Category: arbete

En tredjedel av alla utomeuropéer som har ett arbete har en tidsbegränsad anställning

32% eller närmare en tredjedel av alla utomeuropéer som överhuvudtaget har ett arbete (d v s utöver de cirka 25% utomeuropéer som är arbetslösa och utöver de cirka 25% utomeuropéer som står helt utanför arbetsmarknaden och ej ingår i arbetskraften överhuvudtaget och därför vare sig finns med i statistiken över de arbetslösa eller i statistiken över de förvärvsarbetande) har ett tidsbegränsat arbete och de flesta av dem arbetar även deltid, d v s de är vikarier, timanställda, provanställda, praktikanter, säsongsarbetare eller projektanställda (och många ingår och deltar i olika former av s k arbetsmarknadspolitiska åtgärder) och tyvärr är denna procentsiffra än högre bland de utomeuropeiska kvinnorna. Bland inrikes födda gäller siffran 13,63% och en hög andel av dessa är s k ”andrageneration:are” eller unga vuxna – d v s de allra flesta majoritetssvenskar i arbetsför ålder som är över 25-30 år gamla och av båda könen har idag en fast heltidstjänst. Tidigare under stora delar av 1900-talet var höga procentandelar av de majoritetssvenska kvinnorna tidsbegränsat anställda men idag verkar utomeuropéerna ha övertagit deras position som den s k reservarbetskraften (och än mer som utgörande det s k prekariatet) på den svenska arbetsmarknaden.

 

https://arbetet.se/2018/05/16/var-femte-utrikesfodd-har-en-otrygg-anstallning

 

 

Namnlöst.jpg

Arbetslösheten bland utrikes födda per kommun

Drabbande interaktiv karta över hela riket som visar procentandelen arbetslösa utrikes och inrikes födda och de allra allra flesta utrikes födda som är arbetslösa är (proportionellt sett) utomeuropéer medan de allra allra flesta inrikes födda som är arbetslösa har (proportionellt sett) utomeuropeisk bakgrund. I inget annat västland i världen är då skillnaderna så här stora som i högkonjunkturens, arbetskraftsbristens och antirasismens superrika Sverige.
 
Tyvärr är procentsiffrorna dessutom än mer extrema för specifika utomeuropeiska grupper – bland t ex invånare med bakgrund i subsahariska Afrika och i den s k MENA-regionen så handlar det om än högre procent än de som anges ”rakt av” för utrikes födda:
 
arbetslöshet i Filipstad:
utrikes födda: 47,9% (denna siffra är då än högre bland de som har bakgrund i subsahariska Afrika och i den s k MENA-regionen)
inrikes födda: 5,2% (de flesta är då proportionellt sett ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund)
 
arbetslöshet i Härnösand:
utrikes födda: 44,3%
inrikes födda: 5,5%
 
arbetslöshet i Flen:
utrikes födda: 40,6%
inrikes födda: 6%
 
arbetslöshet i Hultsfred:
utrikes födda: 45,3%
inrikes födda: 3,9%
 
o s v o s v o s v

Över hälften av landets arbetslösa har idag utomeuropeisk bakgrund och vilket aldrig någonsin har hänt tidigare i svensk historia

Arbetsförmedlingen senaste verksamhetsstatistik som kom idag och som täcker mars månad i år (d v s det är alltid någon veckas eftersläpning i statistiken) visar att utomeuropéerna med all sannolikhet utgör en bra bit över 50% av Sveriges samtliga arbetssökande i skrivande stund och vilket aldrig någonsin har hänt tidigare i svensk historia.
 
Arbetslösheten fortsatte i mars att sjunka bland de inrikes födda och framför allt bland landets majoritetssvenskar och är nu nere på de rekordlåga nivåer som gällde under den socialistiska välfärdsstatens guldålder på 1950-, 60-, 70- och 80-talen medan hela 47% av samtliga arbetslösa idag är födda utanför Europa och i huvudsak har de bakgrund i subsahariska Afrika och i Mellanöstern och av samtliga arbetssökande som är utrikes födda så utgjorde de som är födda utanför Europa osannolika 82% i mars månad – d v s de allra flesta invandrare som är födda i Norden och Europa har idag ett arbete.
 
Då en mycket hög andel av de 163 000 inrikes födda arbetslösa är s k ”andrageneration:are” med föräldrar som är födda utanför Europa så går det just nu och tyvärr med fog att säga att en bra bit över hälften av landets alla arbetslösa har någon form av utomeuropeisk bakgrund och möjligen kring 55-60%. Utöver de aktivt arbetssökande så tillkommer tyvärr 100 000-tals invånare med utomeuropeisk bakgrund som inte förvärvsarbetar överhuvudtaget och som därför inte ens är med i Arbetsförmedlingens statistik och som både utgörs av invandrade och s k ”andrageneration:are”.

