Kategori: arbete

Ny forskningsrapport som bygger på registerdata visar att de utlandsadopterade mår sämre än både majoritetssvenskarna och de utomeuropeiska flyktinginvandrarna och att en hela en tredjedel står utanför arbetslivet

Idag har Myndigheten för familjerätt och föräldrasamverkan (MFoF), som är den myndighet som ansvarar för adoptionsfrågor i Sverige, publicerat en ny forskningsrapport som bygger på registerdata och som är författad av forskarna Anders Hjern och Bo Vinnerljung.

Rapporten, som jämför de utlandsadopterade med både majoritetssvenskarna (vilka de adopterade delar allt med utom utseendet) och med de utomeuropeiska flyktinginvandrarna (vilka de adopterade inte delar något med förutom utseendet), visar bl a följande:

Utlandsadopterade löper 60% högre risk att vårdas inom slutenvården för en psykiatrisk diagnos jämfört med majoritetsinvånarna. Hela var fjärde adopterad kvinna och var femte adopterad man har redan hunnit behandlats inom psykiatrin vilket är en kraftig överrepresentation. Detta gäller särskilt de mer allvarliga psykiatriska diagnoserna och sjukdomarna. De adopterade mår inte bara mycket sämre än majoritetssvenskarna – de mår också sämre än de utomeuropeiska invandrarna.

Adopterade löper även en fördubblad risk att begå självmord fram tills 40-årsåldern liksom en mångdubblad risk att försöka begå självmord. 5% av samtliga adopterade har någon gång hamnat inom slutenvården för ett eller flera självmordsförsök och bland kvinnorna är denna siffra än mer förhöjd. Adopterade skadar också sina kroppar (d v s självskadebeteende) mer än både majoritetsinvånarna och de utomeuropeiska invandrarna i form av ätstörningar, knivskärningar o s v.

Adopterade missbrukar både alkohol och droger mer än både majoritetsinvånarna och de utomeuropeiska invandrarna och hamnar oftare inom slutenvården för missbruk av alkohol och droger än båda dessa grupper.

De adopterade männen är generellt singlar och ensamstående och antagligen fr a männen från Asien men också från Latinamerika. Endast 33,4% av de adopterade männen är gifta eller har någon gång varit gifta.

Adopterade skiljer sig också i högre grad än majoritetssvenskarna – det handlar om en överrisk på 50%. När de adopterade har en intimrelationspartner, och både de som är heteros och icke-heteros, så är de allra flesta av dem majoritetssvenskar.

De adopterade männen är generellt barnlösa och antagligen fr a männen från Asien men också från Latinamerika. 

Adopterade som är föräldrar får färre barn än majoritetsinvånarna. Adopterade som är föräldrar är vidare oftare ensamstående mödrar om de är kvinnor och frånvarande fäder om de är män.

De adopterade står som grupp relativt långt från arbetsmarknaden och arbetslivet och hela en tredjedel är redan långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade medan många är arbetslösa.

De båda författarna menar att alla dessa ovanstående (katastrof)utfall hör samman och att de sammantaget förklarar de skyhöga självmordstalen och de alltför många självmordsförsöken bland landets cirka 60 000 utlandsadopterade varav den absoluta majoriteten numera är vuxna. 

Forskarna menar också att åtminstone en orsak till statistiken handlar om att se fysiskt-kroppsligt annorlunda ut för samtidigt som att de adopterade har växt upp inom den majoritetssvenska eliten, överklassen och övre medelklassen så har de också till skillnad från invandrarna och deras barn i miljonprogramsområdena växt upp i extremt homogena sammanhang där de alltid sticker ut rent kroppsligen.

Slutligen rekommenderar rapporten att svenska staten och det svenska samhället i stort måste ta ett större ansvar för denna grupp som till skillnad från invandrarna inte har tagit sig till landet frivilligt och av egen kraft utan de har tagits hit av majoritetssvenskarna och av majoritetssamhället.

Under 40% av de utomeuropeiska invandrarna kan idag försörja sig själva via skattad förvärvsinkomst

Svenskt näringsliv har tagit fram siffror som undersöker hur många (vuxna arbetsföra = 20-64 år gamla) invånare i landet som kan försörja sig själva utan att behöva ta emot några bidrag eller andra former av offentliga transfereringar som syftar till att inte ställa en människa ”på bar backe”.

