Kategori: arbete

Än en gång om arbetslösheten bland utomeuropéerna

Hela 47,9% av alla registrerade och inskrivna arbetslösa i landet är idag födda utanför Europa meddelar Arbetsförmedlingen idag och tillsammans med de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund utgör invånarna med någon form av utomeuropeisk bakgrund numera huvuddelen och lejonparten av samtliga arbetslösa (OBS: 100 000-tals utomeuropéer som bor och lever i miljonprogramsområdena är därtill de facto arbetslösa utan att vara aktivt arbetssökande och registrerade och inskrivna som arbetslösa).

Av samtliga utrikes födda arbetslösa är vidare hela 82,1% födda utanför Europa och medan majoritetssvenskarnas arbetslöshet är nere på kring 2-2,5% (OBS: lägre än så går det inte att pressa ned arbetslösheten hos ett visst s k folkslag i ett s k utvecklat och modernt land då det alltid finns några som har ”gått in i väggen”, som är s k ”utslagna” och ”far illa” och som har en funktionsvariation och har svårt att få jobb o s v) medan arbetslösheten bland de utrikes födda ligger på 18,8% och bland invånarna med bakgrund i Afrika och Asien så handlar det om en arbetslöshet på 25-30%.

Inget annat i-land, västland eller europeiskt land på jorden uppvisar sådana astronomiska och surrealistiska skillnader (som de som har redovisats här ovan) mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsbefolkningen vad gäller arbetslöshet (och därmed också vad beträffar enorma skillnader i materiell standard, fysisk och psykisk o/hälsa, privatekonomisk status, livslängd, handlingsutrymme, boyta, köpkraft, konsumtionsmönster, livsstil o s v o s v) och allt detta under en högkonjunktur som fortfarande verkar ”peak:a” – d v s när lågkonjunkturen väl slår till så kommer det tyvärr med all sannolikhet att bli ”sju resor värre” för landets invånare i miljonprogramsområdena och för landets invånare med någon slags utomeuropeisk bakgrund vilka idag uppgår till åtminstone 20% av den svenska totalbefolkningen och de skjutningar och sprängningar vi ser idag kan tyvärr i värsta fall komma att mångdubblas vid en lågkonjunktur.

I t ex Frankrike, Storbritannien och USA är skillnaderna naturligtvis också enorma mellan t ex invånarna med arabisk och berbisk och västafrikansk och sydostasiatisk bakgrund och majoritetsfransmännen, mellan invånarna med karibisk, västafrikansk och sydasiatisk bakgrund och majoritetsbritterna och mellan svarta och latinos och vita amerikaner men de är samtidigt långt mindre än de som gäller i Sverige: Det ”normala” i USA är t ex att arbetslösheten alltid är dubbelt så hög bland svarta amerikaner som bland vita amerikaner men i Sverige talar vi om en arbetslöshetsnivå bland landets invånare med någon form av utomeuropeisk bakgrund som är så osannolikt hög jämfört med arbetslösheten bland majoritetssvenskarna att det knappt går att räkna på det i procent och även om procentsiffran räknas fram så blir den så oförståelig att det knappt är någon idé att göra det (d v s det handlar för vissa grupper av utomeuropéer om över 1000 procents skillnad gentemot majoritetsinvånarna…).

Än en gång om rasdiskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden kontra i Kanada, USA och Storbritannien

Hittills har jag tyvärr ännu inte sett att svensk media har rapporterat om denna nya (metaanalys)studie som finner att Frankrike och Sverige är de värsta (eller ”bästa” för de som tycker så) västländerna vad gäller förekomsten av rasdiskriminering inom arbetslivet för de invånare i respektive land som tillhör en s k synlig minoritet och gissningsvis så är det väl lika nedslående och förnedrande för det antirasistiska Sverige att ta in detta som det är för vänsterliberala Kanada att göra det.
5d0d27c5210000dc18f3f134.png.jpeg
 