Situationen för de utrikes födda akademikerna är fortsatt prekär

En JUSEK-rapport behandlar de utrikes födda akademikernas situation, d v s alla de som har invandrat till Sverige och som har minst tre års högskoleutbildning bakom sig och vilka tillhör det s k SACO-kollektivet:
 
Rapporten utgår ifrån den kris- och katastrofartade arbetskraftsbrist som råder nu och inför de kommande åren i Sverige och där det just främst saknas akademiker i 10 000-tal för att ersätta de jättelika pensionsavgångarna vilka i huvudsak berör majoritetssvenskarna. Idag har över sju av tio företag svårt att hitta personal att nyanställa – för fyra år sedan var motsvarande siffra 50% – och de jättelika vård- och omsorgssektorerna och skolsektorn och utbildningsväsendet behöver nyrekrytera 10 000-tals nya medarbetare.
 
Tyvärr är alltför många av landets 300 000 utrikes födda akademiker (som utgör 20% av alla inom det s k SACO-kollektivet), och särskilt de som är födda i Afrika och Asien, antingen arbetslösa (hela 28% av gruppen är tyvärr arbetslösa) eller så arbetar de i ett yrke som de är överkvalificerade för (hela 20% av alla utrikes födda akademiker som har ett arbete arbetar inte i yrken som är i nivå med deras utbildning) och en alltför stor andel innehar s k ”enkla jobb”, d v s jobb som inte kräver någon gymnasieutbildning. Faktum är att antalet invandrade akademiker med enkla jobb har ökat med nästan 17% på två år.
 
De utrikes födda akademikerna är samtidigt både generellt yngre än de inrikes födda akademikerna och har även en längre utbildning än de sistnämnda – bland utrikes födda akademiker har 57% minst fyra års eftergymnasial utbildning jämfört med 43% bland de inrikes födda akademikerna. År 2012 var vidare 37% av de utrikes födda akademikerna i Sverige utbildade i Sverige. Sysselsättningen är också högst bland de utrikes födda akademiker som har utbildat sig i Sverige – nästan 80% av dem var sysselsatta 2012 jämfört med knappt 60% av de som har utbildat sig utomlands.
 
Ekvationen går m a o tyvärr inte ihop och det är mycket brådskande att få de utrikes födda akademikerna i arbete p g a den rådande och skriande bristen på just akademiker på den svenska arbetsmarknaden.

Om att (än en gång) bli ett arbetsmiljöproblem

Så har jag blivit ett oangenämt och okärt arbetsmiljöproblem (igen) även vid Karlstads universitet, d v s min sedvanliga förbannelse som f ö alltid tidigare har resulterat i avsked och uppsägning från ett flertal f d arbetsplatser verkar fortfarande vara verksam och aktiv och aldrig har det då handlat om att jag inte jobbar och inte gör det jag ska och inte ”levererar” och producerar utan enbart om att kollegor i min närhet anses må dåligt på grund av mig och anses ta illa vid sig av mig – d v s det har enbart handlat om att jag är och (för)blir ett arbetsmiljöproblem (och är det inte adoptivföräldrar, män med asiatiska partners eller barn och barnbarn till högerextremister tillhörande de övre skikten så är det feminister, antirasister och vänsterforskare som anses fara illa p g a mig):
 
Hade nyss möte med ”min” prefekt och med ”min” dekan här i Karlstad angående min överklagan av tillsättningen av en forskartjänst vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet som Mekonnen Tesfahuney vid Karlstads universitet och Diana Mulinari vid Lunds universitet agerade sakkunniga för (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/03/07/uppsala-universitet-hogskolevarlden-antirasism).
 
Då jag offentligen har anklagat min kollega Tesfahuney för att vara jävig liksom att jag (hittills) förgäves har bråkat och tjafsat med Karlstads universitet angående att få ut Tesfahuneys mejl till och från Mulinari liksom till och från Mattias Gardell och Irene Molina vid Uppsala universitet och även har informerat Värmlandstidningarna om att jag förvägras detta så uppfattas den konflikt som pågår just nu som ett arbetsmiljöproblem. Tesfahuney och jag har även oturligt nog våra kontor på samma våningsplan och i samma hus och i det närmaste i samma korridor.
 
Vi ser helt enkelt varandra flera gånger dagligen och Tesfahuney vägrar att ens hälsa på mig numera då han anser sig vara ett offer för förtal från min sida liksom även Mulinari anser sig vara och alla vi tre har då varit bekanta med varandra sedan många år tillbaka och vilket nog gör att både Tesfahuney och Mulinari (och även Gardell och Molina) ser min överklagan som ett ännu större förräderi, svek och hugg i ryggen på dem än om vi inte hade känt varandra alls.
 