Svenskt näringsliv har definierat självförsörjning som att tjäna minst 15 500 kr per månad innan skatt utifrån det nuvarande kostnadsläget i Sverige – d v s minst 15 500 kr i månadslön (innan skatt) krävs för att leva drägligt i Sverige och inte behöva bli bostadslös eller svälta.

Fyra miljoner (vuxna arbetsföra) invånare är idag självförsörjande i den meningen att de försörjer sig själva genom förvärvsarbete eller andra former av inkomster.

Totalt klarar inte 1,3 miljoner (vuxna arbetsföra) invånare att försörja sig själva och majoriteten av dem är tyvärr invandrare med utomeuropeisk bakgrund och s k andragenerationare med utomeuropeisk bakgrund som tillhör den s k UVAS- eller NEET-gruppen.

Idag efter pandemin, som slog (sten)hårt mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund, är runt 30% av de som har bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika arbetslösa att jämföra med runt 3% av majoritetsinvånarna. 

Enligt Svenskt näringslivs siffror är Sverige det land i Europa efter Rumänien där skillnaden i arbetslösheten bland utrikes födda jämfört med bland inrikes födda är som allra störst. I Rumänien uppgår skillnaden till 18%, i Sverige till 17,7% och därefter kommer Nederländerna med 15% o s v.

Samtidigt skriker den svenska arbetsmarknaden efter arbetskraft och efter att nyanställa och enligt Svenskt näringsliv gäller det både den privata och den offentliga sektorn och snart sagt samtliga branscher och sfärer inom det svenska arbetslivet.

Förutom i Rumänien (och Rumänien och Sverige ligger då i det närmaste på samma procentsiffra) är det m a o svårare för invandrarna att få jobb i Sverige än i övriga Europa, konstaterar Svenskt näringsliv, trots den mycket stora arbetskrafts- och kompetensförsörjningsbristen.

Bland (vuxna arbetsföra) majoritetssvenska män kan närmare 90% försörja sig själva borträknat de s k andragenerationarna och bland (vuxna arbetsföra) majoritetssvenska kvinnor handlar det om 82-83% och återigen borträknat de s k andragenerationarna. 

Bland invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika kan under 40% försörja sig själva. Det ska dock påminnas om att inom LO:s lägre skikt, d v s serviceyrkena, varibland invånarna med bakgrund i den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika dominerar gäller numera en s k svart kontant- och Swish-ekonomi som Svenskt näringslivs siffror inte fångar – det är bara beskattad inkomst som räknas in i siffrorna.

Totalt kan 75,1% av landets samtliga vuxna arbetsföra invånare försörja sig själva men i vissa län och kommuner är procentsiffran rejält mycket lägre än så såsom t ex i Malmö (63,6%).

Andelen statsanställda med utländsk bakgrund

Av landets närmare 400 000 statsanställda hade totalt 21,6% utländsk bakgrund år 2020 men endast 11,1% av de statsanställda cheferna under samma år.

Det går att anta att flertalet av dem har övrig nordisk och europeisk bakgrund samt att de som har utomeuropeisk bakgrund är underrepresenterade och särskilt gäller det bland cheferna.

Utomeuropéerna dominerar idag helt gruppen lågutbildade som är arbetslösa

Arbetsförmedlingen har idag publicerat en ny rapport som visar att de låg- eller kortutbildade är kraftigt överrepresenterade bland landets samtliga arbetslösa och en mycket stor andel av dem står helt och hållet utanför arbetslivet och söker inte ens jobb, d v s de är inte ens medtagna i arbetslöshetsstatistiken. Jämfört med tidigare är dagens lågutbildade unga (tidigare dominerade den äldre majoritetssvenska arbetarklassen denna grupp), de är numera oftast kvinnor och de är fr a utrikes födda och till allra största delen utomeuropéer.

Idag är 50% av samtliga utrikes födda i landet lågutbildade i den meningen att de saknar en genomgången och godkänd grundskole- eller gymnasueutbildning och många av dem har påbörjat högstadiet men de har inte lyckats gå ut 9:an med fullständiga betyg medan andra har lyckats ta sig in på gymnasiet men därefter hoppat av eller gått ut gymnasiet med ofullständiga betyg.