En avgörande skillnad är dock att medan genomrasistiska USA och likaledes genomrasistiska Storbritannien, där rasdiskrimineringen på arbetsmarknaden då är mindre vanligt förekommande än i Frankrike och Sverige (trots de genomrasistiska amerikanerna och de genomrasistiska britterna), faktiskt för statistik om ras och om synliga minoriteter så vägrar Frankrike och Sverige som bekant att göra det i den färgblinda antirasismens namn och uppenbarligen har den militanta antirasistiska sorgen, vreden och hatet mot rasbegreppet och mot allt vad siffror och statistik om ras och om minoriteter heter knappast hjälpt de synliga minoritetsinvånarna i Frankrike och Sverige:
 
 
”In a study published in Sociological Science this week, Northwestern University sociologist Lincoln Quillian and colleagues analyzed the results of 97 “field experiments” in hiring, in which fictional job applicants were created to track how they fared in the job interview process.
 
In all, the researchers looked at more than 200,000 job applications, and broke down the results by race, to see whether minority candidates with similar qualifications to white ones got as many call-backs.
 
To no one’s surprise, they didn’t.
 
The data “shows nearly ubiquitous discrimination against racial and ethnic minority groups,” the researchers concluded in a paper published Monday ― but there are notable differences between results in the nine countries surveyed.
 
France and Sweden were found to have the highest likelihood of discrimination. A job applicant from a visible minority group in France is 43 per cent more likely to be discriminated against than a similar applicant in the United States. In Sweden, they are 30 per cent more likely to encounter prejudice in hiring.
 
Canada and the U.K. tied for third place, with minorities there 11 per cent more likely to face discrimination in hiring.
 
It found that people of African, Asian and Middle Eastern descent all experience similar levels of discrimination.
 
”For white immigrants, by contrast, discrimination is lower and is often not statistically significant,” the study stated, adding that “there is no evidence of ‘reverse’ discrimination against white natives” in hiring.”

Sverige värst på (ras)diskriminering i arbetslivet efter Frankrike

En ny s k metaanalysstudie som undersöker resultaten i 97 olika s k situation testing-studier som rör (ras)diskriminering på arbetsmarknaden i nio olika västländer inklusive i Sverige och som hypoteserar att det ”borde” vara mer/mest diskriminering i de västländer som en gång styrde över kolonialimperier eller i de västländer som är bosättarstater visar tyvärr att efter Frankrike så är Sverige allra värst vad gäller (ras)diskriminering i arbetslivet mot icke-vita invånare. Sedan är det naturligtvis inte så lätt att heller vara svart amerikan, brittisk asiat, tysk turk eller kurd eller surinames i Nederländerna.

 
Q3.jpg

De svenska studier som ingår i metaanalysstudien inkluderar sammanlagt 26 119 jobbansökningar från i huvudsak invånare i Sverige som fr a har någon form av bakgrund i den s k MENA-regionen och studien konstaterar att länder som Frankrike och Sverige som vägrar att tala om ras och som vägrar att föra någon som helst statistik om diskriminering som rör icke-vita invånare inte verkar ha valt ”rätt” väg, d v s färgblindheten och ”hatet” mot jämlikhetsdata och mot allt vad statistik om ras heter som råder i dessa båda länder har inte hjälpt de icke-vita invånarna i Frankrike och Sverige utan snarare stjälpt dem.

 

https://www.sociologicalscience.com/articles-v6-18-467/

 

Q4.jpg

64450680_10156525291510847_7990062389577908224_o.jpg

”In models with basic controls, France stands out with a discrimination ratio 43 percent higher than that of the United States (significantly different from the United States. Sweden is next, with a discrimination ratio about 30 percent higher than that of the United States. Next highest are Canada, Great Britain, Bel- gium, the Netherlands, Norway, and the United States.”

