medan lönerna rusar i höjden p g a arbetskraftsbristen så görs just nu rätt så desperata försök att ”importera” finlandssvenskar inom bl a skolans värld för att fylla vakanserna och kanske kommer också rekryteringsförsök att göras bland de 4-5 miljoner svenskamerikanerna även om sysselsättningsgraden är mycket hög även bland finlandssvenskarna och svenskamerikanerna, d v s det finns inte särskilt många finlandssvenskar eller svenskamerikaner att ”välja mellan” och ”plocka av”.
 
Samtidigt har ingen svensk regering hittills lyckats med att få den jättelika och tyvärr även snabbt växande reservarbetskraftsarmé som stavas utomeuropéer, d v s landets invånare med bakgrund i de före detta kolonierna och fr a med bakgrund i Afrika och Mellanöstern, i arbete trots den extrema arbetskraftsbristen, trots den ”peak:ande” högkonjunkturen och trots att Sverige fortfarande är ett av världens absolut rikaste länder som uppvisar världens högsta sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens bland sin infödda majoritetsbefolkning.