De allra flesta av de utrikes födda som är lågutbildade är utomeuropéer och utomeuropéerna utgör numera hela 2/3 av samtliga lågutbildade som är arbetssökande och majoriteten av dem är kvinnor och generellt unga.

Bland majoritetssvenskarna är omvänt mycket höga andelar av den arbetsföra befolkningen numera högutbildade – uppemot 2/3 och 50% av alla majoritetssvenska unga vuxna kvinnor respektive män har exempelvis en högskoleexamen och det absoluta flertalet en grundskole- och gymnasieexamen förutom de allra äldsta majoritetssvenskarna i 60-årsåldern och hade det bara bott majoritetssvenskar i dagens Sverige så hade det s k svenska folket varit det kanske mest högutbildade s k ”folkslaget” i världen.

Fortsatt låg förvärvsfrekvens bland flykting- och anhöriginvandrarna

DN undersöker idag hur det går för flykting- och anhöriginvandrarna på den svenska arbetsmarknaden. Efter närmare tio års vistelse i Sverige har 56% av männen och 30% av kvinnorna fått jobb och idag arbetar totalt sett runt 65% av de manliga flykting- och anhöriginvandrarna och runt 50% av de kvinnliga flykting- och anhöriginvandrarna. 

Dock är skillnaderna stora mellan de olika ursprungskontinenterna – det är invånarna med bakgrund i Afrika och Asien som har det allra svårast och bland dem är ovanstående siffror m a o lägre än så. 

Tyvärr gäller samma hierarki även vad gäller högutbildade flykting- och anhöriginvandrare och även bland dem som har en svensk högskoleutbildning vilket indikerar att diskriminering med all säkerhet är en faktor bakom dessa skillnader och siffror. Det ska också tilläggas att alltför många av flykting- och anhöriginvandrarna som har ett arbete arbetar deltid, inte är fast anställda och är överutbildade för de arbeten de innehar och de är antagligen också lönediskriminerade.

Ny avhandling visar att män med utomeuropeiska namn diskrimineras mer än kvinnor med utomeuropeiska namn

Nu har ännu en (ny) avhandling konstaterat att personer som bär namn som låter ”utländska” och fr a utomnordiska och ”utomeuropeiska” (d v s namn som associeras till den s k MENA-regionen, subsahariska Afrika, Asien o s v) riskerar att diskrimineras på arbetsmarknaden och i arbetslivet.

Avhandlingen sticker ut då den också kan konstatera att män med utländskklingande namn löper en högre risk att diskrimineras än kvinnor som bär utländskklingande namn och särskilt gäller det högutbildade män med utländskklingande namn.

En orsak kan vara att det finns föreställningar om män med utomeuropeisk bakgrund som säger att de är patriarkala liksom sexistiska och homofoba och macho och aggressiva på arbetsplatsen och i arbetslivet. En annan orsak är att män generellt diskrimineras mer än kvinnor när det gäller personer med utländsk bakgrund. När det gäller majoritetssvenskar är det i stället tvärtom – majoritetssvenska kvinnor diskrimineras mer än majoritetssvenska män på arbetsmarknaden.

Tidigare namndiskrimineringsstudier har visat att personer som bär namn som uppfattas som arabiska, asiatiska och afrikanska löper en särskilt stor risk att diskrimineras inom det svenska arbetslivet.

”Män med utländskt klingande namn som söker jobb får betydligt färre svar på sina ansökningar än kvinnliga sökande med utländskt klingande namn.”

”Resultatet tyder på att etnisk diskriminering vid rekrytering är en bidragande faktor till etnisk ojämlikhet på den svenska arbetsmarknaden, både för kvinnor med utländska namn och särskilt för män med utländska namn.”

https://www.sofi.su.se/forskning/forskningsnyheter/män-löper-större-risk-för-etnisk-diskriminering-på-arbetsmarknaden-1.605854

”Forskaren Anni Erlandsson, nyligen utnämnd till doktor i sociologi vid Stockholms universitet, har tillsammans med sina kollegor undersökt hur framgångsrika män och kvinnor med utländskt respektive svenskklingande namn varit i rekryteringsprocessens första steg. I studien skickades över 5 000 fiktiva jobbansökningar, med identiska kvalifikationer för jobb inom samma yrke. Namnen på de sökande byttes ut för att signalera olika kön och olika etnisk härkomst.