Förvärvsarbete det vanligaste sättet att försörja sig på under en flyktings 15 första år i Sverige

SCB har nyligen undersökt hur 14 650 kvinnor och 15 900 män som invandrade till Sverige som flyktingar mellan 1997-2001 (och vilka då var i åldrarna 18–49 år) har försörjt sig under minst 3 år av de sammanlagt 15 första åren i landet:
INK.jpg
 
För de flesta av flyktingarna har den huvudsakliga inkomstkällan kommit från en förvärvsinkomst: Totalt 63% av kvinnorna och 75% av männen hade under minst tre år erhållit sin största inkomst från förvärvsarbete under den undersökta perioden. Kvinnorna hade i genomsnitt haft förvärvsarbete som den största inkomstkällan i 8,4 år och för männen handlade det om 9,6 år.
 
Näst vanligast var inkomst via ekonomiskt bistånd – det hade drygt hälften haft som sin största inkomst under minst tre år och bland kvinnorna var andelen 56% och bland männen 51%.
 
Många i den undersökta gruppen erhöll ekonomiskt bistånd under de första åren efter invandringen och inte minst p g a att ekonomiskt bistånd ingår i en särskild introduktionsersättning för flyktingar (från 2011 etableringsersättning). Tiden med ekonomiskt bistånd som huvudsaklig inkomstkälla var i genomsnitt kortare än tiden med förvärvsinkomst.
 
Bland kvinnor var det även relativt vanligt med inkomster från vård av barn eller anhörig, såsom föräldrapenning: Var femte kvinna hade det som sin huvudsakliga inkomst under minst tre år. Det var även vanligare att kvinnor hade sin inkomst från studier än att män hade det.

Den svenska arbetsmarknaden och ekonomin är helt och hållet beroende av de invandrade och deras barn

Arbetsförmedlingens nya rapport om den svenska arbetsmarknadens och ekonomins situation under den närmaste framtiden är ”ord och inga visor” och säger kort och gott följande:
 
1, Den svenska högkonjunkturen håller i sig och Sverige är idag (återigen) ett av världens rikaste och mest ekonomiskt framgångsrika länder.
 
2, Den högkonjunktur som råder håller samtidigt på att knäckas av de enorma pensionsavgångarna och av den extrema arbetskraftsbristen och kompetensförsörjningsproblematiken och av att 10 000-tals jobb de facto står obesatta inom snart sagt samtliga LO-, TCO- och SACO-branscher och sfärer.
 
3, Sveriges ENDA ”reservarbetskraft” står idag att hitta hos invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund vilka kännetecknas av att de är unga eller t o m mycket unga medan majoritetssvenskarna och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn bara blir allt äldre och äldre.
 
4, Det ENDA som kan ”rädda” den svenska högkonjunkturen, ekonomin och välfärden är att de utrikes födda kommer in på den svenska arbetsmarknaden.
 
5, Sverige är fortsatt det land i både i-världen och i västvärlden där de utrikes födda har allra svårast att hitta ett jobb i jämförelse med majoritetsinvånarna.
 
6, ”Påfyllningen” av unga vuxna i den del av totalbefolkningen som är i s k arbetsför ålder består idag i huvudsak av utrikes födda och s k ”andrageneration:are”.
UTR.jpg
 
Utrikes födda har under lång tid haft en betydligt lägre sysselsättningsgrad än de inrikes födda och det gäller framför allt kvinnorna. Första kvartalet 2019 var sysselsättningsgraden bland de inrikes födda 82,7%, att jämföra med 67,7% bland de utrikes födda.
 
Arbetslösheten bland de utrikes födda låg 2018 på 15,6%. Under 2019 bedöms den tyvärr öka till 15,8% och under 2020 till hela 16,2%. Bland de inrikes födda var arbetslösheten endast 3,7% 2018 och den bedöms minska till så lite som 3,6% under både 2019 och 2020. Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda ökar således kontinuerligt. Bland de som är födda i Afrika och Asien pendlar arbetslösheten just nu mellan 25-30% och utöver de arbetslösa står höga procentandelar helt utanför arbetslivet och är inte ens arbetssökande inklusive alltför många ”andrageneration:are”.
 
