Ett bakslag för jämlikhetsdatafrågan i Stockholms stad

Den färgblinda antirasismen har inhöstat ännu en seger och denna gång i rikets huvudstad:

I många år har jag både arbetat och argumenterat för att vi behöver sätta siffror på det heterogena Sverige och som ett led i det har jag genom åren ”hyrts in” av ett mycket stort antal olika aktörer för att hjälpa dem med jämlikhetsdata, som handlar om att fråga om olika bakgrundsvariabler i större enkätundersökningar.

Samtidigt finns det en stor vrede – för att inte säga hat – mot jämlikhetsdata i Sverige och särskilt bland antirasisterna och både bland de som står till vänster och som står till höger. Bland de hårda och radikala antirasisterna heter det t o m – och fullständigt felaktigt – att jämlikhetsdata är detsamma som att införa ett ”statligt rasregister”. Många antirasister runtom i landet anser därför att jag är en djupt problematisk forskare, aktivist och debattör som både är essentialist och biologist och kort och gott rasist.

År 2016 lyckades jag mot alla odds att få Sveriges största kommun och tillika rikets huvudstad Stockholm att börja fråga om mer än bara kön i kommunens stora medborgarundersökning som går ut till 10 000-tals stockholmare.

Det handlade bl a om sexuell läggning, funktionsnedsättning och om respondenten var född i Sverige eller i ett annat land alternativt född i Sverige med två invandrade föräldrar. De inkomna svaren gick naturligtvis inte att koppla till en specifik person och det var fullt möjligt att avstå från att svara.

Tack vare att Stockholm vågade börja fråga om dessa variabler gick det bl a att se att andelen invånare som själva uppgav att de var icke-heterosexuella uppgick till hela 4-5% på Södermalm i innerstaden men endast till knappt någon enstaka procent i miljonprogramsområden som Skärholmen och Tensta. ”Omvänt” gick det att se att endast 5-6% av invånarna på t ex Kungsholmen och Östermalm i innerstaden själva uppgav att de hade en funktionsnedsättning av något slag att jämföra med 14-15% i miljonprogramsområdena.

Idag fick jag dock tyvärr veta att Stockholm har beslutat att sluta att fråga om något annat än kön – d v s alla frågor som rörde de andra bakgrundsvariablerna som jag formulerade åt kommunen för snart tio år sedan är nu borttagna. Motiveringen är att respondenterna inte ska behöva belastas med alltför många bakgrundsvariabelfrågor men det är sannolikt ett svepskäl då kommunala tjänstepersoner troligen har känt sig obekväma med att fråga stockholmarna om t ex sexuell läggning.

Den hypermilitanta och ultraortodoxa och superradikala svenska, färgblinda antirasismen har m a o segrat än en gång.