Vi får nu se hur det hela slutar på min fortfarande ganska så nya arbetsplats Karlstads universitet och där Tesfahuney har arbetat i bra många fler år än vad jag har gjort (det handlar då om ett tvåsiffrigt antal år i Karlstad för dennes del medan jag bara har varit här i några terminer) och oavsett vad Överklagandenämnden för högskolan beslutar i ärendet den 20 april så går det väl inte att göra mina anklagelser om jäv, nepotism och korruption mot vare sig Tesfahuney, Mulinari, Gardell eller Molina ogjorda antar jag, d v s de är högst sannolikt oförlåtliga och oursäktliga i all evinnerlighet.
 
Dagens möte föranleddes av att Tesfahuneys prefekt hade talat med ”min” prefekt och nu ska även Tesfahuney och dennes prefekt ha ett möte med vår gemensamma dekan för att diskutera arbetsmiljöproblemet – d v s undertecknad. Flera av mina närmaste kollegor i Karlstad har dessutom även sedan flera år tillbaka och långt innan jag kom till Karlstad samarbetat med Tesfahuney i olika sammanhang och vilket gör att en del kollegor upplever min överklagan och konflikten som rätt så besvärlig och påfrestande och vilket naturligtvis är fullt förståeligt.

Födda i Asien, Afrika, Sydamerika och övriga Europa är massivt överrepresenterade inom arbetaryrkena medan födda i Nordamerika och Oceanien är massivt överrepresenterade inom tjänstemannayrkena

För alla som undrar vilka som idag bemannar de svenska arbetaryrkena (”kroppsarbetarna” eller ”handens arbetare” eller ”blue collar”-arbetare) respektive de svenska tjänstemannayrkena (”kontorsarbetarna” eller ”hjärnans arbetare” eller ”white collar”-arbetare): Födda i Asien, Afrika, Sydamerika och övriga Europa är massivt överrepresenterade inom arbetaryrkena medan födda i Nordamerika (d v s invandrare från USA och Kanada) och Oceanien (d v s invandrare från Australien och Nya Zeeland) är massivt överrepresenterade inom tjänstemannayrkena.
 
OBS: I nedanstående siffror ingår enbart de som är anställda och som förvärvsarbetar – d v s landets 100 000-tals utomeuropéer som inte ens har något arbete och någon sysselsättning finns inte ens med i nedanstående siffror.
 
procentandelar anställda män inom arbetaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda män inom arbetaryrkena: 53%
födda i Sverige: 51%
födda i övriga Norden: 52%
födda i övriga Europa: 64%
födda i Nordamerika: 43%
födda i Oceanien: 37%
födda i Asien: 66%
födda i Afrika: 78%
födda i Sydamerika: 65%
 
procentandelar anställda män inom tjänstemannayrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda män inom tjänstemannayrkena: 47%
födda i Sverige: 49%
födda i övriga Norden: 48%
födda i övriga Europa: 36%
födda i Nordamerika: 57%
födda i Oceanien: 63%
födda i Asien: 34%
födda i Afrika: 22%
födda i Sydamerika: 35%
 
procentandelar anställda kvinnor inom arbetaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda kvinnor inom arbetaryrkena: 44%
födda i Sverige: 41%
födda i övriga Norden: 40%
födda i övriga Europa: 55%
födda i Nordamerika: 38%
födda i Oceanien: 32%
födda i Asien: 62%
födda i Afrika: 80%
födda i Sydamerika: 60%
 
procentandelar anställda kvinnor inom tjänstemannaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda kvinnor inom tjänstemannayrkena: 56%
födda i Sverige: 59%
födda i övriga Norden: 60%
födda i övriga Europa: 45%
födda i Nordamerika: 62%
födda i Oceanien: 68%
födda i Asien: 38%
födda i Afrika: 20%
födda i Sydamerika: 40%

Diverse nya siffror om landets ”working poor” från SCB:s SILC-undersökning

Procentandelar som förvärvsarbetar men ändå är fattiga (d v s de lever under fattigdomsgränsen), d v s de som i USA kallas ”working poor” och vilka utgör arbetarklassen absolut lägsta skikt (OBS: i siffrorna ingår inte alla de som arbetar s k svart och erhåller lönen i kontanter i kuvert och de är antagligen 10 000-tals bland fr a utomeuropéerna):
majoritetssvenskar 4,5%
”andra generationen” 9,8%
utrikes födda 14,8%
 
Procentandelar som lever på marginalen och nära fattigdomsgränsen och som riskerar att hamna i ekonomisk fattigdom och social utslagning:
majoritetssvenskar 12,3% (i hög grad unga vuxna, ensamstående mödrar med barn, singlar samt kvinnliga pensionärer och änkor)
”andra generationen” 33,5% (OBS: denna siffra är kraftigt förhöjd bland ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund)
utrikes födda 37,7% (OBS: denna siffra är kraftigt förhöjd bland de utomeuropeiska invandrarna)