Samtidigt ”massmobiliseras” de i huvudsak majoritetssvenska tonåringarna (vilka jobbar extra vid sidan av studierna) och pensionärerna (vilka jobbar vidare långt upp i 70-årsåldern) för att täcka den katastrofala bristen på arbetskraft som råder bland både småföretag och de stora exportorienterade företagen liksom inom både privat och offentlig sektor medan 10 000-tals första- och andragenerationsinvånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund antingen är arbetslösa eller står utanför det svenska arbetslivet.
ARB 2.jpg
 
De kommande åren är sysselsättningstillväxten och kompetensförsörjningen helt och hållet beroende av att fler utrikes födda kommer i arbete – annars så knäcks högkonjunkturen. Vissa näringsgrenar, exempelvis vård och omsorg samt utbildningsväsendet i stort, kommer att få det mycket svårt framöver att hitta nya personer att anställa och dessa sfärer är därför helt och hållet beroende av att arbetskraften ökar genom ett nytillskott av nyanställda utrikes födda.
ARB.jpg
 
De lediga arbetskraftsresurserna bland utrikes födda finns numera på samtliga utbildningsnivåer (LO, TCO och SACO) men personer i arbetskraften med gymnasial och eftergymnasial utbildning nyttjas dock i betydligt högre grad än de med högst förgymnasial utbildning. För personer med kort utbildning är arbetslösheten generellt mycket hög och sysselsättningsgraden är mycket låg, samtidigt som en mycket stor andel står helt utanför arbetsmarknaden inom denna grupp. Den allra svåraste arbetsmarknadssituationen återfinns bland utrikes födda kvinnor med en kort utbildning bakom sig bland vilka närmare 40% är arbetslösa.

Invandrade akademiker har svårt att hitta ett jobb då de saknar kontakter

En ny studie från JUSEK som bygger på enkätsvar från närmare 80 000 invandrare som har en genomförd och uttagen högskoleutbildning bakom sig visar att invandrade akademiker har svårt att hitta ett jobb då de saknar kontakter (med majoritetssvenskar).
imageattno.png
 
Totalt uppger 45% av de svarande att kontakter är ett hinder för dem att jämföra med språk, som drygt tre av tio upplever som en tröskel för dem. Trots att skälen till att ha invandrat skiljer sig åt är bristen på kontakter genomgående det största problemet för att hitta ett jobb för utrikes födda högskoleutbildade. De som har kommit till Sverige för att studera upplever i lika stor utsträckning som flyktinginvandrare att brist på kontakter är ett problem när de söker jobb.
 
I dag är var femte akademiker utrikes född men tyvärr är höga andelar av dem arbetslösa och bland de som har ett arbete så har en hög andel ett arbete som inte motsvarar deras utbildningsnivå.
 
I JUSEK:s enkätundersökning framgår det tyvärr också att alltför många utrikes födda akademiker uppger att deras namn och ursprung är ett hinder för att hitta ett jobb och bli anställd.
 
Samtidigt ”skriker” den svenska arbetsmarknaden och arbetslivet efter just akademiker och snart sagt varje enskilt SACO-yrke är idag ett bristyrke.

Landets invånare i arbetsför ålder och med utländsk och utomeuropeisk bakgrund måste ut i arbetslivet nu – annars riskeras inte bara den nuvarande högkonjunkturen utan hela den svenska nationalekonomin och samhällsbygget

En ny rapport från Arbetsförmedlingen visar att den redan katastrofala bristen på invånare i s k arbetsför ålder, d v s på invånare att anställa (redan idag är då 100 000-tals tjänster utlysta och obesatta inom en mängd olika branscher p g a den skriande bristen på arbetskraft i landet samtidigt som lönerna skjuter i höjden inom flera olika yrken p g a kompetensförsörjningsbristen), d v s på alla invånare i landet som är mellan 16-64 år gamla, kommer att bli ”sju resor värre” fram tills år 2030 då andelen invånare som är 65 år eller äldre hela tiden ökar för varje år som går p g a de jättelika pensionsavgångarna samtidigt som allt färre i den svenska totalbefolkningen då befinner sig inom ålderskategorin 16-64 år.
1.jpg
 