Forskarna samlade också in uppgifter om rekryterares eller annonsens kontaktpersons kön, samt en rad uppgifter om jobbet som annonserades ut. Resultatet visar att etnisk diskriminering av arbetssökande med utländskt klingande namn förekommer hos både manliga och kvinnliga rekryterare.

– Det vi såg är att kvinnliga rekryterare favoriserar kvinnliga sökande med utländskt klingande namn framför manliga sökande med utländska namn, och det sker framförallt i yrken som kräver högre utbildning. De manliga rekryterarna diskriminerar på samma sätt men då i ansökningar till mansdominerade yrken, säger Anni Erlandsson.

Sedan tidigare finns forskningsbelägg för att män löper större risk än kvinnor att diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av utländsk bakgrund. Detta bekräftas i studien, som också är en av de första större undersökningarna i Sverige av hur rekryterarnas kön är kopplad till diskrimineringen.

– Resultatet tyder på att rekryterarens kön kan vara en bidragande faktor till det här mönstret, i alla fall i vissa yrkeskategorier, säger Anni Erlandsson.

Forskarna skickade 5 641 fiktiva jobbansökningar till utannonserade jobb i 20 olika yrken på den svenska arbetsmarknaden mellan åren 2014 och 2020. En ansökan för varje jobb skickades och arbetsgivarnas svar till dessa dokumenterades. Sökandes namn i ansökningarna signalerade kön och etnicitet (utländsk bakgrund). De olika namnen tilldelades slumpmässigt till ansökningarna. Kvalifikationerna, så som utbildning och arbetslivserfarenhet, var identiska för samma yrken. Information om rekryterarens eller kontaktpersonens kön dokumenterades utifrån arbetsgivarens svar på de fiktiva jobbansökningarna samt från jobbannonserna.”

Den svenska arbetsmarknaden har återhämtat sig efter pandemin men arbetslösheten är fortsatt hög bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund

Arbetsförmedlingen meddelade idag att den svenska arbetsmarknaden just nu är glödhet och har återhämtat sig efter pandemin.


Arbetslöshetsnivån är redan tillbaka på den nivå som gällde innan pandemin medan arbetskraftsbristen är fortsatt mycket hög inom snart sagt alla sfärer och branscher p g a fortsatta stora pensionsavgångar och en alltmer trängande demografisk obalans som handlar om att andelen invånare som är över 65 år ökar dramatiskt i förhållande till totalbefolkningen och kommer att fortsätta att göra så inom överskådlig framtid.


Samtidigt är nästan hälften av de som är arbetslösa långtidsarbetslösa vilket inte har varit fallet tidigare, d v s de står mycket långt från arbetslivet överhuvudtaget, och i huvudsak handlar det tyvärr om invånarna med utomeuropeisk bakgrund då de unga vuxna majoritetssvenskarna som förlorade jobbet under pandemin nu till största delen har återanställts eller hittat nya jobb.
Tidigare kriser i stil med pandemin har visat att kriser främst drabbar de som redan har en svag ställning på arbetsmarknaden och när ett lands ekonomi väl återhämtar sig efter en kris så gynnar det de som redan har en stark ställning på arbetsmarknaden.


Arbetslösheten bland de utrikes födda ligger just nu på 18% och bland utomeuropéerna handlar det om 25-30% medan ej mer än kring 3% av majoritetssvenskarna just nu är arbetslösa.


Samtidigt kommer andelen utomeuropéer i arbetsför ålder att öka kraftigt mellan 2021-23 p g a av att denna grupp är så ung idag jämfört med majoritetsbefolkningen – det handlar om ett nytillskott på hela 70 000 invånare med utomeuropeisk bakgrund fram tills 2023 medan antalet majoritetssvenskar i arbetsför ålder fortsätter att minska i antal fram tills 2023 (och har gjort så under många år).


Kort och gott kommer invånarna med utomeuropeisk bakgrund att stå för 90% befolkningsökningen i åldersgruppen 16–64 år under 2021, 2022 och 2023 – d v s det är m a o fullständigt nödvändigt att invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer ut på arbetsmarknaden för att den svenska ekonomin överhuvudtaget ska gå runt inom den närmaste framtiden.