Rapporten visar även att det är tack vare de utrikes födda som invånarna mellan 16-64 år överhuvudtaget ökar, d v s det är de facto enkom utomeuropéerna som upprätthåller den arbetsföra delen av totalbefolkningen från och med nu och fram tills år 2030 (och sannolikt också därefter om inte fruktsamhetstalen ökar dramatiskt bland majoritetssvenskarna och vilket nog inte kommer att hända inom överskådlig tid). Fram tills år 2030 kommer då antalet utrikes födda 16-64-åringar att öka med hela 420 000 invånare att jämföra med ynka 30 000 inrikes födda inom samma ålderskategori och åtminstone 40% av de sistnämnda är f ö s k ”andrageneration:are”.
 
Det är dessutom enbart i de tre storstadsregionerna som antalet inrikes födda i arbetsför ålder ökar överhuvudtaget – i alla andra kommuner minskar antalet inrikes födda 16-64-åringar. De utrikes födda mellan 16 och 64 år ökar omvänt i samtliga kommuner runtom i landet och särskilt gäller detta i de mindre kommunerna där ökningen av de utrikes födda är mycket kraftig.
 
Sverige är helt enkelt på väg emot en demografisk situation där över 50% av samtliga majoritetssvenskar snart är över 60 år gamla p g a decennier av kraftigt fallande fruktsamhetstal bland majoritetssvenskarna.
2.jpg
 
I praktiken innebär allt detta att de utrikes födda utomeuropéerna och deras barn och efterkommande (d v s de s k ”andrageneration:arna” liksom även det snabbt växande antalet ”tredjegeneration:are”) helt enkelt bara måste komma ut i det svenska arbetslivet för annars kommer hela den svenska välfärdsstaten och ekonomin att kollapsa innan år 2030 p g a att den förvärvsarbetande delen av befolkningen inte kommer att kunna försörja (de majoritetssvenska) pensionärerna (d v s de som inte förvärvsarbetar – d v s alla mellan 0-16 år och alla som är över 65 år gamla).
Utomeuropéerna är helt enkelt Sveriges både sista och enda ”arbetskraftsreservarmé” (de majoritetssvenska kvinnorna och och de majoritetssvenska pensionärerna som fortsätter att arbeta även efter 65 är då redan ”utnyttjade” till max just nu – d v s det finns inga reserver kvar att ta av inom dessa båda grupper) och om bara de 100 000-tals utomeuropéer som just nu är arbetslösa eller står helt utanför arbetsmarknaden kommer i arbete så kan den demografisk-ekonomiska ekvationen möjligen hålla. Om inte detta sker, d v s om inte utomeuropéerna som är i s k arbetsför ålder massmobiliseras och massanställs nu så krävs annars en mycket omfattande ”massimport” av nya invandrare i arbetsför ålder för att överhuvudtaget kunna upprätthålla den svenska välfärden. Landets försörjningsbörda faller m a o helt och hållet på utomeuropéerna under de kommande åren.
3.jpg
 
Mellan 2005-17 ökade f ö befolkningen i landet med hela 12% eller med 1,1 miljoner invånare p g a invandringen och fram tills år 2030 kommer befolkningen att öka ytterligare med 9% och år 2030 så kommer det att finnas 11,2 miljoner invånare i landet. Och mellan 2005-17 ökade antalet utrikes födda i s k arbetsför ålder med 560 000 invånare samtidigt som antalet inrikes födda i s k arbetsför ålder omvänt minskade med 145 000 invånare p g a de mycket stora pensionsavgångarna och de mycket låga födelsetalen bland majoritetssvenskarna. De utrikes födda svarade för hela befolkningsökningen i ålderskategorin 16-64 år i 18 av totalt 21 län mellan 2005-17 medan de inrikes födda i s k arbetsför ålder minskade i samtliga 21 län utom i Stockholms, Uppsala och Hallands län och i 246 av totalt 290 kommuner under samma tidsperiod. De utrikes födda invånarna ökade omvänt i hela 287 av landets 290 kommuner mellan 2005-17.