Fortsatt stora skillnader i förvärvsfrekvens bland landets alla utrikes födda som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar 

SCB har idag publicerat nya siffror om förvärvsfrekvensen bland landets alla utrikes födda som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar och nedanstående siffror härrör samtliga från 2019 och är idag tyvärr än värre/sämre p g a pandemin.


Bland utrikes födda som inte har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar ligger förvärvsfrekvensen på 77,5%.


Bland inrikes födda handlar det om över 86% och om de s k andragenerationarna som är födda i Sverige exkluderas så hamnar denna siffra på en bit över 90%.


Bland personer födda i Sydamerika och Europa som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar uppgår förvärvsfrekvensen till 80-81% och denna siffra gäller båda könen.
Vad gäller personer födda i Afrika och Asien som har kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar är förvärvsfrekvensen mycket lägre och skillnaderna mellan könen är dessutom stora.


Bland män födda i Afrika uppgår förvärvsfrekvensen till 64% och bland kvinnor födda i Afrika så handlar det om 42%.


Bland män födda i Asien uppgår sysselsättningsgraden till 63,5% och bland kvinnor födda i Asien så handlar det om 43,5%.


Medianåldern bland personer födda i Afrika och Asien är påtagligt låg och uppgår till runt 34 år. Chansen att ha ett arbete är samtidigt som allra störst i 30-årsåldern, vilket är oroväckande då så många unga vuxna män och kvinnor födda i Afrika och Asien som är i 30-årsåldern saknar ett arbete.

Ny rapport visar att en majoritet av invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund aldrig lyckas bli självförsörjande

För att få fram en mer rättvisande bild av det verkliga läget på den svenska arbetsmarknaden behöver den officiella sysselsättningsstatistiken kompletteras med statistik över självförsörjningsgrad, menar de fyra forskarna Enrico Deiaco, Johan Eklund, Åsa Hansson och Mats Tjernberg i dagens SvD vilka samtidigt efterlyser en mer diversifierad statistik överlag då det föreligger mycket stora skillnader mellan olika grupper i samhället vad gäller förvärvsarbetsfrekvens och självförsörjningsgrad enligt en ny rapport som forskarna ligger bakom.

Hela 73% av alla invånare i landet som har bakgrund utanför västvärlden var t ex inte självförsörjande år 2016 enligt rapporten och idag efter pandemin är över 30% av alla invånare som specifikt har bakgrund i Afrika och Mellanöstern arbetslösa. En majoritet av invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund blir helt enkelt aldrig självförsörjande under sin livscykel men samtidigt får väldigt många av dem med all säkerhet sin inkomst via kontanter och via Swish, d v s den typ av inkomster som inte syns i någon statistik överhuvudtaget.

Dessutom bör det påminnas om att inom gruppen inrikes födda så ”spökar” tyvärr alltför många andragenerationare med utomeuropeisk bakgrund vilka står mycket långt ifrån både arbetslivet och allt vad självförsörjning heter – det handlar om 10 000-tals och åter 10 000-tals s k UVAS/NEET:are i miljonprogramsområdena som de facto ”drar ned” statistiken för inrikes födda.

Invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund sticker även ut då de som har en låg utbildningsnivå generellt uppvisar en högre förvärvsfrekvens än de som har en högre utbildningsnivå. Och medan 85% av alla majoritetssvenskar som har en högre utbildningsnivå är självförsörjande så är endast 60% av invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund det som har en högre utbildningsnivå.

https://www.svd.se/fler-i-sverige-behover-bli-sjalvforsorjande

”En central del i svensk integrationspolitik är att utrikes födda, liksom alla medborgare, ska uppnå sysselsättning och ekonomisk självständighet. Trots att omfattande resurser lagts ner tar det i många fall lång tid att komma in på arbetsmarknaden och uppnå självförsörjning, om någonsin.

Vad som menas med självförsörjning är inte så entydigt som det kan låta. 2020 presenterade Entreprenörskapsforum rapporten ”När blir utrikes födda självförsörjande?” I den analysen definierades självförsörjning som en inkomstgräns på fyra prisbasbelopp, vilket i dag motsvarar en årlig bruttoinkomst på ungefär 190 000 kronor eller knappt 13 000 kronor i netto per månad. Resultaten visade att drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte var självförsörjande. Gränsen är medvetet satt under de kollektivavtalsmässiga lägstalönerna. Denna definition ger oss en helt annan bild av arbetsmarknadsläget, framför allt av den ekonomiska integrationen av utrikes födda, än vad sysselsättningsstatistiken ger oss.”

(…)

”Analysen visar att skillnaderna i självförsörjningsgrad mellan olika grupper är betydande. I genomsnitt var 63 procent av inrikes födda i åldern 20 till 70 år självförsörjande 2016. Motsvarande siffra för individer födda i andra västländer var 47 procent och för individer födda utanför västvärlden var endast 27 procent självförsörjande.”

(…)

”De nya analyserna visar att bland inrikes födda är genomsnittsindividen självförsörjande mellan 35 och 62 år. För utrikes födda från andra västländer är motsvarande åldersspann 39 till 59 år. Genomsnittsindividen född utanför västvärlden blir dock aldrig självförsörjande över sin livscykel. I linje med tidigare självförsörjningsanalyser går det med andra ord att ifrågasätta om den konventionella arbetsmarknadsstatistiken ger en rättvisande bild av hur väl den ekonomiska integrationen fungerar. Det är en sak att vara i arbete men en helt annan att erhålla en inkomst som gör individen självförsörjande.”

Arbetslösheten bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund ligger idag efter pandemin på över 22%, vilket antagligen är den högsta siffran någonsin och fr a gäller det invånarna som är födda i Afrika och Asien bland vilka 30% är arbetslösa

Arbetslösheten bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund ligger idag efter pandemin på över 22%, vilket antagligen är den högsta siffran någonsin i svensk historia för och inom denna demografiska subgrupp i det svenska samhället och fr a gäller det invånarna som är födda i Afrika och Asien:

arbetslöshet bland invånare födda i Sydamerika: 11,2%

arbetslöshet bland invånare födda i Asien: 28%

arbetslöshet bland invånare födda i Afrika: 30,1%

arbetslöshet bland majoritetsinvånarna: ca 3,5%

Närmare 50% av samtliga arbetslösa i hela landet, över 80% av samtliga utrikes födda arbetslösa och över 50% av samtliga långtidsarbetslösa har idag utomeuropeisk bakgrund och arbetslösheten bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund ligger idag på över 22% (från att innan pandemin ha legat på 18%).

Under pandemin har invånarna med utomeuropeisk bakgrund redan lidit oproportionellt mycket: De har både insjuknat, intensivvårdats och dött allra mest p g a viruset proportionellt sett och de har blivit än mer arbetslösa och ännu fattigare allra mest proportionellt sett. Därtill dödades fler personer än någonsin tidigare av skjutningar och bomber under ”pandemiåret” 2020 varav den absoluta majoriteten hade utomeuropeisk bakgrund.

Dessutom står 100 000-tals invånare med utomeuropeisk bakgrund helt utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget (närmare 30% av alla utrikes födda kvinnor står t ex helt utanför arbetslivet varav den absoluta majoriteten är utomeuropéer) och ingår därför inte ens i ovanstående (fullständiga) katastrofsiffror varav 10 000-tals och åter 10 000-tals är unga vuxna s k andragenerationare i ”Orten”/miljonprogramsområdena (av NEET/UVAS-typ – d v s de vare sig arbetar, studerar eller gör praktik och de har misslyckats fullständigt i skolan och oftast redan i grundskolan).

Samtidigt finns det fler lediga jobb än någonsin förr i Sverige:

Just nu i oktober 2021 finns det nästan 125 000 utlysta tjänster (att jämföra med 80 000 i oktober 2019) och sektor efter sektor på den svenska arbetsmarknaden ”skriker” just nu efter arbetskraft medan 10 000-tals tjänster aldrig blir tillsatta (industrin ”skriker” efter ingenjörer, skolan efter lärare, vården efter vårdpersonal och även hotell- och restaurangbranschen klarar inte av att besätta alla tjänster o s v).

Sverige är slutligen fortsatt det land i både i-världen, västvärlden och Europa där skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är som allra störst och det mest tyder tyvärr på att arbetslösheten bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund är högre i Sverige än i andra västländer inklusive i våra nordiska grannländer (naturligtvis är arbetslösheten hög bland utomeuropéerna även i Norge och Danmark men den når ändå inte upp till de svenska rekordnivåerna).